Arbetsplenum - 2014-06-04

Fru talman! Jag tycker att det är fantastiskt att den här möjligheten öppnas för småhusägare. Jan Lindholm väljer att kalla det för en sorglig lagstiftning. Trots allt står ju Jan Lindholm och Miljöpartiet bakom stora delar av propositionens förslag. Det gäller inte minst komplementbyggnader och tillbyggnader. Jag tycker att det är utomordentligt bra att vi vågar ta det här steget. Oskar Öholm redogjorde för den kritik som riktades också mot friggebodreformen. Småhusägare tar ansvar. De vill utveckla sin fastighet och ta vara på de möjligheter som finns. De vill definitivt inte försämra värdet på sina fastigheter. Vi utgår ifrån att de tar ett ansvar, och vi ska följa utvecklingen noga och se hur det hela faller ut. Dessutom har kommunerna en fortsatt möjlighet att värna värdefulla miljöer, inte minst av kulturhistoriska skäl. Vi ser fram emot dessa möjligheter. De som hör av sig är fyllda av förhoppningar om att äntligen få börja bygga. Det här är en viktig pusselbit för att möjliggöra utveckling. Den kommer inte att lösa bostadspolitikens stora utmaningar, utan det är den stora paletten med mängder av åtgärder som ska lösa denna. Men vi vågar ge frihet, vi utgår ifrån att småhusägarna tar ansvar och vi kommer att följa utvecklingen.

Fru talman! Jag tycker att det är fantastiskt att den här möjligheten öppnas för småhusägare. Jan Lindholm väljer att kalla det för en sorglig lagstiftning. Trots allt står ju Jan Lindholm och Miljöpartiet bakom stora delar av propositionens förslag. Det gäller inte minst komplementbyggnader och tillbyggnader. Jag tycker att det är utomordentligt bra att vi vågar ta det här steget. Oskar Öholm redogjorde för den kritik som riktades också mot friggebodreformen. Småhusägare tar ansvar. De vill utveckla sin fastighet och ta vara på de möjligheter som finns. De vill definitivt inte försämra värdet på sina fastigheter. Vi utgår ifrån att de tar ett ansvar, och vi ska följa utvecklingen noga och se hur det hela faller ut. Dessutom har kommunerna en fortsatt möjlighet att värna värdefulla miljöer, inte minst av kulturhistoriska skäl. Vi ser fram emot dessa möjligheter. De som hör av sig är fyllda av förhoppningar om att äntligen få börja bygga. Det här är en viktig pusselbit för att möjliggöra utveckling. Den kommer inte att lösa bostadspolitikens stora utmaningar, utan det är den stora paletten med mängder av åtgärder som ska lösa denna. Men vi vågar ge frihet, vi utgår ifrån att småhusägarna tar ansvar och vi kommer att följa utvecklingen.

Fru talman! Det här är i grunden en frihetsreform. Det offentliga får lite mindre att säga till om, och människor får större chans att påverka sina egna liv. Att kunna bygga ut sitt lilla hus när familjen växer eller att kunna ställa en stuga på tomten när tonåringen har blivit större motsätter sig delar av oppositionen. När man inte motsätter sig förslaget som sådant försöker man åtminstone att hitta kritik mot det så att man kan vara emot, trots att man egentligen är för. Jag tycker att det hade varit bättre om oppositionen i stället hade lyft fram alla de positiva sidor som finns i förslaget, för egentligen har vi en ganska stor enighet när det väl kommer till votering i eftermiddag. Här gäller gamla system. Det är gamla detaljplaner som kommuner inte orkat uppdatera. Bostadsbristen i många kommuner är skriande. Här har kommunerna ett väldigt stort ansvar själva. Men när de inte tar det ansvaret, ja, då får vi på riksnivå försöka göra så gott vi kan med de medel som vi har. Ett verktyg är andrahandsuthyrningen, och den här reformen är ytterligare ett verktyg. Skillnaden mellan regeringen och oppositionen är att oppositionen gärna vill kasta ut pengar till de stora och redan vinstrika bostadsbolagen, medan Centerpartiet och regeringen vill att man ska få bestämma lite mer själv. Det är svårt att i förväg föreställa sig exakt hur reformen kommer att utvecklas. Ska kompletteringsbyggnader användas som kontor eller verksamheter i nystartade små företag? Kommer familjedaghem att kunna utveckla sin verksamhet och skapa större ytor för ytterligare barn eller för de barn som finns? Kommer det att bli vävstugor, pingisrum, nya kök och badrum eller festlokaler? Det kanske till och med kan bli ett bostadshus för tonåringen, den lilla familjen, en äldre släkting eller för sommargäster. Oavsett hur det blir kommer man att få nya små, men fullt moderna och funktionsdugliga hus och utrymmen som människor kan bo i om de vill. Husen är också i vissa fall tillgängliga för uthyrning. Om man lyssnar på delar av oppositionen säger den: Ja, det här kommer inte att lösa bostadsbristen. Nej, det kommer det inte att göra. Det kommer inte att bli 300 000 nya bostäder genom det här enskilda förslaget. Men det är en liten del i det stora pusslet. Även om det nu blir 15 000 och inte 300 000 bostäder är det ju bra. Det är 15 000 personer som annars inte hade haft någonting att flytta till över huvud taget. Det är lätt att säga att det är ett dåligt förslag för att det inte löser bostadsbristen, men säg det till de 15 000 personerna som får chans till en bostad! Säg det till de individer som i dag inte har någon bostad alls! Det är det som är alternativet. Fördelen är också att den som äger ett hus eller en tomt slipper vänta på att kommunen ska uppdatera gamla detaljplaner som kanske inte ens ligger i pipeline för revidering. Oppositionen lyfter fram många olika problem, både i sina reservationer och i tidigare debatter. Man säger: Nej, det blir inga fler bostäder, och det löser inte bostadsbristen. Samtidigt säger man att om det blir bostäder - som man nu inte erkänner att det blir - ja, då kommer grannarna att klaga. Kommuner kommer att behöva rusta upp va-nät, bygga ut befintliga busslinjer och kollektivtrafik, så de kommer att få mer och mer problem. Här finns det en motsättning. Oppositionen säger att det inte blir några fler bostäder, och sedan lyfter man fram alla problem som nya bostäder för med sig. Jag tycker snarare att det är bra att människor får större möjligheter att flytta in i ett modernt och nybyggt hus. Man kan antingen hyra in sig eller bygga ut sitt eget hus. Det kan bli nya, hållbara och energieffektiva byggnader i ganska omoderna bostadsområden. Antagna detaljplaner som inte är aktuella för revidering kan utnyttjas bättre. Det blir fler människor som ger bättre underlag för service, handel, arbetstillfällen och andra typer av tjänster. Frågan till oppositionen blir: Var tycker ni att människor ska bo? Kommuner bygger ju inte på det sättet som de borde göra. Exempelvis den rödgröna majoriteten i Göteborg bygger betydligt mindre än vad man gör i allmännyttan i Stockholm. Man har inte klarat sina bostadsmål någon gång under de senaste 20 åren. Det är klart att om man inte klarar det på kommunal nivå - oavsett regering - då får vi göra åtminstone en liten av vår del här, och det tycker jag att vi också gör. Det här är ett litet steg framåt. Det är inte hela lösningen på bostadsbristen, för den kan inte riksdag eller regering lösa. Den kan bara lösas ute på plats. Men vi gör åtminstone vår del. Det ger minskad byråkrati, det ger lite mer frihet och det ger lite fler bostäder. Det tycker vi i Centerpartiet och i Alliansen är bra, och därför yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! Det här är i grunden en frihetsreform. Det offentliga får lite mindre att säga till om, och människor får större chans att påverka sina egna liv. Att kunna bygga ut sitt lilla hus när familjen växer eller att kunna ställa en stuga på tomten när tonåringen har blivit större motsätter sig delar av oppositionen. När man inte motsätter sig förslaget som sådant försöker man åtminstone att hitta kritik mot det så att man kan vara emot, trots att man egentligen är för. Jag tycker att det hade varit bättre om oppositionen i stället hade lyft fram alla de positiva sidor som finns i förslaget, för egentligen har vi en ganska stor enighet när det väl kommer till votering i eftermiddag. Här gäller gamla system. Det är gamla detaljplaner som kommuner inte orkat uppdatera. Bostadsbristen i många kommuner är skriande. Här har kommunerna ett väldigt stort ansvar själva. Men när de inte tar det ansvaret, ja, då får vi på riksnivå försöka göra så gott vi kan med de medel som vi har. Ett verktyg är andrahandsuthyrningen, och den här reformen är ytterligare ett verktyg. Skillnaden mellan regeringen och oppositionen är att oppositionen gärna vill kasta ut pengar till de stora och redan vinstrika bostadsbolagen, medan Centerpartiet och regeringen vill att man ska få bestämma lite mer själv. Det är svårt att i förväg föreställa sig exakt hur reformen kommer att utvecklas. Ska kompletteringsbyggnader användas som kontor eller verksamheter i nystartade små företag? Kommer familjedaghem att kunna utveckla sin verksamhet och skapa större ytor för ytterligare barn eller för de barn som finns? Kommer det att bli vävstugor, pingisrum, nya kök och badrum eller festlokaler? Det kanske till och med kan bli ett bostadshus för tonåringen, den lilla familjen, en äldre släkting eller för sommargäster. Oavsett hur det blir kommer man att få nya små, men fullt moderna och funktionsdugliga hus och utrymmen som människor kan bo i om de vill. Husen är också i vissa fall tillgängliga för uthyrning. Om man lyssnar på delar av oppositionen säger den: Ja, det här kommer inte att lösa bostadsbristen. Nej, det kommer det inte att göra. Det kommer inte att bli 300 000 nya bostäder genom det här enskilda förslaget. Men det är en liten del i det stora pusslet. Även om det nu blir 15 000 och inte 300 000 bostäder är det ju bra. Det är 15 000 personer som annars inte hade haft någonting att flytta till över huvud taget. Det är lätt att säga att det är ett dåligt förslag för att det inte löser bostadsbristen, men säg det till de 15 000 personerna som får chans till en bostad! Säg det till de individer som i dag inte har någon bostad alls! Det är det som är alternativet. Fördelen är också att den som äger ett hus eller en tomt slipper vänta på att kommunen ska uppdatera gamla detaljplaner som kanske inte ens ligger i pipeline för revidering. Oppositionen lyfter fram många olika problem, både i sina reservationer och i tidigare debatter. Man säger: Nej, det blir inga fler bostäder, och det löser inte bostadsbristen. Samtidigt säger man att om det blir bostäder - som man nu inte erkänner att det blir - ja, då kommer grannarna att klaga. Kommuner kommer att behöva rusta upp va-nät, bygga ut befintliga busslinjer och kollektivtrafik, så de kommer att få mer och mer problem. Här finns det en motsättning. Oppositionen säger att det inte blir några fler bostäder, och sedan lyfter man fram alla problem som nya bostäder för med sig. Jag tycker snarare att det är bra att människor får större möjligheter att flytta in i ett modernt och nybyggt hus. Man kan antingen hyra in sig eller bygga ut sitt eget hus. Det kan bli nya, hållbara och energieffektiva byggnader i ganska omoderna bostadsområden. Antagna detaljplaner som inte är aktuella för revidering kan utnyttjas bättre. Det blir fler människor som ger bättre underlag för service, handel, arbetstillfällen och andra typer av tjänster. Frågan till oppositionen blir: Var tycker ni att människor ska bo? Kommuner bygger ju inte på det sättet som de borde göra. Exempelvis den rödgröna majoriteten i Göteborg bygger betydligt mindre än vad man gör i allmännyttan i Stockholm. Man har inte klarat sina bostadsmål någon gång under de senaste 20 åren. Det är klart att om man inte klarar det på kommunal nivå - oavsett regering - då får vi göra åtminstone en liten av vår del här, och det tycker jag att vi också gör. Det här är ett litet steg framåt. Det är inte hela lösningen på bostadsbristen, för den kan inte riksdag eller regering lösa. Den kan bara lösas ute på plats. Men vi gör åtminstone vår del. Det ger minskad byråkrati, det ger lite mer frihet och det ger lite fler bostäder. Det tycker vi i Centerpartiet och i Alliansen är bra, och därför yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Det vi tar upp i dag är frågor som är mycket viktiga för många. Det handlar alltså om nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov. På ett djupare plan handlar det om människors frihet och möjlighet att förverkliga sina drömmar. För mig som kristdemokrat är det viktiga inslag för ett liv med bra livskvalitet när människor får fatta sina egna beslut vid köksbordet om bland annat sitt boende. Det är viktigt att ha möjlighet att utan bygglov få bygga ett hus på 25 kvadratmeter på tomten. Anmälan görs till byggnadsnämnden, som ser till att de tekniska kraven följs, och sedan får husägaren ett startbesked. Någon prövning av hur huset placeras i förhållande till detaljplan sker inte. Till skillnad från friggeboden ska Attefallshuset kunna användas som permanentboende men också som gäststuga, garage eller kontor. Högsta nockhöjd blir fyra meter, vilket gör det möjligt att ha ett loft. Huset måste ligga minst fyra och en halv meter från tomtgränsen, annars krävs grannars tillstånd. Såg ni rubrikerna i våras? Det första Attefallshuset visas i centrala Stockholm, Attefall och Borg besöker 25 kvadratmeter på Norrmalmstorg. En ledare skrev att Attefallshuset är en tydlig bostadspolitik. Villaägarna skrev att Attefallshus ger hundratusentals bostäder. Villaägarnas Riksförbund bedömer att de slopade bygglovskraven när det gäller tillbyggnad av hus och den nya formen av komplementbostadshus, eller Attefallshus som de kallas, på sikt kan skapa 150 000-200 000 nya bostadstillfällen. De har genomfört en undersökning som visar att 90 procent av småhusägarna är positiva till att öka storleken på dagens friggebodar och att 83 procent anser att man bör få inreda dem för bostadsändamål. Ja, det var lite annat ljud i skällan då än det vi fått höra från vissa debattörer i dag. Men det är inte hela sanningen, för såväl socialdemokrater som vänsterpartister och miljöpartister vet att Attefallshuset är en fantastiskt bra grej. Oppositionen våndas eftersom de vet att det har samma dignitet och möjlighet att bli en succé som friggeboden. Fru talman! Det låter ungefär likadant som 1979 när friggeboden lanserades av dåvarande folkpartiregeringen. Då var många skeptiska, framför allt från myndighetshåll och från oppositionen, där man hade en uttalad rädsla för vad det kunde föra med sig av förskräckligheter. Var det verkligen meningen att vanliga villaboende skulle kunna hantera frihet från förbud, regler och lagstiftning? Ändå var det ganska lätt att hålla reda på reglerna, nämligen högst tio kvadratmeter, som senare blev 15, takhöjd högst tre meter och ingen placering närmare grannen än fyra och en halv meter. Det var många synpunkter som kom fram i remissvaren. Några modiga instanser tillstyrkte rakt av. Andra gick emot. Arkitekterna var särskilt negativa till friggeboden. De menade att grannarna skulle drabbas i stor omfattning av förstörd utsikt, intrång på annans mark, dålig sikt vid utfart och av att skuggor skulle falla på byggnader. Man befarade att byggnaden skulle placeras olämpligt, till exempel mitt på tomten i stället för att med grannes medgivande ge den en mer undanskymd placering i tomtgräns. Grupphusområden var särskilt illa ute. Folk skulle försöka smälla upp byggnader som inte ens fick plats på tomten, och förslaget kunde uppfattas som en uppmuntran att bygga ett friliggande hus i stället för att göra en tillbyggnad som ofta kunde vara mer motiverad. Till slut drämde Föreningen Sveriges Stadsarkitekter i med att förslaget var ett avsteg från det kommunala planmonopolet och kunde således inte genomföras. Fru talman! I riksdagen var det faktiskt mycket nära att förslaget att vi utan bygglov skulle få bygga små hus och bodar inte gick igenom. Omröstningen i riksdagen den 7 november 1979 blev dramatisk och slutade med röstsiffrorna 162 för boden och 162 emot. Dåvarande Vänsterpartiet och Socialdemokraterna röstade emot, trots att Per Olof Håkansson, socialdemokrat från Trelleborg, försäkrade att de "var emot krångel och byråkrati". Men han ansåg - vilket också Oskar Öholm tog upp tidigare - att "förslaget var en skenreform som snarast förvärrar det som den är avsedd att bekämpa nämligen byråkratin". Som ni hör kan det som sägs i denna riksdag och som förs in i protokollen med tiden vändas mot en. Risken är att man blir citerad om 30 år när Attefallshusen har övervunnit sina naturliga hinder. Det kanske är någonting att fundera över. Dåvarande Vänsterpartiet föreslog i stället att all mark som skulle bebyggas skulle föras över till kommunerna och att alla privata hyreshus skulle kommunaliseras. Lotten fick avgöra friggebodens öde, och som tur var tog Rune Torwald, centerpartist, en ja-sedel ur rösturnan och lagen kunde därmed träda i kraft den 1 januari 1980. Man kan fråga sig, fru talman, om den där lilla stugan på 10 eller 15 kvadratmeter förtjänar all den uppmärksamhet som den har fått. Det är ju bara en enkel liten stuga, så oansenlig där den står. Men den är faktiskt större än så. Den är en frihetssymbol. Så är det också med Attefallshusen. Det handlar om hundratusentals hushåll som på ett enkelt sätt kan förverkliga sina drömmar. Fru talman! Regeringen, med bostadsminister Stefan Attefall i spetsen, tillika kristdemokrat, har under det senaste året presenterat ett mycket stort antal förslag som syftar till att bland annat förkorta och förenkla hela plan- och byggprocessen, som under flera decennier varit en studie i snårighet. Regeringens ambition att förenkla regelverket blir väldigt tydlig i den proposition som regeringen lagt på civilutskottets bord. Det spretar ordentligt i oppositionens syn på regeringens förslag. Vänsterpartiet vill avslå regeringens förslag i dess helhet. De påstår dessutom att regeringen står handfallen. Miljöpartiet går med på det mesta, men inte bygglovsbefrielse för att inrätta ytterligare en bostad i ett enbostadshus, och deras förslag är att senarelägga starten från den 2 juli till den 1 september i år. Socialdemokraterna ställer sig bakom regeringens förslag även när det gäller datum. Med stor tveksamhet, skriver de, har de avstått från att lägga fram ett avslagsyrkande. De avstyrker alltså inte förslaget. Varför? kan man fråga sig. Jag tror att det beror på att det är en reform som kommer att vinna folkets gillande. Vi kristdemokrater välkomnar den här frihetsreformen för småhusägare. Vi anser att det dessutom finns mer att göra. Det finns en rad åtgärder som vi borde överväga att bygglovsbefria, till exempel byte av takmaterial, fasadändring mot innergård och garageportar. Det är åtgärder där kravet på bygglov kan ifrågasättas. Utgångspunkten borde vara att åtgärder som inte innebär någon inskränkning på grannens utsikt eller motsvarande bör befrias från bygglov. Hälften av den svenska befolkningen bor i villa. Kristdemokraterna vill helt enkelt göra livet lite enklare för alla dessa människor. (Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Det vi tar upp i dag är frågor som är mycket viktiga för många. Det handlar alltså om nya åtgärder som kan genomföras utan krav på bygglov. På ett djupare plan handlar det om människors frihet och möjlighet att förverkliga sina drömmar. För mig som kristdemokrat är det viktiga inslag för ett liv med bra livskvalitet när människor får fatta sina egna beslut vid köksbordet om bland annat sitt boende. Det är viktigt att ha möjlighet att utan bygglov få bygga ett hus på 25 kvadratmeter på tomten. Anmälan görs till byggnadsnämnden, som ser till att de tekniska kraven följs, och sedan får husägaren ett startbesked. Någon prövning av hur huset placeras i förhållande till detaljplan sker inte. Till skillnad från friggeboden ska Attefallshuset kunna användas som permanentboende men också som gäststuga, garage eller kontor. Högsta nockhöjd blir fyra meter, vilket gör det möjligt att ha ett loft. Huset måste ligga minst fyra och en halv meter från tomtgränsen, annars krävs grannars tillstånd. Såg ni rubrikerna i våras? Det första Attefallshuset visas i centrala Stockholm, Attefall och Borg besöker 25 kvadratmeter på Norrmalmstorg. En ledare skrev att Attefallshuset är en tydlig bostadspolitik. Villaägarna skrev att Attefallshus ger hundratusentals bostäder. Villaägarnas Riksförbund bedömer att de slopade bygglovskraven när det gäller tillbyggnad av hus och den nya formen av komplementbostadshus, eller Attefallshus som de kallas, på sikt kan skapa 150 000-200 000 nya bostadstillfällen. De har genomfört en undersökning som visar att 90 procent av småhusägarna är positiva till att öka storleken på dagens friggebodar och att 83 procent anser att man bör få inreda dem för bostadsändamål. Ja, det var lite annat ljud i skällan då än det vi fått höra från vissa debattörer i dag. Men det är inte hela sanningen, för såväl socialdemokrater som vänsterpartister och miljöpartister vet att Attefallshuset är en fantastiskt bra grej. Oppositionen våndas eftersom de vet att det har samma dignitet och möjlighet att bli en succé som friggeboden. Fru talman! Det låter ungefär likadant som 1979 när friggeboden lanserades av dåvarande folkpartiregeringen. Då var många skeptiska, framför allt från myndighetshåll och från oppositionen, där man hade en uttalad rädsla för vad det kunde föra med sig av förskräckligheter. Var det verkligen meningen att vanliga villaboende skulle kunna hantera frihet från förbud, regler och lagstiftning? Ändå var det ganska lätt att hålla reda på reglerna, nämligen högst tio kvadratmeter, som senare blev 15, takhöjd högst tre meter och ingen placering närmare grannen än fyra och en halv meter. Det var många synpunkter som kom fram i remissvaren. Några modiga instanser tillstyrkte rakt av. Andra gick emot. Arkitekterna var särskilt negativa till friggeboden. De menade att grannarna skulle drabbas i stor omfattning av förstörd utsikt, intrång på annans mark, dålig sikt vid utfart och av att skuggor skulle falla på byggnader. Man befarade att byggnaden skulle placeras olämpligt, till exempel mitt på tomten i stället för att med grannes medgivande ge den en mer undanskymd placering i tomtgräns. Grupphusområden var särskilt illa ute. Folk skulle försöka smälla upp byggnader som inte ens fick plats på tomten, och förslaget kunde uppfattas som en uppmuntran att bygga ett friliggande hus i stället för att göra en tillbyggnad som ofta kunde vara mer motiverad. Till slut drämde Föreningen Sveriges Stadsarkitekter i med att förslaget var ett avsteg från det kommunala planmonopolet och kunde således inte genomföras. Fru talman! I riksdagen var det faktiskt mycket nära att förslaget att vi utan bygglov skulle få bygga små hus och bodar inte gick igenom. Omröstningen i riksdagen den 7 november 1979 blev dramatisk och slutade med röstsiffrorna 162 för boden och 162 emot. Dåvarande Vänsterpartiet och Socialdemokraterna röstade emot, trots att Per Olof Håkansson, socialdemokrat från Trelleborg, försäkrade att de "var emot krångel och byråkrati". Men han ansåg - vilket också Oskar Öholm tog upp tidigare - att "förslaget var en skenreform som snarast förvärrar det som den är avsedd att bekämpa nämligen byråkratin". Som ni hör kan det som sägs i denna riksdag och som förs in i protokollen med tiden vändas mot en. Risken är att man blir citerad om 30 år när Attefallshusen har övervunnit sina naturliga hinder. Det kanske är någonting att fundera över. Dåvarande Vänsterpartiet föreslog i stället att all mark som skulle bebyggas skulle föras över till kommunerna och att alla privata hyreshus skulle kommunaliseras. Lotten fick avgöra friggebodens öde, och som tur var tog Rune Torwald, centerpartist, en ja-sedel ur rösturnan och lagen kunde därmed träda i kraft den 1 januari 1980. Man kan fråga sig, fru talman, om den där lilla stugan på 10 eller 15 kvadratmeter förtjänar all den uppmärksamhet som den har fått. Det är ju bara en enkel liten stuga, så oansenlig där den står. Men den är faktiskt större än så. Den är en frihetssymbol. Så är det också med Attefallshusen. Det handlar om hundratusentals hushåll som på ett enkelt sätt kan förverkliga sina drömmar. Fru talman! Regeringen, med bostadsminister Stefan Attefall i spetsen, tillika kristdemokrat, har under det senaste året presenterat ett mycket stort antal förslag som syftar till att bland annat förkorta och förenkla hela plan- och byggprocessen, som under flera decennier varit en studie i snårighet. Regeringens ambition att förenkla regelverket blir väldigt tydlig i den proposition som regeringen lagt på civilutskottets bord. Det spretar ordentligt i oppositionens syn på regeringens förslag. Vänsterpartiet vill avslå regeringens förslag i dess helhet. De påstår dessutom att regeringen står handfallen. Miljöpartiet går med på det mesta, men inte bygglovsbefrielse för att inrätta ytterligare en bostad i ett enbostadshus, och deras förslag är att senarelägga starten från den 2 juli till den 1 september i år. Socialdemokraterna ställer sig bakom regeringens förslag även när det gäller datum. Med stor tveksamhet, skriver de, har de avstått från att lägga fram ett avslagsyrkande. De avstyrker alltså inte förslaget. Varför? kan man fråga sig. Jag tror att det beror på att det är en reform som kommer att vinna folkets gillande. Vi kristdemokrater välkomnar den här frihetsreformen för småhusägare. Vi anser att det dessutom finns mer att göra. Det finns en rad åtgärder som vi borde överväga att bygglovsbefria, till exempel byte av takmaterial, fasadändring mot innergård och garageportar. Det är åtgärder där kravet på bygglov kan ifrågasättas. Utgångspunkten borde vara att åtgärder som inte innebär någon inskränkning på grannens utsikt eller motsvarande bör befrias från bygglov. Hälften av den svenska befolkningen bor i villa. Kristdemokraterna vill helt enkelt göra livet lite enklare för alla dessa människor. (Applåder)

Fru talman! Vi har nu hört Roland Utbult hålla ett anförande som egentligen inte har med betänkandet att göra. Hela argumentationen handlar om framgången med friggeboden. Min enkla fråga till Roland Utbult är: Anser inte Kristdemokraterna att det är någon skillnad på detta förslag och friggebodsförslaget? Här handlar det om att en fastighet där det i dag bor en familj med förslaget utan bygglovsprövning kan komma att bebos av tre familjer. Det är en väsentlig skillnad mot friggebodsförslaget som inte innebar att man fick ha ett permanentboende i friggeboden. Det här förslaget handlar om en förändring av hur fastigheten kan nyttjas och inte om att en byggnad si eller så uppförs. Är det verkligen inte någon skillnad i sak mellan dessa förslag?

Fru talman! Vi har nu hört Roland Utbult hålla ett anförande som egentligen inte har med betänkandet att göra. Hela argumentationen handlar om framgången med friggeboden. Min enkla fråga till Roland Utbult är: Anser inte Kristdemokraterna att det är någon skillnad på detta förslag och friggebodsförslaget? Här handlar det om att en fastighet där det i dag bor en familj med förslaget utan bygglovsprövning kan komma att bebos av tre familjer. Det är en väsentlig skillnad mot friggebodsförslaget som inte innebar att man fick ha ett permanentboende i friggeboden. Det här förslaget handlar om en förändring av hur fastigheten kan nyttjas och inte om att en byggnad si eller så uppförs. Är det verkligen inte någon skillnad i sak mellan dessa förslag?

Fru talman! Det jag gjorde framför allt var att jämföra den kritik som fanns då och den kritik som finns nu. När jag lyssnade på ditt anförande och jämförde lite grann med Nina Lundströms anförande slog det mig att du använde uttryck som att det skulle vara en "borggård". Du talade om "skandal". Du använde uttrycket "förödande konsekvenser". Du sade att det var "ett hån mot landets byggnadsnämnder". Du talade om "maktmissbruk" och "sorglig lagstiftning". Nina Lundström talade om att "underlätta för medborgarna" och om "ökad frihet". Hon sade att det "väckt stort intresse" och är "till glädje för medborgarna". Det är en väldig skillnad i synen på detta, och det fanns också 1979 när det skulle fattas beslut om friggeboden. Det var den jämförelsen jag gjorde. Jag tycker att den är helt relevant. Attefallshusen är en utveckling av detta med friggeboden. Det handlar om befrielse från bygglov och en större yta. Det handlar om att dra in både värme och vatten. Jag ser det mer som att Attefallshusen är en utveckling av friggeboden.

Fru talman! Det jag gjorde framför allt var att jämföra den kritik som fanns då och den kritik som finns nu. När jag lyssnade på ditt anförande och jämförde lite grann med Nina Lundströms anförande slog det mig att du använde uttryck som att det skulle vara en "borggård". Du talade om "skandal". Du använde uttrycket "förödande konsekvenser". Du sade att det var "ett hån mot landets byggnadsnämnder". Du talade om "maktmissbruk" och "sorglig lagstiftning". Nina Lundström talade om att "underlätta för medborgarna" och om "ökad frihet". Hon sade att det "väckt stort intresse" och är "till glädje för medborgarna". Det är en väldig skillnad i synen på detta, och det fanns också 1979 när det skulle fattas beslut om friggeboden. Det var den jämförelsen jag gjorde. Jag tycker att den är helt relevant. Attefallshusen är en utveckling av detta med friggeboden. Det handlar om befrielse från bygglov och en större yta. Det handlar om att dra in både värme och vatten. Jag ser det mer som att Attefallshusen är en utveckling av friggeboden.

Fru talman! Det var inte något svar på min fråga. Jag frågade Kristdemokraterna och regeringssidan, för ni tycker ju samma sak i de fyra allianspartierna: Anser ni inte att det är någon skillnad på en reform som innebär att man på en fastighet får bygga en bod som man kan förvara saker i eller att man får förändra fastighetens användningsområde från att bebos av en familj till att bebos av tre familjer? Är det ingen skillnad? Jag tycker att jämförelsen av hur man argumenterar är väldigt intressant. Det handlar om i vilken mån vi tar hänsyn till det som fackmyndigheter anser. De ord som jag använde är tagna från remissyttranden. Det handlar om vilken hänsyn vi ska ta till de lagtillämpande instanserna, de som ska handlägga. Nu använde Roland Utbult, precis som alla andra företrädare för regeringens sida, begreppet frihetsreform. I vilken utsträckning är det en frihetsreform i verkligheten? Det vore intressant att få veta. Då kan man lyssna på vad handläggarna säger. Förutom min första fråga, Roland Utbult: Vad anser ni om det faktum att handläggarna säger att de kommer att behöva göra samma prövning för att kunna lämna ett startbesked som för att ge ett bygglov?

Fru talman! Det var inte något svar på min fråga. Jag frågade Kristdemokraterna och regeringssidan, för ni tycker ju samma sak i de fyra allianspartierna: Anser ni inte att det är någon skillnad på en reform som innebär att man på en fastighet får bygga en bod som man kan förvara saker i eller att man får förändra fastighetens användningsområde från att bebos av en familj till att bebos av tre familjer? Är det ingen skillnad? Jag tycker att jämförelsen av hur man argumenterar är väldigt intressant. Det handlar om i vilken mån vi tar hänsyn till det som fackmyndigheter anser. De ord som jag använde är tagna från remissyttranden. Det handlar om vilken hänsyn vi ska ta till de lagtillämpande instanserna, de som ska handlägga. Nu använde Roland Utbult, precis som alla andra företrädare för regeringens sida, begreppet frihetsreform. I vilken utsträckning är det en frihetsreform i verkligheten? Det vore intressant att få veta. Då kan man lyssna på vad handläggarna säger. Förutom min första fråga, Roland Utbult: Vad anser ni om det faktum att handläggarna säger att de kommer att behöva göra samma prövning för att kunna lämna ett startbesked som för att ge ett bygglov?

Fru talman! Beredningsprocessen diskuteras mycket. Då måste man välja väg. Antingen tycker man att de svar som vi ger i propositionen och de förklaringar som vi ger innebär att det blir ett hanterbart beslutsunderlag som man kan gå till beslut om eller också tycker man att detta är uselt och hemskt och annat som Lars Eriksson ofta uttrycker i sin retorik och som sägs i socialdemokratiska uttalanden i olika sammanhang - och då kan man inte rösta ja till förslaget. Man måste bestämma sig. Är detta ett godtagbart underlag för lagstiftning eller inte? Slutsatsen av Socialdemokraternas ja-röstande i dag måste vara att man tycker att det är acceptabelt. I mitt anförande och i andra sammanhang har jag pekat på att man måste gå igenom punkt för punkt vad det är för typ av kritik och hur den ska bemötas. Vi tycker att vi har ett bra underlag för att fatta beslut. Diskussionen om grannars överklagande är juridisk-tekniskt mycket intressant, men den är inte så glasklar som Lagrådet framställer det. Vi har ett antal startbesked som ges i samband med anmälan som inte ens den sökande kan överklaga. Det finns faktiskt juridiska saker i befintlig lagstiftning som får samma kritik som Lagrådet pekar på. Därför krävs det en översyn av dessa frågeställningar. De är inte så enkla att de står och faller med komplementbostadshuset. Vi ska göra den typen av analyser. Vi ska självklart också följa upp lagstiftningen och se hur den fungerar. Jag tror dock att man måste välja; antingen tycker man att underlaget är rimligt, eller också tycker man inte det. Sedan har vi en rad olika reformer för att underlätta byggandet, inte minst av små lägenheter. Riksdagen har ställt sig bakom en del lagförslag, och Boverket kommer med nya ändringar i regelverk som gör att det går att bygga fler ungdoms- och studentbostäder till lägre kostnad. Det är ett viktigt bidrag till att lösa problemen.

Fru talman! Beredningsprocessen diskuteras mycket. Då måste man välja väg. Antingen tycker man att de svar som vi ger i propositionen och de förklaringar som vi ger innebär att det blir ett hanterbart beslutsunderlag som man kan gå till beslut om eller också tycker man att detta är uselt och hemskt och annat som Lars Eriksson ofta uttrycker i sin retorik och som sägs i socialdemokratiska uttalanden i olika sammanhang - och då kan man inte rösta ja till förslaget. Man måste bestämma sig. Är detta ett godtagbart underlag för lagstiftning eller inte? Slutsatsen av Socialdemokraternas ja-röstande i dag måste vara att man tycker att det är acceptabelt. I mitt anförande och i andra sammanhang har jag pekat på att man måste gå igenom punkt för punkt vad det är för typ av kritik och hur den ska bemötas. Vi tycker att vi har ett bra underlag för att fatta beslut. Diskussionen om grannars överklagande är juridisk-tekniskt mycket intressant, men den är inte så glasklar som Lagrådet framställer det. Vi har ett antal startbesked som ges i samband med anmälan som inte ens den sökande kan överklaga. Det finns faktiskt juridiska saker i befintlig lagstiftning som får samma kritik som Lagrådet pekar på. Därför krävs det en översyn av dessa frågeställningar. De är inte så enkla att de står och faller med komplementbostadshuset. Vi ska göra den typen av analyser. Vi ska självklart också följa upp lagstiftningen och se hur den fungerar. Jag tror dock att man måste välja; antingen tycker man att underlaget är rimligt, eller också tycker man inte det. Sedan har vi en rad olika reformer för att underlätta byggandet, inte minst av små lägenheter. Riksdagen har ställt sig bakom en del lagförslag, och Boverket kommer med nya ändringar i regelverk som gör att det går att bygga fler ungdoms- och studentbostäder till lägre kostnad. Det är ett viktigt bidrag till att lösa problemen.

Fru talman! Skillnaden mellan mig och Stefan Attefall i den här debatten är att för Stefan Attefall är detta regeringens bostadspolitik. Man säger att man hoppas att människor ska flytta in i Attefallshusen för att lösa ett problem på svensk bostadsmarknad, och man sätter sin tilltro till andrahandsuthyrningen. Jag frågar: Var befinner sig bostadsministern och regeringen på den här reformagendan? Det finns 289 000 bostadslösa ungdomar och studenter i Sverige, för att bara ta en grupp. Det finns många. Var befinner sig regeringen på den här agendan? Vad är detta ett svar på i numerär? Vad är det man ska dra av från 289 000 med den här reformen? Välj gärna någon annan reform också så att vi får grepp om ifall regeringen har ett mål med bostadspolitiken. Var någonstans på den resan befinner sig bostadsministern när han lägger fram denna reform? Talare efter talare från de borgerliga partierna går upp och säger: Detta är vår bostadspolitik. Det är vårt stoltaste ögonblick i riksdagen när vi lägger fram en reform om Attefallshus, som ska lösa en del av bostadspolitiken. Jag undrar: Hur stor del ska den lösa? Jag har varit tydlig med att Socialdemokraterna ser positivt på åtgärder som på olika sätt kan underlätta för vanliga husägare att vidta byggnadsåtgärder. Därför ställer vi oss bakom reformen. Vi har helt andra förslag som vi lyfter upp. Vi tar upp en tillväxtmiljard som vi tar från de rikaste kommunerna i landet och premierar dem som vill bygga hyresrätter. Vi tycker att hyresrätter är att föredra för ungdomar och studenter. Vi riktar också investeringsstöd till små lägenheter. Regeringen går fram med komplementbostadshusen.

Fru talman! Skillnaden mellan mig och Stefan Attefall i den här debatten är att för Stefan Attefall är detta regeringens bostadspolitik. Man säger att man hoppas att människor ska flytta in i Attefallshusen för att lösa ett problem på svensk bostadsmarknad, och man sätter sin tilltro till andrahandsuthyrningen. Jag frågar: Var befinner sig bostadsministern och regeringen på den här reformagendan? Det finns 289 000 bostadslösa ungdomar och studenter i Sverige, för att bara ta en grupp. Det finns många. Var befinner sig regeringen på den här agendan? Vad är detta ett svar på i numerär? Vad är det man ska dra av från 289 000 med den här reformen? Välj gärna någon annan reform också så att vi får grepp om ifall regeringen har ett mål med bostadspolitiken. Var någonstans på den resan befinner sig bostadsministern när han lägger fram denna reform? Talare efter talare från de borgerliga partierna går upp och säger: Detta är vår bostadspolitik. Det är vårt stoltaste ögonblick i riksdagen när vi lägger fram en reform om Attefallshus, som ska lösa en del av bostadspolitiken. Jag undrar: Hur stor del ska den lösa? Jag har varit tydlig med att Socialdemokraterna ser positivt på åtgärder som på olika sätt kan underlätta för vanliga husägare att vidta byggnadsåtgärder. Därför ställer vi oss bakom reformen. Vi har helt andra förslag som vi lyfter upp. Vi tar upp en tillväxtmiljard som vi tar från de rikaste kommunerna i landet och premierar dem som vill bygga hyresrätter. Vi tycker att hyresrätter är att föredra för ungdomar och studenter. Vi riktar också investeringsstöd till små lägenheter. Regeringen går fram med komplementbostadshusen.

Fru talman! Jag vet att ni vill ta pengar från de kommuner som behöver bygga fler bostäder. Det är inte särskilt slugt. Vi har sammantaget 112 skarpa lagförslag som handlar om att vända på alla stenar för att underlätta inte minst vägen från idé till dess att spaden kommer i backen, för att göra det enklare att bygga bostäder. I den proposition som just nu ligger på riksdagens bord har vi pekat på vår bedömning av hur många bostäder vi behöver bygga. Vi måste komma upp i 40 000-45 000 bostäder. Vi är på väg åt det hållet nu. Bostadsbyggandet ökar kraftigt. Förra året var det nästan 50 procent plus, och om jag kommer ihåg rätt var det 26 procent plus under det första kvartalet 2014. Vi har prognoser som pekar på att vi är på väg åt rätt håll. Nu gäller det att hålla i och fortsätta reformarbetet. Sedan måste kommunerna göra sin del av det hela, men regelverket på nationell nivå håller på att förenklas. Ni socialdemokrater kommer att bli svaret skyldiga när ni står vid voteringsknappen nästa gång ni pratar bostadspolitik. Är ni beredda att medverka till planförenklande åtgärder som gör att det går snabbare att få fram bostäder? Eller tänker ni sätta stopp för de förslagen, som ni nu diskuterar i utskottet? Detta kommer att vara avgörande för trovärdigheten hos socialdemokratins förmåga att leverera konkreta beslut och inte bara snacka i valrörelsen.

Fru talman! Jag vet att ni vill ta pengar från de kommuner som behöver bygga fler bostäder. Det är inte särskilt slugt. Vi har sammantaget 112 skarpa lagförslag som handlar om att vända på alla stenar för att underlätta inte minst vägen från idé till dess att spaden kommer i backen, för att göra det enklare att bygga bostäder. I den proposition som just nu ligger på riksdagens bord har vi pekat på vår bedömning av hur många bostäder vi behöver bygga. Vi måste komma upp i 40 000-45 000 bostäder. Vi är på väg åt det hållet nu. Bostadsbyggandet ökar kraftigt. Förra året var det nästan 50 procent plus, och om jag kommer ihåg rätt var det 26 procent plus under det första kvartalet 2014. Vi har prognoser som pekar på att vi är på väg åt rätt håll. Nu gäller det att hålla i och fortsätta reformarbetet. Sedan måste kommunerna göra sin del av det hela, men regelverket på nationell nivå håller på att förenklas. Ni socialdemokrater kommer att bli svaret skyldiga när ni står vid voteringsknappen nästa gång ni pratar bostadspolitik. Är ni beredda att medverka till planförenklande åtgärder som gör att det går snabbare att få fram bostäder? Eller tänker ni sätta stopp för de förslagen, som ni nu diskuterar i utskottet? Detta kommer att vara avgörande för trovärdigheten hos socialdemokratins förmåga att leverera konkreta beslut och inte bara snacka i valrörelsen.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Stefan Attefall - det är jättebra att du är här i dag. Vi hade diskussioner om dessa frågor även i utskottet, men det är alltid bra att kunna diskutera här eftersom folk följer oss. KD:s inställning i fråga om privata husägare är ingenting nytt. Ministern talade om 112 skarpa förslag. Vet ministern hur många faktiska hyresrätter som genereras i bostäder för de ca 300 000 ungdomarna, eller är det ja till mer makt till enskilda husägare, ja till mer överhyror, ja till otrygga boenden för alla dessa ungdomar i beroendeställning och ja till en otrygg framtid för landets unga vuxna? Den kritik som finns är inget vi har hittat på, utan det är Lagrådets och remissinstansernas kritik. Vi överdriver inte. Jag tror att ministern vet att det är han själv som ignorerar medierna och det som sades på radion i morse. Det är en maktmänniska som står här i talarstolen. Regeringen har makt över andra människor. Vi vet var vi har husägarna, men vi vet inte vad de 300 000 ungdomarna får. Blir det en hyresrätt? Ska de leva vidare med c/o, eller blir det en egen bostad och en bättre framtid?

Fru talman! Jag tackar statsrådet Stefan Attefall - det är jättebra att du är här i dag. Vi hade diskussioner om dessa frågor även i utskottet, men det är alltid bra att kunna diskutera här eftersom folk följer oss. KD:s inställning i fråga om privata husägare är ingenting nytt. Ministern talade om 112 skarpa förslag. Vet ministern hur många faktiska hyresrätter som genereras i bostäder för de ca 300 000 ungdomarna, eller är det ja till mer makt till enskilda husägare, ja till mer överhyror, ja till otrygga boenden för alla dessa ungdomar i beroendeställning och ja till en otrygg framtid för landets unga vuxna? Den kritik som finns är inget vi har hittat på, utan det är Lagrådets och remissinstansernas kritik. Vi överdriver inte. Jag tror att ministern vet att det är han själv som ignorerar medierna och det som sades på radion i morse. Det är en maktmänniska som står här i talarstolen. Regeringen har makt över andra människor. Vi vet var vi har husägarna, men vi vet inte vad de 300 000 ungdomarna får. Blir det en hyresrätt? Ska de leva vidare med c/o, eller blir det en egen bostad och en bättre framtid?

Fru talman! Amineh Kakabaveh påstår att vi ignorerar invändningarna. Ja, det verkar även Socialdemokraterna och Miljöpartiet göra i allt väsentligt, eftersom de tänker rösta ja i dag. Det är klart att det kan vara svårt att samarbeta med partier, så som Vänsterpartiet tänker göra, som tydligen ignorerar invändningarna på ungefär samma sätt som regeringen. Det här är en del av att lösa bostadspolitiken. Ingen av företrädarna för Alliansen har dock sagt att detta är en quick-fix-lösning. Man måste vidta en lång rad åtgärder för att lösa bostadsbristen. Om vi talar om de unga kommer de regelförenklingar Boverket gör och de lagändringar som riksdagen redan antagit att bidra mycket från och med den 1 juli till att göra det möjligt att bygga mindre bostäder enklare, snabbare och mer flexibelt. De nya bullerregler vi ska genomföra kommer att göra det lättare att bygga mer i tätortsnära lägen, även fler smålägenheter, som bullerreglerna slår extra hårt mot. Det finns alltså en rad olika åtgärder, men sedan måste kommunerna göra sin del. Det är intressant att se runt om i Sverige hur kommuner där Vänsterpartiet har regeringsmakten inte förmår leverera detaljplaner. Ett exempel är Göteborg, där Vänsterpartiet är med och styr, liksom Gävle. Det är inte direkt exempel på kommuner med en sprudlande planberedskap. Det finns många exempel på kommuner där Vänsterpartiet finns med som har mycket hemläxa att göra på hemmaplan. Det handlar om att få kommunerna att göra sin del av det hela. Men vi måste ge dem fler verktyg och möjligheter att komma fram snabbare med byggklar mark. Därför är det mycket fascinerande att se hur Vänsterpartiet, så fort vi lägger fram sådana förslag, säger nej. Då har man inte förstått mycket av hur bostadspolitik fungerar.

Fru talman! Amineh Kakabaveh påstår att vi ignorerar invändningarna. Ja, det verkar även Socialdemokraterna och Miljöpartiet göra i allt väsentligt, eftersom de tänker rösta ja i dag. Det är klart att det kan vara svårt att samarbeta med partier, så som Vänsterpartiet tänker göra, som tydligen ignorerar invändningarna på ungefär samma sätt som regeringen. Det här är en del av att lösa bostadspolitiken. Ingen av företrädarna för Alliansen har dock sagt att detta är en quick-fix-lösning. Man måste vidta en lång rad åtgärder för att lösa bostadsbristen. Om vi talar om de unga kommer de regelförenklingar Boverket gör och de lagändringar som riksdagen redan antagit att bidra mycket från och med den 1 juli till att göra det möjligt att bygga mindre bostäder enklare, snabbare och mer flexibelt. De nya bullerregler vi ska genomföra kommer att göra det lättare att bygga mer i tätortsnära lägen, även fler smålägenheter, som bullerreglerna slår extra hårt mot. Det finns alltså en rad olika åtgärder, men sedan måste kommunerna göra sin del. Det är intressant att se runt om i Sverige hur kommuner där Vänsterpartiet har regeringsmakten inte förmår leverera detaljplaner. Ett exempel är Göteborg, där Vänsterpartiet är med och styr, liksom Gävle. Det är inte direkt exempel på kommuner med en sprudlande planberedskap. Det finns många exempel på kommuner där Vänsterpartiet finns med som har mycket hemläxa att göra på hemmaplan. Det handlar om att få kommunerna att göra sin del av det hela. Men vi måste ge dem fler verktyg och möjligheter att komma fram snabbare med byggklar mark. Därför är det mycket fascinerande att se hur Vänsterpartiet, så fort vi lägger fram sådana förslag, säger nej. Då har man inte förstått mycket av hur bostadspolitik fungerar.

Fru talman! Jag tackar ministern. Problem är att vi inte ser att detta är en reell lösning. Därför har vi andra förslag än regeringen. Vi tycker att politiken ska ta ansvar, och vi tycker att regeringen under åtta år borde ha tagit ansvar för att bygga fler hyresrätter. Ni har utarmat hela allmännyttan. 160 000 lägenheter har sålts. Det finns inga hyresrätter kvar, och ni bygger inga. Det byggs bara för dem med gräddfil och i strandlägen. De människor vi företräder har inte råd med strandlägen. Därför säger vi ja till investeringsstöd. Du, Stefan Attefall, och regeringen ger miljard efter miljard i skatteavdrag, bidrag och olika förmåner till husägare, till enskilda som redan har. Så fort vi säger att vi ska bygga fler hyresrätter säger ni: Vi vill inte ge bidrag, för det är bara Vänsterpartiet som säger det. Men ni själva ger miljard efter miljard. De går till skatteparadis, till skattesänkningar och till RUT- och ROT-avdrag, men det finns inte pengar till att bygga hyresrätter. Vi säger helt enkelt: Finns det pengar till detta vill vi ta ansvar också för de människor som inte har pengar till att äga. Här vet även ministern vad Vänsterpartiets politik står för. När det gäller vänsterkommuner beklagar även jag att det inte fungerar i vissa kommuner. Men jag tror att det är precis som vi har skrivit i andra motioner: Det handlar mycket mer om att det måste finnas mer utbildad personal i kommunerna. För att den politik som finns ska kunna genomföras måste det finnas mer resurser till dem.

Fru talman! Jag tackar ministern. Problem är att vi inte ser att detta är en reell lösning. Därför har vi andra förslag än regeringen. Vi tycker att politiken ska ta ansvar, och vi tycker att regeringen under åtta år borde ha tagit ansvar för att bygga fler hyresrätter. Ni har utarmat hela allmännyttan. 160 000 lägenheter har sålts. Det finns inga hyresrätter kvar, och ni bygger inga. Det byggs bara för dem med gräddfil och i strandlägen. De människor vi företräder har inte råd med strandlägen. Därför säger vi ja till investeringsstöd. Du, Stefan Attefall, och regeringen ger miljard efter miljard i skatteavdrag, bidrag och olika förmåner till husägare, till enskilda som redan har. Så fort vi säger att vi ska bygga fler hyresrätter säger ni: Vi vill inte ge bidrag, för det är bara Vänsterpartiet som säger det. Men ni själva ger miljard efter miljard. De går till skatteparadis, till skattesänkningar och till RUT- och ROT-avdrag, men det finns inte pengar till att bygga hyresrätter. Vi säger helt enkelt: Finns det pengar till detta vill vi ta ansvar också för de människor som inte har pengar till att äga. Här vet även ministern vad Vänsterpartiets politik står för. När det gäller vänsterkommuner beklagar även jag att det inte fungerar i vissa kommuner. Men jag tror att det är precis som vi har skrivit i andra motioner: Det handlar mycket mer om att det måste finnas mer utbildad personal i kommunerna. För att den politik som finns ska kunna genomföras måste det finnas mer resurser till dem.

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiet vill satsa totalt sett 11 miljarder, tror jag, på nya subventioner för att öka byggandet. 11 miljarder kronor som skattebetalarna - undersköterskor, metallarbetare och poliser - ska leverera in för att subventionera byggföretag så att de ska bygga mer. Jag tror att det är bättre att förenkla regelverken så att vi snabbare får fram nya bostäder. Vi kan bygga enklare bostäder och även mindre bostäder där det behövs och därmed pressa kostnader. Jag tror att det är en bättre användning av skattebetalarnas pengar att tänka så. Jag kan ta många exempel på kommuner där exempelvis privata företag som vill bygga hyresrätter säger: Vi vill bygga hyresrätter i dag! Vi har pengarna, kompetensen och resurserna. Ge oss bara byggklar mark så kan vi köra i gång! Men de får inget eftersom det sitter fast i den kommunala processen. Det är betingat delvis av ett nationellt regelverk som är krångligt, delvis av kommunal oförmåga att få fram detaljplanerna. Då kan man säga att det finns för lite resurser till stadsbyggnadskontoren ute i kommunerna. Det kan mycket väl vara så, men stora kommuner kan inte skylla på att de har för små resurser för att kunna extraanställa ett antal handläggare på stadsbyggnadskontoren. Inte kan Göteborg, Gävle och den typen av kommuner skylla på det. Inte Norrköping heller, för att ta ett annat exempel på en S-märkt kommun där Vänsterpartiet är med och styr som faktiskt bygger mycket sämre än många andra kommuner i dess närhet.

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiet vill satsa totalt sett 11 miljarder, tror jag, på nya subventioner för att öka byggandet. 11 miljarder kronor som skattebetalarna - undersköterskor, metallarbetare och poliser - ska leverera in för att subventionera byggföretag så att de ska bygga mer. Jag tror att det är bättre att förenkla regelverken så att vi snabbare får fram nya bostäder. Vi kan bygga enklare bostäder och även mindre bostäder där det behövs och därmed pressa kostnader. Jag tror att det är en bättre användning av skattebetalarnas pengar att tänka så. Jag kan ta många exempel på kommuner där exempelvis privata företag som vill bygga hyresrätter säger: Vi vill bygga hyresrätter i dag! Vi har pengarna, kompetensen och resurserna. Ge oss bara byggklar mark så kan vi köra i gång! Men de får inget eftersom det sitter fast i den kommunala processen. Det är betingat delvis av ett nationellt regelverk som är krångligt, delvis av kommunal oförmåga att få fram detaljplanerna. Då kan man säga att det finns för lite resurser till stadsbyggnadskontoren ute i kommunerna. Det kan mycket väl vara så, men stora kommuner kan inte skylla på att de har för små resurser för att kunna extraanställa ett antal handläggare på stadsbyggnadskontoren. Inte kan Göteborg, Gävle och den typen av kommuner skylla på det. Inte Norrköping heller, för att ta ett annat exempel på en S-märkt kommun där Vänsterpartiet är med och styr som faktiskt bygger mycket sämre än många andra kommuner i dess närhet.