Återrapportering - 2017-02-14

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 3 februari

Fru talman! För snart två veckor sedan sammanträdde Europeiska rådet för ett informellt möte på Malta. Den största frågan på dagordningen var den externa migrationen i det centrala Medelhavsområdet och särskilt Libyen.

Jag är glad att kunna återrapportera att vi enades om nya och viktiga steg för att hantera flyktingsituationen. Det handlar om att bryta människosmugglingen och rädda liv, och det gör vi genom att samarbeta med Libyen för att stötta dem i arbetet med att stärka gränsen och genom att förbättra livsvillkoren för människor i Libyen och längs med migrantrutterna längre ned i Afrika.

Det var fler än jag som lyfte fram vikten av att alla lösningar ska bygga på internationell rätt, och det slogs också fast tydligt i den deklaration som vi antog. Att följa internationell rätt är givetvis en utmaning i ett land som Libyen, där den politiska processen är oerhört skör, och därför är det både angeläget att fortsätta ansträngningarna för att få stopp på konflikten där och stärka den demokratiska processen liksom att arbeta nära FN:s flykting- och migrationsorgan UNHCR och IOM.

Samtidigt fortsätter naturligtvis det viktiga samarbetet med några utvalda afrikanska länder inom EU:s så kallade partnerskapsram. Detta arbete innebär bland annat en ökad satsning på mer effektiv gemensam återvändandepolitik men också på att motverka grundorsakerna till att människor flyr genom fattigdomsbekämpning och utvecklingspolitik.

Vi välkomnar också Italiens nya samarbete med Libyen. Det bygger på samma principer på EU-samarbetet: praktiskt stöd till Libyen i form av utbildning, träningsinsatser och mottagningsförhållanden för migranter - allt inom ramen för internationell rätt.

Fru talman! Under mötet diskuterade vi också de globala utmaningar som vi ser. Vi lever onekligen i en orolig tid. EU behöver ha en stark och enad röst och ta en större roll i det globala arbetet. Den nya amerikanska administrationens handlande har väckt både osäkerhet och oro, och vi kommer från EU:s sida att tydligt stå upp för våra värderingar.

Vi hade ändå en bra diskussion med utgångspunkten att EU behöver USA och USA behöver EU. Vi kommer därför att fortsätta söka ett nära samarbete, och det ska vi försöka göra gemensamt med en enad röst.

Fru talman! Vi avslutade mötet med att diskutera EU:s framtid. I det samtalet deltog inte den brittiska premiärministern Theresa May. Det var också en bra diskussion, där vi var flera som påpekade att den kommande Romdeklarationen inte bara ska titta bakåt på de framsteg som har gjorts i det europeiska samarbetet utan också titta framåt. I den diskussionen kommer frågor som arbetet mot terrorism samt vår gemensamma säkerhet och ökat samarbete inom försvarsområdet att vara centrala men också klimat och ett gemensamt och hållbart asylsystem.

Jag tog upp vikten av att vi också diskuterar de sociala frågorna, som handlar om rättvisa jobb och en tillväxt som kommer alla till del. Inte minst ungdomar måste få en chans att komma i arbete. Samtidigt var det många som framhöll att vi naturligtvis bör sträva efter enighet i de kommande diskussionerna och att Romtexten helst ska vara färdigförhandlad redan före mötet.

Detta, fru talman, var återrapporteringen från mötet på Malta.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporteringen!

Från Kristdemokraternas sida har vi med stort intresse följt Europeiska rådets möte på Malta. Vi har tagit del av de rådsslutsatser som är resultatet av samma möte, och det finns förstås flera saker att kommentera också denna gång.

Kristdemokraterna är i grunden positiva till initiativ som syftar till att förhindra fler dödsolyckor på Medelhavet och som slår mot de ligor som berikar sig på människosmuggling och också ger stöd när det gäller att bygga upp stabilitet i väldigt instabila länder såsom Libyen.

Samtidigt tycker vi att det finns flera betydande frågetecken kring detta upplägg. Det allmänna läget i Libyen är ett sådant. Libyen är ju ett land som är närapå laglöst. Det finns visserligen en FN-stödd regering, men det finns även fler som gör på anspråk på makten, och åtminstone längs kusten finns det flera militära grupper som agerar.

Vi tycker också att det finns frågetecken kring de så kallade reception centers som är en del av den bilaterala italiensk-libyska överenskommelsen, som ju tecknades strax före Europeiska rådets möte och som backades upp av EU-ledarna.

Det jag vill ställa min fråga till statsministern om är Tunisiens roll framåt. Tunisien är också ett land som är satt under hård press. Det är ett ganska litet land dit många migranter har tagit sig. Jag skulle vilja be statsministern att utveckla hur resonemangen har gått kring Tunisiens roll och hur man kan tänka sig den framåt.

Fru talman! Det är precis korrekt: Vad vi ger oss in i nu är att se till att förhindra alla dessa dödsfall och att knäcka människosmugglarna och deras affärsmodell. Det är det som är i fokus här.

Det allmänna läget i Libyen är skört, precis som jag sa i inledningen, och detta menar jag är en nog så bra anledning att se hur vi kan stärka Libyen. Hur kan man stärka den demokratiska processen och regeringens möjligheter att faktiskt kontrollera gränserna? Då är det här samarbetet naturligtvis betydligt bättre än att säga att det där gör vi inget åt. Det är ett mycket viktigt samarbete.

I det ingår naturligtvis även synen på omgivande länder. Det är inte bara en fråga om Libyen. Nu blev Libyen speciellt behandlat, eftersom det är så viktigt. Så många migranter kommer därifrån, och Libyen måste få stöd och hjälp att hålla gränserna, stöd till kustbevakningen och allt det som ska till.

När det gäller omgivande länder - de som ligger precis runt om, inklusive Tunisien, men också andra länder längre ned i Afrika, exempelvis Niger - behövs ett samarbete som gör att vi kan förhindra att människor behöver fly. Tunisien har utan tvekan en roll där, liksom andra länder - det ska vi slå fast, för det här är bredare än Libyen.

Just nu fokuseras det på Libyen, så den här diskussionen fokuserar mest på Libyen, men vi har också naturligtvis sagt att det är viktigt att vi har ett samarbete med omkringliggande länder, däribland Tunisien.

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret och resonemanget! Det jag tänker på just kring frågan om Tunisien är att Tunisien ligger vid kusten. Om man får ordning på människosmugglingen över Medelhavet från Libyen är frågan hur resonemanget går kring Tunisien framöver, i och med att så många redan har valt att sig till Tunisien. Förs det ett resonemang kring om det är en kommande överfartsled?

Fru talman! I detta ingår även att hålla bevakningen på andra, för naturligtvis kan det komma andra rutter. Om man lyckas på ett ställe kan ett annat ställe bli föremål för liknande aktiviteter, så ja, det ingår att vi måste hålla koll så att vi inte får andra och liknande tragiska händelser.

Det kan vara fråga om flera länder. Här gäller det allmänt att se till att när vi gör något i Libyen för att få stopp på eländet - människosmugglingen - får det inte poppa upp på andra ställen. Den beredskapen ska finnas.

Fru talman! I artikel 7 i deklarationen går man igenom den finansiering som redan finns tillgänglig. Det är den som åberopas. Det är dels Official Development Assistance for Africa, dels the EU Trust Fund for Africa. Pengarna finns där. Det är de pengarna som åberopas i deklarationen. Det är inte sagt att det ska komma någon annan avgift som medlemsstaterna ska betala. Det finns en finansiering, och det är den man hänvisar till i deklarationen.

Fru talman! Överenskommelsen med Libyen är en skamlig överenskommelse. Den syftar till att hålla människor kvar under koncentrationslägersliknande förhållanden. Redan nu vet vi att det finns någonstans mellan 700 000 och 1 miljon människor som befinner sig i läger i Libyen.

Människorättsgrupper som Amnesty International, Human Rights Watch etcetera har kritiserat överenskommelsen skarpt. Man menar att det som EU kommer att göra är att skicka tillbaka människor till en tillvaro av tortyr, människohandel, våldtäkter - kort och gott till ett land som är helt och hållet på randen till ett inbördeskrig.

Stefan Löfven och EU-ledarna säger konsekvent att dessa tusentals människor som försöker fly från detta inferno är ekonomiska flyktingar. Jag har läst en rapport från Amnesty International där det framgår att kvinnor som flyr tar med sig kondomer och äter p-piller därför att de vet att de troligen kommer att bli våldtagna på vägen. Ändå flyr de.

Stefan Löfven! Tror du verkligen att de här kvinnorna är ekonomiska flyktingar? Kan det inte vara så att de vill göra allt de kan för att fly från de här fruktansvärda omständigheterna?

Det här avtalet kommer bara att leda till att människor tar till alltmer desperata metoder för att fly över Medelhavet. I fjol var det värsta året någonsin. Fler människor än någonsin drunknade i Medelhavet.

Ni vägrar konsekvent att kalla det här ett avtal, men det är precis som Eskil Erlandsson säger: Det finns ett avtal i grunden. Det är slutet med Italien och med Libyen, och ni säger i slutsatserna att EU står bakom det avtalet. Varför säger du inte som det är, Stefan Löfven?

Fru talman! Jag tror att vi delar uppfattningen att den situation som vi har nu, när miljoner människor tvingas fly från sina hem och tusentals människor dör på Medelhavet, måste få ett slut.

Därför hjälper vi i första hand Libyen, som är ett skört land som behöver få kontroll över sina gränser. Där finns fullständigt skrupelfria människor som säkert gör både det ena och det andra av det Jens Holm räknade upp men som dessutom skickar ut människor i farkoster som de vet med stor sannolikhet kommer att sjunka. Är det en bra situation? Nej, den är hemsk.

Därför måste vi hjälpa Libyen, hjälpa människor som finns i Libyen och hjälpa de länder varifrån de kommer så att de kan få ett drägligt liv. Därför är det här både ett stöd i Libyen för Libyens demokratiska regering och ett stöd till andra länder i Afrika för att människor inte ska behöva fly över huvud taget.

Jag ser inte det positiva i den här situationen. Den måste brytas, och då måste man knäcka människosmugglarnas affärsmodell. De tjänar enorma pengar på detta, på människors olycka. Det måste vi få stopp på, och jag menar att det här är en väg framåt för det.

Men det är inte bara aktiviteterna i Libyen som ska räknas. Se helheten! Se det stöd som vi nu utvecklar inom partnerskapsramen! För drygt ett år sedan satt vi med de afrikanska länderna och kom överens om att vi ska ha ett utvecklingsarbete som gör att färre behöver fly. Men vi måste få stopp på eländet som pågår runt Medelhavet.

Fru talman! Stefan Löfven och jag är nog överens om vikten av att utrota orsaken till att människor flyr. Det är fattigdom, krig, politisk och religiös förföljelse, sexuell diskriminering och så vidare.

Men, Stefan Löfven, då är det ju det som dessa 200 miljoner euro och alla andra pengar som ni pumpar in ska gå till - inte till att bygga en stor militär operation på Medelhavet, inte till att bygga uppsamlingsläger och inte till att satsa mer på övervakningsresurser utan tvärtom till att utrota skälen till att människor flyr.

Vi skulle kunna satsa mycket mer på kvotflyktingar. Vi skulle kunna satsa mer på lagliga vägar. Vi skulle kunna satsa mer pengar på att rädda liv på Medelhavet. Det görs alldeles för lite.

Jag vill återigen fråga om kvinnorna som är så desperata när de flyr att de till och med äter p-piller eller tar med sig kondomer. Stefan Löfven! Är de ekonomiska flyktingar?

Fru talman! När det gäller den senare delen hade vi inte någon diskussion om ytterligare asylprövningsmekanismer. Det fanns inte någon sådan diskussion om detta.

När det gäller finansieringen får jag återigen hänvisa till 7 § i deklarationen. Där går man igenom vilken finansiering som åsyftas. Som jag sa i ett tidigare svar handlar det bland annat om Official Development Assistance for Africa. Det finns EU Trust Fund for Africa. Sedan har kommissionen också tänkt mobilisera ytterligare 200 miljoner euro för norra Afrika från en fond som finns där.

Det är medel som finns där. Det har inte varit diskussion om att vi ska föra till några ytterligare medel till EU-budgeten eller att Sverige skulle lägga in ytterligare pengar. Den finansiering som man refererar till i 7 § var den som vi diskuterade och kom överens om.

Fru talman! Det var inte någon sådan diskussion om vi skulle anta något sådant förslag eller inte anta något sådant förslag, som återges här av Pavel Gamov. Det fanns helt enkelt inte någon sådan diskussion. Om de vid något tillfälle nämnt att de tycker att det är bra ska jag låta vara osagt. Men det var inte ett konkret förslag uppe som diskuterades och behandlades på det sättet. Det som vi har behandlat, diskuterat och varit överens om är det som står i deklarationen.

Fru talman! Också jag vill tacka statsministern för återrapporteringen från Europeiska rådet. Som vid många Europeiska råd dominerades mötet av migration. Det är inte så konstigt så som det ser ut. I den bästa av världar hade vi inte behövt diskutera det. Men världen är inte så god.

Jag är glad att statsministern betonar att man måste se till ursprungsorsaken till att människor flyr. Det handlar om fattigdomsbekämpning, utvecklingspolitik, att lösa krig, och så vidare. Samtidigt står vi inför en situation just nu med väldigt många flyktingar. Dessutom börjar vädret att bli bättre, vilket får många människosmugglare att sätta igång sin verksamhet. Det är klart att man då måste göra någonting från Europeiska unionens sida och också i de samtal man har med Libyen.

Det är väldigt viktigt som statsministern framhåller att det måste vara i enlighet med internationell rätt och att det måste vara samarbete med UNHCR och IOM. Samtidigt måste vi fortsätta diskussionerna i Europeiska unionen om ett solidariskt flyktingmottagande. Det skulle lösa upp väldigt många knutar.

Jag skulle vilja att statsministern, även om jag vet att det inte var huvudpunkten på mötet, kanske ändå kunde säga någonting om läget med det solidariska flyktingmottagandet inom EU. Det är en skam att det inte finns en bra fördelning inom Europeiska unionen.

Samtidigt är det väldigt bra, eftersom asylrätt är någonting väldigt viktigt, att man enas om en återvändarpolitik. De som inte är flyktingar ska självklart återvända. Annars kan vi aldrig få en acceptans och aldrig värna asylrätten.

Fru talman! Jag delar först helt uppfattningen att angripa anledningarna till att människor behöver fly. Det vi nu gör ska ske i enlighet med internationell rätt. Det är hela utgångspunkten och själva grundförutsättningarna.

När det gäller vårt gemensamma flyktingmottagande och EU:s system diskuterades inte det just här. Men det är klart att det också nämndes att det är viktigt att vi kommer till rätta med ett sådant.

Det maltesiska ordförandeskapet gör ett väldigt bra jobb, enligt min uppfattning, för att få till en kompromiss. Alla förstår att vi på något vis måste försöka nå varandra. Just nu är det en bit bort. Det låter så i varje fall. Det jobbet måste fortsätta. Om vi inte klarar detta - och det har jag sagt flera gånger till de länder som är mest motsträviga - försvagar vi alla EU. Det kan inte vara meningen här.

De sju rättsakter som finns som förslag som vi själva diskuterar här hemma ligger där. Jag skulle tro att det maltesiska ordförandeskapet arbetar på någon typ av kompromiss. Jag har ingen information om hur den skulle kunna se ut.

Vi vet att de länder som är mest motsträviga talar om den flexibla solidariteten, som de säger. De ska själva få välja vad de vill göra i detta sammanhang i det perspektivet. Vi menar att själva mottagandet ska vara ett delat ansvar för alla länder. Det är vi överens om inte minst med Tyskland. Angela Merkel bekräftade det när hon var här för några veckor sedan. Det är också vad flera andra länder har gett uttryck för.

Vi får helt enkelt själva vara aktiva och ligga på för att det ska bli något tillsammans med like-minded-länder och stötta det maltesiska ordförandeskapet, som har en mycket svår uppgift. Det gör också ett väldigt bra jobb med det.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Den andra delen av mötet i Valletta handlar om EU:s framtid. Jag tycker som socialdemokrat att det är väldigt bra att statsministern också lyfter upp de sociala frågorna. Klyftorna har ökat drastiskt i Europa sedan finanskrisen. Om människor känner att de inte är med, att de inte får del av samhällets resurser, skapar det stor osäkerhet, och det kan vi se i många länder.

Att lyfta fram de sociala frågorna handlar självklart inte om att man ska börja besluta om dem på den europeiska nivån, utan det handlar om att det - till exempel när det gäller frihandeln, som kan slå ut en hel del jobb - finns olika sätt att fånga upp människor så att de inte känner att de hela tiden blir förbisprungna. Jag skulle därför vilja fråga statsministern om han upplever att det i EU-kretsen finns en acceptans för att diskutera de sociala frågorna.

Fru talman! Ja, det gör jag, och jag är glad att detta också verkar tydligt över partigruppsgränserna i parlamentet. Det gör mig glad. Det är flera som ser behovet av detta, och egentligen är jag inte så förvånad. Det är nämligen allt fler även runt om i världen som talar om att det vill till att det finns en social dimension som bygger på sjysta villkor om vi ska ha en riktigt uthållig tillväxt och utveckling. Det är det som är det uthålliga, och jag tror att flera ser det.

Det finns alltså. Det är inte så att alla ställer sig upp och säger "Precis detta ska vi ha!", men jag skulle säga att de flesta nog ser att det behövs någon typ av social dimension - utan att vi utvidgar EU:s beslutskompetens ytterligare, vilket aldrig har varit tanken. Mycket av detta är nationella beslut, men vi ska ha en gemensam ambition att det också på europeisk arbetsmarknad ska vara ordning och reda samt sjysta villkor.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporteringen från EU-toppmötet.

Att jobba med denna typ av åtgärder i Libyen i dag - enligt internationell rätt, vilket inkluderar internationell asylrätt - är, precis som statsministern sa, naturligtvis en utmaning. Jag tror att alla vi här i salen kan förstå och tydligt se problemställningarna i detta.

Eftersom Sveriges regering var bland de starkaste i att trycka på för att EU nu betonar vikten av samverkan mellan det internationella flyktingorganet UNHCR och IOM skulle jag vilja fråga statsministern om den möjlighet som ska finnas att genom deras försorg säkerställa att flyktingar på ett säkert sätt kan få skydd i europeiska länder. Jag vill veta om statsministern förde diskussioner också med EU-kollegor om att EU-länderna nu måste vara beredda på och förbereda sig för att ta emot flyktingar på ett säkrare sätt än att de sätter sig i sjöovärdiga båtar och reser över Medelhavet.

Fru talman! Jag börjar i slutet: Vi hade ingen sådan genomgripande diskussion om vad respektive land ska göra, utan det ingår så att säga i detta paket. Man har en skyldighet. Vi ska följa internationell rätt och internationell lag, och i det ligger rätten att söka asyl. Däremot är vi överens om att vi måste få stopp på detta med att människor tvingas fly på detta sätt och dö på Medelhavet. Det handlar om tusentals människor, och det är någonting vi måste få stopp på. Där är samarbetet med Libyen viktigt.

Det samtal jag hade med UNHCR:s chef Grandi och det samtal Morgan Johansson har haft med IOM-chefen, liksom de samtal Federica Mogherini haft med båda två, ägde rum just i syfte att stärka detta. Vi ville höra direkt med organisationerna hur de bedömer situationen och om det går att genomföra detta på ett bra sätt. De säger ja. Saker behöver naturligtvis förbättras och förstärkas - ingenting är perfekt - men de gör bedömningen att detta kan ske på ett bra sätt.

Jag tycker att det är viktigt att vi har den dialogen. Det är viktigt både att EU har den och att vi som medlemsstater har en direktkontakt med dem och får höra deras bedömning. Detta är jättesvåra frågor. Det är naturligtvis mycket komplext, och det är mycket som ska falla på plats. Vi måste dock börja med detta för att få stopp på detta elände - denna fasansfulla situation. Då är det vi har gjort nu rätt steg att ta.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Jag tror att vi alla håller med om att människor som flyr mot Europa i sjöovärdiga båtar över Medelhavet kommer från en situation som är mycket, mycket allvarlig och svår. Samtidigt är det uppenbart att flera länder i EU i dag är inne i en process där man, åtminstone från delar av ledarskapet, är tydlig med att alla typer av åtgärder handlar om att hindra migration och flyktingar från att komma till Europa över huvud taget.

Detta menar jag är problematiskt för den framtidsbild och det framtidssamarbete vi vill se i Europa. Det finns starka drivkrafter för migration i hela världen, och EU:s grundfundament har varit öppenhet för både handel och migration - såväl när det gäller flyktingar som när det gäller annan typ av migration. Detta är därför en del att ta upp. Även om det är en svår diskussion att föra i EU nu hoppas jag att statsministern bär det budskapet med sig i framtidsdiskussionerna.