Aktuell debatt - 2016-10-13

Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Fru talman! Liberalerna har begärt den här debatten av två skäl. Till att börja med är den utveckling som vi ser i vårt geografiska närområde ytterst oroande.

Vi ser en militär upprustning på den ryska sidan - egentligen över hela den ryska militärapparaten, och för vår del i synnerhet i Östersjöområdet.

Vi ser en ökad aggressivitet i övningsmönster också mot Sverige. Det är övningsmönster som övergår i kränkningar eller i vart fall i ett otroligt provokativt beteende som gränsar till kränkningar.

Nyligen nådde oss också nyheten att Ryssland nu har placerat ut medeldistansrobotar vid Östersjön. På ungefär fyra minuter når de större delen av södra Sverige, och de kan laddas med kärnvapen.

Till detta kommer den ryska politiska nyckfullheten: annekteringen av Krim och det hotfulla språkbruket mot närområdet. De baltiska staterna är - för att tala klartext - rädda.

Samtidigt som denna utveckling sker har den svenska regeringen beställt och genomfört en utredning om svensk säkerhetspolitik. Regeringen har själv formulerat direktiven och själv utsett utredare.

Utredarens slutsatser är mycket tydliga. Den första är att ett svenskt Natomedlemskap skulle innebära att risken för att Sverige hamnar i konflikt skulle minska. Den andra är att om vi ändå hamnade i konflikt skulle vår förmåga att skydda oss öka.

Det är svårt att dra speciellt många olika tänkbara slutsatser av denna utredning annat än att det är dags att stärka det svenska försvaret och att det är hög tid för ett svenskt Natomedlemskap.

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill först och främst tacka Liberalerna för den här möjligheten att debattera Sveriges säkerhetspolitik. Vi lever ju i en orolig tid, inte minst på grund av situationen i vårt närområde, i Syrien, i Irak och i Turkiet.

Vår säkerhetspolitik syftar till att bidra till stabilitet och säkerhet i vår del av världen. Den vilar på tre ben: den militära alliansfriheten, samarbeten och en egen trovärdig försvarsförmåga. Nu är inte tid att ändra vår säkerhetspolitiska doktrin.

Som ett militärt alliansfritt land bygger vi säkerhet tillsammans med andra. Vi fördjupar bilaterala och multilaterala samarbeten med länder och organisationer i vårt närområde. Det svensk-finska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet har fördjupats avsevärt under de senaste åren, likaså den dialog som Sverige och Finland för med Nato om säkerheten i Östersjöregionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Därtill har Sverige och USA nyligen gjort en gemensam avsiktsförklaring om inriktningen av vårt försvarssamarbete på flera nyckelområden.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi tar solidariskt ansvar för vår gemensamma säkerhet. Men vi behöver arbeta gemensamt för att öka avspänningen i vårt närområde. Då går det inte att hela tiden ropa på Nato eller att se Nato som svar på alla frågor. Effekterna av sådana ständiga utspel om vår säkerhetspolitik blir snarare de omvända: minskad stabilitet och minskad handlingsfrihet.

Därför har regeringen varit tydlig med att det inte får ske några tvära kast i de grundläggande säkerhetspolitiska doktrinerna. Ryssland ska inte diktera vår säkerhetspolitik. För regeringen handlar det om att bidra till mesta möjliga stabilitet i vår del av Europa. Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger därför fast.

Fru talman! Krister Bringéus rapport Säkerhet i vår tid var en del av försvarsöverenskommelsen. Rapporten är enligt direktiven en genomgång och belysning av våra försvarspolitiska samarbeten och utgör ett värdefullt bidrag till vårt kontinuerliga arbete för stabilitet och säkerhet i närområdet, på europeisk nivå och globalt. I utredningen finns en rad samarbeten belysta: bilaterala, regionala och multilaterala, såsom EU, OSSE, FN och vårt partnerskap med Nato.

Krister Bringéus för fram ett bredare förhållningssätt till säkerhet. Rapporten bidrar till ett fördjupat samtal om det bredare säkerhetsbegrepp som råder i dag. Det innefattar bland annat terrorism och klimathot. Det är viktigt, och jag välkomnar det ökande intresset för våra säkerhetspolitiska utmaningar och överväganden som rapporten kan inspirera till.

Utredningen har inte haft till uppgift att utvärdera den militära alliansfriheten. Jag undrar om han inte vrider på sig ibland när han hör hur man plockar ut enskilda citat och försöker att få dessa att styrka de egna teorierna och synpunkterna. Rapportförfattaren konstaterar också att det är ett rent politiskt beslut om Sverige ska gå med i Nato eller inte. Detta går inte att utreda fram, utan det är ett politiskt ställningstagande.

Svensk säkerhetspolitisk linje är välkänd och respekterad, och regeringen är tydlig med att den ligger fast. Den förutsätter en bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten liksom en trovärdig nationell försvarsförmåga.

Det går alltid att rycka citat ur sitt sammanhang, men det är tydligt både i direktiven och i inledningen till rapporten att utredaren inte tar ställning. Det var inte hans uppgift att komma med förslag.

Bringéus konstaterar att ett Natomedlemskap kan leda till militära omdispositioner i vårt närområde och att en samlad bedömning av denna fråga inte kan göras enbart i ljuset av ett svenskt medlemskap. I en gemensam konfliktavhållande förmåga måste man också väga in de omfattande försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten som Sverige redan har ingått. Man ska också komma ihåg att en militär avskräckning innebär risk för ökade spänningar och politisk konflikt. Därmed ökar också risken för en väpnad konflikt.

EU:s ställning som den viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska plattformen för Sverige understryks i rapporten. Genom EU har vi möjlighet att påverka europeiska och globala förhållanden och aktivt bidra till både militär och civil krishantering. Det gäller också i FN.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Jan Björklund! Du talar om Nato som om konflikten redan var ett faktum. Regeringens mål är att förebygga konflikter. Och riksdagens uppgift måste väl vara att föra en politik som förebygger konflikter.

Jag vill till sist betona bredden av de säkerhetspolitiska instrument som Sverige har till sitt förfogande, såsom diplomati, militär förmåga, medling och förtroendeskapande åtgärder. Detta ökar våra möjligheter att verka för avspänning och stabilitet i Europa och i vårt närområde.

(Applåder)

Fru talman! "Är partiet viktigare än landet, ministern?" Orden är inte mina utan är rubriken på en debattartikel i Aftonbladet för några dagar sedan. Texten var skriven av tre erfarna diplomater som kan ses finnas i socialdemokratins närhet.

Jag gör dock gärna dessa ord till mina: Är partiet viktigare än landet, ministern? Jag citerar ur artikeln:

"Till den svenska arbetarrörelsens historiska förtjänster hör förmågan att utforma ett samhällskontrakt, identifiera stora framtidsfrågor, formulera problemen och på ett pragmatiskt sätt anpassa politiken till en föränderlig verklighet och lämna bakom sig nattståndna dogmer. Därmed har socialdemokratin kommit att identifieras med samhällsbyggande, ansvarstagande, modernitet och rationalitet på ett sätt som ingivit respekt långt utanför vårt lands gränser.

Vart tog det partiet vägen i säkerhetspolitiken?

I stället har partiledningen surrat sig fast vid dogmer, som inte längre kan försvaras med sakliga argument. Krister Bringéus utredning avlivar till exempel alla väsentliga argument som brukar anföras mot ett svenskt medlemskap i Nato."

För en dryg månad sedan presenterades den utmärkta utredningen Säkerhet i ny tid. Men vad tycker Socialdemokraterna egentligen om Bringéus utredning? Av de fakta och argument som lyfts fram: Vilka är det som man anser att man kan avfärda på sakliga grunder? Hur vill nu Socialdemokraterna fortsatt använda Bringéus utredning i den svenska debatten? Det kommer inga svar.

Fru talman! För att citera Bob Dylan, som i dag tilldelats Nobelpriset i litteratur: "The answer, my friend, is blowin'' in the wind."

Den hållning regeringen valt innebär att man hamnar på samman linje som V och SD. Alliansens fyra partier finns på den andra sidan. Det är i det kraftfältet som Socialdemokraterna har att agera: att vara kvar hos V och SD eller att närma sig M, C, L och KD. Det handlar om dogmer kontra sakliga argument.

Jag fortsätter att citera ur Aftonbladet: "Nato-frågan försvinner inte. Precis som med EU måste partiets reträtt inledas någon gång, och vi beklagar djupt att man även denna gång missat chansen. Om det värsta scenariot skulle bli verklighet kommer domen över svensk socialdemokrati att bli hård. Det är riskabelt att sätta partiets väl före landets."

Handlar det om partiets intresse eller nationens intresse?

Liberalerna lämnade in en begäran om aktuell debatt efter att Bringéus utredning kom den 9 september. Partiet vill att alla lägger fram sina ställningstaganden. Det är en klok tanke.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Vi moderater ser en mer orolig omvärld. Vi har ett mer svårbedömt Ryssland med rörelser och beteenden som ska tas på allvar, med kränkningar, incidenter och provokationer och nu i dagarna uppgifter om Iskanderrobotar i Kaliningrad. Sverige borde därför söka medlemskap i Nato.

Det skulle öka tröskeln för konflikter i vårt närområde och därmed öka möjligheten för fred. Det skulle öka Sveriges säkerhet, och det skulle öka säkerheten i Östersjöområdet. Det skulle även ge oss bindande säkerhetsgarantier. Endast med ett medlemskap vet vi att andra kommer till vår hjälp. I dag kan vi hoppas, önska, be och vilja. Med ett medlemskap kan vi veta.

Bringéus pekar på att Nato är en organisation som bygger på avskräckning och självförsvar, och de åtgärder Nato vidtar syftar till att en tänkt angripare ska förstå att förberedelser för att framgångsrikt möta ett hot har vidtagits. Detta är i sig konfliktavhållande.

Som medlem skulle Sverige få tillgång till de solidariska säkerhetsgarantierna i Natos artikel 5. Vi skulle också kunna ha en gemensam försvarsplanering. Det är också viktigt att notera att ett svenskt Natomedlemskap inte är ett substitut för en stärkt svensk nationell försvarsförmåga. Oavsett Nato måste vi fortsatt arbeta för att stärka vårt eget försvar.

Handlar det om partiets intresse eller nationens intresse?

Fru talman! Jimmie Åkesson deltar också i debatten. Min uppmaning till honom lyder: Var inte aningslös!

Det förekommer underrättelsehot. Säkerhetspolisen har beskrivit det i sin senaste årsrapport. Sanningen är att vi alla kan utsättas för risker och prövningar. Det handlar inte bara om privatpersoner utan även om företag, institutioner och myndigheter - rent av om riksdagen och dess partier.

Ingen kan säga att det inte kan hända just dem, men det är ett partis riksdagskansli som varit i det mediala sökljuset under en tid. Därför är ansvaret så mycket tyngre på just det partiet - Sverigedemokraterna - och det har dess partiledare Jimmie Åkesson inte axlat.

Nej, ingen är fälld eller dömd. Men det finns anledning att reagera och agera även på riskbeteenden.

För 50 år sedan genomled Sverige en svår spionskandal med överste Wennerström. Då handlade mycket om att främmande makt försökte få ut värdefull och intressant information ur Sverige. Dagens manövrar handlar inte bara om att få ut information utan också om att lämna information, felaktiga uppgifter och påståenden för att skapa förvirring, osäkerhet och en känsla av att det ena kan vara lika sant som det andra, eller att det ena kan vara lika falskt som det andra.

Till det kommer desinformation, propaganda och historieförfalskning. Vi har trollfabriker på andra sidan Östersjön och Russia Today. Detta är reella och verkliga hot som vi i denna stund lever med och tvingas hantera.

Då måste man agera tydligt och med kraft. I hela den diskussion som förts i Sverige de senaste veckorna har det funnits en SD-svans på sociala medier som försökt bagatellisera, bortförklara och finna konstiga ursäkter. Gör inte det! Axla ansvar, Jimmie Åkesson!

Fru talman! Jag känner igen detta från 80-talet, då unga vänstermänniskor försökte förneka kommunismens brott mot mänskligheten och bortförklara röda stjärnor och Leninbyster i bokhyllan. Gör inte det! Låt oss se den nya tidens hot sådana de verkligen är!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

(Applåder)

Fru talman! Apropå aningslöshet skulle jag vilja inleda mitt bidrag till den här säkerhetspolitiska debatten genom att läsa upp ett antal citat som enligt min mening ganska väl återspeglar utvecklingen inom svensk försvars- och säkerhetspolitik det senaste decenniet.

Jag citerar: Sedan 1990-talet har det svenska försvaret tvingats till så omfattande besparingar att det blir omöjligt att försvara vårt land mot ett angrepp. Det som gör den pågående försvarsslakten historiskt unik är att den genomförs i samförstånd mellan vänstern och borgerligheten. Ingen, framför allt inte Socialdemokraterna, kan förutsäga hur det säkerhetspolitiska läget kommer att se ut om 15-20 år, och så lång tid kan det ta att rusta upp ett nedrustat försvar. Det finns redan nu starka skäl att varna för utvecklingen i Ryssland. Vladimir Putins styre blir alltmer auktoritärt, antivästliga stämningar sägs öka och den ryska krigsmakten genomför en målmedveten upprustning med 30 procent årligen. Investeringar i försvaret är en dyr men nödvändig försäkring, och lika lite som någon annan försäkring kan denna tecknas när olyckan väl har skett.

Det här är hämtat från en debattartikel som skrevs av vår nuvarande gruppledare här i riksdagen Mattias Karlsson 2005. I över ett decennium har mitt parti varnat för Putin, för den ryska upprustningen och för faran med den svenska nedrustningen.

Den bild som gavs i artikeln jag nyss citerade har stöd av expertis. Så här sa till exempel professor Stefan Hedlund, forskningschef för Centrum för Rysslandsstudier vid Uppsala universitet, för ett par år sedan: "Under ett par decennier gick det mesta ut på att förneka att Ryssland var farligt så att man från politiskt håll kunde motivera nedrustningar av det svenska försvaret."

Fru talman! Hur har det då kunnat låta från de övriga partierna? Så här sa till exempel Miljöpartiets tidigare språkrör Åsa Romson för tre år sedan i tidningen Fokus: "Det är olyckligt att debatten har hamnat i ett läge där vissa försvarspolitiker tycks önska sig ett ryskt hot. De tycker att det är lite mumma eftersom det innebär att de äntligen får diskutera storleken på försvaret."

Centerpartiets representant i Försvarsberedningen tyckte, också för övrigt för tre år sedan, att det var viktigt att understryka att Ryssland inte längre var en diktatur utan "mer åt demokratihållet".

Samma år valde statsminister Fredrik Reinfeldt att vifta bort försvarets vädjanden om ökade resurser genom att kalla försvaret för ett särintresse. För att bemöta den kritik som det uttalandet ledde till sa han: Under mina sju år som statsminister har jag inte hört något krav från allianspartierna om mer pengar till försvaret. Inte heller i riksdagen finns det partier som hävdar det, mer än Sverigedemokraterna.

Så har det alltså låtit i debatten, fru talman. Nu står vi här i dag inför ett ryskt hot med ryska robotar i Kaliningrad riktade mot oss. Vi kan konstatera att de övriga partierna, från vänster till höger, hade fel igen, allihop. Här pratar vi om aningslöshet. Vi kan konstatera att de har spelat rysk roulett med vår säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Hur har de då hanterat de här missbedömningarna och den ansvarslöshet som de har visat upp? Har de bett om ursäkt? Nej, det har de inte gjort. Har de tackat oss som tidigt och ihärdigt varnade för det som nu sker? Nej, det har de inte gjort.

Det första de har gjort är att försöka skyla över sina egna misstag och flytta fokus från dem genom att låtsas som att de minsann alltid har varit försvarsvänner och genom att konstruera krystade konspirationsteorier som går ut på att beskylla oss, det enda parti som tidigt varnade för det som nu sker, för att vara putinister och säkerhetspolitiskt opålitliga.

Till och med Vänsterpartiet, som i decennier var fjärrstyrt från Kreml, hoppar på det här tåget. Det är anmärkningsvärt. Så sent som förra året avslöjades det att Vänsterpartiet har skänkt stora summor av svenska skattemedel till putinistiska ryska separatister i Ukraina. En liten detalj i detta sammanhang är att den Aftonbladetjournalist som avslöjade detta var Egor Putilov, samma person som övriga partier här, utan några som helst konkreta belägg, mer eller mindre har anklagat för att vara rysk spion, senast alldeles nyss Moderaterna i den här talarstolen.

Det andra de har gjort, fru talman, är att försöka framställa sig själva som extremt försvarsorienterade partier som tar Sveriges säkerhetspolitik på allvar genom att framhålla Nato som den stora frälsningen. Med tanke på att både Natochefen och de båda presidentkandidaterna i USA den senaste tiden har varit väldigt tydliga med att man tänker öka kraven på Natoländernas försvarsanslag tror jag att borgerlighetens kalkyl mycket väl kan komma på skam så småningom.

Fru talman! Jag blir orolig när jag lyssnar till debatten om Sveriges säkerhetspolitiska läge. Jag blir orolig för de steg som hela tiden tas mot ett svenskt Natomedlemskap. Jag ser fram emot och hoppas på att vi så småningom ska kunna få till stånd en folkomröstning i Natofrågan.

Fru talman! Utrikesministern! Vi lever i en tid som kännetecknas av större osäkerhet än på länge, ökad instabilitet i vårt närområde och en hotbild som är förhöjd och väldigt komplex. Världen är i dag mer sammanflätad än någonsin - politiskt, ekonomiskt och teknologiskt.

Ryssland är för närvarande vårt största militära hot. Det är inte så mycket ett hot i form av att ett direkt angrepp mot Sverige skulle komma att ske, som Bringéus konstaterar i sin rapport. Men det ryska agerandet i Ukraina, den folkrättsvidriga ockupationen av Krim och provokationer i Östersjöområdet har förskjutit konfliktlinjer och utmanar säkerhetsordningen i Europa. Det ryska agerandet i Syrien är även det högst problematiskt. Vi vet också att det ryska spioneriet är allvarligt och närgånget och att våra informationskanaler svämmar över av desinformation, inte minst rysk sådan. Trollfabrikerna trollar runt med informationen, så att lögner blir till sanning för vissa.

Rör vi oss utanför den närmaste regionala sfären finner vi fler människor än någonsin på flykt i en värld som kantas av konflikter och klimatförändringar. Det är en skam att världen inte lyckas hantera konflikten i Syrien. Det är en skam att människor får sätta livet till - om inte i kriget i Syrien så på vägen till EU, som är inkapabelt att ta emot dem som söker hjälp undan krig och förföljelse, då länderna i EU inte kan komma överens och dela med sig. I fattigdom och elände, i krigens skugga och i klimatförändringarnas spår växer sig också många terrororganisationer starka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Fru talman! Det är en svår och komplex värld vi har att hantera, och vi måste göra det tillsammans. Samarbete är nyckeln till lösningar och stabilitet. Men hela poängen är då att vi ska verka för avspänning, fred och försoning - inte motsatsen.

Det är i detta läge som Alliansen står och ropar på Nato. Det är inte bara en förenklad syn på säkerhet. Det riskerar också att motverka sitt syfte.

Krister Bringéus rapport låter oss inte dra någon slutsats om att ett Natomedlemskap skulle vara önskvärt vad än Alliansen försöker påskina, tvärtom. Anspänningen skulle öka. Upprustningsspiralen skulle vara ett faktum. Sverige skulle bidra till att öka spänningarna som så lätt kan eskalera. Vi ska bryta våldspiralen och gå en annan väg.

Sverige har lyckats ha fred i över 200 år mycket tack vare just denna alliansfrihet. Att i ett läge där spänningarna ökat gå ifrån detta och in i en allians, där vi kanske tvingas dela bord och säkerhetsstrategi med såväl Trump som Erdogan, kallar jag oansvarigt. Jag kan inget annat än fråga mig vad Alliansen ser för fördelar att med dela kärnvapenparaplyklubb med dessa båda herrar och vad det skulle ge i form av säkerhet. Ett medlemskap i Nato är i detta läge inte en säkerhetspolitik utan en osäkerhetspolitik.

Fru talman! Det är i stället Miljöpartiets starka övertygelse att freden och säkerheten säkras på annat vis. Miljöpartiets och regeringens linje är tydlig: fred och säkerhet bygger vi bäst genom samarbete, förtroendeskapande åtgärder och en egen försvarsförmåga.

Sverige behöver ett fungerande, adekvat försvar. Det kan det inte råda någon tvekan om. Det har vi ju också kommit överens om i försvarspropositionen. Men de största hoten mot vår säkerhet kan inte lösas med militära medel - åtminstone inte ensamt. Vapen ska alltid användas som last resort.

Säkerhet handlar om mer än militärt skydd. Det kan inte mer än nog understrykas att utrikespolitiken ska vara vår främsta försvarslinje och säkerhetspolitiken vår fredspolitik. Diplomati är vårt främsta säkerhetspolitiska instrument.

Det viktigaste vi kan göra för att avvärja hot mot fred och stabilitet är att samarbeta inom i EU, i Norden och Östersjöområdet, i FN och OSSE. Vi har i dag också många viktiga och goda freds- och säkerhetspolitiska samarbeten såväl regionalt som bilateralt. De spänner över en rad områden - från informationsutbyte till övningar och förmågeutveckling.

Det handlar om det nordiska samarbetet och samarbetet med Finland, Danmark, Storbritannien och USA. Det gäller inte minst samarbetet i EU, vår viktigaste samarbetsarena för utrikes- och säkerhetspolitik. Medlemskapet i FN:s säkerhetsråd gör oss till en nyckelspelare för global säkerhet.

(Applåder)

Fru talman! Sveriges säkerhet vilar på flera ben. Vi bygger den med demokrati, fungerande rättsstat, utbildning, stark ekonomi, starkt civilt samhälle och med mänskliga rättigheter lika för alla. Vi bygger den genom vår förmåga att effektivt försvara oss mot militära hot. Vi bygger den som ett litet land på internationell rätt och tillsammans inom EU och med andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Hoten mot vår säkerhet är olika och måste mötas olika. Vissa är närliggande och militära, andra globala som klimatet. Hotbilden mot vår säkerhet har ändrats i Östersjöregionen, vårt närområde, vilket kräver att vi gemensamt måste höja förmågan. Varken vi eller våra nordiska eller baltiska grannar ska destabiliseras eller utsättas för militärt våld. Det som drabbar en av oss drabbar oss alla.

Det handlar då inte om neutralitet eller alliansfrihet. Det handlar om hur vi bygger starka allianser för att täppa till utrymmet för herr Putins manövrer. Vi vet att Ryssland återigen vill omge sig med alliansfria stater, med buffertstater, för det passar Putins geopolitiska vision. Han har militärt agerat för det i både Ukraina och Georgien. Därutöver finns olika frysta konflikter. Men, fru talman, Sverige ska inte vara en buffertstat.

Jag kommer precis från Georgien och har haft samtal med kollegor i Ukraina. De har alla färska erfarenheter av hur Ryssland och Putin agerar. Människorna i Aleppo har också erfarenhet av Putin på samma sätt som de som överlevde bombkampanjen i Tjetjenien. De har inte skyddats av resolutioner i FN:s säkerhetsråd, OSSE, Europarådet eller liknande organ, tyvärr. De har fått känna att ensamma kan de inte hindra det ryska agerandet. De har erfarenheter av bilaterala avtal, samtal och löften som inte varit hållbara.

Ett litet land kan inte ensamt stå emot ett aggressivt och repressivt Ryssland som tydligt visat sig vara berett att använda militär makt, till och med kärnvapen, för att nå sina mål. Tyvärr har den permanenta säkerhetsrådsmedlemmen Ryssland under Putin brutit mot internationell rätt och med militärt våld annekterat Krim. Det ockuperar de facto delar av Georgien och östra Ukraina. Till det ser vi alla hur man bombar sönder och samman Aleppo och begår uppenbara krigsbrott. För att bygga säkerhet visavi Ryssland i Östersjöregionen hjälper inte internationell rätt eller några av de mjuka ben vår säkerhet vilar på. Ytterst handlar det om vår och våra grannars förmåga att förhindra alla former av angrepp mot oss.

Centerpartiet var med om att tillföra ökade medel till vårt svenska försvar och mer än vad regeringen förordade. Självklart börjar försvaret av Sverige i Sverige och då också med vår vilja att göra den gemensamma försvarsförmågan trovärdig genom samövning och god planering i nutid.

Vår militära förmåga är i dag beroende av samverkan med Nato och dess medlemmar. Även regeringen hoppas på deras solidaritet men räds garantier. Varför? Regeringen sluter bilaterala avtal med viktiga Natoländer för att i nästa stund tala om Sverige som alliansfritt. Varför? Vi utlovar svenskt militärt stöd till våra nordiska och baltiska grannar men utan garantier. Varför? Varför är Socialdemokraterna rädda för garantier från de Natoländer som vi är så beroende av?

Sverige är inte med i någon militär allians i dag. Men vi är inte alliansfria. Vi är medlemmar i en politisk allians - EU. Sverige är inte neutralt om någon angriper ett EU-land. Hela syftet med alliansfriheten har därmed försvunnit. Vi bygger i dag vår säkerhet tillsammans med Natoländer och Finland. Den säkerheten blir robustare och mer trovärdig om den inte lämnar något tvivel om vår vilja och vår gemensamma förmåga att handla.

Vår samverkan med Finland är bra men bara ett komplement till Natosamarbetet. Finland har för sin del dessutom en option om medlemskap i Nato och kan tänka den tanke som Socialdemokraterna i Sverige inte kan. Eller kan Socialdemokraterna i Sverige se en Natooption?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Fru talman! Utifrån att Sveriges omvärld ändrats, och förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik likaså, har vi i Centerpartiet omprövat vår hållning och vi uppmanar Socialdemokraterna att göra detsamma. Vi vill inte att Sverige ska vara en säkerhetsrisk i den nya miljön vare sig för oss själva eller för våra grannar och inte en buffertstat för att Ryssland vill det.

Vi bygger fred och hindrar konflikter genom tydlighet om vår hållning, och genom att gemensamt höja trösklarna stärker vi vår konfliktavhållande förmåga. Vi vill starta en process för medlemskap i Nato, gärna tillsammans med Finland med sikte på att vi båda blir medlemmar samtidigt, även som vi inte lägger något veto mot någon.

(Applåder)

Fru talman! Tack för denna möjlighet att få diskutera säkerhetspolitik! För nog finns det hot, och vad som värre är även manifesta händelser. Jag talar om klimatpåverkan som hotar mänsklig säkerhet i form av skogsbränder, översvämningar och stormar, liksom cyberhot både genom vår sårbarhet och genom attacker utifrån. Pandemier ska vi inte glömma, och inte heller terrorism, inte bara den utifrån kommande utan även den inhemska, som inte bara är ett hot utan sådant som sker här och nu i detta land med brännande av tänkta flyktingförläggningar med mera. Det är väl säkerhetspolitik som vi ska diskutera i dag?

Så kom Jimmie Åkesson upp i talarstolen. Man nästan baxnar. Han är nog den sista person som fortfarande citerar den förre SD-tjänstemannen Putilov som ett sanningsvittne, till och med när det gäller de i Aftonbladet avslöjade lögnerna om Vänsterpartiet. Det var ett trolleri - det var kanske troll.

Nåväl. Det finns förvisso även andra säkerhetspolitiska hot: den ökade spänningen i vårt närområde där en ständigt högljuddare retorik, som vi har fått höra en del prov på även här i kammaren, ackompanjerar en ökad övnings- och upprustningsspiral, också med kärnvapnen som omgärdar oss. Då måste de säkerhetspolitiska instrumenten vässas och i en del fall tas fram ur garderoben. För självklart är inte en militär upprustning det främsta sättet att minska spänningar och krigshot. Som det står i Nationalencyklopedin: "Principiellt kan säkerhetspolitiken rymma två element: direkta försvarsåtgärder mot angrepp eller politiska åtgärder avsedda att minska konfliktrisker, motverka internationell spänning och förhindra att hot och väpnade konflikter uppstår." Jag skulle vilja sätta in ett "och" där i stället: både militär förmåga och de andra åtgärderna.

Tyvärr har dock Sverige sakta men säkert övergivit en traditionell och framgångsrik säkerhetspolitik som har byggt på militär alliansfrihet, nedrustning, fredliga lösningar på konflikter och stöd till FN. I dag är vi med i en union som de dominerande länderna strävar efter ska militariseras. Vår ständigt ökade hoptvinning med Nato och dess strukturer sår alltmer tvivel om vår alliansfrihet. Vänsterpartiet är emot denna utveckling.

Vi, fru talman, anser att Sverige kan ta på sig en viktig uppgift. Som opartisk aktör kan vi agera medlare i internationella konflikter. Vår militära alliansfrihet stärker vår trovärdighet i det arbetet och är närmast en förutsättning för detta. Utgångspunkten för Sveriges försvars- och säkerhetspolitik är självklart att värna vårt lands säkerhet. Det kräver militär alliansfrihet. Det kräver också en aktiv, självständig utrikespolitik och att vi även vågar verka mot kärnvapen, trots att vi därmed kanske inte får bli medlemmar i Nato - ni vet, det där som en del säger aldrig skulle påverka vår utrikespolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Det kräver arbete för mänskliga rättigheter och för folkrätten, för kvinnors frigörelse och för global social rättvisa. Men det kräver också engagemang för nedrustning, konfliktförebyggande insatser, ett starkt FN, respekt för folkrätten etcetera. Det kräver också - det vill vi se - ett förbud mot vapenexport till diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna, liksom ett internationellt förbud mot kärnvapen. Det arbetet måste få ökad prioritet. Om detta må vi väl diskutera.

Diplomater, myndigheter, organisationer, mellanfolkliga kontakter och forskarsamarbete - alla kan bidra i det säkerhetspolitiska arbetet. Med ett stärkt totalförsvar där civilförsvaret rustas upp och stödet till försvarets frivilligorganisationer stärks, kombinerat med ett trovärdigt militärt försvar, kan vi därmed följa Abraham Lincolns goda råd: Håll dig väl med din granne, men bygg ett högt staket.

Bob Dylan har citerats här i dag. Han har skrivit mycket, en hel del antikrigssånger, till exempel Masters of War:

You fasten all the triggersFor the others to fireThen you sit back and watchWhen the death count gets higherCome you masters of warI just want you to knowI can see through your masks.

Fru talman! Under större delen av 1900-talet pågick en kamp i Europa mellan frihet och förtryck, mellan demokrati och diktatur, mellan ett liberalt samhällssystem och ett socialistiskt samhällssystem. När Berlinmuren föll var det många som trodde att liberalismen var säkrad som grundläggande modell för Europa. I dag vet vi bättre: Den hotas inifrån av extremism och populism, men den utsätts också för hot utifrån.

Säkerhetsläget har försämrats mycket radikalt. Den ryska aggressiviteten fortsätter. Vi ser en ökad militär upprustning kring Östersjön. 50 mil härifrån, i Kaliningrad, placeras nu Iskandermissiler som kan kärnvapenbestyckas. De når större delen av södra Sverige. De kan på några minuter slå ut stora delar av vårt land. Samtidigt flyttar Ryssland fram andra positioner, till exempel genom ytterligare gasledningar som här skapar ett energiberoende gentemot Ryssland.

Det är ett allvarligt läge. Det svenska försvaret har behandlats styvmoderligt under ett par decennier. De som påstår att de flesta partier här inne är delansvariga i detta har rätt, även mitt eget parti historiskt. Nedrustningsbeslut har följt på varandra. Det går ganska snabbt att rusta ned, men det tar mycket längre tid att bygga upp förmåga.

Jag är besviken på den försvarsöverenskommelse som har träffats mellan fem partier i denna riksdag: de båda regeringspartierna och de tre andra allianspartierna. Den är fullständigt otillräcklig i förhållande till de utmaningar vi står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Nu hör jag att det ropas på nya försvarsuppgörelser. Då vill jag säga: Se till att finansiera den ni redan har gjort! De åtgärder som föreslås däri är bra. De är otillräckliga, men inte ens de är finansierade. Det är dessutom obegripligt att de fem partierna nu tänker sig att minska det svenska flygvapnet från 100 flygplan till 60 med en nedskrotning som börjar om några månader. I det säkerhetspolitiska läge vi har är detta en ofattbar signal. Det är kapitalslöseri - planen är inköpta och moderna - men det är också ett säkerhetspolitiskt risktagande.

Fru talman! Uppstår det en konflikt kring Baltikum kommer den att beröra Östersjön, och det är stor sannolikhet att Sverige kommer att bli indraget. Den avgörande frågan är: Klarar vi oss bättre själva i den situationen, eller klarar vi oss bättre om vi får hjälp? För oss liberaler är svaret givet, och vi får ett starkt stöd i utredningen. Margot Wallström säger att utredningen inte tar ställning. Nej, det är klart att den inte gör det - den fick ju ett förbud mot att ta ställning. Men man är blind om man inte ser att listan på argument för är mycket stark medan listan med argument mot är mycket svag.

Utredaren konstaterar att risken för att vi dras in i en konflikt minskar om vi är med i Nato. Och om vi ändå dras in ökar vår förmåga att skydda oss. Då är Margot Wallströms motargument att man provocerar ryssarna om man går med och att vi ska bidra till avspänning. Ursäkta mig, men det är inte Sverige som nu bidrar till ökad spänning i Östersjön! Det är inte vårt ställningstagande som bidrar till detta.

När det förs en Natodebatt i Sverige och Finland skräms ryssarna. De plockar fram nya medeldistansrobotar och sätter dem vid Östersjöns strand. De rustar upp och har ett oerhört aggressivt tonläge. Det är klart att syftet är att skrämmas. Och Margot Wallström säger precis det Kreml önskar: Sverige ska inte gå med i Nato. Det är precis detta budskap som Putin vill höra.

När Pernilla Stålhammar och andra ska nämna vilka kärnvapen de är rädda för är det inte de ryska i Kaliningrad som de nämner, utan det är de amerikanska. Det är så typiskt för den svenska vänstern. I grunden drivs det svenska Natomotståndet av en otidsenlig neutralitetsnostalgi och av en antiamerikanism. Det är de grundläggande faktorerna bakom det svenska Natomotståndet.

Den svenska intellektuella kulturvänstern - nästan alltid mer vänster än intellektuell och kulturell - älskar att avsky USA. Det är därifrån hotet kommer. Men det är inte den värld som vi andra lever i. Amerikansk närvaro i Europa under 1900-talet har varit en förutsättning för att de fria demokratierna ska kunna överleva. Får vi ett aggressivt och nyckfullt Ryssland som är på väg att växa fram igen kommer återigen samarbetet mellan Europa och USA att vara helt centralt för vår egen frihet.

Fru talman! Ett starkt svenskt försvar i kombination med ett svenskt Natomedlemskap ökar tryggheten för oss som bor här. Det är det som är vår uppgift.

Vi liberaler tror inte att det blir bättre om var och en kör sitt eget race i Europa. Det gäller det europeiska samarbetet, EU. Men det gäller också säkerhetspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Fru talman! Ensam är inte stark. Ensam är till sist när det gäller bara ensam. Stark är man tillsammans med andra.

Fru talman! Det finns sakliga skäl att vara orolig för utvecklingen säkerhetspolitiskt över hela världen och inte minst i vårt närområde. Vi kan se att det har försämrats bara sedan den här månaden började.

Vi har exempelvis rapporter som säger att relationen mellan Ryssland och USA är så dålig att Rysslands ambassadör numera talar om en fryst relation mellan länderna. Det får ses som att man träffat samma nivå som under det kalla kriget, då de sämsta relationerna uppstod.

Vi kan se på vårt eget närområde. Ryssland har flyttat fram Iskanderrobotar. De är här för att stanna. Då är frågan: Varför i Kaliningrad? Varför vid Östersjön? Jo, därför att Ryssland planerar att, om man vill, kunna använda ballistiska robotar i vårt närområde. De kan också användas med såväl kärnvapen som konventionella stridsspetsar.

Man har i dagarna övat med medeldistansrobotar från ubåtar i Norra ishavet men också från land. Det är en tydlig markering. Jag tror att vi alla i kammaren numera vet att de här Iskanderrobotarna når 500 kilometer in över södra Sverige. Det är helt klart att Ryssland trappar upp retoriken. Låt oss också vara ärliga och titta på oss själva i spegeln! Vi förstår inte Rysslands agerande. Vem i den här kammaren kunde förutse att Ryssland skulle gå in i Georgien 2008? Vem i den här kammaren, eller i hela världen, kunde förutse att man skulle gå in i Ukraina och ta Krim? Vi blev tagna på sängen.

Frågan är: Vad har man planer på att ta i Baltikum? Vi vet inte. Och detta kan ändras över en natt. Det är också viktigt att påpeka en sak. Vi har en fantastisk historia. Det är någonting som vi ska vara oerhört tacksamma för. Vi har haft 200 år av fred. Det är fantastiskt. Ett land kan bli krigsskadat - det är förfärligt. Men ett land kan också bli fredsskadat, när vi aldrig tror att det gäller oss. Man tror på något vis att man är vaccinerad mot angrepp. Men så är det inte. Just i Baltikum har det kanske blivit den tuffaste friktionsytan. Därför måste vi få in det här medvetandet från politiken och från Försvarsmakten, bottom-up, att Sverige kan bli angripet.

Det är viktigt i den här debatten att bli lite praktisk, fru talman. Det är viktigt att påpeka att den försvarsuppgörelse som genomfördes var ett trendbrott. Det är första gången sedan kalla kriget som Försvarsmakten får mer pengar. Det var ett viktigt steg. Exempelvis får Gotland nu militär närvaro. Men låt oss vara ärliga! Vi ska inte säga att det är symboliskt, men om vi riktigt ska försvara ön behöver vi mer trupper. Vi skulle behöva tung kustrobot. Vi skulle behöva luftvärn. Det är alltså ett steg, men det måste följas av fler.

Det finns också någonting som jag tycker att regeringen borde överväga. Är det så att utvecklingen har sprungit i fatt försvarsuppgörelsen? Behöver vi samlas i försvarsgruppen och se om det finns justeringar som behöver göras? Behöver vi exempelvis stärka möjligheten när det gäller flygbaserna, så att vi kan placera ut våra flygplan? JAS-planen är fantastiska, men de är sårbara när de är på marken. Vi borde kunna flytta ut dem mer. Vi borde kunna öva mer. Det här är någonting som vi skulle kunna diskutera i samförstånd. Det är också så att köpkraften tyvärr minskar med 5 miljarder. Det är någonting som vi behöver titta på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Vi kommer inte ifrån Nato. Vi vet att vi klarar oss - det avslöjade förre ÖB - i några dagar. Sedan tror och hoppas vi väl att Nato ska komma och hjälpa oss. Men vi kan inte räkna med det. Det är betydligt bättre att vara förberedd. Hela livet är sådant. Det är bättre att vara förberedd än att hoppas på turen. Det blir ju så att man får improvisera. Nato får improvisera samarbetet om vi inte tecknar försäkringen. Sverige borde teckna försäkringen innan det är för sent.

Nu säger någon: Ja, men det här är någonting som bara några stycken håller med om. Utredningen som Krister Bringéus gjorde var en fantastiskt viktig utredning. Den river sönder de argument som brukar vara favoritargument, exempelvis att vi skulle få kärnvapen på svenskt territorium. Titta på Norge, säger utredaren. Det blir inte så. Det talas ofta om hysteriska försvarshöjningar. Men det blir inte så. Tvärtom säger utredningen att ett svenskt medlemskap skulle vara konfliktavhållande. Ibland låter det som att det skulle vara tvärtom. Men det är konfliktavhållande. Det skulle öka tryggheten för Sverige och för våra grannländer. Ministern vet hur det är när hon är i Baltikum. Det här är det första som kommer upp. De pekar på Gotland och vårt ansvar där, men de pekar också på att Sverige borde bli medlem i Nato. Det skulle göra skillnad.

Då är frågan: Hur ska regeringen handskas med det här? Ska det fortsätta att vara ett Amerikahat? Ska det fortsätta att vara en neutralitetsnostalgi? Eller ska man se säkerhet i ny tid?

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag är hellre fredsskadad än i händerna på Mikael Oscarsson och hans planer för vårt försvar och jag vet inte allt. Jag blev orolig. Jag väntade mig bara satsning på kärnvapen och svenska kärnvapen också. Då hade bilden varit komplett.

Låt mig få påminna om att säkerhet i vår tid är ett mycket bredare begrepp. Jag tyckte att du, Kerstin Lundgren, gjorde det jättebra när du började med att beskriva precis alla politiska, diplomatiska och utrikespolitiska verktyg vi har. Sedan fanns det ett enda svar, nämligen Nato. Men Nato är inte svar på frågor som har att göra med klimatförändringar, terrorism eller pandemier, som i dag kan vara lika mycket ett hot mot vår säkerhet. Att andras öden också är våra har vi sett gång på gång på gång. Ni läser en rapport som också beskriver det faktum att vi inte är ensamma. Vi har arbetat just med att inleda samarbeten. Jag tyckte att det var på gränsen till oförskämt och direkt oriktigt att blanda korten och plötsligt kalla Sverige, Kerstin Lundgren, för säkerhetsrisk och buffertstat.

Vilket land har stått i spetsen från början för att se till att vi har en konsekvent och rakryggad politik mot Ryssland? Vilket land är det som alltid har stått upp och försvarat sanktionspolitiken mot Ryssland och samtidigt sagt att vi förstås måste ha en rak och tydlig dialog med Ryssland? Vilket land är det som har inlett samarbete efter samarbete för att just se till att vi kan vara så flexibla och så säkra som det över huvud taget är möjligt? Det handlar om att se att vi behöver hela det utbudet av samarbeten för att också kunna ta oss an det bredare säkerhetsbegreppet. Vi är inte alls ensamma. Det är precis tvärtom. Som aldrig förr samarbetar vi med olika länder och organisationer. Vi är en av de viktigaste bidragsgivarna när det gäller olika FN-organ och humanitär hjälp, allt detta som faktiskt förhindrar konflikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Nato är svar när konflikten är ett faktum, men vi måste jobba på ett helt annat sätt i dag om vi ska försäkra oss om att vi också kan leva säkert och känna oss säkra i Sverige. Vi gör dessutom den investering som så länge har behövts i det svenska försvaret.

Det var inte så länge sedan som Centerpartiet självt bytte fot. Och inte vill ni kommentera det faktum att vi skulle bli beroende av vem som är president i USA. Inte vill ni kommentera vad som händer med dem som just nu har mer av en autokratisk politik än någonting annat och hur det påverkar den här organisationen. Ni ville inte heller tills helt nyligen stå under ett kärnvapenparaply. Men ni har bytt fot.

Jag tror att vad Ryssland egentligen vill, Jan Björklund, är just att vi ska byta säkerhetspolitisk doktrin, att vi ska låta oss skrämmas till att inta en helt annan hållning. Men då ska vi stå fast och säga: Vi byter inte säkerhetspolitik för att ni skramlar och har en retorik som är alltmer aggressiv, utan vi ska stå fast. Vi ska ha hela utbudet av samarbeten och se till att stärka vårt eget försvar och behålla vår militära alliansfrihet.

(Applåder)

Herr talman! Utgångspunkten för den aktuella debatt som vi nu för och som Liberalerna har begärt är Krister Bringéus utredning. Det finns många andra intressanta frågor som utrikesministern lyfte fram, men låt oss nu hålla oss till det som var grunden för själva begäran.

Jag tycker att det är intressant hur utrikesministern beskriver Kerstin Lundgren och Centerpartiet: att de har bytt fot. Det är inget annat än lite nedlåtande. Man kan beskriva det, herr talman, och det tror jag är mer korrekt, som ett parti i rörelse. Det borde socialdemokratin och utrikesministern vara avundsjuka på. Vi ser ett parti som har förmågan, modet och kraften att också förändra uppfattningar givet det läge man befinner sig i.

Det är inte tu tal om saken, herr talman, att Östersjöområdet ser annorlunda ut i dag än för 15-20 år sedan. Vi kan vara ganska övertygade om att det kan se helt annorlunda ut om 10-15 år, och fortsätter det i tangentens riktning kommer det att vara ännu sämre och ännu värre.

Det finns en fråga som jag tycker att utrikesministern borde förhålla sig till. Om ett parti som Centerpartiet som i decennier har varit socialdemokratin relativt närstående när det gäller den allianslösa hållningen nu är i rörelse, hur förhåller man sig till det? Om ett sådant parti, en sådan folkrörelse som Centerpartiet, kan förändra sig - hur kommer det sig då att inte Socialdemokraterna kan göra det? Jag ber att få påminna om artikeln i Aftonbladet med några socialdemokratin närstående diplomater: Partiets intresse eller nationens intresse?

Hittills har jag faktiskt inte hört några motargument mot det som lyfts fram i Bringéus utredning. Låt mig bara ta ett av många citat som det är möjligt att fånga i Bringéus utredning om fördelar: "Utredningens intryck är att en svensk Natoansökan skulle välkomnas av alliansen. De allierades inställning baseras på synen på Sverige som en säkerhetsproducent liksom deras uppfattning att den samlade konfliktavhållande förmågan i Östersjöregionen skulle öka med ett svenskt medlemskap." Hur förhåller sig utrikesministern till det stycket?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Återigen: Vi har också artikel 5, säkerhetsgarantin. Man kan tro, man kan hoppas, man kan önska och man kan be, men det är bara med artikel 5, med ett fullt Natomedlemskap, som vi vet att andra länder skulle komma till vår hjälp.

Titta också på vad som hände när frihetens och det upprättade självstyrets klocka ringde i Öst- och Centraleuropa efter Berlinmurens fall! När möjligheten gavs var bland det första man gjorde att ansöka om Natomedlemskap och sedan EU-medlemskap - Estland, Lettland, Litauen, Polen, Bulgarien, Tjeckien, Rumänien! Om vi ställer frågan till våra vänner i Estland, Lettland och Litauen om de ångrar att de sökte ett Natomedlemskap tror jag inte att de kommer att besvara den frågan med att de ångrar sig. Om vi däremot frågar våra vänner i Ukraina om de ångrar att de inte fullgjorde steget och blev Natomedlemmar tror jag att de kommer att säga: Ja, i dag ångrar vi det bittert och djupt.

Jag vill bara kommentera att Jimmie Åkesson i sitt inlägg på sex minuter inte använde någon tid till att förklara vad han själv tycker om ett Natomedlemskap. Han landade i en teknisk lösning under de sista sekunderna av sitt anförande, men det fanns ingenting om hur han själv värderar detta med ett Natomedlemskap. Han får också gärna förhålla sig till det stycke som jag läste ur Bringéus utredning.

Än mer anmärkningsvärt, herr talman, är att Jimmie Åkesson inte på något sätt reflekterade kring de underrättelsehot som Sverige utsätts för. Jag tycker att det hade varit värdefullt, och jag hoppas att han använder sina fyra minuter i nästa inlägg till att just förklara något om underrättelsehotet riktat mot nationen Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Först har jag några reflektioner. Jag vet inte om jag förstod fullt ut vad Stig Henriksson menade i sin kommentar. Förnekar Vänsterpartiet att man har slussat svenska skattemedel till proryska separatister? Eller menar man att man är offer för något slags rysk desinformation, att det egentligen inte har hänt utan att alltihop bara är ett påhitt?

Såvitt jag har uppfattat den historien har Vänsterpartiet själva bekräftat att detta har skett. Sedan har man förklarat bort det på olika sätt, och det kan man diskutera, men det råder väl ändå ingen tvekan om att detta har skett? Detta vill jag gärna ha ett svar på.

Vår alliansfrihet är en garant för vår utrikespolitiska handlingsfrihet runt om i världen. Det tycker jag är ett argument så starkt som något att värdera och fundera över, kopplat till, såklart, vårt eget säkerhetspolitiska läge men också kopplat till andra konflikter runt om i världen där Sverige har en roll som kanske skiljer sig från till exempel USA:s eller en del andra Natoländers roll runt om i världen. Sverige har i första hand och i väldigt hög grad varit en humanitär kraft, inte en militär, i konflikter runt om i världen. Det är klart att en Natoanslutning med största sannolikhet skulle skifta det, och det tycker jag att man bör ta på allvar.

Däremot vill vi se en stärkt svensk försvarsförmåga. Alldeles oavsett vad Hans Wallmark säger var det egentligen det som var min utgångspunkt i mitt inledande anförande här. Detta har vi sagt väldigt länge, till skillnad från till exempel Moderaterna och till skillnad från de övriga allianspartier som nu ropar på en Natoanslutning. Det gör man ju i första hand eftersom man har varit med om att slakta försvaret i 20 års tid, och nu är man inte beredd att skjuta till de pengar som krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Man står här och talar om att vi ska stärka vår försvarsförmåga, men man gör ju inte det. Den enda som med något slags hederlighet kan hävda det är Jan Björklund, men ni övriga allianspartier är inte i närheten av att finansiera en stärkt svensk försvarsförmåga. Så är det. Ni ropar på Nato som frälsaren, och det står er fritt att göra det, men jag menar å ena sidan att det finns starka skäl som talar emot det, å andra sidan finns det väldigt starka skäl för att vi ska behålla vår alliansfrihet.

Jag avslutade mitt anförande med att föreslå en folkomröstning om Natomedlemskap. Jag är nämligen lite orolig för det gradvisa närmande till Nato som har skett de senaste åren, nu senast med värdlandsavtalet. Det är någonting som passerar utan någon egentlig debatt. Ni som är försvarspolitiskt engagerade här i riksdagen debatterar det säkert väldigt mycket, men det är ingenting som debatteras ute i det offentliga rummet i någon större utsträckning. Samtidigt vet vi att alliansfriheten, vårt oberoende, är någonting som är djupt rotad hos det svenska folket, vilket också är skälet till att det inte finns något starkt folkligt stöd för en svensk Natoanslutning.

Ändå fattas politiska beslut som gör att vi ständigt närmar oss Nato, och jag menar att det måste vara slut med det nu. Det måste vara slut med det här tysta, gradvisa närmandet. I stället måste vi helt enkelt fråga det svenska folket vad man tycker. Det ska naturligtvis föregås av en debatt, så som brukar ske vid folkomröstningar.

Jag blir också lite orolig när jag hör borgerligheten och inte minst Jan Björklund. Han uttalade sig nämligen ganska tidigt om att man är beredd att köra över socialdemokratin när det handlar om Natoanslutning. Då undrar jag: Är borgerligheten beredd att fatta ett beslut med enkel majoritet om en svensk Natoanslutning? Kan vi få ett tydligt besked om det i dag?

Herr talman och utrikesministern! Jag blev lite konfunderad när Jan Björklund uttryckte sig som att jag skulle vara ryssvänlig och emot USA och att jag skulle vara mer rädd för amerikanska kärnvapen än för ryska kärnvapen. Jag tror inte att Jan Björklund i så fall lyssnade till vad jag sa. Det stämmer inte.

Nej, Jan Björklund, jag är rädd för kärnvapen! Det är här Nato kommer in. Om Sverige blir medlem i Nato handlar det om att enligt Natos gemensamma kärnvapendoktrin består den största säkerhetsgarantin för de allierade av alliansens strategiska kärnvapenstyrkor. Precis detta är ett av de största skälen till att Sverige inte ska vara medlem i Nato.

Jag vill se ett arbete där Sverige fortsätter på linjen att minska mängden kärnvapen, att få bort kärnvapen från världen. Detta är inte förenligt. Däremot kan Sverige ha dessa bilaterala samarbeten med såväl USA som andra länder och ändå arbeta hårt för att få bort kärnvapen från världen.

Hans Wallmark poängterade att vi skulle hålla oss till Bringéus rapport, så jag tänker göra det. Det är faktiskt ingen Natoutredning, utan den ger en bred bild av vilken säkerhetspolitik Sverige ska föra. Utredningen går igenom alla samarbeten.

När jag har lyssnat på den här debatten har det känts som om Alliansen bara pratar om militära hot och militär aggression. Vi måste faktiskt se till den breda, komplexa bilden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Bringéus konstaterar att klimatfrågan är den största långsiktiga utmaningen för mänskligheten och Sverige. Det betyder inte att vi ska ta lätt på militära risker, men vi måste hålla perspektiven rätt.

Därför är jag stolt över att höra till en regering som har lagt fram den största miljö- och klimatbudgeten i svensk historia. Vi förstärker Klimatklivet med över 1,5 miljarder för att påskynda omställningen till ett klimatsmart samhälle på lokal och regional nivå. Vi har gjort Sverige till världens största givare per capita till FN:s gröna klimatfond. Det är att bedriva säkerhetspolitik och att ge en trygg framtid för alla jordens invånare.

Vad hittar vi då i Liberalernas budget? Jo, man skär ned miljöanslagen med 6 miljarder mellan 2017 och 2019. Man tar bort Klimatklivet på 700 miljoner kronor per år, och man säger nej till exempelvis flygskatt. Jag menar att det inte är en politik för säkerhet. Den måste inbegripa hela spektrumet av det breda hot som vi står inför.

Vi behöver mer robust energisäkerhet med fokus på rena och förnybara energislag, och vi behöver öka livsmedelssäkerheten i Sverige. Den civila beredskapen måste också öka.

Jag hoppas att vi kan ha en bredare diskussion om säkerhetspolitiken framöver i Sveriges riksdags kammare.

Herr talman! Utrikesministern talar om att det inte ska vara tvära kast i vår säkerhetspolitik. Men vår omläggning handlar inte om tvära kast, utrikesministern. Den har pågått sedan vi i riksdagen i bred politisk samsyn enades om en ny säkerhetspolitisk linje 1992. Då övergav vi den gamla neutralitetspolitiken.

Jag hörde till och med Stig Henriksson tidigare i debatten hänvisa till att säkerhetspolitiken har ändrats sakta men säkert. Uppenbarligen är det inte tvära kast vi talar om. Men den svenska säkerhetspolitiken måste vara uppgraderad och dess hårda kärna fungera för vår nya tid.

Regeringen brukar gömma sig bakom att det finns ett brett stöd för Sveriges säkerhetspolitiska linje. Men här bygger regeringen i så fall Sveriges säkerhet i en ny tid på ett smalt stöd i kammaren, om ni inte hänvisar till ett stöd från Sverigedemokraterna. Det är röster som vi under senare tid har hört har lätt för att få kontakt med Putinvänliga krafter och som vi vet inte är att lita på. Som grund för svensk säkerhetspolitik känns det minst sagt allvarligt. Det borde, herr talman, även för Socialdemokraterna och utrikesministern vara besvärande.

Ser utrikesministern det som ett säkerhetspolitiskt problem att det saknas ett brett stöd för hennes linje, om vi bortser från Sverigedemokraterna? Om det är så, vilken blir slutsatsen?

Krister Bringéus utredning Säkerhet i ny tid är värd att läsa. Gör gärna det. Ryssland är hotet i vår region, är aggressivt och oförutsägbart och berett att använda militära medel för att nå sina politiska mål. Nato har en defensiv och konfliktavhållande profil, precis som vårt svenska försvar, som syftar till att försvara och inte angripa. Till skillnad från Sverige och våra bilaterala samarbeten talar Nato inte bara om solidaritet. Natomedlemmarna är beredda att garantera den. Varför är Sverige inte berett att garantera solidaritet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Om utrikesministern varnar för en president Trump i USA så borde utrikesministern vara mer bekymrad av att sitta bilateralt i knät på den presidenten än att umgås tillsammans i Natokretsen. De flesta är trots allt EUmedlemmar - våra kompisar.

Det finns inte bara ett svar på säkerhetspolitiska frågor. Det tyckte jag att jag var tydlig med. Frågan är om inte utrikesministern saknar ett svar, om inte utrikesministern har en blind fläck, nämligen hur vi skapar en trovärdig säkerhetspolitik.

Ryssland har varit tydligt. Det vill inte se Ukraina, Georgien, Finland eller Sverige som medlemmar i Nato. I dag är det bara Ryssland som i vårt omland vill se Sverige som militärt alliansfritt - vid sidan om regeringen och några andra partier här i kammaren. Vi kan notera av utredningen att buffertstater är destabiliserande, och Sverige ska inte vara en buffertstat.

Utredningen pekar på Östersjöregionen som en säkerhetspolitik helhet, där Sveriges vägval kan försvaga eller förstärka den samlade konfliktavhållande förmågan. Centerpartiet har tagit ställning. Vi vill förstärka den konfliktavhållande förmågan, inte försvaga den.

Vi hoppas att Socialdemokraterna vill föra ut utredningen till ett brett samtal och inte stoppa den andra utredningen på några år i en byrålåda.

Herr talman! EU-kommissionen påstår i ett så kallat meddelande att Europas säkerhetsläge har försämrats dramatiskt. Det är lite intressant.

Är det en rimlig bild av verkligheten för EU-landet Sverige att kriget står för dörren, vilket man skulle kunna tro av en del repliker? Nej, lyckligtvis inte.

De borgerliga partierna pekar ofta på ambassadör Bringéus utredning. Inte så ofta citeras de rader som nära nog punkterar krigsretoriken och definitivt Natoargumenten. Bringéus konstaterar: "Ett isolerat ryskt angreppsföretag mot Sverige, för dess egen skull, måste betecknas som i praktiken uteslutet." Vidare framgår "att ett ryskt militärt angrepp mot någon eller några av de baltiska staterna i grunden är osannolikt". Det glöms bort.

Vi kan vara i krig om tre år, hette det i ett upphetsat meddelande tidigare. Visst kan vi vara det. Dock är det tydligen uteslutet att Sverige blir anfallet enskilt. Men Sverige kan naturligtvis dras med i ett krig, precis som kunde ha hänt under första eller andra världskriget, utan eget beslut. Men problemet med detta är att det punkterar anledningen att gå med i Nato. All historisk erfarenhet vet att deltagande i militärallianser ökar risken att dras in i krig. Historisk erfarenhet, det sunda förnuftet, och, herr talman, för det här resonemanget talar väl också inte hundra år av ensamhet men möjligen två hundra år av erfarenhet.

Sverigedemokraterna, sedan - det är intressant att höra vad de tycker om Nato i dag. Risken är att det blir som med värdlandsavtalet: För ett år sedan sa de ja till värdlandsavtalet, för ett halvår sedan sa de nej till värdlandsavtalet och i omröstningen avstod de. Det kan vara spännande.

Är Vänsterpartiet offer? Ja, vi är offer för en SD-tjänstemans lögner i Aftonbladet, nu avslöjade. Läs på!

Några saker till. Jag tycker att det är konstigt att det finns en sådan enorm enögdhet. Jag ska inte säga att det motsvarar USA-hatet som alla talar om, att det finns något slags rysshat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Vi är kritiska till utplaceringen av Iskanderrobotar, kärnvapenbestyckade eller ej. Men vi är också kritiska till att USA moderniserar sin kärnvapenarsenal för 350 miljarder dollar. Vi är kritiska till att Storbritannien moderniserar sina kärnvapenbestyckade ubåtar för 15-20 miljarder pund.

Kerstin Lundgren är partiellt enögd. Hon kritiserar Ryssland i Aleppo och Tjetjenien, välförtjänt. Men hur är det - apropå det berömda hybridkrigets lögner - med invasionen av Irak, som byggde på sådana lögner? 600 000 döda - får vi höra kritik av det? Eller vill Jan Björklund även nu att vi skulle ha skickat JAS-plan, som han ville då? Om det här råder största möjliga tystnad.

Det är möjligt att stödet i kammaren är si eller så, men stödet i befolkningen för militär alliansfrihet är stort, och det kanske också ska räknas.

Mikael Oscarsson säger att det går bra i Norge, för där har man förbud mot kärnvapen. Nej, man har ett undantag som gäller i fredstid. Det är inte riktigt samma sak.

Norge blev förresten utsatt för starka påtryckningar när man ville driva frågan om Norden som en kärnvapenfri zon. Då skulle man drabbas av repressalier. Det visar på en del saker.

Herr talman! Stig Henriksson argumenterar intellektuellt, även om jag landar i andra slutsatser.

Stig Henriksson citerar ett par slutsatser som Bringéus drar i sin utredning. Bringéus skriver att ett isolerat angrepp mot Sverige är uteslutet. Stig Henriksson gör en stor poäng av det - att vi därför inte behöver tänka så mycket på de här frågorna. Men det är väl ingen som har påstått att vi skulle tala om ett isolerat angrepp mot Sverige. Där håller jag med Bringéus. Det är i princip uteslutet. Det är otroligt svårt att tänka sig hur den hotbilden skulle växa fram.

Däremot måste man vara fullständigt blind för utvecklingen i Ryssland om man inte förstår att det finns ett hot mot Baltikum. Det är i det sammanhanget Sverige berörs. Ska ryssarna antingen ge sig på eller hota att ge sig på Baltikum blir Östersjöområdet centralt eftersom det är Östersjöområdet, luftrummet och sjöterritoriet, som är centralt för Nato att använda för att kunna skydda Baltikum. Det vill ryssarna förhindra. Då blir Östersjön ett centralt strategiskt område, och då råkar det vara så att Sverige är den största Östersjömakten. Inget annat land har lika mycket sjöterritorium och luftrum i Östersjön som Sverige har. Det gäller inte minst Gotland med dess luftrum och sjöterritorium. Det är på den basen Bringéus och den svenska försvarsmakten och försvarsutredningen resonerar. Det är därför det just nu sker - mycket blygsamma och otillräckliga men ändå - förstärkningar av den militära kapaciteten på Gotland för svensk del.

Att ett krig är osannolikt, hur ska man resonera kring det? Behöver man över huvud taget ett försvar då? Jag skulle säga att det är ytterst osannolikt att min villa, den som min fru och jag äger, brinner ned. Trots det betalar vi varje år en brandförsäkring. Det är ytterst osannolikt - förmodligen kommer vi att konstatera den dag vi säljer huset att pengarna till försäkringen var pengar i sjön eftersom huset inte har brunnit. Trots det betalar vi eftersom konsekvenserna om det värsta händer är så allvarliga att vi ändå vill skydda oss. Det är det som försvars- och säkerhetspolitik handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Sedan drar Henriksson en slutsats som är märklig. Han säger att det är historiskt bevisat att deltagande i militärallianser ökar risken för krig. På vilken grund påstår Henriksson det? Har Norge dragits in i krig mer än Sverige sedan man gick med i Nato? Det finns ju inga som helst belägg för detta. När de svenska rödgröna säger att neutraliteten har tjänat oss väl, vet ni vad norska socialdemokrater och vänsterpartister säger? De säger att Natomedlemskapet har tjänat dem väl. Så säger de.

Det är tvärtom. Fråga balterna! Tror ni att balterna har gått med i Nato för att de vill öka risken att bli angripna? Det är naturligtvis precis tvärtom. De har gått med för att de upplever att det skapar ökad säkerhet.

Varför tror ni att det ukrainska parlamentet nu lämnar in en ansökan om medlemskap i Nato? De har gjort det nu när ryssarna står på deras territorium. Nu kommer Ukraina såklart inte att få bli medlem. Det är för sent att teckna brandförsäkring när huset står i brand.

Utrikesministern säger att Nato inte är svaret på klimatproblem och pandemier. Nej, jag vet. Säkerhet är bredare. Men det är så. Det är inte JAS-plan som skyddar oss mot klimateffekten, men det är heller inte grön skatteväxling som skyddar oss mot Putin. Det är helt olika problem, och de måste mötas med helt olika åtgärder.

Tvära kast? Kerstin Lundgren sa det: Vi har funderat på de här frågorna i Sverige sedan Berlinmuren föll. Vi gick med i Partnership for Peace i mitten av 1990-talet. Vi har utrett det gång på gång. År 1949 fördes den första diskussionen om Sverige ska gå med i Nato. Det är inga tvära kast, utrikesministern. Man kan säga ja eller nej, men man kan inte säga att vi förhastar oss.

Herr talman! Utrikesministern gillade inte att jag beskrev verkligheten som den är. Jag tog upp uppskjutningarna av medeldistansrobotar från Barents hav. Jag tog upp utplaceringen av Iskanderrobotar i Östersjöområdet. Man kan också ta upp att det är konstaterat från amerikansk sida att Ryssland försöker manipulera presidentvalet i USA. Relationerna beskrivs från både rysk och amerikansk sida som de sämsta sedan kalla kriget. Det här måste vi ta in.

Vad Bringéus utredning klart och tydligt säger är att skulle det uppstå en konflikt i Östersjöområdet, det vill säga i vårt närområde, då blir vi indragna vare sig vi vill eller ej.

Det är därför det är mycket bättre att förbereda sig med sina vänner än att improvisera. Ingen av oss vill ha krig - naturligtvis inte. Ett försvar är till för att ha en tröskel, för att skapa trygghet. Det bästa sättet att öka avskräckningen är ju ett svenskt Natomedlemskap tillsammans med att stärka vår egen försvarsförmåga.

Det finns andra saker som också är viktiga. Det jag tycker är viktigt i debatten är att man också är praktisk.

Jag läser ur en Gotlandstidning: "Det har tidigare varit känt att den militära återetableringen på Gotland försvårats eftersom halva skjutfältet" - Tofta skjutfält - "har ett begränsat tillstånd och den andra delen saknar fullständigt tillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Men nu kan även Jas Gripen stoppas från att landa på Visby flygplats. I en omprövning av flygtillståndet som ligger hos statliga Swedavia har ett nytt villkor tillkommit - man ska bullerisolera.

Det blir någonstans orimligt att vi försvårar för Gotlandsgruppen som vi nu ska ha, alltså hemvärnet och kvalificerad militär personal. Bristen på besked från regeringen försvårar. Det här ligger ju på regeringens bord och är någonting som utrikesministern och regeringen kunde se till att göra något åt på en gång.

Detta gäller även Hanöbukten, det övningsområde i Blekinge där man planerar att bygga världens största vindkraftverk. Det skulle förstöra övningsområdet, och jag tror att alla här vet att övning är viktigt. Utan övning får vi ingen effekt, så vi får se till att bevaka de svenska övningsområdena.

Det här är en hemläxa. Det är ett uttryck som försvarsministern ofta brukar använda. Det är en hemläxa som jag skickar med utrikesministern. Det här är någonting som regeringen kan fatta beslut om. Det ligger en lång rad ärenden på ert bord som ni kan fatta beslut om.

En sak till: Nord Stream 2. Här är det någon sorts dubbel bokföring. I det rådande säkerhetspolitiska läget borde vi ju agera för att förhindra det här. Utrikesministern har i en debatt för några månader sedan sagt att vi minsann har samma linje som Baltikum och de länder som är negativa.

Men det visar ju sig att regeringen inte var med och skrev under brevet till kommissionen, och det blir väl lite konstigt. Regeringen säger hela tiden att man hoppas att EU på något vis ska fixa detta. Men vi är ju med i EU, och då ska vi påverka.

Min konkreta fråga till utrikesministern, som kommer efter mig på talarlistan, är: Det finns en speciell ambassadör som har ansvaret för denna fråga nu, så vad gör Sverige för att förhindra gasledningen? Vi skulle kunna leverera ett svar på en gång genom att till exempel stoppa utlåningen av Slite hamn. Det vore en konkret sak.

Herr talman! Ärade ledamöter! Detta utvecklas mer och mer till en försvarspolitisk debatt, och där kan förvisso Nato vara ett svar för somliga. Men det verkar finnas ett stort motstånd mot att hålla en säkerhetspolitisk debatt med det bredare säkerhetsbegreppet. Det går inte!

De som nu har kallat mig till debatt om säkerhetspolitiken har regerat Sverige i åtta år. Den dåvarande statsministern valde att kalla Försvarsmaktens säkerhetsanalyser för särintresse. Vår regering gör andra prioriteringar, och sedan 2014 har riksdagen med bred majoritet fattat beslut om att förstärka det svenska försvaret. Sedan tycker Björklund att det inte räcker till, och det kan man ju tycka. Man kan ha olika åsikter om hur stort det ska vara.

Regeringen arbetar i linje med den försvarspolitiska inriktningspropositionen, som fem riksdagspartier kom överens om förra året och som innebär att vi stärker det svenska försvaret och utvecklar våra samarbeten. Ingen här har pratat om samarbete. Det finns ett svar på alla frågor, och det är Nato, tyvärr.

Försvarsförmågan förstärks, övningsverksamheten utvecklas och förbandens förmåga höjs. Anslagen höjs med 10 miljarder fram till 2020 och 17 miljarder totalt med tidigare beslutade höjningar. Det är klart att denna överenskommelse är mycket betydelsefull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Jag hinner inte säga allt, men att bygga säkerhet tillsammans med andra är och har under lång tid varit en hörnsten i svensk säkerhetspolitik. Jag tror att man vill att vi ska stå fast vid vår säkerhetspolitiska doktrin, att vi ska bygga samarbeten och att vi ska ha en, inte historielös, utan historiskt effektiv politik också när det gäller vår militära alliansfrihet. Till slut handlar det om avskräckning eller avspänning, och jag förespråkar avspänning.

(Applåder)

Herr talman! Jag får inga svar från utrikesministern, och jag tror inte att jag får det av någon annan av socialdemokraterna i kammaren heller. Låt mig därför vända mig direkt till de kloka socialdemokrater som inte finns i kammaren utan ute i samhället med en grundläggande fråga: Är det i partiets eller nationens intresse man ska agera?

Om man vet att man kan vara med och höja tröskeln för konflikter i vårt närområde, minska konfliktrisken och därmed vara med och säkra freden och öka säkerheten för Sverige och i Östersjöregionen - vad är hindret för att ta det steget?

Med ett Natomedlemskap vet man dessutom att man kan få hjälp om något händer; man behöver inte hoppas, tro, önska eller be. Utrikesministern säger att vi ska göra saker och ting tillsammans med andra, och i Bringéus utredning räknas också en mängd olika organisationer upp: EU, OSSE, FN. Allt detta är ju alldeles utmärkt, men socialdemokratins blinda fläck är att man säger nej till Nato. Man ser gärna samarbete med andra, men man exkluderar en organisation och ett samarbete som så många andra demokratier har anslutit sig till - i partiets eller nationens intresse?

Det sägs också att vi inte ska riskera att öka spänningarna, men var har ni varit de senaste åren? Vi har sett utplaceringar av Iskander de senaste dagarna, provokationer, incidenter, trupprörelser och desinformation. Ja, jag tror att fred byggs genom samverkan: EU, OSSE, FN, Nato.

Dessutom vänder jag mig mot Stig Henriksson, som säger att det ena är ungefär lika dåligt som det andra. Det är precis den bild Putin och Ryssland vill ha. Det är inte lika dåligt; det är inte samma sak. USA och Ryssland gör inte samma sak. Det är skillnad på en demokrati och ett auktoritärt land.

Herr talman! Jag tycker att man ändå får ut något väldigt positivt av att lyssna på denna debatt: Den aningslöshet vi talade om i början verkar vara ganska bortblåst, med några få undantag på den yttersta vänsterkanten. Det är bra och positivt.

Sedan är det klart att vi kan stå här och slå varandra i huvudet med olika lösryckta citat från utredningen. Och låt oss vara ärliga: Den ger stöd åt båda sidor. Det råder ingen som helst tvekan om det. Jag tycker kanske att den viktigaste slutsats som dras i utredningen är den som utrikesministern var inne på inledningsvis: Natomedlemskap för Sveriges del är en politisk fråga; det går inte att utreda fram. Det är alltså politiska åsikter och värderingar som ska ligga till grund för detta och inte vad en enskild utredare kommer fram till i en enmansutredning.

För Sverigedemokraternas del är vi inte beredda att ge vare sig Erdogan, Clinton eller Trump något avgörande inflytande över svensk försvars- och säkerhetspolitik. Det tycker jag är en viktig utgångspunkt. I stället föreslår vi en kraftig förstärkning av den nationella försvarsförmågan och ett ytterligare fördjupat samarbete med Finland i ett försvarsförbund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Samtidigt, herr talman, vill vi inte se något ytterligare tyst närmande till Nato utan att det föregås av en ordentlig, genomlysande debatt och, som jag nämnt vid några tillfällen tidigare i dag, gärna av en folkomröstning. Ska Sverige ansluta sig till Nato måste det definitivt föregås av en folkomröstning. Därför använder jag de sista sekunderna till att upprepa min fråga till borgerligheten och i synnerhet Jan Björklund: Är man beredd att med en enkel riksdagsmajoritet rösta in Sverige i Nato, eller krävs det en bredare uppgörelse eller en folkomröstning?

Herr talman! Utrikesministern! Tvära kast - jo, jag tycker att det skulle vara tvära kast om Sverige gick med i Nato. Att vara en del av Nato är en enorm skillnad i förhållande till det värdlandsavtal som vi undertecknat eller Partnerskap för fred. Bland annat skulle vi teoretiskt sett kunna tvingas att ha kärnvapen på svensk mark. Vi skulle få svårt att arbeta med kärnvapennedrustning internationellt på det sätt vi vill, och vi skulle hamna under artikel 5. Det är tvära kast och en enorm skillnad i förhållande till var vi står i dag.

Jag tycker att det känns som att vi, precis som utrikesministern sa, halkar in i ett spår där vi pratar försvarspolitik och inte säkerhetspolitik. Det är verkligen synd. Jag tänker på Agenda 2030, som hela världssamfundet faktiskt lyckades komma överens om. Vi skulle jobba tillsammans, och vi skulle se på utvecklingen i världen ur ett bredare perspektiv. Det måste vi kunna göra här i Sverige också när det gäller säkerhetspolitiken.

Att främja fred och säkerhet är mångskiktat. Men kärnan handlar till syvende och sist om att arbeta förebyggande och förhindra konflikter innan de har uppstått, och det gäller både på det internationella planet och i Sverige. Därför vill jag understryka det utrikesminister Margot Wallström sa tidigare: hellre avspänning än avskräckning, och nej tack till Natomedlemskap.

Herr talman! För att Sveriges säkerhetspolitik ska vara trovärdig måste vi också ha en trovärdig och hård kärna i den politiken.

Vi vill vara solidariska. Vi talar inte bara om det; vi tycker att vi ska kunna garantera solidariteten med våra nordiska grannar och med våra baltiska grannar. Vi tycker att det är viktigt att vi säkerställer att vår Östersjöregion blir en region som inte inbjuder till konflikter och inte inbjuder Putin att manövrera och destabilisera utan faktiskt klarar ut att man här inte ska göra sig besvär.

Herr talman! Tänk tanken att vi hade haft den här debatten om våra baltiska grannar inte hade varit medlemmar i Nato. Hur hade vi då sett på deras situation? Jag tror att flera i den här kammaren då skulle kunna tänka tanken att det nog skulle kunna vara nära till hands att de upplevde samma sak som våra vänner i Georgien eller Ukraina har upplevt.

Just nu är den konfliktavhållande insatsen, det som Nato gör, det som håller Rysslands fingrar borta från de baltiska grannarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Tiden är inne att göra vår uttalade solidaritet trovärdig genom att både ge och ta emot garantier för att på nytt hitta en bred politisk samsyn som bygger fred och frihet i vår del av världen. Jag hoppas att vi ska kunna göra den resan tillsammans.

När man hör Sverigedemokraternas Putinvänliga krafter tycker jag att Socialdemokraterna borde fundera på om vi ska ha en säkerhetspolitik som vilar på Sverigedemokraternas axlar.

Herr talman! Visst är det synd att man inte har jättemånga minuter för att bemöta allt man har hört?

Vi skulle ha en säkerhetspolitisk debatt. Det står så i alla fall. Men som vanligt har debatten i allt väsentligt reducerats till att bli en försvarsdebatt. Det i sin tur har reducerats till att handla om det militära försvaret. Och allt handlar förstås om Ryssland.

Jag delar kritiken mot Putins Ryssland, vars politik liknar alldeles för mycket den kanske blivande Natobrodern Erdogans politik. Det handlar om ett alltmer auktoritärt styre och förföljelse såväl mot politiskt oliktänkande som mot fria medier med mera. Men är Ryssland därigenom ett hot mot Sverige?

Nu har vi i alla fall hört att ingen längre räknar med ett isolerat ryskt anfall mot Sverige, och det är bra att vi har sorterat bort det.

Då handlar frågan om militärallianser. Jag påstår att historisk erfarenhet, sunt förnuft och 200 år av erfarenhet pekar på att det är ganska lyckosamt att stå utanför militärallianser. Sedan får man skilja mellan avsikt och resultat, Jan Björklund. Avsikten med att gå in i en militärallians är en sak, resultatet kan vara ett annat.

Det finns mycket att säga om detta, men jag ska inte förlänga debatten så mycket mer.

Sverige ska ha ett bra försvar. Men det är säkerhetspolitik i mycket vidare bemärkelse som kan skapa den ömsesidiga säkerhet som är nödvändig för att övnings- och rustningsspiralen i vårt närområde ska brytas. Om detta borde vi också diskutera.

Herr talman! Jag vill tacka både talmannen och övriga riksdagspartier för att ni har hörsammat Liberalernas önskemål om att ha denna debatt, som skulle handla just om Nato. Det var själva önskemålet, och debatten har handlat om det.

De besked som regeringen ger är ändå märkliga. En utredning är mycket tydlig i sina slutsatser, och regeringen sticker huvudet i sanden. Detta är jobbigt. Det är mycket neutralitetsnostalgi, Palmenostalgi och allt vad det nu kan vara som sitter i väggarna på Sveavägen 68. Det är det som styr detta; det är inte Bringéus utredning. Utredningen viftas bort. Man säger att den inte har kommit fram till något, men den fick inte dra någon slutsats. Men det är helt uppenbart var den landar. Därför håller inte regeringens argument.

Jag tycker att Jimmie Åkesson är den starkaste försvararen av regeringens linje här inne. Han har en mycket starkare argumentation än vad regeringen själv har. Men Margot Wallström ska möjligen fundera över varför det är så. Varför landar ett parti som Sverigedemokraterna, som själva och tillsammans med den övriga europeiska extremhögern har en enorm fascination för Putin och Ryssland, i samma slutsats som Margot Wallström?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Sedan säger Margot Wallström: Ni talar bara om Nato. Ni talar inte om samarbete.

Ursäkta, men vad är Nato? Det är ju ett samarbete mellan världens mest stabila demokratier - Turkiet undantaget. Men de övriga 30 länderna är världens mest stabila demokratier. Det är ju ett samarbete.

Generalsekreteraren är den förre socialdemokratiske ledaren i Norge. Det är ett samarbete som handlar om att våra barn och våra barnbarn också ska få leva i frihet och demokrati. Det är det som detta samarbete ytterst går ut på. Det är därför som Nato är grundat, det är därför som Nato finns, det är därför som den amerikanska närvaron är viktig också på 2000-talet precis som på 1900-talet.

Herr talman! Detta är en debatt som har handlat om det säkerhetspolitiska läget, och det finns anledning att vara orolig.

Vår arméchef, Anders Brännström, sa i början av året att Sverige kan vara i krig om några år. Det är någonting som vi hoppas inte ska ske, men vi måste få en helt annan beredskap. Sverige kan bli angripet. Vad ska vi då göra?

Försvarsuppgörelsen var ett viktigt trendbrott, men den måste följas av fler steg så att vi på olika sätt kan stärka vår försvarsförmåga. Men med det sagt räcker det inte. Hur mycket vi än satsar kommer det inte att räcka. Vi klarar oss inte själva. Vi är beroende av våra grannar.

Det skrivs i Bringéus utredning att om det blir en konflikt i vårt närområde dras vi in. Då är det betydligt bättre att förbereda sig med sina vänner, för det är våra vänner som finns i Nato.

Visst är det finländska samarbetet jättebra. Men de militära muskler som behövs för att man ska vara konfliktavhållande finns inte. Och just konfliktavhållande var ett nyckeluttryck i denna utredning.

Sedan är det ganska trist att notera att det finns en allians här - en pakt - mellan regeringen, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som krampaktigt håller fast vid alliansfriheten, trots att favoritargumenten har smulats sönder. Nu finns det bara Amerikahat, neutralitetsnostalgi och, tror jag, problem i det egna partiet kvar när det gäller att hantera dessa frågor. Det är beklagligt. Vi måste se att det handlar om säkerhet i en ny tid.

Det finns också frågetecken kring ledarskapet när det gäller Nord Stream. Varför är man inte med? Det tycks som att man har ett sätt att tala om detta internt i landet. Man måste också agera utrikes. Vi måste se till att göra vad vi kan för att stoppa Nord Stream 2.

Aktuell debatt om Sveriges säkerhets-politiska situation

Herr talman och ärade ledamöter! Jag tackar Liberalerna och Jan Björklund för att vi fick ha den här säkerhetspolitiska debatten. Tack också för den intellektuella nivån, som har spänt från Gabriel García Márquez till Bob Dylan och jag vet inte vad. Tack även för den trevliga tonen, som jag tycker har varit bra.

Ett svenskt Natomedlemskap är inte svaret på alla de säkerhetspolitiska utmaningar vi ser i dag, har vi konstaterat. Det viktigaste är ju att se till att förebygga konflikter, och det måste vara den smarta kärnan i en säkerhetspolitik. Jag vill betona bredden av de säkerhetspolitiska instrument Sverige har till sitt förfogande, som diplomati och - förstås - militär förmåga, liksom medling och förtroendeskapande åtgärder. Det ökar vår förmåga att verka för avspänning och stabilitet i Europa och vårt närområde.

Jag tror att vi delar analysen av oron, farorna och allt det där. Men frågan är ju hur vi undviker att hamna i en situation med konflikt, Mikael Oscarsson. Hur undviker vi att hamna där? Ska vi vänta tills vi är där, och då ropa på Nato? Vi måste se till att vi förebygger konflikter. Vårt aktiva arbete för att värna den europeiska säkerhetsordningen och upprätthålla respekten för internationell rätt ska ses i det perspektivet, och den militära alliansfrihetens främsta fördel är att den har gett och ger Sverige handlingsfrihet. Vi har handlingsfrihet att bygga diplomatiska och militära samarbeten.

I generationer har vi levt i fred. Jag tycker att bevisbördan ligger på dem som vill ändra den fredstraditionen och vad som skulle komma i dess ställe. Jag tycker att det är viktigt att den militära alliansfriheten har ett brett stöd bland det svenska folket, och det är vad vi kan luta oss mot. Det är ni som vill ändra vår säkerhetspolitiska doktrin som har bevisbördan nu. Jag hoppas förstås att vi ska kunna fortsätta ha en god och respektfull debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.