Interpellationssvar - Rättssäkerhet kring gode män och förvaltarskap - 2024-11-05

Fru talman! Laila Naraghi har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att regleringen om gode män och förvaltare ska förändras och bli rättssäker och för att stoppa företag från att tjäna pengar på rådande reglering och bristande tillsyn. Hon har även frågat mig om jag avser, och i så fall när och hur, att gå vidare med förslagen i betänkandet Gode män och förvaltare - en översyn (SOU 2021:36).

Låt mig först understryka att de frågor som Laila Naraghi lyfter fram handlar om skyddet för några av de allra mest utsatta människorna i vårt samhälle. Även om jag som minister inte kan uttala mig om enskilda fall tycker jag att det är bra och viktigt att Laila Naraghi och andra uppmärksammar dessa. Jag är angelägen om att regelverket och systemet för förvaltare och gode män lever upp till högt uppställda krav.

Det ställs tydliga och höga krav på den som vill bli förvaltare eller god man. Det krävs att personen i fråga är rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig. Uppdraget att vara förvaltare eller god man är alltid ett personligt uppdrag, även i de fall förvaltaren eller den gode mannen är anställd av ett privat företag.

De personer som har behov av det stöd som en förvaltare eller god man ger befinner sig ofta i en utsatt situation. Det allmänna har därför ett stort ansvar för att den som utses som förvaltare eller god man sköter sitt uppdrag. För att säkerställa att alla förvaltare och gode män lever upp till de höga kraven är det viktigt att överförmyndaren gör en aktiv efterforskning i samband med lämplighetsprövningen och sedan följer upp kontrollen i sin tillsyn.

I betänkandet Gode män och förvaltare föreslås det en rad förändringar av systemet med förvaltare och gode män. Syftet är att förbättra förutsättningarna att verka som ställföreträdare och stärka skyddet för enskilda. Bland annat föreslår utredningen en tydligare reglering för när professionella ställföreträdare kan förordnas och en ordning för bättre utbildning och stöd till ställföreträdare. För att förbättra tillsynen föreslår utredningen även att kompetensen och kvaliteten i överförmyndarverksamheten ska stärkas, att det införs tydligare krav på ställföreträdares redovisning och överförmyndares granskning samt att det införs ett nationellt ställföreträdarregister.

Beredningen av betänkandet pågår i Regeringskansliet. Regeringen tar arbetet med att förbättra regelverket för ställföreträdarskap på stort allvar och kommer att återkomma till riksdagen när beredningsarbetet är avslutat.

Fru talman! Nyligen rapporterade SVT i Uppdrag granskning om en kvinna som för tre år sedan försvann från sitt hem. Hennes förvaltare hade bestämt att hon skulle hållas gömd. I Uppdrag granskning framgår dock att de som känner kvinnan är övertygade om att beslutet är fel. Hennes föräldrar söker förtvivlat efter dottern. Fram till för några år sedan bodde kvinnan, som har flera funktionsnedsättningar, hemma hos sina föräldrar i Degerfors, med hjälp av assistenter och en förvaltare som har företrätt henne och skött ekonomin.

Granskningen beskriver dock att samarbetet mellan föräldrar, assistenter och förvaltare har kantats av konflikter. Förvaltaren ansöker om kontaktförbud för föräldrarna, men det avslås av åklagaren som konstaterar att det inte finns risk för hot och våld mot kvinnan. Då ansöker förvaltaren i stället om skyddad folkbokföring i kvinnans eget namn hos Skatteverket. Kvinnan flyttas till hemlig adress och försvinner från alla offentliga register.

Föräldrarna upplever att deras dotter kidnappats. Flera personer i familjens närhet ställer sig frågande till att kvinnan hålls gömd. Det finns heller ingen dokumenterad tillsyn som motiverar varför hon hålls gömd av förvaltaren.

När SVT lyckas spåra kvinnan, som flyttats till en lägenhet 65 mil från Degerfors, uttrycker hon en önskan om att kunna bjuda familj och vänner till sin födelsedag. Men det kan hon inte, fru talman. Hon säger till SVT: Jag har ingen telefon.

Det som framkommit i granskningen är oerhört allvarligt - att en förvaltare, i detta fall företaget Optio, tillåts agera så här mot utsatta individer och dessutom får betalt från staten för det.

Fru talman! Företaget har via sin vd låtit meddela att de har som policy att inte tala med journalister. Med hjälp av Skatteverket har förvaltaren kunnat sopa undan insyn - i ett system som redan dras med bristande tillsyn.

Samma företag var även förvaltare till Arne Gavelin utanför Örnsköldsvik. Han blev satt under förvaltarskap mot sin vilja och fick efter lång kamp rätt i domstol med hjälp av Centrum för rättvisa, som justitieministern grundat och varit chef för.

Det är naturligtvis ett sundhetstecken att staten, när enskilda driver process mot den, kan medge när staten gjort fel. Men det kommer med ett högt pris för just den enskilda. Hur många fler fall finns det där ute egentligen? Och hur länge ska företag som det nyss nämnda få fortsätta att bete sig så här mot enskilda individer? Ska det krävas att SVT eller Centrum för rättvisa rycker ut till försvar för att människor inte ska utnyttjas hänsynslöst på grund av enskilda företags pengalystnad?

Både ministern och jag vet att varken SVT eller Centrum för rättvisa kan hjälpa alla när lagen brister som den gör. I grund och botten är detta ett systemfel - ett marknadsmisslyckande - som har möjliggjort för företag att tjäna grova pengar på utsatta individer och förvaltarskap nästan utan att det syns.

Fru talman! Gode män och förvaltare ska vara viktiga stöttepelare för de personer i vårt samhälle som är i behov av ställföreträdare, men det har framkommit brister i nuvarande reglering.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte därför 2019 en utredning om ställföreträdarskap att lita på. Den gjorde en översyn som syftade till att förbättra tillsynen, skapa bättre förutsättningar för att kompetenta personer ska ställa upp som ställföreträdare och stärka enskildas ställning och skydd. I slutändan handlade utredningen om att de personer i vårt samhälle som är i behov av en ställföreträdare ska kunna lita på att de får den hjälp som behövs. Utredningens betänkande presenterades 2021, och det har remissbehandlats.

Det är viktigt, fru talman, att dessa frågor nu tas vidare av nuvarande regering utan dröjsmål.

Under innevarande mandatperiod har vi socialdemokrater i civilutskottet haft god kontakt med justitieministern kring andra frågor på vårt bord. Min fråga är nu till justitieministern: Kan vi göra samma sak här, och kan vi med gemensam kraft ändra lagen också på detta område? Underlaget finns där att utgå från.

Fru talman! Tack, Laila Naraghi, för möjligheten att diskutera dessa oerhört viktiga frågor i dag! Som jag sa i mitt svar är de viktiga av en rad olika skäl. Jag ska bara understryka ett. Vi talar om människor som befinner sig i en utomordentligt utsatt situation och där staten, det allmänna, kliver fram och tar ifrån den enskilde en mer eller mindre stor del av rådigheten över det egna livet.

Risken för övertramp är naturligtvis överhängande. Det måste naturligtvis ställas väldigt höga krav både på dem som ska vara ställföreträdare för en enskild i en sådan situation och på de aktörer som ska utöva tillsyn över detta system. Därför välkomnar jag den utredning som Laila Naraghi nämner och som har remitterats. Det finns en lång rad mycket gedigna förslag i det betänkandet. De tar framför allt sikte på att man ska höja kompetenskraven men också redovisnings- och uppföljningskraven när det gäller ställföreträdare. Det handlar också om att tydliggöra - styra upp - tillsynen över detta system på ett mycket lämpligt sätt.

Arbetet med detta underlag pågår i Justitiedepartementet. Avsikten är förstås att återkomma till riksdagen med en proposition. Men jag har väldigt gärna en dialog med civilutskottet i denna fråga, precis som i många andra angelägna frågor på civilrättens område, som ju påfallande ofta berör enskilda människor i väldigt utsatta situationer.

En del i detta handlar naturligtvis om under vilka villkor även privata aktörer ska kunna bidra som ställföreträdare i detta system. Den frågan är också föremål för analys i det här betänkandet.

Jag vänder mig ändå mot den förenkling som ligger i ordet marknadsmisslyckande. Jag ska inte gå in på de närmare detaljerna i de två fall som Laila Naraghi refererar till, men man kan väl konstatera att det i det fall som prövades i domstol och som drevs av Centrum för rättvisa faktiskt är den kommunala överförmyndarnämnden som så att säga är föremål för granskningen och som bedöms ha gjort fel.

Nu har jag bestämt för mig att den frågan är föremål för fortsatt rättslig process, men vi ska ha klart för oss att det förstås kan vara fråga om ställföreträdare som är privata, som är allmänna eller som är ideella. Samma höga krav måste ställas på alla. Och i det domstolsfall vi talar om är det just en kommunal överförmyndarnämnd som har fällts till ansvar så här långt.

Att ta med den frågan i denna helhet tycker jag är helt rimligt. Men att beskriva hela problematiken som i första hand ett marknadsmisslyckande tror jag faktiskt är ett perspektiv som inte fångar in hela problemets djup och vidd när det handlar om det allmännas maktutövning mot enskilda människor.

Men, som sagt var, vi har ett väldigt gediget underlag att utgå från. Arbete pågår i Justitiedepartementet. Jag ser fram emot en fortsatt dialog med civilutskottet om dessa viktiga frågor och också att så småningom kunna lägga konkreta förslag på riksdagens bord.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret och möjligheten till utbyte kring detta!

Tidigare var jag ledamot av konstitutionsutskottet, som varje år träffar Riksdagens ombudsmän - Justitieombudsmannen - för genomgång av deras tjocka ämbetsberättelse. Det är en tjock lunta om samhällets bristfälliga bemötande av enskilda medborgare. Ibland är ordet övergrepp det rätta ordet, övergrepp från det allmännas sida, precis som justitieministern talar om. Som justitieministern känner till ger JO skarpa rekommendationer till oss lagstiftare och till regeringen.

Efter valet placerades jag i civilutskottet, efter sex år i KU, för att ta vidare arbetet med vissa frågor där. Det är värdefullt att nu få arbeta i ett fackutskott just med civilrätten, som JO återkommande granskar implementeringen av. Det är angeläget att vi förmår omsätta de vackra orden i vår grundlag - det KU företrädesvis arbetar med - till verklig handling i annan lag, inklusive civilrätten.

Fru talman! Det som den funktionshindrade kvinnan i Degerfors och som Arne Gavelin har utsatts för av det samhälleliga är inte värdigt Sverige 2024. Så ska det inte få gå till. Det rör sig inte heller om enskilda fall eller om undantag. Det rör sig om systemfel som vi i riksdagen är väl medvetna om.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte den utredning som vi har talat om här. Det är dags för nuvarande regering att gå vidare. Jag undrar: När kommer detta att ske? Kan det presenteras en tidsplan för detta, precis så som vi har jobbat kring andra civilrättsliga ärenden, så att vi i riksdagen vet vad vi har att förvänta oss från regeringen?

Om regeringen tycker att förslagen är otillräckliga finns alla möjligheter att revidera dem. Vi socialdemokrater är öppna för dialog och samverkan om denna utredning, precis som vi har varit i andra frågor. Även dessa civilrättsliga systemfel kring förvaltarskap skapar ett enormt mänskligt lidande, och det är absurt att enskilda företag eller andra enskilda kan tjäna pengar på det.

Fru talman! Hus har sålts utan samtycke. Konton har länsats, och hemförsäkringar har hamnat fel.

Av de 91 överförmyndarnämnder som granskats i 2023 års inspektionsprotokoll fram till i början av december förra året fick 67 kritik av länsstyrelserna som granskade. Detta visar en kartläggning som TT gjort.

Sammanlagt fattas det över 3,4 miljoner kronor på personernas konton - i de allra flesta fall är det barn. I flera fall är det uppenbart att pengarna gått till annat än till den utsatta, alltså huvudmannen.

Fru talman! Professor emerita Eva Blomberg skrev häromåret på DN Debatt om förslagen i den utredning som vi här har talat om. I slutet av artikeln skrev hon:

"Om jag vore kriminell skulle jag satsa på denna bransch. Cirka 40 miljarder kronor ligger i potten. Dagligen annonseras vilka som kan vara lämpliga offer och inte sällan var de bor.

Det borde inte vara så svårt att lura pengar av dem i ett kontrollsystem som enbart bygger på att räkenskaper granskas en gång om året av överbelastade tjänstemän."

Fru talman! Jag vill i sammanhanget verkligen säga att det finns många gode män och förvaltare som gör ett fantastiskt jobb, som sliter, som aldrig skulle drömma om att luras och som gör stora personliga uppoffringar för att huvudmännen ska klara vardagen.

Men också dessa pekar på brister i dagens system. Även för dessa behöver systemet förändras, för vi kan inte fortsätta ha det som i dag.

Den fråga som jag har ställt tidigare kvarstår därför: När får vi se regeringen gå från ord till handling? Vi har ett gediget underlag i och med denna utredning. Vi måste se till att grundlagarnas andemening om rättssäkerhet och personlig integritet ska finnas med i den civilrättsliga lagstiftningen också gällande gode män och förvaltare och de huvudmän som dessa personer har till uppgift att hjälpa, inte utnyttja.

Fru talman! Jag skriver under på den verklighetsbeskrivning som Laila Naraghi ger uttryck för. Det är också den erfarenhetsbakgrunden som ligger som bas för den utredning som gjordes och för det gedigna remissarbete som har skett efter det och som också är utgångspunkten för det arbete som just nu bedrivs i Justitiedepartementet i akt och mening att kunna återkomma till riksdagen med ett väl genomarbetat lagförslag.

Det är klart att det kommer att rymma en rad olika frågor, men eftersom Laila Naraghi nämner det särskilt ska jag nämna två.

Det ena är förstås de skyldigheter som den som är ställföreträdare ska ha när det gäller att redovisa vad man exempelvis gör med de ekonomiska medel som hör till huvudmannen, alltså den person som är ställd under förvaltningen.

Det andra är vad man ska ställa för krav på den som utövar tillsynen när det gäller att granska den typen av underlag och utöva kontroll över huvud taget. Det är uppenbart i ljuset av de olika granskningsärenden som lyfts fram här att det finns stora brister, och det är de bristerna som vi nu med gemensamma krafter ska täppa till.

Jag tänker inte i dag ge något datum för det, men jag kan däremot säga att när vi väl har datumsatt spurten i det pågående arbetet ska jag naturligtvis se till att hålla civilutskottets ledamöter informerade om detta så att även den process som sedan drar igång i samspel mellan Regeringskansliet och riksdagen blir överblickbar och förutsägbar för alla intressenter.

Fru talman! Vi står här i dag, den 5 november 2024, med en lagstiftning som innebär att staten genom förvaltare och gode män har möjlighet att ta över människors hela liv på ett alldeles vidrigt sätt, något som granskningar har visat och som jag också har sökt belysa med den här interpellationen.

Det är en lagstiftning där staten i praktiken kan omyndigförklara människor som Arne Gavelin, där andra, som det framstår, i princip verkar kunna kidnappas för pengarnas skull, där tillsynen är bristfällig och där stora summor försvinner från utsatta människor, ofta barn.

Det enda sättet att skydda sig eller få någon information över huvud taget verkar vara att få SVT eller Centrum för rättvisa att hjälpa en, men både ministern och jag vet ju att varken SVT eller Centrum för rättvisa kan hjälpa alla när det är lagen som brister. I grund och botten är ju detta ett systemfel - ett systemfel som också inkluderar marknadsmisslyckanden.

Hur länge ska det här få fortgå? Vi socialdemokrater tog i regeringsställning de första stegen för att ändra detta. En utredning tillsattes, förslag kom och remitterades och nu är det upp till nuvarande regering att ta nästa steg. Jag vill därför fråga om det som justitieministern aviserade kommer att ske under den här mandatperioden.

Fru talman! Jag minns hur jag som SSU:are i början av 2000-talet imponerades av Gunnar Strömmer när han som tidigare MUF-ordförande grundade Centrum för rättvisa till stöd för enskilda mot överheten - mot staten - för här var jag så enig med honom. Kanske har det att göra med att jag kommer från Småland, med vårt historiska arv, men jag vet att vi är många svenskar i hela landet som förfäras över att staten kan agera så här.

Jag hoppas verkligen att Gunnar Strömmer kan se nödvändigheten att ta sig an detta nu när han själv är justitieminister och en företrädare för staten. Nu ligger bollen hos honom. Jag vill gärna fortsätta att vara enig med honom om att staten inte ska få behandla människor så här!

Fru talman! Än en gång tack till Laila Naraghi för möjligheten att få diskutera dessa utomordentligt viktiga frågor i dag! Det tjänar också som en mycket nyttig påminnelse till alla som är beslutsfattare på statlig, regional och kommunal nivå liksom lagstiftare och verksamma i Regeringskansliet att konsekvenserna av det vi ägnar oss åt ytterst bärs av enskilda människor och ofta också av människor i väldigt utsatta situationer.

För att anlägga ett rättshistoriskt perspektiv på de här frågorna är jag väldigt glad att vi nu befinner oss i en samtid där väldigt många också ser att enskilda människor har rättigheter som ytterst måste kunna utkrävas mot staten i domstol, även om det är klart att vi allra helst inte vill att det ska behöva gå så långt. Vi vill ju skapa en ordning som är så pass robust och som säkerställer fri- och rättighetsskyddet för de allra mest utsatta i relation till det allmänna att så få övertramp som möjligt ska behöva ske. För den händelse det sker ska det förstås finnas tillsyn och system som upptäcker detta och ställer ansvariga personer och aktörer till svars för det och ser till att den enskilda personen får den upprättelse som han eller hon förtjänar.

Därför tycker jag att det känns väldigt bra att det finns ett gediget utredningsunderlag och väldigt genomarbetade remissynpunkter på de förslagen. Det pågår också ett arbete i Justitiedepartementet med avsikten att återkomma till riksdagen med ett lagförslag som kan göra det här systemet mer robust så att det i ännu högre grad än i dag ställer sig på de utsattas sida och säkerställer ett fullgott, praktiskt och effektivt rättighetsskydd för var och en som blir föremål för den här typen av åtgärder.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.