Aktuell debatt - 2017-12-11

Aktuell debatt

Ärade riksdag och framför allt systrar och syskon! Ni som har delat era vittnesmål om sexismen, om vardagsrädslan och om de sexuella övergreppen - den här debatten är för er. Den här debatten har vi för att vi nu behöver prata om vilka konsekvenserna måste bli efter alla våra berättelser.

Under de senaste två månaderna har vi kvinnor och icke-binära världen över trätt fram under hashtaggen #metoo och vittnat om den sexism och de sexuella trakasserier och övergrepp som vi har utsatts för av män. I Sverige har många tiotusentals samlats i olika upprop, lämnat vittnesmål och ställt krav på förändring.

Uppropen skär genom hela samhället och vittnar om olika former av sexuella trakasserier som finns i allt från skolans värld och arbetslivet till idrottsvärlden, kulturlivet och politiken. Den massiva omfattning som dessa vittnesmål utgör och det faktum att så många kvinnor gemensamt och samtidigt har valt att berätta har synliggjort den strukturella sexism som finns och som många har känt till, men som få har velat prata om eller göra någonting åt.

Den tystnadskultur som så länge har varit förhärskande kring sexism och de sexuella trakasserier och övergrepp som män begår har därmed brutits, och det går inte längre att avfärda olika händelser som snedsteg. I grund och botten handlar det om makt och ett maktbeteende som sedan tar sig uttryck på olika sätt. Metoo och de efterföljande uppropen har tydligt markerat att gränsen för länge sedan är nådd. Som politiker och företrädare i riksdagen är det vårt ansvar och vår skyldighet att reagera och vidta politiska åtgärder.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Vänsterpartiet, för att ni bjuder in till denna viktiga debatt! Framför allt vill även jag rikta ett stort tack till alla de flickor och kvinnor som har delat med sig av erfarenheter av trakasserier och övergrepp. Om det inte hade varit för er hade vi varken haft denna debatt eller den nödvändiga samhällsdebatt som fortfarande pågår.

Återigen har kvinnor i Sverige tagit ett steg för ett samhälle som är bättre för alla. I dag på eftermiddagen kommer jag att träffa företrädare för många metoo-nätverk. Jag och justitieministern har träffat chefer i rättsväsendet, jag och arbetsmarknadsministern träffade i fredags arbetsmarknadens parter och jag och näringsministern kommer att träffa näringslivet för att tala om metoo. Hela regeringen är involverad i detta viktiga arbete.

I mina internationella kontakter och i intervjuer jag har gjort på senare tid har jag fått frågan om varför metoo har fått den här kraften i Sverige. Sverige blev ju nyligen etta på EU:s jämställdhetslista. Hur kommer det sig att problemen ändå är så stora? Jag menar att det är just för att vi har uppnått en jämförelsevis hög grad av jämställdhet som denna debatt har blivit så omfattande just i Sverige. Vi kvinnor i Sverige förväntar oss att bli hörda och lyssnade på. Vi förväntar oss ett vettigt mottagande, rättvisa och rättigheter.

Jag tycker också att responsen har varit seriös i debatten. Därför har vittnesmålen fått betydelse och kommer att få långsiktiga konsekvenser. Ju mer vi ser av metoo, desto mer tänker jag att det handlar om mer än våld och trakasserier. Det handlar om att blottlägga mäns vardagsmakt - att män har mer av den just för att de är män. Men när kom vi överens om att det skulle vara så i vårt samhälle? Det har vi aldrig gjort. Ändå är det så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Vad gör då en feministisk regering? Bland annat har vi här i riksdagen diskuterat regeringens nya jämställdhetspolitik och antagit den liksom en jämställdhetsmyndighet som ska genomföra och följa upp jämställdhetsarbetet så att vi ser att vi får resultat. Jag tolkar kvinnors röster i metoo som ett starkt stöd för att vi når resultat och att verkligheten förändras i jämställd riktning. De vill verkligen se detta. Därför kommer denna myndighet att hjälpa oss både med att genomföra politiken och med att se till att vi vet att vi gör rätt saker.

Regeringen har tagit ytterligare initiativ under mandatperioden, för vi vet att jämställdhet inte kommer naturligt. Det behövs just debatt, politiska beslut och förslag; det visar historien. Vi har beslutat om en nationell strategi om 1 miljard för att förebygga mäns våld mot kvinnor. Den har fokus på förebyggande arbete, inte minst när det gäller att rikta sig till pojkar och män. Syftet är förstås att få ned och få bort våldet mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel.

I ljuset av metoo är det uppenbart att vi måste tala om arbetsliv och arbetsplatser. Regeringen och parterna träffade varandra i fredags för att diskutera detta. Regelverket är bra, enligt analysen från parterna, men det genomförs inte. Om det hade gjort det skulle vi ha flyttat på den vardagsmakt som män har och som får sådana svåra konsekvenser för kvinnor. Vi behöver ledarskap, och vi behöver kanske också helt enkelt utbildning för att genomföra detta. Regeringen och parterna diskuterar vidare hur vi från regeringens sida kan stödja detta arbete.

Vad har vi mer gjort? Vi skapar ett nationellt program för att förebygga våldet mot kvinnor, vi förbättrar sex- och samlevnadsundervisningen, vi inför en ny sexualbrottslagstiftning baserad på frivillighet och vi har infört informationsinsatser till nyanlända om jämställdhet och sexualitet i Sverige. Polisen får mer pengar och nya prioriteringar när det gäller våld mot kvinnor som de måste följa. De måste förbättra sina utredningar och sitt arbete med anmälningar om våld mot kvinnor. Vi inför kunskap om mäns våld mot kvinnor i examensbeskrivningar för vissa i sammanhanget viktiga akademiska yrken. Vi inför en särskild satsning mot hedersrelaterat våld. Vi har också kriminaliserat nättrakasserier, som tidigare inte var ett brott.

Herr talman! Senast i helgen samlades män som stöder kvinnor i metoo. Det är behövligt. Mäns solidaritet är oerhört viktig för att vi ska kunna gå vidare.

Avslutningsvis vill jag återigen säga till er kvinnor och flickor som har berättat i metoo: Ert mod ger oss hopp i en tid när människor söker just hopp. Det är ett stort förtroende som ni har gett oss, och det är ett förtroende som jag lovar att ta på allvar. Det går att förflytta den informella makt som män har på kvinnors bekostnad. Det går att förändra samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

(Applåder)

Herr talman! Det började med en hashtagg under namnet #metoo där kvinnor uppmanades att berätta om sexuella övergrepp - en uppmaning som spred sig från land till land och från bransch till bransch.

I Sverige har detta fått mycket stort genomslag. Det kan finnas många förklaringar till det, men en förklaring är att Sverige är ett jämställt land och att det fanns en mognad för att berätta de berättelser som behövde berättas och som borde ha berättats för länge sedan. För visst är Sverige ett jämställt land på papperet, men de senaste veckorna berättar och vittnar om att det fortfarande finns mycket kvar att göra.

Herr talman! Det är dock glädjande att ca 70 procent av svenskarna tror att dessa kampanjer kommer att leda till förändring i samhället. Det behövs. Vi har hört skrämmande berättelser från kulturen, skolan, politiken och journalistiken - helt olika branscher men med samma vittnesmål och samma berättelser. Vi har fått ta del av tusentals fruktansvärda vittnesmål om hur framför allt flickor och kvinnor utsatts för alltifrån maktmissbruk till oönskade närmanden och sexuella övergrepp.

En kvinna berättar: Han höll fast mig hårt och hade sex med mig mot min vilja. Han är viktig, högt uppsatt och är god vän med flera av mina vänner, så jag vågade aldrig berätta för någon.

En annan kvinna berättar: Jag var utsatt för övergrepp när jag var ung. När jag som vuxen berättade om det för mina anhöriga var det ingen som trodde mig. Det var det största övergreppet.

Det här är bara några av alla de berättelser som vi har kunnat läsa om. Heder till alla er som har orkat berätta.

Att detta förekommer har inte varit okänt. Men när människor gör sina röster hörda samtidigt får det en helt annan kraft och ett helt annat genomslag. Metoo är en murbräcka i tystnadskulturen. Vi har alla ett ansvar för att de här vittnesmålen inte ska ha varit förgäves. Därför är jag glad att vi har den här debatten i kammaren i dag. Här kan vi visa att vi från politiken tar vårt ansvar i denna viktiga fråga. Jag vill tacka Vänsterpartiet för initiativet till debatten.

Vi politiker kan visa vägen genom att vara tydliga i lagstiftningen. Det är ett kraftfullt verktyg för att påverka attityder och hur människor ser på jämställdheten. Kvinnors utsatthet när det gäller sexualbrott har ökat kraftigt de senaste åren. Det är alarmerande. Samtidigt kan vi läsa om hur grova sexuella övergrepp inte utreds för att polisen inte hinner. Hur är det möjligt att den här typen av brott inte utreds i världens mest jämställda land? Och hur är det möjligt att vi inte har resurser att utreda så allvarliga brott i ett land med ett av världens högsta skattetryck?

Jag har under de senaste veckorna läst starka berättelser om vad kvinnor har utsatts för. En del har varit så fruktansvärda att jag inte har orkat läsa hela på en gång. De har handlat om kvinnor vars tidigaste minnen om övergrepp är från när de var tre år gamla. De handlar om hur de våldtagits av pappor, bröder, styvpappor och kusiner. I det vi kallar för familj, där kärleken och tilliten ska vara villkorslös och där barn ska få vara barn, har många kvinnor berövats sin egen kropp och fått sår som aldrig läker. Det är en grymhet som inte går att förstå. Jag har läst och jag har gråtit. Jag har förbannat de män som har misshandlat, hotat, våldtagit och berövat kvinnor deras kroppar, trygghet och sexualitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Till alla er modiga kvinnor som har vågat berätta om vad ni har blivit utsatta för vill jag bara säga en sak: Det var inte ert fel.

Som jämställdhetspolitisk talesperson är jag särskilt glad över att vi moderater har lagt fram ett brett åtgärdsprogram med förslag på skärpt lagstiftning och förbättringar av rättsväsendets hantering av sexualbrott. Bland annat föreslår vi en skärpning av straffen för våldtäkt. Straffen för våldtäkt är alltför låga i dag, och ofta dömer domstolarna i nedre delen av straffskalan. Straffskalorna är i princip oförändrade sedan brottsbalken infördes för 50 år sedan. Genom att skärpa straffen sänder vi en tydlig signal om hur allvarligt vi ser på dessa brott.

Min förhoppning är att fler partier under debatten i dag ansluter sig till Moderaternas krav om skärpta straff för våldtäkt. Nu räcker inte fina ord. Nu måste politiken och lagstiftningen stå upp och visa hur allvarligt samhället ser på brott mot kvinnor.

Vi stöder införandet av en samtyckeslag. Det finns också anledning att se strängare på vissa former av sexuella ofredanden som inte når upp till vad som utgör en våldtäkt. Därför bör en ny rubricering med en högre straffskala införas för sexuellt ofredande. Skadestånden för den som utsätts för våldtäkt och andra sexualbrott måste också höjas.

Vidare måste resurserna till polisen öka. Vi vill att det i varje polisregion ska inrättas särskilda grupper som är specialiserade på sexualbrott. Detta är en del av vårt åtgärdsprogram. Sexuella övergrepp hör till det mest kränkande en människa kan utsättas för. Bakom brottsstatistiken och siffrorna handlar det om avskyvärda övergrepp som berövar offren deras frihet, integritet och trygghet. Traumat är något man tvingas bära med sig hela livet. Det är viktigt att samhället agerar kraftfullt.

Det här är några exempel på vad vi kan göra från lagstiftarens sida, men samtidigt kan politiken inte lösa allt. Vi har alla en skyldighet att säga ifrån och bidra till att förbättra attityder, normer och värderingar som kollegor, medmänniskor, vänner och föräldrar.

(Applåder)

Herr talman! Det är ett oerhört allvarligt ämne som vi diskuterar i dag. De senaste månaderna tror jag har lämnat få oberörda, om ens någon. Jag har ofta tänkt på - och inför den här debatten funderade jag på att säga något om det - att det som ung kvinna är svårt att bli förvånad. Men jag tror inte att det bara handlar om unga kvinnor. Det har visat sig att kvinnor över huvud taget i vårt land oftast har någon form av erfarenhet av att få sina integritetsgränser kränkta. Det finns även många män och personer över huvud taget som känner att någon gång ibland, eller ofta, får man sin integritet och sin sexualitet kränkt och sin kropp berövad från sig själv.

Det här sker i olika former och på olika nivåer. Värst är det väl kanske när man upplever att motparten och omgivningen inte ens noterar vad som sker. Man blir inte hörd, man blir inte förstådd och man blir inte trodd.

Även detta har vi kunnat se många exempel på de senaste månaderna. Reaktionerna på metoo-kampanjen har varit oerhört blandade. Direkt efter att de första vittnesmålen kom fram skrev jag själv en status och uppmärksammade att jag är kluven till vad som håller på att hända. Den här kluvenheten har fortsatt och är stark även i dag. Det är uppenbart att ämnet behöver lyftas. Inte minst har reaktionerna i form av vidriga kommentarer på vissa vittnesmål visat på behovet av att på allvar diskutera vad som förekommer vi vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Men det finns också funderingar kring vad vi gör sedan. Hur långt låter vi det här gå? Hur agerar vi? Hur ser vi till att hålla fokus på en riktig, faktisk förändring och inte ytterligare polarisering och delning av vårt samhälle där man inte tar personer på allvar när de kommer fram med sina personliga berättelser om vad som har hänt? Det här pågår fortfarande.

Herr talman! Under de senaste månaderna vet jag inte hur många gånger jag har blivit chockad över vad jag läst och fått höra, hur förbannad jag har blivit över att det uppenbart finns personer som låter skeenden få fortsätta och över att det finns så pass många som inte har vågat höja sina röster tidigare utan först nu när de fått sällskap och hur tacksam jag känt mig över att jag inte är en av dem.

Den här tacksamheten är egentligen något sjukt att känna. Så ska det inte vara i ett samhälle. Jag ska inte gå runt och behöva vara tacksam för att jag aldrig har upplevt mig vara i en situation där jag inte kan hantera vad som sker. Det är klart att även jag har fått mina gränser något kränkta ibland men aldrig till den nivån att jag inte har kunnat säga ifrån och få det respekterat eller få hjälp av omgivningen om det har varit extra hårt.

Vad kan vi då göra i det här läget? Jag tror absolut att det är viktigt att vi ser över sexualbrottslagstiftningen, straffvärdena och hur vi kan säkerställa att de uppenbara brotten alltid ska straffas. Det finns ingen tvekan om att om personer drogas, maktövertag utnyttjas och våld blandas in ska det inte finnas utrymme för att lyssna på personer som skyller på att de inte visste.

Det är klart att man vet om man drogar ned en medmänniska eller använder våld för att få henne eller honom att göra något personen inte vill.

Det är bra att det finns många förslag. Jag hoppas att vi kommer att ta det här på fullt allvar och gå längre. Jag är glad att Moderaterna också står bakom förslaget om höjda straffvärden, bland annat.

Det är viktigt att komma ihåg att - även om det har kommit fram oroväckande statistik på sistone - anmälningsbenägenheten faktiskt sjunker när det gäller sexualbrott. De senaste åren har man ofta skyllt på att anmälningsbenägenheten är hög och att det därför blivit fler rapporter. Men de senaste undersökningarna visar att så inte är fallet.

Man blir inte trodd. Man får inte sitt fall utrett. Man får inga straffvärden. Man får inget skadestånd, om personen i fråga mot förmodan lyckas bli dömd. Oftast upplevs det som att vara utsatt en extra gång.

Vi måste jobba dubbelt. I många av berättelserna som har kommit fram handlar det kanske också om situationer där man inte är helt säker på vad som har hänt. Många omständigheter kan leda till att integriteten kränks. Men frågan är om det ska vara kriminellt, ifall det inte har funnits något uppsåt om det inte är grova brott.

Jag tror snarare att vi också måste lyfta upp det som jag brukar kalla för sexuell social kompetens. Vi måste bli bättre på att prata med varandra, lära känna varandra och lyssna på varandra. Vi måste ha en tydlig dialog tidigt i vårt samhälle. Den ska hela tiden vara levande. Då kan vi vara säkra på att det är självklart att om jag gör något med en annan person är det inte bara för att jag vill utan för att jag vet att den personen också vill det tillsammans med mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Jag ser fram emot en bra debatt. Och jag tackar Vänsterpartiet för att de har lyft upp frågan.

Herr talman! Metoo-rörelsen har skakat om Sverige. I bransch efter bransch har kvinnor gått ut med sina berättelser tillsammans. Det är berättelser som äntligen har kommit upp till ytan och fram i ljuset, berättelser om en konsekvens av en kultur där kvinnokroppar av vissa fortfarande ses som allmän egendom, som något män är fria att ta för sig av.

Kvinnor har vittnat om allt från grovt sexuellt våld till sexuella trakasserier och övergrepp men också om den tystnad som många har mött när de har försökt berätta om det de har varit med om.

Sexuella övergrepp är inget nytt, men rörelsen visar tydligt på omfattningen av problemet. Även jag vill tacka alla dem som har delat sig av sina berättelser.

Tystnadtagning, medvilkenrätt, tystiklassen, deadline och utantystnadsplikt - bakom dessa begrepp och väldigt många fler samlas berättelser från olika branscher. Berättelser från denna sal har samlats under parollen imaktenskorridorer. Det har nu visat sig med all önskvärd tydlighet att sexuella övertramp och regelrätta övergrepp förekommer i alla delar av samhället. Inga undantag verkar finnas.

Styrkan i metoo är just detta, att vi ser att det händer överallt. Ingen kan längre blunda. Men vi kan alla känna att nu är det nog.

Jag har under höstens upprop läst många berättelser om utsatthet, och jag reagerar oerhört starkt på var och en. Ibland reagerar jag med en väldig sorg men oftast med stor ilska över vad vi kvinnor har utsatts för.

Alla berättelser är viktiga, men ett av rörelsens mest berörande upprop går under parollen utanskyddsnät. Kvinnor som lever eller har levt i missbruk, kriminalitet och utsatthet har gått ihop för att berätta sina historier. Det är historier som för flera kan kännas långt borta, men som tyvärr är verklighet för många.

"Kära medmänniskor! Får vi kalla er det? Räknas vi? Eller var går gränsen för er medmänsklighet? Står vi utanför den?" På det sättet inleds texten som initiativtagarna till uppropet har publicerat i Dagens Nyheter. Politikens svar behöver vara glasklart. Vi ska i alla lägen stå upp för samhällets mest utsatta, i ord men också genom handling.

Uppropet samlar vittnesmål om hat, hot, övergrepp och våld mot kvinnor som i många fall känt sig utdömda av samhället redan som barn. Det är vittnesmål om en dubbel utsatthet, om att känna sig sviken av både förövarna och samhället.

Vi som sitter i denna kammare får aldrig vända bort blicken eller slå dövörat till när beskrivningar av människors verklighet nästan blir för smärtsamma att lyssna till. Vi måste alla göra det som står i vår makt för att få till stånd en förändring som sträcker sig från maktens korridorer ut till gatan och in på behandlingshemmen. När människor tappar tilltron till samhället är det vårt ansvar att bygga upp den igen. Att vår kamp inkluderar alla kvinnor måste vara tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Ett fungerande socialt skyddsnät och ett rättsväsen som går att lita på är kärnan i vårt välfärdssamhälle. De berättelser om sexualbrott som aldrig utreds, förundersökningar som läggs ned utan ett inledande förhör och kvinnojourer som tvingas stänga dörrarna på grund av för många sökande tar vi och regeringen på största allvar. De senaste åren har vi prioriterat att utöka och förstärka polisens resurser så att mer tid och kraft kan läggas på det utredande arbetet. Den som anmäler ett sexuellt övergrepp ska mötas av ett rättsväsen som tar frågan på allvar och som har resurser för att utreda och åtala.

Herr talman! Nu lägger vi fram ett förslag om en samtyckeslag som beräknas träda i kraft till sommaren. Det är jag stolt över. För Miljöpartiet har vägen hit varit lång. För tio år sedan skrev vi i Sveriges riksdag en första motion om att få en samtyckeslagstiftning på plats. Nu är vi snart där - äntligen. Lagen innefattar ett oaktsamhetsansvar, och vi går samtidigt fram med förslag om höjda straff. Men framför allt gör vi det här för att lagen ska vara kristallklar: Allt som inte är ett ja är ett nej.

Att vi väljer att gå fram med samtyckeslagstiftningen är en konsekvens av de brister nuvarande lagstiftning har. Det är ett viktigt steg på vägen. Men det räcker inte. Vi får inte tro att vi kan komma till botten med problemen med sexuella övergrepp och trakasserier endast genom förändrad lagstiftning. Det är trots allt redan förbjudet. Vi behöver arbeta på alla fronter för att komma framåt.

Skolan har en ovärderlig roll i arbetet med allas lika värde. Normer om kön och maktstrukturer ska ifrågasättas och diskuteras så tidigt som i förskolan. Det är där arbetet måste börja med att bryta de destruktiva och patriarkala föreställningar som finns om kvinnor och män och skapa nya normer.

I arbetet med dessa frågor vilar ett särskilt ansvar på männen. Genom att rannsaka sig själva och genom att ta ansvar för sina och andra mäns handlingar kan nya normer sättas. Att flera manliga politiker under förra veckan gick ut i medierna och talade om just detta är välkommet. Det är på det sättet vi skapar förändring, steg för steg.

Att bryta tystnaden är otroligt viktigt. Genom metoo-kampanjen har ny mark brutits. De som tidigare har tyckt att feminismen har gått för långt har nog fått sig en tankeställare nu. Det är upp till oss att ta det vidare och att fortsätta vara en röst för dem som inte hörs. Det är helt enkelt nog nu.

Herr talman! Sorg och ilska är några av de känslor som har väckts genom vittnesmålen om kvinnors utsatthet och metoo. Tack till alla som orkat vittna om det ni har varit med om!

"När jag gick i lågstadiet jagade ett gäng killar mig och några andra tjejer på rasten. Jag var först i klassen med att få bröst och killarna höll fast mig för att ta på dom. Jag började sparka killarna mellan benen. Jag fick skäll av lärarna och lärarna ringde hem till våra föräldrar och berättade vad vi gjort."

"En förmiddag på jobbet inom industrin blev jag överfallen, misshandlad och utsatt för ett grovt våldtäktsförsök. De två förövarna förklarade att tjejer inte hörde hemma där. Min arbetsgivares företagshälsovård tyckte att jag skulle klä mig mindre utmanande. Jag hade varselkläder, skyddsskor och hjälm."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Det här är två av många berättelser från metoo. De flesta skulle jag inte kunna läsa upp i denna kammare, herr talman! Dessa två kom från DN.

Denna höst har dock något hänt. Vi har slutat vara tysta och skämmas över det vi har varit utsatta för. En flodvåg har sprängt dammluckorna. En flodvåg av berättelser väller fram - fler och fler, hela tiden. Den ena är vidrigare än den andra.

Upptakten i Sverige var när 456 skådespelerskor gick ut med sina berättelser under hashtaggen #tystnadtagning. Snart följde upprop från sångerskor, jurister, politiker, musiker, elever, idrottare, dansare, psykologer, akademiker, missbrukare, prostituerade, hedersförtryckta, patienter, läkare och kvinnor i teknikbranschen, kyrkan, byggbranschen, skolvärlden, branscher som PR och kommunikation, ridsporten, Försvarsmakten, restaurangbranschen och filmbranschen.

Kvinnor kliver fram och berättar om övergrepp och kränkningar som de har utsatts för, kvinnor från alla delar av samhället. Det är kvinnor i alla åldrar och berättelserna är både gamla och nya. Tystnaden har brutits och berättelserna har blivit kända. Många kvinnor vågar äntligen berätta. När vi gick samman och fick kraft av varandra blev det möjligt. De förtryckande strukturerna har synliggjorts.

Rösterna i somras om att det bara är män med annan etnisk och kulturell bakgrund som tafsar eller våldför sig har tystnat. Uppropen har visat att det inte finns någon del av samhället som är fredad.

Hoten om att ifall du berättar kommer ingen att tro dig blev offentliga. Vidare: Om du berättar kommer du aldrig mer att få ett jobb, eller om du berättar ska jag döda dig. De hoten blev också kända. Övergreppen drogs fram i ljuset, och något hände. Trollen sprack därför att berättelserna äntligen togs på allvar.

Tystnadskulturen är bruten, och förändringarna måste fortsätta. Vårt samhälle ska vara bättre än så här. Alla har ett ansvar och måste agera för att få stopp på kränkningar, övergrepp, attityder, förtryckande strukturer och maktspel. Politiken har ett särskilt ansvar. Det behövs lagstiftning, förebyggande arbete och resurser för att bemöta det som nu inte längre göms.

Vi har ett ansvar att gå i spetsen för att höstens flodvåg inte ebbar ut utan leder till förändring på riktigt. Sorgen och ilskan måste vändas till beslutsamhet. För en bestående förändring måste det till verkningsfulla politiska förslag. Det måste bli ett före och ett efter metoo.

De kvinnor som nu har berättat måste få stöd. Andra kvinnor som har blivit utsatta och ännu inte berättat måste bli stärkta för att våga berätta och få kunskap om vilken hjälp som finns.

Nationellt centrum för kvinnofrid är en enormt viktig kunskapsbank, likaså Kvinnofridslinjen som centrumet ansvarar för. Kvinnor som har utsatts för övergrepp kan få hjälp där. Kvinnofridslinjen tog emot ca 90 samtal per dag före metoo.

NCK har under många år arbetat med forskning, stöd, utbildning och information om våld mot kvinnor. Var femte kvinna har någon gång utsatts för sexuellt våld. Tyvärr har NCK fått ägna de senaste åren åt att försvara sin existens. Regeringen vill montera ned verksamheten och flytta över uppdraget till den nya jämställdhetsmyndigheten. Med en sådan flytt raseras den kompetens, den samverkan och det värdefulla arbete som byggts upp och görs där. Man kommer att få börja om från början.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Centerpartiet vill i stället utveckla och förstärka NCK med en fördubbling av anslaget, från dagens ca 25 miljoner till 50 miljoner.

NCK och kvinno- och tjejjourerna är viktiga på många sätt. De finns i första linjen vid ett akut läge, men de är också en trygg hand att hålla i när hela livet har kastats omkull. Och nu, när många som länge varit tysta men nu vågar berätta, måste vi se till att det finns resurser. Vi vill därför göra en fördubbling av resurserna till kvinno- och tjejjourerna, en resursförstärkning som skulle räcka till ytterligare en tjänst på varje jour.

Det som krävs nu är breda insatser, allt från att stödja dem som har vågat berätta till att stödja dem som nu kommer att våga anmäla.

Det krävs också ett förebyggande arbete med kvalificerad sex- och samlevnadsundervisning för alla elever. I de yrken som möter utsatta inom skolan, vården, omsorgen och rättsväsendet ska det ingå grundläggande kunskap i utbildningarna. Ledarskap på arbetsplatser inom alla branscher ska inte acceptera kränkningar. Det krävs många samtal om värderingar och respekt för varandra.

Ojämställdhet och förtryck är som envist ogräs. Så fort vi slutar att rensa växer det igen. Det är allas ansvar att aldrig sluta rycka, och glöm inte att rötterna ska med!

(Applåder)

De vittnesmål vi hör och läser varje dag får inte stanna vid att vi förfasas. Det handlar inte om enskilda snedsteg eller rötägg. Metoo har inneburit ett synliggörande av den strukturella sexismen och patriarkatets konsekvenser. Om vi menar allvar med att metoo måste innebära förändring måste vi nu prata om och förändra de ojämlika maktförhållandena i samhället.

Det är när vi befinner oss i beroendeställning som utsattheten blir större. Därför kan vi inte nöja oss med enbart attitydförändrande åtgärder. Det behövs förslag som på riktigt bryter kvinnors underordning. Makt måste flyttas, vilket tätt hänger samman med ekonomisk jämlikhet mellan kvinnor och män.

Kvinnor bär fortfarande huvudansvaret för hem och barn. Trots flera framsteg på jämställdhetsområdet ser det 2017 fortfarande ut så. Det påverkar hela våra liv. Och gör vi ingenting aktivt kommer det ta decennier innan vi har ett jämställt uttag av föräldradagarna, decennier innan vi kommer ha jämställda löner och ett och ett halvt sekel innan vi har jämställda pensioner.

Kvinnor har i större utsträckning otrygga anställningar, sämre villkor, lägre löner och arbetar i större utsträckning deltid. Kvinnor är i större utsträckning sjukskrivna än män, och skillnaden ökar ytterligare efter att kvinnor har fått sitt första barn. Eftersom vår pension sedan grundas på hela vår livsinkomst och kvinnor lever längre har vi också lägre pensioner än män. Den större andelen av fattigpensionärer utgörs av kvinnor. Gamla kvinnor är kvar i förhållanden, inte alltid av kärlek, utan för att det är omöjligt att överleva ekonomiskt på egen hand.

Föräldraförsäkringens konstruktion är en nyckel för att få ett jämställt arbetsliv och minska inkomstklyftan mellan kvinnor och män. För att bryta mäns överordning måste man vara beredd att agera och se att föräldraförsäkring behöver individualiseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Från bransch efter bransch har kvinnor nu vittnat om hur otrygga jobb skapar en beroendeställning som män kan utnyttja och som gör det svårare att säga ifrån. För unga kvinnor i arbetaryrken är det 50 procent vanligare med sexuella trakasserier på jobbet om man har en visstidsanställning jämfört med en tillsvidareanställning. En av de enklaste åtgärderna mot detta är att ta bort anställningsformen allmän visstid. Fast anställning och heltid måste vara norm på arbetsmarknaden. Visstidsanställningar ska bara få användas när det finns objektiva skäl för det.

Men också på samhällets övriga arenor ser vi ojämställdheten och sexismen. Oavsett om det handlar om idrottsvärlden, kulturlivet, skolan, politiken, gatan eller hemmet så vittnar alla om brist på tillit för rättsväsendet, men också hur vården, socialtjänsten och psykiatrin måste bli bättre i sitt bemötande när kvinnor eller transpersoner utsatts för övergrepp och våld av män.

Metoo visar att sexismen finns även i rättsväsendet, vilket är särskilt allvarligt med tanke på att det är dit vi utsatta ska vända oss för att söka rättvisa. Det behövs en bra bas om sexualiserat våld och sexualbrott i juristutbildningen, och det måste ingå på ett bättre sätt i polisutbildningen. Så kan vi få förundersökningar av högre kvalitet och se till att de utredningsmetoder som finns faktiskt används och förbättrar bemötandet av offren.

Vi behöver också en modern sexualbrottslag som utgår från att sex är något frivilligt. Ett samtyckeskrav skulle fungera normerande och slå fast samhällets syn på sex och sexualbrott. Genom ett oaktsamhetsrekvisit går det att fånga in fler allvarliga handlingar, vilket sannolikt skulle leda till fler fällande domar i sexualbrottsmål - utan att sänka beviskraven. Vi har väntat länge, så jag ser fram emot att regeringen skyndsamt lägger fram dessa förslag på riksdagens bord.

Redan från det att vi är väldigt små formas vi beroende på vilket kön vi har. Små flickor får tidigt lära sig att när pojkar jagar eller slår dem så är det pojkarnas sätt att visa att de tycker om flickorna.

Trots att det i förskolans och skolans styrdokument står att de ska verka för att bryta könsrollsmönster är det i verkligheten precis tvärtom - det är där de konserveras. Här läggs grunden för ungas fostran, och därför är det viktigt att all personal inom förskola och skolväsen har genuskunskap.

Skolans sex- och samlevnadsundervisning behöver integreras i flera ämnen, och följaktningen måste lärarutbildningen även innehålla sex- och samlevnadskunskap. Det är inte rimligt att så många barn och unga får sin nästan enda bild av sex från porr. Skolan måste bidra med andra synsätt och lägga grunden för en samtyckeskultur.

Herr talman! Jag vill börja med ett citat: "Ännu en kvinnlig generaldirektör som ska basa över ytterligare 75 klonade batikhäxor".

Detta läste jag i ett kommentarsfält till nyheten om att Sverige snart ska få en ny jämställdhetsmyndighet. Så kan hånet och förlöjligandet av jämställdhet och jämställdhetsarbete låta. Men förminskandet och osynliggörandet finns i så många mildare varianter. Det kan vara himlande ögon och trötta suckar, ifrågasättanden och överslätanden. Den som inte vill säga "batikhäxa" kan säga "manshatare" eller "humorfri gnällkärring".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Du som vågat föra enskilda övergrepp eller övertramp på tal kan få rådet att lägga det bakom dig. Du som vill diskutera sexuella trakasserier får känna att du är jobbig eller rentav löjlig.

Herr talman! När vi i denna kammare diskuterar metoo och dess följder vill jag lyfta fram det som har gjort de omöjliga, outhärdliga berättelserna möjliga: hånet och förminskandet och kanske framför allt tystnaden.

Den tystnaden är nu bruten. Därför är vi alla skyldiga er ett stort tack, alla ni som delar med er av era berättelser, som går tillbaka till vidriga minnen och vågar berätta.

Evelyn Schreiber beskrev i Dagens Nyheter i lördags det dova mullret från Facebookgrupper där samtalen mellan kvinnor inte har upphört utan tvärtom pågår för fullt. Hon skriver: "Modiga kändisar tände elden, men det är de anonyma kvinnorna som håller lågan vid liv. De som går ihop på arbetsplatserna och startar nya upprop . Kvinnorna som fortsätter att berätta - och systrarna som outtröttligt lyssnar. De är alla hjältar i den här revolutionen."

Så är det. Ni som har berättat och ni som lyssnar är hjältar, och det är en revolution ni har startat. I det mönster som era berättelser skapar visar ni att könsmaktsstrukturerna består: att vi trots allmän och lika rösträtt, diskrimineringslagstiftning, preventivmedel, rätten till abort, särbeskattning, föräldraförsäkring, förskola för alla och varannan damernas inte har nått målet utan att vi efter mer än hundra år av liberal och feministisk kamp fortfarande lever i ett samhälle där kvinnans position är underordnad mannens. Ingen - jag säger ingen - kan förneka det längre.

Jag ska säga att i mina ljusaste stunder under de här mörka metoo-veckorna har jag tänkt att vi kanske nu har nått den bristande jämställdhetens verkliga kärna - tystnadskulturen kring det som går kvinnors sårbarhet allra närmast. Vare det subtilt eller brutalt, verbalt eller fysiskt, förtigande eller utagerande, i fina salonger eller på bussen - förtrycket av våra kroppars frihet, av vår sexualitets frihet är än en gång för alla synliggjort.

Låt nu inte dessa berättelser glömmas! Låt dem fortsätta att strömma in, och låt oss se till att vi dokumenterar det som nu händer! Min liberala partivän här i kammaren, Christina Örnebjär, har föreslagit att det kanske kan vara en uppgift för den nya jämställdhetsmyndigheten. På något sätt måste vi se till att det här aldrig glöms bort.

Herr talman! För oss liberaler är varje människas okränkbarhet helig. Vi är en del av den revolution metoo-berättelserna nu satt igång. Den revolutionen handlar om en förändring i hela samhället. Det handlar om chefer och ledare som ska se sitt ansvar och sätta tonen, förebygga och reagera med kunskap och kraft.

Låt mig vara tydlig: Det är inte bara de andra som ska skärpa sig, utan det är vi alla. Också vi som länge arbetat för jämställdhet och som är feminister kan bättre. Jag tror att de allra flesta av oss vet att vi ibland inte har gjort tillräckligt. Det måste bli ett slut på det nu.

Självklart handlar den här revolutionen om politik och vad vi i denna kammare, liksom våra kolleger i landsting, regioner och kommuner, kan göra. Tack, Vänsterpartiet, för att ni har väckt möjligheten till den här diskussionen!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Jag vill kort lyfta fram fem saker som står högt på agendan nu.

Det första handlar om den nya sexualbrottslagstiftning som de flesta har talat om och som vi verkar vara väldigt eniga om i denna kammare. Vi måste också se till att den inte stannar i lagboken utan vara beredda att avsätta de resurser som krävs för att sprida ordet.

Det handlar också om hedersförtryck, om civilsamhället, om skolan och om kunskap. Jag ska be att få återkomma till detta.

Metoo hjälper alla att förstå att patriarkatet finns och att strukturerna måste förändras. Metoo får hånet, förlöjligandet, förminskandet och osynliggörandet att tappa sin kraft. Metoo skapar revolutionen som vi liberaler väntat på.

(Applåder)

Herr talman! Metoo har fått ett kraftfullt genomslag, och det är oerhört bra. Det talas om över 600 metoo-upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp. Det är politiker, jurister, lärare, militärer, poliser, skådespelare, journalister och många fler. Flertalet är kvinnor, även om det naturligtvis också finns män som drabbats.

Det stora flödet av berättelser tyder på att någonting inte står rätt till. Det räcker inte med en feministisk regering, även om det är bra att man driver och har lyft jämställdhetsfrågorna. Det räcker inte med en jämställdhetsmyndighet för att allt ska lösa sig.

Vi behöver stärka lagstiftningen, men jag tycker att det här visar att det krävs en mer grundläggande attityd- och värderingsförändring i samhället. Det krävs att framför allt män slutar ta sig rätten att utöva makt över kvinnors kroppar, och det krävs att arbetsgivare och ledare tar kvinnors vittnesmål på allvar.

Grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män är alla människors lika och absoluta okränkbara värde. Kvinnor och män ska ha likvärdiga förutsättningar i samhället. Därför måste vi undanröja traditionella föreställningar, fördomar, strukturer och juridiska hinder som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta gäller i familjelivet, i arbetslivet och i samhällslivet i övrigt.

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för brist på jämställdhet. Det är helt oacceptabelt att kvinnor ska behöva leva med risken att utsättas för trakasserier och våld som ger psykisk ohälsa eller att de hindras i sin yrkeskarriär för att de inte ställer upp på sexuella inviter.

Herr talman! Genom alla de tusentals berättelser som kommit från utsatta kvinnor har metoo satt fokus på just det sexuella våldet. Det har blivit tydligt vilka konsekvenser det får för enskilda men också för samhället i stort om vi inte reagerar mot sexuella trakasserier och våld. Vissa kvinnor säger att de känt obehag, medan andra menar att deras liv mer eller mindre slagits i spillror.

Vad kan vi då göra? Först och främst måste vi naturligtvis uppmuntra flickor, pojkar, kvinnor och män att våga säga ifrån. Men alla klarar inte det på egen hand. Därför krävs det att arbetsgivare och ledare på olika nivåer visar att man tar anmälningarna på allvar. Diskrimineringslagen är tydlig och säger att arbetsgivaren omedelbart ska utreda kränkningar och sexuella trakasserier på arbetsplatsen när man fått kännedom om sådana. I skolan finns en värdegrund att arbeta utifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Att kränka någons värdighet genom att till exempel tafsa, ta på brösten, trycka upp någon mot en vägg, skicka oönskade bilder via sms, ropa könsord efter en tjej i skolkorridoren eller till och med våldta någon på jobbet, som vissa berättar, är naturligtvis helt oacceptabelt.

Av alla de berättelser jag läst de här veckorna drar jag slutsatsen att många kvinnor själva först har bagatelliserat vad de har varit med om. Men efter kanske 30 år ligger det här kvar och gnager. Allt tyder på att kvinnor har lagt skulden på sig själva och inte vågat ifrågasätta hur de behandlats.

Vem avgör då om man har blivit utsatt? Om man har utsatts för kränkande behandling eller oönskat beteende är det enligt lagen man själv som bestämmer var gränsen går. Det här är oerhört viktigt. Man ska förstås säga ifrån om man blir illa behandlad. Men lagen kräver inte att man alltid har sagt ifrån, när det är uppenbart att man har utsatts för en kränkande behandling.

Herr talman! Jag tror tyvärr inte att alla arbetsgivare och ledare tar anmälningarna på allvar. Därför tror jag att vi måste skärpa tonen. Diskrimineringsombudsmannen har talat om att det kanske behövs mer sanktionsmöjligheter gentemot arbetsgivare som inte tar anmälningarna på allvar.

Jag tror att vi måste arbeta brett genom att förändra attityder och värderingar i samhället. Det kan handla om att vi pratar om det vid matbordet i hemmet, i fikarummet på jobbet eller på föreningsmötet. Tala om vad som kan hända, hur man ska stoppa det sexuella våldet och vilka åtgärder som måste vidtas om det ändå händer!

Vi kristdemokrater hoppas att metoo är starten på en rörelse som ingjuter hopp i alla dem som tidigare inte vågat berätta, att chefer och ledare nu tar anmälningar på allvar, att förövare vet att de kommer att ställas till ansvar och att var och en av oss visar civilkurage i vår vardagsmiljö och säger stopp när vi ser att någon utsätts. Det här handlar om etik och moral och vilka värderingar vi vill att vårt samhälle ska bäras av.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller verkligen med om det vi har hört här - metoo handlar om allt från nedlåtande kommentarer till trakasserier och grova övergrepp. Tack, Maria Arnholm, för att du också lyfter fram det förlöjligande och förakt som många kvinnor och vissa män som driver jämställdhetsfrågor möter! Ibland kanske det faktiskt är det som håller en tillbaka, apropå vad du sa. Även i den här kammaren har det skrattats åt förslag om en jämställdhetsmyndighet. Jag är väldigt glad åt att det nu uppenbarligen finns förståelse för behovet av en samlande instans som genomför jämställdhetspolitiken - inte för att vi politiker och byråkrater ska bli glada, utan för att livet ska förändras för kvinnor som efterfrågar det i metoo. Vi har ansvar för våra resurser och våra beslut, och vi måste ha koll på att de leder till ökad jämställdhet och förskjutning av den här makten från män till kvinnor för rättvisa.

Därför är det också så att vi förbereder ett uppdrag åt den nya jämställdhetsmyndigheten att samla in vittnesmål från metoo, framför allt för att gå igenom dem och leta efter konkreta förslag. Vad behöver vi göra mer? Har vi hört allt som har sagts? Har vi förstått vad kvinnor och flickor efterfrågar? Vilka krav måste vi ställa på oss själva i framtiden för att göra rättvisa åt metoo och för att uppnå ett jämställt samhälle?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Vi pratar om tystnadskultur. Men det är ju så att kvinnor och flickor ofta har påtalat och berättat att trakasserier och övergrepp inträffat. Ändå har de lämnats ensamma. Chefer har enligt regelverket ett tydligt ansvar om det handlar om arbetsplatser. Men ändå blir det så här.

Brå visade att sexualbrotten ökar när det gäller unga kvinnor. Det innebär att förövarna sannolikt också är unga. Flera av er har pratat om förebyggande insatser. Dem måste vi förbättra. Därför kommer vi att lägga fram förslag om ett nationellt program för kunskap om jämställdhet, sexualitet och respekt. Programmet ska nå flickor, pojkar, kvinnor och män i Sverige. Vi behöver vidta olika åtgärder, och vi behöver följa upp dem för att se till att jämställdhet skapas.

Om kvinnor hade kunnat stoppa våldet hade de gjort det, som någon sa. De har ju gjort allt annat när det gäller jämställdhet. Detta kan vi inte begära att kvinnor ska göra. Vi måste också involvera män, och vi måste bli bättre på metoder för att förebygga våldet.

Vi lägger nu väldigt snart fram ett förslag om en ny sexualbrottslagstiftning. Det finns ju en samsyn i riksdagen om detta. Vi lägger också inom ramen för det fram förslag om skärpta straff för vissa sexualbrott. Det följer också med ett paket med kunskapshöjning om sexualbrott och den här nya lagstiftningen, som bygger på frivillighet. Det tror jag är nog så viktigt.

Det är också sant att polisen måste prioritera de här brotten. De får nu mer medel, och man måste se att brott som begås mot kvinnor är lika viktiga som brott som begås mot män. Polis och åklagare har i uppdrag att återrapportera om hur de förbättrar utredningar av detta.

Det som det handlar om är att både vidta tydliga åtgärder som leder till jämställdhet och hela tiden fundera på reformer som handlar om jämställdhetspolitikens stärkande på 2020-talet.

(Applåder)

Herr talman! Metoo-rörelsen visar på ett stort samhällsproblem som finns i alla grupper och sammanhang. Det här är ingen kvinnofråga för kvinnor av kvinnor, utan det är allas vårt gemensamma ansvar. Vi måste förstå att problemen börjar någonstans. Det finns samtidigt, som vi ser det, en möjlighet och en plattform, där vi tidigt i människors liv kan prata om värderingar och jämställdhet. Familjen och skolan har ett stort ansvar. Vår viktigaste arena för att nå ut till unga människor är skolan. Här kan vi prata om människors friheter att behandla varandra med respekt och att ett nej alltid är ett nej. Tyvärr ser det inte alltid ut så här i dag. Metoo-kampanjen och statistik från bland annat Diskrimineringsombudsmannen visar att elever i den svenska skolan har upplevt trakasserier. Här har vi vuxna ett ansvar.

Anfall är bästa försvar, brukar det heta. Vårt anfall mot de trakasserier och övergrepp som kvinnor har upplevt måste vara att se till att nästa generation inte behöver uppleva samma saker. Det gör ont när man läser i sociala medier om hur unga kvinnor har utsatts för hot, trakasserier och övergrepp. Det betyder att vi inte har kommit längre i den här generationen, men att det finns hopp om nästa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Skolan är början för att metoo inte ska behöva upprepas. Vi måste tidigt prata om den självklara utgångspunkten att varje individ bestämmer själv över sin egen kropp och sin egen sexualitet. I en värld där våra unga dagligen interagerar och navigerar i sociala medier och i chattforum är det viktigt att förmedla att kränkningar, trakasserier och bilder på till exempel könsorgan aldrig är acceptabelt om det inte bygger på ömsesidig respekt och interaktion.

För den som inte kan spela efter spelets regler måste det också få kännbara konsekvenser. Skolan har ett viktigt uppdrag när det gäller att förmedla alla människors lika värde och hur vi behandlar varandra i samhället. Det bygger på att vi kan förskjuta normer, värderingar och attityder och att vi tillsammans kan göra det här till en fråga där alla är inkluderade, både män och kvinnor, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Vi är uppenbart alla överens om att det är en viktig fråga, att det finns mycket att göra och många sätt att angripa frågan. Det finns vissa saker som jag har hört hittills som oroar mig något.

Det talas om som en självklarhet att det alltid har att göra med män och patriarkatet, som förtrycker kvinnor generellt. Såvitt vi vet och som de flesta av oss känner igen är det utan tvekan så att de flesta kvinnor, precis som jag själv lyfte fram tidigare, kan känna igen sig i det faktum att sexism, kommentarer och skämt, men även ovälkomna tafsningar, händer på ens kropp och betydligt grövre än så, förekommer i betydligt högre grad riktat mot oss.

Men det finns en fara i att öka polariseringen. Som jag tidigare nämnde var det min initiala reaktion. Vi har sett en uppdelning i att man talar om det som en fråga om män kontra kvinnor. Det kan snarare få motsatt effekt så att kvinnors röster, mäns röster, utsattas röster inte tas på allvar. Män kan skylla på patriarkatet och normerna i samhället för att försöka friskriva sig från det ansvar de bör bära när de tar sig friheter med andras kroppar.

Det är viktigt att vi kontinuerligt håller fokus på vad det handlar om och det självklara i att alla relationer mellan individer måste bygga på frivillighet och ett ömsesidigt lyssnande på och inkännande av vad den person som jag nu interagerar med, på vilket sätt det än är, upplever och hur man tolkar det.

Jag kan ta två enkla exempel där man ser att vi bedömer det olika och att det inte alltid kan vara särskilt lätt för alla att förstå. Det första exemplet är den absolut första debatt jag hade i kammaren. Det var en jämställdhetsdebatt inom ramen för Nordiska rådet. Jag vågade mig på att nämna att även män kan utsättas för våld i sina relationer. Jag tror att Nordiska rådet inte på flera år hade haft en så lång debatt som följde efter det.

Jag fick bland annat höra kommentarer där man i princip skrattade bort det våld jag lyfte fram. Jag anklagades för att relativisera när jag bara nämnde det faktum att det kan slå åt båda håll. Även där finns ett stort mörkertal. Man förlöjligas som man om man vågar lyfta upp det faktum att kvinnan i ett förhållande slår tillbaka. Det är ett exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Ett annat exempel är en utskottsresa jag var på, där vi hade en middag med företagare. Man talade om den unge premiärministern i Kanada, skämtade om hur man önskade att han skulle ta av sig skjortan på mötet, för han var så otroligt snygg, i stället för att tala om vad han skulle föra för politik. Det är ett ansvar att vi diskuterar sexism och att vi hela tiden är medvetna.

När man talar om den nya jämställdhetsmyndigheten oroas jag av att den ska utgå från berättelserna och leta fram saker där. Vi ska självklart ta fram statistik, se till erfarenheter och analysera hur samhället ser ut. Det är bra. Men det behöver göras seriöst, med ett bredare grepp och ordentliga statistikinsamlingar baserade på hela samhället.

Jag hoppas att metoo-rörelsen äntligen har lyft fram frågan så att vi vågar svara ärligt på frågorna så att man kan samla in ordentlig statistik. Men vi ska nog akta oss för att ta enskilda vittnesmål som sanningar i alla lägen. Vi bör närma oss frågan med seriositet och se rörelsen för vad den är: ett tillfälle att lyfta fram frågan och inse att problemet är större och finns på fler platser än vad många av oss tidigare har insett.

Herr talman! Debatten har hittills i huvudsak handlat om de berättelser som kommit fram. Det är helt naturligt. Det är därför vi står här och med stor tacksamhet kan ha debatten i dag där vi tar upp dessa oerhört viktiga frågor. Men ibland är också tystnaden talande. Det finns berättelser som inte har kommit fram.

För ett par veckor sedan skrevs en debattartikel om kvinnor som inte vågar berätta. Där beskrivs en utsatthet men även en rädsla för att bara göra saker värre genom att berätta. I spåren av detta kom uppropet Under ytan - ett upprop som handlar om de kvinnor som utsatts för och lever under hedersrelaterat våld och förtryck.

Det uppropet nådde inte så många medier, kanske av den enkla anledningen att det var så få som vågade träda fram och berätta. Men det är också en berättelse som är viktig att ta på allvar, trots att den saknar de personliga erfarenheter som annars kännetecknat metoo-rörelsen.

Den rädslan är i sig själv talande. En tanke som är central bakom metoo har varit att lägga skammen där den hör hemma, nämligen hos männen. Trots att normen och lagen egentligen redan lägger skulden där känner sig många utsatta fortfarande som den som är skuldbelagd. I en hederskontext blir det dubbelt illa. Där läggs skulden för övergrepp på kvinnan som är utsatt, inte bara som en känsla hos henne själv utan också i ögonen på hennes närmaste omgivning.

Även om inte dessa kvinnor vågar berätta öppet måste också deras erfarenheter och utsatthet tas på allvar. Regeringen tar det på allvar, till exempel genom den fleråriga satsningen på att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Vi måste i vår kamp vara tydliga med, som jag sa tidigare, att den gäller alla kvinnor.

Herr talman! Samhällets normer tar ibland väldigt lång tid att ändra. Även om vi är många som under en lång tid försökt rikta uppmärksamheten mot de sexuella övergrepp och trakasserier som kvinnor utsätts för är det först nu alla berättelser kommer upp till ytan. De som trott att kvinnors utsatthet bara har varit enstaka fall och personliga berättelser har nu sett omfattningen av det hela. Vi trodde nog vi hade kommit längre. Men nu kan det gå fort, som när saker uppmärksammas på det här viset och lagar ändras. Metoo är det första steget, och samtyckeslagstiftningen blir den naturliga fortsättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Frågan om att införa en samtyckeslag är inte ny. Miljöpartiet har arbetat med den i flera mandatperioder genom motioner och genom att initiera en utredning i frågan. Nu blir lagstiftningen verklighet. Den kommer inte bara att öka antalet fall som lagförs utan också ge starka signaler om vilka normer som bör gälla i vårt samhälle och att endast sexuella handlingar med ömsesidigt samtycke är okej.

De lagar som vi stiftar här i kammaren har en normerande effekt på samhället i stort. När riksdagen år 1979 kriminaliserade barnaga gick det tydligt att se hur normerna för vad som är okej och för vad som inte är det försköts. Att vi i dag ser det som självklart att en inte får slå barn är en konsekvens av politiska beslut som förändrade normerna i samhället.

Samtyckeslagstiftningen i sig själv kommer tyvärr inte att sätta stopp för sexuella ofredanden och övergrepp. Men den är en bitarna, för det är nog nu.

Herr talman! Övergreppen och förtrycket har förekommit överallt, i skolor, på arbetsplatser, ute i samhället, i hemmen, på nätet och i mobilen. Varför har det då varit tyst? Varför har vi inte protesterat tidigare? Ibland får man de frågorna.

Många är det som vittnar om att de berättat men inte tagits på allvar. Vi kan också se att benägenheten att anmäla är låg och att bevisningen är svår. Det får vi ständigt läsa om. Det de riskerar genom att berätta är vänner, arbetskompisar, arbetet och sitt anseende. Ja, du hörde rätt, det är kvinnorna som riskerar sitt anseende, eller det har varit så.

Tidigt lär vi tjejer oss strategier för att ta oss ur eller runda situationer, rent fysiskt eller med ett skämt. Eller att avstå från något vi egentligen vill göra. Eller att inte berätta om det skamliga vi blivit utsatta för, utan det gömmer vi långt in i oss själva. Det påverkar våra liv långt mer än vad vi själva förstår. Det blir som en reflex.

Vad är det då som får oss att skaffa strategier? Jo, att vi lever i ett ojämställt samhälle. Redan som barn lär vi oss vad som gäller av samhället runt omkring oss. Många får lära sig det den tuffa vägen, av snälla farbröder eller av killarna i klassen. Men vi får alla lära oss det genom det vi läser och det vi ser och det vi möts av. Många är pusselbitarna: allt från traditionella könsroller i hemmet och en könssegregerad arbetsmarknad till ett grovt språkbruk och grov pornografi, som är lätt tillgänglig även för unga. Där förväntas vi vara på ett visst sätt - olika beroende på om vi är tjejer eller killar.

Det förebyggande arbetet med värderingsdiskussioner i skolan kan inte nog betonas. Den sex- och samlevnadsundervisning som finns i dag är av varierande kvalitet och kan skilja stort mellan klassrum som ligger vägg i vägg. Det är vem du har som lärare som avgör om det blir något mer än bara en lektion om hur barn blir till.

Att med kunskap och trygghet i sin roll föra samtal som vänder och vrider på det vi ser omkring oss är helt avgörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Pornografin, som är i högsta grad närvarande i unga pojkars och mäns liv, påverkar synen på kvinnor och män. En stor majoritet killar har sett och ser regelbundet på porr. Ju mer de tittar, desto grövre porr söker de.

Vad gör då bilderna med synen på det andra könet? När män kör ner sina könsorgan så långt i halsen på kvinnan att hon spyr - lär det respekt och att vara rädda om varandra? Nej, troligtvis inte. Det är inte många av ungdomarna som vänder sig till föräldrarna för att diskutera detta. Det måste finnas en vuxenvärld som möter dessa frågor och bemöter den syn som man ofta möter genom pornografin. Det krävs bra undervisningsmaterial för att klara av det på ett bra sätt.

Vi välkomnar också att samtyckes- och oaktsamhetsrekvisit ska föras in i sexualbrottslagen. Vi försökte få in det redan 2004, men vi var rätt ensamma då.

Men detta måste gå hand i hand med sex- och samlevnadsundervisningen för att vi ska kunna ändra den kultur som finns i dag.

Ett förtryck av halva befolkningen har plötsligt, på bara några veckor, synliggjorts på ett aldrig tidigare skådat sätt. Att halva befolkningen utsätts för trakasserier får självklart konsekvenser för jämställdheten på alla plan, i samhället, i privatlivet, i arbetslivet. Självklart påverkar det arbetsmiljö och karriär, hälsa och ork i allmänhet. Ja, det är mycket som påverkas av detta. Stort tack till Rossana och Vänsterpartiet för att ni tog initiativ till den här debatten!

(Applåder)

Metoo är i omfång och antal offer att jämföra med en naturkatastrof. Då måste vi också ha beredskap för det.

Vad händer när Facebookgrupperna stänger? Vad gör vi då? Vad gör vi med den unga kvinna som för första gången har vågat berätta att hennes pojkvän våldtar henne? Vad gör vi med barnens berättelser om sexuellt våld i skolan?

Bland de över 70 000 kvinnor som har vittnat i de olika Facebookgrupperna finns många som nu behöver professionellt stöd att hantera det som har kommit upp. För många kvinnor över hela landet är det första gången i livet de har berättat om svåra övergrepp. Vissa har trauman som måste bearbetas.

Andra samlar nu mod och försöker ta steget att lämna den livssituation de befinner sig i. Här behöver samhället se den enorma omfattningen och ge motsvarande stöd.

Precis som vid stora nationella kriser behöver samhället svara med beredskap. Vi föreslår därför att det inrättas en nationell kriskommission för att samordna arbetet med dem som har berättat och nu behöver samhällets stöd. Landstingen behöver se till att man når dem som nu behöver professionellt stöd och att kapacitet att ta emot dem finns. Det behöver spridas information om hur man polisanmäler och om vilket stöd som kan fås för det. Skolor behöver informera eleverna om vart de kan vända sig om de har blivit utsatta och vad de kan göra om de känner till att andra har utsatts.

Vi har ett katastrofläge och måste agera därefter. Vi har under den här mandatperioden ökat anslagen till tjej- och kvinnojourerna med 100 miljoner per år. Jag välkomnar därför Centerpartiets förslag om att ytterligare öka de anslagen. Det är också viktigt att det blir permanenta anslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Den här debatten visar att det finns flera förslag där vi ligger nära varandra vad gäller lagstiftning, utbildning av rättsväsendet och sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Men jag saknar förslag för ekonomisk jämlikhet - det som på riktigt kan bryta kvinnors underordning.

För den kvinna som utsätts i hemmet är det centralt att inte vara ekonomiskt beroende av sin partner för att kunna lämna. Vi måste ha trygga anställningar, jämställd föräldraförsäkring, anständiga pensioner och en fungerande sjukförsäkring. De förslagen önskar jag att vi kunde se som en nödvändig del av metoo-revolutionen.

Herr talman! Det finns mycket att oroa sig över. Det finns all anledning att oroa sig och uppröras över att män också far illa i nära relationer och att män våldtas och förtrycks. Jag är övertygad om att också dessa män har stor glädje av den debatt vi för nu.

Det finns anledning att oroas och uppröras av att män också lider i ett ojämställt och könssegregerat samhälle. De får mycket sämre resultat i skolan. Mansrollen innebär ofta att man utsätts för och drabbas av våld och ohälsa. Det är också därför som liberaler har kämpat för jämställdhet i över 100 år.

Det finns också anledning att oroa sig över det djupt mänskliga i att det, när man diskuterar jämställdhet och pekar ut män, är många män som stänger öronen. En av våra mest framstående jämställdhetsdebattörer och forskare, Anna Wahl, lärde mig detta när jag var ny som jämställdhetsminister: Vill du skapa verklig skillnad måste du prata så att alla också lyssnar.

Detta skapar en del problem när vi tack vare metoo-berättelserna nu ser ett mönster som fyller på det vi redan visste, nämligen att närmare 100 procent av dem som åtalas eller döms för våldtäkt är män och att de trakasserier som metoo-berättelserna vittnar om begås av män. Det finns ingen väg runt detta.

Det är upp till alla oss feminister att hitta ett språkbruk eller ett sätt att prata om detta som gör att alla vill lyssna. Men vi kan inte oroa oss till tystnad. Jag vill gärna hylla det unga civilsamhället i form av Fatta-rörelsen, som ordnar killmiddagar här i kammaren under ledning av min liberala kollega Robert Hannah för att män ska börja prata om det.

Jag tror att metoo-rörelsen och alla berättelser nu gör detta så tydligt att många öron öppnar sig. Väldigt många män vill inte vara en del av detta men behöver också sträcka på ryggen och ta avstånd och visa var de står. Det måste vi förvänta oss och våga kräva.

Utöver stora och viktiga satsningar när det gäller sexualbrott och när det gäller den kunskap som måste finnas hos dem som företräder oss och ska verka för ett jämställt samhälle - i förskolan, i skolan, hos polisen, i rättsväsendet och inom vården - måste vi se till att det finns resurser för kunskap och utbildning. Regelverket är i stor utsträckning på plats. Det handlar nu om civilkurage, mod och kunskap.

Men jag vill också gärna hålla med Rossana Dinamarca om att detta handlar om något större. Vi har fått syn på något som präglar hela vårt samhälle. Därför är frågorna om löneskillnader och orättvisa pensioner också väldigt viktiga i metoo-debatten. Rossana och jag förespråkar inte alltid samma lösningar här, men jag tror att det är väldigt viktigt att peka på att kampen också måste föras när det gäller ekonomisk jämställdhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

(Applåder)

Herr talman! Metoo-rörelsen bidrar till att påvisa att vackra ord här i kammaren om jämställdhet inte räcker. Det krävs också konkret handling. Det är här vi har den viktigaste uppgiften som lagstiftare: att försöka få en normerande effekt via lagstiftning.

Vi kristdemokrater vill skärpa straffen för grova sexualbrott. Vi menar att sex alltid måste bygga på frivillighet. Därför är en samtyckeslag väldigt viktig. Vi vill också att förövarens oaktsamhet ska kunna bli straffbar, och vi vill att straffen för vålds- och sexualbrott generellt ska skärpas. Vi måste bli tuffare mot sexualbrott.

Det är av största vikt att sexualbrottslagstiftningen erbjuder en rättssäker och heltäckande kriminalisering av alla former av sexuella övergrepp. Även om bevisprövningen ofta är svår i sexualbrottsmål har den hittillsvarande lagstiftningen mött kritik för att inte erbjuda tillräckligt starkt skydd mot övergrepp.

Under de senaste ca 20 åren har antalet polisanmälda våldtäkter mer än fyrdubblats i Sverige. Lagändringen har ökat anmälningsbenägenheten, men bedömningen är att brotten i faktiska tal också ökar. Antalet händelser som kan betecknas som sexualbrott uppgår i Nationella trygghetsundersökningen 2016 till 482 000 - det är det största antal som Brottsförebyggande rådet har uppmätt.

Alliansregeringen skärpte i juli 2013 sexualbrottslagstiftningen, då man utvidgade våldtäkt till att även omfatta de fall där offret reagerar med passivitet. Dessvärre är det fortfarande alltför få brott som utreds adekvat och där lagföring kommer till stånd. Mörkertalet för våldtäkter beräknas vara mycket stort. Många kvinnor som har utsatts för våldtäkt väljer att inte anmäla. Det beror på många saker. Det kan handla om en misstro mot statliga institutioner och rättsväsendet. De kan uppleva att anmälan och en rättegång innebär alltför stora personliga kostnader och vara rädda för att utsättas för repressalier från gärningsmannen.

Då är det viktigt att samhällets och rättsväsendets attityd gentemot våldtäktsoffer förändras genom kunskap och att rättsprocessen ska granska förövarens beteende i samband med en våldtäkt och inte offrets.

Den 5 oktober 2016 överlämnade 2014 års sexualbrottskommitté sina slutsatser till regeringen. Kommitténs slutsatser öppnar för att samtycke ska kunna krävas och att det måste komma till uttryck att deltagande i en sexuell handling ska vara frivilligt. När denna kommitté har lagt fram förslag tror jag att det är viktigt att vi snarast kommer fram med samtyckeslagstiftningen. Det är glädjande att regeringen har som målsättning att återkomma till riksdagen snarast möjligt.

Jag skulle avslutningsvis vilja kommentera jämställdhetsmyndigheten. Jag hoppas naturligtvis att det förslag som regeringen har om att inrätta en jämställdhetsmyndighet ska löna sig och att det ska ge mer jämställdhet. Men jag ser det som problematiskt när man för att finansiera denna jämställdhetsmyndighet drar ned på verksamhet runt om i landet som jobbar mot sexuellt våld. Vi kristdemokrater har ett annat förslag om hur vi ska kunna jobba för att samordna olika insatser mot sexuellt våld. Det kommer vi att återkomma till i eftermiddag, när vi har en debatt om jämställdhet och integration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

(Applåder)

Herr talman! Den samhällsmodell som de flesta av oss står för bygger på att kvinnor liksom män förvärvsarbetar. Men metoo blottlägger, förutom övergrepp och trakasserier, att kvinnor - vuxna kvinnor med olika utbildningsbakgrund, också de med den högsta - alltför ofta befinner sig i beroendeställning, där de är beroende av män.

Vi har stärkt diskrimineringslagstiftningen under vår tid i regeringen. För mig har det också varit viktigt att stärka stora sektorer på arbetsmarknaden där många kvinnor förvärvsarbetar, som äldreomsorg och socialtjänst, med medel från regeringen för att det ska kunna skapas bättre arbetsvillkor, vilket det i sin tur är parternas uppgift att säkra. Det handlar om att man ska kunna använda hela sin kompetens och att man ska kunna utveckla sig. Man ska framför allt ha bra arbetstider och bra villkor för att göra det jobb som man är utbildad till. Detta är viktigt för att bryta beroendeställningen.

Parterna har förstås ett jättestort ansvar. Inte minst när det gäller trakasserier har arbetsgivarna ett mycket tydligt ansvar i lagstiftningen. På det möte som vi hade i förra veckan kom det fram att trakasserier förstås också vänds mot kvinnor som ofta har i uppgift att i första linjen träffa kunder, klienter och patienter, som dessvärre ibland står för trakasserier.

Det är bra att många vill bidra till jämställdhetsarbetet. Jämställdhetsmyndigheten kommer inte att lösa alla stora problem som vi har diskuterat i dag, men det är ett viktigt steg för att samla de viktiga insatser som vi har diskuterat här. Myndigheten har färska pengar - det kan jag glädja oss med. Det har varit väldigt viktigt att satsa på denna myndighet på ett sätt som gör att den verkligen får muskler.

Vi måste fortsätta med att stärka jämställdhetsarbetet, som vi har bestämt. Men vi måste också lägga fram fler skarpa förslag. Tack för att ni har gett oss hopp, ni som har deltagit i metoo!

(Applåder)

Herr talman! Jag vill passa på att tacka alla deltagare för en god debatt med ett gott tonläge och en gemensam syn i fråga om att politiken här måste bidra för att det ska kunna bli en förändring i fortsättningen.

För mig är Moderaterna Sveriges viktigaste politiska kraft för frihet. Våra värderingar grundar sig i och handlar om individuell frihet men också om ett gemensamt ansvar. Jämställdheten är en frihetsfråga, och metoo-rörelsen tar upp brister i den svenska jämställdheten. Därför är detta viktigt för oss moderater.

Vi backar inte från problemen. Vi backar inte från jämställdheten. Men vi kommer alltid att backa alla dessa modiga kvinnor som har delat med sig av sin historia. I dagsläget är det över 50 000 kvinnor som har skrivit på något av metoo-uppropen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

I ett av världens mest jämställda länder ska ingen behöva utsättas för sexuella trakasserier eller våld. Det är tydligt att vi gemensamt måste ta krafttag, och vi behöver prata mer om jämställdhet och respekt mellan människor - i skolan, i politiken, på arbetsplatsen och i samhället. Låt oss fortsätta våra gemensamma ansträngningar för att jämställdheten ska bli en självklar del av vårt samhälle och för att politiken aldrig ska glömma att sätta jämställdheten i fokus.

Jag är tacksam för den här debatten. Jag ser den som ett startskott för att vi ska kunna höja ambitionerna när det gäller svensk jämställdhet. Det vi gör i dag spelar roll och är avgörande för hur jämställdheten kommer att fortsätta att hanteras för kommande generationer.

(Applåder)

Herr talman! Det finns mycket att säga. Vi skulle säkert kunna debattera i flera timmar till. Vi kommer, precis som Désirée nämnde, att ha en debatt i eftermiddag om bland annat jämställdhetsmyndigheten. Den gäller hela politiken på jämställdhets- och integrationsområdet.

Det finns definitivt saker som politiken kan göra. Men jag tror och hoppas att vi också kommer att vara vaksamma på baksidorna. En samtyckeslagstiftning är något som jag personligen länge har tyckt varit vettigt, inte minst för den normerande effekt den ska ha. Det ska vara självklart att om du ligger med någon är det för att den vill ligga med dig och inget annat.

Men det finns också risker om man lyfter fram detta som lösningen på problematiken: att detta kommer att göra att alla som i dag inte blir dömda blir dömda. Vi vill ju bevara rättssäkerheten. Åtminstone jag vill bevara en rimlig bevisbörda. Är vi inte tydliga med detta finns risken att ännu fler känner sig svikna ännu en gång när de tror att enbart deras vittnesmål kommer att kunna få förövare dömda. Det är därför det är oerhört viktigt att man lägger fokus på just normerande effekter. Det handlar om tydliga samtal och om att vara extremt tydlig med var gränserna går. Jag ska vara tydlig mot alla jag möter och säga var mina gränser går. Jag ska också vara tydlig med att jag är villig att lyssna på var deras gränser går.

I dessa diskussioner och vid individuella samtal har det funnits många saker som flera gånger har gjort mig upprörd. Jag har hört kvinnor som har hävdat sin rätt att säga nej och ändå tycka om det, utan att ta någon som helst hänsyn till att man i så fall bör vara tydlig mot sin partner och säga att man själv tycker om det här och har gett sitt tillstånd i förväg. Det finns andra som tycker att det är okej att några män blir oskyldigt dömda nu, för vi kvinnor har ju lidit under så lång tid. Men nej, det är inte okej.

Jag är övertygad om att vi kommer tillbaka till dessa frågor under lång tid framöver. Jag vill avsluta med att tacka alla dem som vägrar att vara tysta, vare sig det handlar om offer, om dem i deras närhet som ser dem eller om dem som faktiskt har frågat: Är det okej att jag rör dig så här?

Herr talman! Först vill jag säga några ord om samtyckeslagstiftningen. Det finns nog inte någon som tror att den är hela lösningen på problemet, och det är tydligt att man inte sänker kraven på bevisföring. Det är viktigt att understryka. Jag tror ändå att den kommer att fånga upp många delar som nu missas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Debatten i dag har varit viktig och givande. Jag vill passa på att tacka Vänsterpartiet, som tog initiativ till den. Många olika aspekter på problematiken och omfattningen har kommit fram. De olika partierna ser lite olika på lösningarna. Vad som är oerhört hoppfullt är allas vilja och engagemang att förändra på området. Det är nog nu.

Övergrepp är ett uttryck för makt och dominans. Trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder visar metoo att vi fortfarande har en lång väg att gå. Kampen måste fortsätta föras på många fronter. Den behöver föras i denna kammare, speciellt när pengar fördelas i statens budget, vilket flera har varit inne på. Den behöver föras i polisens prioriteringar, vilket också är en oerhört viktig del. Den behöver föras på arbetsplatserna, så att man tar tag i det som kommer fram, liksom i rättssalarna, i skolan och hemma vid köksborden.

Vi ska ha respekt för varandra och nolltolerans mot övergrepp och våld. Nu är tid för förändring. Tillsammans kan vi åstadkomma den. Jag tycker att det känns som att vi har en sådan gemensam ambition.

Herr talman! Demokratiska rättigheter, ekonomisk frihet och kroppslig integritet är tre viktiga storheter för ett jämställt samhälle.

För dig som tittar på den här debatten och vill veta vart man ska vända sig om man behöver stöd och hjälp finns Kvinnofridslinjen med telefonnummer 02050 50 50. Du kan ringa dygnets alla timmar, det kostar inget och samtalet syns inte på telefonräkningen. Socionomer och sjuksköterskor svarar på dina frågor. Du kan vara anonym, och du får råd och stöd om både hur du kan gå vidare och vart du kan vända dig.

Telefonen finns för dig som själv är utsatt, för dig som är anhörig eller kanske misstänker att någon i din närhet är utsatt och för dig som i jobbet kommer i kontakt med något och behöver veta mer. Sprid gärna kunskapen! Telefonnumret är alltså 02050 50 50.

Det som göms i snö kommer upp i tö. Många var det som trodde att det som var gjort var gömt och glömt för tid och evighet, men metoo har satt en samlad kraft i rörelse som ger oss möjlighet att aldrig mer acceptera det vi trodde att vi var tvungna att finna oss i. Nu är utmaningen att inte väja när du kommer för nära utan stå upp för människors lika värde, utan någon över- eller underordning.

Det som är intressant nu är att vi kan se att vi har betydligt fler med oss. Om det tidigare var en samlad kvinnorörelse som förde debatt i frågorna har metoo nu fått upp ögonen hos många fler. När vi går in i nästa år, har slängt ut julgranen och ställt in det sista av glöggen kommer vi att fortsätta med arbetet för att se till att faktiskt göra skillnad. Då kommer vi att vara fler som har förstått hur utbrett det här är och som är beredda att göra skillnad. Tack för debatten!

(Applåder)

Som vi har konstaterat under debatten finns sexismen på samhällets alla arenor. På alla arenor finns även exempel på män som begår sexuella trakasserier och övergrepp. Även när det blir allmänt känt leder det för sällan till åtgärder. Det är alltid något annat intresse som väger tyngre än att ta sexuella trakasserier på allvar. Vi vet att personer i maktpositioner i flera fall har gått vidare till finare positioner när sexism har uppdagats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Metoo ställer krav på alla organisationer, såväl företag och offentlig verksamhet som föreningar och partier. De problem som finns överallt i samhället finns även hos oss i detta rum. Det finns ingen fredad zon. Metoo visar på vikten av att som organisation aldrig slå sig till ro och tro att man är färdig, inte heller riksdagen.

Under de två månader som har gått sedan metoo-revolutionen drog igång har mycket vedervärdigt kommit fram i ljuset, både i världen och här i Sverige. Samtidigt som det finns en sorg i att se allt lidande och hur kvinnor har hållits nere finns det i rörelsen, som nu har vuxit fram, också något otroligt hoppingivande. Där finns en väldig kraft och ett starkt systerskap. Låt oss se till att detta leder till varaktig förändring! Låt oss se till att patriarkatet faller under vår livstid!

Herr talman! Jag blev liberal feminist 1976. Då stod det "I Folkpartiets Sverige är det ingen nackdel att vara kvinna", och jag skulle rösta för första gången. Per Ahlmark talade om behovet av diskrimineringslagstiftning och att kvinnor var lika mycket värda som män. Jag fick också lära mig om en stolt liberal historia av allmän och lika rösträtt, särbeskattning och föräldraförsäkring. Jag har fått förmånen att ta vid och vara med och att som politiskt sakkunnig och så småningom som jämställdhetsminister få jobba för förbättrad föräldraförsäkring. Och Nyamko Sabunis kamp mot hedersförtrycket fick jag ta vidare.

Jag känner mig på många sätt stolt över detta. Inte minst som jämställdhetsminister fick jag dock ibland frågan när jag var ute och talade: Varför går det så långsamt? Vi vet ju allt, och allting är på plats, men ändå händer inget.

Till slut blir man svaret skyldig. Jag har funderat ganska mycket över varför det går så långsamt. Mitt svar har handlat om de väldigt djupgående strukturer som finns inom var och en och det vi hela tiden reproducerar mot bättre vetande. Jag har även pekat på förskolan och skolan som de ställen där vi skulle kunna göra verklig skillnad.

Därför har denna förfärliga metoo-debatt också ingett lite hopp, för jag tror på allvar att det djupast liggande, det förtryck som kommer oss allra närmast, har vi inte riktigt kunnat prata om. Jag tycker att vi ska tacka varandra för en viktig första debatt. Det enda som kan hota oss nu är att vi inte är uthålliga, att vi somnar om och lägger historierna på hög. Jag tror dock inte att metoo-uppropen kommer att låta oss göra det.

(Applåder)

Herr talman! Arbetet för att förebygga och bekämpa våld i nära relationer, våldtäkter och andra sexuella övergrepp, till exempel hedersrelaterat våld och förtryck, måste fortsätta. Det är viktigt att vi identifierar och vidtar fler konkreta åtgärder ur förebyggande, skyddande och straffande synvinkel.

Nu är det viktigt att vi fortsätter att lyssna på de berättelser som har kommit fram, så att vi inte glömmer vad vi har hört och vad vi behöver åtgärda.

Många av de utsatta kvinnorna är dubbelt utsatta, det vill säga de är utsatta och kan inte söka hjälp. Jag tänker på dem som är utsatta för hedersrelaterat våld. Det är bra att Vänsterpartiet har lyft upp debatten i dag, men det är anmärkningsvärt att Vänsterpartiet inte lyfter fram denna grupp, som har så svårt att höras, mer. Dubbelt utsatta kvinnor, som ofta lever i våra förorter, kommer inte till tals. Låt oss inte glömma det arbete som behöver göras på det området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt

Herr talman! Det krävs att vi inte blundar för våld mot kvinnor, varhelst det uppstår. Jag har arbetat med jämställdhetsfrågor i över 30 år i politiken. Mycket positivt har hänt. Men metoo och alla de berättelser vi hör visar att arbetet inte är över. Jämställdhetsarbetet och arbetet för allas mänskliga rättigheter kräver att vi fortsätter att hålla frågan högt på vår dagordning i våra familjer, ute i samhället, i skolor och i riksdagens kammare.

Tack för en bra debatt!

(Applåder)

Herr talman! Jag har flera gånger sagt att metoo trots allt ger mig stort hopp. Det är just för att kvinnorna i metoo har blottlagt varför det går så långsamt. Det handlar om makt.

Den jämställdhetspolitiska historien visar att jämställdhet tar steg när beslut fattas om åtgärder vars syfte är just jämställdhet. Problemet för dem som har drivit frågorna har ofta varit att de just därför möts av mothugg, ibland förlöjligande och att frågorna blir kontroversiella när makten flyttas. Det har varit fråga om reformer som abortlagstiftning, särbeskattning och föräldraförsäkring, och det är fråga om förslag på sådant som ger drivkrafter för både kvinnor och män att vara föräldrar.

Jag är glad över debatten, eftersom den visar ett starkt stöd för ett aktivt jämställdhetsarbete med konkreta beslut. Jag företräder en feministisk regering, och det förpliktar. Jag ställer höga krav på mig själv, på regeringen och på våra samarbetspartner på att vi ska lägga fram konkreta förslag som flyttar fram positionerna för att livet ska bli jämställt, vilket kvinnor och flickor i metoo efterfrågar med så hög, klar och tydlig röst.

Jag är därför glad för allvaret i debatten. Jag tycker att den skapar en möjlighet att arbeta på detta sätt under resten av mandatperioden och in på 2020-talet. Jag hoppas det. Tack till alla för deltagandet, och tack till Vänsterpartiet för att ni tog initiativet till denna debatt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.