Interpellationssvar - 2015-09-03

Fru talman! Till all lycka är det ju inte så att vi sitter med armarna i kors och inväntar att andra ska göra någonting. Tvärtom är Sverige och svensk industri oerhört aktiva i att driva på regelförändringar och att framhålla vikten av att regelverk, lagstiftning och konventioner av olika slag hänger med i utvecklingen. Där är vi pådrivande i internationella sammanhang. Vi är ytterst aktiva genom våra myndigheter och andra aktörer i de arbetsgrupper som finns, så det är inte alls så att vi sitter här hemma på kammaren och väntar på att någon annan ska göra det - tvärtom.

Vi har också i framför allt Volvo en aktör som ligger oerhört långt fram i den tekniska utvecklingen, och vi understöder det genom att aktivt medverka i de försöksprojekt som nu rullas ut. Där ligger vi långt fram.

Jag har varit i såväl Japan och Sydkorea som Indien och berättat om det här och att vi faktiskt ska ha självkörande fordon på det allmänna vägnätet i Sverige 2017. Det väcker ett enormt intresse, för det är vi först med i världen. Det är jättespännande. Vi ska naturligtvis se till att vi drar nytta av att vi ligger så långt framme och att vi inte i onödan bromsar utvecklingen. Samtidigt måste vi säkerställa trafiksäkerhet, att ansvarsfrågor är utredda och att det finns en trygghet med att det nya fungerar på riktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig när regeringen kommer att överlämna den nationella cykelstrategin till riksdagen, om jag kan redogöra för vad den nationella cykelstrategin kommer att innehålla samt vilka initiativ i form av lagändringar som jag är beredd att vidta för att främja cykeltrafik i städer i enlighet med riksdagens tillkännagivande.

Cykling är, precis som Jessica Rosencrantz anför, en viktig del av vårt samlade transportsystem. Men cykelpolitiken är inte ett eget budgetområde, och den förra regeringen tog inget sådant initiativ. Budgetmässigt återfinns medel till cykling i anslaget 1:1 Utveckling av statens transportinfrastruktur respektive anslaget 1:2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur. För investeringar finns medel till cykling i två anslagsposter. Den ena är Väginvesteringar, och då handlar det om cykelvägar längs det nationella stamvägnät som riksdagen pekat ut och särskilda insatser som exempelvis trafiksäkerhetsåtgärder. Den andra anslagsposten är Investeringar i regional plan, och där har regeringen delegerat beslutsfattandet till den regionala nivån, som kan prioritera cykelvägar längs övriga statliga vägar men även ge statliga bidrag till kommunernas åtgärder för trafiksäkerhet och miljö. Sammantaget handlar det om investeringar för drygt 4 miljarder kronor under planperioden 2014-2025.

Regeringen arbetar på olika sätt för att åstadkomma ökad och säker cykling. Ett led i arbetet är framtagandet av en nationell cykelstrategi. Riksdagens tillkännagivande om att främja cykeltrafik i städer och pröva möjligheten till regeländringar bereds inom ramen för detta arbete.

Regeringen avser att inom en snar framtid återkomma i frågor rörande främjande av cykling och hur regeringen avser att arbeta vidare med att ta fram en nationell cykelstrategi.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Vi verkar vara rörande överens om att cykeln har stor potential i fråga om att avlasta vårt transportsystem och förbättra luftkvalitet och miljö i våra städer men också säkerställa att människor får bättre hälsa genom att kunna motionera på väg till jobbet.

Alliansregeringen tog ett antal viktiga steg för att främja cyklingen i Sverige. Det handlade om att uppvärdera cykeln som en del i det samlade transportsystemet, att tillsätta en cykelutredning, som gav ett antal skarpa förslag på hur man kan underlätta för cyklingen i vårt land, och också om flera insatser i vår nationella transportplan, där det faktiskt finns totalt 40 mil cykelväg och 4,8 miljarder kronor. Det är avsevärt mer än tidigare planperioder.

Men det behövs mer. Cykelns roll i transportsystemet måste uppvärderas. Den 5 mars tog riksdagen beslut om att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att vi vill se en nationell cykelstrategi. Därigenom ville riksdagen att cykeln tydligare än i dag ska betraktas som ett eget trafikslag. Strategin ska ge förslag på hur vi kan få en sammanhängande och säker infrastruktur för cyklister. Det behövs också regelförändringar för att öka cyklingen i våra städer, och cykelpendling behöver underlättas.

Från Alliansens och Moderaternas sida vill vi se en proaktiv cykelpolitik. När vi bjöd in statsrådet till utskottet under behandlingen av cykelfrågorna i våras, för att höra hur regeringens arbete med cykelfrågorna går, stod det klart att regeringen då satt med ett tomt papper. Inget arbete hade påbörjats, och det fanns inga konkreta förslag. Detta är ändå en förvånande brist på idéer när man konstaterar att åtminstone ett av regeringspartierna gärna gör en stor sak av att man är cyklisternas bästa vän. Utskottet ville alltså mer, därav tillkännagivandet till regeringen.

Det har nu gått ett antal månader sedan den 5 mars. För oss i Alliansen är det angeläget att få på plats en nationell cykelstrategi väldigt snart. Cykelpolitiken är i huvudsak ett lokalt och regionalt ansvar, men vi behöver också gemensamma standarder och regler från nationellt håll. Och det brådskar, fru talman, för vissa rapporter menar att vi inte är på väg att nå den andel cykling som vi vill uppnå, inte minst i våra städer.

Därför kan jag beklaga att vi inte kan få något konkret besked om när strategin kommer. Tyvärr låter det lite i svaret som att arbetet kanske inte ens är påbörjat. Låt mig då fråga statsrådet: Är arbetet på en nationell cykelstrategi påbörjat? Kan statsrådet ge någon fingervisning om ungefär när vi kan förvänta oss en strategi - blir det under hösten eller under mandatperioden? Kan statsrådet säga något mer om när regeringen ämnar lägga fram en sådan här strategi?

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Fru talman! Arbetet är påbörjat. Det tillkännagivande som kom skedde egentligen efter att vi redan hade påbörjat ett arbete inom Regeringskansliet med att förbereda för en cykelstrategi. När jag var i utskottet var det också från min sida en inbjudan till utskottets ledamöter från alla partier. Jag tror inte att det finns så stora politiska skillnader när det gäller att det är viktigt med cykling och att ge rätt förutsättningar. Därför vill jag redan tidigt i processen öppna för inspel och goda idéer och också kunna ta med de viktiga frågor som utskottsledamöter från andra partier skulle kunna skicka in.

Tyvärr fick jag ingenting med mig när jag träffade utskottet. När Jessica Rosencrantz nu säger att allianspartierna har väldigt många goda förslag skulle jag uppskatta att få ta del av dem. Det hade varit fantastiskt bra om vi kunde arbeta in dem i en cykelstrategi som också skulle ha brett politiskt stöd i riksdagen, vilket jag tror skulle vara en stor fördel.

Jag tror också att det är viktigt att vi samverkar med andra. Precis som Jessica Rosencrantz säger och vi framhåller i interpellationssvaret och på andra sätt är inte cykelfrågan i första hand ett statligt ansvar, utan det är framför allt regioner och kommuner som vet var cykelstråk är lämpliga och har bäst möjlighet att prioritera de lokala trafiklösningarna. Därför behöver vi vara i nära samarbete med SKL och Sveriges kommuner om vilka åtgärder som behövs och eventuellt ha gemensamma riktlinjer eller målsättningar för cyklingen.

Det andra är att det finns en hel del intresseorganisationer som tycker att cykling är väldigt viktigt. Regeringen vill bjuda in dem under arbetet och framtagandet av strategin. Det är ganska lätt att sätta sig på sin egen kammare och skriva ihop ett antal mer eller mindre begåvade förslag, men på samma sätt som vi har arbetat med andra strategier har vi för avsikt att bedriva den här typen av arbete i väldigt stor öppenhet och involvera så många intressenter som möjligt för att slutprodukten ska ha så brett stöd som möjligt och vara så genomförbar som möjligt.

Det finns också ett pågående arbete som Trafikverket leder och som handlar just om cykling. Vi vill vara noga med att inte spela över det utan se till att det arbetet också inlemmas i det arbete som pågår med cykelstrategin.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att i princip alla de förslag som Cykelutredningen lade fram är genomförda. Det finns egentligen bara ett förslag av större vikt som inte är genomfört, och det beror på att remissinstanserna var väldigt splittrade i sin syn. Detta har vi för avsikt att titta på en gång till under framtagandet av strategin. Men jag välkomnar ett aktivt deltagande också av Jessica Rosencrantz i det här arbetet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för den utsträckta handen! Den tar vi gärna, naturligtvis. Jag tycker liksom statsrådet att det är väldigt bra med en dialog och att vi kan hjälpas åt i de här frågorna. Där tror jag kanske inte att de stora konflikterna ligger. Så är det.

När det gäller mötet i utskottet hade vi kanske lite olika förväntningar. Vi i utskottet upplevde nog att vi kallade ministern för att hon skulle redogöra för regeringens arbete och inte att det skulle bli en allmän frågestund eller så. Men jag välkomnar att vi kan samarbeta.

För min del har jag ett antal ingångsvärden. Det handlar om att det måste bli enklare, säkrare och tydligare regler för cyklister. Det måste bli enklare på så sätt att vi behöver fler cykelbanor och sammanhållna cykelstråk, även över kommungränser. Vi måste underhålla våra cykelvägar även på vintern, så att människor kan etablera en vana som kan hållas över hela året oavsett årstid.

Det ska bli säkrare genom tydligare separerade cykelbanor. Det är nödvändigt inte minst för att vi ska nå målet om noll dödsfall i trafiken. I de olika trafiksäkerhetsanalyser som görs ser vi att mycket går åt rätt håll, men det går tyvärr åt fel håll just när det gäller cyklingen. Där ser vi snarare en ökande tendens som på det stora hela påverkar utfallet i vårt trafiksäkerhetsarbete. Det är olyckligt.

Det ska bli tydligare så till vida att vi måste få tydliga och logiska regler på plats. På många håll ser vi att trafikreglerna är anpassade efter bilister. Inte minst i våra städer blir det ibland väldigt konstigt: Trafiksignaler är anpassade till hur lång tid det tar för en bil att röra sig en viss sträcka, och sedan har vi frågan om att cyklister ska kunna svänga höger vid rödljus, till exempel. En del sådana regler kan jag skicka med statsrådet att man bör se över.

Man ska inte minst titta på många lokala goda exempel. Den förra alliansledningen i Stockholms stad satsade en miljard på att utveckla cykelinfrastrukturen i den här staden. Men också en ökad samverkan är viktig, liksom också mer uppföljning och statistik, för att bara nämna några exempel.

Nåväl, det är en lång väg kvar innan Stockholm eller Sverige blir som Amsterdam eller Köpenhamn när det gäller cykling, men nog måste vi göra en del omprioriteringar i våra städer. Där välkomnar jag som sagt en fortsatt diskussion.

Jag får fortfarande inget konkret datum eller ens en fingervisning om när vi kan vänta oss detta. Jag vill bara skicka med att jag tror att det brådskar. Även om det är viktigt att inkludera många fantastiska organisationer som Nya svensk cykling och andra som är engagerade i de här frågorna tror jag att även de upplever att det faktiskt brådskar om vi både vill nå klimatmål och vill se till att cyklingen i våra städer ökar.

Jag hoppas att regeringen prioriterar detta högt på dagordningen och att vi snart kan se en cykelstrategi.

Fru talman! Ja, det hoppas jag också, Jessica Rosencrantz! Jag tycker dock att det är viktigare att det blir en bra, välförankrad och väl avvägd cykelstrategi där man också bibehåller de ansvarsgränser som finns i dag. Det är väldigt lätt för Jessica Rosencrantz och mig att stå här i riksdagen och säga vad vi skulle vilja åstadkomma. Men vi måste också vara medvetna om att det krävs ett aktivt deltagande från många fler för att dessa önskemål och mål ska bli uppfyllda. Därför tror jag att det är av helt avgörande betydelse att både kommuner och berörda organisationer får möjlighet att aktivt delta, så att vi också får en acceptans och ett engagemang för att gå vidare i frågorna.

Jag tror att vi, när vi tar fram cykelstrategin, också behöver ta in att det ser väldigt olika ut i Sverige. Det finns områden i Sverige där cykling är väldigt utmanande, där man får vansinnigt mycket motion när man cyklar, och det finns andra områden i Sverige som lämpar sig väldigt väl för omfattande cykling, inte bara för atleter utan också för andra. Jag tror också att man ska ta in frågor som rör ny teknik, till exempel hur man ska kunna införliva elcyklar i trafiken på ett bra och säkert sätt.

Men jag vill verkligen instämma i den synpunkt som handlar om detta: Vi ser med stor oro på att de oskyddade trafikanterna är mer utsatta för olyckor och att cyklister sticker ut som en grupp som omfattas av fler och svårare skador i trafiken, vilket naturligtvis rimmar väldigt illa med nollvisionen. Jag tror att det är oerhört väsentligt att fokusera på cyklister och andra oskyddade trafikanter i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.

Man behöver inte invänta en cykelstrategi. Trafikverket har uppdraget att arbeta med trafiksäkerhetshöjande åtgärder och där pågår ett arbete. Cykling är en del av Trafikverkets uppdrag.

Det är naturligtvis bra att det går fort, men det är ännu bättre om det också blir bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kan konstatera att det är väldigt roligt att vi över huvud taget står här och diskuterar cykel, för jag vet inte om det hade varit självklart för bara ett antal år sedan. Det visar kanske också att cykeln har fått en uppvärderad roll i transportsystemet. Det tycker jag är väldigt roligt.

Precis som statsrådet säger skiljer sig förutsättningarna väldigt mycket åt mellan olika delar av Sverige. Det finns anledning att se över några av de konkreta regeländringar jag nämnde, inte minst i stadsmiljöer. Men det handlar naturligtvis också om att möjliggöra snabbcykelvägar och annat för att underlätta för en effektiv arbetspendling.

Jag kan samtidigt konstatera att jag har haft ganska många träffar med Svensk Cykling och andra cykelorganisationer. Nog för att det behövs diskussion, men jag vet att de redan nu har väldigt många konkreta förslag eftersom de har jobbat med frågorna länge. Mycket av detta finns alltså redan på plats.

Jag är verkligen för en gedigen och bra analys av detta. Men låt det inte ta för lång tid, som sagt. Vi ser nämligen att cyklingen fortfarande behandlas ganska styvmoderligt på många håll i landet. En del städer och en del kommuner inser verkligen vikten av att främja cyklingen, men på många håll är det fortfarande bilismens regler som styr. Vi måste, tror jag, utveckla transportsystem där alla trafikslag kan leva tillsammans och där cyklingen är säker. Jag tror att det är det som hindrar många från att cykla i dag: Man upplever inte att man vågar.

Jag får tacka statsrådet för svaret. Det var måhända inte ett konkret besked om när, men jag ser fram emot ett fortsatt bra samarbete för att underlätta för cykling i Sverige.

Herr talman! Jag ser också fram emot att genomföra det här arbetet. Precis som Jessica Rosencrantz pekar på ser det väldigt olika ut i kommunerna. En del tar det här på stort allvar och har mycket stort engagemang, medan det har en mer undanskymd placering i andra kommuner. Det talar för att det är av stor vikt att kommunerna blir involverade.

Vi har ju inga tvångsmedel i dag för att säga hur kommunerna ska prioritera sina kommunala medel. Jag tror egentligen inte att någon av oss vill ha ett eget budgetanslag för cykling, för det skulle innebära att vi skulle försvåra för kommuner och regioner att göra kloka och väl avvägda prioriteringar i sin trafikplanering. Därför är det av stor vikt att de som förväntas göra jobbet i stor utsträckning är involverade och känner ett engagemang i frågan.

Jag har också träffat cykelorganisationer och vet att det finns många goda idéer, men de behöver vägas av mot andra aspekter och andra prioriteringar så att vi får en strategi som är användbar och inte bara blir en pappersprodukt och som kan bidra till mer cykling, säkrare cykling och bättre folkhälsa.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig om jag tänker verka för att alliansregeringens utredning av en östlig förbindelse ska fortlöpa i sin nuvarande form samt om jag tänker verka för att regeringen ska lämna förslag om att bygga Östlig förbindelse och därmed slutföra ringleden runt Stockholm.

Den utredning som den förra regeringen tillsatte om utbyggnad av nya stambanor och åtgärder för bostäder och ökad tillgänglighet i storstäderna, den så kallade Sverigeförhandlingen, har enligt sitt direktiv bland annat till uppgift att analysera och pröva möjliga finansieringslösningar för en östlig förbindelse i Stockholm. Utredningen om en östlig förbindelse fortlöper utifrån beslutade direktiv.

Jag ser positivt på att utredningen kommer att förhandla om bland annat åtgärder för förbättrad tillgänglighet och ökat bostadsbyggande i storstadsregionerna.

Regeringen avser att avvakta utredningens arbete innan ytterligare åtgärder vidtas. Besked om infrastrukturinvesteringar kommer att lämnas under den planprocess som vi har framför oss. Första steget är det uppdrag som regeringen den 21 maj i år gav Trafikverket, att ta fram inriktningsunderlag för infrastrukturplaneringen inför planperioden 2018-2029. Regeringens syfte med uppdraget är att hämta in underlag för en proposition med förslag till inriktning för infrastrukturplaneringen och förslag till ekonomiska ramar för planperioden. Jag kan inte föregripa det pågående arbetet med proposition och efterföljande åtgärdsplanering.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Trafikleden Östlig förbindelse är ingen ny fråga, utan det har egentligen planerats för den sedan decennier tillbaka. Den är tänkt att sträcka sig från Ropsten i norr till Nacka i söder. Vägsträckan och förbindelsen skulle förbättra både miljö och trafiksäkerhet samt bidra till fler jobb och en ökad tillväxt.

En östlig förbindelse är den sista delen i att fullborda en ringled runt Stockholm. Vi har just haft en debatt om cykelns roll i samhället. Vill vi skapa utrymme för ökad cykling och ökad kollektivtrafik i våra städer samtidigt som vi ser att bilen har en naturlig roll att spela i vårt transportsystem måste vi säkerställa att biltrafiken kan ledas runt våra städer. Det hela hänger nämligen ihop.

I dag ser vi att Stockholms innerstad är hårt drabbad av ett stort trafiktryck och att miljökvalitetsnormer här och var överskrids. Den täta trafiken innebär att bussar ibland har svårt att ta sig fram.

Herr talman! Stockholm är Sveriges tillväxtmotor på många sätt. Om inte huvudstadens ekonomi funkar så funkar inte heller övriga Sverige. Det är viktigt att vi säkerställer att Stockholm inte drabbas av en trafikpropp.

Vi kan konstatera att flera undersökningar har gjorts kring vinsterna med en östlig förbindelse, en ringled runt Stockholm. Undersökningar från handelskammaren visar att vi kan minska trafiken i Stockholms innerstad med 11 procent. Vad det skulle göra för livsmiljö, stadsmiljö och luftkvalitet säger sig självt. Undersökningar visar också att sju av tio stockholmare är positiva till en östlig förbindelse.

Jag noterar att statsrådet glider en aning i frågan. Jag förstår att det finns en del aspekter. Man vill avvakta i planeringsarbetet. Men jag efterlyser ändå en viljeinriktning. Vi kan nämligen konstatera att Stockholm numera i princip är den enda huvudstad i Europa som inte har en fungerande ringled. Och eftersom vi har diskuterat det här sedan 1990-talet kanske det kan vara dags att åtminstone ge en fingervisning om vart man vill någonstans.

Jag kan väl fråga statsrådet om hon utan att utlova någon exakt investeringsplan kan säga något. Ser statsrådet ett behov av en ringled runt Stockholm? Eller är det någonting som man inte ser att huvudstadsregionen behöver? Är det rimligt att Sverige ska fortsätta vara det enda landet i Europa utan en fungerande ringled runt sin huvudstad? Vad är inriktningen? Vad är statsrådets vision?

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att det fattades beslut om den senaste nationella planen så sent som förra året på våren, i maj 2014. Såvitt jag vet beslutades den av den dåvarande regeringen med Jessica Rosencrantz Moderaterna som största parti. I den nationella planen finns det inte några pengar avsatta för att genomföra en östlig förbindelse. Det som finns är ett uppdrag till Sverigeförhandlingen att utreda finansieringsmöjligheter för en sådan förbindelse. Där finns det ingen annan uppfattning hos den nuvarande regeringen, utan det uppdraget ligger kvar.

Att peka ut behov på infrastrukturområdet, i synnerhet efter åtta år av borgerligt regeringsinnehav, är inte alls svårt.

Jag har varit runt ganska mycket i Sverige under de senaste månaderna och kommer att fortsätta att resa runt mycket i Sverige. Det är nästan löjligt enkelt att hitta massvis av behov av ny infrastruktur. I stort sett överallt dit jag kommer pekar näringslivet - både enskilda företag och handelskammare - och den lokala och regionala politiken på vikten av fungerande transportinfrastruktur för att kunna öka arbetsmarknadsregioner och därmed öka antalet arbetstillfällen, minska arbetslösheten och få igång tillväxten men också för enskilda företag att kunna få ut sina varor och få in de råvaror de behöver för att framställa saker.

Det är förvisso sant att Stockholm är Sveriges tillväxtmotor, men det finns andra motorer i Sverige som också behöver fungera. Utan vår basindustri och de exportinkomster som den genererar står sig Sverige väldigt slätt. Detta innebär att det inte är svårt att prioritera infrastrukturprojekt, utan det som kommer att bli väldigt svårt är att prioritera bort.

Vi måste börja i den andra ändan. Vi kan inte börja med att peka ut enskilda objekt och sedan försöka lägga hela pusslet. Det vi har gjort nu är att be Trafikverket ta fram ett underlag där de pekar ut hur behoven ser ut, vad vi behöver göra totalt sett som nation för att de pengar som vi lägger på att utveckla transportinfrastrukturen i så hög grad som möjligt också bidrar till ekonomisk utveckling och minskad klimatpåverkan.

Därefter får vi peka ut de allra mest prioriterade objekten så att vi vet att vi gör rätt saker med pengarna, och därför är det alldeles för tidigt att peka ut ett enskilt objekt som prioriterat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är sant att en östlig förbindelse inte ingick i den nuvarande nationella transportplanen. Däremot i den så kallade Sverigeförhandlingen, eller Sverigebygget, som alliansregeringen tillsatte är just första steget en utredning av hur vi går vidare med en östlig förbindelse. Där har Trafikverket redan lämnat en delrapport, så nog kan jag konstatera att alliansregeringen åtminstone tryckte på startknappen för projektet.

Man kan ställa sig frågan varför jag tar upp ett enskilt vägprojekt. Varför litar jag inte på att regeringen någonstans ska landa i en rimlig ordning även kring en ringled runt Stockholm?

Herr talman! Det är inte så konstigt givet de debatter vi har haft här i kammaren under det senaste året. Det är inte så konstigt om man beaktar att Anna Johansson och hennes parti ju samarbetar i regeringen med ett annat parti som har ett fundamentalt vägmotstånd i allt man gör. Det har naturligtvis kommit till uttryck i stoppet av Förbifart Stockholm. Det kan man skratta åt så här i efterhand, men där och då var det inte speciellt roligt att ser hur vallöften från Socialdemokraterna bröts och hur stoppet kostade skattebetalarna 170 miljoner kronor.

Statsrådet nämnde att det finns andra viktiga områden i Sverige, och det håller jag verkligen med om. Men det är också så att om man frågar många företagare runt om i hela Sverige, vilket jag har gjort från tid till annan, vilka som är de viktigaste infrastrukturprojekten som de ser behövs är det många som nämner just Förbifart Stockholm, en östlig förbindelse och en ringled runt huvudstaden eftersom det påverkar så många i vårt land som ska ta sig förbi Stockholm.

Jag kan också konstatera att i den senaste budgetmotionen från Miljöpartiet i det här huset, innan man formellt sett blev regeringsunderlag, ville man flytta 10 miljarder från vägar. Om dessa 10 miljarder i väginvesteringar flyttas till järnväg skulle det i praktiken innebära att man inte kan påbörja särskilt många nya vägprojekt över huvud taget. Och det här var bara exklusive de medel som skulle gå till Förbifarten.

Jag har alltså en viss oro, herr talman, för att man inte kan peka ut en ringled runt Stockholm som en viktig infrastrukturinvestering. Om Socialdemokraterna till och med kunde bryta vallöften om Förbifarten, vad kan då inte hända i frågan om en östlig förbindelse?

Sist men inte minst och bara för att belysa varför den här oron finns kan jag konstatera att Åsa Romson, som ju är språkrör för Miljöpartiet och vice statsminister, har motionerat i den här kammaren om att avbryta all planering av en östlig förbindelse - i princip en form av tankeförbud.

Därför vill jag ställa en fråga till statsrådet. Kommer det väldigt tydliga motståndet från ett av de två regeringspartierna mot vägar i allmänhet och ringleden och en östlig förbindelse i synnerhet att spela någon roll i regeringens beslut om en östlig förbindelse?

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Herr talman! Jag tror nog vid det här laget att det är ganska väl utrett och att även Jessica Rosencrantz har ganska bra koll på att det som diskussionen kring Förbifarten handlade om inte alls var huruvida vägen skulle byggas, utan det var att ge de inblandade parterna i det projektet en möjlighet att omförhandla finansieringen. Det utrymmet gav regeringen. Det visade sig dock att det inte fanns någon vilja från en av parterna att komma fram till en ny uppgörelse, och därför ligger den gamla fast och bygget återupptogs.

Det finns naturligtvis olika uppfattningar både inom partier och mellan partier om var tyngdpunkten ska ligga och vad man ska prioritera. Det är heller inte så att Miljöpartiet i dag utgör en del av ett regeringsunderlag. Miljöpartiet utgör en del av regeringen, och regeringen har bland annat till uppgift att styra myndigheter och ge utredningsuppdrag. Det utredningsuppdrag som föreligger innehåller fortfarande ett uppdrag att utreda finansiering av en östlig förbindelse. Det är det som den tidigare regeringen har gjort och inte mer. Om man nu tyckte att det här var så viktigt och hade pengar till det hade man faktiskt kunnat välja att prioritera det i nationell plan när man ändå fattade det beslutet i maj 2014. Det gjorde man inte.

Jag tror att det kommer att bli en väldigt intressant och väldigt utmanande och svår process att så småningom identifiera vilka av alla de angelägna och viktiga objekt runt om i landet, med sinsemellan helt olika funktion men i den lokala eller regionala kontexten oerhört viktiga infrastrukturprojekt, som vi ska prioritera så småningom.

Jag tycker att det är viktigt att vi ser till helheten i första hand, att vi identifierar de objekt som man kan se bidrar till att vi får effektiva transportsystem, att vi utnyttjar skattepengarna maximalt effektivt och att vi ser till att transportsektorn minskar sin andel av miljö- och klimatpåverkan.

För att kunna göra den bedömningen tror jag att vi först får ha ett underlag som visar hur helheten ser ut. Sedan kan vi diskutera enskilda objekt.

Herr talman! Nu handlar ju den här debatten inte om Förbifarten, men eftersom vi är inne på den kan jag ändå konstatera att det var väldigt tydligt från Stockholms läns landsting redan från början i den här processen att man inte var intresserade av att omförhandla något avtal, utan man såg tvärtom att Stockholm behövde Förbifarten. Därmed kan man alltså konstatera att de 170 miljoner kronorna på skattebetalarnas nota var helt i onödan.

Jag ska dock inte grotta ned mig i detta, herr talman. Jag är väldigt glad för att Förbifarten nu byggs, och därmed kan jag också konstatera att det logiska steget härnäst förstås är att fullborda ringleden runt Stockholm så att vi inte har byggt Förbifarten i onödan, om man säger så, utan faktiskt kan tillgodogöra oss hela den potential som finns i att kunna leda trafiken runt Stockholm i alla delar så att vi slipper köer, dålig luftkvalitet, miljökvalitetsnormer som överskrids med mera.

Jag är glad att tanke- och utredningsförbudet som Åsa Romson motionerade om inte längre finns utan att alliansregeringens utredning kring en östlig förbindelse fortgår. Jag hoppas naturligtvis att den tas vidare också av en regering som delvis består av ett parti som tycks vara notoriska motståndare till vägar i allmänhet.

Jag hoppas att vi kan se en ringled kring Stockholm, för jag tror och hoppas att också statsrådet delar bilden att trafiksituationen på många sätt är ohållbar i vår huvudstadsregion i dag och att vi har allt att tjäna på att faktiskt möjliggöra både för en ökad cykling och en ökad kollektivtrafik i Stockholms innerstad genom att flytta ut biltrafiken så att den inte längre får puttra ut avgaser i långa köer. Bilarna kan då på ett effektivt sätt komma fram i tid, och vi kan möjliggöra en bättre stadsmiljö.

Jag hoppas därför att utredningen blir mer än en pappersprodukt och att den leder till konkreta investeringar.

Herr talman! Att främja en god stadsmiljö och god framkomlighet är oerhört viktigt. Den här regeringen prioriterar jobben och miljön som två av våra riktigt stora huvuduppgifter. I den kontexten har naturligtvis transportinfrastruktur och trafik väldigt viktiga roller att spela.

Vi har skjutit till 250 miljoner kronor per år till stadsmiljöavtal som syftar till ökat bostadsbyggande, inte bara små friggebodar, förlåt Attefallshus, utan faktiskt riktiga hyreslägenheter som studenter och andra kan flytta in i - kopplat till hållbara transportsystem i våra städer.

I den förbifart som Jessica Rosencrantz berömmer fanns det inte egentligen någon anpassning för framkomlighet för kollektivtrafik. Det är klart att man kan tänka sig att förbättra för biltrafiken steg för steg, men det finns mycket som pekar på att för varje gång man bygger ut vägsystemet ökar också biltrafiken. Vi behöver ställa om trafiken framför allt i våra större städer, där det finns andra alternativ, till att bli mindre klimat- och miljöpåverkande så att människor, miljö och utrymme sparas.

Det är möjligt att man ändå kommer att komma fram till att till exempel Östlig förbindelse eller andra vägprojekt behövs. Men vi måste tänka helt annorlunda i smartare, hälsosammare och friskare transportsystem i framtiden - inte minst i våra städer.

Överläggningen var härmed avslutad.