Arbetsplenum - Riksrevisionens rapport om kortutbildade arbetssökandes övergång till reguljär utbildning - 2024-10-23

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet.

En välfungerande arbetsförmedling är av central betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt, bland annat genom att den bidrar till den matchning som är nödvändig för att förkorta arbetssökandes tid i arbetslöshet.

Riksrevisionens rapport lyfter fram att många kortutbildade arbetssökande står inför betydande hinder när det gäller att ta steget in i en reguljär utbildning. Dessa individer möter ofta utmaningar som brist på vägledning, ekonomiska svårigheter och sociala hinder som kan göra det svårt att påbörja eller slutföra en utbildning.

Fru talman! När det gäller regeringens styrning av Arbetsförmedlingen i fråga om insatser för att öka kortutbildade arbetssökandes deltagande i reguljär utbildning kan vi utifrån granskningen konstatera att den varit otydlig, bland annat på grund av att uppdragen i regleringsbrevet varierat över tid och för att satsningarna på kortutbildade ibland inte gått till rätt målgrupp. Kritiken från Riksrevisionen är alltså delvis befogad.

Det viktiga är dock att komma ihåg att många av de här problemen är problem som man har ärvt av tidigare regeringar, som helt enkelt inte har haft den koll på Arbetsförmedlingen som de borde.

Fru talman! Liksom utskottet noterar vi att regeringen har vidtagit flera åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och granskning, vilket vi i Sverigedemokraterna välkomnar och även nämner i vårt särskilda yttrande i ärendet. Därefter har regeringen även aviserat åtgärder för att bland annat förbättra Arbetsförmedlingens kontrollförutsättningar, fru talman. Detta visar att regeringen engagerar sig i och tar problemen i frågan på allvar. Det har varit avgörande för Sverigedemokraternas val att inte följdmotionera under dagens punkt.

Vi följer givetvis utvecklingen noga och kommer att återkomma i andra sammanhang om det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra styrningen av Arbetsförmedlingen när det gäller arbetssökande som är i behov av utbildning.

Fru talman! Tack för ditt anförande, Magnus Persson!

Jag måste bara säga att det är lite märkligt att vi står här med den högsta arbetslösheten på decennier och att ordföranden för arbetsmarknadsutskottet inte nämner det med ett ord. Han säger inte heller någonting om läget på arbetsmarknaden.

Vi har en ökande arbetslöshet, och vi har ökande varsel. I detta läge kan man konstatera att Sverigedemokraterna är med och tar bort studiestartsstödet och sänker a-kassan - åtgärder som Socialdemokraterna anser slår direkt mot dem som redan har det svårt. När jag ändå har möjligheten måste jag ställa frågan hur Magnus Persson ser på möjligheten för långtidsarbetslösa, unga eller personer med kort utbildning att få chansen när SD är med och drar ned på de resurser som ger unga kortutbildade möjlighet att få ett jobb.

Fru talman! Jag är inte förvånad, men det är som sagt djupt oroande att den ansvarige för arbetsmarknadspolitiken, Magnus Persson, inte adresserar de här utmaningarna och de strukturella problemen. I stället kan vi konstatera att man skyller väldigt mycket på den förra regeringen och på Arbetsförmedlingen. Nu när man ändå har haft möjlighet att styra tillsammans med regeringen i två år hade jag ändå förväntat mig lite mer av utskottets ordförande. Jag hade förväntat mig att han skulle säga någonting om läget på arbetsmarknaden, situationen på Arbetsförmedlingen och om att man väljer att ta bort möjlighet och verktyg för de människor som behöver det som mest i dag.

Jag skulle alltså väldigt gärna vilja höra utskottets ordförande säga någonting om detta.

Fru talman! Det är inte det vi debatterar i dag, utan i dag debatterar vi en skrivelse. Men visst kan jag nämna några ord om det; det är inga problem.

Studiestartsstödet är en fråga som ligger i utbildningsutskottet. Jag väljer att inte beröra den, för den bereds och hanteras i utbildningsutskottet. Den frågan får de hantera.

När det gäller den höga arbetslösheten vet alla att vi har lågkonjunktur i Sverige just nu. När det gäller långtidsarbetslösheten vet vi att den beror på att vi har en importerad arbetslöshet i Sverige genom den enormt stora invandring till Sverige som Socialdemokraterna till stor del är skyldiga till, och nu när vi har en lågkonjunktur visar sig problemen.

Under en högkonjunktur kan man gömma undan människor i en massa arbetsmarknadsåtgärder, och då syns det inte. Då diskuterar man inte frågan. Men nu finns det inte företag som kan ta emot personer i exempelvis arbetsmarknadsåtgärder med mera. Facken säger nej till de nya etableringstjänsterna, till exempel. De säger: Vi tar inte emot på arbetsplatserna - vi varslar människor, och då tar vi inte emot personer. Det är alltså fackförbunden som säger nej till det, vilket är jättelätt att ta reda på.

När det gäller Arbetsförmedlingen: Äntligen börjar det bli lite styrning i den här myndigheten, vilket inte har funnits tidigare. Socialdemokraternas lösning har alltid varit att säga "Gör vad ni vill!" och skyffla in mer pengar. Man har inte ställt krav på förmedlingen. Nu ställer vi krav på vad Arbetsförmedlingen ska göra och inte göra, och det ger bra resultat. I utskottet nu senast lyssnade vi till generaldirektören om hur de kommer att jobba framöver.

Under Socialdemokraternas tid vid makten fanns det ju inte att man ställde några krav på Arbetsförmedlingen över huvud taget. Det var det som bidrog till att det blev den mest impopulära myndigheten i hela Sverige - den som hade lägst förtroende av alla. Det var för att man inte ställde krav på myndigheten, men nu ändrar vi på det.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det var ändå ett intressant svar, faktiskt - allt är sossarnas fel, allt är myndighetens fel och Sverigedemokraterna tänker inte ta något ansvar. Allt är också invandrarnas fel; vi har för många invandrare.

Låt oss konstatera, fru talman, att vi har 360 000 arbetslösa i dag. Regeringen säger själv att arbetslösheten är den högsta på decennier om vi bortser från pandemin. I går gick Northvolt ut med att man varslar över 800 arbetare. Redan tidigare har man varslat över 300. Det är inte riktigt ett svar att skylla på invandrare. Nu varslas människor. Vi har byggnadsarbetare som varslas, och vi har byggföretag som går i konkurs.

Jag hade förväntat mig att Sverigedemokraterna skulle ta ansvar - man har ändå varit med och styrt arbetsmarknadspolitiken i två år - och peka på hur Sverigedemokraterna tänker agera för att se till att de 360 000 människor som är arbetslösa i dag, oavsett bakgrund, får stöd och insatser. Det Sverigedemokraterna gör är att ta bort en utbildningsmöjlighet för väldigt många, det vill säga korttidsstudiestödet. Den frågan hänvisar Magnus Persson till ett annat utskott. Man sänker a-kassan och försämrar villkoren för människor som kommer att bli arbetslösa, vilket Sverigedemokraterna före valet ganska heligt lovade att man inte skulle göra.

Frågan kvarstår alltså: Vad tänker Sverigedemokraterna göra för alla de människor som väntar på åtgärder och insatser nu när man tar bort möjligheterna till korttidsstudiestöd och sänker a-kassan? Lägg inte ansvaret på någon annan, Magnus Persson - du är ordförande för arbetsmarknadsutskottet och är med och styr arbetsmarknadspolitiken! Jag skulle gärna vilja höra hur man ser på dessa nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och hur man tänker agera för att se till att alla dessa arbetslösa människor kan känna en viss trygghet i att de får möjlighet till stöd.

Fru talman! Jag ska uppdatera Serkan Köse: Jag är inte med och styr arbetsmarknadspolitiken, för arbetsmarknadspolitiken förhandlas inte inom Tidösamarbetet. Jag önskar att det hade varit så, för då hade det nog hänt betydligt mer.

Vi ser dock att regeringen satsar betydligt mer på exempelvis yrkesutbildningar. Vi ser hur man ska öka samarbetet med företagen och kommunerna för att utbilda på plats på företagen, vilket vi anser är väldigt viktigt.

Sedan måste man se helheten: Vi har en lågkonjunktur. Nu lyfts Northvolt fram här, och ja, det är en satsning som kollapsade. Många flaggade för att det inte skulle hålla, och det gjorde det absolut inte. Vad gäller den gröna omställningen ser vi nu att LKAB drar tillbaka enorma satsningar, vilket redovisades i dag. Man tror nämligen inte på det. Vi ser - det nämnde Serkan Köse inte - att Huskvarna varslar 400 personer i dag, på grund av digitalisering och att man flyttar tillverkningen till andra ställen. Det händer ganska mycket, och de lätta jobben finns inte kvar. Det är bara att beklaga.

Jag tror dock att vi kan vända detta. Men de höga arbetslöshetssiffrorna beror på den tidigare förda politiken. Vi har i dag väldigt många långtidsarbetslösa som på grund av en lågkonjunktur flyttas ännu längre från arbetsmarknaden. De kommer att bli ett fortsatt problem att få in på arbetsmarknaden. Tidigare regeringar har blundat för dessa personer och hur man ska få dem i sysselsättning. Man har skyfflat in dem i åtgärder, men nu finns inte de åtgärderna att tillgå eftersom företagen inte har möjlighet att tillgodose behovet. Det är vad det handlar om, och då måste man titta på andra lösningar.

Jag tycker faktiskt att regeringen tittar på andra lösningar, som att effektivisera myndigheter med mera - hela den biten - i stället för att bara skyffla runt folk i åtgärder som inte genererar någonting. Vi ser till exempel i Socialdemokraternas budget att man lyfter extratjänsterna. Dem vill man ha tillbaka som en viktig arbetsmarknadsåtgärd. Men alla vet ju att de bara utnyttjas i socialdemokratiskt styrda kommuner, där de missbrukas för att gömma undan folk i statistiken. Så vill vi inte ha det.

Den här regeringen och Sverigedemokraterna vill vara tydliga och öppna med de problem som finns. Vi försöker inte gömma dem.

Fru talman! Jag måste ändå säga att läget på svensk arbetsmarknad är oroväckande. Det är faktiskt lite tråkigt att vi bara är tre anmälda talare till en debatt om en så viktig fråga. Jag ville inleda med att understryka detta. Det är ännu tråkigare att ingen från Liberalerna är här, med tanke på att man är med och styr arbetsmarknadspolitiken och leder Arbetsmarknadsdepartementet. Jag vill ändå ha det sagt, fru talman.

Inledningsvis vill jag yrka bifall till våra reservationer i betänkandet, fru talman.

En av de mest grundläggande principerna för oss socialdemokrater är att alla som kan arbeta ska arbeta. Vi tror på en arbetsmarknad där alla oavsett bakgrund får möjlighet att bidra och försörja sig själva, men för att detta ska bli verklighet måste människor få de verktyg och den utbildning som krävs för att de ska lyckas.

Det är här Riksrevisionens rapport lyfter fram ett allvarligt problem: Endast 30

procent av de kortutbildade som anvisas till reguljär utbildning påbörjar sina

studier. Detta visar tydligt att systemet inte fungerar som det borde.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att den som bedöms behöva utbildning för att bli anställbar ska genomgå utbildning. Riksrevisionen menar att träffsäkerheten i anvisningarna måste förbättras. Det är en uppfattning vi socialdemokrater delar.

Arbetsförmedlingen behöver ta ett större ansvar för att bättre matcha individer till rätt utbildningar, med fokus på de bristyrken som finns på arbetsmarknaden i dag. Det handlar inte bara om att skicka människor till utbildningar utan även om att säkerställa att dessa utbildningar faktiskt passar individens specifika förutsättningar och behov. Dessutom måste stödet för att arbetslösa ska ta sig in på en utbildning utökas.

Fru talman! Regeringen har lagt fram ett förslag om att avveckla studiestartsstödet. Till skillnad från regeringen och Sverigedemokraterna vill vi i stället reformera studiestartsstödet och göra det tillgängligt för fler. Om man sänker den nuvarande gränsen på sex månaders arbetslöshet - precis som vi gjorde under pandemin - kan fler börja studera snabbare och därmed få en kortare tid i arbetslöshet. Det här handlar om att ge människor de verktyg de behöver för att återvända till arbetsmarknaden, inte om att försvåra för dem.

Fru talman! Många kortutbildade och långtidsarbetslösa känner osäkerhet inför att börja studera, och här har Arbetsförmedlingen en nyckelroll. Myndigheten måste ge tydlig information om vilka försörjningsmöjligheter som finns, exempelvis studiestartsstöd och CSN-lån. Genom bättre vägledning kan fler våga ta steget till utbildning och förbättra sina chanser att få ett jobb.

Men vad gör regeringen? I stället för att stärka de verktyg som hjälper människor att komma i arbete ser vi att regeringen går åt motsatt håll. Vi hör ofta företrädare för högerpartierna tala om arbetslinjen, men har de

verkligen förstått vad som krävs för att göra den till något mer än bara ett slagord? Det känns som om högern har dammat av en gammal lp-skiva från Alliansens dagar - samma retorik snurrar om och om igen, och den är lika tom på innehåll nu som då. I stället för att göra arbetslinjen till ett verkligt verktyg för att hjälpa människor in i arbete har man gång på gång dragit ned på resurserna till Arbetsförmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Högerns arbetslinje är full av ord men tom på handling.

Fru talman! Läget på den svenska arbetsmarknaden är oroväckande, för att inte säga alarmerande. Vi har i dag 360 000 människor som är arbetslösa. Bortsett från pandemin är det den högsta arbetslösheten på tio år, enligt regeringen. Sveriges a-kassors senaste siffror visar att nästan 150 000 människor nu får ersättning från a-kassan. Det är en ökning med 34 procent jämfört med samma period förra året. Hittills i år har 5,6 miljarder kronor betalats ut från a-kassan, vilket är en ökning med 43 procent. Dessa rekordstora utbetalningar visar tydligt hur allvarlig situationen är på svensk arbetsmarknad.

Vad är då regeringens svar? Jo, trots detta väljer regeringen med stöd av Sverigedemokraterna att införa en kraftig avtrappning av a-kassan efter 100 dagar. Detta är ett hårt slag mot de arbetslösa, särskilt mot dem som har svårt att snabbt komma tillbaka till arbetsmarknaden. Denna förändring riskerar att skapa ännu större ekonomisk otrygghet för de arbetslösa, samtidigt som den inte adresserar de strukturella problem vi har i dag på svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Finanspolitiska rådet har också varnat för denna politik. De har påpekat att nedskärningar av arbetslöshetsersättningen riskerar att leda till ökad ekonomisk ojämlikhet. Rådet betonar att arbetsmarknadens utmaningar kräver långsiktiga investeringar i utbildning och matchningsinsatser snarare än nedskärningar i skyddsnäten. Vi känner igen detta från tidigare högerstyren - man straffar dem som redan befinner sig i en svår situation i stället för att ge människor de verktyg och det stöd de behöver för att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Det här problemet blir ännu tydligare när vi tittar på utvecklingen inom industrin och byggsektorn. Samtidigt som arbetslösheten stiger ser vi en oroande trend med ett ökande antal konkurser och varsel. Under 2024 har antalet konkurser ökat nio månader i rad, och antalet varsel fortsätter att stiga. Trots detta förblir regeringen passiv och agerar inte. Propositionslistan är hittills tom, fru talman.

Vad gör då regeringen? Jo, man skär ned på de aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna, som vi anser är viktigare nu än någonsin.

Varje gång högern har haft möjlighet att styra har de systematiskt urholkat arbetsmarknadspolitiken och lämnat dem som behöver arbetsmarknadspolitiken mest. Hittills har deras lösning varit att fortsätta med stora skattesänkningar för dem som tjänar mest. De tror någonstans att skattesänkningar automatiskt genererar fler jobb, men den krassa verkligheten är att även Finanspolitiska rådet sågar denna politik. Rådet har varnat för att regeringens fokus på skattesänkningar - särskilt för höginkomsttagare - riskerar att underminera nödvändiga satsningar på arbetsmarknadspolitiken. Man har också påpekat att detta försvagar viktiga insatser för arbetslösa, såsom utbildning och kompetensutveckling, vilket gör det svårare att skapa långsiktigt hållbara lösningar på arbetsmarknaden.

Fru talman! Regeringens vägval är tydligt. Det handlar om fortsatta nedskärningar och skattesänkningar. Vi kan konstatera att detta inte löser de utmaningar som finns på svensk arbetsmarknad i dag.

Till skillnad från regeringen står vi socialdemokrater fast vid att utbildning och aktiva insatser är vägen framåt. Vi vill därför stärka Arbetsförmedlingen med de resurser som behövs för att man ska kunna fortsätta att ge människor det stöd de behöver. Vi vill också säkerställa att människor får rätt verktyg för att komma in på arbetsmarknaden.

Jag kan, avslutningsvis, konstatera att läget på svensk arbetsmarknad är oroväckande. Antalet varsel ökar. Exempelvis har, som jag nämnde, 840 arbetare och 338 tjänstemän nyligen varslats om uppsägning från Northvolt. Det behövs konkreta insatser för att människor ska få möjlighet att få ett arbete och inte fastna i långvarig arbetslöshet. Det handlar i det här fallet inte bara om att rädda jobb här och nu utan även om att rusta Sverige för framtidens arbetsmarknad. Vi behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik, fru talman, som ger människor möjligheter och trygghet i omställning. Vi behöver inte den passivitet som den här regeringen står för.

(Applåder)

Fru talman! Arbetslinjen kan bli lägerelden i Sverige. Alla har inte en trygg familj eller bra barndomsvänner, men alla ska kunna få en riktigt fin arbetskamrat.

Där på verkstadsgolvet i Växjö möts Ahmed från Araby och Simon från Söder. De kanske inte alltid har samma lunchlåda, men de hittar riktigt bra rutiner för att byta däck snabbt. Det visar sig att de håller med varandra om att dieselpriserna fortfarande är för höga, trots att vi både sänkt skatten och slopat den extra - extrema - reduktionsplikten. De kanske inte alltid kommer överens om vem som har bäst musiksmak, men det kan man väl leva med.

Där på verkstadsgolvet löser de många problem - inte bara för kunderna, eller för Ahmed och Simon, utan också för samhället. Människor lär sig svenska, skapar förståelse för varandra och för vad som gäller i vårt samhälle, får en egen inkomst och rekryteras kanske till V75-bolaget med kollegorna i stället för till gängkriminalitet. Jobb löser inte alla problem, men det är ingenting som blir sämre när Sverige jobbar.

Fru talman! Sverige är i en lågkonjunktur men har samtidigt tillväxt i flera sektorer. Det finns 75 000 lediga jobb hos Arbetsförmedlingen, men Sverige har 470 000 arbetslösa. Mer än hälften av dem har som mest grundskoleutbildning, och 170 000 saknar helt utbildning. Matchningsproblemen är allvarliga.

Människor utan utbildning har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och löper större risk att fastna i långvarig arbetslöshet. Det borde inte vara möjligt att vara långtidsarbetslös och utbildningslös i Sverige. Det är en sak att personer är mellan jobb en kortare tid; om man har god etablering på arbetsmarknaden ska man kanske inte tvunget sättas i skolbänken i första taget. Men om man helt saknar utbildning och dessutom har varit arbetslös en längre tid ska man utbilda sig.

Fru talman! Politiken har varit handfallen eller naiv. Samhällskontraktet, populärt sammanfattat som gör din plikt, kräv din rätt - notera ordningen - bygger på att den som är utan arbete anstränger sig för att bli anställbar, söker jobb och tar lediga jobb. När människor inte själva agerar måste det vara politikens ansvar att med drivkrafter och regler understödja arbetslinjen.

Jag var kommunalråd och ordförande i nämnden för arbete och välfärd i Växjö kommun under två mandatperioder. Nämnden ansvarade för arbetsmarknad, vuxenutbildning och socialtjänst. Vi hade heltidsaktivering som krav på motprestation för att få försörjningsstöd. Under min tid genomförde vi en omfattande växling från olika slags prefixjobb till reguljär utbildning. Aktivitetskrav och yrkesutbildning blev kyrkan mitt i byn för vår offensiva, lokala arbetslinje Växjölöftet. Vi dubblerade antalet utbildningsplatser inom yrkesvux, för att nämna ett exempel.

Vi kallade en av våra reformer för utvidgad utbildningsplikt. Nyanlända har utbildningsplikt som sträcker sig till och med grundskola. Vi menade att det borde vara utbildningsplikt för alla arbetslösa utan utbildning och att den borde sträcka sig till och med gymnasiet. Vi sa att vi hade det så. Tyvärr hindrade lagstiftningen oss från att tillämpa denna reform skarpt. Vi ville dra in försörjningsstöd för dem som var utan arbete och anvisades till utbildning men inte deltog. Lagstiftningen begränsade oss, och vi fick fel när sådana beslut överklagades. Människor blev kvar i arbetslöshet i stället för att utbildas till arbetsgemenskap och egen försörjning. Det är ett misslyckande för Sverige varje gång detta händer.

Fru talman! Beslutet att låta Arbetsförmedlingen anvisa arbetslösa till reguljär utbildning riskerar förvisso att spä på viss orättvisa inom arbetsmarknadspolitiken, nämligen den att två personer som går samma utbildning och sitter i samma klassrum kan ha helt olika ekonomiska förutsättningar. Den ena kan få bidrag från Arbetsförmedlingen medan den andra behöver ta CSN-lån. Men det är samtidigt ett steg i rätt riktning. Nu när detta infördes skulle Arbetsförmedlingen ha kunnat göra det vi ville göra som kommun, det vill säga anvisa till utbildning och dra in bidragen för den som inte anstränger sig för att utbilda sig till arbete och lämna arbetslöshet.

Riksrevisionens rapport undersöker hur effektivt detta har fungerat. Fokus ligger på styrningen av insatserna och hur de följs upp och samordnas för att säkerställa att kortutbildade får reguljär utbildning. Riksrevisionen tar upp ett flertal väsentliga brister och risker samt rekommendationer.

Regeringen har svarat i sin skrivelse om det arbete som nu genomförs. Samordningen mellan Arbetsförmedlingen, kommunerna och utbildningsaktörer brister. Därför rekommenderas formaliserad samverkan och tydlig ansvarsfördelning. Regeringen betonar vikten av utbildning till arbete och samverkan med kommunerna. Arbetsförmedlingen har nu avtal med nästan alla kommuner. Styrningen är otillräcklig och drar delvis åt olika håll. Därför rekommenderas mer enhetlig styrning. Regeringen har tydliggjort instruktionen till Arbetsförmedlingen. Målgruppen saknar vissa grundläggande kunskaper, och stödinsatserna har varit otillräckliga. Därför rekommenderas mer individanpassade förberedande insatser. Regeringen har tagit initiativ till anpassade utbildningar och kombinationer mellan yrkesutbildning och svenskundervisning. Uppföljningen och resultatkontrollen är svag. Därför rekommenderas enklare informationsutbyte och systematisk uppföljning. Regeringen understryker Arbetsförmedlingens kontrolluppgift och har avsatt extra resurser till den. Dessutom arbetar regeringen för ett enklare informationsutbyte med kommunerna.

Fru talman! Riksrevisionen konstaterar att sju av tio som anvisas till reguljär utbildning aldrig skriver in sig. Den som inte följer en anvisning ska få sanktioner, men detta genomför inte Arbetsförmedlingen. När jag läser rapporten påminns jag om en annan kravreform, etableringsreformen. Den har kritiserats för bristande resultat, men en utvärdering från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen visar att åtta av tio som inte följde den anvisade etableringsplanen slapp sanktion. Det är kanske inte så konstigt att en reform verkar misslyckad om myndigheterna inte genomför reformerna.

Uppdraget om kortutbildades övergång till reguljär utbildning kan beskrivas som en mildare form av den utvidgade utbildningsplikt vi efterfrågade. Denna reform kommer kanske också att betraktas som misslyckad eftersom Arbetsförmedlingen inte har följt de politiska besluten och Sverige tidigare hade en regering som tillät att människor gömdes och glömdes i utanförskap i stället för att ställa krav på arbetslösa och på Arbetsförmedlingen.

Det är inte bara när det gäller anvisning till reguljär utbildning som mönstret går igen. Såväl Justitieombudsmannen som Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har anmärkt på att Arbetsförmedlingen inte följer lagstiftningen och ställer krav på geografisk och yrkesmässig spridning av jobbsökande, alltså att man ska vara beredd att flytta till lediga jobb eller ta jobb i andra branscher. Arbetsförmedlingen genomför inte sanktioner, när arbetslösa utan körkort söker jobb med körkortskrav räknas det som ett godkänt jobbsök och personer som själva förlänger sin arbetslöshet slipper lagstadgad sanktion. Listan kan göras lång, men det är inte fokus för dagens debatt.

Fru talman! Inga enskilda åtgärder kommer att få ordning på Arbetsförmedlingen. Men nu finns en regering som inte blundar för problemen utan är beredd att genomföra en förändring på riktigt. Det viktigaste är att röka ut den daltandekultur som den tidigare regeringen lät få fäste på Arbetsförmedlingen och ersätta den med en ny krav- och kontrollkultur.

Arbetsförmedlingen har därför en ny generaldirektör. Maria Hemström-Hemmingsson är en erfaren och skicklig myndighetschef, och hennes forskningsbakgrund borgar för mer evidens i arbetet. Arbetsförmedlingen har en ny styrelse. Konjunkturinstitutets före detta generaldirektör leder den nya styrelsen och har en bred representation och en tydlig uppgift att få styr på myndigheten. Det finns en ny riktning, och regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen har skärpts i flera dimensioner, exempelvis har arbetet mot fusk och fel fått ökat fokus och mer resurser. Det är viktigt. Dessutom har Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen fått nya uppdrag när det gäller granskningen och tillsynen av Arbetsförmedlingen och leverantörerna.

Fru talman! Arbetslinjen återupprättas beslut för beslut. Arbetsförmedlingens daltandekultur ersätts med krav och kontroll. Arbetslösa utan utbildning ska utbilda sig till arbete, annars bli av med sina bidrag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och till en politik där vi får ordning på Arbetsförmedlingen och får ned arbetslösheten genom att utbilda dem som saknar utbildning till arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)