Interpellationssvar - Kriminella som driver hvb-hem - 2024-10-24

Herr talman! Tack till Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!

Mattias Vepsä har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att polisens uppgifter om HVB-hem ska kunna bli tillgängliga för kommuner så att vi kan få stopp på och bekämpa kriminella som driver sådana hem.

Den grova brottsligheten tränger sig allt längre ned i åldrarna. Gängen rekryterar barn och unga som utförare av skjutningar och sprängningar. Dessutom ser vi alltför många exempel på att oseriösa och kriminella aktörer driver, infiltrerar eller har andra kopplingar till HVB. Det är stötande och oacceptabelt. Barn far illa, och skattepengar flödar ut till brottslingar. Regeringen agerar nu på flera fronter för att komma åt problemet.

Tidigare i år gav regeringen ett uppdrag till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, att förstärka tillsynen mot välfärdsbrottslighet inom omsorgen. I det uppdraget ingår att utveckla åtgärder som bidrar till kommunernas arbete mot välfärdsbrottslighet, exempelvis genom ett utökat informationsutbyte med kommunerna.

I början av oktober fick Ivo dessutom ett särskilt uppdrag att stärka tillsynen av stödboenden och HVB som tar emot barn och unga. En viktig del i detta är att Ivo ska redovisa hur myndighetens ägar- och ledningsprövning kan utökas och regelbundet genomföras i tillsynen. Dessutom ingår i uppdraget att intensifiera samarbetet med andra, Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, för att ytterligare stärka tillsynen.

Genom dessa uppdrag och andra åtgärder har regeringen avsatt 30 miljoner kronor under 2024 för att förstärka myndighetens arbete mot oseriösa och kriminella aktörer.

Det var mot den bakgrunden som jag och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall nyligen hade ett möte med ledningarna för Ivo, Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten för att slå fast vilka konkreta åtgärder som kan vidtas på kort sikt för att förhindra att kriminella bedriver denna typ av verksamhet. Vi följer detta arbete mycket noggrant.

Mattias Vepsäs fråga handlar framför allt om informationsutbytet mellan polisen och kommuner. En viktig del av regeringens arbete med att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten är att förbättra möjligheterna för centrala aktörer att utbyta relevant information med varandra. Därför river vi nu sekretesshinder i flera parallella spår.

Den 1 juli i år trädde en ny lag i kraft som innebär en skyldighet för berörda myndigheter, kommuner och a-kassor att lämna uppgifter till varandra för att bland annat motverka felaktiga utbetalningar från välfärden. Regeringen har nyligen lagt fram en lagrådsremiss om att bland annat kommuner, regioner och ett stort antal statliga myndigheter ska bli skyldiga att lämna information till brottsbekämpningen för att förebygga och bekämpa brott. I början av september tog jag emot betänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheter, där utredaren föreslår en ny, generell sekretessbrytande bestämmelse för att möjliggöra delning av information på ett helt annat sätt än i dag (SOU 2024:63).

Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att se över möjligheterna för centrala aktörer att dela den information som behövs i kampen mot den organiserade brottsligheten. När det gäller informationsdelning i de konkreta fallen har jag förståelse för kommunernas efterfrågan. Det är dock myndigheternas ansvar att bedöma vilken information som kan lämnas med hänsyn till gällande regler om offentlighet och sekretess.

Herr talman! Tack, Gunnar Strömmer, för ett intressant svar! Vi befinner oss halvvägs in i mandatperioden. Vi hade ett löfte från regeringen om mönsterbrytande åtgärder för att få bukt med den grova kriminaliteten, i synnerhet med det gängvåld och den utveckling vi har sett de senaste åren i Sverige. Om detta är vi överens. Vi behöver göra allt vi kan för att våldet ska försvinna från våra gator och torg och våra städer runt om i hela Sverige.

Men trots högt ställda löften kan vi varje dag i nyheterna ta del av nya skjutningar, sprängningar och mord. Antalet barn under 15 år som misstänks för inblandning i mordplaner har mer än tredubblats sedan förra året.

I detta sammanhang vill jag här i dag diskutera en fråga som är av största vikt: att landets kommuner med trygghet och tillförsikt ska kunna placera barn som har hamnat i kriminalitet i de HVB-verksamheter som man i dag är tvungen att upphandla eftersom det rör sig om en genomprivatiserad marknad. Inget av detta har gått åt rätt håll. Det krävs att regeringen gör mer. När det gäller den genomprivatiserade välfärden lockar den organiserade brottsligheten väldigt många att göra stora och snabba klipp.

Gunnar Strömmers svar på den fråga jag har ställt, som vi har att debattera här i dag, handlar om att vi bara i Stockholm gör upphandlingar för 200 miljoner kronor per år. Polisen avslöjade tidigare i höst att 18 av 18 granskade HVB-hem drevs av kriminella. Det pågår kriminalitet på HVB-hemmen. Denna lista har väckt stor debatt, och många frågor har ställts till regeringen i andra sammanhang - här i kammaren och också i skriftliga frågor liksom från landets kommuner - om huruvida det är möjligt att ta del av polisens lista så att vi kan undvika att placera fler ungdomar i denna miljö. Jag tänker att det är av största vikt att vi undviker det.

I Gunnar Strömmers svar pekas på en rad insatser som gjorts och kommer att göras. Av svaret läser jag ut att det handlar ganska mycket om nya samtal, utredningar och översyner. En lagrådsremiss har lämnats, och en proposition är på väg om ny sekretesslag - som Gunnar Strömmer mycket riktigt påpekar kommer den att beredas här i riksdagen.

Den som tar del av denna debatt ska dock också ha klart för sig att det i direktiven fanns en idé om ett ömsesidigt informationsutbyte. Hade vi haft en ny sekretesslag att ta ställning till, som hade kunnat möjliggöra ett ömsesidigt informationsutbyte mellan polis och kommun, hade det kanske löst detta problem. Men som jag har förstått det handlar det, i den lagstiftningsprodukt som riksdagen ska fatta beslut om, om ett ensidigt informationsutbyte, där polisen kan få ta del av viss information från skolan eller från andra myndigheter.

Vi behöver agera. Vi måste göra mer för att få bukt med den grova kriminaliteten; jag tror att vi är överens om detta. Men för varje dag vi tappar när den här regeringen inte gör det som krävs kommer gängen att stärkas.

Jag vill därför upprepa frågan: Vad avser regeringen att göra för att polisens uppgifter om gängkriminella som driver HVB-hem ska komma kommunerna till del så att de kan göra trygga placeringar av barn och unga?

Herr talman! Det är ingen tvekan om att vi måste göra väldigt mycket om vi ska kunna vända en utveckling som har fått pågå under väldigt lång tid. Vi måste slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och, förstås, få stopp på rekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken.

Vi har hela tiden sagt att det, givet under hur lång tid Sverige ignorerade effekterna av den organiserade brottsligheten och av en segregation som har fått äta sig in i vårt samhälle, kommer att ta tid att vända utvecklingen. Vi har hela tiden pekat på andra exempel. I New York tog det tio år att vända utvecklingen och trycka tillbaka gängen. I Danmark tog det ungefär lika lång tid. Sverige ligger väldigt långt efter på kurvan.

Jag önskar att det, när vi tog över efter Socialdemokraterna, hade funnits sekretessbrytande regler på plats som gjorde att polisen i det konkreta fallet kunde hantera situationen på ett annat sätt. Det gjorde det alltså inte. Nu genomför vi detta.

Det är helt riktigt att den utredning vi ärvde tog sikte på en ensidig uppgiftsskyldighet - det är ju inte ett utbyte. Det är i och för sig superviktigt för brottsbekämpningen att denna skyldighet nu kommer på plats, och vi har spetsat till den ytterligare. Men detta gjorde att vi direkt tillsatte en annan utredning, som har kommit med sina förslag om en generell sekretessbrytande regel som kommer att innebära att informationen kan gå åt båda hållen. De förslagen måste tas fram; annars kan vi inte genomföra dem. Nu är de framme, och de är remitterade. Vi kommer att jobba med att få dem på plats så fort det bara går.

Ett är nämligen säkert: Informationen måste gå åt alla håll - skola, socialtjänst, polis. Hade regelverken funnits där hade vi haft ett annat läge, men det gjorde de alltså inte efter åtta år med socialdemokratiskt styre. Nu ser vi till att detta händer, och det känns alldeles utmärkt.

Det vore också utmärkt om HVB-hemmen hade helt andra verktyg för att skapa säkra miljöer så att barnen inte kan kommunicera med omvärlden hur som helst med mobiltelefoner och surfplattor samt även när det gäller rymningar och fritagningar. Men så är det inte. De regelverk vi ärvde skapar osäkra miljöer och otillräckliga möjligheter för HVB-hemmen att ta mobiler, begränsa användning av surfplattor, genomföra kroppsbesiktningar, låsa in barn eller vad det nu kan vara. Detta ändrar vi nu på.

Jag brukar numera mest få klagomål om att vi utreder under för kort tid och har för högt tempo, men skälet till att vi ändå gör det är att vi ska ha tillräckligt bra underlag för att kunna vända på denna utveckling. Allt som inte hände under de föregående åtta åren har redan hänt eller är på väg att hända under den här mandatperioden.

Jag vill också vända mig mot förenklande beskrivningar. Är detta en generell antiprivatiseringsdebatt från Socialdemokraternas sida, eller finns det ett genuint intresse för att lösa det här problemet? Då borde Mattias Vepsä också ta in att några av de senare tillslagen mot HVB-hem har gällt offentligägda hem, exempelvis ett bolag som samägs av olika kommuner i Västsverige. Där gjorde man nyligen ett tillslag mot kriminellt ledarskap vid de kommunala hemmen.

Vi ska säkerställa att barn och unga som är på glid hamnar i säkra och trygga miljöer. Kommuner ska veta, oavsett om de bedriver egen verksamhet, om de bedriver verksamhet tillsammans med andra kommuner eller om de handlar upp dessa tjänster, att barn hamnar i säkra miljöer där det inte finns kriminella inslag.

Nu genomför vi alla de ändringar av regelverken som krävs för att kunna åstadkomma detta, och jag hoppas och tror att vi kan få ett brett stöd här i kammaren när det sker. In the meantime måste förstås de myndigheter som har ansvaret säkerställa att det sker en tillsyn och en granskning och att tillstånd dras in i de fall det finns oegentligheter och kriminella på plats. Det arbetet är igång, och när vi träffar myndigheterna gör vi det bara i akt och mening att säkerställa att de håller trycket uppe i denna oundgängliga verksamhet.

Herr talman! Vi kan ha en diskussion om det historiska ansvaret. Jag tror att den är ganska ointressant för dem som följer den här diskussionen. Vi är nu två år in i regeringens mandatperiod. Vi hade under lång tid en situation en brottsutveckling som vi gjorde allt i vår makt för att bekämpa. Det tog sig uttryck i fler poliser. Det blev 10 000 fler polisanställda och ett 80-tal straffskärpningar. Under den här mandatperioden tror jag att åtminstone 20 av 25 propositioner som vi behandlat i justitieutskottet har haft en S-stämpel i botten.

Man jobbade i kammaren och i riksdagen för att tempot skulle vara högt. Men den brottsutveckling vi ser har pågått under väldigt lång tid.

Det talas om en ensidig anti-privatiseringsdebatt. Jag vet inte om vi behöver ha någon sådan här, men det är klart att vi skulle behöva ha ett svar på hur regeringen ser på att faktiskt strypa kranen när det kommer till välfärdsbrottslighet, för det är ju en jätteintäkt för de kriminella.

I Ekobrottsmyndighetens årsredovisning kan man ordagrant läsa att det förekommer att kriminella bedriver vårdcentraler och apotek. Kriminella utnyttjar inte bara våra välfärdssystem utan har blivit en del av välfärden. Men det är inte tillräckligt att utreda och lagföra bort den ekonomiska brottsligheten; den måste också förebyggas.

I en skriftlig fråga till Camilla Waltersson Grönvall tidigare under hösten togs HVB-hemmen upp. Det är ju en genomprivatiserad marknad. Det finns offentliga verksamheter - det är vi överens om - men 80 procent är privatiserat. Det är också svårt att ha insyn och kontroll, beroende på sekretesslagar och på lagstiftning som handlar om bolags rättigheter och skyldigheter och om hur vi under årtionden har haft en ganska slapp inställning till välfärdsbolag. Det är svårt med offentlighetsprinciper, redovisningsskyldighet och i vilken omfattning man behöver ha revisorer. Allt detta behöver vi åtgärda och komma till rätta med.

Polismyndigheten larmade om att det är ett jätteproblem med släktbaserade nätverk och gängkriminella som sitter i bolagsstyrelserna. Ekobrottsmyndigheten sa några veckor senare att det är möjligt att på Blocket köpa sig rätt att driva dessa hem. Regeringen var ganska tydlig med att säga att de hemmen skulle stängas. Har det stängts några HVB-hem i Sverige, eller fortsätter gängkriminella att driva denna verksamhet?

Jag tänker att det ändå skulle vara på sin plats att få lite svar från regeringen. Har regeringen egna idéer om hur man ska göra en uppstyrning av marknaden? Vad tänker regeringen om HVB-marknaden framöver? Kommer ni att återkomma till kammaren med relevant lagstiftning för att vi ska kunna hindra kriminella från att driva HVB-verksamheter? Kommer ni att hjälpa kommuner som Stockholm och andra kommuner runt om i landet, så att de inte behöver ha en situation där man oroar sig för var dessa barn, som befinner sig i en oerhört utsatt situation, ska bli placerade?

Herr talman! Ja, det stängs HVB-hem. Tillsynen pågår i Ivos regi. Jag skulle önska att Ivo redan hade tydligare mandat, en bättre resurssättning och effektivare verktyg.

Jag tänker inte heller tjafsa om historien, men jag vill bara påminna Mattias Vepsä om att de barn som begår dessa brott och i dag är 12, 13, 14 eller 15 år gamla var 2, 3, 4 och 5 år gamla när Socialdemokraterna tillträdde. Det fordrar ändå en viss ödmjukhet när det gäller de verktyg som man har lämnat efter sig. De finns alltså inte på plats. Därför gör vi nu allt vi kan för att ändra systemet så att vi på ett helt annat sätt kan trycka tillbaka denna brottslighet.

Det är alldeles självklart att inte ett enda HVB-hem i det här landet, oavsett om det drivs av företag, kommuner eller någon annan aktör, ska ha kopplingar till eller vara infiltrerat av kriminell verksamhet. Vi ska göra allt vi kan för att se till att det också blir på det sättet.

Vi gör en lång rad saker. Till att börja med ser vi till att med de resurser och verktyg som myndigheterna har mobilisera myndigheterna i tillsynen. Allt som har kriminella kopplingar ska stängas ned. Det arbetet pågår.

Framöver gör vi en rad olika saker. Vi stärker Ivos förmåga med resurssättningen. Vi stärker deras fokus genom tydliga uppdrag. Vi river sekretesshinder. Jag håller helt med om att det måste gå information åt både hållen. Om polisen eller Ivo i det aktuella fallet - det är deras sak att svara på de frågorna - bedömer att all information inte kan delas förstår jag verkligen kommunernas frustration. Men vårt ansvar är att säkerställa att det i varje fall finns regler som möjliggör detta, och det är vi nu alltså på god väg att göra.

Vi stärker kontrollen över upphandlingen. Det är en otroligt viktig sak. Vi har lagt fram förslag om en samordnad registerkontroll hos Bolagsverket. Vi för diskussioner med SKR om att eventuellt göra andra saker för att skapa en mer sammanhållen informationsgivning till kommuner som upphandlar.

Vi vidtar olika åtgärder för att frigöra platser på Sis. Vi ser över befogenheterna för HVB-hemmen och verktygen för att förebygga denna typ av brister - allt i akt och mening att göra det som vi båda önskar, nämligen säkerställa att inga barn och ungdomar hamnar i de här miljöerna och därigenom hamnar i klorna på kriminella.

Ska vi kunna bryta den organiserade brottslighetens grepp om samhället måste vi göra flera saker samtidigt: slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen. Där finns det inget utrymme för tövan, och det är därför vi också ångar på på alla de fronter som är relevanta för att komma åt problemet.

Herr talman! Jag oroas just över detta att vi ångar på. Jag undrar hur man kan undgå att se och leva i den verklighet som väldigt många ute i landetskommuner möter varje dag, där det är allt tuffare att sköta de verksamheter som måste vara första linjen i det främjande och förebyggande arbetet.

När det gäller en ordentlig, kraftfullt utbyggd skola med vuxna som kan finnas där för barnen liksom förskola, fritidsverksamhet och civilsamhälle - allt det som bygger det starka samhället - gör regeringen allt annat än ångar på. Där har man valt att gå fram med massiva skattesänkningar för de allra rikaste i vårt land. Samtidigt har vi en eskalerande situation där våldet kryper ned i åldrarna och allt fler unga hamnar i misstänkta grova brott. Där ska de över huvud taget inte vara från första början.

Jag tänker att det finns mycket som vi socialdemokrater och regeringen kan komma överens om. När det kommer till att skärpa straff eller att punktmarkera unga som är på glid in i grov kriminalitet har vi föreslagit 1,5 miljarder för tidiga insatser för att de inte ska hamna i en situation där de behöver bli placerade.

Jag skulle vilja att vi framöver kan ta i hand på att freda vissa sektorer från privatiseringarnas negativa verkningar. När det gäller HVB-hemmen har vi ett annat förslag som vi tycker kunde vara värt att pröva, och det är att det offentliga skulle kunna driva just HVB-hemmen, som är så viktiga i arbetet med att hjälpa unga från missbruksproblematik, psykisk ohälsa och det vi har pratat om här i dag, nämligen grov kriminalitet. Det är något samhället behöver ha kontroll över. Det har vi inte i dag. Vi hoppas att vi kan ta i hand på att detta är något vi kan jobba med tillsammans.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först säga några ord om det starka samhället och välfärden. Det fanns ju en tid, även om den ibland känns ganska långt borta, då Socialdemokraterna stod upp för arbetslinjen och insåg att om det ska bli mer resurser att fördela måste också resurserna också tillskapas. Det finns ju bara ett sätt att åstadkomma detta, och det är genom att säkerställa att det är lönsamt att arbeta. Det är lätt att glömma bort att den tiden fanns när man hör hur Mattias Vepsä resonerar.

Det är klart att sänkt skatt på arbete kommer att innebära att vi får mer resurser till skolan, omsorgen, polisen och andra viktiga välfärdsverksamheter i vårt samhälle.

Nästa år kommer alltså kommuner och regioner att ha 50 miljarder mer att röra sig med, tack vare att vi framgångsrikt har lyckats bekämpa inflationen.

Allt detta gör vi samtidigt som vi investerar i familjestöd, investerar i skolsociala team och tillför socialsekreterare 8 miljarder extra för att de ska kunna ta sig an den nya socialtjänstlag som kommer att ge helt andra förutsättningar att arbeta preventivt i snittet mellan sociala insatser och rättsliga insatser - exempelvis.

Vi river sekretesshindren för att möjliggöra ett effektivare samspel mellan skola, socialtjänst och polis. Vi gör dessutom en lång rad andra reformer på kriminalpolitikens område men också på andra områden, inte minst för att en gång för alla komma åt och strypa den kriminella ekonomin, inklusive välfärdsbrottsligheten, som både dränerar skattebetalarna på ekonomiska resurser och äventyrar medborgarnas tillit till det offentliga.

Vi kan utan tvekan ta i hand om ambitionen. Jag är rätt säker på att vi kommer att fortsätta diskutera exakt vilken väg vi ska gå för att nå det angelägna målet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.