Herr talman! Ojämlikheten ökar i Sverige, och omfördelningen minskar. Inkomstskillnaderna exploderar och har ökat snabbare än i något annat OECD-land. I Sverige har vi i dag fler miljonärer och miljardärer än någonsin förut. Samtidigt har vi fler fattiga än på många decennier. Det är resultatet av ett riggat skattesystem som gynnar de allra rikaste på alla andras bekostnad.
Och låt er inte luras, ni som lyssnar! När jag pratar om att Sverige har fler fattiga än på länge pratar jag inte i första hand om de EU-migranter som tigger utanför våra affärer. Jag pratar inte i första hand om de många utslagna som kanske saknar bostad. Jag pratar om den deltidsarbetande ensamstående morsan som inte får ekonomin att gå ihop. Jag pratar om alla unga som tvingas till arbete på otrygga villkor. Jag pratar om alla som sliter i underbetalda branscher: taxichaufförer, hotell och restauranganställda, städerskor, butiksanställda, undersköterskor. Jag pratar om alla fattigpensionärer. Många av dem har slitit i hela sitt liv i den offentliga sektorn eller i industrin. Jag pratar om en stor del av Sveriges befolkning som tillhör arbetarklassen.
Men otryggheten drabbar oss alla som medborgare, brukare och anställda. I en underbemannad vård där vårdplatserna minskar och stressen ökar sker fler misstag. I ett arbetsliv där tempot hela tiden höjs och mer förväntas av dig som har ett arbete ökar utbrändheten lavinartat. I en skola med allt hårdare konkurrens, betygsstress, för lite stödresurser och växande klasser ökar den psykiska ohälsan och mobbningen.
Herr talman! I kammaren var vi förra veckan överens över alla partigränser om att ekonomin går som tåget i Sverige. Regeringen missar aldrig en chans att påpeka detta.
Men vad spelar det för roll att ekonomin går som tåget om vi inte använder det till rejäla förbättringar för alla som bor i Sverige, om vi inte ser till att jämlikheten ökar och inkomstskillnaderna minskar?
Jag är medveten om att mycket har gjorts de senaste tre åren - ofta tack vare mitt eget parti, Vänsterpartiet, i samarbete med regeringen. Men det räcker inte. Det krävs ett systemskifte. Det krävs en politik som prioriterar en ekonomi för alla, inte bara för några få som har det gott ställt.
Grundbulten är ett reformerat skattesystem som ser till att skatten på kapitalinkomster, som vi nu diskuterar, återigen ökar och att avdragsfesten för de allra rikaste med till exempel ränteavdrag upphör.
Vi kan räkna miljarderna under åren som de borgerliga satt vid regeringsmakten, miljarderna i sänkningar på det här området liksom på andra områden. Förmögenhetsskatten slopades - 6 miljarder kronor. En ytterligare sänkning av bolagsskatten kostade staten 16 miljarder kronor. Sänkningen av fastighetsskatten kostade också 16 miljarder kronor. Bara dessa tre exempel på vansinnig skattesänkarpolitik kostade - och kostar fortfarande - Sverige 38 miljarder kronor årligen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av företag, kapital och fastighet
För mig är det förvånande att en rödgrön regering inte är beredd att ta strid för ett skattesystem på det här området som leder till ökad jämlikhet och omfördelning. Regeringen är helt enkelt för slapp och för feg i sin hållning när det kommer till frågor som beskattning av företag, kapital och fastigheter.
Var finns regeringen i striden för höjd bolagsskattesats så att företagen får bära sin del? Var finns regeringen i striden för att återinföra förmögenhetsskatten så att de superrika får bidra? Var finns regeringen i striden för att återinföra fastighetsskatten? Varför har ni i grund och botten köpt en borgerlig syn på skattepolitiken?
Herr talman! Vi hörde i Ekot för ungefär två veckor sedan att regeringen i stället för att slåss för höjd bolagsskattesats tvärtom vill sänka den. Det här är ju uppochnedvända världen. Det är någonting som inte borde få hända under en rödgrön regering.
Redan före den senaste sänkningen av bolagsskattesatsen till 22 procent låg den ju lägre än hos tio av våra viktigaste samarbetspartner, till exempel Tyskland och Norge. När Sverige för några år sedan valde att sänka sin bolagsskattesats till 22 procent dröjde det inte många månader innan de nordiska länderna följde efter. Norge, Danmark och Finland - alla sänkte de sin bolagsskattesats.
Det är detta vi talar om som race to the bottom. Och det verkar inte finnas någon hejd för hur låg den skattesatsen kan bli. Liberalerna är inte här för debatten, men de vill dra ned den till 15 procent. Vi kan ta bort den helt och hållet - den kanske inte behövs alls! Detta kommer att leda till spridningseffekter som vi inte kan stoppa, och det kommer att hända om och om igen.
Inkomstskillnaderna i Sverige har under lång tid ökat snabbare än i alla andra länder i västvärlden. Anledningen är växande kapitalinkomster hos de översta skikten. IMF varnar för hur växande inkomstklyftor och ojämlikhet leder till - lyssna nu - utebliven tillväxt.
IMF, denna fantastiska vänsterorganisation som ni känner till, har beräknat att Sverige har förlorat 175 miljarder kronor på 15 år i utebliven bnp-tillväxt, på grund av ojämlikheten. I IMF:s rapport Taxing times är uppmaningen till olika länder klar och tydlig: Stå emot påtryckningarna om ytterligare sänkning av bolagsskatten! Jag hoppas att den här regeringen tar till sig det rådet.
Betänk att många av de företag som allra mest gynnas av en bolagsskattesänkning är företag vars aggressiva skatteplanering sticker i ögonen. Det är företag som på löpande band avslöjas med att undanhålla skatt. Förra året visade det sig att Investor undanhållit 2,4 miljarder kronor i beskattning. Sammanlagt hade, avslöjades det, 29 av Sveriges största företag undanhållit 16 miljarder kronor.
Notera att detta inte gäller alla företag i Sverige. Jag håller med Jörgen: Många av Sveriges företag är hjältar, som jobbar hårt för att se till att vi har ett bra land att leva i. Men det finns också storbolag som smiter undan skatten och de facto betalar mindre i skatt än vad kiosken på hörnet, blomsterhandlaren eller det lilla ekologiska jordbruket behöver göra. De kan inte planera bort sin skatt på samma sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av företag, kapital och fastighet
Men när OECD ger rekommendationer till Sverige finns inga uppmaningar om sänkta bolagsskatter. Däremot rekommenderas vi att snabbt åtgärda den växande ojämlikheten. Själv undrar jag vilket vallöfte Miljöpartiet och Socialdemokraterna uppfyller genom att sänka bolagsskatten. Gick ni verkligen till val på det kravet?
Herr talman! Ett av de största problem vi har i dag är den bostadsbrist som råder i hela landet. Inte nog med att många inte kan få tag på en hyresrätt utan tvingas köpa en bostadsrätt - priserna skenar och underblåser en bostadsbubbla som förr eller senare spricker.
Hur ska den nyutexaminerade sjuksköterskan, med alldeles för låg ingångslön, ha råd med en bostad i Stockholm? Hur ska arbetarungen, utan föräldrar med kapital på banken, hitta en bostad för att kunna fortsätta plugga i en högskole- eller universitetsstad?
Alla som lyckas köpa ett kyffe för några miljoner och skuldsätter sig upp över öronen till banken hoppas att de är vinnare. De flesta får några hundralappar i ränteavdrag i månaden. I själva verket är det inte de som är vinnare på systemet, utan det är återigen de rikaste som gynnas av ränteavdragen, som snabbt närmar sig 30 miljarder kronor. De rikaste 10 procenten har 20 gånger mer i ränteavdrag än de fattigaste 10 procenten.
Jag hoppas att det står klart för var och en av er som lyssnar att ränteavdragen i huvudsak subventionerar uppblåsta priser på villor och bostadsrätter i storstäderna, vilket faktiskt gör att det är ni på landsbygden - alla ni som bor i Falun, Motala, Bromölla och Kiruna - som finansierar ränteavdragen för djursholmarna och Täbyborna. Är det verkligen ett sådant system vi vill ha?
85 procent av ränteavdragen går till den rikare hälften av alla hushåll. Tycker verkligen de som jobbar i förskolan och vården att detta är rimligt? Tycker du som inte har några avdrag eller bara några hundra i månaden i avdrag att det är rimligt att finansiera ränteavdragen för de allra rikaste?
Vänsterpartiet tycker inte att detta är rimligt på något som helst sätt. Vi vill inte omfördela resurserna från fattiga till rika eller från landsbygden till storstäderna - tvärtom. Därför har vi en politik som innebär att ränteavdragen ska trappas ned och fasas ut över tid. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation nr 10, som gäller en översyn av ränteavdragen.
Herr talman! Det är dags att prioritera alla som står längst ned på stegen: alla som sliter för att samhället ska gå runt och för att vardagen ska gå ihop, alla som ser till att bära upp vårt samhälle på sina axlar, alla som inte har tjänat någonting på de sänkta skatterna på förmögenheter och fastigheter.
En ekonomi för alla innebär att det är arbetarnas tur att skörda frukterna av att det går bra för Sveriges ekonomi. Det är dags att den socialdemokratiskt ledda regeringen levererar en skattepolitik för ökad jämlikhet - eller att den blir bortvald.
(forts. § 10)