Interpellationssvar - 2016-11-29

Svar på interpellationer

Herr talman! Magnus Oscarsson har frågat mig om jag kommer att vidta åtgärder för att säkerställa att de EU-ersättningar som skulle ha betalats ut under 2015 kommer att betalas ut under 2016 samt om EU-ersättningarna inte betalas ut snarast, hur jag i så fall kommer att säkerställa att böndernas likviditet och kreditvärdighet inte drabbas av fördröjningen av utbetalningarna.

Jag har stor förståelse för att de försenade utbetalningarna av jordbrukarstöden medför problem för lantbrukarna och är medveten om vilka svårigheter som det innebär för de lantbrukare som drabbas. De svårigheter som finns gällande stödutbetalningarna försätter lantbrukare i en allvarlig situation, och regeringen arbetar därför aktivt för att stödutbetalningarna ska ske i snabbare takt.

För att de sena EU-regelverken ska få så liten påverkan på lantbrukarnas ekonomi som möjligt har Jordbruksverket prioriterat att betala ut de budgetmässigt största stöden först, såsom gårdsstödet och de stora miljöersättningarna. Regeringen har i budgetpropositionen för 2017 föreslagit att Jordbruksverkets förvaltningsanslag ökas med 60 miljoner kronor per år 2017-2020 för att stärka de administrativa resurserna. Detta kommer de stödsökande till del genom att det skapar förutsättning för en effektivare handläggning hos myndigheten.

Det är viktigt att handläggningen utförs och beslut fattas på korrekt grund för att inte riskera att enskilda stödsökare drabbas av återkrav och Sverige av sanktioner för en felaktig hantering av stöden. För detta behövs it-system för kontroll och handläggning.

Mot bakgrund av de problem som har identifierats tog jag den 23 mars 2016 initiativ till att ge Statskontoret uppdraget att genomlysa Jordbruksverkets hantering av införandet av den nya jordbrukspolitiken. Den 9 november 2016 lämnade Statskontoret sin rapport av uppdraget, och beredning av denna pågår nu inom Regeringskansliet. Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för hur arbetet inom Jordbruksverket ytterligare kan förbättras.

I dessa sammanhang brukar också frågan ställas om lantbrukarna kan få någon kompensation för att utbetalningarna kommer senare än vanligt. Svaret är att det inte finns något rättsligt stöd för att betala kompensation till lantbrukare som ännu inte har fått sina stöd eftersom utbetalningarna har sin grund i EU-reglerna. Därför kan ingen sådan ersättning betalas ut.

Herr talman! Jag har skrivit denna interpellation om en kraftig försening av EU-ersättningar för Sveriges jordbrukare, för det är detta jag hör om av många jordbruksföretagare. Det handlar inte om någon liten företeelse, utan vi talar om flera tusen jordbrukare runt om i landet som inte har fått de ersättningar för 2015 som de är berättigade till.

Flera jag har pratat med säger att de har talat med Jordbruksverket, och de har fått klartecken om att ersättningen skulle ha kommit i oktober i år, alltså för ungefär en månad sedan. Nu har de fått ett nytt besked: Ersättningen kommer under andra halvan av 2017. Ja, ni hörde rätt - andra halvan av 2017!

Det nya beskedet om EU-ersättningarna ställer jordbrukarna inför mycket stora svårigheter. På grund av den tidigare fördröjningen av utbetalningarna har bönderna tvingats ta stora risker för att få fram tillräcklig likviditet så att de kan betala räkningar som 2015 års ersättning skulle finansiera. Att de nu står utan möjlighet att betala tillbaka inom utsatt tid utgör en mycket allvarlig situation för bönderna, vars trovärdighet inför kreditgivarna står på spel.

Vi talar om mycket pengar som inte har betalats ut. För vissa jordbrukare handlar det om hundratusentals kronor. Det är pengar som jordbrukarna har räknat med men inte har fått. Särskilt hårdast drabbas mjölkbönderna, som redan nu har det ekonomiskt väldigt tufft. Om pengarna inte snarast betalas ut måste regeringen vidta andra åtgärder för att säkerställa att böndernas likviditet och kreditvärdighet inte drabbas av den nu orimligt långa fördröjningen av utbetalningen.

Min fråga till ministern är: Vilket ansvar tar ministern för att utbetalningen ska slutföras 2016, alltså i år?

Herr talman! Jag vill ställa en enkel och rak fråga till statsrådet. Den gäller det nya tillskottet av pengar till Jordbruksverket som ges efter den misslyckade upphandlingen av ett nytt it-system. Är det statsrådets och regeringens nya politik att ge mer pengar till de myndigheter och verk som missköter sina upphandlingar och på grund av det inte klarar av att hålla sin budget?

Herr talman! Jag delar Magnus Oscarssons oro för de jordbrukare som ännu inte har fått ut sitt stöd, även om vi ska komma ihåg att förhållandevis få har drabbats av problematiken. Tittar man på hela programmet ser man att det handlar om 9 miljarder, alltså 9 000 miljoner. Av dessa kvarstår ungefär 600 miljoner. Den absoluta merparten har redan betalats ut, vilket är viktigt att framhålla.

Jag har gjort allt för att få Jordbruksverket att snabba på sina utbetalningar. Det finns dock förklarliga skäl, vilket jag ska återkomma till.

När vi ger ett stöd på 60 miljoner måste vi självklart också se till att utbetalningarna snabbas på. Man kan inte, som Sten Bergheden vill, säga att man inte ska ge detta stöd. Annars drabbas ju jordbrukarna ännu hårdare.

Anledningen till att jag gav Statskontoret i uppdrag att belysa detta var att omfattande kritik har framförts, och det finns säkert goda skäl till denna kritik. Den rapport som Statskontoret nu har gett oss ska vi granska mer ingående. Jag vet att Jordbruksverket också jobbar med frågan kontinuerligt för att hitta snabbare system. Sedan jag tillträdde har jag dessutom haft en kontinuerlig dialog med Jordbruksverket om denna fråga.

Jag vill betona att jag fortsättningsvis har förtroende för Jordbruksverkets ledning, och jag utgår från att verket kommer att lösa denna uppgift, som faktiskt inte är liten. Jag vill inte heller att man ska hamna i samma situation en gång till. Jag ska återkomma till vad vi gör för att inte hamna där en gång till.

Jo, man måste faktiskt dra lärdom av läxan. Läxan var inte gjord när vi tillträdde som regering. EU fattade det definitiva beslutet kring detta mycket komplexa regelverk i december 2013. Det var någonting som skulle börja gälla dagen efter, den 1 januari 2014. Det var det som hände. När vi tillträdde som regering och jag tillträdde som statsråd, den 3 oktober, fanns det 333 utestående frågor från EU-kommissionen kring det svenska programmet.

Här satt det en myndighet som inte visste hur man skulle kunna ha en administrativ kapacitet och ett system för att hantera detta komplexa system. Den här regeringen jobbade oerhört intensivt tillsammans med bland andra Jordbruksverket och Regeringskansliet för att få detta på plats. Vi lyckades få det på plats, med alla beslut, i maj. Parallellt med den resan jobbade Jordbruksverket givetvis med att få fram ett it-system som klarar av detta.

Hemläxan var inte gjord. Läxan var inte gjord när vi tillträdde den 3 oktober 2014. Det finns anledning till självkritik, hoppas jag, från den borgerliga sidan.

Jag har tagit initiativ för att detta inte ska hända igen 2021. För drygt ett år sedan togs ett initiativ: Nu måste vi börja jobba med nästa programperiod och ta fram ett system och ett regelverk, så att inte jordbrukarna än en gång ska drabbas av detta.

Herr talman! Tack, ministern, för ditt svar! Jag tycker att det du har gjort till nästkommande programperiod är bra - det ska jag inte ta ifrån dig. Det är jättebra. Men för dem som har drabbats och som nu ligger illa till är det inte till någon hjälp. De behöver pengar nu.

När vi diskuterar kraftigt försenade EU-ersättningar handlar det ytterst om tillit och hederlighet. Kan Sveriges bönder lita på staten, eller visar det som har hänt att det är si och så med det?

Bonden har i sitt samhällskontrakt med staten lovat att göra sina åtaganden, men när staten inte infriar sina åtaganden skapas en trovärdighetskris.

Låt oss för ett ögonblick föreställa oss att det hade varit bönderna i stället för staten som låg efter ett år med sina betalningar. Hur hade tongångarna varit då, herr talman? Vi kan tänka oss en annan grupp i samhället, till exempel småbarnsföräldrar som vabbar, och att Försäkringskassan helt plötsligt säger: De ersättningar som ni är berättigade till får ni vänta på; de kommer om ett och ett halvt år. Det skulle naturligtvis inte gå. Det skulle bli ett folkligt uppror, ett ramaskri. Men med bönderna verkar det inte vara så noga. Jordbruksföretagarna får vara goda och vänta. Det får lösa sig.

Det är inte en ansvarsfull jordbrukspolitik. Min fråga är: Är det så här jordbruksföretagarna ska bli behandlade i Sverige? De har blivit lovade ersättningar, men likväl skjuts utbetalningarna på framtiden.

Herr talman och statsrådet! Det är klart att det är oerhört viktigt att våra lantbrukare får sina pengar i tid. Det ska de självklart ha. Problemet är att den myndighet, det verk, som statsrådet och regeringen har ansvar för inte sköter sin uppgift. De har gjort en dålig upphandling. De har satsat på ett it-system som inte fungerar. De har fått oerhört stark kritik av Statskontoret för detta.

De enda som i detta läge får sina pengar i tid är Jordbruksverket. Man skjuter till mer pengar till dem för att man har gjort en så stor felbedömning. Detta vilar på statsrådet. Detta vilar på regeringen.

Se till att våra lantbrukare får sina pengar i tid! Men de som inte sköter sig skulle kanske ha någon form av kritik i detta läge, med tanke på att de har fått stark kritik av Statskontoret. Det hade varit klädsamt om statsrådet här i dag hade uttryckt någon form av kritik mot dem som har misskött sig i det här ärendet.

Herr talman! Det finns anledning till eftertanke och till att titta på vad som hände. Det var det jag försökte göra i mitt första inlägg.

Sten Bergheden! Jordbruksverket har nu ett system på plats, trots att den borgerliga regeringen inte tog sitt ansvar och såg till att regelverket, så att de kunde jobba, var på plats. Nu har man ett system på plats. Det är rekordstora utbetalningar gjorda i oktober och november i år - så stora har aldrig tidigare gjorts.

Magnus Oscarsson frågar sig: Kan bönderna ha tillit till staten? Jag lovar att så länge jag och den här regeringen har ansvar för dessa system kommer vi att göra hemläxan i tid. Jag har startat detta långt före nästa programperiod, bara för att jordbrukarna ska ha tillit till staten. Jag har tagit upp frågan med kommissionär Hogan för ett och ett halvt år sedan: Ni måste starta jobbet med nästa programperiod. Man kan inte slarva som man gjorde sist.

Det är jätteviktigt att detta kommer på plats, för det är stora pengar för svenskt lantbruk. 9 miljarder per år är inga småpengar. Det mesta är nu utbetalt - det ska vi inte glömma bort. Men det är ett komplext system. Det är inte bara jordbrukarna som får ur det systemet. Det är också 2 miljarder som finns till investeringsstöd. Det är bredband och så vidare kring landsbygdsprogrammet.

Sedan har den här regeringen faktiskt tagit ansvar för den exceptionella kris som mjölkbönderna satt i. När jag och regeringen tillträdde, den 3 oktober 2014, var det inte bara kris i fråga om det här systemet, där man inte hade gjort hemläxan. Det var också en mjölkkris som inte var hanterad. Den har vi hanterat. Vi har gått in med särskilda pengar, 152 miljoner, till mjölkföretagen. Vi går nu i andra omgången in med 65 miljoner kronor till mjölkföretagen.

Vi började också höja dieselskattereduktionen - den förra regeringen höjde hela tiden skatten. Vi fördubblade stödet till metangasreduktion. Det kom just de bönder till godo som hade det svårt. Vi gick in med 150 miljoner under programperioden som särskilda pengar för klövvård. Det kommer också de bönder till godo som Magnus talar om och som är i en svår situation. Det finns många fler saker som vi har gjort.

Det finns faktiskt anledning att blicka tillbaka. Jag säger till er borgerliga, särskilt till Sten: Det finns nog anledning till viss ödmjukhet. Jag är ödmjuk inför uppgiften. Jag har inte gjort allt rätt. Men jag har i alla fall försökt hantera dessa mycket speciella kriser så snabbt som jag har kunnat.

Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för den debatt vi har haft! Du säger att det mesta är utbetalat och att de flesta har fått pengar. Ändå talar vi om hundratusentals kronor som många bönder inte har fått. Det är inte en liten skara. Det är flera tusen som inte har fått pengar. Vi pratar fortfarande om mycket pengar.

Inför den här debatten är det många som har hört av sig. Jag vet att det är många som sitter framför tv:n just nu och tittar på debatten. Många förväntar sig att få ett tydligt besked och att ministern här och nu kan säga: Vi förstår problemet. Vi förstår att många lantbruksföretagare är bekymrade. Nu löser vi det här. Vi fixar det här.

Det handlar till syvende och sist om hederlighet och om att kunna lita på staten. Kan vi få ett sådant svar?

Herr talman! Magnus Oscarsson efterlyser en förståelse från mig. Jag har i alla inlägg som jag har gjort hittills i dag sagt att jag förstår den problematik som bönderna försätts i, och jag känner också väldigt starkt för dem. Jag avser även att hantera detta så att det ska fungera.

Jag har tagit massor med initiativ kring det här, vilket jag har redovisat. Allting har inte rotts i land, men mycket har förändrats. Det ska inte få upprepas att en regering, i likhet med den förra regeringen, inte gör hemläxan. Den måste göras i tid.

År 2021 måste det vara ett dukat bord. Det får inte vara som när vi tillträdde 2014, det vill säga 333 utestående frågor till kommissionen, när det nya programmet kommer på plats.

Detta kräver ett intensivt arbete, och det kräver tid. Men det kräver också att myndigheten får spelreglerna på plats och ges en chans att skapa ett nytt administrativt system som kan hantera det komplexa nya system som har trätt i kraft. Det liknar inte alls den förra programperioden.

Det kan säkert finnas saker och ting som Jordbruksverket har gjort fel. Jag kan inte detaljerna och ska därför inte gå in på det. Säkert finns det anledning till kritik i vissa stycken, men kom ihåg att det är politiken som sätter spelreglerna för våra myndigheter så att de kan agera!

Tyvärr satte man inte spelreglerna i tid, och detta har gjort att många jordbrukare har drabbats. Jag hoppas att detta inte ska få ske någonsin mer.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Anders Forsberg har frågat mig om det är mitt ställningstagande att miljöorganisationer, friluftsliv och annan organiserad allmänhet ska ges möjlighet till att rättsligt pröva skogsavverkningar och andra normalt vedertagna skogsbruksåtgärder och, om så, av vilka skäl.

Sten Bergheden har frågat mig om jag tänker verka för att skogsavverkning ska bli tillståndspliktigt, om jag tänker verka för att skogsbruket omklassas så att det inte ska anses vara av nationell betydelse, om jag tänker verka för att lagen ändras så att skogsavverkningar ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol samt om jag tänker verka för en utvidgning av kretsen för grupper och personer med talerätt i överprövningsfrågor.

Jag besvarar de två interpellationerna i ett sammanhang.

Jag vill inleda med att säga att skogsbruket är en av Sveriges basnäringar som tillsammans med annan näringsverksamhet bidrar till landets samlade välstånd. Skogen är en nationell tillgång som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen, såsom sociala och kulturella värden.

Regeringen bedömer att det finns områden som behöver utvecklas inom både produktions- och miljöområdet, också för att bidra till miljökvalitetsmålet Levande skogar. Likaväl som att skydd och miljöhänsyn ska öka är en ökad produktion av skoglig råvara viktig i en omställning till ett biobaserat samhälle och för att fasa ut fossil energi.

Skogen har en stor betydelse såväl för vårt land som för en gemensam hållbar framtid. Det pågående arbetet med det nationella skogsprogrammet tillsammans med bland annat översynen av skogsvårdslagstiftningen ger goda förutsättningar för detta.

Det nationella skogsprogrammet är ett av de mest prioriterade arbeten som bedrivs just nu på Näringsdepartementet. Visionen för arbetet är: "Skogen - det gröna guldet - ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi."

Jag vill inte kommentera de frågor som interpellanterna ställer, eftersom de har en koppling till den pågående utredningen om en rättslig översyn av skogsvårdslagstiftningen och frågan om hur Sverige i fråga om skogsbruk ska genomföra konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, den så kallade Århuskonventionen. Sverige är sedan mer än tio år part till konventionen, vilken också är en del av EU:s rättsordning.

Som part till konventionen ska Sverige garantera att allmänheten har rätt att ta del av miljöinformation och rätt att, under de förutsättningar som anges i konventionen, delta i beslutsprocesser om miljön. Konventionen innehåller även bestämmelser som ger den berörda allmänheten tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Sverige är skyldigt att se till att handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot miljölagstiftningen kan prövas av domstol eller i administrativ ordning. Med berörd allmänhet avses bland annat organisationer i det civila samhället som främjar miljöskydd.

Det är riksdag och regering som ansvarar för att genomföra konventioner i svensk lagstiftning. För att få underlag för att göra en sådan bedömning av om Sverige lever upp till bestämmelserna i konventionen ingår frågan som en del i den rättsliga översyn av skogsvårdslagstiftningen som nu genomförs. Det stämmer att regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet bland annat vad gäller tillgång till rättslig prövning, men naturligtvis måste varje åtgärd föregås av en noggrann avvägning mellan olika intressen och utifrån sina respektive förutsättningar.

I den rättsliga översynen av skogsvårdslagstiftningen ingår bland annat att utredaren ska se över vilka krav som följer av Århuskonventionen när det gäller allmänhetens tillgång till rättslig prövning av Skogsstyrelsens beslut och ställningstaganden att inte fatta beslut med anledning av underrättelser om avverkning med mera enligt 14 § skogsvårdslagen. Om utredaren bedömer att allmänheten har en sådan rätt till överprövning ska utredaren föreslå lämpliga författningsändringar. Utredaren ska även se över om det finns behov av att tydliggöra bestämmelserna om överklagande i skogsvårdslagen mot bakgrund av ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen och lämna de förslag som bedöms vara lämpliga.

Avslutningsvis vill jag poängtera att hållbart brukande av skog bidrar till fler jobb och hållbar tillväxt i hela Sverige. Som ansvarig minister vill jag hitta sätt att förena Sveriges åtagande enligt Århuskonventionen med ett konkurrenskraftigt långsiktigt hållbart skogsbruk.

Utredningen kommer nu att arbeta med frågan och så småningom leverera ett rättsligt underlag för regeringen att ta ställning till. Fram tills ett sådant underlag presenteras avvaktar jag i den här frågan.

Herr talman! Anders Forsberg har frågat mig om det är mitt ställningstagande att miljöorganisationer, friluftsliv och annan organiserad allmänhet ska ges möjlighet till att rättsligt pröva skogsavverkningar och andra normalt vedertagna skogsbruksåtgärder och, om så, av vilka skäl.

Sten Bergheden har frågat mig om jag tänker verka för att skogsavverkning ska bli tillståndspliktigt, om jag tänker verka för att skogsbruket omklassas så att det inte ska anses vara av nationell betydelse, om jag tänker verka för att lagen ändras så att skogsavverkningar ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol samt om jag tänker verka för en utvidgning av kretsen för grupper och personer med talerätt i överprövningsfrågor.

Jag besvarar de två interpellationerna i ett sammanhang.

Jag vill inleda med att säga att skogsbruket är en av Sveriges basnäringar som tillsammans med annan näringsverksamhet bidrar till landets samlade välstånd. Skogen är en nationell tillgång som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen, såsom sociala och kulturella värden.

Regeringen bedömer att det finns områden som behöver utvecklas inom både produktions- och miljöområdet, också för att bidra till miljökvalitetsmålet Levande skogar. Likaväl som att skydd och miljöhänsyn ska öka är en ökad produktion av skoglig råvara viktig i en omställning till ett biobaserat samhälle och för att fasa ut fossil energi.

Skogen har en stor betydelse såväl för vårt land som för en gemensam hållbar framtid. Det pågående arbetet med det nationella skogsprogrammet tillsammans med bland annat översynen av skogsvårdslagstiftningen ger goda förutsättningar för detta.

Det nationella skogsprogrammet är ett av de mest prioriterade arbeten som bedrivs just nu på Näringsdepartementet. Visionen för arbetet är: "Skogen - det gröna guldet - ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi."

Jag vill inte kommentera de frågor som interpellanterna ställer, eftersom de har en koppling till den pågående utredningen om en rättslig översyn av skogsvårdslagstiftningen och frågan om hur Sverige i fråga om skogsbruk ska genomföra konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, den så kallade Århuskonventionen. Sverige är sedan mer än tio år part till konventionen, vilken också är en del av EU:s rättsordning.

Som part till konventionen ska Sverige garantera att allmänheten har rätt att ta del av miljöinformation och rätt att, under de förutsättningar som anges i konventionen, delta i beslutsprocesser om miljön. Konventionen innehåller även bestämmelser som ger den berörda allmänheten tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Sverige är skyldigt att se till att handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot miljölagstiftningen kan prövas av domstol eller i administrativ ordning. Med berörd allmänhet avses bland annat organisationer i det civila samhället som främjar miljöskydd.

Det är riksdag och regering som ansvarar för att genomföra konventioner i svensk lagstiftning. För att få underlag för att göra en sådan bedömning av om Sverige lever upp till bestämmelserna i konventionen ingår frågan som en del i den rättsliga översyn av skogsvårdslagstiftningen som nu genomförs. Det stämmer att regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet bland annat vad gäller tillgång till rättslig prövning, men naturligtvis måste varje åtgärd föregås av en noggrann avvägning mellan olika intressen och utifrån sina respektive förutsättningar.

I den rättsliga översynen av skogsvårdslagstiftningen ingår bland annat att utredaren ska se över vilka krav som följer av Århuskonventionen när det gäller allmänhetens tillgång till rättslig prövning av Skogsstyrelsens beslut och ställningstaganden att inte fatta beslut med anledning av underrättelser om avverkning med mera enligt 14 § skogsvårdslagen. Om utredaren bedömer att allmänheten har en sådan rätt till överprövning ska utredaren föreslå lämpliga författningsändringar. Utredaren ska även se över om det finns behov av att tydliggöra bestämmelserna om överklagande i skogsvårdslagen mot bakgrund av ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen och lämna de förslag som bedöms vara lämpliga.

Avslutningsvis vill jag poängtera att hållbart brukande av skog bidrar till fler jobb och hållbar tillväxt i hela Sverige. Som ansvarig minister vill jag hitta sätt att förena Sveriges åtagande enligt Århuskonventionen med ett konkurrenskraftigt långsiktigt hållbart skogsbruk.

Utredningen kommer nu att arbeta med frågan och så småningom leverera ett rättsligt underlag för regeringen att ta ställning till. Fram tills ett sådant underlag presenteras avvaktar jag i den här frågan.

Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Interpellationen berör en fråga som blivit mer och mer aktuell: skogsägarnas upplevelse av att deras ägande och brukanderätt av skogen alltmer tas ifrån dem.

I landsbygdsministerns svar uttrycker han först att han inte vill kommentera de frågor som interpellanterna ställer. Senare i svaret kan man dock läsa följande: "Det stämmer att regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet bland annat vad gäller tillgång till rättslig prövning ." Jag tycker att vi ska hålla kvar denna mening i resten av den debatt som kommer att följa och också utifrån vad statsrådet kommer att säga i fortsättningen.

Svaret från ministern är ett otvetydigt "ja" på frågan huruvida det är rimligt att miljöorganisationer, friluftsliv och annan organiserad allmänhet men också enskilda medborgare ska kunna ges möjlighet att rättsligt pröva fullt normal skogsavverkning, fullt normalt skogsbruk och andra normalt vedertagna skogsbruksåtgärder.

Herr talman! Hur har regeringens arbete skötts under tiden? Man skulle kunna använda uttrycket track record - även om jag inte gillar ordet.

Låt oss titta på artskyddsförordningen. 51 avverkningar har hittills stoppats i år, enligt uppgifter från Skogsstyrelsen. I areal rör det sig om ca 500 hektar. Det låter kanske inte så förskräckande. Men om det råder ett snittvärde på ungefär 100 000 kronor per hektar rör det sig om närmare 500 miljoner kronor i avverkningsvärde som har ockuperats - ett uttryck vi kan använda - av förmenta miljöaktivister från svenska skogsägare och sedan försatts i någon form av limbo av staten. För enskilda skogsägare kan det röra sig om mångmiljonbelopp och innebära ekonomiska följder, brukanderättsföljder och egendomsrättsliga följder.

Sedan finns det andra delar. Det finns avverkningsanmälningar. Skogsstyrelsen väljer att publicera dem på sin hemsida. Agerandet är ett hot mot integriteten. Skogsägaren har i dag egentligen inte någon möjlighet att själv avgöra huruvida hans avverkningsanmälan ska publiceras på myndighetens hemsida eller ej.

Miljöorganisationernas talerätt nämndes tidigare. Sverige har anslutit sig till Århuskonventionen och ska respektera den.

Sedan finns de övriga delarna. Där finns regeringens rättsliga översyn av skogsvårdslagstiftningen. I november 2015 fattades beslut om en rättslig översyn. I uppdraget ingår att klargöra vem som har ansvaret för att fullgöra de skyldigheterna.

Före detta utredare Charlotta Riberdahl ifrågasatte vid ett seminarium i Almedalen i somras om en så viktig resurs som skogen verkligen skulle få ägas privat. Även om ministern agerar resolut kan man inte förneka att det faktiskt finns liknande åsikter. Det finns sådana yttringar inom andra delar av regeringen, inom departementen och inom myndigheterna.

I dag har markägaren ett ansvar att fullgöra skyldigheterna enligt skogsvårdslagstiftningen. Utgångspunkten måste även i fortsättningen vara att skogsägaren ska ha det lagstadgade ansvaret och kontrollen över sin fastighet. Om nya bestämmelser införs med möjlighet till överklagande enligt skogsvårdslagstiftningen öppnas en avgrund som vi inte kan se effekten av i dag. Normala skogsbruksåtgärder skulle i så fall bli föremål för rättsliga prövningar. Det skulle leda till en ny form av juridisk aktivism från miljöorganisationer och från enskilda medborgare som vi inte har sett dess like av i Sverige. Det krävs inte någon speciell tankeverksamhet för att inse att följderna skulle bli oöverstigliga med ytterligare kostsam byråkrati, oroliga skogsägare och förflyttning från hyggesskogsbruk till ett gallringsskogsbruk.

Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Interpellationen berör en fråga som blivit mer och mer aktuell: skogsägarnas upplevelse av att deras ägande och brukanderätt av skogen alltmer tas ifrån dem.

I landsbygdsministerns svar uttrycker han först att han inte vill kommentera de frågor som interpellanterna ställer. Senare i svaret kan man dock läsa följande: "Det stämmer att regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet bland annat vad gäller tillgång till rättslig prövning ." Jag tycker att vi ska hålla kvar denna mening i resten av den debatt som kommer att följa och också utifrån vad statsrådet kommer att säga i fortsättningen.

Svaret från ministern är ett otvetydigt "ja" på frågan huruvida det är rimligt att miljöorganisationer, friluftsliv och annan organiserad allmänhet men också enskilda medborgare ska kunna ges möjlighet att rättsligt pröva fullt normal skogsavverkning, fullt normalt skogsbruk och andra normalt vedertagna skogsbruksåtgärder.

Herr talman! Hur har regeringens arbete skötts under tiden? Man skulle kunna använda uttrycket track record - även om jag inte gillar ordet.

Låt oss titta på artskyddsförordningen. 51 avverkningar har hittills stoppats i år, enligt uppgifter från Skogsstyrelsen. I areal rör det sig om ca 500 hektar. Det låter kanske inte så förskräckande. Men om det råder ett snittvärde på ungefär 100 000 kronor per hektar rör det sig om närmare 500 miljoner kronor i avverkningsvärde som har ockuperats - ett uttryck vi kan använda - av förmenta miljöaktivister från svenska skogsägare och sedan försatts i någon form av limbo av staten. För enskilda skogsägare kan det röra sig om mångmiljonbelopp och innebära ekonomiska följder, brukanderättsföljder och egendomsrättsliga följder.

Sedan finns det andra delar. Det finns avverkningsanmälningar. Skogsstyrelsen väljer att publicera dem på sin hemsida. Agerandet är ett hot mot integriteten. Skogsägaren har i dag egentligen inte någon möjlighet att själv avgöra huruvida hans avverkningsanmälan ska publiceras på myndighetens hemsida eller ej.

Miljöorganisationernas talerätt nämndes tidigare. Sverige har anslutit sig till Århuskonventionen och ska respektera den.

Sedan finns de övriga delarna. Där finns regeringens rättsliga översyn av skogsvårdslagstiftningen. I november 2015 fattades beslut om en rättslig översyn. I uppdraget ingår att klargöra vem som har ansvaret för att fullgöra de skyldigheterna.

Före detta utredare Charlotta Riberdahl ifrågasatte vid ett seminarium i Almedalen i somras om en så viktig resurs som skogen verkligen skulle få ägas privat. Även om ministern agerar resolut kan man inte förneka att det faktiskt finns liknande åsikter. Det finns sådana yttringar inom andra delar av regeringen, inom departementen och inom myndigheterna.

I dag har markägaren ett ansvar att fullgöra skyldigheterna enligt skogsvårdslagstiftningen. Utgångspunkten måste även i fortsättningen vara att skogsägaren ska ha det lagstadgade ansvaret och kontrollen över sin fastighet. Om nya bestämmelser införs med möjlighet till överklagande enligt skogsvårdslagstiftningen öppnas en avgrund som vi inte kan se effekten av i dag. Normala skogsbruksåtgärder skulle i så fall bli föremål för rättsliga prövningar. Det skulle leda till en ny form av juridisk aktivism från miljöorganisationer och från enskilda medborgare som vi inte har sett dess like av i Sverige. Det krävs inte någon speciell tankeverksamhet för att inse att följderna skulle bli oöverstigliga med ytterligare kostsam byråkrati, oroliga skogsägare och förflyttning från hyggesskogsbruk till ett gallringsskogsbruk.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet - med tanke på att jag inte fick något svar, och statsrådet uttalade att det inte går att svara på frågorna på grund av pågående utredningar!

Jag har haft frågan uppe tidigare med statsrådet. Då försökte statsrådet glida ur frågan lite mer och säga att det som finns med i kulturbudgeten var tvunget att skrivas in men har inte så stort värde. Så kunde det uppfattas. I dag i statsrådets och regeringens svar hördes det tydligt att dessa ord har ett starkt värde. Framför allt är det mycket märkligt med tanke på att statsrådet inte kan uttala sig på grund av en pågående utredning om Århuskonventionen. Men statsrådet och regeringen har skrivit in i budgeten vilket resultat man ska komma fram till. Man vill ge miljöorganisationer och allmänheten möjlighet att få rättsligt prövat om en enskild markägare ska kunna avverka sin skog eller inte. Man har föregått alla utredningar och all implementering av Århuskonventionen totalt i budgeten som den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen har lagt fram.

Ministern sa tydligt att allmänheten och organisationer som främjar miljöskydd ska kunna delta i beslutsprocessen. Men ministern sa inte ett ord om vilka organisationer det rör sig om eller vilken allmänhet det handlar om. Ministern försöker gömma sig bakom Århuskonventionen.

Jag har tagit reda på lite grann om Århuskonventionen. Det framgår tydligt att varken Århuskonventionen eller rättspraxis uppställer någon form av tydlighet eller preciserar absoluta krav på talerätt för miljöorganisationer eller allmänheten. Konventionen medger tvärtom en nationell anpassning enligt skrivningar i artikeln om talerätt, 9.3. Detta är rätt allvarligt med tanke på att regeringen redan har stakat ut den väg Sverige ska ta i frågan och inte följer de möjligheter som finns i Århuskonventionen.

Detta är allvarligt eftersom det påverkar så många markägare och skogsägare runt om i landet. Sverige har ett bra skogsbruk som ger oerhört mycket jobb, tillväxt, arbete och välstånd. Att gå längre än andra i frågan, som regeringen och ministern föreslår, är allvarligt mot äganderätten och mot det privata skogsbruket - som sköter sin verksamhet på ett mycket bra sätt i landet.

Det finns redan i dag oerhört hårda krav som skogsbruket följer. Att försöka skärpa kraven och flytta över ansvaret från markägare till miljöorganisationer och allmänheten att sköta privata skogar är en stor inskränkning i äganderätten i Sverige. Jag utgår från att ministern kommer att lägga till vad han hänvisade till i kulturbudgeten. Men i kulturbudgeten står det inte att frågorna ska vägas in, utan det framgår att det ska finnas en möjlighet.

Sköter landets skogsägare vår skog bättre, eller är det bara miljöorganisationer som ska sköta den privata skogen i Sverige?

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet - med tanke på att jag inte fick något svar, och statsrådet uttalade att det inte går att svara på frågorna på grund av pågående utredningar!

Jag har haft frågan uppe tidigare med statsrådet. Då försökte statsrådet glida ur frågan lite mer och säga att det som finns med i kulturbudgeten var tvunget att skrivas in men har inte så stort värde. Så kunde det uppfattas. I dag i statsrådets och regeringens svar hördes det tydligt att dessa ord har ett starkt värde. Framför allt är det mycket märkligt med tanke på att statsrådet inte kan uttala sig på grund av en pågående utredning om Århuskonventionen. Men statsrådet och regeringen har skrivit in i budgeten vilket resultat man ska komma fram till. Man vill ge miljöorganisationer och allmänheten möjlighet att få rättsligt prövat om en enskild markägare ska kunna avverka sin skog eller inte. Man har föregått alla utredningar och all implementering av Århuskonventionen totalt i budgeten som den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen har lagt fram.

Ministern sa tydligt att allmänheten och organisationer som främjar miljöskydd ska kunna delta i beslutsprocessen. Men ministern sa inte ett ord om vilka organisationer det rör sig om eller vilken allmänhet det handlar om. Ministern försöker gömma sig bakom Århuskonventionen.

Jag har tagit reda på lite grann om Århuskonventionen. Det framgår tydligt att varken Århuskonventionen eller rättspraxis uppställer någon form av tydlighet eller preciserar absoluta krav på talerätt för miljöorganisationer eller allmänheten. Konventionen medger tvärtom en nationell anpassning enligt skrivningar i artikeln om talerätt, 9.3. Detta är rätt allvarligt med tanke på att regeringen redan har stakat ut den väg Sverige ska ta i frågan och inte följer de möjligheter som finns i Århuskonventionen.

Detta är allvarligt eftersom det påverkar så många markägare och skogsägare runt om i landet. Sverige har ett bra skogsbruk som ger oerhört mycket jobb, tillväxt, arbete och välstånd. Att gå längre än andra i frågan, som regeringen och ministern föreslår, är allvarligt mot äganderätten och mot det privata skogsbruket - som sköter sin verksamhet på ett mycket bra sätt i landet.

Det finns redan i dag oerhört hårda krav som skogsbruket följer. Att försöka skärpa kraven och flytta över ansvaret från markägare till miljöorganisationer och allmänheten att sköta privata skogar är en stor inskränkning i äganderätten i Sverige. Jag utgår från att ministern kommer att lägga till vad han hänvisade till i kulturbudgeten. Men i kulturbudgeten står det inte att frågorna ska vägas in, utan det framgår att det ska finnas en möjlighet.

Sköter landets skogsägare vår skog bättre, eller är det bara miljöorganisationer som ska sköta den privata skogen i Sverige?

Herr talman! Det som står i kulturbudgeten för 2017 stod också i budgeten för 2016. Det anknyter direkt till portalparagrafen i Århuskonventionen. Den har en i EU-sammanhang rättslig bindning.

Jag vill ställa en fråga till oppositionen. Står ni inte upp för Århuskonventionen, som Sverige anslöt sig till för tio år sedan och som samtliga EU-länder är anslutna till?

I varje specifikt fall får det prövas hur konventionen ska tolkas och tillämpas. Det är därför utredningen har tillsatts. Jag sa i mitt svar: "Om utredaren bedömer att allmänheten har en sådan rätt till överprövning ska utredaren föreslå lämpliga författningsändringar." Alltså om utredaren bedömer det så. Det är skillnaden.

Äganderätten är viktig. Den står regeringen och jag upp för. Jag vet att äganderätten inte är helt oinskränkt. När det gäller skogen finns allemansrätten. Står inte Sten Bergheden upp för den? Som skogsägare vet jag att det är så. Som ägare av djur vet jag att det inte är min rätt att hantera djur hur som helst. Det borde också Sten Bergheden känna till. Allemansrätten är viktig. Grundlagen är viktig i fråga om äganderätten - den ska vi stå upp för - men den är inte oinskränkt.

Ifrågasätter ni också allemansrätten? Hur är det? Ifrågasätter ni Århuskonventionen? Lämna svar på frågorna!

Skogen är viktig för Sverige för att hantera vårt välfärdsbygge. Den utgör 127 miljarder i exportintäkter varje år. Det finns sysselsättnings- och kringeffekter på 200 000 inom skogsindustrin. Men vi har också de rättsliga åtagandena, och dem måste vi hantera på ett korrekt sätt för att säkerställa att vi inte gör några felsteg.

Att ni i oppositionen försöker skrämmas och spekulerar kring det här tycker jag inte är bra eftersom det här är en sådan viktig näring. Jag beklagar ert agerande. Det var Centerpartiet som efter två år hittade den här texten i kulturbudgeten, och nu springer moderater och sverigedemokrater efter Centerpartiet och försöker skrämma upp landets skogsägare.

Mitt besked till landets skogsägare är detta: Ni behöver inte vara oroliga. Den här regeringen jobbar mycket seriöst med det nationella skogsprogrammet och är mycket medveten om att skogen historiskt sett har bidragit med en mycket stor del till att bygga upp välståndet i Sverige. Från att vara ett av Europas fattigaste länder i början av 1900-talet har vi blivit ett av Europas rikaste länder på grund av att vi har haft ett omfattande skogsbruk, och det ska vi värna.

(Applåder)

Herr talman! Det som står i kulturbudgeten för 2017 stod också i budgeten för 2016. Det anknyter direkt till portalparagrafen i Århuskonventionen. Den har en i EU-sammanhang rättslig bindning.

Jag vill ställa en fråga till oppositionen. Står ni inte upp för Århuskonventionen, som Sverige anslöt sig till för tio år sedan och som samtliga EU-länder är anslutna till?

I varje specifikt fall får det prövas hur konventionen ska tolkas och tillämpas. Det är därför utredningen har tillsatts. Jag sa i mitt svar: "Om utredaren bedömer att allmänheten har en sådan rätt till överprövning ska utredaren föreslå lämpliga författningsändringar." Alltså om utredaren bedömer det så. Det är skillnaden.

Äganderätten är viktig. Den står regeringen och jag upp för. Jag vet att äganderätten inte är helt oinskränkt. När det gäller skogen finns allemansrätten. Står inte Sten Bergheden upp för den? Som skogsägare vet jag att det är så. Som ägare av djur vet jag att det inte är min rätt att hantera djur hur som helst. Det borde också Sten Bergheden känna till. Allemansrätten är viktig. Grundlagen är viktig i fråga om äganderätten - den ska vi stå upp för - men den är inte oinskränkt.

Ifrågasätter ni också allemansrätten? Hur är det? Ifrågasätter ni Århuskonventionen? Lämna svar på frågorna!

Skogen är viktig för Sverige för att hantera vårt välfärdsbygge. Den utgör 127 miljarder i exportintäkter varje år. Det finns sysselsättnings- och kringeffekter på 200 000 inom skogsindustrin. Men vi har också de rättsliga åtagandena, och dem måste vi hantera på ett korrekt sätt för att säkerställa att vi inte gör några felsteg.

Att ni i oppositionen försöker skrämmas och spekulerar kring det här tycker jag inte är bra eftersom det här är en sådan viktig näring. Jag beklagar ert agerande. Det var Centerpartiet som efter två år hittade den här texten i kulturbudgeten, och nu springer moderater och sverigedemokrater efter Centerpartiet och försöker skrämma upp landets skogsägare.

Mitt besked till landets skogsägare är detta: Ni behöver inte vara oroliga. Den här regeringen jobbar mycket seriöst med det nationella skogsprogrammet och är mycket medveten om att skogen historiskt sett har bidragit med en mycket stor del till att bygga upp välståndet i Sverige. Från att vara ett av Europas fattigaste länder i början av 1900-talet har vi blivit ett av Europas rikaste länder på grund av att vi har haft ett omfattande skogsbruk, och det ska vi värna.

(Applåder)

Herr talman! Detta är onekligen intressant. Låt mig återigen citera: "Det stämmer att regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet bland annat vad gäller tillgång till rättslig prövning ."

Först och främst behöver vi diskutera Århuskonventionen. Det är någonting som vårt parti har lyft fram i flera år, och jag har inga problem med att företräda vårt parti i den delen. Vi anser att miljöorganisationernas talerätt och dess uttolkning i Sverige är befängd. Det finns skrämmande exempel, sådant som skett tidigare och fortfarande sker, avseende vargjakten. Facebookgrupper med oklara medlemsförhållanden kan överklaga jaktbeslut.

Är det en sådan utveckling vi vill ha avseende skogsbruk? Man behöver ju inte tänka särskilt långt för att också börja fundera på det här med att Skogsstyrelsen publicerar avverkningsanmälningar och hur lätt det kommer att vara att överklaga avverkningsbeslut. Man behöver inte ens vara berörd - man kan bo i Malmös förorter och överklaga ett avverkningsbeslut i Haparanda. Här finns som sagt en stor fara.

Att man skulle kunna få pröva varje avverkning som ett tillstånds-ärende enligt miljöbalkens regler skulle också innebära kostsamma utredningar i form av miljökonsekvensbeskrivningar med mera. Även om skogsägaren skulle få myndigheternas tillstånd att avverka skulle enskilda medborgare eller de taleberättigade miljöorganisationerna kunna överklaga tillståndet till domstol. Givet de miljörättsliga principerna skulle skogsägarna dessutom kunna behöva stå för motparternas processkostnader. Är det rimligt?

För många skogsägare som uppskattar de naturvärden som följer med skogsmarken är den primära drivkraften kanske inte att tjäna pengar utan själva ägandet, det långsiktiga ägandet och det långsiktiga brukandet. Hur ska jag se på mitt ägande om jag inte vet om jag eller mina barn eller barnbarn ens kommer att få avverka skogen som jag har byggt upp? Det här är otroligt viktigt. Det handlar om mer än pengar. Det handlar om de äganderättsliga principer som formar vårt samhälle. Det handlar om förfoganderätten, och det handlar om brukanderätten. Det är något som inte kan poängteras nog.

Sedan har vi förhållandet mellan allmänheten, mellan privatpersoner, och dem som äger och brukar skogen. Jag vet mycket väl att många pratar om "sin" skog. Man är ute och plockar bär i sin skog. Man är ute och plockar svamp i sin skog. Men det är ju någon som har format det här. Det är någon som äger det, någon som står för resurserna. Någon har byggt upp detta, och det är något som jag tror att vi måste poängtera. Det här handlar inte om att undergräva allemansrätten. Det handlar om att tydliggöra vad allemansrätten egentligen handlar om, och det handlar om att rädda allemansrätten.

Om man tittar på höstbudgeten kan man, precis som Sten lyfte fram tidigare, se att det smyger sig in formuleringar om naturvårdsarbete, tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning. Det här är osedvanligt tveksamt. Ska verkligen alla ha rätt till det här?

Här har regeringen och indirekt dess myndigheter och andra aktörer ansvar som man måste väga mot varandra. Det är ansvar som skogsägarna i dag inte upplever att staten tar, och därför är det oerhört viktigt att landsbygdsministern sätter ned foten och visar respekt för äganderätten.

Herr talman! Detta är onekligen intressant. Låt mig återigen citera: "Det stämmer att regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet bland annat vad gäller tillgång till rättslig prövning ."

Först och främst behöver vi diskutera Århuskonventionen. Det är någonting som vårt parti har lyft fram i flera år, och jag har inga problem med att företräda vårt parti i den delen. Vi anser att miljöorganisationernas talerätt och dess uttolkning i Sverige är befängd. Det finns skrämmande exempel, sådant som skett tidigare och fortfarande sker, avseende vargjakten. Facebookgrupper med oklara medlemsförhållanden kan överklaga jaktbeslut.

Är det en sådan utveckling vi vill ha avseende skogsbruk? Man behöver ju inte tänka särskilt långt för att också börja fundera på det här med att Skogsstyrelsen publicerar avverkningsanmälningar och hur lätt det kommer att vara att överklaga avverkningsbeslut. Man behöver inte ens vara berörd - man kan bo i Malmös förorter och överklaga ett avverkningsbeslut i Haparanda. Här finns som sagt en stor fara.

Att man skulle kunna få pröva varje avverkning som ett tillstånds-ärende enligt miljöbalkens regler skulle också innebära kostsamma utredningar i form av miljökonsekvensbeskrivningar med mera. Även om skogsägaren skulle få myndigheternas tillstånd att avverka skulle enskilda medborgare eller de taleberättigade miljöorganisationerna kunna överklaga tillståndet till domstol. Givet de miljörättsliga principerna skulle skogsägarna dessutom kunna behöva stå för motparternas processkostnader. Är det rimligt?

För många skogsägare som uppskattar de naturvärden som följer med skogsmarken är den primära drivkraften kanske inte att tjäna pengar utan själva ägandet, det långsiktiga ägandet och det långsiktiga brukandet. Hur ska jag se på mitt ägande om jag inte vet om jag eller mina barn eller barnbarn ens kommer att få avverka skogen som jag har byggt upp? Det här är otroligt viktigt. Det handlar om mer än pengar. Det handlar om de äganderättsliga principer som formar vårt samhälle. Det handlar om förfoganderätten, och det handlar om brukanderätten. Det är något som inte kan poängteras nog.

Sedan har vi förhållandet mellan allmänheten, mellan privatpersoner, och dem som äger och brukar skogen. Jag vet mycket väl att många pratar om "sin" skog. Man är ute och plockar bär i sin skog. Man är ute och plockar svamp i sin skog. Men det är ju någon som har format det här. Det är någon som äger det, någon som står för resurserna. Någon har byggt upp detta, och det är något som jag tror att vi måste poängtera. Det här handlar inte om att undergräva allemansrätten. Det handlar om att tydliggöra vad allemansrätten egentligen handlar om, och det handlar om att rädda allemansrätten.

Om man tittar på höstbudgeten kan man, precis som Sten lyfte fram tidigare, se att det smyger sig in formuleringar om naturvårdsarbete, tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning. Det här är osedvanligt tveksamt. Ska verkligen alla ha rätt till det här?

Här har regeringen och indirekt dess myndigheter och andra aktörer ansvar som man måste väga mot varandra. Det är ansvar som skogsägarna i dag inte upplever att staten tar, och därför är det oerhört viktigt att landsbygdsministern sätter ned foten och visar respekt för äganderätten.

Herr talman! Tack, statsrådet! Jag förstår mycket väl att statsrådet vill tala om helt andra saker här i kammaren än det vi faktiskt interpellerar om. Jag förstår det mycket väl.

Med tanke på det svar statsrådet har gett i frågan har skogsägarna blivit ännu mer oroliga. Det som förut var en text som kunde tolkas har nu förtydligats av statsrådet: Man menar allvar med att implementera Århuskonventionen och gå längre i den här delen än den faktiskt kräver. Det är det som är det allvarliga. Här har regeringen fullständigt kapitulerat för Miljöpartiets politik. Man flyttar bort skogsägarna och markägarna och låter miljöorganisationer och allmänhet gå in och styra och ställa med svenska skogsägare och deras skogsmarker.

Vi har ungefär 60 000 avverkningar eller uppdragsanmälningar varje år. Nu öppnar regeringen för att detta ska kunna prövas av allmänheten. Man ska kunna gå in och pröva: Ska du kunna bygga skogsväg där du vill? Ska du ha de planteringarna? Ska du ha de skötselåtgärderna? Ska du ha de avverkningarna? Det är allvarligt. Det är misstro mot svensk skogsnäring.

Ministern får gärna tala väl om vår skogsnäring och hur viktig den är, men i sin politik går regeringen längre än Århuskonventionen.

Min fråga till statsrådet, som han gärna får notera och svara på, är denna: Är statsrådet beredd att gå längre än konkurrentländerna när det gäller implementeringen av Århuskonventionen, eller ska vi ligga på samma åtaganden som övriga länder i den delen? Är han beredd att gå längre? Det är det han antyder i kulturbudgeten.

Våra skogar har byggt upp välståndet i detta land. Nu är den svaga sittande regeringen beredd att diskutera en överföring av bestämmande från skogsägarna till allmänheten och intresseorganisationer. Vem ska stå för rättsprocesserna som då inträffar? Ska miljöorganisationen ha stöd för att driva process mot en enskild markägare, som i sin tur får betala sin process själv för att klara av situationen? Det är de här frågorna som ministern och regeringen behöver ha svar på när de går in och skriver i en budget att de är beredda att släppa in allmänheten och miljöorganisationer i att bestämma över privat skogsmark.

Och man går betydligt längre än vad Århuskonventionen kräver. Man är beredd att offra svenskt skogsbruk, svenska arbetstillfällen, på Miljöpartiets altare. Det är allvarligt, och det ska ha kritik. Det ska ha allvarlig kritik. Det är ett övertramp att ge sig på markägarna runt om i landet. De sköter detta bra, och jag har fullt förtroende för att de kommer att sköta detta mycket bra även i framtiden. Om ministern inte redan har gjort det tror jag att det är bra att han tar sig ut i skogen och tittar på alla de åtgärder man redan utför där ute och på de skogsavverkningsbolag och andra som har lagt in ännu mer saker för att sköta skogen på ett bra sätt. Det handlar om gröna skogsbruksplaner, blått körkort och annat. Detta borde ministern studera.

Svara på frågan! Är regeringen beredd att gå längre än Århuskonventionen?

Herr talman! Tack, statsrådet! Jag förstår mycket väl att statsrådet vill tala om helt andra saker här i kammaren än det vi faktiskt interpellerar om. Jag förstår det mycket väl.

Med tanke på det svar statsrådet har gett i frågan har skogsägarna blivit ännu mer oroliga. Det som förut var en text som kunde tolkas har nu förtydligats av statsrådet: Man menar allvar med att implementera Århuskonventionen och gå längre i den här delen än den faktiskt kräver. Det är det som är det allvarliga. Här har regeringen fullständigt kapitulerat för Miljöpartiets politik. Man flyttar bort skogsägarna och markägarna och låter miljöorganisationer och allmänhet gå in och styra och ställa med svenska skogsägare och deras skogsmarker.

Vi har ungefär 60 000 avverkningar eller uppdragsanmälningar varje år. Nu öppnar regeringen för att detta ska kunna prövas av allmänheten. Man ska kunna gå in och pröva: Ska du kunna bygga skogsväg där du vill? Ska du ha de planteringarna? Ska du ha de skötselåtgärderna? Ska du ha de avverkningarna? Det är allvarligt. Det är misstro mot svensk skogsnäring.

Ministern får gärna tala väl om vår skogsnäring och hur viktig den är, men i sin politik går regeringen längre än Århuskonventionen.

Min fråga till statsrådet, som han gärna får notera och svara på, är denna: Är statsrådet beredd att gå längre än konkurrentländerna när det gäller implementeringen av Århuskonventionen, eller ska vi ligga på samma åtaganden som övriga länder i den delen? Är han beredd att gå längre? Det är det han antyder i kulturbudgeten.

Våra skogar har byggt upp välståndet i detta land. Nu är den svaga sittande regeringen beredd att diskutera en överföring av bestämmande från skogsägarna till allmänheten och intresseorganisationer. Vem ska stå för rättsprocesserna som då inträffar? Ska miljöorganisationen ha stöd för att driva process mot en enskild markägare, som i sin tur får betala sin process själv för att klara av situationen? Det är de här frågorna som ministern och regeringen behöver ha svar på när de går in och skriver i en budget att de är beredda att släppa in allmänheten och miljöorganisationer i att bestämma över privat skogsmark.

Och man går betydligt längre än vad Århuskonventionen kräver. Man är beredd att offra svenskt skogsbruk, svenska arbetstillfällen, på Miljöpartiets altare. Det är allvarligt, och det ska ha kritik. Det ska ha allvarlig kritik. Det är ett övertramp att ge sig på markägarna runt om i landet. De sköter detta bra, och jag har fullt förtroende för att de kommer att sköta detta mycket bra även i framtiden. Om ministern inte redan har gjort det tror jag att det är bra att han tar sig ut i skogen och tittar på alla de åtgärder man redan utför där ute och på de skogsavverkningsbolag och andra som har lagt in ännu mer saker för att sköta skogen på ett bra sätt. Det handlar om gröna skogsbruksplaner, blått körkort och annat. Detta borde ministern studera.

Svara på frågan! Är regeringen beredd att gå längre än Århuskonventionen?

Herr talman! Tack, Sten Bergheden och Anders Forsberg, för interpellationsdebatten och tack, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, för svaren!

Utan tvivel är svenskt skogsbruk något som är och har varit oerhört viktigt för svenskt välstånd. Det svenska skogsbruket är också oerhört angeläget om att fortsätta ha väldigt gott rykte. För att svenska skogsprodukter ska kunna säljas ute i Europa är det viktigt att certifieringar, svensk och europeisk lagstiftning och konventioner följs.

Sten Bergheden sa att det varje år görs ungefär 60 000 avverkningsanmälningar, och i år har jag som skogsägare också gjort en sådan anmälan. Det är några få som har stoppats. I drygt ett femtiotal fall har Skogsstyrelsen ansett antingen att anmälan gjorts vid fel tid eller att skogsägaren har gjort fel avverkningar i gränszoner och så vidare. Ett antal stoppades 2015 - jag kan ha fel på årtalet - med anledning av artskyddsförordningen. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har begärt att regeringen ska titta på detta, vilket nu också görs. Men det som utan tvekan är absolut viktigast är det goda rykte som svenskt skogsbruk har och att vi kan sälja.

I dag kan en medborgare i Sverige överklaga allting. Det är domstolarna som beslutar om ärendet ska tas upp. Man kan besluta om att det ska byggas en cykelväg. Det går att överklaga om det ska byggas en väg eller startas en gruva, om vattenrättigheter ska finnas eller inte - på alla olika områden.

Om Anders Forsberg och Sten Bergheden äger var sin cykel, herr talman, och vill cykla på dem måste de följa svensk lagstiftning. Vad är det som gäller? Nej, jag kan inte cykla mot enkelriktat; det funkar inte. Jag har rätt att måla om min cykel, men då kanske jag måste använda rätt färger, som är miljögodkända.

Samma sak gäller för skogsägarna. De allra flesta sköter sin skog på ett fantastiskt sätt. Skogsägarna har bidragit till svenskt välstånd och kommer att fortsätta att göra det. Vid omställningen till ett fossilfritt samhälle i framtiden kommer skogen att vara avgörande för om man lyckas.

Om övriga världen får för sig att Sverige inte följer de konventioner vi har skrivit på kommer detta att hindras. Då kommer svenskt skogsbruk att svartlistas. Det är då faran kommer in. Det är ni, Anders Forsberg från Sverigedemokraterna och Sten Bergheden från Moderaterna, som nu uppviglar för att få alla och envar att tro att svenskt skogsbruk är något annat än det är. Svenskt skogsbruk håller världsklass på många olika områden. Låt det fortsätta så. Men som medborgare i Sverige har du rättigheter. Det är domstolarna som väljer eller inte väljer att lyfta upp en överklagan, på vilket område det än må vara.

Herr talman! Tack, Sten Bergheden och Anders Forsberg, för interpellationsdebatten och tack, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, för svaren!

Utan tvivel är svenskt skogsbruk något som är och har varit oerhört viktigt för svenskt välstånd. Det svenska skogsbruket är också oerhört angeläget om att fortsätta ha väldigt gott rykte. För att svenska skogsprodukter ska kunna säljas ute i Europa är det viktigt att certifieringar, svensk och europeisk lagstiftning och konventioner följs.

Sten Bergheden sa att det varje år görs ungefär 60 000 avverkningsanmälningar, och i år har jag som skogsägare också gjort en sådan anmälan. Det är några få som har stoppats. I drygt ett femtiotal fall har Skogsstyrelsen ansett antingen att anmälan gjorts vid fel tid eller att skogsägaren har gjort fel avverkningar i gränszoner och så vidare. Ett antal stoppades 2015 - jag kan ha fel på årtalet - med anledning av artskyddsförordningen. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har begärt att regeringen ska titta på detta, vilket nu också görs. Men det som utan tvekan är absolut viktigast är det goda rykte som svenskt skogsbruk har och att vi kan sälja.

I dag kan en medborgare i Sverige överklaga allting. Det är domstolarna som beslutar om ärendet ska tas upp. Man kan besluta om att det ska byggas en cykelväg. Det går att överklaga om det ska byggas en väg eller startas en gruva, om vattenrättigheter ska finnas eller inte - på alla olika områden.

Om Anders Forsberg och Sten Bergheden äger var sin cykel, herr talman, och vill cykla på dem måste de följa svensk lagstiftning. Vad är det som gäller? Nej, jag kan inte cykla mot enkelriktat; det funkar inte. Jag har rätt att måla om min cykel, men då kanske jag måste använda rätt färger, som är miljögodkända.

Samma sak gäller för skogsägarna. De allra flesta sköter sin skog på ett fantastiskt sätt. Skogsägarna har bidragit till svenskt välstånd och kommer att fortsätta att göra det. Vid omställningen till ett fossilfritt samhälle i framtiden kommer skogen att vara avgörande för om man lyckas.

Om övriga världen får för sig att Sverige inte följer de konventioner vi har skrivit på kommer detta att hindras. Då kommer svenskt skogsbruk att svartlistas. Det är då faran kommer in. Det är ni, Anders Forsberg från Sverigedemokraterna och Sten Bergheden från Moderaterna, som nu uppviglar för att få alla och envar att tro att svenskt skogsbruk är något annat än det är. Svenskt skogsbruk håller världsklass på många olika områden. Låt det fortsätta så. Men som medborgare i Sverige har du rättigheter. Det är domstolarna som väljer eller inte väljer att lyfta upp en överklagan, på vilket område det än må vara.

Herr talman! Jag tycker att det är olyckligt att riksdagsledamöter spekulerar och kör med skrämselpropaganda. Utredaren ska ju titta på vad som står i Århuskonventionen. Vad står där, och hur ska denna typ av frågor hanteras med anledning av den konvention vi från Sveriges sida har ingått?

Sedan säger Sten Bergheden att Sverige går mycket längre än Århuskonventionen. Men det är ju det utredaren ska titta på. Du, Sten Bergheden, säger att vi går längre innan man har tittat på saken. Om du är så säker på att det inte står så här i Århuskonventionen borde i alla fall inte du vara orolig för detta. Vi får se vad utredaren kommer fram till; det vet varken jag eller ni. Dessutom står Sten Bergheden, innan vi har något resultat av utredningen, som riksdagsledamot här och spekulerar i 60 000 rättsprocesser och skrämmer upp folk.

Till Anders Forsberg måste jag ändå säga att han är ärlig, för Sverigedemokraterna säger att de inte står för Århuskonventionen. Det är ärligt. Sedan kan man med anledning av ditt inlägg fundera på om ni inte heller står för allemansrätten. Vill ni göra en inskränkning av den? Och Sten Bergheden - var står egentligen Moderaterna när det gäller Århuskonventionen?

Herr talman! Jag tycker att det är olyckligt att riksdagsledamöter spekulerar och kör med skrämselpropaganda. Utredaren ska ju titta på vad som står i Århuskonventionen. Vad står där, och hur ska denna typ av frågor hanteras med anledning av den konvention vi från Sveriges sida har ingått?

Sedan säger Sten Bergheden att Sverige går mycket längre än Århuskonventionen. Men det är ju det utredaren ska titta på. Du, Sten Bergheden, säger att vi går längre innan man har tittat på saken. Om du är så säker på att det inte står så här i Århuskonventionen borde i alla fall inte du vara orolig för detta. Vi får se vad utredaren kommer fram till; det vet varken jag eller ni. Dessutom står Sten Bergheden, innan vi har något resultat av utredningen, som riksdagsledamot här och spekulerar i 60 000 rättsprocesser och skrämmer upp folk.

Till Anders Forsberg måste jag ändå säga att han är ärlig, för Sverigedemokraterna säger att de inte står för Århuskonventionen. Det är ärligt. Sedan kan man med anledning av ditt inlägg fundera på om ni inte heller står för allemansrätten. Vill ni göra en inskränkning av den? Och Sten Bergheden - var står egentligen Moderaterna när det gäller Århuskonventionen?

Herr talman! Tack för en synnerligen intressant debatt! Vi kommer att återkomma till detta. Vi har ett problem här. Om vi inte hade haft detta problem eller om frågan inte hade varit uppe hade vi inte stått här och debatterat detta. Detta är en konkret oro och fara och något som faktiskt är reellt. Jag är själv skogsägare, och jag kan mycket väl förstå känslan av att man är utsatt.

Återigen handlar det om att man från regeringens sida vill stärka allmänhetens delaktighet när det gäller tillgång till rättslig prövning. Här finns det utrymme för tolkning. Oavsett vilka goda ambitioner landsbygdsministern må ha är det den oron man känner.

Jag har en vän som brukar anklagas för att vara konspiratorisk. Han pratade om detta för flera år sedan. Man kunde kanske avfärda honom då, men nu ser man att det han sa för några år sedan blir mer och mer sant i dag. Man ser hur myndigheter flyttar fram sina positioner. Man ser hur myndighetspersoner agerar utifrån sina ideologiska övertygelser, i stället för att agera som just myndighetspersoner. Vi ser hur Skogsstyrelsen skyller på regeringen och säger att de bara utför vad de har fått i uppdrag. Och vi ser hur regeringen i sin tur skyller på Skogsstyrelsen eller andra tjänstemän.

Så länge vi har en skogspolitik, ministern, måste den respektera äganderätten och rättigheten att bruka marken. Om detta inte görs tror jag att hela samhällsbygget riskerar att gå förlorat.

Herr talman! Tack för en synnerligen intressant debatt! Vi kommer att återkomma till detta. Vi har ett problem här. Om vi inte hade haft detta problem eller om frågan inte hade varit uppe hade vi inte stått här och debatterat detta. Detta är en konkret oro och fara och något som faktiskt är reellt. Jag är själv skogsägare, och jag kan mycket väl förstå känslan av att man är utsatt.

Återigen handlar det om att man från regeringens sida vill stärka allmänhetens delaktighet när det gäller tillgång till rättslig prövning. Här finns det utrymme för tolkning. Oavsett vilka goda ambitioner landsbygdsministern må ha är det den oron man känner.

Jag har en vän som brukar anklagas för att vara konspiratorisk. Han pratade om detta för flera år sedan. Man kunde kanske avfärda honom då, men nu ser man att det han sa för några år sedan blir mer och mer sant i dag. Man ser hur myndigheter flyttar fram sina positioner. Man ser hur myndighetspersoner agerar utifrån sina ideologiska övertygelser, i stället för att agera som just myndighetspersoner. Vi ser hur Skogsstyrelsen skyller på regeringen och säger att de bara utför vad de har fått i uppdrag. Och vi ser hur regeringen i sin tur skyller på Skogsstyrelsen eller andra tjänstemän.

Så länge vi har en skogspolitik, ministern, måste den respektera äganderätten och rättigheten att bruka marken. Om detta inte görs tror jag att hela samhällsbygget riskerar att gå förlorat.

Herr talman! Jag fick fortfarande inte svar på en av mina frågor: Tycker ministern och regeringen att dagens skogsägare och markägare inte sköter sina skogar utan att man behöver skärpa upp detta ytterligare?

Till och med Isak From var framme här och bekräftade att det redan i dag finns möjligheter för folk att överklaga. Men ministern föregriper implementeringen av Århuskonventionen och säger att vi ska skriva in detta. Vi ska ta hand om detta och se till att de kommer in i systemet. Det betyder att man är beredd att uppmuntra denna rättsprocess.

Vi har redan uppfyllt minimikraven i Århuskonventionen i och med att den finns, men regeringen är beredd att gå längre. Man är beredd att gå så långt att man till och med kör över sin egen utredning och implementeringen och skriver in i budgeten att det ska vara på detta sätt. Det var det ministern och regeringen kanske inte borde ha gjort; man borde ha väntat in den diskussion som skulle hållas om detta. Vi har också i dag av ministern fått bekräftelse på att de står bakom den skrivelsen fullt ut och har tänkt gå vidare.

De säger att jag spekulerar i 60 000 fall. Vad vet ministern om hur många överklaganden det blir? Vem betalar detta i rättssystemet? Ni har fullt upp med att reda ut de vargproblem ni har skapat med det rättssystem ni har infört. Nu är ni beredda att släppa in miljöorganisationer och allmänhet när det gäller att besluta över privata skogsägare och deras avverkning av skog.

Isak From talade mest om cyklar här. Det tillhör ju inte denna interpellationsdebatt, så det lämnar jag därhän.

Jag vill ändå upplysa svenska folket om att denna regering har vikt ned sig för Miljöpartiet och skyller på Århuskonventionen för att klämma åt skogsägare i Sverige och ge större möjligheter till organisationer och allmänhet att besluta om svenska skogar. Det är inte bra.

Herr talman! Jag fick fortfarande inte svar på en av mina frågor: Tycker ministern och regeringen att dagens skogsägare och markägare inte sköter sina skogar utan att man behöver skärpa upp detta ytterligare?

Till och med Isak From var framme här och bekräftade att det redan i dag finns möjligheter för folk att överklaga. Men ministern föregriper implementeringen av Århuskonventionen och säger att vi ska skriva in detta. Vi ska ta hand om detta och se till att de kommer in i systemet. Det betyder att man är beredd att uppmuntra denna rättsprocess.

Vi har redan uppfyllt minimikraven i Århuskonventionen i och med att den finns, men regeringen är beredd att gå längre. Man är beredd att gå så långt att man till och med kör över sin egen utredning och implementeringen och skriver in i budgeten att det ska vara på detta sätt. Det var det ministern och regeringen kanske inte borde ha gjort; man borde ha väntat in den diskussion som skulle hållas om detta. Vi har också i dag av ministern fått bekräftelse på att de står bakom den skrivelsen fullt ut och har tänkt gå vidare.

De säger att jag spekulerar i 60 000 fall. Vad vet ministern om hur många överklaganden det blir? Vem betalar detta i rättssystemet? Ni har fullt upp med att reda ut de vargproblem ni har skapat med det rättssystem ni har infört. Nu är ni beredda att släppa in miljöorganisationer och allmänhet när det gäller att besluta över privata skogsägare och deras avverkning av skog.

Isak From talade mest om cyklar här. Det tillhör ju inte denna interpellationsdebatt, så det lämnar jag därhän.

Jag vill ändå upplysa svenska folket om att denna regering har vikt ned sig för Miljöpartiet och skyller på Århuskonventionen för att klämma åt skogsägare i Sverige och ge större möjligheter till organisationer och allmänhet att besluta om svenska skogar. Det är inte bra.

Herr talman! Vad ska man säga? Interpellanterna Anders Forsberg och Sten Bergheden är mest oroliga för någonting som är en självklarhet i ett rättssamhälle, nämligen att man har rätt att få sin sak prövad, att man har rätt att få information och att man som medborgare har rätt att vara delaktig.

Det är ett fåtal fall som har överklagats - två tre fall som handlar om bombmurkla och två tre fall som handlar om lavskrika. Det är bland annat därför som den här regeringen har tillsatt en utredning för att ta reda på om det är någonting som vi behöver göra för att skapa ordning och reda.

Den här regeringen ärvde en rovdjursproblematik som innebar ett totalt juridiskt haveri. Den här regeringen har faktiskt skapat ordning och reda och styrt upp de juridiska processerna, och nu kan man återigen ha tilltro till hur jakt på våra rovdjur hanteras.

Om det nu blir så som Sten Bergheden tror, att varje avverkning runt om i landet kommer att bli överklagad, kommer det naturligtvis att få oerhört stora konsekvenser. Naturligtvis kommer denna regering då att se till att man skapar ordning och reda.

Om jag säljer min skog till en entreprenör som kör sönder min mark, vem är då skyldig? Är det jag som markägare, entreprenören eller uppköparen som är skyldig?

Herr talman! För att stärka äganderätten är det oerhört viktigt att denna utredning får genomföras, så att man kan bringa klarhet i de oklarheter som faktiskt föreligger för svenskt skogsbruk och för välfärden i framtiden.

Herr talman! Vad ska man säga? Interpellanterna Anders Forsberg och Sten Bergheden är mest oroliga för någonting som är en självklarhet i ett rättssamhälle, nämligen att man har rätt att få sin sak prövad, att man har rätt att få information och att man som medborgare har rätt att vara delaktig.

Det är ett fåtal fall som har överklagats - två tre fall som handlar om bombmurkla och två tre fall som handlar om lavskrika. Det är bland annat därför som den här regeringen har tillsatt en utredning för att ta reda på om det är någonting som vi behöver göra för att skapa ordning och reda.

Den här regeringen ärvde en rovdjursproblematik som innebar ett totalt juridiskt haveri. Den här regeringen har faktiskt skapat ordning och reda och styrt upp de juridiska processerna, och nu kan man återigen ha tilltro till hur jakt på våra rovdjur hanteras.

Om det nu blir så som Sten Bergheden tror, att varje avverkning runt om i landet kommer att bli överklagad, kommer det naturligtvis att få oerhört stora konsekvenser. Naturligtvis kommer denna regering då att se till att man skapar ordning och reda.

Om jag säljer min skog till en entreprenör som kör sönder min mark, vem är då skyldig? Är det jag som markägare, entreprenören eller uppköparen som är skyldig?

Herr talman! För att stärka äganderätten är det oerhört viktigt att denna utredning får genomföras, så att man kan bringa klarhet i de oklarheter som faktiskt föreligger för svenskt skogsbruk och för välfärden i framtiden.

Herr talman! När man lyssnar på moderaten Sten Bergheden känns det som att han är inspirerad av Donald Trump. Det handlar om svartmålning och om att försöka pådyvla andra saker som de inte har sagt - rena lögnaktigheter. Sten Bergheden, börja inte trumpifiera också här i Sverige! Jag betackar mig faktiskt för den typen av debatter.

Vi har anslutit oss till internationella konventioner. Hur de ska hanteras i detta specifika fall utreds. Precis som Isak From nyss sa är det flera andra saker som hanteras av denna utredning.

Vi har jämställda mål i Sverige när det gäller skogen, och vi har haft det under lång tid - produktionsmål och miljömål. Vi är i världsklass, precis som Isak From sa, när det gäller att hantera skogen. Det finns inget land som är bättre än Sverige på att hantera skogen. Vi var först i världen med en egen skogsvårdslag 1903. Det var ingen som var före oss. När vi fäller ett träd planterar vi minst två nya och ibland tre eller fyra. Vi har ett skogsförråd som på 70 år har ökat från 1,7 miljarder kubik till över 3 miljarder kubik i dag. Det är en enorm resa som vi har gjort. Vi har alla möjligheter att hantera skogsproduktionen på ett bra sätt och med miljöhänsyn. Vi har också alla möjligheter att ställa om vårt samhälle till att bli en av världens första biobaserade ekonomier - en smart ny biobaserad ekonomi - och bli världens första land som faktiskt kan komma ifrån det fossila bränslet. Men vi kommer inte ifrån det om vi har den typen av debatter som särskilt Sten Bergheten försöker föra. Då blir det nämligen inte konstruktivt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! När man lyssnar på moderaten Sten Bergheden känns det som att han är inspirerad av Donald Trump. Det handlar om svartmålning och om att försöka pådyvla andra saker som de inte har sagt - rena lögnaktigheter. Sten Bergheden, börja inte trumpifiera också här i Sverige! Jag betackar mig faktiskt för den typen av debatter.

Vi har anslutit oss till internationella konventioner. Hur de ska hanteras i detta specifika fall utreds. Precis som Isak From nyss sa är det flera andra saker som hanteras av denna utredning.

Vi har jämställda mål i Sverige när det gäller skogen, och vi har haft det under lång tid - produktionsmål och miljömål. Vi är i världsklass, precis som Isak From sa, när det gäller att hantera skogen. Det finns inget land som är bättre än Sverige på att hantera skogen. Vi var först i världen med en egen skogsvårdslag 1903. Det var ingen som var före oss. När vi fäller ett träd planterar vi minst två nya och ibland tre eller fyra. Vi har ett skogsförråd som på 70 år har ökat från 1,7 miljarder kubik till över 3 miljarder kubik i dag. Det är en enorm resa som vi har gjort. Vi har alla möjligheter att hantera skogsproduktionen på ett bra sätt och med miljöhänsyn. Vi har också alla möjligheter att ställa om vårt samhälle till att bli en av världens första biobaserade ekonomier - en smart ny biobaserad ekonomi - och bli världens första land som faktiskt kan komma ifrån det fossila bränslet. Men vi kommer inte ifrån det om vi har den typen av debatter som särskilt Sten Bergheten försöker föra. Då blir det nämligen inte konstruktivt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig om jag ämnar ta några initiativ till kvotering till andra organisationer än börsbolagsstyrelser och om jag ser några andra grunder för kvotering till bolagsstyrelser än enbart kön.

Regeringen vill öka jämställdheten i hela samhället, och en jämn fördelning av makt och inflytande är ett av regeringens delmål för jämställdhetspolitiken. Ett jämställt beslutsfattande ger företagen mångfald som kan öka deras konkurrenskraft. För att driva på utvecklingen har regeringen angett att minst 40 procent av styrelseledamöterna i aktiemarknadsbolag och statligt helägda aktiebolag ska vara av vardera kön. En promemoria med lagförslag av den innebörden har remitterats.

I promemorian görs bedömningen att flera skäl talar för att begränsa ett lagstadgat könsfördelningskrav till aktiemarknadsbolag. Dessa bolag har stått i centrum för den allmänna debatten. Det är i första hand i dessa bolag som medborgarna, som indirekta aktieägare genom pensionssystemet, kan sägas ha särskilt starka skäl att ställa krav på en könsmässigt jämnare styrelsesammansättning. Vidare är det dessa bolag som omfattas av könsfördelningssträvandena i den svenska koden för bolagsstyrning (Koden). De statligt ägda bolagen föreslås omfattas av regleringen mot bakgrund av att det inte bör råda några tvivel om att staten som ägare har minst lika höga ambitioner som aktiemarknadsbolag i fråga om jämställdhet i styrelserna. I promemorian anges att det bör utredas om motsvarande krav ska införas även för kommunala bolag. Mot denna bakgrund ämnar jag inte ta några initiativ till kvotering omfattande andra organisationer.

För de statligt ägda bolagen gäller enligt statens ägarpolicy att sammansättningen av varje styrelse ska vara sådan att balans utöver vad gäller kön uppnås avseende bakgrund, kompetensområde och erfarenhet. Vid sammansättningen ska även mångfaldsaspekter såsom etnisk och kulturell bakgrund vägas in. Urvalet av ledamöter görs utifrån en bred rekryteringsbas i syfte att ta till vara kompetens hos såväl kvinnor och män som personer med olika bakgrund och erfarenheter. Motsvarande gäller för aktiemarknadsbolag enligt Koden.

Jag ser inte någon annan grund för lagkrav om styrelsens sammansättning i andra frågor än könsfördelning, men jag förväntar mig att även näringslivets aktörer fortsätter att arbeta för att åstadkomma mångfald i bolagens styrelser och ledningar och därmed öka bolagens konkurrenskraft.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! I september presenterade regeringen sitt förslag om att lagstifta om kvotering till börsbolagens styrelser. Regeringen vill bötfälla de företag som inte når kravet om minst 40 procent kvinnor eller män till år 2019.

Herr talman! Jag är en övertygad motståndare till kvotering. En människa, menar jag, är mer än sitt kön, sin hudfärg eller för den delen sin ålder. Att lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser förminskar bland annat kvinnor till att vara just representanter för sitt kön och ingenting annat. Det riskerar också att misstänkliggöra varje kvinnas kompetens. Men, herr talman, lika illa är det att regeringen ägnar sig åt symbolpolitik i stället för att lösa verkliga problem i kvinnors vardag.

Herr talman! Jag kan acceptera att statsrådet och jag är av olika uppfattningar när det gäller kvotering till bolagsstyrelser, även om jag djupt beklagar det. Det är däremot svårare att acceptera statsrådets och regeringens hyckleri när det handlar om vilka som ska följa kvoteringsbestämmelserna. Man vill till exempel undanta fackföreningar och andra organisationer från samma krav. Varför denna dubbelmoral? Anser inte statsrådet att Karl-Petter, Torbjörn, Johan, Jonas, Magnus, Per-Olof, Anders, Tobias, Hans-Olof, Jan, Jan, Mikael, Matts eller Lars i LO:s styrelse också behöver fler kvinnliga kollegor? Kan det vara så att statsrådet egentligen inser att förslaget inte bara är ett grovt avsteg från att människor ska betraktas som lika utan också ett stort ingrepp i varje företags och organisations rätt att utse sin egen styrelse? Kan det vara så att man just därför helt enkelt inte vill röra upp känslor i fackföreningsrörelsen?

Regeringen vill införa en skyldighet för arbetstagarorganisationerna att eftersträva en jämn könsfördelning. Statsrådet Damberg vill alltså samtala med fackföreningarna men bötfälla företagen. Det stärker knappast Sveriges konkurrenskraft i en tid när nya jobb behöver växa fram.

I svaret från statsrådet får jag bland annat höra att börsbolagen har varit i centrum för den allmänna debatten och att man därför vill fokusera på dessa. Större symbolpolitik får man leta efter, herr talman. Därför vill jag fråga statsrådet igen: Varför är det viktigare att värna fackföreningarnas självbestämmande än börsbolagens?

Herr talman! Tack, interpellanten, för debatten om jämställda styrelser! Jag börjar med att formulera mig så här: Om man är övertygad motståndare i frågan blir man ganska ensam eftersom börsbolagen själva inom ramen för Koden har formulerat en målsättning om jämställda styrelser. De anser att mer jämställda styrelser, det vill säga en jämn balans mellan män och kvinnor, medför bättre styrelsearbete och därmed mer lönsamhet. Om man är motståndare till denna tanke förstår jag varför man aldrig vill ta några steg framåt i frågan.

Jag konstaterar också att Jessica Rosencrantz är ganska ensam om den principiella hållningen. Till och med hennes förra finansminister öppnade för en kvotering eftersom det tar så lång tid med denna fråga. Detta är ju inte en debatt som har förekommit under något år, utan det har tagit lång tid innan förändring har åstadkommits. Vi sa då att vi skulle utvärdera situationen efter stämmoperioden under våren och då presentera en lagstiftning, vilket vi också har gjort.

Den andra frågan handlar om ifall det bara är symbolpolitik eller om jämställdhet också börjar uppifrån i den ekonomiska och politiska eliten och makten. Jag menar att det är en viktig del av att förändra ett samhälle. Politiska beslut måste ofta utgå från ett perspektiv där man börjar i toppen med dem som har mest makt och inflytande i samhällsekonomin.

Ta bara jämförelsen med de statliga bolagen, för frågan var ju om det finns andra vägar. Jag tycker att de statliga bolagen är ett intressant exempel på att Sverige har lyckats gå före många andra länder på det här området, och det gick ganska fort. År 2000 valde den dåvarande socialdemokratiska regeringen att sätta ett mål om att uppnå jämställda styrelser i de statliga bolagen. Det fanns en diskussion om det: Går det? Går det för snabbt? Går det att hitta den kompetensen? På tre år tog man sig från en situation med ungefär 30 procents kvinnlig medverkan i de statliga bolagen till 40 procent. I dag har vi en i princip jämn könsfördelning.

Den här mandatperioden har jag koncentrerat mig på att få upp andelen kvinnliga ordförande i statliga bolag. Nu är vi nästan på fifty-fifty också bland kvinnliga ordförande i statliga bolag medan börsbolagen ligger på någonstans runt 6 procent.

Jag tror att vi kommer att titta tillbaka på den här tiden och fundera på hur vi kunde vara så gammalmodiga i Sverige att vi inte tog vara på samhällets fulla kompetens när vi utsåg styrelser i statliga och kommunala verksamheter och också i de privata börsbolagen.

Då kommer jag tillbaka till diskussionen om de privata börsbolagens egna målsättningar. Koden har formulerats som att de ska uppnå jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna, definierat med minst 40 procent. Är det en felaktig målsättning för Koden och börsbolagens arbete att uppnå jämn könsfördelning? Jag tror att Jessica Rosencrantz är ganska ensam om att inte se att det här är ett problem i dag och att vi måste göra någonting åt det.

Herr talman! Jag är den främsta förespråkaren för jämställdhet, men lagstadgad kvotering är inte jämställdhet. Vi har en relativt jämställd riksdag om man ser sig om i världen och jämför med andra länder, och snart har vi förhoppningsvis också en kvinnlig statsminister. Det har vi uppnått utan kvotering.

Jag vill återanknyta till den andra frågan som jag ställde till statsrådet, det vill säga om det finns andra grupper som statsrådet vill kvotera till bolagens styrelser såsom utlandsfödda och personer med annan sexuell läggning och så vidare. Svaret var nej, om jag förstod rätt, och det tycker jag är ganska signifikativt. Drar man kvotering till sin spets blir det i förlängningen absurt, för vi är mer än vår grupptillhörighet, och jag tror inte att någon av oss - kvinna eller man, svenskfödd eller utlandsfödd - vill ha olika lagar beroende på vilken grupp vi tillhör.

Jag skulle vilja att statsrådet fäster uppmärksamheten på länder som har infört kvotering. Visst kan man prata om att det är fint att börja uppifrån, men frågan är väl inte vad som är fint eller fult, utan frågan är väl vad som får effekt.

Kollar man på till exempel den norska lagstiftningen kan man konstatera att jämställdheten inte alls sipprade ned så som var avsikten med kvoteringslagen där. Vi såg att bolag bytte bolagsform för att undkomma regleringskraven. Vi såg hur ganska få kvinnor satt med stora mängder uppdrag för att uppfylla lagens krav. Den breda jämställdheten sipprade inte ned.

Jag ska inte stjäla nästa debattämne som handlar om konsekvensutredningar, men man kan fråga sig om det har gjorts en gedigen konsekvensutredning av vad denna symbolpolitik i praktiken skulle leda till.

Jag är den första, herr talman, att vilja arbeta för ökad jämställdhet. Men jag tror att vi måste börja underifrån genom att göra det enklare för både kvinnor och män att starta företag. Man ska kunna leva på sin lön. Det ska löna sig att utbilda sig. Kvinnor, som i större utsträckning än män utnyttjar trygghetssystemen, ska kunna känna att de gäller också för företagare och inte bara för den som har en anställning. Det behöver bli enklare att kombinera familj och karriär, och man ska till exempel kunna starta ett bolag inom välfärdssektorn utan att vara rädd för att den här regeringen slår undan benen för en. Man ska kunna etablera en verksamhet inom RUT-sektorn där många kvinnor är verksamma. På område efter område slår regeringen undan benen för riktiga jämställdhetsreformer, och då, herr talman, ställer jag mig frågande.

Det är nämligen inte bara så att regeringen lägger fram symbolpolitik som inte får någon verkan, utan man jobbar också aktivt mot de reformer som skulle kunna leda till någonting gott.

Vi ser också i dag att det finns en sammanställning i Dagens industri av olika remissvar som har kommit in kopplat till detta, men man har inte frågat de företag som omfattas av lagstiftningen hur de ser på det hela. Vi har detta till trots kunnat se svar från dem men också från fackförbund som från båda sidor ifrågasätter effekten av den här typen av symbollagstiftning. Lustigt nog, för att återgå till mitt första anförande, är just LO positivt till lagstiftningen - och de kommer inte att påverkas. Men faktum är att Saco, TCO och flera näringslivsföreträdare är djupt skeptiska till om det här är rätt väg att gå.

Möjligen kan statsrådet svara på hur man avser att komma åt den riktiga jämställdheten och om man har några andra förslag än bara kvoteringslagar. Och hur ser man på det faktum att det finns en stark kritik i den remissrunda som nu har genomförts?

Herr talman! Först vill jag säga att representation inte är symbolpolitik. Representation är en viktig del av jämställdhetspolitiken om man vill uppnå resultat. Det har visat sig i politiken och i de politiska partierna, och det har fått effekt. Vi ser det i många andra verksamheter där, när man börjar i toppen och åstadkommer mer jämställdhet, hela organisationen påverkas.

Vi kan återigen ta exemplet statliga bolag. När vi uppnådde jämställda styrelser fick vi också mer jämställda ledningsgrupper, och vi fick också mer jämställda rekryteringar av vd:ar. Det hängde alltså ihop, i alla fall när det gällde de statliga bolagen, och börsbolagen har sagt att de strävar efter att skapa mer jämställda organisationer och mer jämställda styrelser. Dock har man sagt det under mycket lång tid.

Jag noterade att inför valrörelsen var det flera moderater som sa: Eftersom det tar så lång tid är vi beredda att överväga kvotering för att komma framåt. Jessica Rosencrantz är uppenbarligen inte en av dem. Jag tycker att man någon gång får gå från ord till handling.

När det gäller den övergripande frågan om jämställdhetspolitik kan man konstatera att Moderaterna nästan aldrig har varit på rätt sida i någon stor jämställdhetspolitisk reform. Oavsett om vi talar om rösträtten, särbeskattningen, förskolans införande, de stora pensionsstriderna i svensk politik eller mer i nutid frågan om pappamånader för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen har Moderaterna av någon anledning alltid hamnat på den sida där man säger: Vi är visserligen för jämställdhet, men nu går det för snabbt och vi ska inte ta ett steg framåt på det här området just nu.

Det är ingen slump att Sverige är ett av de länder som har mest jämställdhet i världen. Det beror på att vi har vågat driva utvecklingen framåt och åstadkomma förändring med politik. Där har Moderaterna tyvärr hamnat på fel sida. Det är inte bara gällande de här frågorna, utan det handlar också om något så konkret som statens budget. Om vi tittar på de budgetar som ni lade under åtta års regeringstid och gör staplar över vilka som gynnades av dem - män eller kvinnor - ser vi att det finns ett gemensamt drag för de borgerliga budgetarna, och det var att män alltid gynnades mer än kvinnor.

Nu har vi vänt på det. Den här regeringen bedriver en politik för ökad jämställdhet, och det betyder att man när man utvärderar staplarna ser att det är kvinnor som gynnas av regeringens budget därför att vi har ett genuint intresse av ökad jämställdhet. Vi förstår att marknaden inte automatiskt leder till jämställdhet, utan man måste också ha politiska beslut som driver utvecklingen framåt. Jag tror tyvärr att Moderaterna kommer att hamna på fel sida många gånger i de frågorna. Jag kan beklaga det, men jag är inte så förvånad över att Moderaterna hamnar på fel sida också i den här frågan.

Jag tror att representation är en viktig del. Jag har sagt flera gånger förut att som näringsminister hade jag mycket hellre sett att näringslivet hade orkat fatta de här besluten själva för att nå den målsättning de har haft sedan lång tid tillbaka. Men någon gång måste man också komma framåt i arbetet, och det är inte omöjligt att uppnå jämställda styrelser. Det har inte minst de statliga bolagen visat att man kan göra på ganska kort tid, och det kan fler bolag göra, också de på börsen.

Herr talman! Det var många fina ord. Jag vill gärna ha en historielektion av statsrådet Damberg vid ett annat tillfälle, kanske över en kopp kaffe. Men vi befinner oss här och nu och ska prata om vad vi ska göra för att öka jämställdheten i Sverige i dag.

Jag är glad över många av de reformer som Alliansen genomförde under vår tid vid makten. Till att börja med gjorde vi det enklare för kvinnor och män att leva på sin lön. Vi gjorde till exempel tryggheten för kvinnliga företagare lite större. Numera omfattas kvinnliga företagare som inte kan jobba på grund av graviditet av graviditetspenning, precis som den som är anställd.

När vi talar om de stora frågorna vill jag också säga att jag är väldigt glad över att det numera finns möjlighet för kvinnor att starta och driva företag inom de områden i samhället där kvinnor är som mest yrkesverksamma, till exempel välfärdssektorn. Den möjligheten vill regeringen begränsa.

Jag är också glad över att RUT-sektorn har kunnat växa till, trots att regeringen nu gör vad den kan för att mota den utvecklingen.

Herr talman! Jag tror som sagt att vi måste föra diskussionen om jämställdhet på just den nivån. Vad får sunda värderingar att växa fram underifrån? Vilka konkreta politiska reformer kan vi åstadkomma för att få fler kvinnor att ge sig in i karriären, utbilda sig och ta chefspositioner?

Statsrådet kan säga vad han vill. Men det är få kvinnor och män som känner att diskussionen om börsbolagsstyrelser är relevant för dem i vardagen. Låt oss ägna mindre tid åt kvoteringslagstiftning här i kammaren! Låt oss i stället prata om reella reformer för att öka jämställdheten!

Om vägen till riktiga åtgärder vore kvotering skulle statsrådet inte vara främmande för att kvotera på andra grunder än just jämställdhet. Men det är just symbolpolitik, och det därför man ägnar sig åt den här debatten. Som kvinna, som politiker och som medborgare i det här landet tycker jag att det är tråkigt.

Herr talman! Återigen, jag tror att man ska vara försiktig med att säga att representation handlar om symbolpolitik. Det handlar om lika rätt och möjligheter i samhället.

Om kvinnors kompetens hade tagits till vara på ett normalt sätt hade vi inte haft den situation som vi har i samhället i dag. Det är inte på det sättet att kvinnor har utbildat sig mer än män bara under det senaste året. Det har kvinnor gjort under årtionden, men de har fortfarande inte fått de toppositioner i samhället som vi är vana vid att män har. Det är uppenbart att det krävs politiska beslut för att det ska gå framåt, även när det gäller representation på viktiga ekonomiska positioner i samhället.

Om vi går tillbaka till samhället handlar väldigt många viktiga frågor just nu om lön och inflytande för vanliga arbetande kvinnor. Där hamnar Moderaterna på fel sida igen. Det gäller bland annat föräldraförsäkringen. Vi vet att den är den mest cementerande delen. Den tvingar kvinnor till sämre karriärmöjligheter och gör att de får en sämre position på arbetsmarknaden. Och det drabbar både deras löneutveckling och deras framtida pension.

Vi har också diskussionen om lönekartläggning. Vi vill nu tvinga fler företag att redovisa hur lönefördelningen ser ut, så att man kan driva fram en jämnare lönefördelning på arbetsplatserna.

Det är bara två exempel på stora reformer där Moderaterna återigen hamnar på fel sida i jämställdhetsdebatten. Det krävs ett strukturerat arbete för att öka jämställdheten. Moderaterna skyller - tyvärr - ofta på att det ska ske lokalt, lite senare och någon annanstans.

Sverige hade inte varit världens mest jämställda land med en sådan politik.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jörgen Warborn har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för att säkerställa att resultaten ska bli avsevärt bättre gällande konsekvensutredningarnas kvalitet vid Regelrådets nästa granskning. Jörgen Warborn har även frågat om dessa åtgärder är tillräckliga för att en godtagbar andel av konsekvensutredningarna ska vara godkända.

Konsekvensutredningarnas kvalitet behöver höjas. En väl genomförd konsekvensutredning bidrar till ett bättre beslutsunderlag för regelgivarna. Ett bra beslutsunderlag ökar förutsättningarna för att skapa ändamålsenliga regler, vilket gör att företagen kan ägna sig åt att driva och utveckla sin verksamhet och inte åt onödig administration. I förlängningen förväntas det leda till ökad tillväxt och sysselsättning.

Vi har nu nödvändiga förutsättningar på plats för att kunna förändra och förbättra konsekvensutredningarnas kvalitet. Regelrådet har permanentats, fått ett tydligare uppdrag och en ny organisationsform med nära koppling till Tillväxtverket. Det talar för ett effektivt resursutnyttjande och tydlighet gentemot regelgivarna. Tillväxtverket arbetar brett för att ge alla regelgivare råd, stöd och utbildning i konsekvensutredningsarbetet. Att Tillväxtverket och Regelrådet numera arbetar närmare varandra ger också en möjlighet att sätta in konkreta stödåtgärder där behovet är som störst.

I förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning är det Tillväxtverket som tillsammans med Ekonomistyrningsverket har uppdraget att svara för metodutveckling, rådgivning och utbildning.

Regeringen ser även över styrningen av Tillväxtverket vad gäller arbetet med konsekvensutredningar i syfte att höja kvaliteten och ser det som en angelägen fråga att det finns fullgoda beslutsunderlag. Jag har en god dialog med Regelrådets ordförande och ledningen för Tillväxtverket. Min avsikt är att göra vad jag kan för att vi ska vända den här utvecklingen.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret.

Den här debatten handlar om konsekvensutredningar. Men i ett bredare perspektiv är det egentligen en fråga om företagsklimatet i Sverige. Jag och ministern har nog samma känsla när det gäller att det är värt att ha ett riktigt bra företagsklimat. Om regelkrånglet kan hållas på minimumnivå kan företagare fokusera på sin kärnverksamhet.

Regelrådet har något slags vakthundsposition i arbetet med att granska de konsekvensutredningar som utredare presenterar för regeringen och som alltså sedan remitteras till Regelrådet.

Inledningsvis i debatten vill jag lyfta fram några bra saker i ministerns svar. Det är några saker som jag håller med om. Till att börja med är jag glad över att ministern och regeringen anser att konsekvensutredningarnas kvalitet behöver höjas. Så är det verkligen. Jag hoppas att vi kan arbeta gemensamt för att så ska bli fallet.

Ministern säger också att "ett bra beslutsunderlag ökar förutsättningarna för att skapa ändamålsenliga regler". Även det är mycket bra.

Ännu en bra sak är att ministern säger: "I förlängningen förväntas det leda till ökad tillväxt och sysselsättning." Jag håller med om det också.

Problembilden är att det, enligt Regelrådets skrivelse där man sammanställde alla konsekvensutredningar för 2015, endast var 36 procent som var godtagbara. En övervägande del av konsekvensutredningarna var alltså inte godtagbara.

Det blir såklart ett problem när vi ska fatta beslut där konsekvensutredningarna är en del av underlaget. Vi måste veta vilken konsekvens beslutet får för företagen. Om utredningarna inte är tillräckligt bra vet vi inte hur det kommer att påverka företagen. Det kan i värsta fall leda till att reglerna blir krångligare än vi trott och att vi inte får den önskade ökningen av tillväxten och sysselsättningen. Det är därför jag vill lyfta upp den här debatten, så att vi kan säkerställa att vi kan jobba för att förbättra nivåerna.

Jag oroas av att ministern i sitt svar hänvisar till organisationsförändringen av Regelrådet, som nu har införlivats i Tillväxtverket. Jag är ganska tveksam till att det kommer att lösa problematiken. Det är möjligt att det kan lösa en del. Men jag är tveksam till att det kommer att lösa hela frågan. 36 procent betyder att en väldigt stor andel av konsekvensutredningarna inte är okej. Jag tror helt enkelt inte att en organisationsförändring är tillräcklig.

Jag vill därför fråga ministern om det är den enda åtgärden. Kommer man nu att sitta passiva, ha armarna i kors och vänta på att det, som ett resultat av konsekvensutredningen, förhoppningsvis ska bli bättre? Eller finns det något mer konkret som regeringen tänker göra?

Jag tycker att konkreta åtgärder lyser med sin frånvaro i ministerns svar. Han säger bland annat att Tillväxtverket och Regelrådet numera arbetar närmare varandra och att det också ger "en möjlighet att sätta in konkreta stödåtgärder där behovet är som störst". Där närmar han sig åtminstone ordet konkret. Men då skulle jag vilja veta var behovet är som störst. Menar ministern att man vill göra insatser på något speciellt departement? Eller handlar det om speciella typer av insatser? I sådana fall undrar jag vilka.

Min avslutande fråga är: Kan jag få veta lite mer konkret vad regeringen har tänkt göra på området?

Herr talman! Tack för interpellationen. Den är viktig.

Nu valde jag att fokusera väldigt mycket på konsekvensutredningarna i mitt svar, men det är klart att frågan bredare än så. Det handlar om allmänna förutsättningar, om hur bemötande sker och om hur uppgiftslämnande sker. Det är mycket av det som tar väldigt mycket tid för företag. Det handlar om att tillämpa de regler som faktiskt finns i dag. Jag ska inte bli för långrandig, men jag tror att det finns enorma möjligheter att jobba med digitalisering för att underlätta för företagare. Det gäller vid myndighetskontakter så att man bara behöver lämna en uppgift en gång till myndigheterna. När myndigheterna sedan har den uppgiften kan de dela den mellan sig.

Regeringen har tillsammans med SKL försökt att reda ut situationen för restaurangföretagare. Det är kanske en av de mest regeltyngda och tillståndstunga branscherna, där det krävs många olika tillstånd och uppgiftslämnanden. Inlämnande av uppgifter sker till kommunala instanser och åtta av tio av tillstånden utfärdas av dem. Staten är en aktör, men det offentliga består av många delar.

Regeringen jobbar ihop med SKL. Målsättningen är att hälften av alla restaurangföretagare ska kunna både starta och delvis driva sina företag digitalt redan 2017. Det blir en genomlysning av de regler som finns, av hur man ska göra i rätt ordning för att inte göra fel, underlätta för den enskilda företagaren och underlätta för myndigheterna att tala med varandra. Dessutom ska sådana krav, som inte är relevanta som vi har på företagare sorteras bort. Varför ska 290 kommuner hitta på sina egna listor över vad som ska lämnas in när man vill ha ett alkoholtillstånd? Det är inte relevant och inte särskilt effektivt.

Det här är inte det enda vi jobbar med. Man kan inte säga annat än att en så låg siffra på antalet godkända av Regelrådet ju inte är bra. Då måste man fundera på: Vad är det som har brustit? En sak som har brustit är att man kanske bara har sett på Regelrådet som en vakthund, medan man har missat kopplingen mellan vakthunden och hur olika myndigheter implementerar och jobbar specifikt med att utforma förslag till nya regler. Det är den kopplingen som vi försöker åstadkomma, från Regelrådets erfarenhetsmässiga kunskap om detta till Tillväxtverket som är den stödjande myndigheten för alla myndigheter som jobbar med att ta fram lagstiftning eller regler som kan ha effekt på företagande.

Det är klart att det finns vissa branscher som är tyngre än andra, men olika förslag har olika effekt på krånglet. Det absolut viktigaste är att göra en tidig konsekvensanalys för att se om förslaget har stor bärighet på företagandet eller inte. Många förslag har inte så stor bäring på företagande, och då ska dessa förslag sorteras bort, så att tid och kraft inte ägnas åt de frågorna. Man ska göra riktigt bra konsekvensanalyser på de områden där det får stor effekt. Tillväxtverket tillsammans med Regelrådet kan hjälpa till med att bygga smartare system, gärna ofta digitala, så att det blir rätt från början.

Herr talman! I förra veckan var jag med i en debatt här i kammaren om fastighetsbegreppet i mervärdesskattelagstiftningen. Men egentligen handlade den debatten om konsekvensbeskrivningen till den propositionen. Det var inte en proposition som ministern var ansvarig för, men likväl gick det inte att se vilka konsekvenser som propositionen kommer att få för företagare. Därför var det ett enigt skatteutskott som ställde sig bakom ett tillkännagivande till regeringen om att det ska göras en uppföljning om ett år eller så av hur detta har slagit ut. Även regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, var med på det tillkännagivandet. Det vore intressant att höra om ministern tycker att det är bra att Socialdemokraterna i riksdagen ställer sig bakom ett tillkännagivande till regeringen.

Egentligen vore det mycket bättre med en bra konsekvensutredning från början. Då hade vi sluppit att göra tillkännagivandet. Jag hoppas nu att vi får ett brett stöd för de följdmotioner som vi kommer att skriva om konsekvensutredningarna, så att riksdagen reagerar med kraft i dessa frågor.

Vi från Moderaterna har i en motion föreslagit ett antal olika åtgärder för att komma till rätta med problemet. Jag skulle gärna vilja ha Mikael Dambergs kommentar till dessa förslag.

För det första vill vi uppdra till Tillväxtverket att intensifiera de utbildningar som genomförs för regelgivare i syfte att förbättra de kunskapsmässiga förutsättningarna för att upprätta konsekvensutredningar som håller en god kvalitet.

För det andra vill vi att regeringen stärker styrningen av kommittéer och annat utredningsarbete för att det ska bli bättre konsekvensutredningar. Där är grunden, för när det kommer till Regelrådet är det i regel för sent. Det är kommittéerna och utredarna som måste ha rätt kunskap för detta.

Sedan anser vi också att regeringen ska säkerställa att utredare sätter ett speciellt fokus på bättre analyser av författningsförslags påverkan på företagens kostnader och konkurrensförhållanden. Det ligger lite i linje med det som näringsministern närmade sig, det vill säga att man ska prioritera rätt typer av konsekvensanalyser.

Jag skulle gärna vilja ha en liten kommentar till att intensifiera utbildningar, stärka styrningen för utredningsarbete och sätta speciellt fokus på företags kostnader och konkurrensförhållanden.

Herr talman! Jag måste erkänna att jag inte har läst den motionen, men jag ska definitivt gå hem och göra det. Generellt sett har regeringen en ödmjuk inställning till att riksdagen alltid fattar kloka beslut, även när man inte tycker som regeringen. Vi agerar ju på riksdagens uppdrag.

När det gäller Tillväxtverket och utbildningar är det definitivt en fråga som Tillväxtverket nu jobbar med. Med Regelrådets granskning har vi en ganska tydlig bild av var de stora problemen finns. Vilka är det som inte har tillräckligt med kunskap för att göra rätt från början? Då kan man skräddarsy utbildningar på de områden där det finns störst behov av utbildningar. Det är en väldigt klok synpunkt att Tillväxtverket ska jobba med det.

Vi tittar också på att utforma mer digitala verktyg för att det ska vara lättare att göra rätt från början. Sådana verktyg kan användas av många, både av myndigheter och av utredare eller av kommittéer. Det ligger i närtid att jobba med den typen av enklare verktyg så att man snabbt kan se vilka frågor som man bör ha koll på för att göra rätt från början.

När det gäller kostnader och konkurrensförhållanden kan det också handla om tid. För många företag är tid och krångel i regelverket en lika viktig fråga som själva kostnaden.

Jag ska läsa motionen från Moderaterna och se vad vi kan lära oss av den. Det här är en fråga som många olika regeringar över tid har arbetat med. Men det viktiga är att skapa en struktur så att det blir en del av de vanliga verksamheten att göra rätt från början, för då blir det mycket bättre.

Sedan finns det också andra delar av verksamheten. Vi har jobbat mycket med innovationsfrågor, och där är det också viktigt att pröva saker och ting för att se vilka effekter det får för regelverk och annat. Man kan kanske inte utreda allting från början, utan man måste också våga testa en del saker. Det kanske inte hör hemma i just den här diskussionen, men det kommer också att behövas ett visst nytänkande i sättet att se på innovativ verksamhet. Man kanske inte bara utreder allting först, utan man prövar i liten skala och lär sig av det. Därefter kan man implementera nya regelverk eller förordningar.

Herr talman! Jag vill gärna rekommendera Damberg att läsa fler av Moderaternas motioner. Jag tror att det finns mycket nyttigt till exempel i vår budgetmotion om företagande och jobb. Det hoppas jag att ministern kan ägna lite tid åt under den närmaste tiden.

I avslutningen på ministerns svar säger han: "Min avsikt är att göra vad jag kan för att vi ska vända den här utvecklingen." Återigen tycker jag att det var ett positivt anslag. Ministern gjorde detta till en nästan personlig fråga genom att säga att han skulle göra vad han kan. Det är bra och någonting som jag naturligtvis ska försöka att följa upp.

Jag tycker ändå att det var lite tomt på konkreta förslag. Jag hoppas därför att motionen från Moderaterna kan vara en del av det hela.

Samtidigt tycker jag att de digitala delarna som ministern och regeringen jobbar med är bra. Men, som sagt, vi måste få en bättre situation. 36 procent godkända konsekvensutredningar är helt enkelt inte tillräckligt bra.

Får vi ordning på detta, så att vi kan stärka Sveriges konkurrenskraft, kommer jobben och sysselsättningen att växa fram. Det är vi i princip överens om. Därför är detta egentligen en fråga som är av yttersta vikt för det svenska företagsklimatet.

Jag vill tacka för den här debatten. Jag antar att jag och ministern kommer att återse varandra någon gång i februari, när Regelrådets nästa rapport kommer. Förhoppningsvis har det då blivit lite bättre siffror.

Herr talman! Tack, Jörgen Warborn, för debatten och för intresset för dessa frågor! De är viktiga, inte minst för små och medelstora företag, som ofta brottas med att hinna med sin verksamhet. Blir det för mycket fel och krångel i regelverken tar det mycket tid från det viktiga arbetet med att utveckla bolaget.

Jag håller med om att siffrorna är för dåliga. Vi måste vända trenden. Jag tror att organisationsförändringen faktiskt har effekt. Ibland måste man jobba med systematiska förändringar. Tillväxtverket har nu en ännu tydligare och nära roll gentemot resten av Regeringskansliet att faktiskt se till att konsekvensutredningar görs på ett klokare sätt i framtiden. Jag hoppas att detta kommer att ge effekt redan i februari.

Om man ska sitta i regeringen och vara minister bör man sträva efter att göra saker bättre. Detta är ett område där det krävs förbättringar. Jag är helt säker på att Moderaterna kommer att utkräva ansvar om detta inte inträffar. Jag ser fram emot att träffas igen i februari.

Överläggningen var härmed avslutad.