Herr talman! Tack, Sofia Fölster, för ditt engagemang i frågan! Jag har gjort en dragning i socialutskottet, och vi har haft olika tillfällen under hösten då vi har pratat om det här. Intresset och engagemanget gläder mig, för det är en stor samhällsfråga.
När regeringen tillträdde tog vi över en social barn- och ungdomsvård som redan var under en stark press. Det fanns en hel del strukturproblem och en hel del problem när det gällde rekrytering av personal, och det var över huvud taget stora bekymmer med att upprätthålla god kvalitet redan då.
Jag hoppas nu - och det är vad jag tänker ägna en stor del av våren till - att vi genom engagemang och det ledarskap jag kan erbjuda och också de allianser vi kan bygga kan försöka använda det strålkastarljus som nu finns på den sociala barn- och ungdomsvården. Medel har trots allt tillskjutits. Det handlar om 1 miljard som finns i och med budgeten för 2016 och framöver till den sociala barn- och ungdomsvården, som vi har anslagit. Men det handlar också om de medel som jag hoppas att kommunerna använder, som kom till genom överenskommelsen med oppositionen om flyktingmottagande. Det handlar om att man försöker använda det till att hantera den akuta situationen men också för långsiktiga investeringar, för de behövs. Det hoppas jag verkligen.
Du nämnde SKL. Det är en väldigt viktig aktör i detta sammanhang. Det finns också fackliga organisationer. Det finns många forskare. Det finns många som på olika sätt engagerar sig för att detta ska bli bra. Det gör också Barnombudsmannen på ett bra sätt.
Vi talar om många frågor samtidigt, men jag försöker att beta av dem.
Det är sant att det har kommit många ensamkommande flyktingbarn. Den stora majoriteten är pojkar. Det gäller att hela tiden ha ett jämställdhetsperspektiv i detta, och det försöker vi ha, inte minst i det uppdrag som vi gav senast i går om en fördjupad analys av just dessa konsekvenser.
Många av de ensamkommande flyktingbarnen är äldre tonåringar. De är barn, men äldre barn. Många av dem - inte alla, utan de har rätt till en egen bedömning - kommer att kunna placeras i stödboenden som finns från och med den 1 januari. Det är en annan förändring som är mycket viktig. Men de yngre barnen behöver familjehem precis som du påpekar, Sofia Fölster.
Det gäller att dessa barn över huvud taget får en möjlighet att ha det bra. Det gäller alltså inte att bara ta emot dem utan också att ta hand om dem. Det är en stark ambition från min sida. Därför måste vi se till att kvaliteten i detta mottagande också när det gäller familjehem blir så bra som möjligt.
Jag är absolut beredd att skapa förutsättningar för att hanteringen blir så enkel som möjligt, men inte när det gäller kraven på hur barnen ska ha det när de väl kommer till en familj.
Så som reglerna ser ut i dag ska socialnämnden förstås först göra en utredning av familjehemmet, och det är fortfarande mycket viktigt att man har tid att göra det. Sedan ska man se till att den familj som man har bedömt ska kunna ta på sig detta får en adekvat utbildning.
Jag tycker att de åtgärder som vi hittills har vidtagit kan underlätta för att man ska kunna göra detta på ett allt bättre sätt. Men jag är mycket noga med att familjehemmen ska vara så bra som möjligt, eftersom dessa barn måste få en bra framtid. De har en svår historia bakom sig, och det är vår skyldighet att ta hand om dem på ett bra sätt.