Interpellationssvar - Posten i södra stockholm - 2011-10-18

Herr talman! Börje Vestlund har frågat infrastrukturministern om hon avser att verka för att Posten AB har den kapacitet och kompetens som krävs för att utföra den samhällsviktiga postservicen, vilken beredskap hon avser att Posten AB ska ha för att kunna lösa en sådan akut situation som man nu hamnat i samt vilka åtgärder hon kommer att vidta för att detta inte ska hända igen. Interpellationen har överlämnats till mig. Jag vill börja med att säga att det naturligtvis är djupt beklagligt med de problem som har uppstått med utdelningen i södra Stockholm. Posten utför en vital samhällsservice, och det är viktigt att den fungerar väl. Därför finns reglering på postområdet för att säkerställa att bolaget hanterar posthanteringen på ett korrekt sätt och en tillsynsmyndighet, PTS, som övervakar att regleringen följs. Från Posten har jag inhämtat att det efter sammanslagningen av postkontor i södra Stockholm under tidig vår 2011 har funnits inkörningsproblem. Vidare har under tidig höst ett flertal brevbärare sagt upp sig med underbemanning och kvarliggande post som resultat. Bolaget har dock arbetat intensivt för att komma till rätta med problemen, och genom inlåning av erfaren personal från andra kontor bedömer bolaget att det inte längre kvarstår något problem i förhållande till kunderna. Rapportering av en konkret åtgärdsplan till PTS ska ske den 15 december. Till dess ska bolaget ha implementerat en långsiktig lösning med organisation av ordinarie personal. Verksamheten i Posten bedrivs i aktiebolagsform. Det ägaren vill att bolaget ägnar sig åt definieras i ändamålsparagrafen i bolagsordningen. Där står att bolaget ska "tillhandahålla rikstäckande postverksamhet". Bolagsordning och övriga ägarfrågor beslutas av bolagsstämman. Det är sedan styrelse och ledning som ansvarar för att uppdraget fullgörs. Frågor som kapacitet, kompetens och krisberedskap tillhör den operativa verksamheten. Det är därför bolagets ledning som ansvarar för dessa frågor. Jag har förtroende för bolagets styrelse och ledning och att de gör sitt yttersta för att säkerställa att bolaget levererar i enlighet med de krav som ställs på bolaget.

Herr talman! På den här punkten brukar man enligt alla artighetskriterier här i kammaren tacka för svaret. Men det finns faktiskt inget svar att tacka för när det gäller denna interpellation, och därför får jag hoppa över den biten. Jag ska också be kammaren och statsrådet om ursäkt för att jag inte använt rätt benämning. Det heter Post Nord AB nu. Det ska vara korrekt på alla punkter. Herr talman! Om jag skulle ställa en interpellation om snökaoset och järnvägen som har varit väldigt omdiskuterat, det har tillsatts statliga utredningar och så vidare, och kanske nämna SJ någon gång för mycket i interpellationen så skulle det ju inte räcka med att ett statsråd som inte är ansvarigt för järnvägsfrågor kom hit och förklarade att det här är en bolagsfråga som inte är intressant för någon annan än bolagsledningen och bolagsstyrelsen själva. Om jag skulle skriva en interpellation till energiministern som handlade om varför kärnkraftverken, kanske särskilt Ringhals, inte kommer i gång och fungerar och i det fallet kanske nämna Vattenfall AB någon gång för mycket så skulle det inte räcka med svaret: Det här är en intern fråga för bolagets ledning, och därför tänker jag inte debattera den. Herr talman! Jag struntar ärligt talat i vem som svarar på mina interpellationer. Men jag ställer dem till Sveriges regering som är ett kollektiv i det här sammanhanget. I det här fallet är det ett antal tusen människor i Stockholms södra förorter som inte har fått sin post, och resultatet har i några fall inneburit att människor har hamnat hos kronofogden. Är det då fasoner att komma hit och, skulle jag vilja säga, kränka kammaren och säga: "Frågor som kapacitet, kompetens och krisberedskap tillhör den operativa verksamheten. Det är därför bolagets ledning som ansvarar för dessa frågor. Jag har förtroende för bolagets styrelse ." Det duger inte, herr talman! Jag skriver i min första fråga: "Avser statsrådet att verka för att Posten AB har den kapacitet och kompetens som krävs för att utföra den samhällsviktiga postservicen?" Det är det som är det intressanta i den här interpellationen, och jag beklagar verkligen att den kompetens som borde finnas i regeringen inte finns. Den samhällsviktiga postservicen är reglerad i postlagen, och det ska ges ett uppdrag från regeringen till någon av aktörerna på postmarknaden. Att så ska vara när man har en avreglerad postmarknad är någonting som finns i en bred överenskommelse. Det är just utifrån det uppdrag som Post Nord AB har som jag ställer mina frågor. Då duger det inte, herr talman, att säga att det här är frågor som bara berör bolaget, styrelsen och bolagets ledning. Jag har inte ställt några pekuniära frågor om bolaget eller någonting annat. Jag har frågat hur man ska klara postservicen, som är en samhällsfråga och som regleras i postlagen. Då kan man inte säga på detta sätt. Jag skulle slutligen vilja fråga: Vad avser statsrådet att göra för att Posten faktiskt ska vidta de åtgärder som behövs? Detta måste ju åtgärdas nu. Fler ska inte behöva hamna hos kronofogden på grund av detta. Hänvisa nu inte återigen till styrelsen, för det är inte det frågan handlar om. Du är här som representant för regeringen och inte som representant för Posten AB.

Herr talman! Till skillnad från interpellanten vill jag tacka så mycket för frågan. Den är viktig. Posten har en viktig uppgift. Jag ska försöka svara så gott jag kan. Det är dock viktigt att ha rätt fakta i den här frågan. Oavsett ägandeformer när det gäller Post Nord ska för det första Posten tillhandahålla rikstäckande verksamhet. För det andra är Posten fortfarande en av världens absolut bästa postverksamheter. Jag tycker att svenska folket ska vara stolt över sitt postverk. Man ska vara stolt över de brevbärare som varje dag i regn och rusk, snö och kyla går ut med brev till våra medborgare. De gör ett fantastiskt bra jobb. Jag är glad över att Sverige har ett sådant postverk, och de anställda på postverket ska verkligen premieras för ett fantastiskt bra arbete. Nu har Posten haft problem. Det beror i första hand på en omfattande digitalisering. Antalet försändelser har minskat dramatiskt i Sverige och fortsätter att minska dramatiskt. Det här är någonting som vi i normala fall tycker är bra därför att det då blir billigare, och resurser kan överföras till andra områden. Det drabbar dock postverket ganska rejält naturligtvis. Man får slå ihop postkontor. Man får skapa nya rutiner. Och i denna process har ett antal brevbärare sagt upp sig. Det är mycket beklagligt. Jag delar Börje Vestlunds oro för de personer som har fått sina postförsändelser försenade. Vi ska i alla fall vara klara över att postförordningen kräver att Posten ska leverera minst 85 procent av sin post i tid till rätt mottagare. Posten ligger konsekvent, under en längre tid, en bra bit över kravet, 93-96 procent, oavsett om verksamheten hindras av allvarliga yttre omständigheter som askmoln eller snöoväder. För det tredje har Posten vid internationell jämförelse en särställning med sina mycket höga kvalitetsnivåer. De problem som har rått i området södra Storstockholm ska nu enligt Posten vara åtgärdade. Jag vågar tro att Posten har mycket hög uppmärksamhet på detta, inte minst på grund av de kundrelationer man har och den uppmärksamhet som störningarna har medfört.

Herr talman! Under min första mandatperiod här i riksdagen satt jag i trafikutskottet. Mitt ansvarsområde var just postfrågor. Jag kan instämma i allt det goda som man kan säga om svenska Posten. Det är faktiskt så att vi är världsbäst på väldigt många områden. Under min tid i trafikutskottet, under förra mandatperioden och faktiskt även förra året, var det vi diskuterade här att lantbrevbäringen fungerade mindre bra på sina håll, att man fick åka flera kilometer i glesbygd för att få sin post. Det var möjligen så att man upplevde att tillsynsmyndigheten inte tog missnöjda kunder riktigt på allvar. Det var ungefär den nivå vi diskuterade på. Till saken hör också att det kanske var ett par tre gånger per år som vi diskuterade Posten därför att det hade hänt någonting allvarligt där. Det är därför det är intressant att se att tillsynsmyndigheten PTS, som jag uppfattar vara en ganska aktiv tillsynsmyndighet av it och telefoni, där man har haft stora förändringar på gång, faktiskt när det inte fungerar har struntat i Posten. Först så sent som den 9 september, flera månader efter att det här hade havererat, lämnar man ett pressmeddelande där man säger att det ska vara klart i mitten av september. För mig är detta helt obegripligt. Om ett sådant företag, del av postväsendet i Sverige, som är så fantastiskt att man har klarat av att leverera 85 procent i tid, att alltid ligga över kravet och att faktiskt också ha få klagomål är det ändå underligt att det ska ta så lång tid. Och det här drabbar enskilda. Låt mig peka på några saker som faktiskt innebär stora problem i det här sammanhanget. Att man har stor tilltro till det svenska postväsendet, oerhört stor tilltro, innebär till exempel att sjukvården ofta, för att garantera att patienterna verkligen får sina kallelser till undersökningar och andra saker, använder sig av posten. Det har naturligtvis varit så att människor har gått miste om sina operationstider och fått ställa sig i operationskön igen på grund av det som har hänt. En annan sak, som jag vet att statsrådet är engagerad i, är e-handel. Den är mycket viktig. Det är en stor fråga. Men vi vet också att det har varit en del inkörningsproblem där. Det är klart att säljarna inte kan garantera leveransen av de varor som man beställer via e-handel. Då är det klart att det trots allt blir väldigt stora problem. Jag skulle inte ha ställt den här interpellationen - jag skulle möjligen ha ställt någon gnällig fråga, det kan jag väl tillstå - om det här hade varit någonting som hade pågått i fjorton dagar, tre veckor eller kanske någon månad. Men det här har pågått i flera månader. Det är faktiskt så det är. Människor måste söka efter vilken räkning det är som kommer den här månaden. Vad är det som jag inte har räknat med men som jag tror kanske kommer den här månaden eller nästa månad och som jag nu måste undersöka för att inte hamna hos kronofogden? Det här är allvarliga problem. Dem kan man inte avvisa. Svara nu på frågorna! Har man den kapacitet och kompetens som krävs för att klara den samhällsviktiga postservicen? Det är en fråga som regeringen måste avgöra. Det är inte en fråga som tillfaller ägarna. Sedan kan jag faktiskt ställa frågan om man har krisberedskap när det ska ta nästan ett halvår att få ordning på ett stort problem som har uppstått i verksamheterna.

Herr talman! Jag ska svara väldigt tydligt på Börje Vestlunds intressanta interpellation, som är väldigt viktig. Svaret är ja. Min bedömning är att Posten har den förmåga, såväl kapacitet som kompetens, som krävs för att utföra den samhällsviktiga postservicen. Det är det tydliga och enkla svaret. Ibland undrar man vad det är vi pratar om egentligen. Vi har ett bolag som har en extrem omställningsprocess. Tittar vi på Danmark får vi en försmak av vad som kan hända. I Danmark kommunicerar inte längre myndigheter med medborgarna med brev. Man använder e-post, om inte någon i särskild ordning begär att få brev. I det danska postväsendet har kapaciteten och försändelserna gått ned enormt. I Sverige är vi på väg åt det hållet, om än inte lika dramatiskt. Detta leder till att bolaget får helt andra rutiner. Man får slå ihop postkontor. Och i denna process har ett stort antal brevbärare samtidigt sagt upp sig. Det är beklagligt, men låt inte detta svärta ned detta fina bolag. Posten är i världsklass. Posten gör ett fantastiskt arbete. Det är inte så att man väntar på att tillsynsmyndigheten PTS ska komma med några frågor och begära en massa svar och utredningar. Posten har själv, utan PTS, reagerat kraftigt. Min bedömning är att Posten redan nu har kommit till rätta med problemen och att vi inte ska ha några problem framgent. Vi kommer fortsättningsvis att se försändelser till över 90 procent levereras i tid, vilket är väl över postförordningens krav.

Herr talman! Jag kan nu tacka för svaren av den enkla anledningen att jag nu faktiskt fick svar på det som statsrådet inte ville svara skriftligt på. Är det något slags hederskodex på Finansdepartementet att ingen fråga som rör de statliga företagen får man någonsin svara på på något annat sätt än att detta är styrelsens ansvar? I detta fall var det ännu värre. Det var faktiskt så att det var ett regeringsuppdrag som man hade gett detta statliga bolag. Jag kan ta ett annat exempel från min hembygd Stockholm. Det har varit en stor debatt om ett äldreboende i en förort där man inte har skött sig. Skulle nämnden då inte ha gått in och stoppat detta därför att det nu var någon annan juridisk person som skulle ta en stor del av ansvaret för detta? Det är inte möjligt. Det är ett samhällsuppdrag som Posten AB har, och då tycker jag inte att man ska komma till kammaren med ett svar som inte anstår en svensk regering som har ambitionen att lösa de stora samhällsproblemen. När det gäller denna extrema omställningsprocess har jag suttit i denna kammare i omkring tio år, och man påstod redan på den tiden att man hade extrema omställningsprocesser. Omställningsprocesser kan vara på olika sätt, men jag tror inte att de kan vara extrema i mer än tio år. Man visste redan när jag började arbeta med dessa frågor och långt innan dess att mängden post skulle minska. Men när man tittar på statistiken ser man att det sällan blir en så stor och dramatisk nedgång som man hade trott. Man har gjort en del saker. Men kom inte och påstå i detta sammanhang att Posten har lyssnat på de boende och på sina kunder, för det har man inte. Det var först när detta togs upp i medierna som åtgärdsplanerna sattes in. Det var då man gjorde det, och det var några veckor innan PTS blev inblandad.

Herr talman! Jag ska framföra några synpunkter. Jag var mycket tydlig i mitt svar till Börje Vestlund. Detta kan man uppfatta på flera sätt. Man kan raljera över det eller vara glad över att man fick svar. Jag hoppas ändå att interpellanten är nöjd med att han fick svar. Sedan tror jag att vi har helt olika syn på hur man styr denna typ av bolag. Vad regeringen gör är att man bestämmer sammansättningen av styrelsen för Posten Nord. Sedan utser styrelsen verkställande direktör som i sin tur utser de personer som han vill arbeta med. När man har problem i denna typ av bolag, som man har haft med säkert ödesdigra konsekvenser för enskilda personer i södra Storstockholm, kan man tänka på olika sätt. Det ena är: Har man förtroende för bolagets ledning? Har man förtroende för bolagets styrelse? Om man inte har det byter man ut dem. Har man det talar man med dem och försöker förstå vad som har hänt. Det andra sättet är att man klampar in själv. Man tar breven själv, cyklar i väg på en cykel eller gör ett politiskt ingripande. Jag tror inte på den idén. Jag tror att vi ska ha företag som har professionella styrelser som känner ägarens stöd och som känner ett stort ansvar för sin verksamhet. Det är möjligt att vi här har lite olika syn på det. Till slut vill jag bara upprepa att jag tycker att problemet i södra Storstockholm är beklagligt. Det har säkert gett upphov till fatala konsekvenser för ett antal medborgare. Men för den skull ska detta inte färga av sig på hela Posten som är ett fantastiskt fint företag som jag, interpellanten, övriga i kammaren och svenska folket ska vara mycket stolta över.