Interpellationssvar - Forskningsanslag till högskolor och nyare universitet - 2011-09-08

Fru talman! Peter Persson har frågat mig vad jag tänker göra åt att högskolor med examensrätt i forskarutbildning har fått lägre forskningsanslag samt vilka mina ambitioner är i fråga om forskningsanslag till Stiftelsen Högskolan i Jönköping mot bakgrund av högskolans inriktning. Fru talman! Det är viktigt för vår framtid att svensk forskning håller hög internationell kvalitet. Regeringen har därför som principiell syn att statliga forskningsmedel i ökad utsträckning ska fördelas efter kvalitet och i konkurrens. I 2008 års forskningsproposition (prop. 2008/09:50 UbU4, rskr. 2008/09:160) låg denna princip till grund för förslag om fördelning av såväl direkta medel till universitet och högskolor som förslag om medel till strategiska satsningar. Två kvalitetsindikatorer infördes för fördelning av de direkta medlen, nämligen externa medel och bibliometri. Genom de beslut som har fattats med anledning av propositionen 2008 ökas forskningsanslagen under perioden 2008-2012 med totalt 5 miljarder kronor på årsbasis. De största posterna är direkta medel till universitet och högskolor och så kallade strategiska medel till forskningsområden som är särskilt viktiga för Sverige. En sådan modell leder till att lärosäten med stora anslag får stora nytillskott, men flera högskolor kom också väl ut. Så har till exempel Stiftelsen Högskolan i Jönköpings direkta forskningsmedel ökat med drygt 30 procent sedan 2008. Detta kan jämföras med ökningar i medeltal på ca 15 procent och till exempel 15-18 procent för Uppsala universitet och Lunds universitet. Inget lärosäte har, tvärtemot vad interpellanten påstår i sin interpellation, fått minskade anslag under denna period. Hög vetenskaplig kvalitet på forskningen vid Högskolan i Jönköping kommer med de förändringar som regeringen har genomfört i anslagssystemet också att genom omfördelning leda till ökade forskningsanslag framöver.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Björklund för försöket till svar, ty det var nu inget svar på mina frågeställningar. Min fråga handlade om resurser till de mindre och medelstora högskolorna. Jag exemplifierade med högskolan i min egen valkrets, Jönköpings högskola. När vi hade en socialdemokratisk regering i vårt land skedde den stora utbyggnaden av mindre och medelstora högskolor. Den skedde utifrån en insikt om att värdet av våra arbetsinsatser skulle öka genom förädling och genom mer kunskapsinnehåll. Mötet mellan en förbättrad produktivitet och en bättre utbildad arbetskraft och forskningens möte med arbetslivets behov, företagens utveckling och de utbyggda högskolorna skulle leda till att vi växlade upp kraft och utveckling och därmed också i kommande välfärdsresurser i hela landet. Utbyggnaden av mindre och medelstora högskolor var en del i en framgångsrik regional utvecklingspolitik. Hela landet skulle leva. Det fanns de som föraktfullt talade om de nya högskolorna som bygdehögskolor. De hade inte samma värde och skulle inte få nya resurser. Jag vill påstå att även de anrika universiteten i vårt land en gång har varit nya, och hade de inte fått mycket medvetna resurser vid sin månghundraåriga utveckling hade också de flämtat i resursbrist. Jag beklagar att den statliga högskolepolitiken nu håller på att läggas om. De mindre och medelstora högskolorna är på svältnivå medan de välkomna resurstillskott som kommer sektorn till del nästan ensidigt hamnar hos de äldre universiteten. Det är oerhört beklagligt med tanke på vårt lands möjligheter till utveckling. Hela utvecklingsstrategin för exempelvis Jönköpings län handlar om att vi ska få bättre spridning på utbildning, en mer välutbildad arbetskraft och resursutveckling i mötet mellan företagens behov och högskolans forskning. Människor i länet har visat ett unikt engagemang i företags och kommuners direkta insatser i högskolans utveckling. Jag tror att man förväntar sig något annat än de små rännilar som i dag finns i form av statliga anslag. På den frågan fick jag inget svar.

Fru talman! Det är ett mycket märkligt påstående, att jag inte svarar på frågan. Frågan var: Vad tänker statsrådet göra åt att högskolor har fått lägre forskningsanslag? Jag svarade att alla har fått högre anslag. Jönköpings högskola har fått de högsta procentuella ökningarna av alla de 27 lärosätena i Sverige. Kan inte Peter Persson i sitt nästa inlägg förklara varifrån han fått uppgiften att de skulle ha fått lägre forskningsanslag? Svenskt högskoleväsen har aldrig haft så höga forskningsanslag som nu, och högskolan i Jönköping har fått den högsta procentuella ökningen av alla. Vilka är det som fått lägre anslag? Berätta det, Peter Persson!

Fru talman! Inte någonstans påstår jag att de fått lägre anslag. Jag talar om anslagen i förhållande till resursöverföringen. När man har väldigt små resurser blir den procentuella ökningen naturligtvis större. Om Jan Björklund har 1 krona i veckopeng och får ett påslag med en 10-öring är det fråga om en stor procentutveckling jämfört med om han har 10 kronor i veckopeng och får en 50-öring; den 50-öringen är mer värd. Sådan matematisk kunskap har både Jan Björklund och jag, trots att vi gick i en skola där man inte bedömdes ha särskilt goda matematiska kunskaper. Den bristen följer med Jan Björklund när han beskriver högskolans utveckling och dess olika förutsättningar i landet i dag. Jag ska citera vad Riksrevisionen skrev i sin rapport nr 21, Användningen av basanslaget för forskning och forskarutbildning , innevarande år. Man konstaterar att "vissa lärosäten har svårt att uppfylla syftena med basanslaget" och att "tilldelningen utifrån resultatindikatorer har inneburit en begränsad omfördelning från universitet till högskolor, medan satsningarna på strategiska forskningsområden har givit ett betydande resurstillskott till främst äldre universitet". Om man går över till ett system som nära nog ensidigt premierar den akademiska insatsen, när du inte har fått en nivå, en massa, att kunna utgå från, är det självfallet så att den som har ett stort mått av forskning, som har många anställda - professorer - och redan många studerande också har oerhört mycket lättare att få en utväxling. Men för att få en spridning i landet och en spridning till strategiska högskolor i tillväxtområden, och i sin forskning och utveckling få direkta träffar i mötet med industrin, då är det naturligtvis oändligt mycket svårare. Det hade inte varit någonting med låt oss säga Umeå universitets utveckling om det inte historiskt hade funnits en mycket medveten politik för att åstadkomma denna önskvärda regionala utveckling. Det är det min interpellation handlar om, alltså den politiska viljan att tillse att de nyare högskolorna ska få utvecklingsmöjligheter, att de ska ha faktiska möjligheter att kunna få forsknings- och utvecklingsresurser. Det förvägrar Jan Björklund dem genom sin elitistiska hållning som luktar förakt och går tillbaka till den tid då man talade om "de onödiga bygdehögskolorna". Jag vill påstå att högskolorna i de olika regionerna i vårt land spelar en oerhörd roll för hela landets utveckling. Jan Björklund kan åka ut till de folkpartistiska kommunpolitikerna och få detta bekräftat.

Fru talman! Då är vi alltså överens om att frågan innehåller en bluff, för Peter Persson frågar mig vad jag ska göra åt att Högskolan i Jönköping fått lägre forskningsanslag, och det har de alltså inte fått. Det är bra att vi är överens om det. Det är bra att vi också är överens om att ifall man tar det procentuella påslaget har Högskolan i Jönköping fått det högsta anslaget av alla svenska lärosäten. Sedan kommer nästa fråga: Ska vi ta pengarna från Karolinska Institutet, som är världsledande i medicinsk forskning, och från Chalmers tekniska högskola, som är avgörande för den stora industrin i hela Västsverige, och sprida ut dem på ett antal andra lärosäten i Sverige? Det är den frågan Peter Persson egentligen ställer. Mitt svar på det är: Nej, det ska vi inte. Jag står för att vi - och det har även tidigare regeringar gjort - i Sverige ger en mycket kraftfull prioritet åt de lärosäten, när det gäller forskning, som kan vara världsledande eller Europaledande. Jag noterar att Peter Persson blev riksdagsman förra året. Vi hade en omröstning om just den här frågan i höstas, och Peter Persson röstade faktiskt på regeringens förslag i det avseendet. Jag har tittat i voteringsprotokollet och konstaterar att Peter Persson röstat för exakt samma anslagsram till forskning, och han har inget annat förslag på hur anslagen ska fördelas. Jag förstår att det låter bra i Radio Jönköping att stå här i dag och säga att Jönköping får för lite pengar, men Peter Persson har röstat på precis den fördelning vi har. Om några veckor finns det möjlighet för det socialdemokratiska partiet att väcka en motion där man ska ta pengar från Chalmers och Karolinska och ge till Jönköping. Det går bra. Väck motionen och rösta på den, men stå sedan för det förslaget och låt inte partiledaren stå i Almedalen och tala om att vi ska satsa ännu mer på världsledande medicinsk forskning. Det är nämligen den ni då kommer att rasera. Man måste stå för sin syn fullt ut. Peter Persson kan skälla på mig för den fördelning vi har, men ni har själva röstat för samma system, Peter Persson. Jag tycker att ni röstade rätt. Vi har en mycket ambitiös forskningspolitik i Sverige. Sverige är trea i världen när det gäller att satsa forskningsresurser i förhållande till bnp. Vi lägger mycket stor tyngd på forskning vid ett färre antal lärosäten som kan konkurrera i världsklass. Karolinska Institutet och Högskolan i Jönköping behövs båda, men de har olika uppgifter. Jag håller med om att Högskolan i Jönköping och andra regionala högskolor har en mycket tung uppgift i den regionala utvecklingen, men för Sveriges ställning som världsledande forskningsnation är det några färre och tyngre lärosäten som behövs; Peter Persson kallar dem för äldre, snobbiga universitet, eller vad det nu var. Det får han väl tycka, men de är oerhört viktiga för Sveriges framtid. Utan Kungl. Tekniska högskolan och Chalmers hade svensk industri inte varit där den är. Karolinska Institutet har gjort Sverige till en världsledande medicinsk utvecklingsnation - vad gäller sjukvård och i medicinskt hänseende. Det är en plats som vi omedelbart kommer att förlora om vi ska ta resurserna därifrån och sprida ut dem på alla våra 37 lärosäten eller på de 27 allmänna högskolorna. Där finns en stor kraftsamling. Sedan ska vi också ha resurser för forskning och innovation vid de regionala högskolorna, men att påstå att de stora universiteten ska monteras ned för att sprida ut pengarna mer jämlikt vore förödande för Sverige. Jag är glad att Socialdemokraterna inte föreslår det i sina motioner.

Fru talman! Jan Björklund blir nu utomordentligt tydlig, och det är glädjande. Jag gör ingen motsats mellan de äldre och traditionella universiteten och de nya högskolorna. Vad jag säger är att universiteten inte hade haft den utvecklingskraft och de traditioner som de har i dag om det inte hade varit en mycket medveten politisk satsning på dem. Jan Björklund sätter dem i motsatsställning. Han talar om världsledande forskning och säger: Sprid inte ut resurserna till de mindre och medelstora högskolorna, eftersom det kommer att undandra kraft till det viktigaste! Jag tror inte att det är så. Jag tror att det är så här: Jan Björklund är oförmögen att se det nya, att det finns också annan forskning, annan utveckling, till exempel att lyfta och förädla utvecklingskedjan för industrin i Jönköpings län och andra län. Där spelar forskningen en oerhört viktig roll. Det är beklagligt att vi har en utbildningsminister som dras åt riktningen bygdehögskolor och inte förstår den regionalpolitiska kraft som finns i högskolorna ute i våra olika län. Kommunpolitiker och det lokala näringslivet ser denna kraft. Jag längtar efter att också utbildningsministern ska bli förmögen att göra det.

Fru talman! Jag ser också att dessa högskolor har en viktig roll i innovationsarbetet. Det är därför vi ökar resurserna. Högskolan i Jönköping har aldrig haft så mycket resurser som under min tid som utbildningsminister. Forskningsbudgeten i Sverige har aldrig varit så stor som under min tid som utbildningsminister. De regionala högskolorna har aldrig haft så mycket resurser, inte bara inflatoriskt uppräknade utan också reellt, som under min tid som utbildningsminister. Det är mer än när Socialdemokraterna styrde. Vad Peter Persson förespråkar är att man inom en gemensam ekonomisk ram som riksdagen har varit helt enig om ska flytta pengar från några lärosäten till andra. Jag noterar att Peter Persson inte har fått med sig sitt egen parti på den inställningen. Socialdemokraterna föreslår inte att vi ska ta pengar från Chalmers och ge till andra högskolor, de stora tekniska universiteten eller Karolinska Institutet, utan man accepterar våra prioriteringar. Det är klart att Peter Persson slåss för sin valkrets. Det blir en intressant diskussion om det finns två verkliga alternativ att diskutera som står mot varandra här i kammaren. Jag är väldigt glad över att vi har varit så eniga om dessa satsningar, där tyngdpunkten ligger på de universitet som kan bli världsledande och Europaledande. Där ligger tyngdpunkten, men även de andra satsar vi på. Jag ska naturligtvis med spänning se på de motioner som kommer från det socialdemokratiska partiet i höst och som innebär att man ska slå sönder Karolinska Institutet och Chalmers. Jag väntar på dem och tar gärna en debatt med Peter Persson.