Interpellationssvar - Dimensionering av gymnasieutbildning - 2024-10-22

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att samtliga huvudmän tar ansvar för dimensioneringen av gymnasieutbildningen i enlighet med lagstiftningen.

Jag vill inleda med att understryka att regeringen är mån om att arbetsgivare i olika branscher ska hitta den personal man behöver för att klara sin kompetensförsörjning. Yrkesutbildning inom såväl gymnasieskola som kommunal vuxenutbildning spelar en viktig roll för att fler ska komma i arbete.

För att förbättra kompetensförsörjningen och underlätta för fler att komma i arbete prioriterar regeringen medel till fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen så att tillgången till sådan utbildning förbättras och fler snabbt kan komma i arbete. Under hösten har även en ny utbildningsform, en nationell yrkesutbildning, som regeringen har tagit initiativ till, startat. De nya utbildningarna är på gymnasial nivå och bedrivs som en pilotverksamhet under perioden 2024-2026. Utbildningsformen har sin utgångspunkt i yrkeshögskolans modell.

Regeringen satsar även på gymnasieskolans lärlingsutbildningar genom att i budgetpropositionen för 2025 föreslå en höjning av lärlingsersättningen, en kostnadsersättning till eleven som ska täcka de extra kostnader för mat och resor som en lärlingsutbildning kan medföra. Regeringen bedömer att lärlingsersättningen bör öka från 1 000 kronor per månad till 1 500 kronor per månad från och med 2025.

Regeringen har tagit emot betänkanden från Yrkesvuxutredningen (Växla yrke som vuxen SOU 2024:16) och Utredningen om framtidens yrkeshögskola (Framtidens yrkeshögskola - stabil, effektiv och hållbar, SOU 2023:31), vars förslag för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Under hösten väntas även Utredningen om fler vägar till arbetslivet (U 2022:03) lämna förslag som kommer att bidra till att trygga kompetensförsörjningen och samtidigt bidra till att fler elever ska få de kunskaper som de behöver för att bli anställbara och kunna försörja sig själva.

Riksdagens beslut om propositionen Dimensionering av gymnasial utbildning för bättre kompetensförsörjning (prop. 2021/22:159)innebär att arbetsmarknadens behov ska vägas in vid planering och dimensionering av vissa utbildningar på gymnasial nivå. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2023 och tillämpas första gången i fråga om utbildning som påbörjas 2025. Reformen innebär bland annat att när en enskild ansöker om godkännande som huvudman för gymnasieskola krävs det att utbildningen i fråga bidrar till att dels möta ungdomars efterfrågan, dels fylla ett arbetsmarknadsbehov.

När en huvudman bestämmer vilka gymnasieutbildningar eller utbildningar i den kommunala vuxenutbildningen som ska erbjudas och hur många platser utbildningarna ska ha ska hänsyn tas till såväl ungdomarnas och vuxnas efterfrågan som arbetsmarknadens behov. Detta gäller både kommuner och enskilda huvudmän. För enskilda huvudmän gäller skyldigheten med utgångspunkt i vad som följer av huvudmannens godkännande.

Kommuner har ett ansvar att erbjuda ett allsidigt urval av utbildningar. För att få ett ändamålsenligt utbud ska kommuner samverka med minst två andra kommuner när utbildningar inom gymnasieskolan och komvux planeras, dimensioneras och erbjuds. Det är inte ett krav att enskilda huvudmän ska vara med i samverkan, men regeringen anser att det inte finns något som hindrar kommunala och enskilda huvudmän från att samarbeta kring planering och dimensionering av utbudet av utbildningar. Vid en kommuns bedömning av om ett allsidigt urval erbjuds får kommunen även ta hänsyn till utbildningar som erbjuds av enskilda huvudmän med skolenheter i kommunen.

Regeringen följer noga reformens införande.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Trots att utbildningsministern har betydligt fler år här i kammaren än vad jag har får jag passa på att hälsa honom välkommen till utbildningsfrågorna.

Det är glädjande att ministern delar vår syn på hur viktigt det är att arbetsgivare i olika branscher hittar den personal de behöver för att klara kompetensförsörjningen. Tyvärr verkar det fortfarande vara ännu lite viktigare för SD-regeringen att skydda möjligheterna för friskoleägarna att tjäna pengar på gymnasieelevernas utbildning.

Ett problem jag belyser i min interpellation är att dimensioneringsreformen riskerar att köra i diket, då många fristående huvudmän inte verkar ha för avsikt att hålla sig till reformen, som ministern just redogjorde för. Från många platser i landet får jag vittnesmål från kommunala organisationer som nu arbetar med dimensioneringsfrågan.

Man kan till exempel väldigt tydligt se att antalet platser inom samhälle och ekonomi kommer att behöva minska för att anpassas efter arbetsmarknadens behov. Men de fristående skolorna avser inte att minska antalet platser - tvärtom. När de kommunala skolorna säger att de planerar att dra ned på ekonomiprogrammet får man följande svar från de fristående skolorna: "Vad bra! Då kan vi utöka med en ekonomiklass hösten 2025." De ser en möjlighet att öka sin marknadsandel snarare än att ta ansvar för att eleverna får del av ett utbud som motsvarar arbetsmarknadens behov.

I Skolverkets enkät om arbetet med reformen svarar nästan hälften av kommunerna att de fristående huvudmännen är ett stort problem för genomförandet av dimensioneringsreformen.

Fru talman! Vad svarar utbildningsministern på min fråga? "Regeringen följer noga reformens införande." Men vad har statsrådet sett när han noga följer reformens införande? Ser inte Johan Pehrson de problem som vi socialdemokrater får starka signaler om från olika håll runt om i landet? Ser han inte att det riskerar att bli ytterligare ett område där borgerligheten har varit för naiv? Ser han inte, för att använda ministerns egna ord, de charlataner som bara vill tjäna pengar på eleverna genom att erbjuda så många platser som möjligt på de billigare studieförberedande programmen?

Fru talman! Det var förvisso den tidigare socialdemokratiska regeringen som lade fram propositionen om dimensioneringsfrågan på riksdagens bord, men nu är det Johan Pehrson som har ansvaret för reformens genomförande. Jag är allvarligt oroad av de signaler som kommer avseende införandet av reformen.

I interpellationen frågade jag vilka åtgärder ministern avsåg att vidta, för jag förutsatte att han delar min oro för att reformen inte kommer att fungera när inte alla tar ansvar i enlighet med lagstiftningen. Men jag får omformulera min fråga: Ser inte utbildningsministern de problem som har uppstått i arbetet med införandet av reformen och att många fristående huvudmän inte verkar ha för avsikt att vare sig bry sig om arbetsmarknadens behov eller elevernas rätt till en utbildning som faktiskt gör dem anställbara?

(Applåder)

Fru talman! Jag välkomnar utbildningsministerns svar och hans fokus på kompetensförsörjning efter några minst sagt stapplande år. Det är intressant att statsrådet säger att regeringen prioriterar fler platser inom YH och yrkesinriktad vuxenutbildning. Men hur det än trixas med siffrorna - först drar man ned, och sedan lägger man tillbaka lite grann vartefter - är faktum följande: År 2022 lade den socialdemokratiskt ledda regeringen över 5 miljarder på vuxenutbildningen. Det är mycket mer än anslaget för 2025. I de flestas värld, i varje fall i min, innebär mindre resurser färre platser, inte fler.

Ingen ska tvivla på att engagemanget och ambitionerna i dessa frågor hos mig och Socialdemokraterna är mycket stort. Under våra år i regeringsställning tredubblade vi finansieringen till yrkesutbildningar inom komvux och dubblerade den till yrkeshögskolan. Vi satsade på kombinationsutbildningar, ökade valideringen, satsade på språkträning och införde en rätt till komvux. Vi satsade på lärcentrum, och vi införde ett försök med branschskolor, ett koncept för utbildningar inom smalare branscher och yrkesområden.

Jag är stolt över att vi lade om utbildningspolitiken med hänsyn till arbetsmarknadens behov och att riksdagen röstade igenom den reform som vi debatterar i dag. Lagen är på plats, och det pågår ett omfattande arbete ute i landet. Det är mycket arbete och mycket samverkan. Men vi får också oroande signaler, både från olika håll ute i landet och från olika branscher. De är oroliga för hur det här ska gå. Jag hoppas att signalen också har gått till departementet. Regeringen måste följa detta noga, så som ministern säger. Men reformen måste också vårdas och utvecklas.

En annan sak som kan störa planerings- och dimensioneringsarbetet är den nya utbildningsformen nationell yrkesutbildning. Den vuxenutbildningsutredning som vi tillsatte fick ett tilläggsdirektiv efter regeringsskiftet om att titta på detta. Regeringen väntade inte på att utredningen blev klar utan startade en pilot, satte igång det, helt enkelt. Man gav ett uppdrag till YH, till en början utan någon förordning. Och så kan man ju göra. Man kan testa saker. Man kan göra piloter. Men någon ordning och reda måste det vara, tycker jag.

Nu har utredningen varit på remiss. Det är många remissinstanser som är negativa till det här förslaget. De säger att de inte ser något behov av en ny utbildningsform och pekar på risker för att det blir konkurrens mellan den nya yrkesutbildningen och yrkesvux och för att det blir svåröverskådligt för elever och arbetsgivare med parallella system inom samma utbildningsform. Flera förordar satsningar på yrkesvux, precis som utredningen föreslår. SKR avstyrker, liksom enskilda kommuner och regioner, de tre fackliga centralorganisationerna med flera. Jag tycker att det är intressant att en så tung instans som Industriarbetsgivarna säger att de tycker att det här inte ska genomföras.

Jag vill fråga ministern: Har de orossignaler som både jag och Paula Örn framför här i kammaren nått Johan Pehrson? Har regeringen en ambition att vårda och utveckla reformen? Hur ska den nya yrkesutbildningen kunna ingå i dimensioneringsarbetet?

(Applåder)

Fru talman! Jag är den förste att understryka vikten av att man förändrar friskolesystemet rätt kraftigt. Det borde ha skett tidigare, men den tidigare regeringen kunde under åtta år inte samla en majoritet för detta. Nu är min absoluta bedömning att det finns en majoritet. Vi får se vad oppositionen kommer att säga om detta, men visst stöd hoppas jag att vi kan få. Det är klart att det finns en och annan friskolemagiker som i dag bedriver skolor på ett sätt som är oacceptabelt, för att använda ett politiskt kraftord.

Tillbaka till frågan om satsningar! Jag har väl sagt några gånger här att man måste skilja på de insatser som gjordes under pandemin och de förslag som den avgående socialdemokratiska regeringen hade för kommande år. Det sista besked man lämnade var ju att pandemin hade upphört och att man hade för avsikt att inte planera in fler kurser. Från det normalläget menar jag fortfarande att vi gör stora satsningar. Sedan har jag stor respekt för att man tycker att det kan göras ännu större satsningar.

Vad gäller just yrkeshögskolan tycker jag att det är viktigt att lyfta fram att denna utbildningsform spelar en stor roll, framför allt lite högre upp i utbildningspyramiden. Vad som sades här om ökat fokus på validering kvarstår. Det är det ju väldigt svårt att vara emot. Vi jobbar med branschskolor för att få in näringslivet i utbildningssystemet, inte minst privata aktörer som vet vilka krav som finns i arbetslivet och jobbar ihop med till exempel kommuner för att möjliggöra att det finns god tillgång på exempelvis maskinentreprenörer. Det är väldigt välkommet.

Vi ser också hur man i vissa kommuner har nära samarbete med stora industrier. Vi har sett det i Västerås, där det fortfarande förekommer. Vi ser det i Ludvika med Hitachi. Sandviken är ett annat sådant exempel. Kommun och industri jobbar nära för att se till att individen har möjlighet att få arbete efter utbildningen och för att tillgodose det behov som finns av kompetensförsörjning i industrier som är viktiga för regionen och nationen.

Min utgångspunkt är att jag tänker gott om Socialdemokraterna. Om man genomför den här reformen, som ska börja tillämpas med full kraft om ett par månader, måste vi se hur det går. Men om frågan är om jag också får signaler om brister i det svenska utbildningssystemet i allmänhet och på detta område i synnerhet är svaret ja. Man har inte riktigt vårdat grunderna för den svenska kunskapsnationen. Därför jobbar vi nu med ett ökat fokus på inte minst grundskolan men också på att gymnasiet ska få möta en bättre framtid. Jag hoppas kunna få återkomma i frågan. Som jag sa har detta inte börjat gälla än, men vi följer det mycket noga.

Fru talman! Det var skönt att höra att ministern delar den problembild som vi ser gällande riskerna med införandet av reformen.

Däremot är jag lite fundersam över ministerns hyllande av branschskolorna, som regeringen har valt att stoppa försöket med. Det är ju välkommet om ministern nu i stället delar vår syn att branschskolorna är en viktig del av yrkesutbildningspaketet. Det är i så fall ett välkommet besked.

Men för att återgå till gymnasieskolan och dimensioneringen blir det nu ändå så att de kommunala huvudmännen riskerar att hamna i en helt omöjlig situation. Antingen får de bryta mot lagen för att fortsätta kunna konkurrera och ge studieförberedande program, eller så kan vi få en situation där man inte kan läsa till exempel samhälle eller ekonomi på en kommunal gymnasieskola. Är det valfrihet, Johan Pehrson, att det inte ska finnas några kommunala skolor som ger annat än yrkesprogram?

När de fristående skolorna bibehåller och väljer att öka sina platser på de mer lukrativa programmen är risken att det är de kommunala skolorna som får stå för yrkesprogrammen, de program som vi vet behöver öka. Det är de programmen som leder till jobb där bransch efter bransch skriker efter arbetskraft. Men vi får alla gemensamt erkänna att vi inte har lyckats göra dessa program tillräckligt attraktiva i våra unga människors ögon.

Kanske kan återinförandet av grundläggande behörighet, som så olyckligt togs bort av ministerns företrädare Jan Björklund, bidra till att öka attraktiviteten för yrkesprogrammen igen. Unga människor vill inte stänga dörrar till framtiden.

Vi måste också göra mycket mer för att fler unga ska se möjligheterna med gymnasial yrkesutbildning. Branscherna måste göra mer för att öka attraktiviteten genom goda arbetsvillkor och möjligheter. Vi vill ju att unga människor ska välja yrkesutbildning för att det är där de ser framtiden. De måste också få förutsättningar att göra informerade val. Jag är ganska säker på att de flesta ungdomar tror att när det erbjuds ett antal platser betyder det också att det är en utbildning som leder till jobb. Just nu riskerar vi att lura ungdomar in i utbildning som leder till arbetslöshet.

Det verkade som att vi var helt eniga om tanken med reformen, eftersom Liberalerna helt stod bakom den när den röstades igenom i riksdagen. Men frågan är ju ändå nu: Hur tänker utbildningsministern agera för att reformens intentioner ska bli verklighet?

Jag lyssnade på statsrådets lördagsintervju, och där var han mycket tydlig med att det finns regelverk som gör att friskolemagikerna kan tjäna pengar på att inte erbjuda bibliotek eller labbsalar. Då kanske man kan tänka att det inte ska vara möjligt för dessa friskolecharlataner att tjäna pengar på att lura in ungdomar i program på program som inte leder till jobb. Till exempel kunde ministern ställa krav på att de fristående huvudmännen ska ingå i de samverkansområden där det krävs att de kommunala skolorna ska ingå.

Ministern säger också att han ser behov av sanktioner. Då kan man fråga Johan Pehrson vilka sanktioner som skulle kunna riktas mot skolor som till exempel väljer att öka antalet platser på ekonomiprogrammet när vi ser att det behöver minska. Kommer det att bli någon action från utbildningsministern, eller är det som man kan befara: mycket snack och lite verkstad?

Fru talman! Här gäller det att snälltolka, tänker jag. ME-skolor och alla gymnasieskolor där det finns en samverkan med arbetslivet är jättebra. Jag talade om branschskolor. Det finns en i Åsbro, nära Örebro för övrigt. Det finns en billackeringsskola i Falun. De utbildar två tredjedelar av branschens behov.

De kommer att lägga ned. Det finns inte några sökande, eftersom regeringen lade ned branschskoleförsöket. Jag snälltolkar. Jag ser fram emot ett nytt förslag. Kalla det något annat om namnet är obehagligt. Men jag tror på det. Det blir ett nytt förslag. Det är jag säker på.

Jag fick inte något svar på frågan om nationell yrkesutbildning. Hur ska det synkas med dimensioneringsarbetet som pågår därute i regioner och kommuner?

Fru talman! Jag tackar verkligen för snälltolkningen. Det uppskattas och noteras.

Jag är också glad att vi kan vara överens om att inte minst industrins viktiga brygga in i vanliga gymnasieskolan och också på yrkesvuxsidan är viktig. Här skapas det förutsättningar för människor att komma i egen försörjning och få egen makt över sina liv och att lösa kompetensbrist i branschen. Det gäller till exempel maskinentreprenörer, men det finns också andra.

Som jag sa i mitt svar är det ingenting som hindrar att det sker en samverkan. Även om jag noterar att det är bistert på vissa håll mellan olika aktörer i en kommun finns det andra exempel på att det kan se lite bättre ut. Jag tycker att man ska ha ett samarbete om detta.

På det mer filosofiska planet kan man säga att intresset från kammaren, och inte mig själv på något sätt undantagen, över att styra utbildningen och vad man lär sig är omfattande. Men jag är kraftigt omkörd i vänsterfilen av socialdemokraterna. Det är tur att detta inte gäller den tidigare interpellationsdebatten om akademisk frihet. Det är en stor skiljelinje där som vi alla är överens om.

Självklart är det jätteviktigt att många samverkar så att intresset ökar att läsa mer av yrkesutbildningar. När jag är ute på gymnasier med utbildningar på yrkesnivå möter jag unga människor som har det ganska tufft. De kämpar på med sin yrkesutbildning.

Oavsett om de ska bli byggare, betongare eller elektriker vet vi att det är viktiga yrken som behövs. Det är starkt efterfrågat och ger goda möjligheter till egenmakt i livet för individen, och Sverige behöver som sagt byggas grönare.

Men jag ser också att de har det tufft. Defaultläget att de också ska klara det högskoleförberedande är kämpigt. Det säger i varje fall de killar och tjejer som jag sitter ned med öga mot öga. De måste anstränga sig enormt. Det jag vill, och det jag utgår från att deltagarna i interpellationsdebatten vill, är att vi undviker att någon slås ut på grund av detta.

Det gäller att man i så fall ser till att använda sig av möjligheten att ha en studielättnad för att senare i livet kunna utbilda sig. Den möjligheten finns, men den är ganska svår att leverera på. Det är ett starkt utgångsläge att man i dag ska läsa detta. Jag träffar också branschen, som säger att detta förut var ett hinder. Nu har vi genomfört detta, och jag stöder det till fullo. Nu får vi se till att vi levererar på det.

Det viktigaste är - ska jag avsluta med, innan jag säger att jag följer frågan - att unga människor går en gymnasieutbildning. Vi vet att om man har klarat en gymnasieutbildning har man betydligt bättre chanser att klara sig i livet och att få någon anställning över huvud taget. Vi vet att det är helt avgörande.

När jag säger att jag ska följa frågan handlar det också om hur pilotprojekten ska jackas i. Här finns det också en dimensioneringsfråga. I grunden är det just nu viktigt med många vägar in till utbildning. Vi vet att det är för många som i dag inte kommer in på någon utbildning. En mångfald skadar i sig inte något.

Fru talman! Tack återigen, utbildningsministern.

Det var en viktig reform, och vi ser nu att det riskerar att gå helt fel. Vi var kanske inte så tydliga som vi socialdemokrater hade önskat när propositionen lades på riksdagens bord. För att citera utbildningsministern är det ibland sött och salt i samarbeten. I vårt fall var det väl mer salt än sött, eftersom vi var tvungna att lämna de fristående huvudmännen utanför den tvingande samverkan.

När vi nu ser att det inte fungerar, att de inte är med i den tvingande samverkan, vore det då inte lämpligt att ministern tar ansvar och ser till att vi ändrar, tweakar, reformen så att vi får med de fristående huvudmännen i samarbetet? Det fungerar på några platser, till exempel i Göteborgsregionen, som jag kommer ifrån. Där är de fristående huvudmännen med. Då är det rimligt att vi ställer krav på alla huvudmän att vara med.

Det är också rimligt att ministern svarar på: När utbildningsministern följer reformen så noga, vad drar utbildningsministern för slutsatser? Vad vidtar han för åtgärder? Vad kommer det för förslag från regeringen?

Jag avslutar med att återgå till den berömda lördagsintervjun. Det är intressant att ministern där uttalar sig mycket som Liberalernas partiledare. Men i den här kammaren är utbildningsministern ändå utbildningsminister och företräder regeringen.

Då blir det intressant att höra: Vad tänker regeringen göra? I vilka frågor har utbildningsministern regeringsunderlaget med sig för att vidta åtgärder när det gäller friskolorna?

Vi socialdemokrater står redo att samarbeta alla dagar i veckan för att reglera detta på riktigt. Men från regeringens sida verkar det just nu vara mest snack och väldigt lite verkstad.

(Applåder)

Fru talman! Det gläder mig att många lyssnar på Ekots lördagsintervju. Det borde fler göra. Det gäller inte bara intervjun med mig.

Det är en viktig sak att man tar ansvar för samarbeten generellt sett. Det gäller oavsett om det gäller den stora skattereformen som dåvarande Folkpartiet, Liberalerna, genomförde om vikten av hälften kvar. Det är lätt att man snabbt springer ifrån och säger att de andra är konstiga, att de inte ville, hit och dit, och så backar man från det man var överens om. Det kan hända. Om verkligheten förändras får man byta åsikt. Att utbildning ska löna sig är dock knappast en åsikt som man borde byta.

Propositionen är Socialdemokraternas. Vi känner att det inte är det som är det största problemet med svensk utbildningspolitik. Vi följer utvecklingen noga. Det är inte minst som jag sa, och som Paula Örn bekräftar, att man inte minst i den goda Göteborgsandan kan lösa detta på kommunal nivå.

Det är den tanken man har. Det ser olika ut runt om i Sverige. Därför utgår man från att det ligger i alla kommunala skolansvarigas intresse att ha ett bra samarbete också med andra aktörer, oavsett om det är ett företag eller en stiftelse.

Jag har till uppgift att se till det som börjar gälla 2025. Det är ett år som inte har inträffat än, vill jag understryka. Det är alla med på. När vi ser hur det går är det klart att vi följer den här reformen precis som vi följer andra. Det ska leda till en förstärkning och till att fler unga människor får en gymnasieutbildning som helst leder till jobb.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.