Interpellationssvar - Tandvården för 19?23-åringar - 2024-09-20

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att kompensera för övergångsreglerna så att regionernas ekonomi inte belastas.

Mun- och tandhälsan i Sverige är överlag god. Den svenska tandhälsan har, i takt med utvecklingen av välfärdssamhället och utbyggnaden av tandvården, under lång tid utvecklats positivt. Det finns dock grupper med förhöjd risk för försämrad munhälsa och grupper med sämre munhälsa. Hos äldre personer finns flera faktorer som kan bidra till en försämrad munhälsa. Äldre personer får ofta en försämrad salivproduktion, dels på grund av just högre ålder, dels på grund av att många har läkemedel som påverkar salivproduktionen. Äldre personer kan också få försämrad motorik och därmed svårare att sköta sin munhygien. Vidare har många äldre personer en begynnande grad av tandlossning som är en riskfaktor för att utveckla allmänsjukdomar.

Regeringen aviserar därför i budgetpropositionen för 2025 en tandvårdsreform som syftar till att tandvårdens högkostnadsskydd mer ska efterlikna det som finns i övrig vård. Ett förstärkt högkostnadsskydd innebär lägre tandvårdskostnader för patienter 67 år och äldre. Målsättningen med ett förstärkt högkostnadsskydd är att patienter med behov av tandvård i högre grad ska kunna besöka tandvården efter behov och därmed få bättre munhälsa. Regeringen avser att från 2026 årligen avsätta cirka 3,4 miljarder kronor för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd.

För att tandvårdens resurser ska kunna nyttjas effektivt fattade regeringen under förra året beslut om justeringar i utformningen av det statliga tandvårdsstödet och åldersgränsen för avgiftsfri tandvård. Till skillnad från äldre personer är unga vuxna en grupp där de flesta har en god mun- och tandhälsa. Regeringen avser därför att sänka åldern för fri tandvård från dagens 23 år till 19 år. Dessa unga vuxna kommer i stället att vara berättigade till dubbelt allmänt tandvårdsbidrag.

Det är viktigt att poängtera att regioner, folktandvårdsorganisationer samt privattandvården har efterfrågat denna ändring. Förändringsförslaget presenterades förra hösten och bygger på förslagen i betänkandet När behovet får styra - ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa (SOU 2021:8).

Regeringen bedömer att förslaget att sänka åldersgränsen för avgiftsfri tandvård från dagens 23 år till 19 år ger ökade möjligheter för folktandvårdens vårdgivare att prioritera sina resurser till mer nödvändig tandvård än den tandvård som ges till unga vuxna, där merparten har god mun- och tandhälsa. Exempelvis anser Folktandvårdsföreningen att en sänkning av åldersgränsen är bra eftersom förändringen skapar utrymme för patienter med större behov. Det kan i sin tur skapa ökade möjligheter för folktandvårdens vårdgivare att rekrytera och behålla personal eftersom patientgruppen förändras och med den behovet av ett bredare spektrum av tandvårdsåtgärder.

Utöver de ökade patientintäkter som förslaget väntas leda till kan det för folktandvårdens personal innebära fler och mer varierade arbetsuppgifter, vilket skapar förutsättningar för kompetensutveckling. Därutöver bör den kommande reformen kopplad till tandvårdens högkostnadsskydd för personer 67 år och äldre på sikt minska regionernas kostnader för det regionfinansierade tandvårdsstödet.

Mot bakgrund av att regionerna och tandvårdens aktörer kommer att gynnas av sänkningen av åldersgränsen för avgiftsfri tandvård planerar regeringen inte någon finansiering av övergångsreglerna.

Fru talman! Debatten i dag handlar om tandvården för 19-23-åringar. I den här debatten skulle jag kunna tala om vikten av jämlik tandvård, så att det inte blir en klassfråga om man har fungerande tänder eller ej. Jag skulle kunna tala om vikten av att i ung ålder få till bra tandvårdsrutiner för framtiden, till exempel att regelbundet gå till tandläkaren. Jag skulle kunna tala om att tandhälsan generellt blir bättre och att ett skäl till att tandhälsan är så bra i Sverige kanske också är att vi har avgiftsfri tandvård för 19-23-åringar men att den långsamt också håller på att bli sämre. Det gäller inte gruppen svenskar i allmänhet, men för en del.

Jag skulle också kunna tala om svårigheterna för unga människor att klara av att betala tandvården, eftersom inkomsterna är ojämna och de senaste tiderna har varit tuffa för unga vuxna och många studenter. Få personer under 23 år har ju fast anställning. De pluggar eller arbetar ojämnt, och inkomsten är inte att lita på. Detta skulle jag kunna tala om.

Jag skulle också kunna tala om att det känns lite märkligt när regeringen i budgettider går ut och säger att man kommer med den kanske största tandvårdsreformen på 20 år när det man tänker genomföra inte kommer förrän 2026.

Allt detta är oerhört viktigt, och jag skulle kunna ägna väldigt mycket tid åt det här. Men jag vill rikta in mig på en fråga. Den handlar egentligen om något så tråkigt som finansieringsprincipen - det låter i alla fall tråkigt. När vi nationellt i riksdag och regering beslutar saker som påverkar på lokalt plan - i detta fall handlar det om regionerna - brukar vi skicka med pengar.

Nu har regeringen beslutat att man inte längre ska ha en reform med gratis tandvård för 19-23-åringar. Samtidigt har man beslutat om övergångsregler. Jag vänder mig inte emot övergångsreglerna i sig. De verkar ju rimliga, för om till exempel folktandvården har påbörjat en insats pågår den under väldigt lång tid, särskilt i den åldern. Det som regeringen nu har gjort innebär att de unga ska fortsätta få gratis tandvård, men kostnaderna för detta ska inte staten stå för utan det får regionerna göra.

Samtidigt har vi en sjukvårdskris i Sverige. I går presenterade regeringen hela sin budget. Jag trodde att man skulle skicka med mer pengar till sjukvården, men vad som händer är att det kommer mindre pengar 2025 än vad som kom i år. Dessutom får regionerna nu, som en liten extrapresent, betala övergångsreglerna för tandvården. Det är inte rimligt. Tycker socialminister Forssmed att det är rimligt?

Fru talman! Jag förstår att statsrådet vill tala om en kommande, helt annan tandvårdsreform och inte detta förslag, som tar bort avgiftsfri tandvård för unga mellan 19 och 23 år. Det är en nedskärning i tandvårdssystemet med cirka 500 miljoner.

Den nu aktuella propositionen innebär alltså att regeringen ensidigt går fram med besparingar utan att samtidigt lämna några förslag om förbättringar. Förslaget innehåller också en övervältring av kostnaderna för övergångsreglerna på regionerna under flera år. Övergångsreglerna handlar om att de äldre bestämmelserna om avgiftsfrihet för barn och unga fortfarande ska gälla för tandvårdsbehandlingar som påbörjats före ikraftträdandet vid årsskiftet. De äldre bestämmelserna ska också gälla om regionen före ikraftträdandet beslutat att en tandvårdsbehandling ska vara avgiftsfri för en patient.

Som Eva Lindh framförde finns det ingen finansiering för övergångsreglerna när statsbidraget tas bort vid årsskiftet. För Region Stockholm rör det sig om 17 miljoner kronor som skattebetalarna i regionen tvingas punga ut med. I Dalarna säger tandvårdschefen att det kommer att kosta 19 miljoner, en summa som de inte har att tillgå. Det här beloppet kan vara mycket högre för andra regioner, som kan ha långa köer till exempelvis tandreglering.

Som Eva Lindh också nämnde ska regionerna, som redan nu befinner sig i en sjukvårdskris, stå för tandvårdskostnaderna för övergångsbestämmelserna. Sjukvårdskrisen visar sig till exempel genom de stora varsel inom vård och omsorg som slår rekord i flera regioner. Till och med augusti har 4 547 personer i vård och omsorg varslats om uppsägning, vilket är den högsta siffran sedan 2010, enligt Arbetsförmedlingen.

Facken i välfärden, som företräder mer än 1 miljon medlemmar, skrev i går om de enorma utmaningar som välfärden står inför och hur besvikna de var på regeringens sjukvårdsbudget. Sjukvårdsbudgeten innebär minskningar av anslagen till både sjukvård och äldreomsorg. Samtidigt nollas uppräkningen av de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Det innebär att de totala tillskotten till vård och omsorg minskar med SD:s och regeringens budget. Regionerna brottas fortfarande med stora underskott. Vad regionerna inte behöver är att dessutom få ytterligare kostnader för tandvård övervältrade på sig av staten.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för interpellationen, som berör ett viktigt ämne och ett förslag som kommer att få ganska stor inverkan på ganska många unga människors privatekonomi. Interpellationen berör i huvudsak finansieringen för regionerna och hur de ska kompenseras för de ökade kostnader de nu får. Det är en viktig fråga. Vi har ju i det här landet en sjukvårdskris som regeringen har tryckt ned i halsen på landets regioner och i slutändan på patienter och personal inom sjukvården.

I retoriken och framställningen av det här förslaget har man från regeringens sida i någon mening ställt grupp mot grupp. Jag har reagerat ganska starkt på det. Man har mer eller mindre sagt att landets unga måste få det sämre för att landets äldre ska få det bättre. Det är ett ganska märkligt budskap att en grupp måste få det sämre för att en annan ska få det bättre.

Det som gör detta ännu märkligare är att regeringen lägger lika mycket pengar på att sänka skatten för de allra rikaste. 4,7 miljarder kostar det att ge ministrarna själva 30 000 kronor mer om året. Det är inga problem. Men att ge landets 19-23-åringar fri tandvård finns det tydligen inte pengar till.

Fru talman! Det här är tyvärr bara ett i raden av studentfientliga förslag som regeringen lägger fram. Bostadsministern, socialministerns partikamrat, har stoppat allt bostadsbyggande och har inte gjort mycket för att det ska komma igång igen - ingenting, skulle jag vilja påstå. Det har lett till att boendesituationen försämrats ännu mer för landets studenter, och den var knappast rosenskimrande innan. Det är fler studentstäder än tidigare som inte klarar av att tillhandahålla bostäder åt studenterna under den första termin de pluggar. Det är dåligt, och det är en direkt följd av regeringens politik.

I den budgetproposition som överlämnades till riksdagen i går kan man utläsa att regeringen också skär ned på anslaget till studentinflytande. Det är inte första gången studentkårerna får den smällen. De blir av med 20 miljoner kronor 2026. Den tidigare utbildningsministern har många gånger uttryckt sig nedlåtande om studenters engagemang, så det kanske inte förvånar. Vidare kommer regeringen att sänka takbeloppet på lärosätena med 217 miljoner kronor nästa år, vilket kommer att slå mot studenters utbildningar. Alarm har redan kommit om att den lärarledda undervisningstiden sjunkit rejält på grund av att det sparas pengar, inte minst på exempelvis Stockholms universitet.

Nu kommer alltså nästa slag mot landets studenter, när den fria tandvården stryks. I stället ska skatten sänkas för dem som tjänar allra mest i det här landet. Hade regeringen verkligen velat förbättra välfärden hade man inte behövt låta landets studenter, en grupp som minst sagt redan har det tufft, stå för notan. Exempelvis kan en utdragen tand kosta 7 705 kronor, medan CSN ger 13 156 kronor. Om en student råkar ut för detta hade nog de där 30 000 kronorna som ministrarna ger sig själva i skattesänkning suttit ganska fint.

Jag tror att det är många äldre där ute som mer än gärna hade sett att det här landets allra rikaste inte fått en skattesänkning utan att i stället deras barnbarn inte behövt välja mellan att gå till tandläkaren och att betala hyran. De vet nämligen att deras barnbarn som pluggar på något av landets universitet har det ganska knapert. Men det kan ju också vara så att studenterna inte har råd med lägenhet. Det är inte säkert med den här regeringens bostadspolitik.

Fru talman! Regeringens studentpolitik lämnar verkligen mycket att önska. Det här förslaget visar att man fortsätter på den inslagna vägen. Det är en stor besvikelse.

Jag påminner om att debatten handlar om tandvården för 19-23-åringar.

Fru talman! Jag uppfattar att det primärt är tandvården vi ska diskutera. Det är därför vi har den här interpellationsdebatten, inte för att skapa "content" eller vad det nu är i de sociala kanalerna.

Jag undrar om interpellanten och övriga meddebattörer har läst Veronica Palms utredning. Där konstaterar hon att den avgiftsfria tandvården för 19-23-åringar strider mot behovsprincipen och leder till undanträngningseffekter som gör att människor med större - och stora - behov av tandvård inte får den tandvården. Är inte behovsprincipen väldigt viktig att värna inom tandvården? Jag tycker det. Jag tycker att vi har gett tandvården i Sverige för lite efter behov och för mycket efter andra premisser, och jag tycker att det är rimligt att ändra det.

Jag tolkar interpellanten och övriga meddebattörer som att Socialdemokraterna kommer att vara emot sänkningen av åldersgränsen till 19 år. Det innebär väl då också att man inte är för den förbättring som vi gör för landets äldre, som har större tandvårdsbehov, eftersom det är svårt att göra de här sakerna samtidigt med tanke på de kapacitetsbrister vi har i tandvården. Detta är också väldigt tydligt i Veronica Palms utredning.

Min fråga tillbaka blir: Kommer ni att avvisa det förstärkta högkostnadsskyddet för äldre och de möjligheter till ökad kapacitet som borttagandet av den avgiftsfria tandvården för 19-23-åringar innebär? För 19-23-åringar införs i stället ett dubbelt tandvårdsbidrag som innebär att de får goda möjligheter att fortsätta med en god tandvård och en bra munhälsa.

Interpellanten och övriga debattörer lyssnar knappast på professionen. Folktandvårdens organisationer, Privattandläkarna och regionerna har efterfrågat detta, för man ser precis det som vi beskriver: att vi behöver fokusera på dem med störst behov. Folktandvårdens förutsättningar behöver också bli bättre för att man ska kunna öka intäkterna till folktandvården på ett annat sätt än i dag och ge dem ökade möjligheter att konkurrera med privata aktörer.

Jag tycker att det är angeläget att försöka göra någonting åt detta. Men jag konstaterar att mina motdebattörer, Eva Lindh och andra, inte vill göra detta utan tror att det går att vara alla goda gåvors givare. Det gör det inte med de problem och brister som vi har i tandvården. Det har ju inte minst Veronica Palms utredning pekat mycket tydligt på.

Vad gäller övergångsreglerna är vår bedömning att den här förändringen kommer att leda till en förbättrad ekonomi för regionerna initialt och att den kommer att vara kostnadsneutral på totalen. Därför finns det inte heller skäl att tillföra medel, som vi gör när vi lägger ökade kostnader på regionerna. Det gör vi inte här, utan detta är kostnadsneutralt. På sikt kommer det dessutom att leda till förbättringar för regionerna.

Det kan såklart bli någon skillnad i någon region. Men bedömningen är inte att det ska leda till ökade kostnader. Det ska tvärtom på sikt leda till ökade intäkter och ökade möjligheter inte minst för folktandvården, och det är väldigt angeläget.

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att socialministern inte i något ens berörde den fråga som jag ställde. Jag kommer att ställa den igen.

Självklart handlar politik inte bara om att vilja, något som är bra. Vi vill mycket. Att vilja är viktigt. Men det handlar väldigt mycket om att prioritera. Det har socialministern helt rätt i. Det handlar om att prioritera mellan olika saker som är viktiga. För oss socialdemokrater är det och kommer alltid att vara väldigt tydligt vad vi prioriterar.

Vi har alltid och kommer alltid att prioritera välfärden. Det är sjukvården, vården, skolan och omsorgen. Det gör vi även här. Det som den SD-styrda regeringen nu prioriterar är inte välfärden. Den prioriterar skattesänkningar för dem som redan har. Det är det som politiken just i dagarna väldigt mycket står inför.

Jag är på allvar väldigt upprörd och faktiskt också förvånad över det man ser, och det jag ser i min vardag. Jag tror att de flesta människor ser att vi har en sjukvård som går på knäna. Det är väldigt tydligt i min egen hemregion, Region Östergötland. Där kommer vi mot slutet av året att ha extremt många färre i personalen. De måste springa fortare för att ens kunna klara det som är deras uppdrag, att hjälpa, stötta och vårda dem som är sjuka i vårt län.

Att man då väljer att lägga mindre pengar på sjukvården gör att jag nästan inte har ord. De miljoner som vi nu talar om kan tyckas som en liten del. Men det är upprörande att man inte lägger resurser på den sjukvård som blöder och som verkligen behöver resurser. Sedan fattar man ett beslut som inte bara drabbar människor utan också drabbar sjukvården i sin helhet därför att det övervältrar kostnader på regionerna, som ju har ansvar att utföra sjukvården i Sverige.

I Östergötland räknar man med att det handlar om minst 450 personer. Jag vill återigen säga att jag inte har ett problem med att man har övergångsregler. Det är rimligt att de som har gått in i att till exempel få en tandreglering eller någonting annat med premissen att få det gratis också ska få det framöver. Problemet är att regeringen inte för över pengar till regionerna för att kunna klara de övergångsreglerna. Då blir det än mindre pengar till sjukvården, och förstås också till tandvården.

Allt detta är väldigt problematiskt, och det upprör mig på allvar. Socialministern nickar här och menar att han svarade på min fråga. Jag vill ännu en gång ställa frågan: Tycker socialministern att det är rimligt att ytterligare övervältra kostnader på sjukvården i det här läget? Det är faktiskt det som regeringen gör med det här beslutet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Statsrådet talar om behovsprincipen. Jag skulle vilja säga att någonting som verkligen sticker ut i propositionen är hur det framhålls hur positivt förslaget är för den privata tandvårdsmarkanden som nu får 500 000 patienter till sig. Det framhålls flera gånger.

Förslaget innebär ingen satsning på tandvården utan en försämring. Regeringen tar bort 576 miljoner från tandvårdssystemet. Det är vad propositionen handlar om. Samtidigt lägger regeringen kostnaderna för övergångsreglerna på regionerna.

Det är ett par månader under hösten som det går att kvala in till övergångsreglerna för de patienter som inte har påbörjat sina behandlingar för att de förhoppningsvis ska kunna få sin behandling bedömd som avgiftsfri.

Vi ska komma ihåg att många patienter står i kö en längre tid, och det är inget som de själva kan påverka. Många oroliga föräldrar i Region Stockholm hör av sig och är förtvivlade. De vet inte om de vågar börja en tandreglering för sina barn av rädsla för att det ska kosta dem för mycket.

I vissa regioner är köerna väldigt långa för den här typen av behandling. Det finns unga som har stått i kö i åtta, tio år. Vi kunde nyligen läsa om det i medierna. Det är inte konstigt att många blir oroliga - både barn, unga och föräldrar - när tandvården inte fungerar och det sker nedskärningar som gör att det blir osäkert om de kommer att kunna få sina behandlingar.

Fru talman! Att en så pass tydlig försämring slår mot den åldersgrupp som i så stor utsträckning utgörs av studenter måste ändå anses vara relevant att lyfta fram i en sådan här debatt. Jag kan inte förstå hur det inte kan vara det. Men jag får acceptera att socialministern inte vill prata om det.

Jag vill leda i bevis att det är ett mönster att regeringen hela tiden riktar in sig på studentgruppen och gör försämringar för just den gruppen. Som sades här precis innan av ledamoten Vikström finns det en utbredd oro inom åldersgruppen för vad det kommer att leda till.

Det är ganska många studenter som har tandvårdsinsatser. De känner nu en oro för vad som kommer att hända i framtiden. Vad kommer att hända om jag skulle råka ut för att jag behöver ha tandvård? Hur kommer det att påverka min privatekonomi?

Som jag sa kan en utdragen tand kosta nästan 8 000 kronor. Det har funnits kostnader på 13 000 kronor. Vi har en situation i Sverige där hyrorna stiger, och vi har en skenande bostadsbrist. Det är klart att det påverkar. Politik hänger ihop. Det är vad jag försöker att leda i bevis här.

Socialministern vill förminska det till att jag vill skapa content. Jag får då ännu mer bevis på hur regeringen ser på åldersgruppen studenter. Den utgörs i ganska stor utsträckning av gruppen i åldern 19-23 år.

Det hade gått att göra både och. Det hade gått att inte sänka skatten med 30 000 kronor för till exempel landets ministrar och de allra rikaste. Eller man hade till exempel kunnat göra som har efterfrågats här, att flytta över pengar till regionerna. Det hade åtminstone gått att göra.

Men det är viktigare att sänka skatten med 4,7 miljarder kronor för de allra rikaste. Som vi fick höra här är det tydligen viktigare att göda den privata tandvårdsmarknaden än att se till att regionerna får de resurser som de behöver.

Fru talman! Jag kunde förstås ha avstått från min kommentar. Jag noterar bara att en stor del av ledamotens inlägg handlade om helt andra saker än tandvård.

Jag är här i egenskap av socialminister. Jag har ansvar för tandvården. Det är så interpellationsinstitutet fungerar. Man kallar ett statsråd för att tala om statsrådets ansvarsområde och inte om tusen andra frågor.

Då kan vi ha en annan debatt. Det kan vi gärna ha. Det var bara en liten kommentar till det. Vill man tala om bostadspriser talar man med Andreas Carlson. Vill man tala om andra saker får man tala med andra statsråd.

Det här är en situation som framför allt folktandvården upplever skapar ett läge som gör att den inte kan erbjuda tandvård efter behov och att behovsprincipen ställs åt sidan. Det har konstaterats i Veronica Palms utredning.

Det är angeläget att göra någonting åt detta så att fler personer med ökade behov ska få tandvård. Det är det som Anna Vikström så väl beskriver med de människor som står i kö till tandvården. Frågar man tandvården själv om vilka orsaker det finns till detta pekar den ut några olika saker. En sak de pekar ut är fri tandvård för 19-23-åringar. Det har bidragit till köerna. Det har bidragit till att behovsprincipen sätts ur spel.

Ibland undrar man också om Socialdemokraterna vet hur 24-åringarna har det. Är det helvetet som drabbar dem? Ursäkta ordvalet; jag tar tillbaka det direkt. Jag är bara lite trött.

Vi behöver förändra tandvården så att den ges mer efter behov. Jag har respekt för att man kan vara kritisk till den här förändringen, men då behöver man också förklara hur vi ska göra med kapacitetsbristerna och hur vi ska lösa behovsprincipen. Man behöver nog också säga att man ska avvisa en tandvårdsreform för dem som har stora behov och som är äldre. Vi vill göra en tandvårdsreform för dem för att helt enkelt se till att de får lägre tandvårdskostnader.

Det här är prioriteringar man behöver göra. Är det rimligt att göra dessa prioriteringar? Ja, det är det. Tandvårdens organisationer vill se detta, och utredningar vill se detta. Det innebär besparingar eller minskade kostnader, men vi lägger också till mångdubbelt större belopp, inte minst för äldres tandvård - på tal om att satsa på välfärden.

Skattesänkningar nämns. Jag har noterat att Socialdemokraterna har varit med och avskaffat värnskatten. Det är deras val och deras möjlighet att göra det. När far super är det rätt, så att säga. Men man har möjlighet att göra båda sakerna. Man kan sänka skatten så att det lönar sig bättre att arbeta. Då får vi mer tillväxt så att vi också klarar framtidens välfärd. Det är oerhört angeläget.

Vad gäller övergångsreglerna är vår bedömning att reformen är kostnadsneutral och att den på sikt leder till ökade möjligheter till intäkter för folktandvården, ökade möjligheter att behålla personal, ökade möjligheter till kompetensutveckling och inte minst ökade möjligheter till intäkter. Tanken är inte att gynna den privata tandvårdsmarknaden, utan syftet är att tandvården ska fungera bättre och, inte minst, att underlätta för folktandvården.

Fru talman! Nu skulle vi ju inte prata om något annat än tandvården, men eftersom socialministern lyfter några andra frågor vill jag bara göra några förtydliganden.

När det gäller skattepolitik tror jag att socialministern väldigt väl vet att avskaffandet av värnskatten inte var något som Socialdemokraterna kom med som förslag. Det handlar om att samarbeta, och ibland får man göra saker som man inte vill. Detta hade inte varit vår prioritering; det tror jag att socialministern vet.

Vi pratar om skatterna därför att det handlar om prioriteringar. Politik handlar både om vad vi önskar att göra och om att prioritera. Att prioritera att redan rika får mycket mer känns väldigt dåligt, åtminstone i min mage. Det känns dåligt när man ser hur välfärden ser ut - när man ser behoven i sjukvården, behoven i tandvården och behoven i skolan. Det behövs mer resurser. Det är det ena.

Det andra är detta: När vi nu ser hur regionerna själva har räknat på vad reformen kommer att kosta litar jag på att de gör en rimlig bedömning, det vill säga att den kommer att kosta mer. Det är inte rimligt i det här läget, när vi har en sjukvårdskris. När vi pratar sjukvårdskris är det också en kris i tandvården. Prioritera tandvården! Prioritera sjukvården! Det är någonting man skulle önska av den här regeringen och kanske av en socialminister som åtminstone säger att han är väldigt engagerad i sjukvårds- och tandvårdsfrågor. Då borde det här prioriteras.

Jag tycker att det klingar väldigt illa att säga att detta kanske är århundradets tandvårdsreform. Det här kommer att bli tufft för många 19-23-åringar. Det kommer att bli tufft för 24-29-åringar, som inte heller får lika mycket pengar nu. Det kommer att bli tufft för framtidens tandvård. Och framför allt: Övervältra inte kostnader på en sjukvård i kris!

(Applåder)

Fru talman! När avsatte Socialdemokraterna senast 3,4 miljarder till tandvården? Berätta gärna det, Eva Lindh!

Vi gör en enormt stor förbättring för alla äldre och deras högkostnadsskydd som träder i kraft 2026. Det är första steget i att fortsätta bygga ut högkostnadsskyddet för ännu fler så att ännu fler får lägre tandvårdskostnader för att kunna möta tandvårdsbehoven.

För att kunna göra detta behöver man prioritera. Då behöver man se det som tandvårdsorganisationerna har pekat ut och det som utredningar har pekat ut. Veronica Palm, socialdemokrat, har utrett detta och sett att avgiftsfri tandvård för 19-23-åringar tränger ut möjligheterna för andra att få tandvård. Det tränger ut möjligheterna för dem med störst behov att få tandvård, och det försvårar för folktandvården att få goda intäkter till sin verksamhet så att man kan bedriva en högkvalitativ tandvård för hela befolkningen.

Vi ger dubbel tandvård till 19-23-åringar. De ställs inte på bar backe på något sätt utan ges goda möjligheter att fortsätta gå till tandläkaren och få en god tandvård.

Vad gäller övergångsregler kan jag säga igen att det förstås finns kostnader. Men det finns också ökade intäkter, och bedömningen är att detta kommer att vara kostnadsneutralt för regionerna. På sikt kommer det naturligtvis att förbättra deras möjligheter att bedriva en god tandvård.

Det är så här man måste göra. Man måste analysera hur det ser ut och göra avvägningen och de prioriteringar som efterfrågas. För att svara på Eva Lindhs fråga: Det här är en rimlig prioritering att göra.

Jag tror att det blir väldigt svårt att behålla det avgiftsfria och samtidigt göra det andra med de kapacitetsproblem som finns i tandvården om man vill hedra behovsprincipen. Man kan göra det i opposition, men det är svårt att göra det i regeringsställning. Jag utgår då från att Socialdemokraterna kommer att avvisa vår stora tandvårdsreform för den äldre delen av befolkningen. Men vi får se hur Socialdemokraterna väljer att göra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.