Fru talman! På frågan från finansministern om tioårsregeln vill jag hålla med Helena Bouveng om att det kan finnas anledning att se över den.
I min valkrets i Halland finns ett företag som heter Eleiko. Även det har varit omskrivet i detta sammanhang i tidningen Dagens industri den senaste tiden.
Eleiko är ett företag som i dag ägs av en kvinna som har barn som också är verksamma i bolaget. Hon har som ett resultat av det här känt att de måste genomföra en generationsväxling innan lagförslaget blir verklighet. Kvinnan som äger bolaget har barn som bor utomlands. I händelse av att hon skulle avlida innan en generationsväxling kunnat genomföras och det skulle bli en arvsfråga av bolaget skulle barnen enligt det här förslaget beskattas och dessutom beskattas olika beroende på var de bor.
Det är alltså ett förslag som slår väldigt olyckligt, och hade man gjort en ordentlig konsekvensbeskrivning från början hade man säkert funnit detta och kunnat hantera det. Det här är alltså något som orsakat stor osäkerhet och stor oro i företagarled, och osäkerhet och oro är aldrig bra för investeringsklimatet.
Jag skulle vilja nämna två citat som har kommit i remissprocessen och dessutom ett citat från finansministern själv.
Det första är från Svenskt Näringsliv, som säger så här: Vi avstyrker förslaget, som skickar negativa signaler till skada för företagande, investeringar och jobb. När det framkom att Skatteverket inte ens har tittat på konsekvensbeskrivningarna för företagen borde finansministern ha dragit tillbaka förslaget, detta med tanke på den oro förslaget har skapat inte minst för familjeföretagare.
Nästa citat kommer från Näringslivets Skattedelegation, som i sitt remissvar säger: "Ett genomförande av förslaget skulle i flera fall omöjliggöra generationsskiften i fåmansföretag, försvåra kompetensförsörjningen för svenska företag, öka den administrativa bördan och leda till minskad förutsebarhet."
Mitt sista citat kommer från finansministern själv. Det ingår i hennes skriftliga svar till interpellationen: "Jag kommer inte att medverka till att det införs regler som försvårar vare sig generationsskiften eller näringslivets möjligheter att utveckla sin verksamhet utomlands."
Då blir följdfrågan naturligtvis: Varför har finansministern valt att remittera förslaget?
Jag hade hoppats att när Skatteverket kom med förslaget skulle ministern ha haft med det som ett inspel i en beredningsprocess. Man skulle inte ha remitterat det med en gång. Det har skapat oro. Vi har uppfattat det som att regeringen, åtminstone till del, ställer sig bakom förslaget och vill gå vidare med det. Om man hade lugnat sig lite och tillsatt en ordentlig utredning hade man säkert så småningom fått ett bättre underlag, och oron hade inte uppkommit.
Under den första rundan ställde jag en fråga som jag inte fick något svar på: Kommer Finansdepartementet att hantera lagförslag på så sätt i framtiden?
Eftersom finansministern inte vill medverka till förslag som försvårar generationsskiften eller näringslivets möjligheter att utveckla verksamheter utomlands, vill jag ställa följande fråga: Vad ser finansministern själv för farhågor med förslaget?