Interpellationssvar - 2015-11-05

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig om jag avser att uppdra till Transportstyrelsen att se över reglerna för separation i luftrummet för att möjliggöra för drönare och annan flygtrafik att samsas i luften på bättre villkor och om jag avser att uppdra till Transportstyrelsen att se över utformningen av de kontrollzoner som finns runt våra flygplatser så att endast det luftrum som måste kontrolleras omfattas av zonerna. Erik Ottoson har också frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra svensk lagstiftning och regelverk innan de internationella överenskommelserna finns på plats så att Sverige kan bli ett föregångsland i drönarfrågan.

Svar på interpellationer

Låt mig börja med att konstatera att Sverige tidigt var ute och sedan 2009 har föreskrifter som reglerar bland annat konstruktion och verksamhet med obemannade luftfartyg under 150 kilo. Dessutom är luftfartslagen tillämplig på alla slags luftfartyg, även så kallade drönare.

Men jag kan också konstatera att den tekniska utvecklingen, tillsammans med den ökade användningen av drönare och de incidenter i närheten av flygplatser som Erik Ottoson ger exempel på, gör att det finns anledning att se över regelverken. Att vi dessutom har olika nationella regler inom EU är inte önskvärt ur vare sig brukar- eller tillverkarperspektiv. Jag ser därför positivt på förslag från EU-kommissionen om EU-gemensamma regler för drönare både över och under 150 kilo som väntas i slutet av året.

Både regeringen och berörda svenska myndigheter deltar aktivt i de diskussioner som pågår om reglering av drönare på EU-nivå och internationell nivå. Jag har vid tidigare tillfällen under året redogjort för detta i riksdagen. Sedan den senaste interpellationsdebatten i september har Näringsdepartementet utifrån dialog med berörda departement och myndigheter besvarat ett samråd om kommande EU-reglering. Många av de aspekter som Erik Ottoson nämner, till exempel flygning i närheten av flygplatser och hur drönare ska kunna samsas i luftrummet med traditionell luftfart, togs upp i samrådet och kommer därmed sannolikt att behandlas i den kommande EU-regleringen.

Erik Ottoson frågar om jag avser att ge något uppdrag till Transportstyrelsen redan nu. Just med tanke på att många viktiga aspekter av regelverken kring drönare föreslås regleras på EU-nivå är jag inte övertygad om att det är önskvärt att göra större nationella förändringar innan vi har sett de förslag som EU-kommissionen lägger fram i närtid. I Transportstyrelsens strategi för sitt drönararbete ingår också att se över det svenska regelverket. Jag vill därför inte föregå den analysen. Regeringen och berörda myndigheter följer dock utvecklingen noga.

Generellt är det viktigt att vi har regelverk som stöder den tekniska utvecklingen och de nya användningsområden och affärsmöjligheter som tekniken innebär. Just i fråga om drönare är det viktigt att särskilt beakta frågor om integritet, säkerhet och användningen av luftrummet.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Frågan om drönare eller obemannade luftfartyg i luftrummet blir som bekant mer och mer aktuell - det har statsrådet redogjort för föredömligt. Jag har tidigare markerat gentemot både statsrådet och andra att jag tycker att det är viktigt att Sverige är ett land som ligger i framkant vad gäller att ha en modern reglering av den här formen av trafik. Vi ser oanade möjligheter men också möjligen oanade risker som vi kommer att behöva hantera på det ena eller det andra sättet. Därför är det viktigt att vi hela tiden ligger i framkant.

I statsrådets svar upplever jag fortfarande att man tillmäter det arbete som sker i EU stor vikt, vilket är rätt och riktigt, men vi som nation bör kunna gå före, framför allt i de delar där EU förmodligen inte kommer att i detalj beröra hur det kommer att se ut. Man kan vara i framkant utan att behöva krångla till saker i onödan.

Jag vill ta ett sådant exempel. Det kommer nog att ta ett par tre år innan de internationella överenskommelserna är på plats och kan börja tillämpas. Under den tidsperioden riskerar vi inte bara stopp utan även olyckor. Kan vi då göra saker lokalt - till exempel titta på utformningen av kontrollzonerna runt våra flygplatser för att undvika onödiga stopp - tror jag att det är något som vi som nation bör göra för att ligga i framkant.

I dagsläget är det mycket upp till den enskilda flygplatsen att finansiera en sådan utformning av sin kontrollzon. Det tror jag möjligen hämmar utvecklingen på området, och det är därför jag ställer frågan till statsrådet.

Man kan också se på möjligheten att ha tredimensionellt utformade kontrollzoner. Man behöver inte i alla delar av ett kontrollerat luftrum kontrollera luften hela vägen ned till marken, utan det kan finnas utrymmen där man bara behöver kontrollera på en viss höjd och uppåt. På det viset skulle man kunna undvika onödiga stopp som inte innebär någon risk för annan flygtrafik.

För att ge ett exempel: Vi börjar nu närma oss jul. Om en ung eller äldre person skaffar sig eller får i julklapp en drönare i liten storlek - inte många centimeter och inte många gram - och flyger den över trädtopparna i Vårby söder om Stockholm, då måste man stoppa inflygningen på Bromma om detta uppmärksammas och kommer till flygledningens kännedom, om det är under den tid på dygnet då Bromma flygplats har öppet. Det finns ingen risk för att det ska flyga några stora passagerarplan mellan trädtopparna i Vårby, men regelverket säger fortfarande att man ska stänga flygplatsen tills polisen är på plats och har kunnat konstatera att det inte längre är en risk. Räckvidden på den här drönaren kanske är tio meter. Regelverket är väldigt kantigt.

Det finns också regler om att man kan skapa enskilda enheter inom kontrollzoner där man har väldigt stora säkerhetsområden runt sådana områden där man inom en kontrollzon kan tillåta viss trafik med den här formen av luftfarkoster. Att säkerhetsområdena runt omkring och ovanför ska behöva vara så väl tilltagna är något som såväl jag som Luftfartsverket ifrågasätter.

Jag vill återigen fråga statsrådet: Kan vi verkligen inte göra någonting innan EU säger något?

Herr talman! Jag tror inte att jag i mitt svar till Erik Ottoson sa att vi inte kan göra någonting. Men jag tror att det är klokt att avvakta tills de besked som ska komma från EU-kommissionen kommer i december i år. Det är med andra ord inte så vanvettigt lång tid kvar att vänta. Då får vi också en fingervisning om vilka delar av regelsystemet som sannolikt kommer av omfattas av en EU-reglering.

Jag tror att det vore oerhört olyckligt om Sverige parallellt med att arbetet pågår inom EU på eget bevåg tar fram helt egna regelverk utan att vi har en gemensam syn inom EU. Det gäller, som jag nämnde i mitt svar, både ur ett brukarperspektiv - det är en fördel att samma regler gäller i alla EU-länder - och även ur ett tillverkarperspektiv, eftersom en del av regelverket naturligtvis kommer att handla om hur de här farkosterna ska vara utformade enligt en standard för hela EU.

Parallellt med att det här arbetet pågår har Transportstyrelsen i uppdrag att titta över den nationella lagstiftningen. Men att man väntar in EU:s besked innan man går fram med några skarpa förslag tycker jag är fullständigt rimligt och en klok avvägning.

En av de delar som berörs i de diskussioner som har varit om EU-reglering är just olika höjder. Man pratar om över 120 eller 150 meter och att se över hur kontrollzonerna kring flygplatser ska justeras för att möjliggöra en fortfarande säker situation men möjligen mer pragmatisk hållning när det gäller att tillåta drönare. Ett annat bekymmer som jag tror att man kommer att bli mer varse med tiden - då vi får allt större drönare som framförs utanför sikten för den som framför farkosten - gäller att kunna identifiera och koppla drönare till en ägare eller en ansvarig. Detta är också frågor som berörs inom det arbete som pågår inom EU.

Sammantaget pågår alltså ett arbete i Sverige där Transportstyrelsen har ett uppdrag att se över de nationella regelverken. Men jag tror att det vore olyckligt att gå före i ett skede där vi inom ungefär en månad eller två kommer att få en fingervisning från EU. Det finns nämligen inte någon anledning för oss att hålla på och ändra våra regler fram och tillbaka. Det skulle möjligen bara göra situationen förvirrad i stället för klargörande. Det som vi behöver är ett regelverk som är tydligt, klart och lätt att förstå för dem som ska använda drönare.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för detta. Vi gör framsteg hela tiden. Jag tolkar statsrådets svar i det senaste anförandet som att man, efter att det har kommit en fingervisning från EU-kommissionen, är villig att ta de nödvändiga steg som krävs för att Sverige ska vara en nation i framkant vad gäller hur vi tillgodoser både säkerheten och möjligheten att framföra denna form av luftfartyg.

I detta läge får vi nog någon gång i januari se till att följa upp vad som möjligtvis skulle behövas ytterligare. Utifrån det svar som statsrådet gav i sitt senaste anförande förväntar jag mig att hon också är villig att gå hela vägen och fatta de beslut som krävs samt tillsätta de utredningar och formera de uppdrag som krävs för det.

Min fråga är då: Vad har statsrådets position varit i de europeiska samtalen om till exempel flygkontrollszoner runt våra flygplatser? Har statsrådet drivit att det ska kontrolleras av EU? Eller är det någonting som ska fortsätta att kontrolleras i det format som nu sker, där den egna flygplatsen har ganska mycket ansvar för arbetet?

Herr talman! Jag har inte varit särskilt aktiv när det gäller den frågan. Det tror jag är en fråga som bäst hanteras, precis som flera av dessa frågor som till sin karaktär är ganska tekniska och där det finns många olika aspekter att ta hänsyn till, av den myndighet som vi har - Transportstyrelsen - som svarar för mycket av framtagande av detaljerade regelverk kring till exempel luftfartyg och luftfart. Jag känner mig helt trygg med att den kompetens som krävs i dessa frågor finns inom denna myndighet som också har ett pågående uppdrag, både att vara aktiv i EU-sammanhang och att bland annat framföra att det är viktigt att de regler som vi har på detta område inte försvårar eller hämmar en teknisk utveckling utan ska finnas också som ett stöd. Detta är nämligen i första hand en möjlighet till affärer och till smartare sätt att till exempel transportera varor eller att göra andra aktiviteter i luften.

Detta innebär naturligtvis att de regler som vi ska ha inte ska vara extremt teknikberoende. Målet är att vi ska ha en säker luftfart och att det ska finnas möjlighet för dessa farkoster att röra sig på ett sätt som inte hindrar annan trafik och som sammantaget gör att vi får en positiv utveckling. Detta arbete pågår i Transportstyrelsen. Transportstyrelsen har även ett uppdrag från regeringen att se över nationell lagstiftning.

Om det kommer att bli aktuellt att fatta beslut om ny nationell lagstiftning eller förändring av regelverk redan innan ikraftträdandet i EU beror lite grann på hur klara besked som vi får i december. Mitt tidigare svar ska därför inte förstås som ett löfte om att vi kommer att gå före bara vi får en fingervisning från EU. Men det kan vara så att de besked som vi får i december gör att vi ser att man här ganska riskfritt skulle kunna fatta beslut redan innan de nya reglerna formellt träder i kraft inom hela EU. Men, som sagt, det beror på vad vi får se i december.

Jag tror att det är viktigt att det finns en så gemensam lagstiftning och så gemensamma regelverk som möjligt inom hela EU-området för detta område just för att säkerställa att både leverantörer och brukare vet vad det är som gäller. Men Transportstyrelsen har detta högt på agendan och deltar på ett mycket aktivt och bra sätt, skulle jag vilja säga, i de diskussioner som pågår i EU.

Herr talman! Jag noterar att statsrådet, när det gäller frågan om vilka ingångsvärden som Sverige har haft i dessa diskussioner på EU-nivå, hänvisar till Transportstyrelsen. Jag förväntar mig ändå att statsrådet när hon kommer till kammaren ska kunna redogöra för vilken hållning Sverige har i frågor som förhandlas i EU. Hon kanske behöver lite mer tid och får återkomma med ett mer fullödigt svar. Jag har full respekt för det. Då får jag interpellera statsrådet igen.

Men jag blir väldigt nyfiken, och faktiskt också lite bekymrad, om statsrådet bara hänvisar till Transportstyrelsen beträffande denna fråga. Transportstyrelsen har mycket sakkompetens, vilket är mycket bra. Men det borde rimligtvis finnas någon form av politiska ambitioner för vilka frågor vi väljer att driva respektive inte driva inom ramen för EU-samarbetet.

Jag kan också känna att det är rimligt att statsrådet kan redogöra för Sveriges ståndpunkt när riksdagen frågar.

Herr talman! Ja, Erik Ottoson, jag kan redogöra för de politiska ställningstaganden som Sverige gör i EU på de områden som jag har ansvar för. Men den fråga som du ställer, och som rör om det är den enskilda flygplatsen eller om det är EU-regler som ska avgöra hur en kontrollzon kring en flygplats ser ut, har inte varit en stor politisk fråga där vi har en mycket stark politisk uppfattning. Det är Transportstyrelsen som ska diskutera denna fråga. Om det skulle bli en politisk fråga av detta kommer vi naturligtvis att ta ställning till den. Men i dagsläget har vi inte bedömt att det finns ett starkt politiskt intresse av vare sig det ena eller det andra.

Om Erik Ottoson har en annan uppfattning är det naturligtvis helt okej att ha det. Men regeringen har inte gjort bedömningen att det finns ett starkt politiskt intresse av att driva vare sig den ena eller den andra linjen i denna fråga. Däremot är det viktigt att vi får klarhet i vilka regler som ska gälla. Men det finns inget starkt politiskt intresse av att det är den enskilda flygplatsen som ska avgöra detta eller att det är på EU-nivå som detta ska regleras.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att Tvärförbindelse Södertörn får full finansiering och en byggstart så tidigt som möjligt, om jag haft samtal med mina regeringskollegor i syfte att säkerställa en problemfri hantering av projektet Tvärförbindelse Södertörn i Regeringskansliet samt om jag gör bedömningen att regeringen kommer att vara enig kring genomförandet av projektet Tvärförbindelse Södertörn. Vidare har Erik Ottoson frågat klimat- och miljöministern om hon gör bedömningen att projektet Tvärförbindelse Södertörn kommer att ha negativ eller positiv påverkan på klimatet och miljön, vad hon avser att vidta för åtgärder för att stoppa projektet Tvärförbindelse Södertörn mot bakgrund av hennes motstånd gentemot andra vägprojekt med liknande syfte samt om hon vidtagit eller avser att vidta några åtgärder i syfte att säkerställa att projektet Tvärförbindelse Södertörn stoppas i Regeringskansliet mot bakgrund av de eventuella negativa konsekvenserna för klimat och miljö.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på även den interpellationen. Jag har valt att besvara dem i ett sammanhang.

Jag vill först påminna om att en utbyggnad av Södertörnsleden fanns med redan i den nationella trafikslagsövergripande planen för utveckling av transportsystemet 2010-2021. En arbetsplan togs fram och fastställdes genom beslut av Trafikverket. Beslutet överklagades till den förra regeringen som upphävde planen i mars 2013 mot bakgrund av att väghållningsmyndigheten Trafikverket Region Stockholm återkallat sin ansökan. Regeringen beslutade i december 2014 att Tvärförbindelse Södertörn får förberedas för byggstart 2018-2020 utifrån Trafikverkets underlag.

Infrastrukturprojekt är långsiktiga projekt där många hänsyn måste tas. Erik Ottoson kan därför inte få något annat svar än det som lämnades till honom i kammaren så sent som den 24 april i år, att projektet fortfarande är i en relativt tidig fas i planeringsprocessen där sträckning och utformning inte är prövade. Projekt bedöms vid en sedvanlig prövning utifrån de transportpolitiska målen vid framtagande av nationell transportslagsövergripande plan för utveckling av transportsystemet. I ett sådant läge är det inte aktuellt för regeringen att göra några andra ekonomiska ställningstaganden utöver den uppföljning som omfattas av den ekonomiska planeringsprocessen för transportinfrastruktur.

Vad gäller projektets påverkan på klimatet och miljön har Länsstyrelsen i Stockholms län efter prövning beslutat att det kommer att innebära en betydande miljöpåverkan. Detta i sin tur leder till att Trafikverket i sin projektering ska ta fram en miljökonsekvensbeskrivning. Miljökonsekvensbeskrivningen kommer sedan att ligga till grund för bedömning av vilken påverkan projektet medför.

I nuläget är det viktigt att Trafikverkets arbete får fortlöpa på ett korrekt sätt. I detta arbete är inte regeringen aktivt delaktig.

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att Tvärförbindelse Södertörn får full finansiering och en byggstart så tidigt som möjligt, om jag haft samtal med mina regeringskollegor i syfte att säkerställa en problemfri hantering av projektet Tvärförbindelse Södertörn i Regeringskansliet samt om jag gör bedömningen att regeringen kommer att vara enig kring genomförandet av projektet Tvärförbindelse Södertörn. Vidare har Erik Ottoson frågat klimat- och miljöministern om hon gör bedömningen att projektet Tvärförbindelse Södertörn kommer att ha negativ eller positiv påverkan på klimatet och miljön, vad hon avser att vidta för åtgärder för att stoppa projektet Tvärförbindelse Södertörn mot bakgrund av hennes motstånd gentemot andra vägprojekt med liknande syfte samt om hon vidtagit eller avser att vidta några åtgärder i syfte att säkerställa att projektet Tvärförbindelse Södertörn stoppas i Regeringskansliet mot bakgrund av de eventuella negativa konsekvenserna för klimat och miljö.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på även den interpellationen. Jag har valt att besvara dem i ett sammanhang.

Jag vill först påminna om att en utbyggnad av Södertörnsleden fanns med redan i den nationella trafikslagsövergripande planen för utveckling av transportsystemet 2010-2021. En arbetsplan togs fram och fastställdes genom beslut av Trafikverket. Beslutet överklagades till den förra regeringen som upphävde planen i mars 2013 mot bakgrund av att väghållningsmyndigheten Trafikverket Region Stockholm återkallat sin ansökan. Regeringen beslutade i december 2014 att Tvärförbindelse Södertörn får förberedas för byggstart 2018-2020 utifrån Trafikverkets underlag.

Infrastrukturprojekt är långsiktiga projekt där många hänsyn måste tas. Erik Ottoson kan därför inte få något annat svar än det som lämnades till honom i kammaren så sent som den 24 april i år, att projektet fortfarande är i en relativt tidig fas i planeringsprocessen där sträckning och utformning inte är prövade. Projekt bedöms vid en sedvanlig prövning utifrån de transportpolitiska målen vid framtagande av nationell transportslagsövergripande plan för utveckling av transportsystemet. I ett sådant läge är det inte aktuellt för regeringen att göra några andra ekonomiska ställningstaganden utöver den uppföljning som omfattas av den ekonomiska planeringsprocessen för transportinfrastruktur.

Vad gäller projektets påverkan på klimatet och miljön har Länsstyrelsen i Stockholms län efter prövning beslutat att det kommer att innebära en betydande miljöpåverkan. Detta i sin tur leder till att Trafikverket i sin projektering ska ta fram en miljökonsekvensbeskrivning. Miljökonsekvensbeskrivningen kommer sedan att ligga till grund för bedömning av vilken påverkan projektet medför.

I nuläget är det viktigt att Trafikverkets arbete får fortlöpa på ett korrekt sätt. I detta arbete är inte regeringen aktivt delaktig.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag valde att dela upp detta i två interpellationer, och anledningen torde vara uppenbar. Jag ställde en interpellation till statsrådet med ansvar för infrastruktur och en till klimat- och miljöministern. Det är känt att man bland regeringspartierna har haft lite olika synsätt på hur man ska prioritera infrastrukturprojekt, och det är i huvudsak detta jag vill belysa med mina två interpellationer.

Socialdemokraterna har sedan långt tillbaka i tiden varit för till exempel projektet Tvärförbindelse Södertörn, och Miljöpartiet har fajtats med näbbar och klor för att så gott det går få stopp på samma projekt. Vi ser samma sak när det gäller Förbifart Stockholm, och vi ser samma sak när det gäller en östlig förbindelse för att fullborda den ringled runt Stockholm vi så väl behöver. Det gäller även en rad andra projekt där man kör på gummihjul i stället för stålhjul.

Nu valde klimat- och miljöminister Åsa Romson att inte svara på den interpellation jag ställde till henne utan lämnade över den till Anna Johansson för svar. Det gjorde det möjligen lite enklare att samordna svaren i Regeringskansliet, kan jag föreställa mig, men statsrådet lämnar fortfarande en del frågor - till och med i den interpellation jag ställde till henne - obesvarade. Har hon haft samtal med sina kollegor för att säkerställa att situationer som till exempel den som uppstod kring Förbifart Stockholm, där man var tvungen att frysa projektet för att tillåta Miljöpartiet och ytterligare några en tankepaus, inte behöver upprepas kring andra projekt? Det gäller till exempel Tvärförbindelse Södertörn.

Kan hon se mig i ögonen i dag och hävda att det kommer att bli en enkel segling genom Regeringskansliet för i huvudsak det här projektet men också många andra viktiga vägprojekt? Kommer regeringen att, när den kommer fram till beslut, vara enig om det här?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag valde att dela upp detta i två interpellationer, och anledningen torde vara uppenbar. Jag ställde en interpellation till statsrådet med ansvar för infrastruktur och en till klimat- och miljöministern. Det är känt att man bland regeringspartierna har haft lite olika synsätt på hur man ska prioritera infrastrukturprojekt, och det är i huvudsak detta jag vill belysa med mina två interpellationer.

Socialdemokraterna har sedan långt tillbaka i tiden varit för till exempel projektet Tvärförbindelse Södertörn, och Miljöpartiet har fajtats med näbbar och klor för att så gott det går få stopp på samma projekt. Vi ser samma sak när det gäller Förbifart Stockholm, och vi ser samma sak när det gäller en östlig förbindelse för att fullborda den ringled runt Stockholm vi så väl behöver. Det gäller även en rad andra projekt där man kör på gummihjul i stället för stålhjul.

Nu valde klimat- och miljöminister Åsa Romson att inte svara på den interpellation jag ställde till henne utan lämnade över den till Anna Johansson för svar. Det gjorde det möjligen lite enklare att samordna svaren i Regeringskansliet, kan jag föreställa mig, men statsrådet lämnar fortfarande en del frågor - till och med i den interpellation jag ställde till henne - obesvarade. Har hon haft samtal med sina kollegor för att säkerställa att situationer som till exempel den som uppstod kring Förbifart Stockholm, där man var tvungen att frysa projektet för att tillåta Miljöpartiet och ytterligare några en tankepaus, inte behöver upprepas kring andra projekt? Det gäller till exempel Tvärförbindelse Södertörn.

Kan hon se mig i ögonen i dag och hävda att det kommer att bli en enkel segling genom Regeringskansliet för i huvudsak det här projektet men också många andra viktiga vägprojekt? Kommer regeringen att, när den kommer fram till beslut, vara enig om det här?

Herr talman! Vad syftet var med att ställa de två interpellationerna till olika statsråd tror jag inte att Ottoson hade behövt redogöra för här i kammaren. Det tror jag blev alldeles uppenbart när de kom.

Det är inte så att Åsa Romson inte vill svara på en interpellation, utan det handlar om att vi har en arbetsordning inom regeringen där frågor som berör infrastruktur och transport hamnar på mitt bord. På samma sätt hade det varit om Erik Ottoson eller någon annan hade ställt en fråga till mig om något som hamnar på Miljö- och energidepartementet. Då hade det hamnat på någon annans bord. Det är kanske inte vare sig konstigt eller anmärkningsvärt.

Jag tror att Erik Ottoson egentligen vet det, men man kan också påminna om att alla beslut som fattas av regeringen är gemensamberedda och fattas gemensamt av regeringen som helhet. Det fungerar alltså inte så i regeringen i Sverige att man kan anmäla avvikande uppfattning eller att vi voterar om besluten, utan alla beslut som fattas av regeringen fattas gemensamt. De beslut som fattas har alla berörda departement haft möjlighet att titta på och ställa sig bakom, och det gäller även det beslut som handlar om vilka projekt som får förberedas för byggstart. Där ingår just objektet Södertörn som en del i det regeringen fattade beslut om i december förra året.

Huruvida det i sin tur innebär att projektet kommer att segla lätt är svårt att säga eftersom det befinner sig i ett väldigt tidigt planeringsskede. Skulle det visa sig att objektet inte går att färdigställa inom de ekonomiska ramar som finns eller att miljökonsekvenserna av ett färdigställande skulle bli alldeles orimliga får man naturligtvis ta ställning till det när det uppdagas. Det som händer nu är att Trafikverket har fått regeringens uppdrag - hela regeringens uppdrag, kanske jag ska förtydliga - att förbereda projektet för byggstart. Det är det Trafikverket gör.

Vad Trafikverket sedan kommer fram till vad gäller dragning, miljökonsekvensanalyser och annat är lite tidigt att säga. De svaren får Erik Ottoson alltså vänta på tills Trafikverket har kommit lite längre i sin process.

Herr talman! Vad syftet var med att ställa de två interpellationerna till olika statsråd tror jag inte att Ottoson hade behövt redogöra för här i kammaren. Det tror jag blev alldeles uppenbart när de kom.

Det är inte så att Åsa Romson inte vill svara på en interpellation, utan det handlar om att vi har en arbetsordning inom regeringen där frågor som berör infrastruktur och transport hamnar på mitt bord. På samma sätt hade det varit om Erik Ottoson eller någon annan hade ställt en fråga till mig om något som hamnar på Miljö- och energidepartementet. Då hade det hamnat på någon annans bord. Det är kanske inte vare sig konstigt eller anmärkningsvärt.

Jag tror att Erik Ottoson egentligen vet det, men man kan också påminna om att alla beslut som fattas av regeringen är gemensamberedda och fattas gemensamt av regeringen som helhet. Det fungerar alltså inte så i regeringen i Sverige att man kan anmäla avvikande uppfattning eller att vi voterar om besluten, utan alla beslut som fattas av regeringen fattas gemensamt. De beslut som fattas har alla berörda departement haft möjlighet att titta på och ställa sig bakom, och det gäller även det beslut som handlar om vilka projekt som får förberedas för byggstart. Där ingår just objektet Södertörn som en del i det regeringen fattade beslut om i december förra året.

Huruvida det i sin tur innebär att projektet kommer att segla lätt är svårt att säga eftersom det befinner sig i ett väldigt tidigt planeringsskede. Skulle det visa sig att objektet inte går att färdigställa inom de ekonomiska ramar som finns eller att miljökonsekvenserna av ett färdigställande skulle bli alldeles orimliga får man naturligtvis ta ställning till det när det uppdagas. Det som händer nu är att Trafikverket har fått regeringens uppdrag - hela regeringens uppdrag, kanske jag ska förtydliga - att förbereda projektet för byggstart. Det är det Trafikverket gör.

Vad Trafikverket sedan kommer fram till vad gäller dragning, miljökonsekvensanalyser och annat är lite tidigt att säga. De svaren får Erik Ottoson alltså vänta på tills Trafikverket har kommit lite längre i sin process.

Herr talman! Det är just formerna för gemensamberedning och kollektiva beslut i regeringen som utgör något av ett orosmoment här, med tanke på vilka statsrådets parti har bestämt sig för att sätta sig i den båten med. Det är inte okänt vad Miljöpartiet tycker om vägprojekt, och det är just på grund av den gemensamberedning statsrådet hänvisar till som jag med flera är oroliga över huruvida detta och många andra vägprojekt faktiskt kommer att komma till stånd - trots att de kanske behövs och trots att kalkylerna som kommer från Trafikverket kanske är gynnsamma. Det har ju aldrig stoppat en miljöpartist förut när det kommer till vägtrafik.

Det är alltså därför detta är en intressant fråga. Det är därför statsrådet, om hon nu vill tänka lite grann runt hörn, borde försöka kratta manegen för att se till att detta går så smärtfritt som möjligt. Det gäller oavsett om det har att göra med Tvärförbindelse Södertörn eller något annat vägprojekt som är viktigt för den här eller andra regioner i Sverige. Statsrådet väljer i stället att inta den strikt formella hållningen, och det får jag väl ha respekt för. Jag gillar formalia och paragrafer i grunden. Men man får även se verkligheten som den är och tillämpa lite politisk fingerfärdighet om man ska kunna komma framåt.

Jag hoppas att statsrådet avhåller sig från politisk fingerfärdighet just för att vi befinner oss i kammaren och i stället tillämpar det mer på andra sidan Strömmen, men de svar jag hör här ger knappast några upplyftande besked kring huruvida man faktiskt kommer att kämpa för att få igenom de infrastrukturprojekt som den här och många andra regioner i Sverige behöver.

Herr talman! Det är just formerna för gemensamberedning och kollektiva beslut i regeringen som utgör något av ett orosmoment här, med tanke på vilka statsrådets parti har bestämt sig för att sätta sig i den båten med. Det är inte okänt vad Miljöpartiet tycker om vägprojekt, och det är just på grund av den gemensamberedning statsrådet hänvisar till som jag med flera är oroliga över huruvida detta och många andra vägprojekt faktiskt kommer att komma till stånd - trots att de kanske behövs och trots att kalkylerna som kommer från Trafikverket kanske är gynnsamma. Det har ju aldrig stoppat en miljöpartist förut när det kommer till vägtrafik.

Det är alltså därför detta är en intressant fråga. Det är därför statsrådet, om hon nu vill tänka lite grann runt hörn, borde försöka kratta manegen för att se till att detta går så smärtfritt som möjligt. Det gäller oavsett om det har att göra med Tvärförbindelse Södertörn eller något annat vägprojekt som är viktigt för den här eller andra regioner i Sverige. Statsrådet väljer i stället att inta den strikt formella hållningen, och det får jag väl ha respekt för. Jag gillar formalia och paragrafer i grunden. Men man får även se verkligheten som den är och tillämpa lite politisk fingerfärdighet om man ska kunna komma framåt.

Jag hoppas att statsrådet avhåller sig från politisk fingerfärdighet just för att vi befinner oss i kammaren och i stället tillämpar det mer på andra sidan Strömmen, men de svar jag hör här ger knappast några upplyftande besked kring huruvida man faktiskt kommer att kämpa för att få igenom de infrastrukturprojekt som den här och många andra regioner i Sverige behöver.

Herr talman! Jag vill återigen påminna om att regeringen - hela regeringen - har fattat ett beslut om att Tvärförbindelse Södertörn får förberedas för byggstart. Det uppdraget har gått till Trafikverket. Så långt som projektet kan hanteras politiskt just nu har det alltså hanterats. Sedan är det Trafikverkets uppgift att ta fram de underlag som krävs och se till att man får en dragning av projektet som är rimlig ur en massa olika perspektiv.

Det finns en del andra i världen som oroar sig för andra saker än gemensamberedningen i regeringen. Själv oroar jag mig till exempel för den miljöförstöring vi gemensamt ägnar oss åt om dagarna vare sig vi vill eller inte och vare sig vi är medvetna om det eller inte. Jag oroar mig för att mina barnbarn inte ska kunna leva goda och drägliga liv på den här planeten. Jag oroar mig för att vi får enorma problem både med luftkvalitet och med trängsel och trafiksäkerhet i våra stora städer om vi inte anstränger oss precis allt vi kan för att ställa om våra transportsystem till mer hållbara system. Det handlar om system där vi färdas mer kollektivt och på cykel samt promenerar mer och där vi utvecklar framtidens smartare kollektivtrafik.

Det oroar mig. Jag oroar mig inte så mycket för gemensamberedningen i regeringen. Den tycker jag att vi har klarat bra så här långt, och jag är alldeles övertygad om att vi kommer att klara den alldeles utmärkt även i framtiden. Det skulle dock vara intressant att någon gång få höra hur Moderaterna tänker sig att man ska agera för att möta de utmaningar en del andra i världen, utanför den här kammaren, oroar sig för. Det handlar om vår gemensamma planet och framtid.

Herr talman! Jag vill återigen påminna om att regeringen - hela regeringen - har fattat ett beslut om att Tvärförbindelse Södertörn får förberedas för byggstart. Det uppdraget har gått till Trafikverket. Så långt som projektet kan hanteras politiskt just nu har det alltså hanterats. Sedan är det Trafikverkets uppgift att ta fram de underlag som krävs och se till att man får en dragning av projektet som är rimlig ur en massa olika perspektiv.

Det finns en del andra i världen som oroar sig för andra saker än gemensamberedningen i regeringen. Själv oroar jag mig till exempel för den miljöförstöring vi gemensamt ägnar oss åt om dagarna vare sig vi vill eller inte och vare sig vi är medvetna om det eller inte. Jag oroar mig för att mina barnbarn inte ska kunna leva goda och drägliga liv på den här planeten. Jag oroar mig för att vi får enorma problem både med luftkvalitet och med trängsel och trafiksäkerhet i våra stora städer om vi inte anstränger oss precis allt vi kan för att ställa om våra transportsystem till mer hållbara system. Det handlar om system där vi färdas mer kollektivt och på cykel samt promenerar mer och där vi utvecklar framtidens smartare kollektivtrafik.

Det oroar mig. Jag oroar mig inte så mycket för gemensamberedningen i regeringen. Den tycker jag att vi har klarat bra så här långt, och jag är alldeles övertygad om att vi kommer att klara den alldeles utmärkt även i framtiden. Det skulle dock vara intressant att någon gång få höra hur Moderaterna tänker sig att man ska agera för att möta de utmaningar en del andra i världen, utanför den här kammaren, oroar sig för. Det handlar om vår gemensamma planet och framtid.

Herr talman! Med två minuters talartid ska vi alltså tala gemensam planet och framtid. Ja, just utifrån det perspektivet är Tvärförbindelse Södertörn faktiskt ganska viktig. Det gäller transportsektorn och tunga transporter som kommer att behöva ta sig till nybyggda Norvik hamn i Nynäshamn. De kommer att behöva Tvärförbindelse Södertörn för att kunna utnyttja hamnens fulla kapacitet utan att skapa de trafikstockningar statsrådet hänvisar till.

Det finns ett otal exempel på sätt att utnyttja till exempel Tvärförbindelse Södertörn för att främja kollektivtrafik, framför allt i tvärled genom de södra delarna av Stockholm. Det finns ganska långt gångna förslag på hur detta skulle kunna göras, till exempel genom en elektrifiering av någonting man kan kalla Stockholmsbågen eller något annat. Det gäller för all del även elektrifiering av de lastbilar som sedan kommer att behöva köra containrar från Norvik vidare någon annanstans. Det finns väldigt intressanta förslag på detta, och det är sådant jag och Moderaterna självfallet bejakar.

Det är dock inte så att det är vägar som släpper ut koldioxid, herr talman. Det är bilar som går på fossila bränslen som släpper ut koldioxid. Det är möjligen där vi måste rikta in problembilden och insatserna. Men jag blir ännu mer orolig över statsrådets intentioner i frågan när hon använder sitt näst sista inlägg till att i princip parera Miljöpartiet och öppna upp för att det här trots allt kanske inte blir av.

Jag håller med om att miljökonsekvensanalyser är oerhört viktiga, och det finns viktiga naturvärden längs den här sträckningen som måste beaktas, absolut. Därvidlag är jag och statsrådet helt och fullt överens. Men, herr talman, det är inte så att vi kommer att möta klimatutmaningarna genom att inte längre ha möjlighet att färdas i fordon med färre än nio sittplatser.

Herr talman! Med två minuters talartid ska vi alltså tala gemensam planet och framtid. Ja, just utifrån det perspektivet är Tvärförbindelse Södertörn faktiskt ganska viktig. Det gäller transportsektorn och tunga transporter som kommer att behöva ta sig till nybyggda Norvik hamn i Nynäshamn. De kommer att behöva Tvärförbindelse Södertörn för att kunna utnyttja hamnens fulla kapacitet utan att skapa de trafikstockningar statsrådet hänvisar till.

Det finns ett otal exempel på sätt att utnyttja till exempel Tvärförbindelse Södertörn för att främja kollektivtrafik, framför allt i tvärled genom de södra delarna av Stockholm. Det finns ganska långt gångna förslag på hur detta skulle kunna göras, till exempel genom en elektrifiering av någonting man kan kalla Stockholmsbågen eller något annat. Det gäller för all del även elektrifiering av de lastbilar som sedan kommer att behöva köra containrar från Norvik vidare någon annanstans. Det finns väldigt intressanta förslag på detta, och det är sådant jag och Moderaterna självfallet bejakar.

Det är dock inte så att det är vägar som släpper ut koldioxid, herr talman. Det är bilar som går på fossila bränslen som släpper ut koldioxid. Det är möjligen där vi måste rikta in problembilden och insatserna. Men jag blir ännu mer orolig över statsrådets intentioner i frågan när hon använder sitt näst sista inlägg till att i princip parera Miljöpartiet och öppna upp för att det här trots allt kanske inte blir av.

Jag håller med om att miljökonsekvensanalyser är oerhört viktiga, och det finns viktiga naturvärden längs den här sträckningen som måste beaktas, absolut. Därvidlag är jag och statsrådet helt och fullt överens. Men, herr talman, det är inte så att vi kommer att möta klimatutmaningarna genom att inte längre ha möjlighet att färdas i fordon med färre än nio sittplatser.

Herr talman! Jag noterar att de interpellationer jag får från moderat håll nästan alltid handlar om att försvara både inrikesflyg och biltrafik i städer. Aldrig får jag interpellationer från Moderaterna om hur vi avser att uppnå ett mer hållbart transportsystem. Jag noterar bara med visst intresse att oron hos Moderaterna handlar mer om den gemensamma beredningen i regeringen och mindre om vår gemensamma framtid.

Med detta sagt tror jag att Erik Ottoson förstår att mitt inlägg inte var ämnat att skapa någon förvirring kring Södertörnsleden. Behovet av den är naturligtvis väl utrett. Annars hade ju regeringen inte gemensamt fattat beslutet att ge Trafikverket uppdraget att förbereda detta objekt för byggstart, vilket Trafikverket alltså har fått. Det innebär att man gör bedömningen att det är både samhällsekonomiskt och, utifrån de transportpolitiska målen, ett projekt som ska startas i enlighet med gällande nationell plan. Det beslutet har regeringen fattat.

Om Trafikverket i sitt fortsatta arbete kommer fram till att det här objektet är olämpligt och inte bör genomföras får vi ta ställning till det då. Men det som har hänt i den här frågan är att regeringen har fattat beslut om att Trafikverket ska förbereda Tvärförbindelse Södertörn för byggstart under de kommande åren. Det får Erik Ottoson nöja sig med tills vidare.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jag noterar att de interpellationer jag får från moderat håll nästan alltid handlar om att försvara både inrikesflyg och biltrafik i städer. Aldrig får jag interpellationer från Moderaterna om hur vi avser att uppnå ett mer hållbart transportsystem. Jag noterar bara med visst intresse att oron hos Moderaterna handlar mer om den gemensamma beredningen i regeringen och mindre om vår gemensamma framtid.

Med detta sagt tror jag att Erik Ottoson förstår att mitt inlägg inte var ämnat att skapa någon förvirring kring Södertörnsleden. Behovet av den är naturligtvis väl utrett. Annars hade ju regeringen inte gemensamt fattat beslutet att ge Trafikverket uppdraget att förbereda detta objekt för byggstart, vilket Trafikverket alltså har fått. Det innebär att man gör bedömningen att det är både samhällsekonomiskt och, utifrån de transportpolitiska målen, ett projekt som ska startas i enlighet med gällande nationell plan. Det beslutet har regeringen fattat.

Om Trafikverket i sitt fortsatta arbete kommer fram till att det här objektet är olämpligt och inte bör genomföras får vi ta ställning till det då. Men det som har hänt i den här frågan är att regeringen har fattat beslut om att Trafikverket ska förbereda Tvärförbindelse Södertörn för byggstart under de kommande åren. Det får Erik Ottoson nöja sig med tills vidare.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Mats Persson har frågat mig om jag överväger att besluta om ytterligare tilläggsdirektiv till Välfärdsutredningen med anledning av klargöranden i en rapport som professor Lars Henriksson vid Handelshögskolan i Stockholm har tagit fram på uppdrag av organisationen Svenskt Näringsliv. Den rapport som Mats Persson hänvisar till lyfter fram att utredningen står inför juridiskt svårlösta problem. Mats Persson betonar betydelsen av valfrihet inom skola, vård och omsorg.

Jag vill inledningsvis, liksom jag flera gånger tidigare har gjort i denna kammare, betona att jag och regeringen värnar valfrihet och mångfald inom välfärden. Det är därför Välfärdsutredningen har i uppdrag att särskilt utreda hur denna mångfald kan vidareutvecklas, särskilt när det gäller aktörer inom den idéburna sektorn.

När det gäller Mats Perssons fråga om jag och regeringen överväger ytterligare tilläggsdirektiv till Välfärdsutredningen med anledning av professor Lars Henrikssons klargöranden är svaret nej. Ett av skälen till att tillsätta en utredning är att få juridiskt komplicerade frågeställningar noggrant belysta och utredda. I utredningens uppdrag ingår att pröva om de olika deluppdragen är lämpliga och rättsligt möjliga att genomföra med beaktande av både nationell rätt och EU-rätt, exempelvis om det är lämpligt och rättsligt möjligt att ställa krav på att syftet med företag inom välfärdssektorn inte ska vara att göra vinst, det vill säga att eventuella överskott som huvudregel ska återinvesteras. När utredningens förslag kommer ser jag fram emot att diskutera dem, bland annat här i kammaren. Men först måste utredningsarbetet få ha sin gång.

Herr talman! Statsrådet! Rätten att välja och möjligheten för fler människor att starta verksamhet inom välfärden, oavsett om det är en fristående skola, en förskola eller en vårdcentral, tror jag för många svenskar är en naturlig del av vardagen. Man tänker inte efter så mycket om den skola man väljer är en fristående skola eller en kommunal skola.

Samtidigt behöver vi ha ordning och reda i välfärden. Vi måste se till att vi har långsiktiga spelregler för de företag som är inne i den här verksamheten men också se till att vi har lagar och regler som säkerställer långsiktighet. Det var också anledningen till att alliansregeringen tillsammans med Socialdemokraterna slöt friskoleöverenskommelsen för ett par år sedan.

Herr talman! Det som hände efter valet var att nuvarande regering med stöd av Vänsterpartiet valde att egentligen kasta friskoleuppgörelsen i papperskorgen och tillsätta Välfärdsutredningen. Ett av de tydligaste inspelen där är från regeringens sida att utreda om det är möjligt att införa vinstförbud eller vinstbegränsningar. När man lyssnar på hur regeringen argumenterar och på regeringens retorik i de här frågorna är det uppenbart att det faktum att någon plockar ut en krona i vinst stör regeringen och är något som gör regeringen upprörd.

Effekten av det här är att det nu läggs en våt filt över hela välfärdssektorn och de fristående aktörerna som inte vet vad som kommer att ske i framtiden. Patienter och elever vet inte hur möjligheten att välja kommer att se ut i framtiden.

På något sätt är det inte vinst som är problemet. Problemet är väl om en verksamhet går med förlust, därför att om en verksamhet går med förlust kommer det att innebära att verksamheten kommer att behöva försvinna. Vinsten innebär ju snarare en möjlighet för verksamheten att utvecklas. Den innebär också en möjlighet att bedriva verksamhet på andra och fler platser och att ta emot fler elever eller fler patienter som vill välja just den fristående välfärdsverksamheten.

Det som Handelsprofessorns utredning pekar på är dessutom att vinstförbud och vinstbegränsningar på tre punkter inte kommer att vara möjliga att genomföra. För det första är det inte förenligt med EU-regelverket. För det andra är det tveksamt om det är förenligt med svensk grundlag. Det kommer dessutom att innebära att svenska staten, i ett läge där man inför vinstförbud eller vinstbegränsningar, kommer att behöva betala skadestånd till de företag som har varit verksamma inom denna sektor. Det vill säga att svenska skattebetalare ska med sina skattepengar behöva betala skadestånd till företag som tvingas ut från välfärdsverksamheten därför att den rödgröna regeringen vill gå fram med detta. Det tycker jag skulle vara djupt olyckligt.

Alliansen har med anledning av den utredning som regeringen och statsrådet tillsatt i ett tillkännagivande tvingat fram att regeringen nu ska ge utredningen några ytterligare uppdrag, vilket jag tycker är positivt. Det är bra att regeringen nu vill genomföra detta. Men frågan om vinstförbud och frågan om vinstbegränsningar kvarstår och skapar en väldig osäkerhet för både patienter och elever och också för de företag som är verksamma inom välfärdssektorn.

Vad är det som är så konstigt och farligt med att verksamheter går med vinst? Varför är just detta att förbjuda och begränsa vinst så viktigt för statsrådet?

Min konkreta fråga till statsrådet är: Kommer statsrådet att överge kravet på vinstförbud?

Herr talman! Jag tror att det finns en hel del missförstånd i den här debatten, och det är inte så konstigt. Det här är ju frågor som är juridiskt väldigt komplicerade och behöver utredas noggrant.

Det finns, vad jag förstår, inget parti i Sveriges riksdag som har företrätt linjen att vinst ska förbjudas i välfärdsverksamheter. Och i direktivet till Välfärdsutredningen finns det inget uppdrag till utredningen att återkomma med förslag om vinstförbud.

Det uppdrag som utredningen har är att utreda hur man skulle kunna konstruera modeller som handlar om hantering av eventuellt överskott som uppkommer i verksamheter som är finansierade med gemensamma medel. Det är en fråga som är relevant. De flesta europeiska länder som släpper in externa aktörer i skolsektorn har bestämmelser som tar sikte på syftet med verksamheten och som reglerar överföring av gemensamma resurser som har betalats ut till externa enheter med syftet att till exempel skolverksamhet ska bedrivas.

Hur den typ av konstruktioner som har till syfte att säkerställa rätt resursanvändning och hög kvalitet i verksamheterna ska se ut är som sagt en mycket komplicerad fråga. Därför anser regeringen att vi måste ge utredningen möjlighet att djupdyka i alla relevanta frågor som lyfts fram i vinstdebatten. Jag tycker att de borgerliga partierna i sitt tillkännagivande väckte flera intressanta frågor som inte fanns med i utredningen. Dessa frågor lyfter vi nu in i utredningen i och med dagens beslut på regeringssammanträdet, vilket innebär ett bredare uppdrag och ett tydligare fokus på kvalitets- och tillsynsfrågorna.

Vi har naturligtvis också andra relevanta frågor som ligger i utredningen sedan tidigare, till exempel en reglering av syftesbestämmelserna för verksamheter som finns i den offentligt finansierade välfärden. Det är en modell som de flesta andra länder använder sig av.

Min förhoppning är att beslutet på dagens regeringssammanträde möjliggör en saklig diskussion, ett samtal liksom detta, där vi diskuterar olika metoder som har till syfte att säkra kvaliteten i välfärden, både den del av välfärden som drivs i egen regi och den del av välfärden som drivs på entreprenad och styrs bland annat genom avtal.

Då får vi inte vara rädda för några frågor, utan alla frågor måste upp på bordet. Vi måste våga ha ett kritiskt tänk. Vi i regeringen måste våga analysera de förslag som vi har fört fram kritiskt. Också de borgerliga partierna måste ha en kritisk ingång i analysen av de effekter som möjligen kan orsakas av de förslag som de har lyft upp i tillkännagivandet.

Vi behöver ett ordentligt analysarbete, och vi behöver en sansad ton i debatten. Jag ser fram emot att fortsätta diskussionen.

Herr talman! Det välfärden i Sverige behöver är engagemang. Vi behöver människor som varje dag vill förbättra verksamheter och göra det bättre för elever och patienter. Vi behöver människor som vill utveckla verksamheter, som kommer på nya idéer och som vill driva verksamheter framåt.

Jag är övertygad om att detta är drivkraften för de flesta rektorer och lärare på friskolor och för de flesta som arbetar i en fristående verksamhet inom sjukvård eller äldreomsorg.

När man lyssnar på statsrådet kan man få intrycket att vinsten är den viktigaste drivkraften för dem som startar verksamheter. Det tror inte jag. Jag tror att drivkraften är att göra gott och att göra elever och patienter nöjda.

Det vi kan konstatera efter ett antal år med många nya välfärdsföretag i Sverige är att de bidrar mycket till att göra välfärden bättre. I undersökningar ser vi till exempel att de patienter som väljer privata vårdcentraler i regel är nöjdare än de som väljer offentliga. Med det vill jag inte säga att privat alltid är bättre än offentligt, för det kan se olika ut. Men i genomsnitt är dessa patienter väldigt nöjda.

Jag tycker att det är farligt att ha ingången att det är vinsten som är problemet och att vinsten ska begränsas. Tyvärr har den rödgröna regeringen den ingången, och statsrådet är ju själv en ambassadör för det. Regeringen är tydlig med att vinst ska begränsas, att vinst är problemet och att vinst är fel. Då har man inte rätt utgångspunkt.

Utgångspunkten för oss politiker bör vara att se till att det finns tydliga kvalitetskrav, mycket uppföljning och spelregler som gör att alla har drivkraften att göra gott för patienter och elever - inte att begränsa eller förbjuda vinst.

Man undrar onekligen varför det är så viktigt för Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen att just hoppa på vinsten.

I sin utredning pekar Handelsprofessorn också på att det blir väldigt dyrt för skattebetalarna om regeringen går fram med detta.

Regeringen måste ju avse att gå fram med det. Regeringen hade inte gett detta tydliga uppdrag och utsett just Ilmar Reepalu, tidigare socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, till utredare om man inte hade velat gå fram med ett förslag som innebär att det ska införas begränsning eller förbud för vinster i välfärdssektorn.

Det innebär att svenska folket får betala kostnaderna för det. Det innebär att det blir skadestånd mot svenska staten som skattebetalarna ska betala.

Jag upprepar min fundering och mina frågor: Vad är det som är så viktigt med att just begränsa vinst? Avser statsrådet att överge denna inriktning i politiken? Avser statsrådet att överge kravet på vinstbegränsning?

Herr talman! Ska vi åstadkomma en förändring som innebär att vi får en reglering på plats som minimerar riskerna för missförhållanden inom välfärden, som säkerställer rätt resursanvändning och som ger förutsättningar för politiken att prioritera inom välfärdsområdet måste vi utreda många olika frågor.

Det finns risker med alla de förslag som ligger på bordet.

Om vi bara fokuserar på att reglera kvaliteten finns en risk att vi reglerar kvaliteten på en sådan detaljnivå att innovationsförmågan i välfärdsföretagen minskar.

Om vi bara tittar på syftesparagrafer är risken att vi får ett administrativt regelverk som sätter upp hinder för alternativa driftsformer.

Om vi bara fokuserar på utbetalning av överskott till aktieägare har vi kanske inte tillräckligt tydligt fokus på hur kvaliteten kan regleras med andra metoder.

Vi måste alltså våga titta på alla frågor som rör regleringen av välfärden.

Problemet har inte varit regeringens eller borgarnas fokus på detta problem. Problemet är att vi har samtalat om dessa frågor genom tillkännagivanden.

Det vi behöver i svensk politik är dialog och samtal. Vi behöver titta sakligt på de frågeställningar som har aktualiserats i debatten. Vi behöver ta del av erfarenheter i andra länder. Hur regleras detta i Finland, Danmark, Norge, Holland, Tyskland och Storbritannien? Vilka lärdomar kan vi dra av deras erfarenheter?

Vad ska vi göra för att ge goda möjligheter till den idéburna sektorn? Det är en sektor som har ganska svåra förutsättningar med dagens regelverk.

Hur ska vi förändra regelverket så att vi säkerställer en god kvalitet i alla verksamheter oavsett driftsform?

Dessa frågor måste diskuteras. De måste analyseras och utredas enligt den ordning vi har i svenskt utredningsväsen.

När utredningen sedan lämnar ifrån sig sitt betänkande och vi har förslagen på bordet får vi ha en dialog mellan riksdagens partier om vilka metoder som är de mest lämpliga.

I uppdraget till utredningen ligger också ansvaret att analysera de rättsliga, ekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenserna av de förslag som utredningen kommer med och som de har i uppdrag att titta närmare på. Självklart kommer utredningen också att genomföra noggranna rättsliga analyser och klargöra hur det rättsliga handlingsutrymmet ser ut för medlemsstaten Sverige inom ramen för EU-rätten.

Oavsett vilket parti vi företräder har vi en skyldighet gentemot medborgarna att göra allt vi kan för att säkerställa god kvalitet och rätt resursanvändning i den offentliga välfärden. Då får vi inte vara rädda för några frågor. Vi får inte heller vara rädda för en dialog.

Jag hoppas att denna diskussion och beslutet på regeringssammanträdet i dag sätter punkt för en ordning där riksdagen och regeringen samtalar om dessa frågor genom tillkännagivanden. Jag hoppas att det blir starten för en konstruktiv diskussion där vi tar vårt ansvar och gör det som medborgarna förväntar sig av oss.

Herr talman! Statsrådet Ardalan Shekarabi talar om ansvar. Det är en sak vad man med ord säger, en annan vad man med handling gör.

Bland det första regeringen gjorde när man tillträdde för ungefär ett år sedan var att kasta friskoleöverenskommelsen i papperskorgen och tillsätta Välfärdsutredningen med tydlig inriktning att utreda hur vinst kan begränsas eller till och med förbjudas.

När regeringen gör på det sättet uppfattas det inte som att regeringen bjuder in till samtal, utan det uppfattas av förklarliga skäl som att regeringen kastar tidigare gjorda överenskommelser i papperskorgen.

Det var synd, för den överenskommelsen hade förutsättning att skapa stabilitet för dem som arbetar inom skola, vård och omsorg. Den hade förutsättning att skapa mer ordning och reda i välfärden. Det behöver vi inte mindre av utan mer.

Nu är vi tillbaka på ruta ett. När vi tittar framåt är det viktigt att statsrådet inser att utredningen i sig själv skapar en osäkerhet och får konsekvenser utanför kammaren. Att det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet utreder vinstbegränsningar lägger en våt filt över hela välfärdssektorn.

Många välfärdsverksamheter undrar om de i framtiden kommer att kunna bedriva sin friskola, sin privata vårdcentral eller sitt hem för äldre och vilka konsekvenser detta får för verksamheten? Det innebär att de inte investerar i sin verksamhet, för de vet inte om verksamheten kommer att vara kvar i framtiden eller hur den kommer att se ut.

Statsrådet och vi här inne behöver ta ansvar. Verkligheten där ute förväntar sig det, och den förväntar sig att vi kastar direktivet till vinstbegränsningsutredningen i papperskorgen.

Herr talman! Det är precis vad vi har gjort i dag. Vi har tagit ansvar, vi har breddat uppdraget till utredningen och vi har tagit in de frågor som oppositionspartierna var intresserade av och som inte låg i utredningsuppdraget. Nu ger vi utredningen ett brett uppdrag.

Alla utredningar skapar en osäkerhet om hur en framtida reglering kommer att se ut. Det är hela poängen med en utredning - att man ska titta på konstruktionen för framtida regleringar.

Alla regleringar, inte minst på detta område, som gäller offentliga marknader har konsekvenser för olika aktörer. Då måste naturligtvis frågorna hanteras med ett stort ansvarstagande från det politiska systemet. Det är precis det som en konstruktiv dialog över blockgränsen handlar om.

Efter valet 2014 hade vi en situation där de borgerliga partierna stängde dörren för blocköverskridande samarbete. Då fick vi utgå från de förhållandena, den situationen och de förutsättningarna.

Jag hoppas att händelserna under de senaste veckorna och månaderna har fått oss alla att inse att vi har en skyldighet att samarbeta över blockgränsen. Det skapar förutsättningar för en mer konstruktiv dialog mellan de olika partierna.

Svar på interpellationer

Förutsättningarna har förändrats, om det är så att vi är överens om att göra gemensamma ansträngningar för att ta fram ett regelverk som minimerar riskerna för missförhållanden inom välfärden.

Parallellt med det arbete som pågår i utredningen måste vi jobba med styrningen av de verksamheter som bedrivs i egen regi. Mot den bakgrunden kommer regeringen att tillsätta en utredning som får i uppdrag att jobba med utvecklingen och styrningen av dessa verksamheter och hur vi kan ta till vara medarbetarnas kunskap och utveckla verksamheterna.

Överläggningen var härmed avslutad.