Interpellationssvar - Storsatsning på nya poliser som används för civila jobb - 2011-09-29

Herr talman! Björn Söder har frågat mig vilka exakta åtgärder jag vidtar för att de ökade anslagen används på ett ändamålsenligt sätt och att löftet om polisens ökade synlighet och tillgänglighet efterlevs. Björn Söder har vidare frågat om det är min avsikt att poliser ska användas för att lösa civila uppgifter som receptionsbemanning, telefoni, sekreteraruppgifter med mera och om jag anser att detta är ändamålsenligt. Slutligen har Björn Söder frågat om jag kommer att verka för att fler civilanställda rekryteras till polisen och att polisutbildade i stället används till det som de är utbildade för. Regeringens satsning på 20 000 poliser syftar till att förbättra all polisverksamhet. Den polisiära närvaron och utredningskapaciteten ska öka. Fler brott ska förebyggas. Brottsbekämpning förutsätter att det finns poliser där brott begås och på tider när brott begås. Medborgarna behöver se poliser i aktiv, yttre tjänst för att få förtroende för verksamheten. Här har polisen också varit framgångsrik. Medborgarna har sedan decennier ett stort förtroende för polisen. Det har dessutom ökat efter att regeringens satsning inletts. Därutöver visar den nationella trygghetsundersökningen att människors trygghet också har ökat, vilket visar att satsningen på fler och synliga poliser har gett resultat. Regeringen förväntar sig att de ökade resurserna leder till såväl ett förbättrat verksamhetsresultat som ökad synlighet och tillgänglighet. Även om resursförstärkningarna har börjat synas i vissa delar av verksamhetsresultaten motsvarar förbättringarna ännu inte de kraftiga förstärkningarna. Antalet uppklarade brott ökar successivt. Trots det behöver polisen klara upp fler brott och dessutom bättre leva upp till kravet på att de ska vara tillgängliga och synliga i hela landet. För att säkerställa att polisen styrs och organiseras på ett effektivt sätt har regeringen tillsatt Polisorganisationskommittén. Deras uppdrag är att analysera om polisens nuvarande organisation är ett hinder för de krav som regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat. Kommittén ska också lämna förslag i frågor om polisens tillgänglighet och synlighet. Utredningen förväntas föreslå en helt eller delvis ny organisation för polisen. När det gäller frågan om antalet civilanställda vill jag tydliggöra att det avgörande inte är om det är en polis eller en civilanställd som utför en viss arbetsuppgift. En så stelbent inställning till arbetsordningen är enligt min mening otidsenlig. En del arbetsuppgifter kan utföras av både poliser och civilanställda. Däremot måste det vara varje arbetsledares uppgift att säkerställa att medarbetares utbildning och erfarenhet tas till vara så att bästa resultat uppnås. Polisverksamhetens komplexitet gör att personer med en annan utbildning än polisers behövs i såväl administration som utredande verksamhet. Det är också viktigt att säkerställa att poliser kan och vill stanna och utvecklas i yttre tjänst för att målet om mer synlighet och ökad närvaro ska uppnås. Regeringen har därför i regleringsbrevet bett Rikspolisstyrelsen redovisa hur polisen arbetar med att utveckla kompetensförsörjningsprocessen för att säkerställa en effektiv och fungerande verksamhet på kort och på lång sikt. Av redovisningen ska framgå vilka olika typer av kompetenser som behövs för att det brottsförebyggande arbetet och utredningsverksamheten ska hålla hög kvalitet. Av redovisningen ska också framgå vilka åtgärder som polisen har vidtagit för att ytterligare utveckla personalen i den yttre verksamheten. Regeringens satsning på polisen har gjort det möjligt att anställa både personer med specialistkompetens och administrativ personal. Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har antalet civilanställda inom polisen ökat med närmare 1 000 personer. Polisorganisationen behöver även fortsättningsvis kompletteras med nödvändig kompetens. Regeringen har därför föreslagit för riksdagen att polisens anslag ska öka med 150 miljoner kronor från och med 2012.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret även om jag inte riktigt anser att det besvarar alla mina frågor. Anledningen till min interpellation är de aktuella granskningar som har gjorts och som visar på stora brister inom polisen. För fem år sedan gjorde regeringen en storsatsning på fler poliser. Mellan 2006 och 2010 fick polisen 3,4 miljarder kronor mer i anslag i statsbudgeten, och antalet anställda poliser ökade med 16 procent. Samtidigt får vi uppgifter på att polisen får allt svårare att lösa sina uppgifter. Under första halvåret i år har polisen tvingats strunta i 6 427 larm där man ansåg att man borde ha ryckt ut, men man hade inte tillräckligt med personal till det. I Stockholm visar bemanningsplanen att det antal polispatruller som minst ska vara i tjänst inte har förändrats sedan 2006, alltså sedan alliansregeringen tillträdde. I Västra Götaland har det varit standard att ett tjugotal nyanställda poliser jobbar med att svara i telefon. Man hänvisar till det ekonomiska läget, och man har därför använt poliser för civila uppgifter - exempelvis i receptionen. Att sätta nybakade och nyutbildade poliser bakom skrivbordet kan inte ses som annat än resursslöseri, anser jag. Också från Polisförbundets sida hävdar man att man har för lite administrativt stöd, vilket gör att många poliser får utföra administrativa uppgifter. De får till exempel svara i telefon, bemanna receptionen eller skriva ut förhör. Om man tittar på 17 av landets 21 polismyndigheter ser man att antalet civilanställda har minskat mellan december 2008 och december 2010. Trots detta hävdar justitieministern i sitt svar att antalet civilanställda inom polisen har ökat med närmare 1 000 personer sedan alliansregeringens tillträde 2006. Då är frågan: Har dessa har blivit placerade i övriga fyra polismyndigheter? Annars undrar jag om uppgifterna stämmer. Vidare påstår justitieministern i sitt svar att antalet uppklarade brott ökar successivt. Det är kanske så att antalet uppklarade brott ökar. Men andelen uppklarade brott verkar inte öka. Enligt en granskning som Dagens Nyheter har gjort löser polisen inte en större andel brott. I stället minskade andelen personuppklarade brott i samtliga brottskategorier mellan 2006 och 2010. Kan det vara så att ett av de stora problemen, utöver att man använder poliser till att utföra receptionsbemanning, telefoni och sekreteraruppgifter, är att mycket av arbetstiden går åt till andra byråkratiska uppgifter som att skriva insatsplaner på allt möjligt? En frustrerad polis i Stockholm berättar i Dagens Nyheter att man tvingas hitta på meningslösa mål som inte har någon relevans eftersom det är polisen själv som sätter upp målen. Det kan till exempel handla om hur många alkoholutandningsprov som utförs. De stora problemen med att polispersonalen inte räcker till trots stora förstärkningar vittnar om att någonting är allvarligt fel. Över 6 000 larm lades ned på grund av att man inte hade personal som kunde rycka ut, och närmare 200 tillbudsanmälningar har inkommit sedan januari 2010 på grund av personalbrist. Det är inte acceptabelt. Vilka exakta åtgärder som regeringen tänker vidta för att komma till rätta med problemet besvaras inte i justitieministerns svar. Däremot är hon tydlig med att påpeka att hon anser det vara en stelbent inställning till arbetsordningen att anse att civilanställda ska ta hand om administrativa uppgifter och låta polisutbildade ta hand om det som de är utbildade för. Däri har vi olika åsikter, och därmed har jag också fått svar på min andra och tredje fråga. Den fråga som återstår är: Vilka exakta åtgärder vidtar regeringen mer än att avvakta Polisorganisationskommitténs utredning? Den fråga som uppkommer efter svaret är: Var har den påstådda ökning av 1 000 civilanställda som justitieministern hävdar har skett sedan alliansregeringens tillträde 2006 hamnat?

Herr talman! Först och främst vill jag ställa en fråga tillbaka: Vilka utredningar är det Björn Söder hänvisar till? Om jag lyssnar på inlägget antar jag att det snarast är Dagens Nyheters artiklar det handlar om, men de kan ju vara nog så intressanta. Låt oss börja i den här ändan: Är det så att nya poliser får ägna sig för mycket åt meningslösa arbetsuppgifter? Det hoppas jag verkligen inte. Däremot får aspiranterna i lite olika utsträckning i myndigheterna ett introduktionsprogram som innebär att man under ett antal veckor eller någon månad ägnar sig åt utredning, utryckning eller olika delar av polisverksamheten. Man är inte färdigutbildad när man lämnar polisutbildningen. Det förutsätts att man tankar in kunskap i det ganska komplexa fält som polisverksamheten är. Det är inte lika populärt bland aspiranter att jobba med utredning eller inom administrationen, kan jag säga. Det är helt korrekt. Men samtidigt är det en nödvändig kunskap. När det gäller antalet civilanställda har vi fler civilanställda i dag än vi hade 2006. Men antalet varierar över åren och mellan myndigheterna. Det finns alldeles säkert en och annan myndighet som har dragit ned på antalet civilanställda, inte på grund av att de totala resurserna har minskat utan beroende på olika åtgärder. Men helheten och den siffra jag nämnde är korrekt när man ser över tidsspannet från 2006. Vi har fler civilanställda. Jag vågar påstå att vi också kommer att öka antalet civilanställda. För att klara polisverksamheten behöver vi kompetenser som inte nödvändigtvis ges enbart genom polisutbildningen. Vi måste naturligtvis också använda poliser i verksamhet som är relevant för den utbildning och erfarenhet de har. Det är därför vi sätter ganska mycket tryck på Rikspolisstyrelsen att arbeta med att göra det intressant för poliser att fortsätta i yttre tjänst och att göra karriär i yttre tjänst. De ska inte så fort de har jobbat något år vara tvingade att gå in i administrativa uppgifter för att kunna göra karriär i verksamheten. Detta är ett uppdrag som Rikspolisstyrelsen har fått och som ännu inte är slutredovisat. När det gäller administration och polisverksamhet är det viktigt att säga att det fortfarande är för mycket byråkrati och för mycket administration som löses på ett icke helt effektivt sätt. Det är ett av skälen till att regeringen har drivit på arbetet med att se över polisens användning av datastöd. Där ser vi också nu hur vi successivt tillgodoser behovet av handdatorer hos poliser i yttre tjänst så att de får ett metodutvecklingsarbete till stöd för att kunna göra mer på ett enklare sätt än vad de har gjort tidigare. Det pågår ett intensivt arbete inom rättsväsendet för att få en elektronisk informationsöverföring. Jag brukar påpeka att polisverksamheten är en av de kanske faxtätaste verksamheterna år 2011. Det är naturligtvis inte bra, men det är ett arv vi har haft. Arbetet med att förändra detta pågår. Det är också viktigt för att poliser och civilanställda ska kunna använda sin kraft till de viktigaste sakerna att man använder sig av moderna instrument och modernt stöd för att bedriva ett effektivt administrativt arbete. Till sist: Är det här med utvärdering och mål meningslöst? Jag blir upprörd varje gång jag hör att människor fuskar med det eller inte tar det på allvar. Däremot tar jag på stort allvar att man inte alltid formulerar mål och uppföljningar som känns relevant. Men vi måste mäta vilka resultat polisen och polisens verksamhet uppnår. I någon mening kräver det att det finns någon typ av mål som vi kan värdera. Man kan inte bara säga att det är helt fel, för då hamnar vi snett.

Herr talman! De uppgifter som jag har fått bygger mycket riktigt på de granskningar som Dagens Nyheter har gjort. Enligt vad Dagens Nyheter skriver har de har fått uppgifter dels från Rikspolisstyrelsen själv, dels från poliskällor inom myndigheten som har tagit fram uppgifterna. Den 16 oktober 2006, alltså ganska snart efter att alliansregeringen tillträdde, meddelade man följande: "Polisens brottsförebyggande arbete ska stärkas genom bland annat ökad synlighet och tillgänglighet." I svaret på min interpellation nu fem år senare skriver justitieministern: "Regeringen förväntar sig att de ökade resurserna leder till såväl ett väsentligt förbättrat verksamhetsresultat som ökad synlighet och tillgänglighet." I granskningarna ser vi att det har blivit tvärtom. Tillgängligheten är katastrofal om man tvingas strunta i 6 000 larm eftersom man inte har personal att rycka ut med. Om man väl har någon att köra ut riskerar polisen att hamna i fruktansvärda situationer på grund av underbemanning. Antalet tillbudsanmälningar har, som jag sade tidigare, varit högt. Hittills i år är de redan flera gånger fler än förra året. Det rimmar mycket illa med regeringens uttalade ambitioner. Inom poliskåren jäser missnöjet och frustrationen över att inte räcka till och att inte ha möjligheter att finnas tillgänglig för allmänheten. Det kan inte heller ha undgått justitieministern. Då använder man alltså utbildade poliser till att svara i telefon, bemanna receptioner och skriva protokoll eller för den delen till att använda de nya handdatorerna. Dessa ska polisen börja knappa in sig på vid olika tillfällen då de är ute i tjänst i stället för att till exempel banda ett förhör. Jag kan förstå att det finns vinster att göra med att man omedelbart tar upp ett förhör. Men det skulle man mycket väl kunna göra genom att banda ett förhör och sedan låta en sekreterare skriva ut det. I stället låter man nu den enskilde polismannen agera sekreterare på plats och börja skriva. Jag tror mig ha rätt när jag påstår att verksamheten skulle bli mer effektiv genom att man låter poliser sköta det polisiära arbetet och civilanställd administrativ personal det administrativa arbetet. Men här har vi tydligen inte samma åsikt. Vad har justitieministern att säga till alla de fantastiska poliser vi har runt om i landet när de uttrycker detta stora missnöje med att inte ha tillräckliga polisresurser? De påtalar själva hur fel det är att använda poliser till administration när vi samtidigt har en omfattande brottsutveckling i landet.

Herr talman! Först vill jag påpeka att jag ifrågasätter att det finns ett allvarligt missnöje inom polisen, även om det finns delar av verksamheten där man önskar sig mer än vad man har. Polisen har aldrig haft mer resurser än vad man har just nu. Men alla vill naturligtvis ha mer, och det finns alltid mer som man skulle vilja göra. Jag tror att politiker ska passa sig för att bestämma huruvida det är bättre att göra en bandinspelning än att skriva ned uppgifter i samband med en händelse, vilket Björn Söder försöker göra. Det är ingen tvekan om att man i polisarbetet, när en polispatrull rycker ut för att det har hänt någonting, möter människor och ställer frågor, behöver dokumentera det som händer på ett eller annat sätt. Den erfarenhet man har inom polisen är att det vore bra om man enklare och snabbare än med tidigare ordning kan använda sig av datorer och annat. Många förhör spelas in på band. Jag tror inte att vi i riksdagen ska avgöra exakt på vilket sätt det sker, men jag tror att det är alldeles nödvändigt att se till att man använder sig av moderna metoder. Det är en förnyelseprocess som pågår och som är nödvändig. Om jag får gå tillbaka till DN:s artikelserie och rapportering om larm tycker jag att artiklarna är oerhört allvarliga. Det är illa om man har fått in en massa larm men inte har svarat eller agerat på alla. Då är det viktigt att känna till att det gäller larm där polisen har fått kännedom om händelser av väldigt olika slag. När polisen får anmälningar gör man en prioritering utifrån allvarlighetsgrad. Dessa anmälningar innehåller alltifrån väldigt alldagliga, allmänna synpunkter till rent akuta. Vid allvarligare händelser kan polisen besluta att prioritera dem i förhållande till planlagd verksamhet. Det är så det måste gå till. Allvarliga brister ska naturligtvis alltid prioriteras, och polisen har också inlett en genomgång för att se om något fel har begåtts. Man har tidigare inte ansett att man har gjort fel, men efter artikelserien och den diskussion som har förts är det naturligt att man gör en genomlysning av hur det faktiskt förhåller sig. Jag tycker att det är viktigt att man gör det. Däremot vågar jag påstå att det inte är resursbrist som det handlar om utan snarare hur man har förmåga att uppfatta olika anmälningar och annat. Då vill jag gå in på detta med att svara i telefon. Det är väldigt lätt att i en talarstol säga att poliser inte ska svara i telefon. Jag är inte helt säker på det. Jag tror att det på länskommunikationen och den typ av ställen där poliser tar emot allmänhetens information är väldigt bra att ha en hel del polisutbildade och erfarna poliser som kan sätta in saker i sitt sammanhang. Man kan använda civilanställda också, men vi ska inte underskatta polisens betydelse. Det är en del av polisens arbete att lyssna på, samtala med och ställa frågor till allmänheten, människor som hör av sig i olika ärenden. Det är inte fel att svara i telefon. Det är inte fel att människor som vänder sig till polisen får prata med en polis. Om jag går in på en polisstation i en allvarlig fråga eller vill ha något uträttat förväntar jag mig förmodligen ganska ofta att få möta en polis. Då kan man inte ha den inställningen att poliser har viktigare saker att göra. En del av polisverksamheten är faktiskt att möta allmänheten. Jag tycker att den huvudfråga som Björn Söder tar upp handlar om: Hur ska man se på avvägningen mellan civilanställda och poliser? Din poäng är att det i dag är för få civilanställda i förhållande till mängden poliser. Jag tror att det är en uppfattning som finns också inom polisen och där arbetet måste vara att försöka hitta den riktiga balansen. Jag är inte säker på att det är en uppgift som ska göras av oss politiker.

Herr talman! Jag delar justitieministerns åsikt att politiker inte ska lägga sig i och detaljstyra arbetet. Så uppfattar jag ministerns svar. Men jag tycker också att det är politikernas skyldighet att agera i fråga om vad skattemedel går till och om man ser att en verksamhet inte fungerar. Det är också politikernas skyldighet att tillse att det finns en trygghet i samhället, att den fortsätter att finnas kvar och inte är beroende av att poliserna inte har resurser att rycka ut om ett larm kommer. DN:s artiklar och det som jag redogör för här i talarstolen bygger till stor del på vittnesuppgifter från enskilda poliser som befinner sig längre ned i hierarkin i polisorganisationen. Det är kanske dags att politikerna börjar lyssna på dem som befinner sig på golvet, som är ute och möter allmänheten och som lever och verkar under dessa förhållanden, inte bara lyssna till dem högre upp i chefspositioner. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att ställa ytterligare en fråga till justitieministern. Hon hänvisar i sitt svar till den pågående utredningen i Polisorganisationskommittén som ska vara klar senast i mars nästa år. Det är bra om vi kan få skarpa förslag till en ny polisorganisation - det välkomnar vi. Ett förslag som diskuterats den senaste tiden är förslaget till en helt fristående myndighet som övervakar polisens arbete, precis som vi i dag har myndigheter inom olika områden, till exempel Socialstyrelsen, Högskoleverket, Skolinspektionen och så vidare. En sådan myndighet kunde ha till uppgift att dels hantera klagomål från allmänheten, dels utföra systematisk revision av polisens verksamhet, vilket också kriminologen Jerzy Sarnecki har föreslagit. Det är ett mycket bra förslag, anser vi i Sverigedemokraterna, och vi ställer oss bakom detta. Som jag har uppfattat det har justitieministern uttalat sig försiktigt positivt till en sådan myndighet. Min fråga är därför om justitieministern aktivt kommer att tillse att diskussionen kring en fristående myndighet lyfts in i den pågående utredningen.

Herr talman! Först och främst när det gäller frågan om en särskild tillsynsmyndighet är den information jag har att det är en fråga som diskuteras i Polisorganisationskommittén och som kommer att diskuteras vidare. Låt mig nöja mig med att säga så här: Jag tycker att tillsynsfrågorna är ytterst centrala. Att följa upp, utvärdera och utöva tillsyn i en verksamhet av sådan betydelse som polisen är väldigt centralt, och då måste man ha en adekvat organisation och verksamhet för att det ska fungera väl. Jag kommer naturligtvis att pröva bra förslag i den delen i positiv anda. Men jag brukar inte gå in och ha synpunkter på vad en utredning direkt sysslar med - det vore fel av en minister. Vi har tillsatt en grupp för att arbeta med de viktiga frågorna. När det sedan gäller vad ministern gör konkret har jag en lång lista - jag ska inte trötta kammaren med den - på alla de uppdrag som regeringen hela tiden lämnar för att få ökad effektivitet och få ut mer av resultaten hos polisen. Jag ställer mig också frågande till de uppgifter om polisens resultat där man bara ser negativa saker. Om man jämför 2010 med 2007 ser man att antalet redovisade ärenden till åklagare har ökat, antalet öppna ärenden har minskat och antalet personuppklarade brott har ökat. Samtidigt har antalet anmälningar ökat. Så är det generellt. Sedan finns det enstaka brottstyper där det kan vara en avvikelse, men det är inte så markant. Även om vi nu ser dessa förbättringar är det min bestämda uppfattning att vi inte är nöjda. Med den kraftiga resursförstärkning som polisen har fått tycker jag att det måste gå att få ut mer av verksamheten. Det kan ske genom att man organiserar sig bättre, genom att man moderniserar sina arbetsformer, genom att man får bättre verktyg för att kunna klara arbetsuppgifterna och genom en rad åtgärder. Jag menar att vi på många områden har ett viktigt och intensivt arbete i gång, och det är ett arbete som vi kommer att fortsätta med oförtröttlig kraft.