Emil Källström (C)
Styrelseledamot, Styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond
Herr talman! Som min kollega Jan Ericson nämnde har det skett en hel del på studiemedelssidan under alliansregeringen sedan regeringsskiftet 2006. Studenter i Sverige har fått betydligt mer pengar i fickan. Det har skett genom höjda studiemedel, genom ökade medel till studenter med familj - inte minst viktigt - och även genom ett höjt fribelopp, ett fribelopp som vi i och med den budgetproposition som presenterades i denna kammare för några veckor sedan fortsätter att höja. Fler än någonsin kommer att kunna sommarjobba eller jobba extra på kvällar och helger och slippa se sitt studiemedel dras ned i motsvarande grad, vilket är väldigt bra.
Det vi talar om i dag, studiemedel för internationella studenter, det vill säga svenska studenter utomlands, är en del i den viktigaste trenden i den högre utbildningen i dag: internationalisering och globalisering. Detta är krafter som påverkar egentligen allt i vår omvärld, som har förändrat människors rörelsemönster och hela industrier och branscher och som nu i allra högsta grad också påverkar den högre utbildningen världen över.
Detta är ingenting att vara rädd för, utan något att välkomna. Förändringarna grundar sig i att fler människor än någonsin kan göra friare val än någonsin över sina egna liv. Det som pågår är alltså väldigt bra. Givetvis ska vi då anpassa de svenska systemen för att vara i framkant. Vi kan inte välja i den här kammaren om vi ska vara en del av internationaliseringen eller inte; det kommer vi att tvingas till. Men det är betydligt roligare att vara i framkanten av utvecklingen än tvärtom.
Som sagt sker det mycket när det gäller den högre utbildningen. Svenska lärosäten rör sig utomlands och samarbetar med utländska lärosäten. Man har möjlighet att studera på svenska lärosäten med utbildningen förlagd utomlands. Det finns också utländska lärosäten som på olika sätt tar sig in över Sveriges gränser. För att undersöka utvecklingen lite extra har jag själv tagit en så kallad MOOC-kurs, en
massive open online course
. På kvällar och helger, när jag har läst klart mina handlingar, sitter jag och läser Energy 101
på University of Texas. Det som händer är fantastiskt.
Den förändring som vi nu diskuterar gäller villkoren för svenska studenter som studerar utomlands. Jag skulle vilja hävda att det är en del av normaliseringen av studier utomlands. Tidigare har det setts som en parentes under en helsvensk studietid, något väldigt speciellt som omgärdats av helt speciella regler. Nu tar vi ett steg för att normalisera utlandsstudier. Det är en helt vanlig del av en svensk students studietid och ska betraktas och behandlas så i de olika regelverken. Den förändring som vi gör i dag är ett led i det.
Mina kolleger har beskrivit förändringen. Också jag kan nämna några grejer. Till exempel kommer mer eller mindre samma studiebelopp att gälla oavsett om man studerar i Sverige, utomlands på ett utländskt universitet, utomlands via ett svenskt universitet eller via distansstudier. Det blir samma regelverk. Detta stärker rättssäkerheten och förtydligar det faktum att det här är något fullt normalt, något som allt fler svenska studenter väljer att ta del av. Vi från Centerpartiet och alliansregeringen hoppas att ännu fler väljer att ta del av detta, just för att det är så värdefullt att befinna sig utomlands under en del av studietiden.
I de fall där det inte räcker med de studiemedel man får i Sverige - och nu även i alla andra länder - finns det möjlighet att söka extra pengar, att få ett ytterligare bidrag. Detta är givetvis bra. Ibland befinner man sig i studiemiljöer där de svenska studiemedlen inte räcker. Då finns det möjlighet att bygga på.
Den kanske viktigaste förändringen är de pengar man kan söka för att täcka studieavgifter, som Roger Haddad nämnde. Att söka sig till ett väldigt prestigefyllt lärosäte med höga avgifter har fram till i dag varit möjligt bara för några få. De pengar man fått från CSN har inte räckt, inte minst om man under en begränsad tid velat studera på Harvard eller MIT. Den möjligheten har bara varit öppen för dem som själva kunnat lägga till hundratusentals kronor.
Detta har givetvis utestängt många. Men nu är det slut på de tiderna. Nu kommer man att kunna välja. Om man vill förlägga sin studietid utomlands på ett prestigefyllt lärosäte tar man ut sin del av pengarna under denna tid. Vi öppnar Harvards dörrar för nya grupper som aldrig tidigare har kunnat drömma om att studera på ett sådant lärosäte.
Den kanske främsta invändning som oppositionen har är att detta borde följas upp. Det är bra, för det innebär att vi är överens om vad saken handlar om. När det gäller de förändringar som nu sker råder bred enighet i kammaren. Det är två ytterlighetspartier på varsin sida av det politiska spektrumet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, som i grunden har avvikande meningar. Men annars är vi överens, och det är bra.
Givetvis ska detta följas upp. Vi har en uppföljningsgrupp i utskottet. Vi har ett departement som ständigt ser över de reformer som genomförs, så det är klart att denna liksom alla andra reformer ska följas upp. Om detta, precis som det är tänkt, innebär att fler ser utlandsstudier som något naturligt och som en möjlighet betyder det att vi nu öppnar dörrarna till Harvard för nya grupper som tidigare aldrig har kunnat drömma om det. Om det blir så har vi gjort rätt. Då har reformen fallit väl ut.
Om det mot förmodan inte skulle bli så måste vi givetvis följa upp detta och se om vi på något ytterligare sätt kan förbättra möjligheterna för svenska studenter att välja det lärosäte de vill ha. Om vi kan göra ytterligare någonting för att slipa ned trösklarna och för att studenter ska kunna ta sig utomlands under delar av eller hela sin studietid ska vi givetvis göra det. Men här och nu ska vi fatta beslut om en bra reform för att ännu mer öppna upp Sverige mot omvärlden, vilket vi har allt att vinna på.
