Fru talman! Det kluster av frågor som man buntar ihop under rubriken "Externa aspekter av migration" är, vill jag hävda, problem som Europa till stor del har skapat själva.
Grundorsaken till problemen är att de vänsterliberala partierna i Europa sitter fast mellan å ena sidan en rigid och utdaterad politisk ideologi och å andra sidan den verkliga världen.
En grundläggande ståndpunkt hos Europas vänsterliberaler är att Europas länder inte har någon rätt att begränsa vilka eller hur många som kommer som invandrare. Detta står klart uttryckt i till exempel Dublinförordningen. Samtidigt kan samma partier inte längre dölja det faktum att massinvandringen från Mellanöstern och Nordafrika har inneburit och innebär stora samhällsekonomiska påfrestningar som måste hanteras.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Unionen har valt att hantera den här målkonflikten på två sätt: dels att anlita mycket tveksamma aktörer i Nordafrika för att stoppa migranter innan de hinner ta sig till den öppna gränsen, dels att åtgärda det man kallar grundorsakerna till migration, vilket man definierar som bristande tillväxt och levnadsstandard. Eller som utrikesministern själv uttryckte saken: "Om vi kan ordna utbildning, arbete och framtidsmöjligheter finns det en chans att man hellre vill stanna kvar."
Problemet med den här planen är att de som faktiskt forskar på migration, inklusive professor Hein de Haas vid universitetet i Amsterdam, professor Paul Collier, tidigare direktör för Development Research Group vid Världsbanken och professor Alexander Betts vid universitetet i Oxford, är överens om att i takt med att välstånd och bnp per capita ökar så ökar också benägenheten att migrera, detta eftersom migration till Europa i de allra flesta fall handlar om en farlig och dyr men potentiellt väldigt lönsam investering.
För att vara tydlig vill jag understryka att vi naturligtvis står bakom planen för utveckling i Afrika och EU:s mål om 0,7 procent av bni i bistånd, eftersom utvecklingsbiståndet har ett värde i sig. Men utvecklingsbiståndet är inte, har inte varit och kommer inte heller att bli ett fungerande verktyg för att stävja irreguljär migration.
Det som är allra mest bisarrt med den här historien är att delar av Sveriges regering är helt medvetna om att denna plan inte kommer att fungera. I statsrådet Peter Erikssons svar på en skriftlig fråga skriver han att "det går inte att säga att utvecklingsinsatser generellt bidrar till minskade eller ökade migrationsströmmar. Det finns däremot forskning som visar på att en ökad BNP i låginkomstländer leder till ökad utvandring".
Ändå är det just utvecklingsinsatser och ökat välstånd som Peter Erikssons och Morgan Johanssons regering vill använda för att just minska benägenheten att migrera.
Fru talman! Sverige har alltså en utrikesminister och en biståndsminister som lämnar diametralt motsatta besked i en av vår tids viktigaste framtidsutmaningar och som verkar helt okunniga om grundläggande migrationsforskning.
Effekterna av att den djupt omoraliska katt-och-råtta-lek som den här regeringen och EU just nu driver på är att drunkningsolyckorna på Medelhavet fortsätter, att brottssyndikaten som kontrollerar människohandeln fortsätter att göra stora förtjänster och att den arabiska slavhandeln i Libyen fortsätter att blomstra.
Jag vill därför fråga Morgan Johansson vilken vetenskaplig grund han har för antagandet att utvecklingsbistånd leder till minskad irreguljär migration. Jag hörde ingen referens i interpellationssvaret.
Jag vill också fråga om Peter Eriksson har fel när han säger att en sådan grund inte finns, eller om utrikesministern har fel när hon säger att en sådan grund faktiskt finns.
Jag vill även fråga inom vilken tidsrymd EU räknar med att partnerskapet med Afrika ska orsaka en minskad benägenhet att migrera. Det jag helst skulle vilja höra där är ett antal tiotal år.