Frågestund - 2014-03-27

Herr talman! Jag har en fråga till finansmarknadsministern. Som har framgått i medierna undersöker statliga Vattenfall om det är möjligt att köpa ryskt kärnbränsle till de svenska kärnkraftsreaktorerna. Det ryska kärnbränslet ska testas i Ringhals 3 nu i april. Om det fungerar bra är tanken att börja köpa ryskt kärnbränsle redan om några år. Rysslands vice premiärminister uttalade för någon vecka sedan att man nu stoppar alla leveranser av kärnbränsle till Ukraina på grund av, som det heter, det ostabila läget i landet. Därtill konstaterar han att Ryssland har problem att leverera till EU-medlemmar som Tjeckien, Bulgarien, Slovakien och Ungern. Enligt vilken strategi är det bra att Sverige ska förlita sig på ryska kärnbränsleleveranser? Vad är regeringens uppfattning om det som Vattenfall nu håller på med? Och tycker regeringen att detta ens är lämpligt?

Herr talman! Tack för frågan, Lars Eriksson! Det är en angelägen fråga som jag och Lars Eriksson har debatterat tidigare. Vattenfalls styrelse och ledning fattar beslut för bolaget. Vår roll som ägare är att utforma riktlinjer för bolaget, sätta upp ekonomiska mål och inte minst utse styrelseledamöter i bolaget som ser till att bolaget sköter sig på det sätt som vi har stipulerat. Vad gäller kärnbränsle från Ryssland har Vattenfall i dag två leverantörer. Och för att få ökad konkurrens på marknaden prövar man sig nu fram för att eventuellt hitta ytterligare leverantörer. I det aktuella fallet prövar man en ny leverantör som råkar vara från Ryssland. Man kommer att fatta beslut tidigast 2019, förmodligen 2020, om man avser att ta in en ytterligare leverantör till Vattenfall. Hur läget ser ut då i Ryssland och i omvärlden vet vi inte riktigt. Men jag tycker att Vattenfalls ambition att öka konkurrensen på marknaden så att vi får billigare elpriser för våra konsumenter är att föredra.

Herr talman! Det är naturligtvis bra att man utvärderar systemen och i bästa fall kan förbättra dem. Men min fråga handlade om pengar. Svenska Spel omsätter 20 miljarder, och svenska staten fick väl häromåret 4 miljarder i intäkter som överskott. Då är det rimligt att en del av pengarna går till behandling av spelmissbruk. Det är ett stort problem i dag att det avsätts så lite resurser. Spelmissbrukarna hamnar mellan stolarna. Många kommuner har ingen behandling över huvud taget för spelmissbruk. Spelmissbrukare hänvisas till vårdcentraler, där det i många fall inte finns några resurser. Sedan kan de hamna hos psykvården. Med tanke på hur stort det här problemet är och att spelmissbrukarna faktiskt bidrar till Svenska Spels intäkter, är det inte rimligt att vi avsätter mer pengar till behandling som bevisligen fungerar och kan rädda en människa och dennes familj?

Herr talman! De belopp vi avsätter för vård av spelmissbrukare är inte marginella. Låt mig också säga att det som ska vara i fokus när man utreder olika typer av spelreglering i Sverige är att motverka spelmissbruket, inte att gynna spelindustrin. Något som vi har gjort i den här frågan och som jag hoppas att Hillevi Larsson känner till är att i samråd med Svenska Spel inrätta Sveriges första spelprofessur, som ska inriktas på skadeverkningar av spel och spelmissbruk. Min förhoppning är att denna professur kan leda till ett antal doktorandtjänster och att behandlingsformerna kommer att bli bättre för de personer som har svårt att hantera spel. På så vis hjälper vi spelmissbrukare på ett mycket adekvat sätt, tycker jag. Sedan kan vi alltid diskutera pengar. Jag utesluter inte att mer pengar från Svenska Spel kan komma att gå till behandling av spelmissbruk.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Elmsäter-Svärd. Jag har blivit kontaktad av ett stort antal partikolleger som bor längs med Göta älv och runt Vänern. De är helt vansinniga över att det rödgröna Göteborg har tagit ett beslut om att den nya Hisingsbron ska vara sex meter lägre än den nuvarande Götaälvbron, som ska ersättas. Kan Göteborgs stad verkligen ta ett sådant beslut själv?

Herr talman! Den här frågan är otroligt angelägen. Göteborgs stad har det kommunala ansvaret och det fysiska planmonopolet. Men naturligtvis samråder man på olika sätt. Jag ska försöka göra detta begripligt. Vi har hela den stora inre vattenvägen som kommer från Vänern. Trollhätte kanal och Göta älv är en oerhört viktig transportled till Skandinaviens största hamn i Göteborg och kanske vidare ut i världen. Tänker man i det stråket blir det väldigt märkligt att ha en låg bro. Men ur Göteborgs stads perspektiv handlar det om hur man kommer över vattnet, även med kollektivtrafiken. Man vill helst inte ha så mycket broöppningar och inte så branta uppförslut och nedförslut för cyklar. Då blir det en låg bro. Någonstans däremellan har diskussionerna gått. De kan inte ta beslutet helt själva, men i stort sett, ja.

Herr talman! Vem anser statsrådet att Göteborgs stad ska samråda med i denna fråga?

Herr talman! Det finns naturligtvis formella gångar för hur man ska göra. Västra Götaland som region har självklart ett helhetsansvar, och Trafikverket tänker trafikslagsövergripande. Det har även gjorts utredningar av hela Trollhätte-Göta älv-delen av den inre vattenvägen. Detta måste givetvis hänga samman med det som görs i Göteborgs stad. Riktigt så har det väl inte varit fullt ut, vad jag förstår, och det är där konflikterna uppstår. Vem som gör rätt och vem som gör fel är kanske dumt att peka ut. Det bästa vore väl om man kunde hitta en gemensam lösning genom att förstå varandras olika problem och söka möjligheter. Höjden på en bro kan vara den lilla enkla lösningen.

Herr talman! Om fyra veckor kommer den här salen att fyllas av 300 parlamentariker. Ungefär så många brukar vi vara vid voteringarna, men den här gången kommer det att vara personer från hela världens parlament som fyller salen. De kommer hit till Sverige för en FN-konferens där de ska diskutera och förhoppningsvis inspireras i frågor om SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det gäller, med ett vardagligt språkbruk, tillgången till sexualundervisning, preventivmedel, mödravård samt säkra och lagliga aborter. Det här är ett område där Sverige har en lång tradition. Vi har jobbat med detta under många år. Det ska bli oerhört spännande att välkomna dessa 300 parlamentariker hit. Jag vet att biståndsminister Hillevi Engström jobbar mycket med de här frågorna och hur vi använder vår kunskap runt om i världen. Barnmorskorna organiserade sig för 300 år sedan och har varit en viktig del av utvecklingen. Vad gör vi ute i världen?

Herr talman! Jag tackar för frågan. Ja, det kommer att bli en fantastisk konferens om ett väldigt viktigt område där Sverige har varit världsledande. Regeringen har alldeles nyligen gjort en skrift som visar åtaganden 60 år tillbaka i tiden och framåt. Det är olika regeringar som har stått upp. Jag tror också att det här är en fråga som är starkt partiöverskridande. Det handlar om kvinnors kamp för att kunna bestämma över sin egen kropp - om man vill ha barn och i så fall hur många och när. Vi satsar en stor del av biståndet på just SRHR. Det är en av de mest prioriterade frågorna i regeringens biståndspolitik.