Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservationer 5 och 10.
Vi lever i oroliga tider, med hot och osäkerhet, med människor på flykt, flyende undan Daishs härjningar eller det svåra förtrycket i Eritrea, flyende till ett Europa som söker avsäga sig moraliskt ansvar för medmänniskor i nöd.
Det Europa som reste sig efter världskrigens förtrampande av människovärdet behöver nu ta sig samman igen, så att fler kan bli hjälpta, i linje med de värden som är västerlandets men som nu förfuskas. Det är en värdekris som vi ser.
Som konsekvens har Sveriges mottagningssystem hamnat under stark press. Sverige och några andra länder har tagit ansvar. Vi har sett fantastiska insatser av civilsamhället, av många personer i våra myndigheter och våra kommuner, och människor har visat en enorm vilja att hjälpa. Vi ska ta ansvar, och vi ska kunna göra det uthålligt.
Regeringen presenterade i går stora förändringar av svensk flyktingpolitik som man vill se. En del är nödvändigt, som tillfälliga uppehållstillstånd. Annat, som familjeåterförening, går det att resa en del frågetecken kring. Nu pågår samtal, och här är därför inte rätt plats att ge sig in i någon större diskussion kring detta, utan vi får titta på förslagen till åtgärder.
Men oavsett detta står vi inför utmaningar på många områden kopplat till den här flyktingkrisen. Det handlar om kapacitetsproblem och kostnader på kort sikt. Och det handlar - rätt hanterat - om möjligheter på längre sikt. Hur öppnar vi upp vårt samhälle för jobb, bostäder, utbildning och gemenskap på riktigt? Hur kan människor snabbt få bygga nya liv i Sverige och kunna bidra fullt ut?
Mycket är annorlunda jämfört med i september. På ett sätt är budgeten överspelad i och med att den redan har följts av en extra ändringsbudget. Men de politiska konflikterna som budgeten så tydligt blottade då har inte minskat. Tvärtom har de kanske blivit än viktigare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2016 - Rambeslutet
De vägval som Sverige nu gör är av stor betydelse för framtiden. Det gäller valfriheten, välfärden, trovärdigheten i offentliga finanser och kostnadskontroll. Men framför allt gäller det jobben.
Herr talman! I flyktingläger i Jordanien råder det arbetsförbud. Det, tillsammans med brist på mat och utbildning, leder till en växande hopplöshet. I Sverige rådde också länge arbetsförbud för asylsökande. Det blev passiviserande och tog ifrån människor värdighet: Du behöver inte, kan inte, bör inte och får inte bidra.
Numera kan människor ofta få arbetstillstånd direkt, även om mer kan göras här. AT-UND bör även ges till dem som saknar rätt id-handlingar, så att alla kan få börja jobba direkt när de kommer till Sverige.
Men det räcker förstås inte med en formell möjlighet att arbeta. Upprättar vi inte i Sverige någonting som i praktiken kan komma att likna ett arbetsförbud med våra höga skatter på jobb, våra regler, avtal, krav, legitimationer, certifieringar, utdrag och strukturer, som ofta är vällovliga i sina enskildheter?
Även om du är högutbildad läkare tar det många år innan du får jobba i Sverige. Har du låg utbildning är chanserna långt mindre. Det är ett slöseri med resurser, och det motverkar gemenskap och framtidstro som hänger intimt samman med jobben.
När du får ett arbete går du nämligen från att överleva till att leva och till att planera för framtiden. Du får större möjligheter att ta ansvar för det samhälle i vilket du ingår.
Det är därför som vi nu behöver reformer för att sänka trösklar och för att på allvar kunna säga till dem som söker sig till oss: Mitt land är ditt land.
Kyrkohistorikern Joel Halldorf skrev i en artikel att i de kloster som blivit kända för läsning, bön och stillhet betraktades, kanske lite kontraintuitivt, också arbetet och att få bidra och ytterst göra något för en annan människa som så värdefullt att det inte skulle berövas någon. Det blev allas ansvar att se till att alla kunde beredas möjlighet att efter sin förmåga bidra.
Vi kan lära av detta och se till att alla får chansen. Vi försökte göra det i Alliansens arbete med att bryta utanförskapet. En del lyckades vi med, annat återstår.
I dag står allt fler allt längre från arbetsmarknaden - personer med funktionsnedsättning, unga, äldre och inte minst nyanlända.
I det Sverige som Kristdemokraterna vill se jobbar inte alla alltid heltid eller alltid, men alla jobbar 100 procent av sin förmåga. Alla behövs.
Det kan låta självklart, men här finns också en konflikt. Om alla behövs, då behövs nämligen också alla jobb. Det innebär jobb som inte finns i dag, både högproduktiva och mer lågproduktiva jobb, som de kallas - tjänstejobb och vardagsjobb. En del av de jobb som har rationaliserats bort för att de var för dyra behöver återkomma, och nya behöver komma till. Då behövs en politik som möjliggör dessa jobb. Det handlar om strukturreformer och sänkta kostnader. Det finns en del i migrationsöverenskommelsen kring RUT. Men i regeringens praktiska politik i övrigt göre sig vissa jobb inte riktigt besvär. Då lämnar man också ett besked till många arbetslösa: Vi har inte plats för er.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2016 - Rambeslutet
Det är inte bara vissa jobb som inte ryms i regeringens politik, utan större delen av regeringens finansiering har sin udd riktad mot jobb och företag. Hur många jobb som försvinner vet vi inte, eftersom regeringen inte gör den typen av beräkningar utan i stället har en så kallad textsnutt.
Men, herr talman, vi vet följande: Höjer vi skatten på jobb blir det mindre jobb utfört. Det är just den signalen från regeringen som öronbedövande ändå skär igenom utspelsbruset från i höstas. Det handlar om tiotals miljarder i skattesmäll på jobben och 40 miljarder i skattehöjningar, varav 80 procent på jobben.
Det finns något som liknar en vattenstämpel på budgetpropositionen, och om man håller upp den i ljuset syns det tydligt att det inte står "investeringar i Sverige" utan att det står "hej då jobb".
När, om inte nu, krävs reformer? Regeringen har snabbspår. Det är bra. Utbildningsplatser och validering är också bra.
Kristdemokraterna satsar på yrkeshögskola och folkhögskola, och vi vill höja skolschablonen för nyanlända. Men vi vill mer.
Vi föreslår att den första halvmiljonen som man tjänar i Sverige ska vara skattefri. Det ska gälla unga och nyanlända de första fem åren i Sverige. Det ger möjligheter för den enskilde att jobba ihop ett litet startkapital, kanske till en bostad eller för att starta ett företag. Det möjliggör också strukturella förändringar på arbetsmarknaden. Det skyndar på etableringen som sker alltför sent i Sverige, och det förlänger därmed också arbetslivet, så att vi klarar av pensionsåtaganden och välfärdsåtaganden i framtiden. Vi behöver på samma sätt förlänga arbetslivet mot slutet genom större möjligheter för äldre att vara kvar på arbetsmarknaden.
Med denna reform blir det också mycket lönsamt att under några år ta arbeten till de lägsta avtalade lönerna, så att fler ingångsjobb kan växa fram och så att fler kan gå till egenförsörjning med den stolthet som det innebär.
Vi föreslår också fler RUT-tjänster, till exempel tvätt-RUT, där en syssla som utförs vecka efter vecka kan skapa tusentals avlönade vita jobb.
Vi föreslår att enklare reparationstjänster ska ha den lägsta möjliga momsen för att möjliggöra nyföretagande och jobb i yrken som inte minst många nyanlända har erfarenhet av.
Genom ett nystartsavdrag i form av en extra skattelättnad kan vi få ned lite av de skyhöga marginaleffekterna för personer som går från bidrag och ersättningar till arbete.
Vi vill se matchningsanställningar, där staten hjälper till att minska den osäkerhet som arbetsgivare känner inför att anställa personer som inte har prövats på arbetsmarknaden.
Det måste också bli enklare att lära jobbet på jobbet till en något lägre ersättning men med ett utbildningsinnehåll. Men då krävs det också att parterna tar ett större ansvar. Det har varit alltför mycket krånglande kring yrkesintroduktionen. Den behöver bli mer standardiserad och enklare, så att fler kan ta del av den.
Nu är tid att tänka nytt och att vända på varje sten, så att alla kan ha ett arbete och någon plats att kalla sitt hem.
Herr talman! Reformer krävs på en rad områden. Sjukhusvården måste bli statlig för en jämlik vård. Valfrihet och kvalitet i vård och omsorg måste utvecklas och inte avvecklas. Vi måste få till stånd en riktig grön skatteväxling som faktiskt sänker skatten på arbete och höjer den på det som är miljöstörande. Stödet till barnfamiljer behöver utvidgas, inte minst till de ekonomiskt utsatta. Och regeringens budget som borde lägga grunden för den gemenskap och framtidstro som vi nu behöver gör inte det. I stället för enskildas och familjers makt och myndighet över den egna tillvaron handlar det alltmer om myndigheters makt över familjer, föreningar, företag och ideella organisationer. Till och med skatten på givmildhet höjer man. Inte ens den skattehöjningen kan man avstå från.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2016 - Rambeslutet
När regeringen bygger ut det offentliga åtagandet och samtidigt monterar ned jobbreformer leder det i helt fel riktning.
Vad Sverige nu behöver är därför en annan ekonomisk politik som innebär att vi vet att det är i företag som jobben växer fram, där vi steg för steg utvecklar vår gemensamma välfärd och där vi skapar förutsättningar för gemenskap i starka familjer och ett starkt civilsamhälle. Det är en politik för frihet utan egoism och solidaritet utan socialism.
(Applåder)