Herr talman! Som tidigare talare redan har nämnt debatterar vi i dag KU:s utlåtande 3 om kommissionens meddelande Bättre lagstiftning för bättre resultat - en EU-agenda.
Redan här drar jag öronen åt mig. Vad konstituerar "bättre" lagstiftning, och vem eller vilka avgör om resultatet verkligen blev "bättre"? Det är inte utan att jag får associationer till när allt annat än demokratiska stater känner ett behov att försöka sälja in en acceptans för sitt tveksamma styre genom att lägga till "demokratiska republiken" till sitt namn - precis som om någon tänkande människa verkligen skulle gå på det.
För mig är i alla fall den lagstiftning som vi i god och sann demokratisk anda stiftar i denna kammare att föredra framför all annan. Sålunda borde en EU-agenda om bättre lagstiftning för bättre resultat rimligtvis innefatta långtgående förslag om att återföra makt till de nationella parlamenten. Men så är förstås, föga förvånande, inte fallet här, herr talman.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre lagstiftning för bättre resultat - en EU-agenda
Men, men, beggars can''t be choosers, så vi får väl vara glada för den lilla insyn och det lilla inflytande vi får för våra ca 40 miljarder om året och sedan försöka göra det bästa av situationen.
Allt är inte nattsvart, herr talman - inte ens i det nu behandlade meddelandet från kommissionen. Det finns i alla fall en ansats till att man ska försöka bli lite mer öppen, tydlig och väl förankrad i sitt arbete - kanske till och med något mer effektiv. Det vore ju inte en dag för tidigt.
Men det förutsätter att viljeyttringen är genuin och att den faktiska tillämpningen därefter också präglas av detta så att det inte blir som i det ärende om subsidiaritetsprincipen vi har att debattera längre fram. I det förespeglar EU och kommissionen visserligen att det finns ett utrymme för de nationella parlamenten att påverka men sätter samtidigt upp ett regelverk som effektivt förhindrar det. De motiverade yttranden som de nationella parlamenten inkommer med behöver heller inte föranleda någon åtgärd eller förändring.
Man bjuder alltså med armbågen, och det blir lite av ett spel för gallerierna. Detta styrks inte minst av det allt annat än "bättre" resultatet där. Endast 2 av över 500 förslag till lagstiftningsakter har modifierats efter häftig kritik från de nationella parlamenten, trots alla fina ord och vackra föresatser i Lissabonfördraget.
Skulle resultatet av den "bättre" lagstiftningen bli något liknande här finns det inte så mycket mer att orda om, herr talman. Låt oss ändå välvilligt anta att intentionerna är de allra bästa och att man verkligen önskar se till exempel en ökad öppenhet och transparens i lagstiftningsprocessen - trots att utvecklingen med en lavinartad ökning av slutna så kallade trilogförhandlingar på senare år säger något helt annat.
Då duger det inte att lägga fram ett förslag med så svepande formuleringar som att de tre institutionerna ska säkerställa "en lämplig insyn" i lagstiftningsprocessen, om man inte dessutom definierar lite närmare vad som avses med detta.
Oskicket att skjuta en så avgörande och central del på framtiden har fått den europeiska ombudsmannen att ifrågasätta transparensen i den pågående processen - detta redan innan agendan är antagen och något nytt interinstitutionellt avtal har tecknats.
Vi sverigedemokrater menar att om kommissionen och de övriga institutionerna verkligen menar allvar borde det vara självklart att full insyn råder vad gäller förhandlingar i allmänhet och unionens befogenheter i synnerhet.
Men hoppet är som bekant det sista som överger människan, så vi har valt att ge dem en chans och inte reservera oss mot detta förslag.
Allt är förstås inte bara EU:s fel. Vi har en regering som lämnar en del övrigt att önska - även om de har tvingats att bli något bättre på vissa områden på senare tid, inte minst på migrationsområdet, får jag medge.
Vi hyser fortfarande en del betänkligheter. På just detta område handlar det framför allt om urvalsprocessen för de nationella experter som kommissionen avser att rådfråga i anslutning till utarbetandet av utkast till delegerade akter. Här har i dagsläget den svenska regeringen i princip oinskränkt makt att avgöra och delegera vilka som ska anses föra den svenska talan i dessa ärenden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre lagstiftning för bättre resultat - en EU-agenda
Enligt vår mening bör de nationella parlamenten ges långtgående möjlighet att påverka urvalen av experter som ska företräda respektive folk i olika frågor.
I avvaktan på det vill vi uppmana kommissionen att inta ett något kritiskt ifrågasättande förhållningssätt till en del av de självutnämnda experter med högst tveksamma meriter som denna regering kan tänkas komma att skicka i olika sammanhang.
Vi har ju sett empiriska belägg för att regeringen Löfven haft en tendens att förlita sig på och hysa oförtjänt stor tilltro till exempelvis vissa historiker, vilkas meriter sedermera har visat sig vara direkta falsarier och snudd på mytomana vanföreställningar.
Det har till och med gått så långt att regeringen i något fall har utnämnt någon eller några av dessa till just nationella experter. Men vi behöver kanske inte orda så mycket om vilka dessa personer är.
I detta anförande instämde Jonas Millard (SD).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 8.)