Interpellationssvar - Entledigande av nämndemän - 2024-10-15

Fru talman! har frågat mig hur jag och regeringen kommer att säkerställa att nämndemän inte blir av med sina uppdrag på oskäliga grunder.

Jag vill börja med att slå fast att ett oberoende domstolsväsen är ett fundament i vårt demokratiska samhälle. Kravet på oberoende och opartiska domstolar och domare har ställts upp till skydd för den enskilde medborgaren. Den som får sin sak prövad i domstol ska kunna känna sig säker på att saken blir behandlad enligt gällande rätt och utan påverkan av ovidkommande intressen. Det är oerhört viktigt att allmänheten känner förtroende för att domstolarna är oberoende och att det inte finns någon risk för exempelvis politisk påverkan.

Nämndemännen är representanter för allmänheten i domstolarna och fyller i den rollen en viktig funktion. Genom sin medverkan och insyn i den dömande verksamheten bidrar nämndemännen till att upprätthålla förtroendet för domstolarna och stärka deras legitimitet. För att syftet med medverkan av nämndemän ska uppnås måste de personer som verkar som nämndemän vara lämpliga för uppdraget. I detta ingår att nämndemän, precis som juristdomare, ska vara omdömesgilla, opartiska och sakliga. Även om nämndemän utses av de politiska partierna är nämndemannauppdraget inte ett politiskt uppdrag.

En nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig vara olämplig för uppdraget ska entledigas. Beslutet om entledigande fattas av domstol utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid prövningen gäller grundlagens krav på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Ett beslut om entledigande kan överklagas till Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag.

Grunderna för entledigande av nämndemän är tydligt reglerade i lag, och det är upp till domstolarna och Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag att använda reglerna. Som jag redogjorde för i ett svar på en riksdagsfråga för ett par veckor sedan har jag fullt förtroende för hur de hanterar den uppgiften.

Fru talman! Det svenska nämndemannasystemet har sina fördelar och nackdelar, vilka kan diskuteras i all oändlighet. Faktum kvarstår dock att det är de politiska partierna som utser nämndemän och att mångfalden av partier medför att nämndemännen har olika politiska uppfattningar.

Nyligen avskildes en nämndeman från sitt uppdrag i Förvaltningsrätten i Göteborg med hänvisning till att nämndemannen hade delat invandringskritiska inlägg i sina sociala medier. Nämndemannens politiska uppfattning ska enligt domen innebära att han i migrationsfall är jävig och därmed olämplig att fortsätta sitt uppdrag.

Entledigandet av nämndemän som privat uttrycker invandringskritiska åsikter kan sätta en boll i rullning som skulle kunna utmana hela systemet. Om negativa åsikter när det gäller invandring i allmänhet innebär att personer som uttrycker dessa inte är lämpade att delta i migrationsmål eller att över huvud taget tjänstgöra som nämndemän i förvaltningsrätten är det heller inte lämpligt att personer som uttryckt åsikter om fri invandring eller om en värld utan gränser ska döma i migrationsmål. Dessa personer får i så fall anses vara jäviga åt andra hållet.

Min uppfattning är att denna typ av entledigande skadar förtroendet för såväl nämndemannasystemet som nämndemannakåren och leder till en situation där personer på alltmer oskäliga grunder kan skiljas från sitt nämndemannauppdrag.

I beslutet om entledigande av den nämndeman vars situation jag tar upp i min fråga står det att han "på offentliga sociala medier publicerat inlägg där han bland annat skriver att det pågår ett folkutbyte i Sverige, att massinvandring slår sönder gemenskapen som är en förutsättning för tillit mellan människor, att det pågår en destruktiv mångkulturell samhällskollaps och ställt frågan ''när ska ni börja utvisa dessa missanpassade invandrare då?''".

Ja, i vilket sammanhang nämndemannen hade ställt den retoriska frågan på slutet framgår inte, men kanske var det i samband med korankravallerna våren 2022, där över 100 personer dömdes efter stenkastning mot polis, stöld, uppeldande av polisbilar och allmänt kaos i förorten. Där är frågan inte orimlig, för hur många av dessa har utvisats från Sverige? Svar: inte en enda.

Låt oss ta upp de andra påståendena. Att en hög invandring till Sverige på sikt leder till att befolkningssammansättningen förändras och att andelen svenskar blir mindre är ett statistiskt faktum. Att massinvandring har slagit sönder gemenskapen i vissa områden i Sverige kan säkert även en och annan moderat hålla med om. Och när det gäller påståendet att det pågår en mångkulturell samhällskollaps kan vi ju diskutera hur befolkningssammansättningen ser ut i de områden som har störst problem i Sverige och i västvärlden.

Jag tvivlar inte på att förvaltningsrätten ofta fattar rätt beslut vad gäller entledigandet av nämndemän. Det finns säkert många fall där det är ett fullt rimligt beslut. Men faktum är att inget som nämns i beslutet rörande den person jag nu talar om strider mot Sverigedemokraternas politiska uppfattningar.

Med anledning av detta ställer jag följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer: Ska det vara möjligt för en person som är nämndeman i förvaltningsrätten att offentligt torgföra sverigedemokratisk politik och samtidigt behålla sitt nämndemannauppdrag?

Fru talman! Tack Pontus Andersson Garpvall för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Detta handlar i högsta grad om domstolarnas oberoende, domarnas integritet och kravet på opartiskhet och saklighet i våra domstolar, och det är ju ett grundackord i hela vår demokratiska rättsstat. En viktig utgångspunkt är att de som väl blivit utsedda till nämndemän av de politiska partierna inte längre är företrädare för något parti. De är domare i precis lika hög grad som de lagfarna juristdomarna, och samma krav på saklighet, opartiskhet, oberoende och lämplighet gäller för nämndemän som för lagfarna juristdomare.

Både en lagfaren juristdomare och en nämndeman har naturligtvis en grundlagsskyddad yttrandefrihet. Det finns inget förbud i lagstiftningen mot att de uttrycker politiska uppfattningar, och det är inte heller något som framgår av de lagar och regler som reglerar när en domare ska stängas av eller entledigas.

För mig är det viktigt att slå fast att varken regeringen eller riksdagen gör dessa bedömningar. Det är en viktig del av vår demokratiska rättsstat att det är domstolarna och särskilt utpekade organ, på behörigt avstånd från den exekutiva regeringsmakten, som ska göra dessa bedömningar. Därför kommer jag inte att värdera omständigheterna i detta konkreta fall, lika lite som i något annat fall. Det ankommer inte på mig att göra det, och det vore dessutom i strid med vår konstitutionella ordning.

Under förra året, 2023, entledigades 42 nämndemän på domstolarnas initiativ, och 15 nämndemän stängdes av. Om man tittar på tidigare fall av entlediganden ser man att det är olika slags grunder när det gäller olämplighet. Ibland har det rört sig om inlägg på sociala medier eller i tidningar, svårigheter att hålla sig vaken under förhandling eller olämpliga kontakter med parter i mål. Dessa omständigheter som är ägnade att ifrågasätta en domares opartiskhet gäller på samma sätt för juristdomaren som för nämndemannen. Det är så man måste förstå nämndemannarollen.

Bedömningen av vad som är olämpligt eller inte kan man naturligtvis ha en debatt och en diskussion i samhället om. Men prövningen och avvägningen i det konkreta fallet måste göras av domstolar, annars äventyrar vi ett fundament i vår demokratiska rättsstat, nämligen domstolarnas oberoende och integritet i förhållande till exempelvis den politiska makten.

Fru talman! Jag har full förståelse för att ministern inte uttalar sig om enskilda fall. Det är fullt rimligt och riktigt, utan jag försöker tala mer i generella termer.

Inför denna debatt tog jag mig friheten att gå genom lite dokument över invalda personer i förvaltningsrätten i en av Sveriges regioner. Jag behövde inte söka länge innan jag hittade Facebookprofiler där personer verksamma i förvaltningsrätten har eller har haft exempelvis "Refugees Welcome" på sin profilbild. Ska dessa personer också entledigas från förvaltningsrätten eller inte få döma i migrationsmål? De har ju uppenbarligen uppfattningen att människor i högre utsträckning ska välkomnas till Sverige, att reglerna är för hårda och att utvisningar är problematiska. Är de då lämpliga som nämndemän?

Jag hittade en person som hade delat den förra socialdemokratiska statsministern Stefan Löfvens inlägg om att hans Europa inte bygger murar. Är denna person lämplig att döma migrationsmål?

Frågorna är retoriska men inte orimliga. Jag ställde inte min fråga för att diskutera ett enskilt fall utan för att diskutera mer övergripande. Jag själv, många av våra förtroendevalda och många av våra väljare ser det som problematiskt att personer som offentligt uttrycker invandringskritiska åsikter inte anses vara lämpade. De representanter som blivit invalda som nämndemän för Sverigedemokraterna i förvaltningsrätten ser det som att deras yttrandefrihet begränsas och att de på godtyckliga grunder kan sparkas ut från sitt förtroendeuppdrag.

Min uppfattning är att en persons personliga uppfattningar inte behöver krocka med personens förmåga att som nämndeman döma korrekt. Även om Sveriges migrationspolitik nu är en av EU:s hårdaste måste vi kunna lita på att de nämndemän som är invalda av mer invandringsvänliga partier dömer korrekt. När migrationspolitiken blir ännu hårdare måste vi fortfarande kunna lita på att de gör sitt jobb.

Med det sagt: Jag tvivlar på att det inte finns mängder med asylaktivister inom Migrationsverket, som är nämndemän i förvaltningsrätten eller som på annat sätt har uppdrag inom det svenska rättssystemet. Min övertygelse är att det finns mängder med personer på strategiskt viktiga positioner som genom sin politiska uppfattning förenklar invandring till Sverige. Man ser mellan fingrarna på uppenbara tvivelaktigheter och tolkar lagstiftningen på ett så generöst sätt som möjligt.

Sverige har nu, med Sverigedemokraterna och den nya regeringen, en nettominusinvandring. Det är fler som lämnar Sverige än som kommer hit. Förmodligen kommer den situationen att fortsätta, inte minst med de nya lagar som Sverigedemokraterna och den nya regeringen nu genomför.

Ser ministern asylaktivister och möjliggörare för invandring till Sverige inom Myndighetssverige och rättsväsendet som ett hinder för att nå de mål som regeringen har för att begränsa invandringen till Sverige?

Fru talman! Pontus Andersson Garpvalls ingång i denna diskussion var att vi ska värna opartiskheten och de oberoende domstolarna, att domare - oavsett om det är lagfarna juristdomare eller nämndemän - naturligtvis har en grundlagsskyddad yttrandefrihet och att prövningen av olämpligheten i ett konkret fall ska ske på behörigt avstånd från politiken genom domstolarna eller i den överklagandeinstans som finns på detta område. Så långt är jag helt och hållet med.

Nu tycker jag att vi mer närmar oss en debatt som handlar om att misstänkliggöra, höll jag på att säga, en stor del av dem som är verksamma i våra domstolar, våra myndigheter eller i våra kommuner och regioner. Då är jag inte längre med.

Min utgångspunkt är nämligen att det vi har att värna här är opartiskheten och oberoendet i våra domstolar. Den diskussion vi för är naturligtvis relevant i vårt samhälle, men i oberoendet för domstolarna ligger det att det är där bedömningarna av lämpligheten måste göras. Det är däremot inte en godtycklig process, utan den är lagbunden. Det är lagarna och reglerna på detta område som har använts av domstolar när de, i det enskilda fallet, har gjort en bedömning av om en enskild domare eller en enskild nämndeman är lämplig eller inte. Jag har ingen anledning att misstro domstolarna i det arbetet.

När det gäller våra myndigheter tänker jag inte, så att säga, öronmärka enskilda medarbetare utifrån eventuella politiska uppfattningar. Min övertygelse är att medborgarna har rätt att förvänta sig att alla, oavsett politisk uppfattning, förstås är välkomna att arbeta i offentlig förvaltning eller i våra domstolar under förutsättning att de är beredda att leva upp till grundlagens krav på opartiskhet och saklighet. För domare handlar det om att inse att det med oberoendet naturligtvis kommer ett ansvar i utövningen av detta förtroendeuppdrag. Det är inte ett valt förtroendeuppdrag från politiska partier, men det handlar naturligtvis om ett förtroende gentemot medborgarna i fråga om att förvalta detta oberoende. Med det kommer också krav på att själv uppträda opartiskt och oberoende på olika sätt.

Min erfarenhet, om man nu ska luta sig mot den, är att den svenska statsförvaltningen är full av människor som röstar på olika partier men som faktiskt är besjälade av att varje dag gå till jobbet och arbeta för det som majoriteten av svenska folket har röstat igenom i allmänna val.

Det råder ingen tvekan om att delar av den politik som vi är överens om, inte minst när det kommer till migrationen, för flera framstår som kontroversiell. Flera har säkert röstat på andra partier för att motsätta sig ett genomslag för den. Men min erfarenhet, två år in i regeringsarbetet, är att jag är helt ointresserad av vad enskilda medarbetare i våra myndigheter röstar på.

Min erfarenhet är att de allra flesta är besjälade av att hjälpa till att genomföra det som svenska folket har röstat fram i allmänna val. Jag är övertygad om att de kommer att fortsätta att vara det om vi får förnyat förtroende efter nästa val. Blir vi utkastade har de ett annat uppdrag: att se till att få genomslag för det som folkviljan då har gett uttryck för. Det är för mig faktiskt det mest grundläggande intrycket av dem som nu arbetar i förvaltningen. Detta tycker jag att vi ska vårda ömt och inte misstänkliggöra.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaren! Jag ska återknyta till mina tidigare anföranden. Vi kan lyfta frågan om korankravallerna under våren 2022. Över 100 domar har lett till att inte en enda har utvisats från Sverige trots att flera dömts till långa fängelsestraff.

Det som ofta gagnar dessa personer är att de anses ha en stark anknytning till Sverige och att de därför inte bör utvisas. Min uppfattning är att deras anknytning är helt irrelevant. Begår man brott i Sverige och saknar svenskt medborgarskap har man förbrukat sin rätt att vara här. Vid grova brott, som i vissa fall här, bör det även vara möjligt att dra in deras medborgarskap. Och de bör aldrig kunna återvända till Sverige.

Nu är detta egentligen inte en fråga som tangerar just detta ämne, men eftersom ministern svarat på mina förra frågor på ett bra sätt tänkte jag inte dra ut den diskussionen mer.

I Tidöavtalet är vi överens om att mindre hänsyn ska tas till anknytning till Sverige vid prövning av utvisningsfrågan. Det var ett av problemen vid korankravallerna att just anknytningen i många fall ansågs vara så pass stark att många fick stanna i Sverige.

Tror justitieministern att lagstiftningen i slutet av denna mandatperiod kommer att vara så pass stark att betydligt fler personer som inte är medborgare i Sverige och som gör sig skyldiga till brott kommer att utvisas från Sverige?

Fru talman! Jag svarar gärna rakt på den frågan: Ja, det tror jag. Det är min övertygelse att det är viktigt att det också blir på det sättet.

När det gäller det sakpolitiska innehållet i de frågor som Pontus Andersson Garpvall har lyft är vi överens om tagen. Sedan ankommer det på oss som regering och som lagstiftare att utforma reglerna på ett sådant sätt att det blir lätt att göra rätt för den som använder reglerna i praktiken och att lagstiftarens intention med reglerna blir tydlig och att detta har stöd i regler som i det konkreta fallet kan ge det avsedda resultatet - självklart med respekt för grundläggande fri- och rättigheter och rättssäkerhetsintressen. Det är en given utgångspunkt. I den delen är vi förstås överens om tagen.

Det som dagens interpellationsdebatt gäller är frågan om oberoendet i våra domstolar och oberoendet för de enskilda domarna. Och det handlar om frågan om huruvida yttrandefriheten gäller även för domare, oavsett om det är nämndemän eller lagfarna domare. Så är det utan tvekan. Det är förstås en väldigt viktig del av vår demokratiska rättsstat.

Men domare kan också agera på ett sådant sätt att de anses vara olämpliga att utöva sitt uppdrag, men den bedömningen gör inte vi som politiker, utan den görs av domstolarna själva. Den bedömningen är i sin tur lagbunden. Den utgår från grundlagens krav på saklighet och opartiskhet och regleras i övrigt på ett sådant sätt att domstolarna så att säga har en rättslig ram inom vilken bedömningen ska göras.

Detta sker löpande. Det var ett fyrtiotal fall under förra året. De handlar om en rad olika saker. Det är alltifrån folk som sover på jobbet till folk som har olämpliga kontakter med parter eller som kan ha uttryckt sig på ett sådant sätt att det går att ifrågasätta tilltron till deras opartiskhet och saklighet. Jag har ingen grund för att inte tro att denna uppgift är omhändertagen på ett bra sätt av våra domstolar. Det är bra att vi får chansen att diskutera det här i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.