Utrikespolitisk debatt - 2016-02-24

Fru talman, ledamöter och åhörare! En dag som denna, när den utrikespolitiska deklarationen avges och utrikespolitiken debatteras, är det lätt att fastna i eländesbeskrivningarna. Därför tänkte jag ta en annan inriktning i mitt inlägg, fru talman, och ta fasta på att världen faktiskt blir bättre totalt sett. Trots det vi ser på tv och läser i tidningar om krig, svält, flykt och annat elände är det så att världen totalt sett blir bättre.

För den sakens skull ska vi inte glömma de problem som finns i världen. Dem måste vi arbeta med. Men låt oss söka hopp i det positiva vi faktiskt lyckats åstadkomma i världen!

I Myanmar/Burma har demokratiseringen inletts. På Kuba smälter inte längre bara isen i rom-och-colan, utan även den politiska isen börjar lossna. I Tunisien går den gröna revolutionen mödosamt vidare, och demokratiseringsprocessen har till och med fått Nobelpriset. I Tanzania börjar nu arbetet med att bygga upp sociala trygghetssystem för att stödja över 1 miljon hushåll. Det arbetet sker bland annat med svenska biståndspengar, som har satsas i detta.

FN aktiverar sig nu för det västsahariska folkets självklara rätt till självbestämmande. I Paris slöts i slutet av förra året ett globalt klimatavtal, och i New York slöts förra året ett avtal om hållbara utvecklingsmål - det vi kallar 2030-agendan.

Vi kan konstatera att det i dag, jämfört med för 20-25 år sedan, är fler i världen som har ett arbete. Det är färre som svälter, och det är fler som går i skolan - pojkar och, framför allt, flickor. Det är färre väpnade konflikter, men utvecklingen de senaste tio åren har tyvärr sett ut så att antalet dödade i de kvarvarande och uppblossande väpnade konflikterna har ökat.

Fler och fler människor i världen lever i demokratier och har sin rätt att rösta och sin rätt att fritt uttrycka sig. Det är totalt sett, fru talman, en värld som de senaste 20-25 åren faktiskt har blivit bättre.

Sveriges uppgift i världen är att bidra till och förstärka den positiva utvecklingen. Det kan och ska vi göra med utgångspunkt i vår militära alliansfrihet, vår 100-åriga tradition av demokrati, vår 200-åriga fred och vår 250-åriga tryckfrihet. Vi i Sverige har en god grund att stå på i vårt internationella och globala arbete. Det är den grunden vi står på när vi globalt arbetar för demokrati, rättvisa, rättigheter, fred och välstånd.

Fru talman! Jag är stolt över Sverige, detta glest befolkade, avlånga land långt uppe i norr där barrskogsbältet breder ut sig - detta land där natten och mörkret sträcker sig så långt om vintern och där dagen och ljuset sträcker sig så långt om sommaren. Så mörkt om vintern, så ljust om sommaren - men året runt ett hopp och ett ljus i mörkret för världens fattiga och förtryckta. Detta Sverige, fru talman, är jag stolt över och vill ha som grund för vårt fortsatta internationella engagemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

(Applåder)

I detta anförande instämde Valter Mutt (MP).

Fru talman! Jag delar förstås den uppfattning Kenneth G Forslund här ger uttryck för - det blir bättre i världen, såtillvida att det alltid har blivit bättre, i vilket fall de senaste 500 åren. Ekonomin har växt i världen. Vi har klarat av att hantera såväl epidemier som svårare åkommor. Vår hälsa blir bättre, och vi uppnådde väl nästan alla av milleniemålen, om jag inte minns fel.

Men jag tror att det är väldigt viktigt, fru talman, att vi är medvetna om de otroligt stora politiska risker vi står inför nu och inte viftar bort dem. Det kan vara så att om ett halvår vaknar vi upp och Donald Trump är president i USA, Vladimir Putin är president i Ryssland, Marine Le Pen är president i Frankrike, Tayyip Erdogan är fortsatt president i Turkiet, Asad är kvar i Syrien och så vidare. Det där för oss till vad som är kärnan: Demokratin måste vinnas för varje generation. Vi får aldrig glömma detta och vifta bort det med slentrianmässigt, allmänt optimistiska propåer.

Fru talman! Jag utgår från att Fredrik Malm återkommer till någon fråga i sin andra replik.

Fredrik Malm pekar på att i ett 500-årigt perspektiv har naturligtvis allting blivit bättre. Nu tog inte jag ett 500-årigt perspektiv. Jag tog ett perspektiv på 20-25 år. Man skulle möjligen kunna förlänga det till 30 år.

Det är ändå så att världen totalt sett under de senaste decennierna har gjort väsentliga framsteg. När vi ska hantera de eländen som onekligen präglar vår värld tycker jag att det är viktigt att ha detta med oss för att inte tappa tron och hoppet på att det går att bygga en bättre värld, för det är när vi tappar tron och hoppet som extremismen växer och de enkla, snabba och farliga lösningarna får ett ökat stöd bland människor.

Fru talman! Det är ändå viktigt att vi inte fastnar i den slentrianmässiga beskrivningen att allt bara blir bättre, för det blir inte det just nu. Den politiska utvecklingen i världen är inne i ett av sina absolut mörkaste skeenden just nu, om vi jämför med de senaste 20-30 åren.

När jag engagerade mig politiskt var Boris Jeltsin president i Ryssland. I dag är det Vladimir Putin. När jag engagerade mig politiskt blickade man framåt och såg att det fanns en möjlighet efter kalla krigets fall. Pinochet var borta, apartheid hade försvunnit, Taiwan hade växt fram som den första kinesiska demokratin och så vidare. Det var en helt annan optimism i världen för 20 år sedan än vad det är nu.

Det för oss tillbaka till den grundläggande frågan, den kanske mest slitna klyschan av dem alla, att demokratin måste vinnas för varje generation. Det finns en risk att vi glömmer det om vi bara har en allmän uppfattning att allt hela tiden bara blir bättre. Då är risken att vi inte ser de enorma utmaningar vi står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Jag uppfattade tyvärr fortfarande inte någon fråga i Fredrik Malms replik.

Jag håller med om att demokratin måste vinnas av varje generation. Men jag håller inte med Fredrik Malm när han säger att världen bara blir sämre just nu, för vi har faktiskt en dubbel utveckling. Det går åt fel håll på vissa delar av den här planeten, medan det på andra delar av planeten går åt rätt håll. Det går åt rätt håll på Kuba, i Myanmar och i Tanzania, exempelvis. Det tas små steg framåt för människor till att komma dithän att de får leva i den demokrati och den frihet som både jag och Fredrik Malm står upp för, hyllar och vill att hela världens alla människor ska dela.

Fru talman! Jag har en fråga till Kenneth G Forslund som kanske handlar om hopp och ljus. Jag tänker på tryck- och yttrandefriheten. Den ser mörka tider i dag. Jag vill gärna höra en kommentar från Kenneth G Forslund till detta.

Jag refererar till dagens radionyheter, där det tydligt talades om att i Kina ska minsann medierna numera förmedla statens politik, nyheter och visioner. Det var ytterligare ett inslag som handlade om Iran och två unga hårdrockare, 21 och 23 år gamla, som har fängslats med motivet att de utgör ett hot mot regimen.

Jag tycker att detta är ytterst allvarligt. Det handlar om tryck- och yttrandefriheten, inte i Sverige men världen över. Vi har en skyldighet och ett ansvar i ett land där tryck- och yttrandefriheten är 250 år gammal att arbeta och verka internationellt för att den ska finnas.

Fru talman! Jag delar Margareta Cederfelts oro över hur bristen på tryckfrihet tenderar att breda ut sig.

Margareta Cederfelt tog upp Kina och Iran. Tyvärr kan vi lägga länder till den listan som ligger betydligt närmare oss. Vi ser en oroande utveckling till och med i ett antal av EU:s medlemsstater vad gäller tryck- och yttrandefrihet och pressfrihet.

Därför är det viktigt att Sverige, som i år firar sitt 250-årsjubileum av tryckfrihet, står upp för tryckfriheten och pekar på fördelarna och nyttan med den för att bygga demokrati och välstånd.

Precis som Fredrik Malm i det tidigare replikskiftet här pekade på att demokratin måste vinnas av varje generation tror jag att också tryckfriheten måste försvaras av varje generation. Vi kan aldrig ta den för given och självklar. Vi måste alltid vara beredda att stå upp för och kämpa för den.

Fru talman! Tack för svaret, Kenneth G Forslund! Då uppfattar jag Kenneth G Forslunds svar som att regeringen kommer att använda sitt mandat inom EU, FN och andra organisationer för att aktivt arbeta för tryck- och yttrandefrihet.

Låt mig nämna ytterligare ett exempel, Turkiet med över 100 000 stängda hemsidor på internet. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Så här ska det inte gå till.

Sverige kan, om Sverige vill, lyfta fram de här frågorna - det är ytterst viktigt - i de politiska församlingar där Sverige verkar. Kommer så att ske?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Det sker i alla kontakter som Sverige har med länder som bryter mot yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och demokrati och som tillämpar dödsstraff. Oavsett om det är en socialdemokratiskt ledd regering eller om det är en moderatledd regering är Sverige konsekvent i detta, och det är viktigt att vi är det. Det gör att vi åtnjuter respekt till och med bland dem vi kritiserar för att vi är just konsekventa. Det är inte bara så att vi är konsekventa oberoende av vilken regering som för tillfället styr Sverige, utan vi är också konsekventa i vår kritik mot brott mot mänskliga rättigheter, oavsett vem som begår dem. Det väcker också respekt.

Detta arbete har vi alla från alla partier i den här riksdagen ett ansvar att fortsätta, och jag kan försäkra att Sverige och den nuvarande regeringen fortsätter det arbetet.

Fru talman! Svensk utrikespolitik präglas av en stor samsyn, och så har det varit under en längre tid. Vi står upp för viktiga värderingar, mänskliga rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, hbtq-rättigheter, yttrandefrihet, journalisters möjligheter att utöva sitt yrke och en grundläggande positiv syn på ett demokratiskt och inkluderande ledarskap med en balanserad syn på institutionernas roll. Vi står upp för ordning och reda och väljer dialog framför konflikt och konfrontation. Och i dag, i den här debatten, är den dag på året då vi är som mest osams.

Samsynen är viktig för att ansvarsfullt kunna regera med stöd av en majoritet i Sveriges riksdag men också för att kunna regera med stöd av en minoritet eller, som nu, med stöd av en mycket svag minoritet i riksdagen. Som konstruktiv opposition är det viktigt att svensk linje håller över tid och att vi inte backar. Det slår vi vakt om.

Världen saknar inte utmaningar. Konflikter, klimatförändringar och sjukdomar som hiv, zikavirus och ebola påverkar människor, regioner och länder. Sverige försöker bidra till att världen ska bli bättre genom handel, diplomati och bistånd.

En del av Sveriges utrikesengagemang handlar om det konfliktförebyggande arbetet och fredsbyggandet. Det är knepigt, skört, långsamt och svårt att mäta. Fortfarande är flest män involverade i processerna. Motsatsen är vårt bidrag till vaccin och medicin i världen. Det är förhållandevis enkelt, stabilt, snabbt och mätbart, och det involverar främst kvinnor.

Stödet till vaccinalliansen Gavi och Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria är en viktig del i vår biståndspolitik. Effekten är tydlig. Små barn dör inte längre av sjukdomar som går att förebygga. Det bygger motståndskraft på flera plan och stärker samhällen. Sjukdomarna som är hälsohot i fattiga länder kan förebyggas och behandlas. Vissa sjukdomar kan till och med utrotas.

Resurserna räcker aldrig till när det gäller bistånd, även om Sverige som land är en stor givare och ska fortsätta att vara det. Biståndet har också stort stöd i Sverige, särskilt det humanitära och särskilt när vi varje dag ser hur världen brinner.

Omvärlden förändras, och de humanitära katastroferna pågår under längre tid. Biståndet står inför stora utmaningar. Hela det globala biståndssystemet behöver bli bättre. Det handlar om samordning, ökad effektivitet, nya finansieringsformer och bättre koppling mellan ren krishantering, alltså det humanitära biståndet, och det mer långsiktiga utvecklingsbiståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Samtidigt måste vi hantera världen som den ser ut just nu. Regeringens uppdrag måste vara att prioritera så att svenskt bistånd gör så stor skillnad som möjligt. De nya hållbarhetsmålen är en rimlig möjlighet till nystart, men då krävs struktur och styrning också i Sverige.

Som konstruktiv opposition är jag väldigt orolig över hur Sverige tappar fart i viktiga motvindsfrågor, att regeringen inte tar upp SRHR på mötena och att Miljöpartiets politik leder till att Sveriges bistånd handlar mindre om vaccin och att Globala fonden får minskade anslag trots att Sverige redan har lovat annat.

Just detta spelar roll lite bredare eftersom Sverige har varit ett föredöme, och om vi öppnar upp för att bryta löften kan andra länder också göra det. Det har uppmärksammats av bland annat 159 civilsamhällesorganisationer runt om i världen i en gemensam artikel.

Till detta kommer en mer än lovligt luddig strategi för Syrien, den största humanitära krisen just nu. Normkritiken är möjligen inte det värsta problemet utan snarare utvecklingen mot en geopolitisk mardröm. Den ryska aggressionen och stormaktsambitionerna bidrar till det.

Utvecklingen är möjligen inte regeringens fel. Dock går Miljöpartiet och en del socialdemokrater till storms mot svenskt samarbete med Nato och odlar omsorgsfullt myter om bland annat kärnvapen på svensk mark - trots att vi bygger säkerhet tillsammans med andra och Sverige är värt att försvara.

Det finns en rejäl otydlighet om vad som ska gälla för biståndet, inte så mycket prioriteringsmässigt eftersom tänket från den biståndspolitiska plattformen ännu ligger kvar även om den ska uppdateras med de nya hållbarhetsmålen. Men ekonomiskt är det mycket otydligt.

I höstbudgeten uppgick medel till flyktingmottagning i Sverige till omkring 20 procent av biståndsramen. Sedan kom uppgifter i medierna om uppemot 60 procent, och Sida meddelade att de räknade med 50 procent. Det skapade en stor oro i det civila samhället.

Så landade det på ett slags tak på 30 procent. Beskeden från regeringen var att detta skulle hanteras med senareläggning av redan bortlovade utbetalningar. Men sedan kom information i ett pressmeddelande från Vänsterpartiet att 2 miljarder extra skulle tillföras och betalas före årsskiftet.

Hela denna hantering är nu KU-anmäld.

Men det handlar inte bara om stora pengar utan om principer - som det futtiga i att ta bort skatteavdraget för gåvor nu när världen brinner.

Fru talman! Förra veckan besökte delar av utrikesutskottet Etiopien och Tanzania. Det var en lärorik och mycket intressant resa, särskilt då Afrika är en fantastisk kontinent som det är svårt att inte bli kär i. Den har också en stor framtida potential.

Både Etiopien och Tanzania har växande ekonomier och strävar efter att en dag kunna stå utan bistånd. De vill samtidigt fortsätta att ha goda relationer till Sverige och ser gärna att svenska investeringar och företag etablerar sig där. Det påpekades flera gånger att svenska företag och investeringar ger länderna större möjlighet att komma ur biståndsberoendet och fortsatt goda relationer till Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det var glädjande för mig att se deras ambition att kunna stå på egna ben. Sverige har då lyckats skapa rätt förutsättningar och incitament för dessa länder. Det visar också att sverigedemokratisk politik är verklighetsanpassad och i linje med ländernas egen vilja.

Sverigedemokraterna har ett politiskt område som vi kallar utvecklingshandel. Det innebär att ett generöst bistånd för att bekämpa extrem fattigdom och att bidra till lösandet av humanitära kriser är viktigt.

Vi ser dock brister med dagens traditionella bistånd. Det riskerar att försätta länder i bidragsberoende trots att många utvecklingsländer, särskilt i Afrika, har växande marknader.

För att lyfta dessa länder långsiktigt och för att bidragsberoendet ska upphöra behövs hjälp till självhjälp genom företag och handel. Sverigedemokraterna vill hjälpa svenska företag att investera mer i utvecklingsländer. Fler företag och ett ökat entreprenörskap leder till fler arbetstillfällen och ökade skatteintäkter för biståndsländerna.

Vi vill också främja många små entreprenörer i utvecklingsländer. Det gäller inte minst kvinnor, som det är viktigt att stödja med exempelvis utbildning och mikrolån. Vi såg ett tydligt och bra exempel på detta i Tanzania. Det är en organisation som hjälper kvinnor som av någon anledning inte får gå i skolan eller måste hoppa av skolan att starta företag eller få andra möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

Exempel på verksamheter som redan stöder företagande är Swedfund, Business Sweden, Exportkreditnämnden och Svenska institutet.

Detta är något vi vill prioritera och vidareutveckla till ett eget område som vi som sagt kallar utvecklingshandel. Att knyta handel och bistånd närmare varandra är något som också Nederländerna har genomfört.

För en hållbar utveckling är det också av vikt att kombinera stöd till företag och handel med åtgärder för att stävja korruption och att inom ramen för utrikespolitiken stödja en demokratisk utveckling där makthavare respekterar mänskliga rättigheter och tar ansvar för den egna befolkningen.

Fru talman! När vi ändå är inne på utvecklingshandel vill jag redogöra för vår generella syn på handel. Sverigedemokraterna har en positiv syn på handel med varor och tjänster. Handel minskar protektionism, förmedlar kontakter och kompetenser mellan länder och världsdelar och är en stor bidragande faktor till minskad fattigdom och ökat välstånd.

Sverigedemokraterna är i grunden ett frihandelsvänligt parti. Vi anser att Sverige inom såväl EU som internationella forum såsom WTO ska verka för en fri och öppen handel och för att motverka protektionism.

Sverigedemokraterna är generellt positiva till ett handelsavtal mellan EU och USA, det så kallade TTIP. Vi tror att det kommer att stärka den svenska industrin genom borttagandet av icke-tarrifära och tarrifära handelshinder men även genom att förebygga tillkomsten av nya handelshinder.

Sverigedemokraterna ser positivt på USA:s uttalade indikationer om transparens, deltagande och ansvarstagande. Vår förhoppning är att framtagna standardiseringar styr mot redan befintliga mekanismer inom WTO:s avtal. Avtalet innehåller dock många faktorer, och komplexiteten är påtaglig när det gäller tekniska och icke-tarrifära regelhinder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman, ärade riksdagskollegor och ni som ser på detta via tv-apparaten där hemma! Tack för att ni lyssnar! Jag talar här i dag i min roll som bistånds- och säkerhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Världen befinner sig i en av de största humanitära katastroferna någonsin. Aldrig har så många människor befunnit sig på flykt i världen som nu.

Ryssland fortsätter sin olagliga annektering av Krim. Spänningarna har ökat i Östersjöområdet.

Terrorgrupper som IS i Syrien och Irak och Boko Haram i Nigeria härjar besinningslöst. Oskyldiga dödas i stora antal. Sexuella övergrepp är en del av en vidrig krigföring.

IS fruktansvärda terrorhandlingar sätter skräck i människor världen över. Många är de oskyldiga människor som har fått sätta livet till. Paris, Beirut, Ankara och Bamako - listan kan göras lång.

Fru talman! Vi måste stå enade, och vi måste stå starka och visa handlingskraft, tillsammans. För att kunna göra detta på ett bra sätt måste vi se till helheten. För allt hänger samman: fattigdom och konflikt, brist på MR och demokrati och konflikt, klimatförändringar och fattigdom, klimatförändringar och konflikt. Allt länkar samman i en kedja som kan bygga såväl positiva som negativa spiraler beroende på hur vi agerar.

Fru talman! Därför är jag stolt över att Sverige är det land i Europa som tar emot flest asylsökande. Därför är det viktigt att vi samtidigt värnar biståndet och fortsätter att vara den största givaren per capita, också i en svår tid. Därför är det viktigt att regeringen skjuter till ytterligare pengar till det humanitära biståndet i en tid då människors, inte minst kvinnors och flickors, liv står på spel i underfinansierade flyktingläger.

Vi satsar 1,5 miljarder på bistånd till Syrienkrisen, där vi på ett nytt sätt gifter samman det humanitära biståndet med det långsiktiga. Sverige har även tillsatt en ambassadör för humanitära frågor och nu en för mänskliga rättigheter.

Fru talman! År 2015 har det hållits inte mindre än tre stora och mycket viktiga globala konferenser: om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba, om hållbara utvecklingsmål i New York och om ett bra klimatavtal, som vi fick till i Paris.

Nu gäller det bara att världen tar dessa mål och omsätter dem i konkret handling. Regeringen har tillfört 4 miljarder till den gröna klimatfonden, som ska hjälpa utvecklingsländerna att klimatinvestera och klimatanpassa.

Detta i sin tur var en viktig komponent i Sveriges framgång i Paris, där Sverige och vår gröna klimatminister Åsa Romson genom sin viktiga roll bidrog till att världen nådde det ambitiösa målet om en maxökning med 1,5 grader. Världen har enats om 17 globala och gemensamma mål för utveckling.

Regeringen kommer nu att fokusera på genomförandet av Agenda 2030, och med detta kommer en omarbetning av policyramverket för utvecklingssamarbetet att spela en viktig roll. En struktur för ökad samstämmighet mellan politikområden har satts upp i Regeringskansliet.

Fru talman! Vår alliansfrihet har tjänat oss väl i 200 år. Det är klokt och ansvarsfullt att hålla fast vid den politiken, särskilt nu när spänningarna i världen är större än på länge. Då måste Sveriges roll vara att verka för avspänning och säkerhet, såväl i vårt närområde som i omvärlden. Alliansen tycks tro att ett Natomedlemskap är en ultimat lösning för det mesta. Jag vill mena att ett Natomedlemskap är en osäkerhetspolitik, inte en säkerhetspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vår säkerhetspolitik ska i stället vara en fredspolitik. Visst, Sverige behöver ha ett fungerande försvar. Och vi håller just nu på att återställa det svenska försvar som Alliansen kastade i soptunnan under sin tid i regeringen. Och visst, vi behöver öva med andra länder. Där är vi överens.

Men fokus i Sveriges globala säkerhetspolitik ska vara fredsskapande. Då behöver vi spela på många strängar på vår lyra, såsom den mix av insatser vi har beslutat om för att bekämpa Daish. Humanitära, politiska, militära och biståndsrelaterade delar - alla behövs.

Sverige ska bli mer aktivt internationellt vad gäller att medla vid konflikt, att förebygga konflikt och att finnas kvar i post-konfliktländer och hjälpa den sargade befolkningen med återuppbyggnad.

Vi ska verka för nedrustning och avveckling av kärnvapen och utser nu en ambassadör för nedrustning.

Och inte minst, utan i stället viktigast: Sverige för en feministisk utrikespolitik. Det ska inte längre gå att utesluta 50 procent av världens befolkning från fredsförhandlingar och beslutande forum. Så länge det görs kan man inte tala om demokratiska beslut. Världens kvinnor och flickor ska inte behöva utsättas för hot, förtryck och sexuellt våld. Barnkonventionen ska respekteras överallt.

Fru talman! Det är tur att det var Alliansen som hade ansvaret för budgeten under de förra mandatperioderna. Om det hade varit Miljöpartiet hade försvaret förlorat ännu mer. Det ser man om man läser deras budgetar.

Det är också tur att vi nu har gjort upp med regeringen om försvarsbudgeten. Tack vare det kunde vi öka anslagen jämfört med Miljöpartiets och Socialdemokraternas utgångsbud.

Men, fru talman, det som är intressant är om Miljöpartiet och du, Pernilla Stålhammar, kan svara på hur ni gör solidariteten med de baltiska staterna trovärdig. Kan de räkna med att Sverige ställer upp militärt om olyckan är framme?

Fru talman! Återigen: Det finns många olika sätt man kan ställa upp på.

Jag tror att om Sverige skulle bli angripet på ett eller annat sätt skulle vi inte bara vilja ha hjälp militärt. Det finns andra saker som finns med i våra solidaritetsförklaringar och som också behöver uppfyllas. Sedan kommer vi såklart att göra allt för att inte något sådant ska ske.

Det handlar också om att inte öka spänningarna i Östersjön och att inte spä på den säkerhetspolitiska oro som exempelvis ett Natomedlemskap skulle innebära.

Fru talman! Nu hörde jag ett svar: De baltiska staterna kan inte räkna med svenskt militärt stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Regeringen verkar inte beredd att garantera de baltiska staterna det stöd som utlovats genom solidaritetsklausulen. Det gör att regeringen, här företrädd av Miljöpartiet och Pernilla Stålhammar, uppenbarligen talar om solidaritet med våra grannar men menar något helt annat. Det måste de baltiska staterna naturligtvis planera utifrån.

Det ökar otryggheten. Det ökar osäkerheten. Det bidrar till att göra Sverige till en säkerhetspolitisk risk, för oss själva men också för våra grannar i Östersjöområdet. Det är illa, fru talman.

Fru talman! Jag skulle vända på det och säga att den politik som Alliansen och Kerstin Lundgren företräder med ett Natointräde - för det är vad ni vill ha - skulle öka spänningarna och riskerna för de baltiska staterna. Jag ser det så.

Vi behöver arbeta tydligt med avspänning i närområdet, fredsskapande konfliktåtgärder, dialog och en politik som är väldigt tydlig.

Fru talman! Kära riksdagskollegor och åhörare!

Jag har i mitt anförande valt att koncentrera mig på en fråga i dagens debatt, nämligen Västsahara.

Jag besökte de västsahariska flyktinglägren i södra Algeriet strax före jul förra året. I 41 år har de västsahariska flyktingarna bott i lägren under mycket svåra förhållanden, sedan de tvingades bort från sitt land av ockupationsmakten Marocko.

Det är en ockupation som strider mot FN och den internationella domstolen i Haag. Inget land i världen har heller erkänt Marockos rätt till landet.

De västsaharier som bor kvar i den ockuperade delen av landet utsätts för systematiska och väl dokumenterade brott mot de mänskliga rättigheterna, såsom godtyckliga fängslanden, tortyr, våldtäkter, mord och förföljelser. Naturresurserna utvinns av ockupationsmakten, och västsaharierna tillåts inte organisera sig.

Precis nu inleder 21 västsahariska politiska fångar en hungerstrejk för att de ska få sin sak rättvist prövad i en civil domstol.

De 21 fängslades i samband med en massprotest under 2010 i det ockuperade Västsahara. De utgör ett tydligt exempel på de brott mot de mänskliga rättigheterna som ständigt pågår i Marocko.

Vart jag än kom under mitt besök i flyktinglägret möttes jag av en stor tilltro till Sverige och ett starkt hopp om att Sverige som första västland skulle erkänna Västsahara och göra gemensam sak med ett stort antal länder i Afrika, men även Sydamerika.

Men i januari kom beskedet om att Sverige inte tänker erkänna Västsahara i nuläget. Detta är inte bara ett historiskt misstag, utan också ett stort svek mot det västsahariska folket. Det är också ett svek mot de svenska väljarna, riksdagens majoritet och regeringspartiernas egna kongresser.

Ett svenskt erkännande skulle ha kunnat leda till att fler länder i framför allt EU hade kunnat följa det svenska exemplet. Ett ökat erkännande skulle ha gett det luttrade västsahariska folket en ökad tro på framtiden. Det skulle befästa fred och säkerhet och flytta fram Västsaharas position i FN.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vad som är orsaken till denna kovändning från den svenska regeringen är svårt att få grepp om eftersom stora delar av den utredning av Fredrik Florén som ligger till grund för beslutet är sekretessbelagda. Jag kan tyvärr befara att den svenska regeringen har lyssnat till påtryckningar från Marocko och dess allierade, framför allt Frankrike. Jag hoppas dock innerligt att jag har fel.

Ett av de huvudargument som används av ambassadör Florén är att kriterierna för ett erkännande inte är uppfyllda eftersom den västsahariska regeringen inte har en effektiv territoriell kontroll över hela det västsahariska området. Vad Florén då bortser från är att detta kriterium inte alls har tolkats på samma sätt när vi har erkänt andra länder under liknande premisser.

Så sent som i november skrev tre av världens främsta experter i internationell rätt och folkrätt, professorerna Ove Bring, Pål Wrange och Said Mahmoudi, på DN Debatt att folkrätten inte hindrar ett erkännande av Västsahara. Tvärtom är de legala förutsättningarna liknande dem som har rått när vi har erkänt Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Palestina.

Regeringen säger sig i stället vilja öka sina ansträngningar i FN. Jag vill då påminna regeringen om att FN i dag står tämligen handfallet när det gäller Västsahara och att FN:s ansträngningar hittills inte har varit särskilt framgångsrika.

Marocko gör allt för att sabotera och försvåra FN:s arbete. Marocko försöker med alla medel hindra att den av FN beslutade folkomröstningen ska äga rum, och försöker i stället få världen att erkänna det ockuperade Västsahara som Marockos södra provinser. Marocko har blockerat FN:s särskilda sändebud för Västsahara, Christopher Ross, från att besöka landet under lång tid. Man försöker även stoppa FN:s generalsekreterare Ban Ki Moons planerade besök till landet.

Fru talman! Det är av stor vikt att Sveriges regering utövar påtryckningar på Marocko samt agerar i FN och andra internationella sammanhang så att både FN:s sändebud och generalsekreterare snarast får möjlighet att besöka Västsahara.

Folkomröstningen är det naturliga instrumentet för västsaharierna för att utöva det självbestämmande de har rätt till, enligt FN:s system för avkolonialisering. Ett svenskt erkännande hade kunnat bryta det stillestånd som just nu råder i avkolonialiseringsprocessen och gett Västsahara en ökad möjlighet att möta Marocko som en jämlik part.

Jag vill därför vädja till regeringen att ompröva beslutet och snarast erkänna Västsahara. I väntan på detta är det helt nödvändigt att Sverige med kraft intensifierar arbetet för att FN ska genomföra den folkomröstning som parterna kom överens om 1991. FN-styrkan Minurso bör få ett utökat mandat till att även omfatta övervakning av de mänskliga rättigheterna. Självfallet måste vi också öka biståndet till de västsahariska flyktinglägren.

Fru talman! Just nu är 4 718 230 personer registrerade Syrienflyktingar hos FN:s flyktingkommissariat UNHCR i grannländerna, i huvudsak i Turkiet, Jordanien, Libanon och irakiska Kurdistan. Av dessa lite drygt 4,7 miljoner människor är 20 procent ännu inte fyllda tolv år. Det betyder att vi har nästan 1 miljon barn under tolv år som sitter i flyktinglägren eller bor under ofta mycket svåra omständigheter i trädgårdar och parker och inneboende i överfulla lägenheter, i källare och så vidare i grannländerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi kan därtill, fru talman, lägga till internflyktingarna i Syrien eller människor som på olika sätt är beroende av humanitär nödhjälp och som har flytt sina hem från en by till en annan, från en stad till en annan och så vidare. De är ungefär 7 miljoner. Vi har några miljoner - oklart exakt hur många - som fortfarande är interna flyktingar i Irak. De befinner sig i huvudsak i norra Irak, i Bagdad eller i södra Irak, och de har flytt från andra områden. Därtill har vi 5 miljoner palestinier som är en del av FN:s palestinska organs Unrwas försorg. Det finns ytterligare människor som har flytt från Jemen, Libyen och så vidare.

Summan av allt detta är att Förenta nationerna i dag fungerar som någon sorts god man åt kanske 15 miljoner människor i Mellanöstern. Om vi ser det ur detta perspektiv förstår vi att detta är fullständigt ohållbart. Det är det redan nu, med sönderfallande och sviktande stater som ligger där bredvid och så vidare. Det kommer att leda till en total kollaps på sikt om man inte på något sätt klarar av att hantera detta. Det är ungefär 900 000 syrier som har sökt asyl i Europa, att jämföra med nästan 5 miljoner i grannländerna och därtill alla interna flyktingar.

Vad kan man göra åt detta, fru talman? Först och främst: Det som givetvis är det absolut viktigaste är att kriget tar slut. När det gäller den vapenvila som nu har aviserats, som USA och Ryssland har enats om och så vidare, är det möjligt att den är en väg framåt. Jag är egentligen tveksam till det, för Syrienkriget har pågått så pass länge att det på något sätt följer sin egen dynamik. Det är svårt från grannländernas och världssamfundets sida att på något sätt medla fram en fred. Möjligen kan vi hoppas på att vissa områden stabiliseras och att man lappar ihop det på något sätt och kallar det för en federation i framtiden. Men jag har svårt att se att omvärlden egentligen kan få slut på det här kriget nu.

Vi måste givetvis stärka den humanitära hjälpen. År 2015 täcktes det totala humanitära hjälpbehovet till Syrien till 62 procent av donationer. Ungefär 40 procent av det behov som fanns kunde man alltså inte täcka.

Låt mig, fru talman, peka på ytterligare tre aspekter på detta. Det är viktigt att Sverige, både regeringen och riksdagen, och inte minst Utrikesdepartementet, vår diplomatiska apparat och så vidare tittar på dessa alltmer noggrant.

För det första måste vi se till hur stabiliteten kan garanteras i de sviktande stater som ännu står på benen. Dit hör till exempel Jordanien, Libanon, irakiska Kurdistan och även Algeriet och Egypten. De står näst på tur om detta sönderfall fortsätter att sprida sig. Det är inte Guds bästa barn som styr i de här områdena. General al-Sisi är inte vår bäste vän. Men på något sätt måste vi se till hur sönderfallet kan hejdas och att man kan skapa stabilitet.

För det andra, fru talman, bör Sverige initiera en givarkonferens av det slag vi gjorde för ungefär tio år sedan. Den hette International Compact with Iraq. Där kan man på olika sätt samla Världsbanken, FN och olika stater - inte bara för att ha någon sorts insamling till det nu akuta hjälpbehovet utan för att blicka lite mer framåt. Det kan specifikt handla om att när områden i Syrien, till exempel Kobane, har stabiliserats men fortfarande är kraftigt sargat av alla strider som har pågått går en sådan här hjälpfond in med mer massiv hjälp. Det kan vara som någon sorts Marshallplan för att hjälpa till att bygga upp områdena så att i alla fall några av flyktingarna har möjlighet att återvända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det tredje, tycker jag, herr talman, är att Sverige som engagerad biståndsnation och med en långvarig tradition av att kunna förnya bistånd när det så krävs bör börja titta på hur vi kan initiera en biståndsstrategi för flyktinglägren. Det handlar om samhällelig, individuell och demokratisk utveckling i de här flyktinglägren, som inte är temporära utan kommer att bli permanenta och utvecklas till städer. Det behövs för att människor inte i generationer ska tvingas att leva i en tillvaro där FN är någon sorts god man som kommer med matkuponger en gång i månaden utan att skolgång, beslutsfattande, utbildning, kvinnors rättigheter och så vidare kan garanteras i de här lägren.

Herr talman! Jag brukar i de här utrikespolitiska debatterna fokusera på ett ämne. Vi är flera socialdemokrater som deltar i debatten, och vi ägnar oss åt olika delar av utrikespolitiken. Det är ju bra det, därför att utrikesministern är begränsad i tid när det gäller utrikesdeklarationen.

Jag skulle gärna tala om Burma och den blandning av demokratiska framgångar och stora utmaningar som väntar där. Behandlingen av rohingyafolket, som är en av världens mest förtryckta och diskriminerade folkgrupper, förtjänar uppmärksamhet.

Jag skulle kunna debattera kärnvapennedrustning. Det gjorde vi i kammaren i går, och det är ett annat viktigt område. Jag skulle då med glädje kunna redovisa den stora kursändring som den nya regeringen gjort. Vi står bakom det humanitära initiativet, och vi driver återigen på i olika internationella forum för nedrustning och icke-spridning.

Regeringen meddelade också i dag att man tillsätter en särskild ambassadör för nedrustning, vilket är mycket välkommet. Jag skulle kunna tala länge om hens viktiga uppgifter. Men jag väljer ett annat ämne.

Jag vill säga något om Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Det är en stor händelse under det utrikespolitiska år som nu pågår. Vi ansöker alltså om en plats i säkerhetsrådet, som en av de icke permanenta medlemmarna för perioden 2017-2018. Sverige, Italien och Nederländerna är de tre europeiska länder som konkurrerar om två platser, och i juni faller avgörandet.

Om Sverige väljs in kommer det att vara 20 år sedan landet senast var medlem i säkerhetsrådet. Gud förbjude att vi skulle missa den här chansen, för då kommer det att dröja minst lika länge till innan vi får chansen igen.

FN är en viktig pelare i svensk utrikespolitik. Det är inte den enda förstås, men den kompletterar andra pelare i utrikespolitiken.

Det finns de som har fört fram kritik som handlar om att det stora engagemang som regeringen visar för FN skulle vara på bekostnad av vårt engagemang för EU. Det stämmer inte alls. De här två engagemangen kompletterar varandra. Det visar sig i rankningen av hur inflytelserika de olika länderna i EU är i utrikespolitiken. European Council on Foreign Relations har mätt detta, och Sverige kommer återigen på plats två efter Tyskland. Det är ett gott betyg, och det ska vi vara stolta över.

Jag är glad över det breda stöd som kandidaturen har haft i utrikesutskottet men också i hela riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi är måhända ett litet land i utkanten av Europa, men i FN-sammanhang har vi en stolt historia och ett imponerande cv. Ända sedan Folke Bernadottes tid har svenskar spelat en viktig roll i FN, inte minst de närmare 100 000 svenskar som genom åren har tjänstgjort i 120 internationella uppdrag i runt 60 länder. Andra personer som vi ska vara mycket stolta över och som har varit framstående genom åren är Dag Hammarskjöld, Rolf Ekéus och Hans Blix. Aktuella och framstående personer är Jan Eliasson, visselblåsaren Anders Kompass, Staffan de Mistura, som medlar i Syrienkonflikten - han är till hälften svensk i alla fall - och Birgitta Holst Alani som ska bistå de Mistura i medlandet.

Vi är också en av de största bidragsgivarna till FN per capita men även i faktiska tal. Vi bidrar med mycket så kallat kärnstöd, vilket är pengar till olika FN-organ som inte är öronmärkta för särskilda insatser. Det är mycket uppskattat och ger organen frihet att snabbt kunna agera när kriser uppstår. Det är vi med rätta stolta över. Sveriges cv kommer att hjälpa oss när vi konkurrerar med Italien och Nederländerna om en plats i säkerhetsrådet.

Vi kan i den här kammaren ha olika meningar om delar av utrikespolitiken - huruvida JAS-plan är allena saliggörande, hur vi ska prioritera i biståndet och så vidare. Men att FN är en viktig arena för Sverige och att FN har en vital roll att spela i världspolitiken står utom allt tvivel för alla partier i den här riksdagen.

Vi kandiderar för att vi vill bidra med vår röst för fred och rättvisa och för en starkare koppling mellan fred och utveckling. Vi vill se ett ökat fokus på förebyggande av konflikt och en stärkt roll för kvinnor i fredsprocesser. Vi vill se större framgångar än hittills på nedrustningsområdet, inte minst kärnvapennedrustning.

Det här är några anledningar till att vi vill vara med i säkerhetsrådet. Vi vill helt enkelt vara med och påverka så mycket vi kan i de forum som har störst betydelse. FN har förstås sina brister, det vet vi. Säkerhetsrådet behöver reformeras. Effektiviteten är dålig på sina håll. Syrienkriget visar den förlamning som säkerhetsrådet drabbas av emellanåt när man inte enas om en väg framåt. Men FN är det forum vi har, och vi måste ha rimliga förväntningar på FN.

Jag vill avsluta med något som Dag Hammarskjöld sa. FN skapades inte för att föra oss till himlen utan för att rädda oss från helvetet.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska i mitt anförande fokusera på två områden. Det har sagts mycket klokt och intressant här under den utrikespolitiska debatten, och jag ansluter mig naturligtvis till det som Karin Enström, moderat vice ordförande i utrikesutskottet, har anfört.

Jag ska börja med att tala om utvecklingen i Turkiet. Det som händer i Turkiet i dag är oroande. Jag har på uppdrag av OSSE deltagit som valobservatör vid de två senaste valen. Vid båda dessa tillfällen påtalade OSSE det eskalerande våldet och att den avbrutna försoningsprocessen mellan regeringen och PKK behöver återupptas för att nå en fredlig lösning mellan kurder och regimen i Turkiet.

Det som vi nu ser är en eskalering av våldet där oskyldiga civila kurder, framför allt boende i de sydöstra delarna, utsätts för ett förfärligt våld som inte borde förekomma i ett europeiskt närliggande land. Omvärlden har ett stort ansvar för att upplysa om och ta upp frågan om våldet mot kurderna i Turkiet vid EU:s förhandlingsbord och på den internationella arenan inom FN. Våldet måste få ett stopp. Civila ska inte utsättas för det våld som de drabbas av i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

När vi nu pratar om Turkiet vill jag också nämna vad som hände under valrörelsen i form av övergrepp mot tryckfriheten.

Fyra dagar före valdagen - det är valet i november jag talar om - stängdes en av Turkiets största mediegrupper. Tidningen stängdes. Det gällde även tv-kanaler och radiokanaler. Det ska inte gå till på det sättet i ett demokratiskt land. Det är viktigt att regimer respekterar medborgarnas rätt att ta del av oberoende medier. Det är också viktigt att regimer ser till att det finns mångfald när det gäller medier och att de inte försöker begränsa.

Jag skulle vilja säga att den tid då det gick att begränsa det fria ordet är över nu. Internet bidrar till att det finns tillgång till nyheter, tillgång till åsiktsfrihet. Det förekommer att regimer stänger hemsidor. I till exempel Turkiet är fler än hundra tusen hemsidor stängda. Men det begränsar inte medborgarnas möjligheter att uttrycka sig; det försvårar. Och det är inte acceptabelt.

När jag talar om tryckfrihet och yttrandefrihet tänker jag också på alla fängslade journalister världen över. Det finns mycket att göra när det gäller det. Dawit Isaak är en av dessa fängslade journalister. Men det finns många fler. Det har nämnts tidigare i dag. Vitryssland är ett exempel. Det är bra att oppositionella har frigetts och att journalister har frigetts. Men det är inte tillräckligt. Det gäller att regimer visar också på en bredare front att det råder frihet - mediefrihet och yttrandefrihet.

I dag på morgonen kom ett nytt bakslag mot det fria ordet, vilket jag nämnde i ett tidigare replikskifte. Kina, en stor regim som inte är känd för att vårda det fria ordet, deklarerade ytterligare inskränkningar. Medierna ska ägna sig åt att stödja regimen. Medierna ska stödja den marxistiska regimen.

Det ska inte gå till på det sättet i en fri värld. Omvärlden måste ta tydligt avstånd från den utvecklingen.

I Sverige har vi under 200 år haft en tryckfrihetsförordning som garanterar det fria ordet. Det är bra. Det är positivt. Men vi har också en skyldighet att ta upp och driva frågan, att våga föra ordet vidare på den internationella arenan så att fler länder och fler medborgare får möjlighet att, utan risk för sina liv, ge uttryck för det fria ordet.

Herr talman! Man kan spela säkerhetspolitik med dåliga kort på hand. Men det är inte att rekommendera. I dåliga tider kan säkerhetspolitiken komma att synas, och då vill man inte sitta med bara par i tvåor på hand.

I verkligheten blir vi synade hela tiden. Därför ska man aldrig ha en för svag militär förmåga. Den ska vara relevant för sin tid, och den ska kunna utgöra ett fundament för vidare upprustning vid snara behov.

I modern tid har vi inte alltid varit i takt med tiden. Vår beredskap var inte särskilt god när andra världskriget bröt ut. Däremot rustade vi så snabbt vi kunde i och med krigsutbrottet och under kalla kriget. Vi blev välrustade och var det fram till mitten av 1990-talet. Vårt försvar var krigsanpassat och skapade därför en tröskeleffekt till skydd för freden. Krigsspel låg till grund för en krigsplanering där vi skulle ha få svaga länkar i kedjan och ingen riktigt svag länk. Skillnaden mot i dag är markant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Försvaret är i dag fredsanpassat, vilket gör att kedjan egentligen inte ens sitter samman. I fred räcker det att några system kan producera under ett antal timmar, till exempel hur många timmar vi har stridsflyg i luften oaktat hur många plan vi har uppe samtidigt. Däremot fungerar inte ett fredsanpassat luftförsvar som helhet mot en avancerad motståndare i skarpt läge.

Frågan om behovet av upprustning av det svenska försvaret har vi sverigedemokrater drivit hårt alltsedan den drastiska nedrustningen tog fart på 1990-talet. Vi har kämpat ensamma i frågan. Så var det när vi tog plats i riksdagen 2010. Men sedan kom det som kallas trendbrottet i och med försvarsbeslutet 2015.

I dag är SD inte längre ensamma i försvarsfrågorna. Det finns majoritet för att vi åter ska bygga ett invasionsförsvar. Det finns i dag majoritet för att vi åter ska ha värnpliktsutbildning. Det är bra. Det saknas bara en faktor; försvarsanslaget måste höjas kraftigt. I den kampen är vi fortfarande ensamma.

Försvarsministern har troligen slagits inom regeringen för högre anslag, men det är trots allt en rödgrön regering. Och det kan förklara en hel del.

Det är tråkigare att vi är ensamma i oppositionen om att vilja höja försvarsanslaget kraftigt. Förlåt, herr talman, men när jag lyssnar på Moderaternas försvarspolitiska företrädare förs tanken till ansvarslös pacifism.

Vi kan bara konstatera att med nuvarande anslag viker försvarsförmågan fortfarande i stället för att stegra. Det är pinsamt.

Sveriges försvarsförmåga är viktig för den säkerhetspolitiska balansen. Oavsett om Ryssland och Kina bildar allians eller inte är det tydligt att USA kommer att få balansera Kina och att Europa kommer att få balansera Ryssland. Sveriges och Finlands roller i det förra kalla kriget kan komma att bli ungefär likadana i ett kommande kallt krig. Ett rustat Sverige och ett rustat Finland, gärna i allians med varandra och neutrala i förhållande till stormakter, kan vara en avspännande faktor, en fredsfaktor.

En viktig fråga som vi ska ta ställning till i denna kammare är värdlandsavtalet med Nato, Host Nation Support. Sverigedemokraterna har inte slutligt bestämt sig om detta avtal, men vi granskar frågan mycket kritiskt.

Jag ska avsluta med att förtydliga hur vi har analyserat avtalets delar, genom att svara på några frågor om värdlandsavtalet som jag tycker fångar in ämnet bra.

Fråga 1: Om riksdagen ratificerar värdlandsavtalet, har Nato sedan rätt att sätta upp en militärbas i Sverige när de vill utan Sveriges tillstånd? Svar: Nej, det bestämmer Sverige i så fall självt.

Fråga 2: Kan Sveriges regering eller dess valda ombud säga ja till eller be om en Natobas i Sverige utan att förankra detta i riksdagen? Svar: Ja, i princip. Jag förutsätter dock att en samlingsregering bildas om det är ett skymningsläge. Om det är lugnare förutsätter jag att riksdagen eller åtminstone krigsdelegationen äger frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fråga 3: Påverkar ett svenskt värdlandsavtal den militära balansen i Östersjön? Svar: Ja. Att Nato eventuellt kan sätta upp en militär bas i Sverige, relativt fort och enligt förberedda rutiner, påverkar styrkebalansen.

Fråga 4: Om Nato har upprättat en militär bas i Sverige, gäller då deras rättskipning på basområdet? Svar: Ja, något annat är inte rimligt.

Fråga 5: Om Nato har upprättat en militär bas i Sverige med hjälp av värdlandsavtalet, har Nato då rätt att bedriva krig, utan Sveriges tillstånd, mot vem de vill och med basen som stöd?

I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).

Herr talman! Tack, allesammans!

I dag har man lyft fram mänskliga rättigheter på flera områden, kurdernas situation och Turkiet. Jag vill här använda mina minuter för att särskilt lyfta fram Mellanöstern där utvecklingen är mer oroväckande för varje dag som går. Det är oskyldiga människor, barn och kvinnor som får betala priset.

Herr talman! Förra veckan åkte jag till Diyarbakır i Kurdistan i Turkiet. Jag bevittnade då själv det pågående kriget i staden Diyarbakır i Surkommunen. Det förekommer skottlossning i sex stadsdelar. När man kommer dit möter man militära pansarvagnar, tankvagnar och militära posteringar i miljonstaden. Jag vaknade till ljudet av raketer och bomber och somnade också till det ljudet. Jag kunde inte tro mina ögon att det pågår ett krig i en miljonstad som Diyarbakır och att omvärlden blundar för detta.

Om vi i Sverige och EU inte tvingar Turkiet till fredsförhandling med kurderna kommer vi snart att ha 400 000 människor som redan i dag är på flykt i sitt eget område Kurdistan i Turkiet. Det var FN:s rapportör som presenterade denna siffra för EU-parlamentet. Det finns alltså 400 000 kurder som är internflyktingar på grund av krig och på grund av det utegångsförbud som Turkiet har infört i 40 procent av de kurdiska områdena.

Vad gör vi i Sverige och EU? Jo, vi bidrar till att Turkiet ska få miljoner euro för att stoppa flyktingar som Turkiet har medverkat till att orsaka i 40 procent av de kurdiska områdena. Vi vet att Turkiet spelar ett maktspel. Sverige och kanske andra länder har en god ambition. Man vill faktiskt göra något konkret, men problemet är: Det finns ingen dialog och ingen lösning. Turkiet spelar ett maktspel när det kommer till förhållningssättet mot kurderna, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Om man stöder fred och kurderna är man terrorist.

Senast var det 1 000 människor - professorer och akademiker - som skrev ett upprop om att de vill ha fred. Enligt Erdogan skulle samtliga vara terrorister och åtalas för att de hade nämnt detta. Så när vi i talarstolen här i dag pratar om fred och kurderna är vi enligt deras definition terrorister. Så är problemet med Turkiet.

Turkiet har också bombat kurderna i Syrien, de som, trots alla brister och alla hot från regimen, Isis och andra militanta jihadister, har lyckats skapa ett annorlunda samhälle där kvinnorna och andra minoriteter har skapat fred. Men sedan en vecka tillbaka bombar Turkiet även där varje dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Om kurderna skulle få en någorlunda självständighet i regionen skulle det skapa osäkerhet och instabilitet, enligt Iran. Därför ska Iran och Turkiet till varje pris förhindra kurderna, och detta är oroväckande. Kurderna krigar inte om de får mänskliga rättigheter. Det finns inga minoriteter som flyr, till exempel yazidier, assyrier, syrianer och andra minoriteter, om det inte är krig, förföljelser och diktatur.

Vad gör vi i Sverige och i EU? Jo, man har mer och mer inlett affärer med dessa regimer. Med Iran har man redan gjort det, och där är det snart val. Där finns det stark oro för mänskliga rättigheter, det vet vi. Det förekommer summariska avrättningar av kurder, socialister och liberaler. En grupp artister som har sjungit en sång som är kritisk till regimen har fått livstids fängelse.

Så här pågår det under Asadregimen. Han förföljer sitt eget folk och mördar människor. Det är väldigt oroväckande. Detta pågår i hela regionen. Och vem är det som betalar priset? Jo, det är faktiskt oskyldiga, främst kvinnor och barn.

Under kriget i Turkiet har man mördat över 105 kvinnor och flera minderåriga barn. Anhöriga får inte ens ut deras kroppar, trots att döda kroppar enligt den turkiska konstitutionen ska tas om hand. Det förekommer till och med orättvisor när man vill begrava sina barn eller andra som har mördats. Därför är det väldigt viktigt att vi här i dag uppmärksammar de orättvisor mot kvinnor och barn som sker i kriget i Turkiet och i andra länder.

Herr talman! Jag vill i det här viktiga forumet, den utrikespolitiska debatten, lyfta fram det arbete som IPU gör.

Interparlamentariska unionen, IPU, är en global organisation för självständiga staters parlament. Den grundades för mer än hundra år sedan i syfte att arbeta för fred och mellanfolkligt samarbete. Organisationen har för närvarande 167 nationella parlament som medlemmar. IPU bildades 1889 och de senaste 30 åren har medlemsantalet mer än fördubblats, något som tydligt visar organisationens vitalitet och relevans för parlamentariker runt om i världen i dag.

Bland organisationens uppgifter ingår att främja personliga kontakter mellan parlamentsledamöter i alla länder och verka för de parlamentariska institutionernas utveckling. Att hjälpa till med att bygga upp demokratiska funktioner, arbetssätt och fungerande parlament är en ständigt växande del av IPU:s verksamhet. Svenska Sida är en stor bidragsgivare till IPU, och ger stöd åt en rad demokratifrämjande projekt och kapacitetsuppbyggnad av parlament runt om i världen.

Herr talman! I Sveriges riksdag har vi en aktiv delegation som arbetar för att föra Sveriges talan inom en rad viktiga utvecklingsfrågor. Vi sitter med i ett flertal kommittéer och arbetsgrupper inom IPU. Den första svenska IPU-gruppen bildades i riksdagen 1892. Det innebär att Sverige 2017 har varit medlem i IPU under 125 år. Det planerar den svenska IPU-delegationen att uppmärksamma genom olika arrangemang i riksdagen.

IPU har också genom åren närmat sig FN och har sedan 2002 observatörsstatus i FN:s generalförsamling och permanent närvaro i både Genève och New York.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag vill därför passa på att nämna att den svenska IPU-delegationen nyligen deltog, för två veckor sedan, i FN:s årliga parlamentariska hearing i New York, som är en stående verksamhet för delegationen. Huvudtemat var den globala narkotikaspridningen och hur världens parlament kan samarbeta för att bekämpa de globala problemen rörande narkotika, och om hur arbetet mot korruption och hälsofrämjande arbete kan understödjas.

Det var en mycket viktig hearing där Sverige varit drivande. Idén till FN-hearingen lades fram av IPU-delegationens förste vice ordförande Anti Avsan, Moderaterna, som i höstas valdes till ordförande i IPU:s fjärde permanenta kommitté för FN-frågor. Avsan har också utsetts att ingå i regeringsdelegationen som i april deltar i Ungass 2016, United Nations General Assembly Special Session, som kommer att utvärdera den rådande globala narkotikapolitiken och lägga upp riktlinjer för framtiden.

Herr talman! Flera IPU-seminarier har anordnats under 2015 i riksdagen med IPU-delegationen som arrangör. Ett seminarium handlade om den globala narkotikaproblematiken och ägde rum i maj. I panelen deltog olika representanter inom området, och det var väldigt framgångsrikt.

Herr talman! Jag vill också nämna att jag i våras sände ut ett brev till alla riksdagsledamöter angående den då aktuella kampanjen för United Nations Parliamentary Assembly, Unpa. Kampanjen handlade om upprättandet av en rådgivande parlamentarisk församling inom Förenta nationerna. Förslaget gick ut på att skapa en ny institution i form av en parlamentarisk församling inom FN som initialt kunde vara sammansatt av nationella parlamentariker, men som stegvis skulle kunna få utvidgade befogenheter och väljas direkt. I mitt brev påminde jag om att det redan finns en global parlamentarisk församling i vilken riksdagens ledamöter ingår, nämligen IPU. Jag anser det viktigt att påminna om detta även i detta forum.

Herr talman! Det här var en liten redovisning av vad som har hänt. Vi inom IPU-delegationen kommer att jobba vidare under 2016. Vi ser fram emot det arbetet och lovar att hålla en hög profil för Sveriges räkning.

Herr talman! Jag tänker använda min talartid till en uppmaning till mina riksdagskollegor. Europa står inför ett antal var för sig mycket stora utmaningar. Vi har fortfarande restföljder av finanskrisen, vi har flyktingströmmar från sönderfallande stater och vi har ett aggressivt och expansivt Ryssland. Samtidigt som vi står inför dessa utmaningar ser vi ett USA som står inför ett mycket oförutsägbart presidentval.

I detta läge är det viktigare än på mycket länge att EU:s stater håller ihop. Jag uppmanar därför alla riksdagsledamöter att vid sina möten med europeiska parlamentskollegor lägga vikt vid att ge stöd för den europeiska sammanhållningen.

Det var min korta uppmaning. Och ganska snart kommer jag att lämna kammaren för att åka till OSSE:s vintermöte och där leva efter min egen uppmaning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Flera av företrädarna för såväl regeringspartierna som flera oppositionspartier har i flera år pratat om Sverige som en humanitär stormakt. Man har talat om vårt land som ett föredöme för övriga världen, då vi under lång tid har haft Europas mest liberala migrationspolitik. Man kallar oss humanitär stormakt, då vi formellt sett lägger 1 procent av bni på bistånd, vilket gör oss till en av världens mest generösa givare.

Herr talman! Visst låter det här bra, men det gör oss inte per automatik till en humanitär stormakt. Jag tänkte ta några exempel.

Upp till 30 procent av biståndet stjäl man rakt av för att bekosta mottagandet av asylsökande. Enprocentsmålet har genast reducerats till ett 0,7-procentsmål, då pengarna har stulits från människor som svälter, fryser och törstar ihjäl i länder långt härifrån. Det är skamligt. Av de faktiska biståndspengarna går endast en liten del till humanitärt stöd eller till nödvändigheter som rent vatten och sanitet. Är detta att vara en humanitär stormakt, herr talman, när det finns över 60 miljoner människor på flykt runt om i världen och när tusentals barn dör varje dag som följd av att de inte har något så enkelt som rent vatten?

Jag tänkte lyfta fram ytterligare aspekter som minst sagt är aktuella här i dag. Jag talar nämligen om den fruktansvärda situationen i Syrien. Miljontals människor lider som följd av den tragedi vi ser där i dag, och Sverige bör i detta avseende agera för att främja vapenvila.

Utrikesministern talade i sitt huvudanförande om hur territoriell integritet står fast i folkrätten. Det är fina ord, men faktum är att regeringen i stor utsträckning gynnar de grupper som motarbetar just folkrätten.

I vår del av världen får man konflikten att låta så enkel. Asadregimen, Daish eller den så kallade Islamiska staten samt al-Qaida-gruppen al-Nusra ses som de onda, samtidigt som man ser den så kallade Fria syriska armén som de goda demokraterna. Vad skönt om det vore så enkelt! Och vad skönt om de Natostödda rebellerna var så demokratiälskande och sekulära som man önskade!

Men, herr talman, det är inte så enkelt. Faktum är att hundratals grupper slåss mot varandra och att allianserna i Syrien förändras hela tiden. Vi kan ta Fria syriska armén som exempel. Efter att den fått stöd med bland annat vapen från flera av västländerna vet vi i dag att det lösa nätverk som kallas Fria syriska armén i själva verket också består av brutala salafistgrupper med stöd från Turkiet och Saudiarabien. Ledaren för rebellernas förhandlare i FN råkar dessutom komma från den Saudistödda och av vissa stater terrorklassade salafistgruppen Jaysh al-Islam, som har haft som mål att ersätta Asadregimen med en islamistisk stat. Dess förre ledare har önskat livet ur samtliga shiiter och alawiter i Damaskus.

På sina håll har delar av gamla Fria syriska armén anslutit sig till Jaysh al-Islam, al-Nusra och Ahrar ash-Sham, som står långt ifrån de mänskliga rättigheter som vi här ser som självklara. De respekterar inte minoriteter som inte passar in i deras världsbild. Är det verkligen dessa människor man ska stötta? För att vilja få bort en regim, oavsett hur brutal den är, måste det finnas ett legitimt alternativ.

Herr talman! Vi har nåtts av de glädjande nyheterna om en framtida vapenvila. Regimen är positiv till detta, och flertalet grupper har anslutit sig. Frågan är dock hur detta kommer att gå. Som jag nämnde tidigare består många av rebellgrupperna av islamister som samarbetar med syriska al-Qaida, som ju inte ingår i vapenvilan. Frågan är hur bra det kommer att gå med vapenstilleståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det mest anmärkningsvärda i detta sammanhang är att den kurdiska sekulära milisen YPG och dess allians Syrian Democratic Forces helt utestängts från fredssamtalen i FN efter påtryckningar från islamisterna i Turkiet. Denna grupp kan ses som den mest effektiva gruppen i kampen mot Daish och har för länge sedan lyckats få till en vapenvila med Asadregimen. I gruppen ingår inte bara kurder utan även araber, shiiter, alawiter, kristna och sunnimuslimer. Att inte heller Sverige stöder denna grupp mer kan i sammanhanget ses som ett enormt svek. I kombination med att Sverige av många redan ses som en fristad för jihadister och som en av västvärldens största exportörer av jihadister är det minsta vi kan göra att stötta sekulära grupper som kämpar för demokrati och mot extremism.

I stället väljer regeringen att skicka bistånd till organisationer som Islamic Relief och Syria Recovery Trust Fund. Dessa organisationer har sedan slussat vidare pengar till brutala salafistgrupper, som de jag tidigare nämnt. Detta vet utrikesministern. Hon deltog för inte så länge sedan i en interpellationsdebatt mot mig och vägrade då svara på om det är okej att regeringen skickar svenska skattemedel till grupper som dessa. Hon får gärna svara på det i dag i stället om hon befinner sig här.

Herr talman! Regeringens agerande är inte värdigt ett land som kallar sig humanitär stormakt och säger sig förtjäna en plats i FN:s säkerhetsråd. Vi kan så mycket bättre än så.

I detta anförande instämde Mikael Jansson och Roger Richtoff (båda SD).

Herr talman! Jag begärde replik apropå detta med Sverige som en humanitär stormakt.

Om man tittar i Sverigedemokraternas budget, som är något annat än det ordflöde man hör från partiet, ser man att det skärs ned. Det är sju partier i Sveriges riksdag som står upp för enprocentsmålet inom biståndet och ett parti som inte gör det.

Ni vill under de närmaste fyra åren skära ned på budgeten och avsätta 47 miljarder kronor mindre. Ni vill gå ned till 0,7 eller 0,75 procent av bni. Hur kan det vara mer humanitärt och storsint än 1,1 procent av bni?

Det är hyckleri och spelad omtanke. Ni har alltid tyckt att det kommit för många invandrare hit. Nu har ni hittat en strategi där ni säger: Vi ska hjälpa dem i närområdet. Men det är bara ett annat sätt att säga: Vi vill inte ha hit dem.

Herr talman! Det är lite fult det där. Om man läser vår budget ser man tydligt att Sverigedemokraterna lägger ungefär 9 miljarder på stöd till UNHCR. Grundläggande för att människor ska kunna få en framtid värd att leva i är att de får tillgång till exempelvis skola och de grundläggande förnödenheter som behövs i bland annat FN:s flyktingläger.

Sverigedemokraterna lägger betydligt mer pengar än regeringen eller för den delen något annat parti i Sveriges riksdag på just humanitärt stöd. Vi avsätter 9 miljarder till FN:s flyktingläger. Det är enorma belopp som kommer att göra en stor skillnad. Det är därför vi kan vara stolta med att säga att vi har Sveriges mest humana flyktingpolitik. Det finns inget annat parti i Sveriges riksdag som kan hjälpa så många som vi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

De nedskärningar som Olle Thorell nämnde tidigare handlar inte om humanitärt stöd. Det vet nog Olle.

Herr talman! Jag vet, och jag kan också räkna, läsa tabeller och förstå dem. Jag försöker inte dölja sanningen bakom en ordmatta om låtsasidéer.

Detta är fakta. Ni avsätter 47 miljarder mindre till utlandet under fyra år. Ni gör höjningar till närområdeshjälpen men drar ned biståndet med 16 miljarder. Det är summa 31 miljarder under fyra år.

Sedan kan man lägga till 12 miljarder mindre till Migrationsverket, 30 miljarder mindre till migrationspolitiken och 90 miljarder som man ska spara på välfärdsområdet när man låtsas att det inte finns några flyktingar.

Det är pajaskonster i politiken som inte är värdigt Sveriges riksdag eller ett parti som säger sig vilja ha makt.

Herr talman! Detta är väldigt märkligt. Vi som alla andra partier fokuserar vår budget på vår politik. Är det så att färre människor kommer till Sverige, vilket färre gör med vår politik, behöver vi inte lägga lika mycket som regeringen på vissa saker. Vi har plus minus noll när det kommer till det som Olle Thorell pratade om. Det blir mer till de befintliga invånare vi har här just för att färre kommer till Sverige.

När det kommer till de människor som faktiskt flyr är det rent hyckleri av regeringen. Man når inte upp till enprocentsmålet. Man gör nedskärningar med upp till 30 procent av biståndsbudgeten. Vad ska man säga till alla dem som flyr från al-Asads regim, Islamiska staten eller vad det nu må vara?

Ska man säga att det är viktigare att bekosta de människor som har kommit ända till Sverige och kunnat betala flyktingsmugglare för att ta sig hit? Är det verkligen rimligt att man tar pengar från hårt utsatta människor till dem som tar sig från Danmark till Sverige? Det tycker inte jag.

Herr talman! Israels ockupation av Palestina har skapat en av världens mest segdragna konflikter. Jag hade möjligheten att tillsammans med en grupp riksdagsledamöter i början på januari åka på en studieresa till Israel och Palestina i syfte att lära mig mer om människors förhållanden i konflikten, framför allt i de delar som inte så ofta uppmärksammas i den politiska debatten här i Sverige.

I Israel finns det i dag 45 byar med över 100 000 invånare som Israel inte erkänner. De som bor där saknar bostadsadress men framför allt offentlig service såsom elnät, skolor och fungerande vägar. Att behandla den arabiska minoriteten på detta sätt är inte annat än en rasistisk politik, och det måste upphöra från Israels sida.

Israel måste också släppa de politiska fångar som finns. Vi träffade sonen och hustrun till den palestinske politikern Marwan Barghouti. De berättade om förhållandena för de palestinska fångarna. I dag sitter 6 200 palestinier i fängelse. Av dem är 16 medlemmar av parlamentet. Det är inte värdigt en demokratisk stat. För att skapa försoning och respektera de mänskliga rättigheterna är det dags att Israel släpper sina politiska fångar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi hade också möjlighet att besöka flyktinglägret Kalandia som funnits sedan 1948 och dess närliggande checkpoint. Vi träffade pappan till en av de pojkar som attackerat den israeliska militären vid checkpointen. Han beskrev hur den israeliska militären i princip varje natt sökte igenom flyktinglägret och hur man regelbundet attackerade människor och demolerade hus. För många i flyktinglägret har hoppet försvunnit. Situationen är farlig och spänd, och framför allt många palestinier har därför valt knivattacker som utväg.

Vår resa var en unik upplevelse. Det är tyvärr vardagen för många palestinier som lever i Israel. De lever under omänskliga förhållanden. Jag hoppas att Sverige kan ta ytterligare ett kliv för att gynna fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina. Vänsterpartiets utgångspunkt är folkrätten och respekten för mänskliga rättigheter. Vi tvekar därför inte att ta avstånd från brott mot folkrätten och mot mänskliga rättigheter som också har begåtts av palestinska grupper.

Men knivattacker mot civila och raketbeskjutningar ursäktar inte Israels ockupation och folkrättsbrott. Att Israel portar Sveriges utrikesminister och signalerar att det ska bli svårare för politiska delegationer att resa till Israel och Palestina är mycket allvarligt. Vi befinner oss i ett läge där svenska politiker mer än någonsin behöver resa till Palestina för att se de verkliga förhållandena som råder på plats.

Att utrikesminister Margot Wallström vill tillsätta oberoende utredningar om de tänkbara utomrättsliga avrättningarna är högst rimligt. Israels ambassadör i Sverige jämförde attackerna med Anton Lundin Pettersons attack på en skola i Trollhättan. Den principiella skillnaden är att i Sverige utreds händelserna. I Palestina straffas de attackerandes familjer genom att inte beviljas tillstånd att resa till sitt arbete, och deras hem genomsöks nattetid för att slutligen demoleras. Det är inte värdigt en demokratisk stat.

Sedan 1975 ockuperas den tidigare spanska kolonin Västsahara av Marocko. Ockupationen har av Internationella domstolen i Haag bedömts som rättsvidrig. FN vill att det västsahariska folket självt ska få avgöra sin framtid i en folkomröstning. Det är en folkomröstning som systematiskt har förhalats av ockupationsmakten Marocko.

Regeringen beslutade nyligen att inte erkänna Västsahara som stat trots att båda regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet vid sina kongresser har beslutat om ett erkännande och trots att riksdagen har fattat beslut om att Västsahara ska erkännas.

EU förhandlar just nu med Marocko om ett djupgående och omfattande frihandelsområde kallat DCFTA. EU-domstolen dömde nyligen att EU:s avtal med Marocko om gynnsamma exportmöjligheter i fråga om jordbruks- och fiskeprodukter stred mot folkrätten då det omfattade ockuperade områden i Västsahara. Trots detta överklagade regeringen och de andra medlemsstaterna beslutet.

Jag och Vänsterpartiet anser att Sverige bör agera för att alla förhandlingar om handelslättnader och fördjupat samarbete med Marocko bör villkoras med att Marocko respekterar folkrätten och genomför en folkomröstning i Västsahara i enlighet med FN:s beslut.

Näringsutskottet hade nyligen möjlighet att träffa Marockos talman med en liten delegation. Det var uppenbart att talmannen inte delade FN:s beskrivning av ockupationen, utan han kallade konsekvent Västsahara för södra Marocko.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Samtidigt var det uppenbart att det svensk-marockanska handelsutbytet är väldigt litet och lär så förbli. Trots det har regeringen närmat sig den marockanska ockupationsmakten med all tydlighet under de senaste officiella besöken.

Att gömma sig bakom en FN-process, som regeringen gör, duger inte. Processen står i princip still. Regeringen behöver öka pressen på Marocko i stället för att understödja handel och därigenom understödja ockupationen.

I förra veckan besökte jag Etiopien och Rwanda tillsammans med finansutskottet. Finansutskottet valde att resa dit för att studera Afrikas framväxande ekonomier. Flera av ekonomierna har de senaste decennierna haft tvåsiffrig årlig tillväxt. Det märks att utvecklingen har gått fort.

Många människor har lyfts ur fattigdom även om alldeles för många söder om Sahara fortfarande behöver vårt stöd till ett bättre liv. Samtidigt är de framväxande demokratierna väldigt sköra. Varken Etiopien eller Rwanda lever upp till de krav som jag ställer på fungerande demokratier.

Etiopien är en enpartistat som har fördrivit många ur oppositionen ur landet. Rwanda har ett flerpartisystem, men den offentliga debatten och politiska alternativ trycks tillbaka av tidigare splittring och folkmord. Trots det får Rwanda ett litet plus för stor transparens och vilja hos politikerna att få bort den lilla korruption som fortfarande finns. Tyvärr duger inte det när man gör om konstitutionen för att sittande president Kagame ska kunna sitta kvar.

Vi i Sverige behöver fortsätta med våra stora biståndsinsatser och samtidigt utveckla handel och företagande i Afrika. Samtidigt får vi inte glömma bort att demokratiska rättigheter inte kommer per automatik med välstånd.

Herr talman! Ledamöter! Åhörare! Jag tänker tala om Syrien.

Det finns ett skämt som just nu vandrar runt i Mellanöstern. Det kunde ha varit roligt om det inte varit sant. Jag tänkte dra skämtet här så att ni får en bakgrund till det jag tänker tala om:

Bashar al-Asad kommer till en skola strax utanför Damaskus. Han håller ett långt tal för barnen. Efter att ha pratat oavbrutet i 45 minuter frågar han barnen: Är det nu någon som har några frågor? Ni kan fråga vad som helst.

Då räcker Tamer upp handen och säger: Jag har tre frågor: Varför är din familj så rik? Varför ärver ni makten inom familjen? Varför har så många inom armén namnet Asad?

President al-Asad blir självklart ställd av de så öppna frågorna. Detta är han inte van vid. Plötsligt ringer klockan, och det blir rast varpå han säger: Jag svarar dig efter rasten.

Efter rasten kommer barnen in igen och sätter sig ned. al-Asad säger: Var det nu någon som hade några frågor? Mohanad räcker upp handen och säger: Jag har en fråga. Var är Tamer någonstans?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det här skämtet visar och ringar in den brutalitet som regimen står för. Yttrandefriheten respekteras inte det minsta.

I Syrien finns det ett regimvänligt slagord som på svenska lyder ungefär så här: Du, o store president al-Asad, för dig är alla problem små. Anas Shala som bodde i Damaskus skrev förra året på Facebook: Du, o lille president Asad, för dig är alla problem stora.

Den Facebookuppdateringen gjorde att Anas Shala blev angiven och försvann. Troligen kommer han aldrig mer att komma tillbaka. Hans släktingar vet inte var han är. Så talar den brutala verkligheten i Syrien i dag.

Herr talman! Den brutala verklighetens ansikte visar sig inte minst just nu i staden Aleppo. Staden grundades för minst 5 000 år sedan, är dubbelt så stor som Stockholm och har ungefär 2 miljoner invånare. Aleppo är Syriens folkrikaste stad och sitt lands kultur- och handelscentrum. Det är inte ovanligt att handelsmännen där talar sex språk flytande.

Det är vedervärdigt, det som sker i Aleppo. Bomber som sägs vara riktade mot Daish träffar i stället civila. Sjukhus bombas. Flyktingar jagas i döden. I omringade byar svälter människor till döds. Skolor läggs i grus. Krigsförbrytelserna kommer slag i slag. Så ser det ut inför vapenvilan.

Herr talman! Daish är en av de värsta terrorsekter som någonsin funnits. Brutaliteten med vilken de drar fram är enorm. Vi har sett bilderna på folk som korsfästs och lemlästas, och senast nu i måndags kunde vi läsa om Mohamed al-Hassan, tio år, som fick se sina småsyskon halshuggas.

Sverige var ett av de första EU-länderna som svarade på Frankrikes begäran i kampen mot Daish. Frankrike har tackat Sverige för den hjälpen. Sveriges insats gör att Frankrike kan frigöra resurser från Nordafrika och i stället använda dem mot Daish. Sveriges bidrag lättar också på Frankrikes ekonomiska börda. Tack vare Sveriges bidrag visar EU också en enighet i kampen mot Daish och terrorismen.

Det svenska bidraget är på en rimlig nivå. Vi bidrar konkret och praktiskt i kampen mot terrorismen, och för det är jag stolt.

Utöver att kämpa mot terrorism handlar det om att ge människor ett drägligt liv när de lever som flyktingar. Jag vill med det här anförandet lyfta fram Sverige som ett litet land som spelar en stor roll för människor och stater.

Sverige har bidragit med 1,9 miljarder kronor i humanitärt bistånd till Syrienkrisen sedan 2011 och i utvecklingsbistånd sammanlagt 345 miljoner kronor, inklusive de nya bidragen till Syria Recovery Trust Fund och Madadfonden. Det är bra, och det visar också att Sverige bidrar till både förståelse och fred.

Avslutningsvis vill jag säga att Sveriges bidrag till en säkrare värld framför allt sker genom politisk dialog och diplomati, handel och internationellt utvecklingssamarbete. Så byggs verklig säkerhet i begreppets breda bemärkelse. Det handlar om insikten att säkerhet bara existerar om den är gemensam och inte står i motsats till någon annans.

(Applåder)

Herr talman! Ledamöter! På sex minuter är det min ambition att prioritera och konstruktivt framföra mina synpunkter på och kritik mot regeringens utrikespolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Sverige behöver världen, och världen behöver Sverige. Det är en lämplig rubrik på min ansats.

Vi lever i en värld som präglas av osäkerhet, oro och ängslan inför framtiden. I vår närhet visar Vladimir Putin musklerna och provocerar genom Rysslands ingrepp i Ukraina, ockupationen av Krim samt inblandning i Syrienkrisen. Frågan är därför motiverad om Sverige är rätt rustat att hantera situationen såväl diplomatiskt som, om så behövs, försvarsmässigt.

Lite längre ned i geografin rasar sedan ett antal år tillbaka Syrienkriget, där oskyldiga dör i tusental medan hundratusentals flyr för livet till omkringliggande länder som Jordanien, Libanon och Turkiet. Efter en tid flyr dessa till Europa via Turkiet och Grekland.

Vi lever i en brutal värld, herr talman, där ett människoliv inte är mycket värt.

Ljuspunkter finns med bland annat nya hållbarhetsmål och klimatavtal, men dessa är få. Vi ser nu hur murar inom Europeiska unionen reses på initiativ av Visegradländerna - Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern. Deras bidrag till att lösa flyktingkrisen begränsas till just murar och negativa kampanjer mot flyktingar. Jag antar att de enda som välkomnar denna politik här hemma är Sverigedemokraterna.

Vi ser också att murpolitiken leder till att Grekland i dag och fler andra sydeuropeiska länder i morgon riskerar att förvandlas till mänskliga varulager. Detta är en stor utmaning för Europeiska unionen, inte för de enskilda länderna.

Herr talman! På andra ställen i världen pågår försök att stabilisera demokratier, förstärka de demokratiska institutionerna och genom bistånd och frihandel bana väg ur fattigdom, en väg som går via ekonomisk tillväxt och handel.

Frihandel, näringsfrihet och öppenhet mot omvärlden är för oss moderater grunden för ökad tillväxt och välstånd. Höga krav bör dock ställas på våra samarbetspartner i biståndet om effektiv medelsanvändning och transparenta system för redovisning. Det är vi skyldiga Sveriges skattebetalare.

Herr talman! Sverige bör även fortsättningsvis föra en aktiv utrikespolitik som väcker respekt i omvärlden. På många sätt råder samsyn mellan regeringen och oppositionen, men det finns också olikheter. Vi moderater vill se ett reformerat FN med förmåga att skydda medborgarna i världen. Vi vill även se ett resurseffektivt FN.

Vi vill se EU som plattformen för vår utrikes- och säkerhetspolitik. EU-medlemskapet innebär att Sveriges förmåga att påverka den internationella politiken stärks.

Herr talman! Utvecklingen av grannskapspolitiken ska syfta till att stärka dessa värden. Vårt närområde, Norden och Baltikum, är en viktig bas för Sveriges internationella agerande. Att vi har levt i fred och frihet under de senaste 200 åren ska ej tas som garanti för att så kommer att ske även framöver. Sverige är ett litet land med stark position på världsarenan. Den positionen måste vi bejaka genom att klokt hantera utrikespolitikens alla verktyg för att förstärka våra relationer med vår omvärld.

Herr talman! Efter denna korta utrikespolitiska exposé vill jag komma till ett antal kritiska reflektioner över regeringens rådande utrikespolitik.

Dessvärre har vi under regeringens tid vid makten sett oroande tecken på att ovanstående ansatser och ambitioner till att stärka Sveriges ställning i världen på vissa områden har försvagats. Handling och prioriteringar har ersatts av momentum och andra klatschiga uttryck. Regeringens utrikespolitik präglas av en längtan till Palmenostalgi och tal om neutralitetspolitikens 80-tal. Världen förändras mycket snabbt, och här krävs av ett litet land som Sverige skicklig manöverförmåga och lyhördhet för utvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Regeringen har visat en ambition att genom offentliga tillrättavisningar markera gentemot andra om vad rätt och korrekt är. Må vara så att kritiken som framförts och framförs mot andra länder har grunder och motiv. Sättet att framföra kritiken har dock skapat problem för Sverige. I de sammanhangen är det viktigt att inte bara ha rätt, herr talman, det gäller också att få rätt.

Herr talman! En annan punkt som jag vill stanna upp vid i regeringens förda politik är att prioriteringsagendan har flyttats från EU-arenan till förmån för en övertro på FN som den centrala plattformen för vår utrikes- och säkerhetspolitik. Denna obalans i prioriteringarna och vår noterade frånvaro från den europeiska arenan skapar frågor och väcker förvåning hos våra europeiska vänner. Vi får inte glömma att Sverige är medlem i EU och är en naturlig och viktig spelare i dess utrikespolitik.

Ytterligare ett område som regeringen har satt locket på är Nato. Nato är en säkerhetsorganisation. Till skillnad mot anti-Natokrafterna i Sverige som till och med använder lögner i sina kampanjer är min erfarenhet att Nato också är en fredsorganisation. De mångåriga motsättningarna mellan till exempel Natoländerna Turkiet och Grekland skulle med hög sannolikhet ha lett till krigshandlingar. Tack vare bland annat Nato har dessa tråkigheter undvikits.

Herr talman! Vi kan i dag konstatera att utrikespolitiken direkt påverkar Sveriges inrikespolitik och dess samhälle på olika fronter. Sverige kan göra mer på det utrikespolitiska området. Regeringen har hittills inte fullt ut kunnat utnyttja Sveriges politiska räckvidd.

Herr talman! Det har pratats mycket om flyktingpolitiken. Jag kommer kanske att få tid att kommentera detta. Partiföreträdare från Moderaterna försöker tävla om att stänga alla gränser till Sverige. Socialdemokraterna gör det likaså. Har man glömt bort det? Moderaterna kämpar, herr talman, för att stänga gränserna.

Med detta sagt vill jag kommentera utrikesministerns tal i dag. En av hennes och regeringens största meriter är att göra Sverige till ovän med många länder. Jag ska nämna några exempel. Jag tycker att hon saknar den fingertoppskänsla man bör ha som utrikesminister.

Först har vi Israel. Jag hade hoppats att utrikesministern skulle be Israel om ursäkt. Jag gör det! Uttalandet efter Parisdåden när utrikesministern kopplade ihop terroristernas terrorhandlingar med Israel och att man måste förstå att dåden är ett uttryck för förtrycket i Israel är helt otroligt. Det har också fått Israel att reagera kraftigt. Lite mer fingertoppskänsla måste man ha.

Israel har inte nöjt sig med förklaringarna utan har gjort en diplomatisk markering genom att kalla upp den svenska representanten. Det är en skarp markering. Skärpning i detta stycke!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Som om det inte räckte med utrikesministern, herr talman, försökte miljöpartisten Maria Ferm haka på. I en debatt i SVT, som ni kanske såg, anklagade hon Ungern för att sätta asylsökande i fängelse. Vad är sanning? Detta har Lilla Mackay svarat på. På ungerska ambassadens officiella Facebooksida kan ni läsa hennes svar. Bland annat framgår det att det är fråga om åtta asylanter som olagligen tog sig in - och hanterades precis enligt det regelverk som Sverige också ska följa - och ytterligare 24 för våldsamt upplopp. Det är fråga om en yttre gräns. Statsministern stod i kammaren i går och talade om att det är viktigt att upprätthålla de yttre gränserna. Tack, Ungern, ni gör det!

Det finns synpunkter på att man inte tillåter utländska medborgare att ta sig genom landet för att söka asyl i andra länder. Ungern hindrar ingen från att söka asyl, men däremot från att resa igenom landet utan att söka asyl. Det är precis så det ska vara. Enligt EU-domstolen följer Ungern sedan flera år de gemensamma asylreglerna. Vi borde tacka dem för detta. Statsministern sa så i går. Det är viktigt att upprätthålla de yttre gränserna.

Socialdemokraterna pratar ofta om att alla länder ska ta sitt ansvar. Det gör Ungern. Man har i första hand ansvar för sin egna befolkning. Du kan söka asyl i Ungern, men du kan inte resa igenom Ungern utan att söka asyl. Så är det.

Enligt Schengenavtalet är det en skyldighet för varje medlemsstat vid en yttre gräns att bevaka den gränsen och inte släppa igenom personer som saknar Schengenvisum, utom i fall då dessa personer lämnar in en asylansökan i det första EU-landet. Det har även Sverige skrivit under på. Vad är problemet? Varför angriper man Ungern för att landet gör så? Det är helt otroligt. Skärpning på det stycket också!

Nu är inte utrikesministern här, men om hon hör debatten kanske hon kan återkomma vid tillfälle. Kan hon ge några konkreta exempel på hur regeringens utrikespolitik ska minska flyktingtrycket? Det skulle jag vilja veta.

Natofrågan har debatterats. Jag har några frågor kvar som Mikael Jansson inte hann med. Om Nato upprättar en militärbas i Sverige enligt värdlandsavtalet, har då Nato rätt att utan Sveriges tillstånd föra fram och använda kärnvapen från basen? Man kan ju aldrig veta, men om Nato anser att det ligger i organisationens intresse finns det en osäkerhet om man tänker göra så eller inte.

Vår önskan är att alla partier gör en ordentligt kritisk granskning. Vi väntar på den slutliga skrivningen i avtalet för att kunna ta slutlig ställning. Vi ska alla vara kritiska.

Herr talman! Det pratas om att ge stöd till Baltikum. Ja, det ska vi göra. Men vi måste försöka tänka lite bredare än så. Vad är det för stöd vi ska ge? Är det soldater? Okej; Baltikum angrips. Vi skickar soldater. Om Ryssland är angriparen finns de nästa dag i Sverige. Vi förklarar dem krig. Är det vad vi ska ha? Nej, det ska vi inte ha.

I detta anförande instämde Mikael Jansson och Heidi Karlsson (båda SD).

Herr talman! Världen har kommit närmare i tid och rum. Vi reser med lätthet. Men våra länder står fortfarande, likt varje familj, i var sitt kvarter med var sin grund i tanke och kulturell kompass. På vårt norra halvklot, i det nordligaste av Europa, bildar de nordiska länderna en familj med djupa relationer baserade på den unika berättelsen om Norden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Den nordiska familjen är världens tionde största ekonomi. Våra grannländer är några av våra viktigaste handelspartner. Norden är den nordiska modellen, de gemensamma kulturyttringarna, det gränsöverskridande samarbetet. Norden är den skandinaviska språkförståelsen, gemensamma värderingar om välfärdsstaten och sociala skyddsnät, ljusa sommarnätter och vemodigt vintermörker, historisk samvaro samt pulserande och gränsöverskridande arbetsmarknadsregioner.

Norden är på tapeten. Norden står inför prövningar och inför oändliga möjligheter. Norden nalkas en nyrenässans, om vi vill och vågar.

Vad är då målet? Jag skulle säga ett Norden med öppen planlösning och många mötesplatser. I vilket syfte då? Jo, vi har byggt en solid samhällsmodell. Tillsammans kan vi reformera den för att bevara någonting i grunden gott och ömsesidigt. Hur då? Genom samförstånd, samverkan och samvaro och genom att bygga vidare på tilliten. Det handlar om vår tillit mellan människor och till myndigheter.

I Norden kan vi se tillbaka på 200 år av inbördes frihet och fred och drygt 60 år av formaliserad politisk samverkan genom Nordiska rådet. Redan på 50-talet uppnådde vi en vardaglig integration mellan våra länder som EU än i dag inte har lyckats närma sig.

Herr talman! Norden står inför prövningar men också inför möjligheter. Danmark har aviserat långsiktiga gränskontroller gentemot Tyskland. Här har vi en möjlighet att arbeta för en gemensam nordisk strategi för gemensam nordisk gränsbevakning.

Med en gemensam nordisk yttre gräns utifrån gemensamma resurser skulle vi ta ansvar för Norden i ett läge då EU:s yttre gräns i många avseenden har kollapsat. Med en gemensam nordisk yttre gränskontroll kan vi också se följande fördelar:

ordning och reda i en orolig tid

avlastning för polisen i våra respektive länder

fördjupad samverkan på riktigt och en konkretion av orden "tillsammans är vi starkare"

möjlighet att slopa våra nationella gränskontroller internt för god mobilitet inom Norden, såväl för gränspendlare som för företag och handelsutbyte.

Den nordiska samarbetsministern Kristina Persson och hennes kollegor har aviserat att de är intresserade av den danska idén och har börjat samtala om den. Persson bekräftade vid frågestunden här den 11 februari att man har tagit initiativ till diskussioner om hur man kan gå vidare med den här idén.

Inrikesminister Ygeman har uttalat att mobiliteten i Öresund måste underlättas för att samverkan ska kunna stärkas. Det är inte bara nödvändigt utan också möjligt. Vi ser en ökad gränspolissamverkan i till exempel Norrbotten. Vi ser att vi kan samverka över nationsgränserna och anpassa vår lagstiftning efter gemensamma syften och mål.

Men det är viktigt att regeringen är en drivande kraft för att samla de nordiska länderna till en lösning alla kan känna sig bekväma med. Finland har meddelat att man initialt säger nej till den typ av gemensam nordisk gräns som har diskuterats. Den svenska regeringen behöver i samråd med Danmark visa att det rör sig om gemensamma krafttag med gemensamma resurser och ekonomiska medel. Varken Danmark eller något annat nordiskt land ska stå ensamt i denna prövning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag kan bara applådera att Moderaterna är med på tåget. Frågan är när Alliansens övriga partier tydligt ska stiga på.

Det här är en möjlighet till tätare utbildningsutbyte och ekonomisk tillväxt. Det är en möjlighet att återigen gå mot ett internt mer gränslöst Norden samtidigt som vi behåller kontrollen över Norden externt. Nordens sak är vår, och vår sak är Nordens. Tillsammans kan vi lägga kraft och konkretion bakom den vida spridda devisen "tillsammans är vi starkare".

Utrikesministern sa i sin utrikesdeklaration i morse att vi vill se ett starkare EU. Jag skulle säga att vi vill se ett starkare mellanstatligt Norden och ett svagare överstatligt EU. Det har framtiden för sig. Norden är Sveriges viktigaste och inrikes mest folkförankrade utrikespolitiska fråga. Vi kan knyta starka band på en stark grund.

I detta anförande instämde Mikael Jansson och Heidi Karlsson (båda SD).

Herr talman! Jag må vara sist i debatten, men jag ska ta upp den fråga som borde komma först i varje utrikespolitisk debatt: hur man bygger fred och goda relationer.

Jag kommer också att tala om behovet av innovation. För att räkna hur många gånger det ordet kommer upp i den här kammaren varje år bör man nog ha gått en högre årskurs i matematik.

Men var är innovationen och nytänkandet i fredspolitiken? Jo, vi hörde utrikesministern ta upp ämnen som har varit frånvarande här i många år - att vi ska bygga upp möjligheten att förebygga konflikter.

Med det menar jag civil krishantering. År 1999 fattade EU ett beslut om att bygga en civil insatsstyrka med medlare, diplomater, skattetekniker, livsmedelstekniker, ingenjörer, poliser och jurister för att hjälpa till att bygga upp länder innan första kulan är avlossad. Vi väntar fortfarande på att EU ska bygga upp den här styrkan. Här kan Sverige bli en föregångare.

Utrikesministern talade också om fri och rättvis handel. Det är grunden för att bygga upp goda relationer med andra länder - att se till att resurserna räcker och ha ett aktivt klimatarbete. Då bygger vi fred och undviker konflikt. Det är det som är den första försvarslinjen.

Vi kan aldrig bli en militär stormakt, och det tjänar föga till att bli en liten kugge i en annan militär stormakt. Vi ska bli en fredsstormakt.

Vad kan vara bättre i en debatt än att avsluta med lite nya idéer? Då talar jag om kommunal utrikespolitik. Det är förbjudet på många sätt i Sverige i dag, men det finns globala organisationer. Jag har till och med skrivit en liten folder om det. Alla som känner mig vet ju att jag alltid har med mig mina foldrar överallt. En heter just Kommunal utrikespolitik. Men jag är inte ensam om de här idéerna. Det finns United Cities and Local Governments, Förenta kommunerna, sedan drygt tio år tillbaka. Det finns International Council for Local Environmental Initiatives.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

När kommuner samarbetar finns det ingen stormakt som kan invadera några andra som inte lyder eller tycker likadant. De måste samarbeta med konsensus. Ingen kommun har någon militär, utan det måste ske i samtal.

Chansen att satsa mer på kommunala samarbeten ger oss också möjligheten att gå in i länder som annars hade varit stängda för diplomatiskt inflytande. Det finns exempel på kanadensiska och svenska kommuner som har samarbetat med kinesiska. De upptäcker till exempel att mer demokrati i skolsystemet är en väldigt bra idé. "Det kan vi ta upp!"

Att bygga upp demokrati underifrån är mindre känsligt när man gör det på kommunal nivå, så jag hoppas att vi någon gång kan ha en debatt här i kammaren om just kommunal utrikespolitik. Det är ett nytt sätt att bygga relationer på jämbördig grund.

En annan bra idé tycker jag är att ha ett fredsministerium. Costa Rica ligger före oss där. Vad skulle hända om Sverige hade ett helt ministerium som syftade till att bygga och skapa fred? Då kanske vi aldrig behöver vapnen som vi köper för dyra pengar. Vi kanske kan undvika behovet av dem. Det är den bästa investeringen, och den kostar väldigt lite.

I ekonomin brukar vi tala om marginalnytta. Här finns det en gigantisk marginalnytta. Det finns en global brist på folk som arbetar för att bygga upp freden. Sverige skulle kunna spela en unik roll - gärna i samarbete med Irland, Finland och Österrike, som också är neutrala länder. Tillsammans skulle vi kunna bygga upp en global resurs som innerligt väl behövs. Jag hoppas att vi en dag här i kammaren debatterar dessa frågor.

Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.