Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag får väl ställa frågan så här: Har inte lagen slagit snett när det är så många hemlösa som åtalas? Jag håller med om att det ska vara en hög kvalitet i folkbokföringen, men fakta ser ut så här. Man sa ju vid lagens utformning att de inte skulle åtalas, men nu blir de det. Det kan ju inte vara avsikten med lagstiftningen, och det håller säkert finansministern med om. Men så ser verkligheten ut. Det är framför allt hemlösa som ställs inför rätta.
Det handlar om hemlösa personer som emellanåt kanske måste flytta mellan tillfälliga bostäder och som dessutom har haft det särskilt tufft den senaste tiden. Coronapandemin har försvårat för de redan hemlösa, och fler än vanligt har blivit av med sina bostäder till följd av minskade inkomster. Att i detta läge förvärra situationen för en utsatt grupp är för mig helt oförståeligt. Det här måste finansministern rätta till.
I stället för att de ska riskera att dras inför rätta för att de inte har ordnat med adressen borde man i första hand förebygga och lindra konsekvenserna av bostadslösheten. Det här handlar också många gånger om hemlösa föräldrar med barn, med väldigt osäkra boendesituationer som får långtgående, negativa konsekvenser.
Finansministern nämner informationsinsatser som en lösning. Om nu en hemlös barnfamilj får stöd av socialtjänsten blir de ofta placerade på tillfälliga boenden. Det kan vara vandrarhem, hotell, campingplatser, någon lägenhet och så vidare. Det kan även handla om den sekundära bostadsmarknaden eller släkt och vänner om det är möjligt. Jag kan lova finansministern att om man är hemlös med sina barn är inte folkbokföringen det första man har koll på. Man gör allt för att skydda och trygga sina barn. Man gör allt för att de ska få tak över huvudet och mat på bordet. En informationsinsats tar inte bort att detta slår snett. Man gör allt för familjens tillvaro och trygghet. Man saknar helt enkelt en fast adress för att man är tvungen att flytta mycket. Så ser verkligheten ut, och det är den värsta av livssituationer för hemlösa, i synnerhet med barn.
Därför kan vi inte acceptera att statsrådet gör livet ännu svårare för dem som har det svårt och vill lägga in en informationsinsats från kommunen som säger att de måste folkbokföra sig rätt. Det kanske de får berättat för sig, men i stunden, i situationen, handlar det om att få trygghet för barnen och se till att de får mat på bordet och tak över huvudet. De åker ofta över hela staden för att barnen ska ta sig till skolan. Då räcker det inte att säga att vet ni vad, ni ska folkbokföra er rätt. Här behöver man i stället hjälpa dem och se till att de inte får ännu en tröskel i livet.
Det går helt enkelt att lindra konsekvenserna av bostadslösheten. Det är det vi efterfrågar här, och då får man ta bort en sådan här tröskel och se till att de inte åtalas. Jag håller med om folkbokföringsbrottet. Det är ett brott, men när det handlar om att så många hemlösa, vars enda brott är att de är hemlösa, åker dit utan att ha gjort något behöver man se över lagen.
Det går naturligtvis att skyndsamt lösa den här frågan så att hemlösa och personer som inte ägnar sig åt bidragsbrott inte ska behöva åtalas. Det går exempelvis att tillsätta en snabbutredning för att se över hur man ser till att de inte åtalas. Majoriteten av de fall som jag tog upp här är inte ens avslutade, utan här åtalas människor vars enda brott är att de är hemlösa. Det är helt oacceptabelt.