Interpellationssvar - Nytt examensbevis vid byte av personnummer - 2011-11-18

Fru talman! Caroline Helmersson Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att de personer som är i behov av ett nytt examensbevis vid byte av personnummer kan få det, oavsett vid vilket svenskt lärosäte de har studerat. I den rapport som Helmersson Olsson nämner framgår att några universitet och högskolor i dag utfärdar nya examensbevis vid byte av personnummer. Dessa lärosäten har således bedömt att det inte finns några hinder mot att utfärda nya examensbevis. Det är förstås av yttersta vikt att studenter behandlas på ett likvärdigt och rättssäkert sätt av universitet och högskolor och att lärosätena uppmärksammas på de problem som upplevs i fråga om ärendehantering och myndighetsutövning. Detta är en fråga som berör även andra statsråds ansvarsområden. Vid byte av personnummer är det förutom examensbevis även ett flertal andra dokument som behöver ändras och flera myndigheter som berörs. Arbete med frågor som rör lika möjligheter och rättigheter för hbt-personer pågår därför på flera departement inom Regeringskansliet, och regeringen avser att överväga behovet av specifika åtgärder inom utbildningsområdet med anledning av dessa frågeställningar i ett senare skede.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för att han har avsatt sin tid till att svara mig. Problemet är bara att svaret inte är ett svar på den fråga jag har ställt, nämligen om personer som har ett annat personnummer i dag än de hade när de gick sin utbildning ska ha rätt till sitt eget examensbevis och att det ska vara rätt. Jag tycker att det borde vara fullt naturligt att en student som senare i livet till exempel utsätts för hot av den grad att de skyddas genom fingerade personuppgifter - det är ovanligt, men det förekommer - eller en utbytesstudent som väljer att stanna i Sverige och därmed får ett svenskt personnummer, eller personer som genomgått en könskorrigering ska kunna få det på samma sätt och villkor oavsett var i Sverige man har studerat. Det borde vara en rättighet att få det gamla betyget med det nya personnummer man har i dag. Jag måste också säga att jag är väldigt förvånad över att utbildningsministern blandar in frågan om sexuell läggning i detta. Det handlar inte om det. Vad är skälet? Det ska vara rättssäkert och likvärdigt, naturligtvis, och det ska inte bara vara för några som har gått vissa kurser. Man ska inte behöva välja universitet utifrån detta. Det är egentligen ingen svår fråga. Det är en fråga om att göra vardagen enklare och om att få leva resten av livet som sig själv. Det är också viktigt för den sociala tryggheten. Kanske framför allt är det viktigt för att kunna söka jobb. Arbetslinjen måste ju gälla alla, och det är viktigt att undanröja hinder för att söka jobb och för möjligheten att arbeta. Ministern hänvisar också till att frågan berör fler statsråd och departement, eftersom det är fler dokument som måste ändras och fler myndigheter som berörs. Men varför vänta på dem om det är på det sättet? Mig veterligen finns det ganska väl upparbetade rutiner, praxis och bestämmelser vad gäller de flesta dokument. Jag vet inte och har aldrig hört talas om att det har varit någon som har haft svårt att byta körkort eller pass, registrera om bilen eller vad det nu kan vara. Får du en ny identitet i Skatteverkets register är mycket kopplat till det, och mycket sker automatiskt. När deklarationsblanketten dyker upp kan du nästan vara hundra procent säker på att du får den som dig själv. Den fråga som jag har ställt till utbildningsministern ligger ju under utbildningsministerns ansvarsområde där han faktiskt kan göra något, och det är ganska enkelt. Jag frågar igen: Vad är Jan Björklunds och regeringens vilja i den här frågan? Nu hoppas jag att han vill och vågar svara.

Fru talman! Jag är inte ens säker på att det finns ett problem. Inför besvarandet har jag ställt frågan: Finns det några personer som har ansökt om detta och fått avslag? Jag har fått beskedet att det inte finns några sådana. Har Överklagandenämnden hanterat något överklagande från någon som har fått avslag? Nej, inget. Vår utgångspunkt är att om någon kommer in med en sådan ansökan kommer det att ske. Det finns inga hinder i lagstiftningen. Om mitt underlag stämmer, vilket jag utgår ifrån eftersom mina medarbetare har gått igenom det här, finns det inga som har fått nej. Det är en organisation, Sveriges Förenade HBTQ-studenter, som har gjort en fiktiv rundringning till telefonväxlarna på universiteten. Ibland har de kommit fram till en person som inte har haft riktig koll på detta och inte kunnat svara omedelbart. Det har man tagit till intäkt för att den här rättigheten inte finns, men så är det inte. Jag utgår ifrån att om det skickas in en ansökan om att göra detta kommer det att fungera. Det finns inga som har fått avslag. Det är den rapporten från Sveriges Förenade HBTQ-studenter som interpellanten utgår ifrån. Det är väl inte onaturligt att jag också i mitt svar nämner hbt-frågorna. Det är mycket tveksamt om det finns ett problem i sammanhanget. Man ska självfallet få ett nytt examensbevis. Det finns ingen som har fått avslag. Jag är beredd att vidta regelförändringar om det visar sig att det här skulle vara ett problem, men det är min bedömning att det inte är något problem. Man får ett nytt examensbevis.

Fru talman! Jag vill fortsätta med att konstatera att den här rapporten har gjort nytta. Den är utförd ur ett studentperspektiv. Det är så man har gjort rapporten. Det är viktigt att belysa var individen hamnar i det system som ministern beskriver. Det handlar om hur man blir bemött, vem man hamnar hos, vilket svar man får och hur man hittar information. Den belyser verkligheten för Alexandra, Lukas, Jeanette, Leonard med flera och hur de blir bemötta och behandlade i systemet. Det är självklart att det behövs en uppföljning. Den håller de på med just nu. Den kommer förmodligen före jul till både ministern och mig, och det ser jag fram emot. Nu ställer de frågor direkt till en ansvarig, nämligen rektor. De har sammantaget fått mycket positiva svar. Det är därför jag säger att jag tycker att den här rapporten har gjort nytta. Det finns exempel på universitet och högskolor som har gjort detta sedan länge. Man kan gå in på deras hemsidor och få information. Några universitet och högskolor har ändrat sin inställning efter den här rapporten. Men det finns också exempel på motsatsen. Det finns universitets- och högskolerektorer som tänker att det inte finns någon riktig bestämmelse och att det finns luckor här. De blir osäkra på hur de ska behandla den här ansökan. Någon säger också att man skulle kunna få en större administration. Det tror jag inte. Den grupp som har gjort en könskorrigering består av totalt ungefär 800 personer sedan 1972. Utbildningsministern säger att ingen har fått avslag. Men en person kan inte ens en gång vända sig till Överklagandenämnden om man inte har kunnat få ut ett examensbevis. Man kan inte överklaga ett beslut som inte finns. Om det inte finns centrala bestämmelser går det inte överklaga att de inte följs. Mina ungar brukar ibland uttrycka sig i termer som: Hur svårt kan det vara? Det gör de när jag pratar som en politiker. Jag tycker inte att det ska vara så svårt. Vad säger ministern? Det kanske inte behövs en lagändring, men det skulle kunna vara en riktlinje i högskoleförordningen och i avtalet med de statliga skolorna. Jag tror att ett uttalande från ministern skulle kunna vara en vägledning i den här frågan. Jag frågar igen. Jag har fått intrycket att Jan Björklund brukar genomföra det han vill. Vad vill Jan Björklund i den här frågan?

Fru talman! Jag förstår att riksdagsledamöter vill profilera sig i olika frågor. Man tar en rapport från en intresseorganisation, och sedan skriver man en interpellation om det. Problemet här är att det inte finns något problem. Ingen har fått avslag. Vad är problemet? Vad vill ministern? Interpellanten efterlyste ett uttalande från Jan Björklund. Då gör jag det nu: Självklart ska man få byta examensbevis. Och det får man. Överklagandenämnden bekräftar det interpellanten säger. När man utformade bestämmelserna var det ingen som tänkte på just detta att någon har bytt personnummer. De bedömer att det inte finns några juridiska hinder för detta även om det inte uttryckligen står i någon paragraf. Om det behövs kan man skriva in det, men jag bedömer inte att det behövs. Att inte den första som svarar i telefon på ett lärosäte med 7 000 anställda direkt vet hur man ska hantera detta är inget belägg för att det inte skulle fungera. Skickar man in en skriftlig ansökan, det är så man gör, bedömer jag att man kommer att få detta på vartenda svenskt lärosäte. Får man inte det kommer jag att agera. Det är min bedömning att detta inte är något problem. Man får detta om man ansöker om det. Det finns ingenting i dag som tyder på något annat.

Fru talman! Jag kan försäkra utbildningsministern om att jag inte står här för att profilera mig. Jag tycker faktiskt att det är lite läskigt att stå här och debattera. Jag har gått hit eftersom jag tycker att det är en viktig fråga för alla människor att man blir behandlad på samma sätt i den här världen. Det är en liten fråga för en liten grupp, men den är viktigt för Alexandra, Lukas och alla dem som jag har pratat om. Det finns problem här. Men om ministern inte ser det hoppas jag att han kommer att läsa nästa rapport från hbtq-studenterna och ta till sig vad rektorerna säger. Många har tänkt till, skrivit upp och fattat nya beslut om hur man ska göra. Jag tycker att det är synd att ministern inte ser problemen, men jag är glad över att ministern ändå har sagt att han vill göra någonting i frågan. Jag hoppas att vi kan se fram emot det när nästa rapport kommer.

Fru talman! Jag anser självfallet att hbt-personer ska ha samma rättigheter som alla andra. Jag menar också att det är helt rimligt med vår moderna, upplysta syn på dessa frågor. Byter man till exempel kön behöver man byta personnummer. Det är ju en särskild siffra i personnumret som markerar kön, och då behöver man kunna få byta examensbevis. Skulle någon få avslag om man verkligen ansöker om detta och inte bara ringer till en telefonväxel kommer jag att agera, men detta har inte skett. Det är min bedömning att detta är fullt juridiskt möjligt, och jag utgår ifrån att det kommer att beviljas. Men skulle det vara så som interpellanten befarar, att det skulle komma avslag, är jag fullt beredd att agera.