Interpellationssvar - 2017-02-03

Fru talman! Marie Granlund har frågat mig om jag avser att verka för att kommunerna får en större möjlighet att stävja raketskjutande.

Av ordningslagen följer att fyrverkerier inte får användas utan tillstånd av Polismyndigheten om användningen innebär en risk för skada på person eller egendom. Det finns också en möjlighet för kommunerna att begränsa användningen av fyrverkerier genom lokala föreskrifter för att förhindra att människor eller egendom skadas. Det är straffbart att använda fyrverkerier utan tillstånd eller i strid med en lokal föreskrift. Den som använder fyrverkerier på ett sätt som kan leda till skada på person eller egendom kan också göra sig skyldig till andra typer av brott.

Det finns således möjligheter att inom ramen för gällande lagstiftning begränsa och ingripa när användandet av fyrverkerier innebär en risk att skada andra, och jag utgår från att polis och kommuner agerar med de lagliga möjligheter som finns för att stävja problemet. Jag har därför inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder i nuläget. Regeringen tar dock frågan på stort allvar, och jag kommer att följa den framöver.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är nöjd med att statsrådet säger att man verkligen kommer att följa frågan. Det gångna nyårsfirandet var väldigt bökigt på många olika ställen; jag skulle vilja säga att det nog var värre än någonsin. I Borås, Gävle, Södertälje, Göteborg och min hemstad Malmö använde man raketer på ett helt felaktigt sätt - mot människor, mot bussar, mot blåljuspersonal, mot hus och så vidare.

Detta är självklart inte okej. Det var rena turen att inte någon människa omkom i den röra som rådde på många ställen. Om man tittar på den film som är inspelad på Möllevångstorget i Malmö tappar man andan över hur det kan gå till när människor använder raketer för att skjuta direkt mot andra människor. Det var som sagt rena turen att det inte blev värre än det var.

Jag vet att statsrådet och jag är överens om att polisen ska ägna sig åt det de ska ägna sig åt: framför allt att sätta åt buset och se till att minska brottsligheten. Därför är jag övertygad om att det är viktigt att på olika sätt försöka förebygga problemet med raketskjutande så att det som hände det här nyåret inte händer igen. Det finns olika sätt att komma till rätta med detta, för det är en komplex fråga. Men jag tror att det är viktigt att man vet vad man har att rätta sig efter som medborgare.

Statsrådet tar upp att man kan reglera detta i ordningsstadgan. Så har de flesta kommuner också gjort på olika sätt. Men det finns begränsningar. När till exempel Växjö kommun ville totalförbjuda raketskjutande i kommunen fick man inte lov att göra det. Jag tror att det var förvaltningsrätten som sa att det innebär inskränkningar i individens frihet. Jag har i och för sig svårt att se att raketskjutande skulle ingå i någon form av mänskliga rättigheter, men i vilket fall som helst fick inte kommunen lov att göra detta.

I många andra kommuner, till exempel min hemkommun Malmö, vet man att det kommer att bli problem, och det har varit problem under många år. Där vill man på vissa ställen förbjuda raketer - alltså inte ett totalt förbud. Någonstans finns det ändå ett problem efter det gångna nyåret, och någonting måste göras.

En annan sak är försäljningen och att på olika sätt försöka att förhindra försäljning av de värsta raketerna. Nu har branschen gjort ett utspel eftersom man upplevde att den gångna nyårshelgen var så pass dramatisk och förfärlig. Branschen går nu ut med en mer restriktiv försäljning av raketer, och det välkomnar jag verkligen.

Återigen: Jag tror att det vore viktigt att kommunerna fick möjlighet att göra någonting åt detta där man vet att det kommer att bli problem.

Fru talman! Först och främst delar jag Marie Granlunds syn på allvaret i detta. Jag välkomnar det initiativ som branschen har tagit där man begränsar försäljningen av ett antal fyrverkeripjäser. För att det ska bli verkningsfullt måste det också följas upp av ansvariga myndigheter, främst Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som har att kontrollera hur pyroteknik och liknande pjäser säljs i Sverige.

Jag vill också poängtera att en kommun i och med den kommunala ordningsstadgan kan bestämma under vilka tider och på vilka platser fyrverkerier kan användas. Man kan dock inte totalförbjuda fyrverkerier, för det skulle kräva ett beslut i den här kammaren, i riksdagen. Jag tror inte att det vore en bra ordning. Jag tror att det är bra att man vid vissa tider på året kan ha fyrverkerier och lysa upp himlen över våra städer. Däremot ska vi se till att vara hårda mot dem som missbrukar denna möjlighet - mot dem som använder felaktiga pjäser eller gör det på ett felaktigt sätt.

Jag tror att kombinationen av en aktiv kommun, en ansvarstagande bransch och en bra tillsyn är rätt väg för att komma till rätta med problemet.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tror emellertid att händelserna är så allvarliga att någonting faktiskt måste göras. Det är riktigt att kommunerna kan reglera genom ordningsstadgan. Malmö har gjort det, men det finns vissa tidpunkter då det inte går att göra det. Jag är inte för ett totalförbud. Däremot tror jag att det med den kännedom man har i en kommun om var problem kan uppstå vore rimligt att man också hade möjlighet att säga: Här är det inte okej att smälla raketer, för det är fara för människors liv. I dag har man inte möjlighet att säga på det viset, och det tycker jag är allvarligt.

Det är bara en tidsfråga innan någon människa omkommer om detta fortsätter nästa nyår, vid påsk eller någon annan gång. Det är viktigt att ta det på allvar, och det vet jag att statsrådet gör. Men jag skulle vilja att man ser över frågan och möjligheterna att stävja detta ännu mer och agera förebyggande så att kommunerna och medborgarna vet vad de har att rätta sig efter. Polisen är hårt ansträngd, inte minst i min hemstad, och jag tycker att det är viktigt att polisen får ägna sig åt det de verkligen ska ägna sig åt. Om man på olika sätt kan förebygga och förhindra detta tror jag att mycket skulle vara vunnet.

Jag skulle vilja be statsrådet att se över detta. Nu är det så turligt att statsrådet kommer på besök till Malmö för att diskutera lag och ordning och annat. Då kommer självklart också denna fråga att lyftas, och då får vi möjlighet att diskutera den igen.

Fru talman! Om tio dagar, den 13 februari, kommer jag till Malmö och kommer att vara där hela dagen. Då får jag möjlighet att diskutera med ett stort antal aktörer, framför allt med Malmö kommun och polisen.

Bara så att vi får nuläget klart för oss: En kommun kan utfärda föreskrifter om att man på en plats och vid speciella tidpunkter inte får ägna sig åt saker som kan störa ordningen. Det kan vara uppskjutande av fyrverkerier, intagande av alkohol eller andra saker. Däremot kan man inte i en kommun helt förbjuda den här typen av saker. Det måste vara ordningsstörningar som står i fokus. Så länge som det inte är förbjudet med fyrverkerier, alkohol eller annat kommer det att vara svårt att helt förbjuda det via kommunen. Vill man göra det får man driva den frågan i riksdagen. Däremot har kommunen långtgående möjligheter att begränsa omfattningen av fyrverkerier i tid och rum.

Jag kommer naturligtvis att följa frågan vidare, och jag ser fram emot att kunna ge det stöd som går via tillsynen för att den seriösa delen av fyrverkeribranschen ska kunna begränsa användningen av de här pjäserna som faktiskt är riktigt olämpliga.

Fru talman! Det råder en stor osäkerhet bland landets kommuner om vad man faktiskt kan göra. Till exempel har den kommun som jag kommer från reglerat att det vid vissa tidpunkter inte är tillåtet, men det går inte att säga att man vid ett visst ställe inte får lov att skjuta raketer. Det är ett problem.

Jag upplever också att det som hände under nyårshelgen är ett problem, och det måste lösas, för det här kommer antagligen att trappas upp. Då måste man nog, tror jag, titta över möjligheterna så att de som verkligen har kunskapen i en kommun om var det kan bli farligt och hända saker också har verktygen för att komma till rätta med det här.

Jag hälsar statsrådet mycket välkommen till Malmö den 13 februari, så får vi fortsätta den här diskussionen då.

Fru talman! Jag tackar för det, och jag ser också fram emot att reda ut eventuella missförstånd med Malmös kommunpolitiker i just den här delen. Sedan tror jag att vi har ganska mycket att göra tillsammans med Malmö kommun och regionen i att skapa ett tryggare Malmö.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att polisen i Skåne och Malmö kan fullgöra sitt uppdrag, vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att polisen ska kunna bemöta grov organiserad brottslighet mer effektivt samt vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att medborgarna åter ska kunna känna sig trygga.

Ett syfte med ombildningen av polisen till en myndighet var att få en ökad nationell förmåga. Denna förmåga har medfört större möjligheter för Polismyndigheten att göra prioriteringar i verksamheten genom att flytta resurser dit de behövs bäst. Jag är glad att se att det här fungerar när till exempel Region Syd behöver förstärkningar. För att ge Polismyndigheten möjlighet att öka antalet anställda har regeringen aviserat anslagsökningar till Polismyndigheten på sammanlagt drygt 2 miljarder kronor de kommande åren.

I december 2015 presenterade regeringen en samlad insats för att bekämpa organiserad brottslighet. Insatsen innehöll ett flertal åtgärder som sträcker sig över hela mandatperioden. Redan under sommaren 2016 trädde ett trettiotal bestämmelser i kraft. Bland annat har försök, förberedelse och stämpling till grovt och synnerligen grovt vapenbrott kriminaliserats. Ledare för kriminella nätverk kan nu ställas inför rätta för att de inte har förhindrat allvarliga brott som de haft kännedom om, och möjligheterna att förverka brottsvinster från kriminella har ökat.

Regeringens arbete mot organiserad brottslighet fortsätter. Nyligen presenterades ytterligare åtgärder som kommer att stärka arbetet mot organiserad brottslighet. Bland annat vill regeringen att minimistraffet för grovt vapenbrott ska höjas från ett till två års fängelse, vilket alltså är en fördubbling. Regeringen har också aviserat att minimistraffet för grovt brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, däribland handgranater, ska höjas till två års fängelse - också det är en fördubbling och dessutom ett fyrfaldigande sedan Moderaterna hade justitieministerposten.

Vidare har regeringen föreslagit höjda minimistraff för vissa allvarliga våldsbrott, och en utredare har fått i uppdrag att föreslå nya påföljder för unga lagöverträdare. Dessutom har en utredning tillsatts för att undersöka behovet av ett förstärkt straffrättsligt skydd för blåljuspersonal.

Regeringen har vidtagit och kommer alltså att vidta en rad åtgärder mot organiserad brottslighet och för ett tryggare samhälle oavsett var i landet man bor.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Polismyndighetens omorganisation med möjligheter till omställning som statsrådet tar upp är bra, angelägen och viktig. Min fråga skrev jag efter att ett antal händelser hade inträffat, och många har debatterat de här frågorna sedan dess. Det är viktiga frågor, så vi lär återkomma till dem också framöver.

Ett uttalade gjordes för en tid sedan av Region Syds dåvarande chef där och då när signalen gick ut brett i tv-rutan att polisen saknade resurser och att när nu förstärkning skulle ske i Malmö kunde människor inte räkna med att brott som handlade om deras hem, till exempel inbrott, skulle klaras upp. Ett uttalande som det skickar signaler till kriminella att nu öppnas dörrar för andra brott att begå när dörren stängs någon annanstans. Det skapar inte förtroende. Samtidigt är det klart att det är ett rop efter någonting annat.

Det är oerhört viktigt att polisen tillförs förstärkningar i form av personer och därtill förstärks med medel i form av pengar och utrustning. Man ska vilja utbilda sig och känna stolthet och trygghet i yrket och på jobbet.

Att påföljder och straff utdöms och att människor hamnar inom lås och bom då de bryter mot samhällets spelregler är nödvändigt. Det är bra, statsrådet.

Det är också viktigt att till de olika straffskalor och brottsrubriceringar som finns knyta frågan om att vittnen måste våga vittna för att det ska finnas bevis så att man kan fälla dem som begår brotten.

Läget med det grova våldet är oerhört påtagligt just nu. Det kommer rapporter från medierna som visar ett Sverige som vi inte känner. Det är skrämmande, och många olika saker sker samtidigt. Det handlar om allt från droghandel som sker på öppen gata i Malmö till skjutningar, rån och brott mot enskilda och näringsidkare och företagare. Det är otrygghet och inskränkningar av livsutrymmet för människor, inte minst kvinnor. Brås rapport om otrygghet visar att livsutrymmet har begränsats och tryggheten har minskat. 31 procent av kvinnorna säger sig i dag uppleva otrygghet i området där de bor. Bland männen är samma siffra 9 procent. Kanske har den ökat med anledning av de saker som har hänt.

Det har hänt en del efter undersökningen och säkert innan dess också. Det är nödvändigt att man kommer till rätta med detta.

I den tidigare debatten lyfte Marie Granlund upp frågan om fyrverkerier. Vi har båda läst om Växjö kommun och deras försök att totalförbjuda detta inom stadsgränsen. Det var ett beslut som upphävdes av länsstyrelsen och sedan av förvaltningsrätten. Det handlar om det här med totalförbudet, som ni har varit inne på.

Statsrådet har själv sagt att en lagändring inte är aktuell att fatta beslut om just här och nu i alla fall utan att man ska se tiden an. Det har också nämnts att branschen har vidtagit åtgärder.

Det här nyåret var det mest fruktansvärda som jag upplevt, och då var det hemifrån och inte direkt på plats. Det finns en hel del att säga om detta. Jag kunde knappt tro det själv när jag läste rapporterna i medierna om ett ungdomsgäng i Gävle som kastade ned smällare i en barnvagn där en bebis låg. Det var fruktansvärt. Därefter kom sedan medierapporter om att det kommit in samtal om raketer som skjutits mot människor. Ni har talat om Malmö och vad det innebar i det fallet. Sydsvenskan skrev om detta.

Det här väcker mycket känslor, och jag skulle inför nästa runda i debatten med statsrådet vilja fråga hur de här frågorna kommer att lyftas i samband med besöket i Malmö.

Fru talman! Situationen i Malmö är mycket besvärlig, och det är statsrådet väl medveten om. Jag måste nog ändå säga att efter rådande omständigheter har man på ett resolut sätt agerat från regeringens sida. Polisen har styrt om resurser från centralt håll till Malmö och regionen har styrt om resurser från andra delar av regionen till Malmö.

Vi skärper också lagstiftningen på en rad områden. Jag kan bara beklaga att den lagstiftningen inte är på plats, att den borgerliga regeringen inte gjorde någonting i den frågan. Nu skärps lagstiftningen när det gäller innehav av vapen, till exempel handgranater som har varit ett stort problem i Malmö.

Situationen är allvarlig, men regeringen och polisen har agerat resolut i frågan. Nu hoppas vi att vi verkligen får stopp på eländet.

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson frågade mig vad vi ska dryfta den 13 februari. Vi ska väl inte ta det samtalet i förskott. Men jag föreställer mig att vi ska diskutera polisens arbete med att lösa de många mord som Malmö tyvärr har drabbats av men också vad kommunen kan göra för att förebygga. Vi ska även diskutera en del av de framgångsrika saker som har gjorts i Malmö för att minska brottsligheten och vända utvecklingen.

Det kan också, för protokollet, vara värt att påminna om att det är fler polisanställda i Sverige nu än någonsin tidigare. Vi satsar mer ekonomiska resurser på polisen nu än vad som någonsin gjorts tidigare.

Sedan den här regeringen tog över har Justitiedepartementet lagt fram 75 propositioner till riksdagen. Det är betydligt fler än den tidigare regeringen hade lagt fram vid motsvarande tidpunkt. Samtliga har gått igenom i riksdagen.

Budgeten till Polisregion Syd, där Malmö ligger, har förstärkts med 147 miljoner kronor. Man har också fått ett personaltillskott i det dagliga utredningsarbetet. Och Polisregion Syd hade under föregående år ett nettotillskott i antalet poliser. Antalet poliser har alltså ökat. Det ger både Polisregion Syd och Malmö förutsättningar att på ett bättre sätt kunna lösa den brottslighet som man nu har drabbats av.

Fru talman! Regeringar verkar. Regeringar tar beslut. Andra regeringar tar vid. Det innebär också att arbeten som är på banan överförs. År 2013-2014 fanns det utredningar, som det har tagit tid att genomföra, som blivit klara och kunde tas vidare.

Jag tänker inte uppehålla mig vid dåtiden. Jag vill se framåt. Jag tänker på de människor som lever här och nu och som är i behov av hjälp och stöd på olika sätt.

Jag tror att jag och statsrådet tänker ganska lika när det gäller dialogerna i Malmö. Men jag vill få det bekräftat. Människor går nämligen ut i vardagen. En mamma, pappa, farmor, mormor, faster, morbror, syster eller svåger kan komma ut på morgonen och ska till arbetet men har då ingen bil kvar, för den är utbränd.

Det tar lång tid att spara ihop till en bil. Man utsätter människor för förstörelse. Man utsätter människor för att de förlorar lön och får en massa problem. Dessutom utsätts de för en osäkerhet när de vill bo och leva i ett område. Och det väcker känslor. Näringsidkare berättar om återkommande förstörelse, såväl i Malmö som på andra ställen, som Husby och andra platser i landet. Man tar sig alltså rätten att slå sönder människors dagliga levebröd och livsinkomster. Det kostar pengar och leder till konkurser.

Människor är rädda för att bli rånade. McDonalds i Malmö är ett exempel. Där har man anställt ungdomar. Man har flertalet gånger drabbats av rån. Det är psykiskt påfrestande för personalen. Man har fått stänga och öppna i luckan där man har drive-in i stället för att ha öppet. Och man kan inte ta emot kontanter när kunderna vill köpa sina cheeseburgare. För den enskilda människan är det ett intrång, som avgränsar möjligheter.

Vi har också fått rapporter om tragiska mord. Människor har omkommit. Och i går var det skjutningar i Göteborg. Det här leder sammantaget till att man vill veta vad som kan göras nu, i det kortsiktiga arbetet. Mycket är på rull framöver, men det kommer att ta lite tid. Saker och ting har påbörjats och är på gång. Men det kommer att ta lite tid.

Nu har Malmöborna - familjer - vädjat om att det inte ska spillas mer blod i Malmö, om att brotten och skjutningarna ska upphöra. Då är det läge att ha det öppna fönstret tillsammans med polisen. De kan nämligen inte göra hela arbetet. Det krävs en vuxenvärld. Och det krävs att myndigheter och kommunala enheter - skolan, sociala åtgärder och så vidare - kan gå in för att få igång dialogen på riktigt. Vi behöver prata om värderingar och normer, samtidigt som resurserna ökar.

Det är de här delarna som har lett till att jag har ställt frågan till statsrådet. Människor måste snart kunna känna trygghet. Men polisnärvaron får inte bara bli närvaro av rättsväsendet. Det måste också tas genuina tag, så att människor kan ta gemensamma krafttag i frågan.

Vad är svaret på detta, statsrådet?

Fru talman! Situationen är som sagt bekymmersam i Malmö. Det krävs en rad olika åtgärder. Poliser är en åtgärd. Vi har fått ett resurstillskott och hoppas att det verkligen ska göra skillnad. Men det handlar, som statsrådet sa, också om förebyggande arbete. Det handlar om att satsa ännu mer på skolan, på fritidsgårdar och på att på olika sätt förebygga.

Det blir lite märkligt när Ann-Charlotte Hammar talar om det förebyggande arbetet. Hon är med i ett parti som kraftigt vill minska bidragen till kommunerna. Malmö skulle ha förlorat enormt mycket pengar med en moderatledd regering. Då hade man tvingats skära ned på skolan. Man hade tvingats skära ned på olika fritidsverksamheter. Man hade tvingats skära ned på förskolan. Och man hade tvingats skära ned på mängder av sociala aktiviteter. Det hade verkligen inte gynnat Malmö.

Vi måste nämligen hela tiden jobba med två saker. Det förebyggande arbetet är självklart det absolut viktigaste. Sedan måste det också finnas tillräckliga polisresurser. Så har blivit fallet nu också. Men en moderatledd regering hade som sagt varit en katastrof för Malmö.

Fru talman! Det kan vara värt att påminna om att vi har 29 500 hårt arbetande polisanställda, vilket har lett till att många mord och skjutningar faktiskt har klarats upp och lett till långa fängelsestraff. Åtta personer dömdes till livstid och till långa fängelsestraff för de uppmärksammade morden på Vår Krog & Bar i Göteborg. I en liknande dom blev det 18 års fängelsestraff för två personer som avrättat en person i en skog. Och vi har liknande fall i Stockholm.

I Tensta har brottsligheten minskat med 65 procent efter att polisen har ökat sina insatser. I samtliga socialt utsatta områden i Sverige har vi i dag fler poliser än för ett år sedan. Och i Rinkeby utanför Stockholm byggs en ny polisstation för över 200 polisanställda.

Jag vill också passa på att lyfta fram det som Marie Granlund var inne på, nämligen det förebyggande arbetet. Jag vill plussa och prisa de många bra insatser som görs i Skåne. Räddningstjänsten arbetar aktivt med förebyggande verksamhet och har fått ned antalet bränder kraftigt. Privata företag i Malmö tar sitt ansvar och ser till att bara ha seriösa och rätt hyresgäster. Det tror jag är ett arbete som både kommunala och privata hyresvärdar runt om i Sverige skulle kunna dra stor lärdom av. Malmö arbetar också aktivt för att minska de sociala klyftorna och för att sysselsätta ungdomar.

I det perspektivet är det också värt att nämna att vi nu har den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år. Skolresultaten vänder, och klyftorna kan börja minska. Det är viktigt för att långsiktigt bekämpa grogrunderna för brottsligheten.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att det är jätteviktigt att vi tar upp och klarar ut de här sakerna. Det är viktigt att veta att saker och ting händer samtidigt som det sker saker och ting som är positiva. Ni som sitter på läktaren hör att det som vi talar om är de stora problemen. Det händer också mycket som är fantastiskt.

Min partikamrat skrev häromdagen på Facebook:

"Bakom varje svart siffra, rubriker och notiser finns människor. Det är viktigt att alltid tänka på i både den lilla och den stora världen. Och ibland är vanlig grå vardag det man längtar efter allra mest." Det är nog många, inklusive vi själva, i det här landet som nu längtar efter den grå vardagen.

Detta drabbar människor. Polisen har ett jobb att göra. Jag håller fast vid det förebyggande arbetet. Jag delar inte Marie Granlunds uppfattning om att det skulle vara sämre. Varje dag går lärare till sina arbeten och träffar ungdomar och barn. Varje gång de talar om och diskuterar dessa frågor gör de jättestora gemensamma insatser.

Svar på interpellationer

Det finns människor som har bott i Malmö i 23 år och som har befunnit sig i utanförskap med bidragsberoende. Det har inte varit lösningen, och jag tror inte heller att det är lösningen framåt. Där skiljer sig vår politik. Det kommer säkert statsrådet att ta upp i sitt nästa inlägg.

Man måste bryta utvecklingen och få människor i arbete. Det är oerhört viktigt med en förebild i vuxenvärlden för att man ska komma framåt i samhället.

I dag är arbetslösheten 15 procent i Malmö. Malmö har lagt ned mycket jobb för att ta emot människor. Men det är också viktigt att dessa människor inte fastnar i ett utanförskap. Vi måste kunna ta emot dem och de måste kunna ta sig in i samhället på ett bra sätt.

Utanförskap som varat i 23 år säger att det finns ett stort problem att lösa i Malmö, med eller utan alliansregering.

Fru talman! Jag vill bara passa på att tacka Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Marie Granlund för en bra debatt.

Vi kan konstatera att vi ändå har en positiv trend i det svenska samhället. Vi har brutit åtta år av växande arbetslöshet till sjunkande arbetslöshet. Vi har brutit åtta år av fallande skolresultat till förbättrade skolresultat. Vi börjar minska klyftorna i samhället.

Det finns fler polisanställda än någonsin tidigare. Under de närmaste åren tillför regeringen över 2 miljarder kronor för att förbättra svensk polis.

Vi är nog överens om vikten av att skärpa lagstiftningen och metoderna för att komma åt den grova och den organiserade brottsligheten.

Jag ser fram emot att fortsätta debatten när jag kommer till Malmö den 13 februari.

Överläggningen var härmed avslutad.