Interpellationssvar - Nedskärning på den nya gymnasieskolan - 2011-11-18

Fru talman! Gustav Fridolin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att omsätta alla reformer på skolområdet och för att beräkningarna av anslagen till kommunerna ska vara väl underbyggda och gjorda i samråd med SKL samt när jag avser att återkomma till riksdagen gällande tillämpningen av finansieringsprincipen av den nya gymnasieskolan. Flera reformer genomförs nu i det svenska skolväsendet; bland annat har en ny skollag införts liksom nya läroplaner och skolformsförordningar. I vissa fall har förändringarna bedömts medföra ekonomiska konsekvenser för kommunerna. I en del fall genom kostnadsökningar, i andra fall genom kostnadsminskningar. Detta har reglerats mellan stat och kommun, och för 2012 tillförs ca 70 miljoner för konsekvenser av skollagen. Utöver det satsar staten ansenliga belopp på implementeringen av reformerna för att huvudmännen ska kunna införa förändringarna på ett bra sätt. Dessa medel distribueras främst via Statens skolverk som har ansvaret för att stödja skolhuvudmännen i genomförandet av reformerna. Regeringen avser inte att tillföra ytterligare medel för implementeringsinsatser utöver de som redan har avsatts. Den nya gymnasieskolan bygger till stora delar på förslag från Gymnasieutredningen ( Framtidsvägen - en reformerad gymnasieskola, SOU 2008:27). Utredningen redovisar i sitt betänkande flera anledningar till varför reformen innebär minskade kostnader. Uppstramningen av antalet studievägar förenklar och förbättrar kommunernas planering, organisation och kostnader för gymnasiet. Högre behörighetskrav och bättre information till eleverna leder till att fler klarar av sina studier på tre år. En mindre andel elever kommer att behöva komplettera på komvux efteråt. Arbetslivet kommer att bli mer involverat i gymnasieutbildningen, vilket kommer att få effekter för ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Lärlingsutbildningar, yrkesutbildningar med mera innebär att färre hoppar av och fler fullföljer gymnasiet. Därigenom minskar kommunernas kostnader, inte minst när det gäller sociala kostnader i form av försörjningsstöd. Om fler elever fullföljer gymnasieskolan och färre hoppar av innebär det, jag repeterar, större möjligheter till arbete och därmed minskade kostnader för försörjningsstöd och komplettering på komvux. Den sammantagna bedömningen från utredningens sida är att reformen innebär kostnadsminskningar och nettobesparingar för kommunerna. Regeringen bedömde i propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199) att det är svårt att exakt beräkna de effektiviseringar som reformen förväntas innebära. Vissa förslag tilldelar kommunerna nya uppgifter för gymnasieskolan samtidigt som andra förslag aktiverar en potential för effektiviseringar som regeringen menar vid full verkan vida överstiger kostnaderna för de nya uppgifterna. I budgetpropositionen för 2010 aviserades en neddragning av kommunbidragen från 2012 mot bakgrund av de effektiviseringar som den nya gymnasieskolan beräknades innebära. Det är värt att notera att Gymnasieutredningen bedömde att effektiviseringarna skulle bli betydligt större än vad regeringen antagit. Kostnadsutvecklingen för skolhuvudmännen kommer att följas noga. I budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1, utgiftsområde 16, avsnitt 4.3) lämnar regeringen den redogörelse som finans- respektive utbildningsutskotten i riksdagen har begärt. Jag sammanfattar den här kort: Utbildningsdepartementet har som ett led i tillämpningen av finansieringsprincipen haft överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, under 2011. Det underlag som då fanns tillgängligt visar enligt regeringens bedömning att statens åläggande minskat i förhållande till vad som förutsattes i propositionen, bland annat när det gäller det valbara utrymmet och det individuella valet samt behovet för de elever på yrkesprogram som vill läsa extrakurser för att uppnå grundläggande högskolebehörighet. Regeringen bedömer därför att beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna av gymnasiereformen som presenterades i propositionen är rimliga. SKL å sin sida har genomfört enkätundersökningar till kommuner som visar att reformen ger ökade kostnader för 2012, och därför delar SKL inte regeringens uppfattning. Förhandlingarna avslutades i september 2011. Finansieringsprincipen har beaktats. Regeringen har, som jag nyss redogjort för, samrått med SKL om kostnadseffekterna av gymnasiereformen och redovisat grunderna för bedömningen. I budgetpropositionen redovisade regeringen att den tillsammans med SKL noga kommer att följa kostnadsutvecklingen för skolhuvudmännen. Ett sådant arbete har inletts där tjänstemän från Regeringskansliet och SKL tillsammans diskuterar underlag för uppföljning som respektive part tar fram. Underlagen avses också att behandlas vid regelbundna möten mellan ledningen för Utbildningsdepartementet och SKL.

Fru talman! Utan tvivel är man inte klok, sade Tage Danielsson. Regeringen och Jan Björklund är övertygade om att med hans politik för skolan behövs det inte så många lärare, inte så många komvuxplatser och inte så mycket pengar till anställda och elever i Sveriges gymnasieskola. Det lilla facit som vi redan har fått pekar mot att den nya gymnasieskolan kommer att dras med stora problem. Färre unga vågar söka till de yrkesförberedande programmen. Allt färre vill bli lärare, och lärarlönerna fortsätter att halka efter. Men regeringen och Jan Björklund kör på. Redan nästa år, utan att den nya gymnasieskolan är helt på plats och utan att de som lämnar gymnasiet har fått del av de reformer som Björklund vill genomföra, drar man in över en halv miljard från skolan. Det motsvarar 1 400 lärartjänster i landet. Målet är att skära ned med 2 miljarder årligen, eller 3 600 lärare på gymnasiet. Sveriges kommuner och SKL säger att regeringen har räknat fel - det går inte att göra de här nedskärningarna. Båda lärarfacken - Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund - säger samma sak. Men Björklund vill inte vänta och se vilka effekterna blir av hans nya gymnasieskola. Han är säker och han drar in pengarna redan i dag. Hur var det Tage Danielsson sade? Utan tvivel är man inte klok. Hur blir man den där läraren som man vill vara? För mig har det handlat om de dagar då man får ge lite extra, när man får extra tid för ett samtal med en elev och får sitta vid bänken och se hur deltagaren på folkhögskolan själv drar en parallell mellan vad som hände på 1700-talet och vad man är med om nu. Det är tillfället när man får tala med någon som är orolig inför en redovisning för klassen eftersom det är nervöst att tala inför folk. Det är samtalet efter lektionen när någon är stressad över resultaten eller berättar om att det är jobbigt hemma. Det är vid de tillfällena man går hem från sin lärargärning och känner sig nöjd. Med större grupper blir det färre sådana tillfällen. Sverige behöver en skola där alla elever får möjlighet att nå kunskapsmålen, där alla elever blir sedda och där alla elever får det stöd de behöver. En del av regeringens besparing får man genom att öka gruppstorlekarna i gymnasiet. Det går inte, säger SKL. Det får inte ske, säger lärarfacken. Regeringen kör ändå på. Den i de här sammanhangen ofta citerade Timss-studien - den som visar att svenska matteresultat har sjunkit - pekar på att svenska elever har för lite tid med sina lärare. Den också ofta citerade PISA-studien pekar på att just för de elever som har det svårt i skolan är det viktigt med mindre gruppstorlekar och mindre klasser. Ändå vill regeringen öka klasserna. Trots regeringens svar, som jag tackar Jan Björklund för, kvarstår en fråga: Hur får vi en bättre gymnasieskola där alla elever får en ärlig chans att bli sedda, att få stöd och att nå målen med färre lärare och större grupper?

Fru talman! Om man lyssnar på Gustav Fridolin i den här debatten och om man tar del av vad han brukar försöka göra gällande i medierna kan man få intrycket att den svenska skolan under de senaste 20 åren har fått lida sviterna av tuffa nedskärningar. Den bild han försöker skapa är att den borgerliga alliansen fortsätter med stora nedskärningar. Det är en oärlig beskrivning av situationen i den svenska skolan. Det kan man enkelt konstatera genom att till exempel besöka Skolverkets hemsida och Statistiska centralbyråns hemsida. Där kan man se hur utvecklingen ser ut. Sedan 2005 har antalet lärare i den svenska gymnasieskolan ökat med 17 procent. Kostnaderna för gymnasieskolan och utbildningsväsendet totalt har ökat med 20 procent. Även om man justerar för inflation kan man konstatera att den svenska skolan har fått väsentligt mer resurser. Det innebär fler lärare, mindre elevgrupper och fler sådana individuella samtal som - det håller jag med Gustav Fridolin om - är viktiga för kvaliteten i skolan. SKL, som Gustav Fridolin själv refererade till, har konstaterat att välfärdssektorn under 2000-talet har fått 200 000 fler anställda. Den bild av en välfärdssektor i moras som Gustav Fridolin försöker måla upp stämmer inte. Jag tycker att den bild som Gustav Fridolin försöker måla upp är orättvis. När han bad riksdagens utredningstjänst att titta på vad den så kallade besparingen, eller effektiviseringen, som Jan Björklund refererade till, innefattar kan man konstatera att Gustav Fridolin och Miljöpartiet räknar in en stor del av de tillfälliga stimulanser som vi gav i samband med finanskrisen. Jag tror att alla här i kammaren är överens om att man ska ha en sund konjunkturpolitik. När det är tuffa tider ska vi skjuta till medel för att människor ska kunna utbilda sig. Men man måste inse att det är just tillfälliga stimulanser, annars får vi en oansvarig ekonomisk politik. De verkliga problemen i den svenska skolan som det vore bra om representanter för de rödgröna bidrog till att sätta fokus på är de strukturella problemen. Även om det är bra med fler lärare är det viktiga egentligen att vi har duktiga lärare, utbildade lärare. Det handlar om att ha ett bra arbetsklimat som präglas av kunskapsro så att man får möjlighet att ta till sig det som läraren säger, att det inte är stökigt i klassrummen och att det inte förekommer mobbning. Det handlar om fler och tidigare kunskapsavstämningar, fler betyg, mer betyg och fler nationella prov. I vårdskandalen med Carema har vi kunnat konstatera att det finns väldigt få kontrollpunkter i svensk vård. Det var fallet också i den svenska skolan. Det har vi försökt ändra på. Under lång tid har väldigt många människor som inte vill läsa tunga teoretiska kurser i gymnasiet tvingats göra det. Om man försöker måla upp en bild av att det stora problemet i den svenska skolan är att man har för lite pengar gör man en felaktig analys. Man lovar svenska folket något som man inte kan hålla; man vilseleder svenska folket. Det är inte pengar som är problemet. Det är strukturproblemen som man måste komma till rätta med. Vad gör Miljöpartiet och Gustav Fridolin? Ni säger nej till den nya lärarutbildningen. Ni säger nej till fler och mer betyg. Ni säger nej till att man ska få möjlighet att lära sig ett yrke. Där ligger problemen. Det borde man sätta fokus på.

Fru talman! Det här är en intressant debatt. Vi har olika erfarenheter av skolan. En av mina erfarenheter - och det är en svår erfarenhet - är att jag en gång i tiden satt i skolstyrelsen i Lund. Där lärde man sig en sak, nämligen att dimensionering är en viktig sak. Jag vill påstå att vi byggde en skola varje år, eller två eller tre. Samtidigt lade vi faktiskt ned en del innerstadsskolor i denna lärdomsstad, dock inte Katedralskolan. Inför denna debatt tittade jag just på frågan om dimensionering. Det handlar nämligen mycket om att man får skilja mellan nedskärningar, besparingar och dimensionering. Det är helt olika saker. Fru talman! Jag valde att titta på en speciell kommun, och jag valde Hässleholm eftersom det är en kommun som kan vara intressant i detta sammanhang. Allt kan inte utläsas i statistik. Men jag tittade ändå på antalet nyfödda ett antal år. Då konstaterade jag att antalet 19-åringar år 2010 var 1 851. Sedan går detta nedåt i treårsperioder - 1 702, 1 448 och 1 321. Omkring år 2026 kommer vi att få en ökning igen. Jag menar att detta är viktigt för regeringen att klara ut, och det gör man på ett bra sätt. Det gör man i Hässleholm också. Man har inte lika många klasser när det är ungefär 600 elever färre - antalet beror på inflyttning och annat. Men detta är oerhört viktigt när man diskuterar om det är nedskärningar, besparingar eller dimensioneringar. Jag är orolig över att man inte tar hänsyn till detta. När man vill öka kvaliteten måste man också göra en dimensionering efter antalet elever. Det kan vi ofta ta reda på i god tid. Det är bara att titta på hur många födda och inflyttade det är vissa år.

Fru talman! Vid det här laget är det klarlagt och offentligt att det kommer att bli besparingar på hela 3 miljarder under de kommande tre åren. Det är 3 000 miljoner kronor som kommer att drabba kommunerna och skolan. I går hörde vi SKL:s ordförande, som är moderat och tillhör Jan Björklunds allians, säga att regeringen har räknat fel. Det är inte bara Miljöpartiet som påstår att detta kommer att drabba kommunerna och skolan. Ordföranden sade att detta oroar många kommuner och kommer att få negativa konsekvenser för Sveriges skolor. Vi såg även lärare i går som var bekymrade och sade att dessa besparingar onekligen kommer att drabba skolan och undervisningen. Vi har under den senaste tiden hört även lärarfacken säga att man inte kan göra så här. Man kan inte i förväg utan att ha bra belägg säga att det går att spara hela 3 000 miljoner kronor på skolan. Jag anser att man med trovärdigheten i behåll inte kan påstå att man kan dra in 3 miljarder från skolan och kommunerna utan att det drabbar undervisningen och i slutändan våra elever. Min fråga till regeringen och Jan Björklund är: Hur kan man tro att en så stor neddragning i kommunerna - hela 3 miljarder - inte drabbar den svenska skolan och de svenska eleverna?

Fru talman! En tredjedel av varje årskull slås ut i den rödgröna gymnasieskolan. Lägg det på minnet och reflektera gärna över det när ni går upp i talarstolen, Gustav Fridolin och Jabar Amin. Så många elever handlar det om därför att ni har bestämt att alla gymnasieungdomar i Sverige ska läsa in högskolebehörighet. Därför har vi en av världens högsta utslagningsfaktorer. En tredjedel av de årskullar som vi nu har är omkring 40 000 ungdomar varje år. På grund av de krav som ni har ställt på att alla ska bli akademiskt behöriga orkar de inte med utan hoppar av och slås ut. Alla hoppar inte av gymnasiet. En del fullföljer det, men de blir underkända. Därför har Sverige en i förhållande till jämförbara länder mycket hög ungdomsarbetslöshet. Detta är huvudorsaken till att Sverige har en mycket hög ungdomsarbetslöshet. Det genererar mycket stora kostnader för Sveriges kommuner att så många ungdomar inte går ut gymnasiet, inte får slutbetyg att visa upp och att arbetsgivare då blir tveksamma till att anställa personer som har hoppat av och som inte kan redovisa studieresultat. Var finns er känsla för dessa ungdomar? Var finns er solidaritet? Vi lägger om den svenska gymnasieskolan nu, och det blir lärlingsutbildningar. Alla kommer inte att klara lärlingsutbildningarna heller eftersom de också har höga krav. Man ska gå upp på morgonen, passa tider och fungera med vuxna i ett annat sammanhang och inte bara med ungdomarna i skolan. Lärlingsutbildningarna har också höga krav, men de har andra krav än teoretiska studier. Hela målsättningen med gymnasieutbildningen är att fler ska fullfölja gymnasiet. Om fler gör det måste ni också erkänna att det innebär kostnadsminskningar för komvuxstudier och för försörjningsstöd. I en rapport som ni lade fram i går målar ni upp att dessa kostnadsminskningar skulle ske genom att man sparkar lärare. Det är bara populistiskt trams och vilda spekulationer som ni håller på med och som fullständigt saknar grund. Det är klart att det inte sker. Det är inte det som är besparingen. Besparingen ligger i att effekterna för kommunerna under kommande år blir stora som en följd av gymnasiereformen, inte på grund av besparingar i gymnasieskolan. Gunnar Andréns inlägg om att det kommer att ske stora förändringar av gymnasieskolans struktur under de kommande åren som inte har med gymnasiereformen att göra är korrekt. Det beror på demografin. Det kommer att vara 25 procent färre 17-åringar om tre år jämfört med hur det var för tre år sedan. På sex år minskar antalet 17-åringar med 25 procent. Var fjärde gymnasieplats blir så att säga tom. Det är en enorm strukturomvandling som pågår i det svenska gymnasiet. Att det blir neddragningar i varenda kommun, oavsett vem som styr där, inom gymnasiet och att resurserna i stället förs över till förskolan på grund av en stor babyboom har inte med gymnasiereformen att göra. Men gymnasiereformen innebär en mycket stor potential för besparingar om fler går färdigt gymnasieskolan. Då ställer ni frågan hur man kan spara just nästa år eftersom inga då har gått ut från det nya gymnasiet. Men besparingen nästa år grundas inte på dessa effekter. Besparingen nästa år grundas bland annat på att det inte längre finns 8 000 lokala kurser, lokala inriktningar och specialutformade program. I de flesta kommuner och skolor har denna typ av tillval och inriktningar funnits. De har skapats i den tidigare gymnasieskolan. Det är oerhört dyrt att organisera undervisning i alla dessa smågrupper. Dessa grupper kommer att bli större. Det håller jag med om. Men jag ser ingen anledning över huvud taget till att klasserna skulle bli större. Men de riktigt små grupperna som finns i olika kurser som har tillkommit - kurser av ofta mycket tvivelaktig kvalitet - kommer att försvinna. Då kan man kanske säga att vissa grupper blir större, men klasserna blir inte större. Det är så det hänger ihop. Att SKL och regeringen har olika uppfattningar om framtida finansiering hör till vanligheterna. Så är det vid varje stor reform. Det är ingenting märkligt. Men grunden, Gustav Fridolin, är: Varför bryr ni er inte om alla de ungdomar som er reform har slagit ut?

Fru talman! Jag förstår att utbildningsministern gärna vill ta debatten om vad som var fel i skolan för sex år sedan. Men ta gärna debatten om Socialdemokraternas gymnasieskola med Socialdemokraterna. Miljöpartiet gör i sitt budgetförslag stora satsningar på att ge alla elever en ärlig chans i skolan för att se till att alla lärare får möjlighet till fortbildning, får möjlighet att forska och får möjlighet till en god löneutveckling. Det är en stor satsning på över 5 miljarder under de kommande åren. Den gör vi därför att vi vet att varje barn behöver en ärlig chans för att Sverige ska kunna bli ett starkt land. Vad gör regeringen i stället? Jo, regeringen ger upp och tar bort ämnen från de yrkesförberedande programmen som eleverna behöver för att få en ärlig chans ute i yrkeslivet. Man sänker kraven i stället för att ge eleverna det stöd som de behöver. De unga ger inte upp. De vill inte gå de yrkesföreberedande programmen. De väljer andra program. Vi har problem på de yrkesföreberedande programmen därför att de unga ser att dessa program inte ger den biljett ut i vuxenlivet och i yrkeslivet som de behöver. I stället för att sänka kraven och i stället för att ge upp vill vi satsa och se till att alla barn får en ärlig chans i skolan. Vi vet att varje barn som lämnar skolan utan att ha fått en ärlig chans och utan att ha gymnasiebehörigheten i bagaget - denna viktiga biljett in i framtiden - riskerar att kosta samhället uppemot 15 miljoner. De nedskärningar ni nu gör i skolan riskerar att bli dyra för oss alla. Ni försöker trolla bort nedskärningarna här i debatten. När jag träffar mina kommunpolitiker berättar de att de för ett par månader sedan satt på möten och funderade: Vad ska vi driva i våra lokala budgetförhandlingar? Var behövs det satsningar? Man bestämde sig för att det skulle satsas på tidiga insatser, på extra specialpedagoger och på höjda lärarlöner. Sedan förstod man var regeringen skulle lägga pengarna, och satsningen förvandlades. Nu sade man: Vi måste försöka prioritera om i kommunen så att vi slipper skära ned på gymnasieskolan. Satsningen i kommunen blev att försöka undvika nedskärningen på gymnasieskolan. Båda lärarfacken berättar att de sitter på skolor där man har stora sparbeting, där specialpedagoger försvinner, där lärare sägs upp och där grupperna blir större. Jag tar inte så illa vid mig av att Jan Björklund använder ord som "trams" i debatten. Det tillhör väl det politiska spelet att man säger sådana saker till varandra. Jag får stå ut. Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt att när Sveriges Kommuner och Landsting, som organiserar Sveriges kommuner och ser hur dessa besparingar och nedskärningar slår i verkligheten, säger att ni inte kan göra dessa nedskärningar, att effektiviseringarna är gravt överdrivna och att vi inte kan spara 675 miljoner redan nästa år, då kallar Jan Björklund det trams. När de båda lärarfacken gemensamt säger att dessa besparingar och nedskärningar på deras arbetsplatser inte får ske kallar Jan Björklund det trams. Jag skulle önska att vi höjde debatten lite högre. Jag vet att det ute på skolorna har funnits stora förhoppningar. I mitt eget lärarrum fanns det stora förhoppningar när ni sade: I den här budgeten ska det satsas på skolan! Här ska det finnas möjligheter till en god skolutveckling. Här ska det finnas möjligheter för er att ta till er av alla de reformer som vi vill genomföra. Det blev dock en lång kravlista med reformer utan några pengar till att genomföra dem. Det måste väl trots allt oroa Jan Björklund att de reformer han nu genomför riskerar att hamna fel när det inte finns pengar till att genomföra dem, att man samtidigt som man ska genomföra reformerna också måste hantera att man får minskade anslag. Jag tror inte att vi får en bättre skola genom att ha färre lärare och större klasser. Jag tror inte att det är bättre ekonomi att betala kostnaderna för lärares arbetslöshet än att betala lärare för att undervisa.

Fru talman! Gustav Fridolin inledde den här debatten med att citera Tage Danielsson. Jag tror att han sade någonting i stil med: Den som inte tvivlar kan inte få rätt. Jag undrar om Gustav Fridolin och Miljöpartiet någonsin tvivlar på den politiska ansats de har fastnat i: att det bara är mer pengar som löser skolans problem. Tänker ni aldrig att det kanske är ett problem att en tredjedel av alla lågstadielärare inte har en utbildning i matematik och att vi kanske behöver förbättra lärarutbildningen så att de får det? Det sade ni nej till. Tänker ni aldrig att det kanske är ett problem att det är dålig ordning och reda och dåligt studieklimat i de svenska klassrummen med mobiltelefoner som ringer och en ljudnivå som är så hög att de som vill lyssna inte kan lyssna? Ni sade nej till våra åtgärder för att se till att ordning och reda skulle gälla i svenska klassrum. Tänker ni aldrig att det kanske vore bra att granska skolor så att de håller kvaliteten, på samma sätt som vi ska granska till exempel Carema som har kommit undan granskning? Ni var emot att införa granskning i den svenska skolan. Ni var emot att elever som inte har lust att läsa teoretiska ämnen utan vill utbilda sig till ett yrke skulle få chansen att göra det. De skulle till varje pris läsa tunga, svåra teoretiska kurser som de inte hade intresse för. Tänker du aldrig, Gustav Fridolin, att det kanske är fel att bara fastna i en diskussion om pengar? Det är bra att satsa på skolan. Vi satsar på skolan. Vi gör den största satsningen på att utbilda och vidareutbilda lärare i Sveriges historia. Men man måste också komma ihåg att det handlar om de strukturella problemen. Jag vill avsluta med ett exempel. I den Timss-undersökning som Gustav Fridolin refererade till kunde man konstatera att gymnasieeleverna i Azerbajdzjan var bättre på fysik än de svenska. Vi har i den svenska gymnasieskolan tio gånger mer pengar än vad de har. Ändå lyckas de bättre. Det säger någonting. Problemen är strukturella.

Fru talman! I stället för att besvara min och Gustav Fridolins fråga vill Jan Björklund ändra fokus och prata om andra frågor som vi har diskuterat tidigare. Nu är detta en debatt om de nedskärningar som kommer att ske inom skolan på grund av regeringens nedskärningar. Det är inte någon debatt om andra frågor. Nu vill vi ha svar på hur era miljardnedskärningar kommer att drabba skolan. Den andra debatten har vi haft, och där har vi kunnat visa goda argument för att den skola som vi vill ha är den skola som är bra för barnen. Sedan kommer skolan inte bara att drabbas av de besparingar som du pratar om, Jan Björklund, utan de har också implementeringskostnaderna. På grund av ny lagstiftning, ny läroplan och nya kursplaner kommer de även att ha implementeringskostnader. Man kan alltså inte bara prata om den del där ni tror att det kommer att bli besparingar. Det är fel. Såväl Sveriges Kommuner och Landsting som dina vänner - folkpartister, moderater och kristdemokrater - anser att ni har räknat fel och att detta drabbar skolan. Det är alltså inte bara vi som tror det. Att hävda att Miljöpartiet är populistiskt bara för att vi hänvisar till en rapport som visar effekterna på skolan är i sig kaxigt och tramsigt. Vi visar att ni har fel, och vi har fler på vår sida. Vi har även era vänner på vår sida, Jan Björklund.

Fru talman! Jag har själv suttit i Kommunförbundets ledning. Det har inte funnits någon större reform där inte staten och Svenska Kommunförbundet eller SKL haft olika uppfattning när man tittat framöver. Efteråt har man ju facit, men när man tittar framöver har man nästan alltid olika uppfattning om hur mycket statsbidrag som ska utgå. Det var exakt likadant när Sverige hade rödgrön regering. Vi måste försöka räkna kyligt och stödja oss på den expertis som finns. Det har aldrig fungerat så att vi betalar det som Svenska Kommunförbundet skickar som räkning, så att säga. Man måste kyligt räkna ut vad kostnaderna är och vad de ekonomiska effekterna av olika reformer är. Vi stöder oss på Gymnasieutredningens experter, och då har vi ändå lagt fram mindre kostnadsminskningar än vad de föreslog. Det är märkligt att när jag diskuterar gymnasiereformen säger miljöpartisterna att jag diskuterar fel fråga. Det är ju den det handlar om. Det är inte bara kostnadsminskningarna; det är naturligtvis gymnasiereformen detta handlar om och vilka kostnadsminskningar - eller, som ni påstår, kostnadsökningar - den kan medföra. Då säger jag: Man kan inte bara titta på effekterna i skolan; man måste titta på effekterna för kommunerna när eleverna kommer ut ur skolan. Det är det som är det centrala. Fler ungdomar kommer att gå ut det nya gymnasiet. Det är målsättningen. Och räcker inte de åtgärder vi har vidtagit måste vi vidta ännu fler åtgärder för att fler ska gå ut. Då handlar det naturligtvis om en lång rad insatser som lärlingsutbildningar och yrkesutbildningar. Detta är något som Gustav Fridolin helt dömer ut - alla ska bli akademiker - men det är den typen av åtgärder det handlar om. Socialdemokraternas gymnasieskola, kallade Gustav Fridolin den tidigare gymnasieskolan för att slippa ta ansvar. Det är intressant. Det är bara det att i er motion föreslår ni en återgång till Socialdemokraternas gymnasieskola. Ni vill ha systemet att alla ska tvingas läsa in högskolebehörighet, men det är ju det som har skapat problemen. En tredjedel av ungdomarna slås ut. De hoppar av. De går inte färdigt, eller också går de färdigt men blir underkända i sista ändan. Då säger Gustav: Det handlar om lite mer pengar, så löser vi det. Tänk, jag tror inte det. Jag tror inte att alla kommer att vilja bli akademiker ens med lite mer pengar. Och det är inte mer pengar som Fridolin påstår sig föreslå; han föreslår samma pengar som det är i dag och som har skapat problemen. Det är riktigt: De där pengarna ni föreslår kommer att behövas i ökade socialbidrag om ni ska ha den där gymnasieskolan. Det är riktigt. Men det blir inte fler lärare av det, utan det blir ökade kostnader. Precis de kostnadsminskningar som sker med vår gymnasiepolitik sker inte med er gymnasiepolitik. Lika många ungdomar som i dag kommer att misslyckas. Vi har bland de högsta siffrorna i världen. Det är en social utslagningsmaskin, er gymnasieskola. Och ni bryr er inte. Ni struntar i det, för ni har en ideologisk mall att alla ska bli högskolebehöriga. Det ska skapa jämlikhet och lika chanser, säger ni. Vad är det för lika chanser för den tredjedel som slås ut? Berätta det nästa gång du går upp i talarstolen, Gustav Fridolin! Vad är det för lika chanser de får som slås ut och som gör att Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än alla jämförbara länder? Vad är det för lika chanser? Det är det problemet vi ska försöka åtgärda med gymnasiereformen. Jag säger inte att gymnasiereformen kommer att räcka; det krävs fler åtgärder. Men lärlingsutbildningar där vi inte kräver att alla ska bli akademiker är en viktig del i detta. Det finns fler delar. Jag tror inte att de som slås ut, den tredjedel som blir arbetslös och har svårigheter, blir gladare för ett statsbidrag till kommunerna. De behöver en utbildningssituation som gör att de kan gå ut gymnasieskolan. Alla vill inte bli akademiker, alla kan inte bli akademiker och samhället fungerar inte om alla blir akademiker. Vi måste också värdera yrkesutbildningar i det här landet, Gustav Fridolin.

Fru talman! När många slås ut ger regeringen och Jan Björklund upp. Då sänker man kunskapskraven och tar bort ämnen ungdomarna behöver. Ungdomarna ger inte upp. De flyr nu från din yrkesutbildning, Jan Björklund. De väljer i stället de andra utbildningarna, för de ser att där finns de ämnen de behöver för att ha en biljett in i framtiden. Vi ger inte heller upp. Vi ger inte upp om att alla ska få en ärlig chans att nå kunskapsmålen, bli sedda i skolan och få det stöd de behöver. Därför satsar vi stort på skolan som en av de viktiga framtidsinvesteringarna i vår budget. Alla ska inte bli akademiker, men alla ska ha en god grund att stå på för att kunna få jobb och framtidstro. Det är det vår satsning på skolan ska ge. Jan Björklund säger att man kyligt måste räkna ut vad skolan får kosta. Jag är rädd att det riskerar att bli kallt i svenska klassrum. Vi har en ekonomisk oro som drar in över Europa. Den riskerar att drabba kommunerna väldigt hårt. De försämringar i sjukförsäkringen och trygghetssystemen som regeringen har gjort gör att en högre arbetslöshet genast slår mot den kommunala ekonomin genom både minskade skatteintäkter och högre kostnader för försörjningsstödet. Det riskerar att leda till att man måste skära ännu mer på gymnasieskolan. Vi behöver bygga skyddsvallar - skyddsvallar för de människor som riskerar att drabbas av krisen och skyddsvallar för skolan. Vi behöver satsa på att det finns tillräckligt med lärare och mindre klasser så att varje elev får en möjlighet att bli sedd och en ärlig chans att nå kunskapsmålen. Jag fick frågan om jag någonsin tvivlar på min kritik mot regeringen. Jag tror att det finns en del reformer som regeringen genomför i gymnasieskolan som kan vara riktigt bra och leda framåt. Men för att de ska göra det måste de kompletteras med de pengar och resurser som gör att de landar rätt i skolan. Om man samtidigt med reformerna minskar anslagen till skolan, gör att skolorna tvingas spara, sparkar specialpedagoger och gör större klasser tror jag att färre elever blir sedda. Grundfrågan kvarstår någonstans: Hur ska fler elever få stöd? Hur ska fler elever bli sedda och nå kunskapsmålen om vi har färre lärare och större klasser?

Fru talman! Jag tyckte att miljöpartisterna sade ett par viktiga saker. Kommunerna måste naturligtvis också prioritera skolan. Det håller jag med om. Jag tycker dock att de rödgröna styrena i Göteborg och Malmö borde titta på borgerligt styrda Stockholm. Borgerligt styrda Stockholm satsar väsentligt mer per elev. Sedan är det en större kommun också, men per elev satsar man väsentligt mer på skolan än vad de rödgröna styrena gör i Göteborg och Malmö. Varför är det så? Varför prioriterar ni inte skolan när ni styr, Gustav Fridolin? I opposition prioriterar ni skolan, men när ni styr prioriterar ni inte skolan. Varför är det så? Vi prioriterar skolan där vi styr. Gustav Fridolin säger: Vi satsar stort på skolan. Vad är det man föreslår? Man föreslår samma statsbidrag som i dag och samma gymnasieskola som i dag, alltså inga förändringar över huvud taget. Att satsa stort på skolan - ja, jag tycker att vi satsar mycket på skolan i Sverige, så det är riktigt. Men det är ingen förändring. Ni föreslår samma gymnasieskola som i dag - alla ska bli högskolebehöriga - och samma statsbidrag som i dag. Det ska inte dras ned. Okej - det är samma som i dag, och en tredjedel slås ut. Varifrån kommer alla de nya lärare med era förslag som skulle se till att inte en tredjedel slås ut? Jag förstår inte resonemanget. Ni har exakt samma som i dag, och det kommer att bli precis samma problem som i dag. Vi lägger om gymnasieskolan. Det får effekter. Det är i alla fall så vi bedömer det i dag. Sedan ska vi följa upp detta med SKL om några år, vad effekterna blir. Det är möjligt att effekterna överskattas, och då ser vi det om några år. Då får vi se vilka slutsatser vi ska dra. Då behövs det fler reformer. Den väg vi slår in på nu, att också värdera yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar i Sverige, leder till att färre blir arbetslösa i nästa steg. Det minskar kommunernas socialbidragskostnader. Det är rätt väg för Sverige att gå. Det är så många ungdomar som slås ut med den gymnasieskola som har funnits i Sverige. Det har varit en rödgrön gymnasieskola, och ni vill tyvärr återgå till den. Det vore väldigt dåligt för Sveriges ungdomar.