Interpellationssvar - Underhållsstödet - 2012-06-12

Fru talman! Göran Hägglund gick på ett bra sätt igenom detta att man har vunnit mycket om kan få ett avtal mellan föräldrarna. Det är också så att det är någonting positivt med de 175 000 barn som lever växelvis. Utredningen tittar även på detta - hur man ska göra om bostadsbidrag och så vidare för att gynna föräldrarna. Jag tror att vi kan vara överens om att det är rätt riktning om båda föräldrarna tar mer ansvar för barn som bor till exempel varannan vecka. Sedan kan man också säga att försörjningsstödet inte har ökat i alla kommuner. Det har heller inte ökat så fruktansvärt mycket. När det gäller rätt till heltid har vi gjort undersökningar hemma, och det är inte alla som vill gå upp till heltid. Vi höjde normen för försörjningsstöd den 1 januari. Då är det så med statistik att den riskerar att höja barnfattigdomen enligt Rädda Barnens delmått. De har försörjningsstöd och låg ekonomisk standard. Höjer man normen för försörjningsstödet är det alltså fler som har rätt till försörjningsstöd, vilket ökar barnfattigdomen enligt Rädda Barnens sätt att räkna. Förskolor på obekväm arbetstid håller vi helt med om. Det är också väldigt många borgerliga kommuner som har infört det, däribland min egen. Det är alltså väldigt viktigt. Det är möjligheten att komma i arbete som är riktigt viktigt, och då ska man naturligtvis kunna ha barnomsorg på obekväm arbetstid. Det håller jag helt med om. Däremot vet jag inte riktigt hur man ska göra för att stimulera de kommuner som inte har infört det - hur ska man då göra med de kommuner som redan har infört det? Det är en fråga jag har fått hemmavid, kan jag säga.

Fru talman! Av de medel regeringen satsade till hushållen i förra årets budget var det 98 procent som gick till de 30 procent i vårt land som har de lägsta inkomsterna. Detta var förstås inte en slump utan ett målmedvetet arbete som handlar om att säkerställa att alla människor i vårt land kan leva under rimliga - goda - omständigheter. Som har redogjorts för här har vi förstärkt flerbarnstillägget. Det träffar per definition barnfamiljer. Många av de barnfamiljer som har det kärvast ekonomiskt är de som har många barn. Vi har höjt bostadsbidraget, vilket är mycket träffsäkert och bra, och vi har, precis som Gunilla Nordgren redogjorde för, höjt normen för barndelen i socialbidraget. Också det är naturligtvis väldigt viktigt och leder till förändringar av bilden, men ännu viktigare är att det leder till förändrade förhållanden för familjer som lever under mycket knappa omständigheter. När det gäller barn till ensamstående föräldrar är det viktigt att slå fast som ett faktum att om båda föräldrarna är i livet har båda föräldrarna ansvar för sina barn. Jag som förälder har ansvar för mina barn även om jag skulle jag ha skilt mig från barnens mamma. Det finns ibland en benägenhet att glida ifrån det resonemanget. Jag tycker att vi från det offentligas sida ibland har varit lite veka när det gäller att påtala det här ansvaret. Vuxna har ett ansvar också ekonomiskt för de barn som man har satt till världen, även när man inte lever ihop med den andra parten. Det måste vara utgångspunkten. Annars blir det andra som får betala, som kanske inte har det bättre ställt och som sliter och släpar för att få sin ekonomi att gå ihop. Det finns förstås fall där ena parten inte har en försörjningsförmåga, inte har inkomster eller kan få inkomster. Då ska det finnas ett gott skyddsnät, men det ska aldrig råda någon osäkerhet om att föräldrarna i första hand är de som har ansvar för sina barn. Sedan handlar det om när man vidtar åtgärder. Regeringen arbetar för närvarande också mycket med hur man ska kunna förstärka ytterligare utan att man bygger upp fällor som försvårar för människor att ta sig ur en svår ekonomisk situation. Socialbidraget är ett sådant exempel. Det leder många gånger till en situation där människor om de går från försörjningsstöd, som det rätteligen heter, till arbete får hundraprocentiga marginaleffekter och ibland större än så. Då är det klart att man bygger en ganska effektiv tröskel. Till min glädje har jag noterat att också Socialdemokraterna anser att det finns skäl att titta närmare på det här för att se om man kan hitta vägar som gör det möjligt för fler att så att säga av egen kraft, om den möjligheten finns, häva sig upp till en annan ekonomisk nivå och att systemen inte fungerar som ett hinder för det. Grunden för alla möjligheter att bekämpa fattigdom är att vi har många människor i arbete och att det finns en utbredd solidaritet förstås att bidra till dem som är mindre lyckligt lottade. Det handlar mycket om den ekonomiska politiken, om arbetsmarknadspolitiken och inte minst om utbildningspolitiken. Här är socialpolitiken förstås också en väldigt viktig del i det pussel som ska säkra att Sverige är ett bra land att leva i även för den under små ekonomiska förhållanden.

Fru talman! Mitt förslag att räkna upp underhållsstödet i förhållande till inflationen, alltså att indexreglera det, är ingen motsättning till att den andre föräldern betalar mer. Redan i dag är det så att den andre föräldern förväntas betala till Försäkringskassan för att täcka upp det som Försäkringskassan redan har gett till boendeföräldern. Det är för boendeförälderns skull som Försäkringskassan garanterar att man betalar detta varje månad, oavsett om den andre föräldern är försenad med sin betalning. Men sedan är det ju så att Försäkringskassan lämnar detta krav till kronofogden om den andre föräldern inte betalar. Hade man räknat upp underhållsstödet hade det till och med kunnat leda till att den andre föräldern i många fall betalade mer. Sedan är det självklart så att är man skuldsatt över öronen är det svårt att betala. Det sker ändå en utmätning i de fallen, och en del av de pengarna kan gå till detta ändamål. Att underhållsstödet finns är ju ingen motsättning till att den andre föräldern efter förmåga ska betala till barnets underhåll. Det är heller ingen motsättning till att man kan ha frivilliga överenskommelser. Jag välkomnar det, men självklart ska det ändå finnas en grundnivå där de boendeföräldrar som inte får stöd från den andre föräldern faktiskt ska ha en garanterad rättighet att få hjälp till barnets försörjning. I många fall kommer de pengarna dessutom att tas från den andre föräldern. När det gäller barnfattigdomen kan vi se att regeringen har skurit ned på vuxenutbildning som faktiskt kan leda till jobb. Sjukförsäkringen och a-kassan har försämrats kraftigt, vilket har gjort att många behöver få försörjningsstöd. Den politik man har fört är helt kontraproduktiv. Det är självklart att det också bidrar till barnfattigdom. Jag välkomnar växelvis boende, men där delar man ju underhållsstödet i två delar. Det är egentligen någonting helt annat. Bekämpa barnfattigdomen och indexreglera underhållsstödet!

Fru talman! Det här är en jätteviktig fråga. Jag tror att vi, åtminstone med tanke på avståndet till barndomen, med lite god fantasi ändå kan uppbringa känslan av att vara det här barnet i klassen som inte har råd med de prylar som andra har, där man behöver ljuga för att man inte vill att någon ska komma hem och se hur man har det eller vad det nu kan vara. Det här är tuffa förhållanden för många barn. Därför är det otroligt betydelsefullt att vi gör saker som förbättrar situationen. Jag har redogjort för många av de saker som vi har gjort, och regeringen överväger vidare vad vi ska kunna göra för att ge ytterligare förstärkning. En gång till vill jag säga att lösningen långsiktigt väldigt mycket handlar om att vi bedriver en politik som gör det möjligt för fler människor att försörja sig själva. Det är det som är vägen framåt för att kunna få de resurser som krävs för att kunna ge ett bättre stöd till många. Jag kommer i min roll som socialminister att fortsätta vara en försvarsadvokat för de barn som är utsatta. Jag är väldigt glad över att de beräkningar som vi nu gör visar att vi har brutit en lång följd av år med en negativ utveckling, oavsett regering. Det här är betydelsefullt för många barn och också betydelsefullt för att vi ska få leva i ett anständigt samhälle också i morgon.