Interpellationssvar - Klimatmål i överenskommelser - 2024-09-24

Herr talman! Elin Söderberg har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för att jag har valt att lyfta in endast nettonollmålet till 2045 och ESR-målet till 2030 i överenskommelser mellan Tidöpartierna.

Sverige bedriver en ambitiös och effektiv klimatpolitik för att nå våra klimatmål. Regeringen är fast besluten att Sverige ska uppfylla sin del av EU:s klimatmål och nå hela vägen ned till nettonollutsläpp senast år 2045.

EU:s klimatpolitik har genom den europeiska gröna given tagit fram den breda ramen för Sveriges klimatomställning. EU:s lagstiftningspaket, Fit for 55, styr mot snabbt minskade utsläpp till 2030. Att EU nu agerar så kraftfullt mot klimatkrisen innebär att Sveriges klimatpolitik i större utsträckning regleras på EU-nivå.

Miljömålsberedningen kommer därför att få i uppdrag att se över utformningen av våra nationella etappmål för 2030 så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU. Beredningen kommer också att se över etappmålet för inrikes transporter. Etappmålen är viktiga kontrollstationer för att nå hela vägen ned till nettonollutsläpp senast år 2045 och nettominus därefter.

Regeringen anser att fokus i det kommande ramverket inom EU bör riktas mot kostnadseffektiva styrmedel som exempelvis handel med utsläppsrätter och att nationella åtgärder i första hand ska fokusera på att skapa rätt förutsättningar för omställningen.

Förra veckan lämnade regeringen budgetpropositionen för år 2025 till riksdagen. Sammantaget innebär de samlade förslagen i budgeten att ESR-åtagandet för 2030 beräknas nås. Det finns dock osäkerheter kopplat till drivmedelsanvändning och utvecklingen i LULUCF-sektorn.

Regeringen avser också att tillsätta en bred utredning i syfte att utforma styrmedel som kan bidra till att Sveriges EU-åtaganden nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt samtidigt som orimligt höga kostnader för hushåll och näringsliv undviks.

I grunden handlar det om att el och effekt ska finnas på plats i tillräcklig omfattning, om att tillståndsprocesser effektiviseras, om infrastruktur för såväl CCS, bio-CCS som elbilar samt om att kompetens för omställningen finns. Regeringen har tagit stora kliv för att bygga ut vår fossilfria elproduktion för att få till en elektrifiering av samhället, exempelvis med ny kärnkraft och förslag till ökade incitament för kommuner att medverka till mer landbaserad vindkraft.

Regeringens utgångspunkt för klimatpolitiken är att genomföra kostnadseffektiva åtgärder med störst effekt för konkreta utsläppsminskningar. Klimatpolitiken ska värna om företagens konkurrenskraft och hushållens ekonomi, och den ska vara rättvis och grunda sig i en bred acceptans hos den svenska befolkningen.

Herr talman! Klimat- och miljöministern svarar inte på min fråga, som var vilka skäl som ligger till grund för att statsrådet valt att endast lyfta in ett av våra nationella klimatmål - målet till 2045 - och ett av våra EU-åtaganden - ESR-målet till 2030 - i överenskommelser med Tidöpartierna.

Det går inte för någon att välja vilka lagstiftningar man ska följa och inte. Samtliga fastlagda klimatmål för Sverige gäller. Trots detta har regeringen valt att arbeta endast mot ett av våra nationella klimatmål och ett av våra EU-åtaganden.

Klimatmålen hänger ihop, och det finns skäl till att Sverige har de klimatmål som vi har. Om vårt nationella klimatmål för transportsektorn inte nås innebär det att jordbrukets utsläpp måste minska mycket kraftigare för att vi ska nå vårt bindande EU-mål för ESR-sektorn, till exempel. Om det nationella målet för transportsektorn i stället nås ser förutsättningarna för att nå alla andra klimatmål mycket bättre ut.

Om Tidöpartierna hade arbetat för att nå de nationella målen - 70 procent lägre utsläpp från transportsektorn till 2030, 63 procent lägre utsläpp från ESR-sektorn till 2030 och 75 procent lägre utsläpp till 2040 - hade Sveriges förutsättningar att nå våra bindande klimatmål inom EU, både för ESR-sektorn och för skog och mark inom LULUCF-målet, sett bättre ut. Vi hade också legat på en mycket bättre kurs för det kommande EU-målet till 2040.

De nationella klimatmålen antogs 2017. Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har alltså haft sju år på sig att utveckla politik för att nå dessa mål, men i stället har man valt att inte följa dem. Statsrådet Pourmokhtari och finansminister Svantesson valde i stället att ställa sig på en presskonferens och berätta att de vill använda hela det utrymme som industrins hårda arbete har lett fram till och hela det överskott som Miljöpartiets politik har skapat för åren 2021-2023 i ESR-sektorn för att täcka upp för sitt eget klimatmisslyckande.

Det som man valde att inte berätta är att hela överskottet i ESR-sektorn, som finns tack vare Miljöpartiets politik, kommer att gå till att täcka upp för ett sannolikt mycket stort underskott i LULUCF-sektorn för perioden 2021-2025. Regeringen har alltså inte detta överskott att spela med.

Klimatmålen hänger ihop, och det går inte att välja att följa några regler och strunta i andra. Därför frågar jag igen: Vilka skäl ligger till grund för att klimat- och miljöministern endast fokuserar på ett av våra nationella mål och ett av våra EU-åtaganden?

Herr talman! Jag vill också att klimat- och miljöministern svarar på hur regeringen avser att agera för att hantera det faktum att underskottet i LULUCF-sektorn, alltså kolinbindningen i skog och mark, för perioden 2021-2025 automatiskt kommer att överföras till ESR-målet, som därmed inte kommer att nås.

Herr talman! Ledamoten Söderberg har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för att jag har valt att lyfta in nettonollmålet till 2045 och ESR-åtagandet till 2030 i min överenskommelse med de andra Tidöpartierna i det vi kallar för Tidö klimat.

Svaret på frågan är att skälen som ligger till grund för att detta har gjorts - att vi lyfter upp Sveriges klimatmål nettonoll senast 2045 och ESR-åtagandet till 2030 - är att EU nu agerar så pass kraftfullt mot klimatkrisen att Sveriges klimatpolitik i större utsträckning regleras på EU-nivå.

Detta medför att regeringen anser att fokus i det kommande ramverket inom EU bör riktas mot kostnadseffektiva styrmedel, exempelvis handel med utsläppsrätter, och att nationella åtgärder i Sverige - Sveriges nationella klimatpolitik - behöver fokusera på att skapa förutsättningar för klimatomställning.

Det finns ingen som med lag kommer att kunna piskas till att producera rent stål om det inte finns el till det rena stålet. Det finns ingen klimatvänlig verksamhet som kommer att kunna bedriva en ren verksamhet utan ett tillstånd för att få bedriva sin verksamhet eller utan en effektiv tillståndsprocess. Det finns ingen i hela vårt avlånga land som kan köra elbil om inte laddinfrastrukturen finns och går att lita på, och det finns ingen kommun och inget företag i hela vårt samhälle som kan rekrytera folk utan att kompetensen finns på plats i och med att regeringen har utvecklat en sådan sak som batteriutbildningar på våra universitet.

Det här är det som regeringen menar att vi behöver diskutera när det gäller Sveriges nationella klimatpolitik. Vi kan stå här och ha sifferbingo om olika mål i hur många månader som helst. Jag kommer säkerligen att ha flera debatter med Miljöpartiets ledamöter, som är så oerhört intresserade av exakt de här målen.

Vi har 16 nationella miljökvalitetsmål i Sverige. Vi har utöver det olika klimatmål som rör vårt nationella klimatarbete. Vi har ESR-åtaganden till 2030, inrikes transportmål, etappmål till 2040, 2045-mål och därefter nettominus. Sedan har vi ytterligare mål i EU. Vi har LULUCF, ESR- och ETS-arbetet. Det är ett väldigt extensivt målarbete som har gjorts. Det är jättebra - väl arbetat, inte minst av Miljöpartiet!

Men vi behöver också diskutera hur vi når de målen, och det är där det de facto också blir politik. Vi kan prata om målen, och då kan jag vara ännu tydligare och fokusera ännu mer på att regeringen väljer att lyfta upp dessa två mål i vår överenskommelse med de andra Tidöpartierna eftersom vi ser att det är fokus på förutsättningar som behöver ligga till grund för det nationella klimatarbetet. På EU-nivå tas just nu väldigt kraftiga steg med olika styrmedel som är väldigt kostnadseffektiva, inte minst utsläppshandel.

Ska vi diskutera historiebeskrivningen, herr talman, kan jag påpeka att när vi fattade beslut om nationella mål i Sverige stod inte minst jag som företrädare för Liberalerna - jag hade då inte blivit riksdagsledamot - och engagerade mig aktivt för utsläppshandel på EU-nivå. Vi måste ha kostnadseffektiva styrmedel som regleras gemensamt i EU, eftersom vi har en inre marknad. Om företagen ska ha stabila villkor att arbeta efter är det bra om vi gör det här på EU-nivå.

Vi kan stå och ha en diskussion om alla de olika mål som Sverige ska arbeta efter, om vilka som ska ligga i fokus, om hur vi ska hantera eventuella underskott i LULUCF gentemot överskott i ESR och om hur ETS-flexen gentemot ESR ska hanteras, men jag tror inte att svenska folket bryr sig om det. Svenska folket bryr sig dock extremt mycket om hur vi ska ge hela vårt avlånga land förutsättningar att lyckas med klimatomställningen, och då är svaret på frågorna kompetens, infrastruktur, tillståndsprocesser och el.

Herr talman! Själva genomförandepolitiken diskuterar jag givetvis väldigt gärna. Miljöpartiet har presenterat en gedigen klimathandlingsplan som alternativ till den skrivelse regeringen lade fram, och den handlar om just tillståndsprocesser, kompetensförsörjning, laddinfrastruktur och så vidare.

Det som den här debatten handlar om är dock hanteringen av målen. Klimat- och miljöministern ställde sig på en presskonferens och ville påskina att man når ESR-målet. Det kom följdfrågor från journalister, som påvisade att man inte når åtagandena för skog och mark och därmed inte har en politik för att vi ska nå våra bindande mål inom EU. Då svarade ministern att man har lyft in 2045-målet och ESR-målet i en Tidööverenskommelse och att hon därför inte ville svara på hur man hanterar LULUCF-sektorn.

Sverige har två bindande klimatmål inom EU till 2030 som hänger ihop. Det ena är ESR-målet. Det andra är målet om ökad kolinbindning i skog och mark, LULUCF-målet. Utöver detta är de territoriella utsläpp som inte ingår i ESR-målet med i EU:s utsläppshandel, ETS. Det finns flexibilitet mellan dem för det fall man har något lättare att nå den ena delen jämfört med den andra. Sammantaget ska dock samtliga mål nås för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden inom EU som en del av EU:s åtaganden under Parisavtalet. Bryter vi i Sverige mot våra åtaganden i EU bryter vi alltså mot Parisavtalet.

IPCC konstaterar att världens samlade åtaganden under Parisavtalet för närvarande är otillräckliga för att begränsa den globala uppvärmningen till två grader. Ett brott mot våra åtaganden är alltså ytterst allvarligt. Svenska folket bryr sig om huruvida vi kan skapa politik som skyddar befolkningen från de allvarligaste riskerna med klimatförändringen. Det är därför de här målen är relevanta.

Förenklat täcker ETS industrins utsläpp, ESR jordbrukets och transportsektorns utsläpp och LULUCF skogens utsläpp och upptag. Som läget är nu ser det bra ut med ETS för Sverige. När det gäller ESR-målet såg det bra ut när Romina Pourmokhtari tog över klimat- och miljöministerposten. Sedan dess har regeringen chockhöjt utsläppen så att Sverige inte längre väntas nå det målet.

Vad gäller LULUCF-målet ser det dock inte alls bra ut. De senaste åren har upptaget minskat i stället för att öka. Avverkningsnivåerna är rekordhöga. Skogen har också drabbats av torka till följd av klimatförändringarna, så att det har vuxit sämre. Utvecklingen pekar mot att trenden inte kommer att vända de närmaste åren.

LULUCF-målet är uppdelat i två delar för olika tidsperioder: en del för perioden 2021-2025 och en del för perioden efter 2025. För perioden 2021-2025 har Sverige i skogsmark ett sammanlagt underskott gentemot EU-åtagandet på 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter. För brukad åkermark och brukad betesmark beräknas Sverige bokföra ett underskott på 1,7 respektive 0,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Sammanlagt är det alltså ett beräknat underskott på 13,4 miljoner ton, vilket kan jämföras med att hela Sveriges transportsektor släpper ut 13,75 miljoner ton på ett år.

Det finns osäkerheter kring referensnivåer, men läget ser väldigt illa ut. Det här underskottet för perioden 2021-2025 kommer automatiskt att föras över till ESR-målet och äta upp hela det överskott som Miljöpartiets politik ledde till och som är på 8,6 miljoner ton för 2021-2023.

Jag vill upprepa frågan: Hur avser ministern att agera för att hantera det faktum att underskott i LULUCF-sektorn för 2021-2025 automatiskt kommer att överföras till ESR-målet, som därmed inte nås?

Herr talman! Jag påpekar då återigen att vi står här i en interpellationsdebatt som handlar om vilka skäl som ligger till grund för att regeringen har valt att lyfta in ESR-målet till 2030 och Sveriges klimatmål om nettonoll till 2045 i vår Tidööverenskommelse. Vi står inte här i en interpellationsdebatt om LULUCF-sektorn.

Men jag diskuterar jättegärna LULUCF-sektorn, och vi kan väl då börja med att diskutera hur underskottet såg ut under tidigare regeringar. Är det här ett miljömål som Sverige var på väg att nå med råge innan den hemska högerregeringen kom och förstörde allt? Eller är det kanske så att Sverige har en väldigt stor skogsindustri och tillsammans med Finland ett unikt LULUCF-åtagande som gör att det är en partiöverskridande parlamentarisk utmaning hur vi ska klara av svensk skogspolitik? Det vore fantastiskt om Miljöpartiet kunde ägna sig åt den typen av beskrivning av den här ganska stora frågan i stället för att utmåla den på det sätt som man väljer att göra i dag.

Men absolut - låt oss underhålla oss med lite målbingo, eftersom det som verkar vara i fokus för denna debatt inte är hur vi ska nå klimatmål utan vilka mål som finns och hur dessa mål fungerar, herr talman. Ledamoten säger att regeringen fokuserar på två av målen men att vi enligt lag inte ska göra det utan måste fokusera på alla mål.

Jag kan bekräfta att regeringen följer ramverket och alla de grunder som har lagts. Vi har en himla massa nationella mål som regeringen arbetar för att nå. Vi skriver i vår budget hur vi ligger i förhållande till alla dessa olika nationella mål.

Skälet till att regeringen väljer att särskilt lyfta in Sveriges nettonollmål till 2045 och ESR-målet till 2030 är helt enkelt att vi ser att EU agerar väldigt kraftfullt mot klimatkrisen med olika mål och effektiva styrmedel, såsom utsläppshandel och en gemensamt reglerad politik för att minska utsläppen från flyget. Det påverkar vad vi bedriver för nationell politik, herr talman.

Den här regeringen väljer att lägga krutet där det ska läggas. Vi ser till att elen finns för klimatomställningen, både från vindkraften och från kärnkraften. Vi ser till att tillståndsprocesserna inte tar åratal och därmed saktar ned och sätter käppar i hjulet för den omställning som näringslivet är så hungrigt på att förverkliga. Vi ser till att all den kompetens som krävs för klimatomställningen finns i hela vårt avlånga land, i varje kommun som behöver anställa någon som ska arbeta med klimatanpassningsåtgärder eller omställning. Vi ser också till att infrastrukturen fungerar. Det gör vi genom historiska satsningar, inte minst på järnvägs- och väginfrastruktur men också på exempelvis laddinfrastruktur och infrastruktur för CCS.

Det är så man lägger grunden för den nationella klimatpolitiken. Det låter säkert mer ambitiöst med Miljöpartiets fokus på vilka mål som ska finnas. Hade det varit en tävling om vem som satt upp flest mål hade Miljöpartiet vunnit med råge.

Men om man diskuterar vad som ska ligga till grund för att omställningen ska fungera handlar det om sådant som baskraft och effekt. Vad kan vi ge industrin när den vill få bort det fossila och få in det eldrivna och elektrifiera på riktigt?

Jag får självklart stå här och tala om mål. Vi kan tala om hur ESR-sektorns måluppfyllnad ser ut, eller hur våra 16 miljökvalitetsmål ser ut. Men det är än viktigare att diskutera den politik som ska ligga till grund för måluppfyllelsen. Det anser i varje fall regeringen.

Vi är väldigt positiva till att vi nu tillsammans i EU tar ett ordentligt grepp med inte minst utsläppshandel för att minska Europas utsläpp.

Herr talman! Jag blir bekymrad därför att statsrådet återigen fokuserar på åtgärder som i väldigt stor utsträckning syftar till att understödja industrins klimatomställning. Det är infrastruktur, tillståndsprocesser, elproduktionsutbyggnad och så vidare. Det är väldigt viktiga åtgärder. Miljöpartiet har en lång rad reformer för att gå mycket snabbare framåt.

ETS-sektorn är, som jag tidigare nämnde, den sektor där det just nu ser ganska bra ut. Fortfarande ligger investeringsplanerna fast i industrisektorn. Men vi har områden där det ser väldigt svårt ut att nå målen, som inom transportsektorn i Sverige.

Regeringen har inte tagit fram några förslag inom jordbrukssektorn. När det gäller ökad kolinbindning i skog och mark finns det ett underskott på över 13 miljoner ton koldioxidekvivalenter för perioden 2021-2025.

Utvecklingen ser inte ut att gå åt rätt håll om vi blickar framåt. Därav blir det centralt vilka mål som regeringen valt att fokusera på och därmed de reformförslag och åtgärdsförslag som utvecklas för att hantera utsläppen.

Det vi ser är att regeringen har lagt fokus på målet för 2045. Den presenterar åtgärder kopplat till industrins omställning. Dem kan vi absolut diskutera, och det finns skillnader. Men det är väldigt tomt när det handlar om åtgärder för att öka kolinbindningen i skog och mark och för att få ned utsläppen inom transportsektorn så att vi når vårt ESR-åtagande. Det gäller både det nationella åtagandet och vårt bindande åtagande gentemot EU.

Det är därför det är relevant att ställa frågor om vad som ligger till grund för det fokus som regeringen har. Det påverkar vilken politik som regeringen presenterar. Den politik som regeringen presenterar leder till att vi inte når målen. Därmed förvärrar vi den globala uppvärmningen och effekterna för Sveriges befolkning.

Herr talman! Jag väljer att notera att ledamoten inte nämner hur det såg ut med potentialen att nå LULUCF-åtaganden under tidigare regeringar. Det gäller om det är den här regeringen som har påverkat de stora underskott som finns i LULUCF-åtagandena, eller om det faktiskt rör sig om att minskad skoglig tillväxt, klimatförändringar, invasiva arter och ett unikt högt åtagande som ligger på Sverige gör att det är en svår fråga.

Detta är en fråga som just nu alla partier hanterar i en parlamentarisk utredning och som man tittar på hur man ska klara av. Det hade varit en mer önskvärd debatt att tala om det, om det nu var så att interpellationen handlat om LULUCF, vilket den inte gör. Den fråga jag har fått är: Varför väljer regeringen att lyfta fram ESR-sektorn och Sveriges klimatmål för nettonoll år 2045?

Herr talman! Ledamoten valde även att säga att regeringen inte har gjort någonting för att minska utsläppen från jordbruket. Den bilden vill jag tydligt motsätta mig genom att visa på ett nytt initiativ som regeringen har tagit och annonserat i vår budget för 2025 och som kallas för Kväveklivet.

Här tänker jag att Miljöpartiet kanske kan känna lite glädje över att jag bygger vidare på namn som tidigare regeringar kommit på, såsom Industriklivet och Klimatklivet. Vi har nu annonserat Kväveklivet där 100 miljoner de kommande åren kommer att finnas att tillgå årligen för stöd.

Det kan till exempel gälla olika moderniseringar av verktyg man använder som kan minska gödselanvändningen, effektivisera den och på så sätt minska utsläppen för jordbruket. Man kan genomföra olika insatser som minskar ammoniakutsläppen.

Det pågår ett mycket aktivt arbete med att även jordbruket ska dra sitt strå till stacken. Men det är klart att det i grund och botten handlar om transportfrågan. Sveriges största potential ligger i transportfrågan.

Regeringen arbetar väldigt aktivt för att minska utsläppen från transportsektorn med en ny reduktionsplikt med el inkluderat men också med den elektrifiering som pågår på bred front inte minst genom vår nya elbilspremie, som också annonserades i regeringsförklaringen.

Det pågår ett väldigt aktivt arbete. Jag ser fram mot att diskutera det vidare med Miljöpartiet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.