Interpellationssvar - Åtgärder med anledning av den stigande arbetslösheten - 2024-09-26

Herr talman! Teresa Carvalho har frågat vilka nya initiativ jag avser att vidta inom mitt ansvarsområde för att få ned arbetslösheten.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder och har fokus på att pressa tillbaka arbetslösheten. Den viktigaste åtgärden har varit att prioritera bekämpningen av inflationen genom en återhållsam finanspolitik. Nu är kampen mot inflationen vunnen, och det är tid för att investera.

För att möta den höga arbetslösheten har regeringen lämnat förslag i höstbudgeten om sänkt skatt på arbete och satsningar på utbildning och stöd till personer långt ifrån arbetsmarknaden.

Regeringen föreslår ett nytt jobbskatteavdrag för vanligt folk. Det ska alltid löna sig att arbeta, och många hushåll har pressats hårt av höga kostnader. Men det räcker inte att bara sänka skatten på arbete.

Många arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden. Därför föreslås en förstärkning av Arbetsförmedlingens eget stöd till arbetssökande med stora stödbehov. I budgetpropositionen för 2025 föreslås ett tillskott på 79 miljoner kronor till Arbetsförmedlingen. Regeringen beräknar att 158 miljoner kronor tillförs verksamheten för 2026 och 238 miljoner kronor från och med 2027.

Den enskilt viktigaste insatsen för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning. Utbildning av hög kvalitet stärker individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och gör det möjligt att ta till vara allas kompetens.

Satsningarna som gjorts på fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen förbättrar tillgången till utbildning, så att fler snabbt kan komma i arbete. I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen ett tillskott på 900 miljoner kronor, inklusive studiemedel, för cirka 11 000 nya utbildningsplatser inom regional yrkesinriktad vuxenutbildning i komvux. Dessutom dubbleras bidraget till handledare i lärlingsvux.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2025 även en satsning på 32 miljoner kronor på utökat informationsutbyte mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna. Ett förbättrat informationsutbyte kan bidra till att fler arbetslösa kan ta del av utbildning inom komvux som de behöver för att komma i arbete. Det ger också bättre förutsättningar för ett individanpassat stöd. Arbetsförmedlingen får samtidigt verktyg för att följa upp att de arbetssökande följer myndighetens anvisningar och kontrollera deras rätt till ersättning. Förekomsten av felaktiga utbetalningar bedöms därmed minska.

Alla som kan arbeta ska göra det. Höga krav ska ställas på dem som söker jobb kombinerat med att arbetslösa erbjuds rätt stöd och insatser. Dessutom ska det också finnas tydliga aktivitetskrav för att få bidrag.

Arbetsförmedlingen har i årets regleringsbrev fått ett fortsatt uppdrag att öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa. Den som står utan arbete måste vara beredd att läsa in en utbildning, omskola sig eller söka jobb i en annan kommun.

Herr talman! Jag vill börja med att välkomna Mats Persson till det som, om jag inte har misstagit mig alldeles, är hans första interpellationsdebatt i egenskap av arbetsmarknadsminister - hans första av många, törs jag nog lova.

Herr talman! Det är halvtid i mandatperioden. Regeringen beskriver att det ljusnar vid horisonten. Jag förstår verkligen att man gärna vill att det ska vara så. Men jag tror att få svenskar känner igen sig i den beskrivningen.

Låt oss titta på den första halvan av mandatperioden! Regeringen har under den här tiden skapat en sjukvårdskris som håller i sig. Man har låtit bli att bryta nyrekryteringen till gängen, trots att våldet kryper allt lägre ned i åldrarna. Man har gjort vanliga familjer fattigare. Man har låtit byggandet störtdyka. Därigenom har man skadat Sveriges tillväxt. Som om detta inte vore nog bränner man nu också miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste och skickar notan till vanligt folk.

Den här politiken har också bidragit till en stigande arbetslöshet. Vi har nu den högsta arbetslösheten på tio år, givetvis med undantag för de väldigt speciella pandemiåren. Trots det har utvecklingen i det närmaste mötts med en fnysning från regeringen. Samtidigt som arbetslösheten stigit har regeringen skurit ned massivt på jobbinsatserna - vi snackar miljardbelopp.

Mats Persson talar väldigt gärna om skattesänkningar som svar på den stigande arbetslösheten - som om det stora problemet för vanligt folk som står utan arbete vore att de inte tycker att det lönar sig tillräckligt att komma i arbete. Jag är ganska säker på att Mats Persson kommer att komma dragande med sina vanliga plattityder om att återupprätta arbetslinjen och om att vi socialdemokrater i kontrast till regeringen skulle stå för något slags bidragslinje. Jag har hört Mats Persson argumentera på det sättet tidigare. Men det är såklart trams. Det är ett fånigt försök att försöka utmåla Socialdemokraterna, arbetarpartiet, som ett parti som inte förstår värdet av hårt arbete.

Vi är till hundra procent överens om att alla som kan jobba ska jobba och att det ska löna sig att jobba. Allt annat vore givetvis helt absurt. Däremot är vi inte överens om regeringens tro på att enorma skattesänkningar för de rikaste leder till sänkt arbetslöshet. Det är möjligt att Mats Persson nu känner sig motiverad att anstränga sig lite extra i sitt nya arbete i och med att han ska få en skattesänkning på flera tusen kronor i månaden nästa år. Men det är inte alla som kommer att få det, och jag tror inte heller att det är sänkt skatt som får människor att gå från arbetslöshet eller sjukdom till arbete.

Det som hade gjort skillnad på riktigt här och nu är mer pengar till byggstimulanser och till sjukvården så att de byggnadsarbetare jag träffade häromveckan och de undersköterskor som den här veckan har fått besked om uppsägning hade sluppit att bli uppsagda. I det längre perspektivet behövs givetvis också satsningar i stället för nedskärningar på insatser för dem som står utan utbildning och arbetslivserfarenhet.

Jag undrar, Mats Persson, hur ministern tycker att det har gått för regeringens så kallade arbetslinje när resultatet är färre arbetade timmar i ekonomin, lägre tillväxt och högre arbetslöshet.

(Applåder)

Herr talman! Tack till Teresa Carvalho för denna första interpellation, som nog inte lär bli den sista! Det kommer säkert fler.

Jag tycker att det är intressant att lyssna på ledamoten, för man får intrycket av att Socialdemokraterna befinner sig någon annanstans än där de flesta människor i Sverige befinner sig.

Vi har haft och har en utdragen lågkonjunktur i Europa, och även i Sverige. Vi har haft en inflationskris, då vi efter Putins fasansfulla invasion av Ukraina har sett hur priserna och inflationen har förvärrat levnadssituationen för vanliga människor på ett chockartat sätt. Det har tvingat centralbankerna runt om i världen att höja räntorna väldigt mycket, vilket gör att marginalerna för många svenskar har påverkats i hög grad.

Herr talman! Detta märks naturligtvis när det gäller vilket konsumtionsutrymme människor har. Som en följd av det ser vi att vissa branscher som kräver att konsumenterna har mycket pengar, som byggsidan, handel och restaurang, har det väldigt tufft. Arbetsmarknaden där har varit och är tuff och allvarlig.

Till detta kommer ett omvärldsläge där den tyska ekonomin går svagt, vilket naturligtvis påverkar den svenska tillverkningsindustrin. Det innebär att många arbetare och tjänstemän inom industrin har påtagligt mycket mindre att göra. De kanske inte har blivit av med jobbet, för företagen vill behålla sin personal, men man ser hur det blir allt färre order från andra länder. Detta påverkar naturligtvis Sverige som en liten, öppen ekonomi. Det påverkar hur mycket jobb som finns i ekonomin, och det påverkar både sysselsättning och arbetslöshet.

Herr talman! Man ska komma ihåg att Sverige har bland de högsta sysselsättningsgraderna i Europa. Vi ska vara stolta över att kvinnor arbetar, och vi ska vara stolta över att många av de utrikes födda som har kommit till Sverige och som har det tufft att komma in på arbetsmarknaden och få ett jobb ändå söker arbete eller står till arbetsmarknadens förfogande.

Trots att det är lågkonjunktur finns det många arbetsgivare som söker med ljus och lykta efter kompetent arbetskraft. Men vi har ett problem med att kompetensen hos de anställda inte fullt ut matchar det som arbetsgivarna söker och efterfrågar.

I ljuset av detta väljer regeringen att göra stora investeringar i utbildning, inte minst när det gäller yrkesutbildningar som leder till riktiga jobb. Vi gör en historisk satsning på yrkesutbildning inom ramen för det som heter yrkeshögskolan, där nio av tio får jobb. Man läser en utbildning under ett halvår, ett år, ett och ett halvt eller två år i de flesta fall, och därefter kan man i regel börja arbeta på en arbetsplats. Det är en investering vi gör därför att vi vill göra något åt den brist på kompetens som många arbetsgivare upplever.

Detta är den största satsningen någonsin på yrkeshögskolan, som vi gör i ljuset av att vi behöver fler människor som kan ta de lediga jobb som finns.

Herr talman! Jag hör den nye arbetsmarknadsministern ta sin utgångspunkt i lågkonjunkturen. Han får det nästan att låta som att Sverige inte är värre drabbat än andra länder. Låt oss göra en utblick över Europa. Då framstår det hela ganska snart som tämligen illa för den svenska regeringens del, för sanningen är att Sverige är ett av de länder som har den lägsta tillväxten i hela Europa.

Det vi nu ser med den rekordhöga arbetslösheten är att den är, inte helt och hållet men delvis, orsakad av regeringens misslyckade tillväxtpolitik. Det är regeringen själv som har drivit fram en politik i den här riktningen.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att höra Mats Persson beskriva kampen mot inflationen på ett sådant här intressant sätt. Det låter nästan som att arbetsmarknadsministern menar att det har varit en medveten strategi från regeringens sida att hålla uppe arbetslösheten för att bekämpa inflationen. På vilket sätt skulle det ha varit mer inflationsdrivande att satsa på sjukvården och bostadsbyggandet, som vi socialdemokrater har velat göra för att ta Sverige ur krisen, än att satsa mångmiljardbelopp på skattesänkningar och lyxrenoveringar för höginkomsttagare, som regeringen i stället har prioriterat?

Jag skulle gärna vilja höra Mats Persson utveckla om det har varit en medveten strategi från regeringens sida att hålla uppe arbetslösheten för att bekämpa inflationen.

Låt mig också påminna arbetsmarknadsministern om att han inte längre är utbildningsminister. Jag förstår naturligtvis att de här sakerna hänger ihop, men jag kan också passa på att påminna om att regeringen under Mats Perssons tid som utbildningsminister gjorde ganska stora neddragningar också på utbildningssidan.

Det låter nästan på Mats Persson som att den här regeringen bara har flyttat pengar mellan posterna. Det låter som att utbildningspolitiken är en del av arbetsmarknadspolitiken och att det därför inte spelar så stor roll var pengarna finns. Men om vi slår samman budgetposterna för utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken ser vi att regeringen har dragit ned massivt. Det behöver regeringen och Mats Persson ta ansvar för.

Att man nu har kommit till insikt om att det kanske inte var så vansinnigt smart att dra ned på exempelvis vuxenutbildningen räddar inte regeringen från gamla synder, så att säga. Det är jättebra om man nu satsar på vuxenutbildning, men det har varit en förlorad mandatperiod.

Jag kan också passa på att påminna om att regeringen har gett beskedet att man tänker sig att avskaffa studiestartsstödet, som är det verktyg som Arbetsförmedlingen har i sin verktygslåda för att få människor som är kortutbildade att ta klivet in i reguljär utbildning. Om man argumenterar på det sätt som arbetsmarknadsministern gör och säger att man vill lägga större fokus på utbildningspolitiken inom ramen för arbetsmarknadspolitiken - vilket jag tycker är rimligt på många sätt - blir det fullkomligt obegripligt att regeringen nu agerar på detta vis.

Herr talman! Teresa Carvalho ställer en mycket relevant fråga: Hur kan man förklara att tillväxten i Sverige under de senaste åren har varit något lägre än den har varit i vår omvärld?

Det finns ärligt talat två förklaringar, i alla fall enligt ekonomerna. Den ena är att Sverige hade en något högre tillväxt under pandemin eftersom vi inte stängde ned, till skillnad från våra grannländer Finland och Danmark. Vi hade därför en bättre ekonomisk situation än de hade, med högre tillväxt och högre bnp. När de sedan öppnade upp sina länder från ett nolläge tog deras ekonomier mer fart än den svenska.

Den andra - och detta kanske är den huvudsakliga anledningen - är att väldigt många svenskar har rörliga lån på sina bostäder till skillnad mot hur det är i våra nordiska grannländer och, inte minst, på kontinenten. Det innebär naturligtvis att när räntan för ett vanligt hushåll ökar från 1,5 procent till 4,5 procent, det vill säga en ökning med flera hundra procent, märks det i plånboken. Det gör att man behöver handla exakt det som Ica eller Coop har kampanj på just den här veckan. Det är det man handlar, och man drar in på sin konsumtion. Man köper inte kläder som tidigare. Man gör absolut inga investeringar i huset eller lägenheten eftersom man har väldigt tajt ekonomi.

Naturligtvis märks detta i efterfrågan och därmed i ekonomin. Det är ingen slump att de branscher som nu har det väldigt tufft - och det förklarar också fallet i bnp - är just de branscher som behöver konsumenter som kan konsumera.

Herr talman! Det är mot bakgrund av precis den analysen som regeringen har valt att ha inflationsbekämpning som fokus för den ekonomiska politiken. Det är först när vi får ned inflationen som vi kan få ned räntorna, och det är först då konsumtionen kan ta fart.

Det samspel som har skett mellan finanspolitiken och penningpolitiken har varit väldigt viktigt just för att inte "brassa på" ekonomin utan i stället skapa förutsättningar för att det nu kan vända. Det är också därför vi kan se att det ljusnar vid horisonten, även om det ligger längre fram.

Herr talman! Utbildning är viktigt för den här regeringen. Vi tror att människor växer när de får lära sig. Vi tror att man växer när man får lära sig svenska i ett sfi-klassrum. Vi tror att man växer när man får lära sig på jobbet. Vi tror att det finns väldigt mycket att vinna på att utnyttja den kraft och det engagemang som många inte minst privata företag har för att anställa människor.

Det är därför regeringen gör den största satsningen någonsin på yrkesutbildningar i yrkeshögskolan. Vi vet att nio av tio får jobb, och vi vet att det också gör att näringslivet hittar den kompetens det så väl behöver.

Herr talman! När Liberalerna klev in på Arbetsmarknadsdepartementet efter valet var arbetslösheten nedåtgående. Nu har halva mandatperioden gått, och jag kan konstatera att arbetslösheten har stigit och lagt sig på den högsta nivån på tio år med undantag för pandemin.

Vad gör då regeringen? Jo, man sänker skatterna med 27 miljarder och skickar notan till vanligt folk för att premiera de redan rikaste. Nästan halva reformutrymmet går till detta. 79 ynka miljoner satsar man på arbetsmarknadspolitiken. Det motsvarar endast 1 promille. Så skeva är regeringens prioriteringar i en tid där arbetslösheten är ett mycket större problem än på mycket länge och där det går åt fel håll. Men Mats Persson verkar ganska nöjd.

Herr talman! Jag måste medge att jag är något förvånad över retoriken och väldigt förvånad över Socialdemokraternas agerande. När regeringen lägger fram förslag för att underlätta för byggbranschen, till exempel genom höjt rotavdrag, röstar Socialdemokraterna nej till det. När regeringen lägger fram förslag om att göra det mer lönsamt att jobba och vill ge skattesänkningar till alla människor i Sverige som jobbar röstar Socialdemokraterna nej till det.

I Socialdemokraternas budget gör man det mer lönsamt att leva på bidrag än att arbeta. Det är dit man riktar sina stöd. Konsekvensen blir att om Socialdemokraternas budget hade vunnit skulle det löna sig mer att leva på bidrag än att arbeta, jämfört med regeringens politik och regeringens budget.

Konflikten är väldigt tydlig: å ena sidan arbetslinjen, som regeringen och Liberalerna står för, och å andra sidan bidragslinjen, som Socialdemokraterna med full kraft och mycket engagemang vid varje tillfälle står upp för.

Varför röstar Socialdemokraterna nej när vi vill sänka skatten för folk som jobbar? Det handlar om människor som stiger upp tidigt, går till jobbet och kämpar på jobbet när de skulle kunna ligga kvar i sängen och sjukanmäla sig eller säga upp sig och i stället leva på bidrag. Då säger vi: Det ska löna sig att jobba. Vi sänker skatten för dig som stiger upp på morgonen och tar dig till jobbet. Socialdemokraterna röstar nej till det. När vi vill underlätta för byggsektorn röstar Socialdemokraterna nej till det. Retoriken möts inte av handling i kammaren och i verkligheten. Det är förbluffande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.