Herr talman! Jag tackar justitieminister Strömmer för svaret.
Det finns många skäl till att väl fungerande bolag avslutas. Att avsluta ett bolag är inte som att stänga ett bankkonto; det är skatter, avgifter, årsredovisningar och annat som ska avvecklas över tid. Orsakerna till avveckling kan vara många: Ett bolag i en koncernstruktur kanske inte behövs längre, man kan ha tröttnat på att driva bolag eller också går en företagare plötsligt bort och familjen sitter med ett bolag i knät.
I det senare fallet är det många som inte har en aning om hur man ska göra med bolaget och gärna vill hitta ett sätt att hantera det. Jag använde mig själv av ett likvideringsbolag när en familjemedlem gick bort, och detta trots att jag har ganska god kunskap om hur man driver och hanterar ett aktiebolag. Det kändes enkelt att för en rimlig peng säkerställa att det var någon som hanterade allt det där. Jag fick då en rekommendation av familjens revisor, och allt fungerade precis som det skulle.
Jag måste dock erkänna att jag i sorgens ögonblick nog kanske inte hade läst det finstilta om att bolaget eventuellt skulle kunna säljas vidare. Även om det hade stått tydligt i avtalet att det skulle avvecklas och någon hade brutit mot det var mitt incitament för att följa upp saken absolut obefintligt. Det var först när frågan lyftes i Dagens industri som jag i panik kontrollerade att bolaget verkligen var avslutat - vilket det var.
Det kan också finnas flera skäl till att man vill köpa ett historikbolag. Vi har de personer som har ett brottsligt förflutet, stora skulder och svårt att starta bolag och få tillgång till ett bankkonto. Det finns personer som vill kunna visa upp ett företag med fin historik och bra resultaträkning och balansräkning för att kunna delta i offentliga upphandlingar eller kvalificera sig som underleverantörer till etablerade bolag.
Precis som justitieministern beskrev är effekterna av det här väldigt allvarliga: Ärliga bolag förlorar upphandlingar mot kriminella bolag med låtsashistorik, bolagen möjliggör brottslig verksamhet som vida överstiger vinsterna från narkotika och företagare som säljer bolag kan helt ofrivilligt bli indragna i olika härvor.
Den som i dag säljer vidare ett bolag som ska avslutas bryter formellt bara mot en klausul i ett kontrakt, men som jag beskrev tidigare har motparten i kontraktet inget incitament att följa upp att likvidationen sker. Nationellt underrättelsecentrum kom förra veckan ut med en mycket bra rapport med många idéer på detta tema, och jag skulle vilja lyfta fyra konkreta åtgärder.
Den första är skärpta straff för kontraktsbrott när ett bolag säljs vidare när det egentligen ska avslutas. I rapporten skrivs: "En särskild straffbestämmelse om att handla med falskt avvecklade historikbolag skapar klara ramar och förenklar brottsbekämpningen och kan även ge den drabbade företagaren bättre möjligheter att ta vara på sina rättigheter."
Den andra åtgärden är att införa en licens för konsulter som ska förmedla eller avveckla bolag.
Den tredje åtgärden - det här står inte i rapporten - innebär att flera tidigare huvudmän får ett meddelande från Bolagsverket där frågan ställs om allt verkligen stämmer när ett bolag byter hela styrelsen och huvudman. Då kommer nämligen tidigare ägare att få veta att bolaget inte är avslutat.
Den fjärde åtgärden är att det ska noteras hos Bolagsverket och därmed synas på exempelvis Allabolag att ett bolag byter inriktning. Då kan man nämligen som företagare själv fundera över om det är rimligt att ett företag som jobbat med kommunikation helt plötsligt jobbar med bygg.
Jag vet att jag och justitieministern inte är särskilt oense i den här frågan. Vi vill båda två se hur vi snabbt kan komma åt problemet utan - och det är ett viktigt utan - att göra det superkrångligt för alla de företagare som gör och fortsätter att göra ett bra jobb. Min fråga till statsrådet är därför hur han resonerar kring den här typen av förslag.