Interpellationssvar - Sveriges ambassadör mot människohandel | ambassadören mot människohandel - 2024-09-20

Fru talman! Jag vill inleda med att välkomna Linnéa Wickmans och Janine Alm Ericsons engagemang i frågan, ett engagemang jag fullt ut delar. Vi kan aldrig acceptera att personer berövas rätten att bestämma över sina liv och sina kroppar.

Den organiserade brottsligheten utnyttjar hänsynslöst människor i utsatta situationer, bland annat genom människohandel och prostitution. Det handlar om kvinnor och män som utnyttjas och utsätts för allvarliga skador. Regeringen tar nu krafttag för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Arbetet med att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel är en prioriterad fråga för regeringen, såväl nationellt som i det gränsöverskridande samarbetet.

Sedan den tidigare tillsättningen av tjänsten som ambassadör mot människohandel löpte ut har tjänsten setts över. Ett rekryteringsarbete sker nu inom Regeringskansliet för att tillsätta tjänsten snarast möjligt.

Regeringens ambition är att ingen människa ska utnyttjas för sexuella ändamål. I regeringens internationella engagemang märks detta tydligt i reformagendan för biståndet, där regeringen prioriterar och stöder arbetet mot alla former av sexuellt och könsrelaterat våld och utnyttjande i prostitution och människohandel.

Sverige samarbetar med FN:s kontor för bekämpande av brott och narkotika, UNODC. Kontoret arbetar brett för att bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet, inklusive människohandel. För 2024 uppgår svensk finansiering till UNODC till 60 miljoner kronor, och en större andel än tidigare är inriktad mot människohandel, framför allt i Ukraina. Sverige stöder även UN Voluntary Trust Fund for Victims of Human Trafficking finansiellt genom UNODC.

Arbetet mot människohandel var en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd 2023. Sverige stod då värd för en konferens om preventionsmodeller för att motverka den efterfrågan som främjar människohandel för sexuella ändamål. Inom EU-samarbetet antogs ett reviderat människohandelsdirektiv under våren som bland annat utökar kraven på den straffrättsliga lagstiftningen.

Vi hanterar också frågan regionalt. Samverkan sker genom Östersjöstaternas råds aktionsgrupp mot människohandel och Nordiska ministerrådets arbetsgrupp mot människohandel. I mars i år beviljade regeringen 2,8 miljoner kronor till Östersjöstaternas råd för att stärka arbetet mot människohandel för sexuella ändamål.

Även nationellt fortsätter regeringen att intensifiera arbetet. I mars fick Jämställdhetsmyndigheten ett tillskott till sitt pågående uppdrag om fortsatt förstärkt arbete mot sexuell exploatering av barn och utnyttjande i prostitution och människohandel. Vi har skjutit till medel som uppgår till 23,5 miljoner för 2024.

Regeringen kommer under hösten att återkomma med ett förnyat uppdrag till de samverkande myndigheterna mot arbetslivskriminalitet i syfte att ta krafttag mot människoexploatering i arbetslivet. Vi tillförde också 30 miljoner i vårändringsbudgeten till det befintliga uppdraget mot arbetslivskriminalitet, vilket inkluderar arbete som utförs av regionkoordinatorerna mot prostitution och människohandel.

Regeringen antog i juni ett nytt åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Åtgärdsprogrammet ska gälla 2024-2026. Det innehåller satsningar och åtgärder på bred front på nationell, regional och lokal nivå. Även en utredning pågår för att stärka den långsiktiga styrningen på området.

Fru talman! Jag vill inleda med att välkomna Linnéa Wickmans och Janine Alm Ericsons engagemang i frågan, ett engagemang jag fullt ut delar. Vi kan aldrig acceptera att personer berövas rätten att bestämma över sina liv och sina kroppar.

Den organiserade brottsligheten utnyttjar hänsynslöst människor i utsatta situationer, bland annat genom människohandel och prostitution. Det handlar om kvinnor och män som utnyttjas och utsätts för allvarliga skador. Regeringen tar nu krafttag för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Arbetet med att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel är en prioriterad fråga för regeringen, såväl nationellt som i det gränsöverskridande samarbetet.

Sedan den tidigare tillsättningen av tjänsten som ambassadör mot människohandel löpte ut har tjänsten setts över. Ett rekryteringsarbete sker nu inom Regeringskansliet för att tillsätta tjänsten snarast möjligt.

Regeringens ambition är att ingen människa ska utnyttjas för sexuella ändamål. I regeringens internationella engagemang märks detta tydligt i reformagendan för biståndet, där regeringen prioriterar och stöder arbetet mot alla former av sexuellt och könsrelaterat våld och utnyttjande i prostitution och människohandel.

Sverige samarbetar med FN:s kontor för bekämpande av brott och narkotika, UNODC. Kontoret arbetar brett för att bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet, inklusive människohandel. För 2024 uppgår svensk finansiering till UNODC till 60 miljoner kronor, och en större andel än tidigare är inriktad mot människohandel, framför allt i Ukraina. Sverige stöder även UN Voluntary Trust Fund for Victims of Human Trafficking finansiellt genom UNODC.

Arbetet mot människohandel var en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd 2023. Sverige stod då värd för en konferens om preventionsmodeller för att motverka den efterfrågan som främjar människohandel för sexuella ändamål. Inom EU-samarbetet antogs ett reviderat människohandelsdirektiv under våren som bland annat utökar kraven på den straffrättsliga lagstiftningen.

Vi hanterar också frågan regionalt. Samverkan sker genom Östersjöstaternas råds aktionsgrupp mot människohandel och Nordiska ministerrådets arbetsgrupp mot människohandel. I mars i år beviljade regeringen 2,8 miljoner kronor till Östersjöstaternas råd för att stärka arbetet mot människohandel för sexuella ändamål.

Även nationellt fortsätter regeringen att intensifiera arbetet. I mars fick Jämställdhetsmyndigheten ett tillskott till sitt pågående uppdrag om fortsatt förstärkt arbete mot sexuell exploatering av barn och utnyttjande i prostitution och människohandel. Vi har skjutit till medel som uppgår till 23,5 miljoner för 2024.

Regeringen kommer under hösten att återkomma med ett förnyat uppdrag till de samverkande myndigheterna mot arbetslivskriminalitet i syfte att ta krafttag mot människoexploatering i arbetslivet. Vi tillförde också 30 miljoner i vårändringsbudgeten till det befintliga uppdraget mot arbetslivskriminalitet, vilket inkluderar arbete som utförs av regionkoordinatorerna mot prostitution och människohandel.

Regeringen antog i juni ett nytt åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Åtgärdsprogrammet ska gälla 2024-2026. Det innehåller satsningar och åtgärder på bred front på nationell, regional och lokal nivå. Även en utredning pågår för att stärka den långsiktiga styrningen på området.

Fru talman! I sju månader har Sverige stått utan en global ambassadör mot människohandel eftersom regeringen inte har utsett någon ny person på den posten. Och det är mycket som hinner hända på sju månader. Delar av vintern, en vår och en sommar har passerat, och det demokratiska partiet i USA har hunnit byta från en presidentkandidat till en annan. Den svenska regeringen har ombildats, och Sverige har fått en ny utrikesminister - för att bara nämna några exempel på vad som kan hinnas med på sju månader om man vill.

Men trots allt detta står posten alltså i dagsläget tom. Med detta har Sverige förlorat kraft i det internationella arbetet för att bekämpa människohandel och i synnerhet den sexuella exploateringen av kvinnor och barn.

I en värld med ett ökat antal konflikter ökar också människohandeln i konflikternas spår. Inte minst kan vi se detta i Europa, där Rysslands anfallskrig i Ukraina har drivit miljontals människor på flykt och där särskilt kvinnor lurats eller tvingats in i prostitution av cyniska kriminella nätverk. Handeln med människor är en betydande del av inkomsterna för den organiserade brottsligheten.

Det säger sig självt att om den internationella gränsöverskridande brottsligheten ska bekämpas måste vi arbeta tillsammans med andra länder. Det är också detta som har varit uppgiften för posten som Sveriges globala ambassadör mot människohandel, som instiftades av den dåvarande S-regeringen 2006.

Internationellt är det många organisationer som under de gångna månaderna har undrat om regeringen i tysthet försöker skrota den här posten och därmed också kraftigt försvaga Sveriges förmåga att påverka i dessa viktiga frågor.

Vi i Sverige har ju med vår sexköpslag en unik roll när det handlar om att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. Med vår lagstiftning flyttar vi fokus till förövaren, till den som utnyttjar och köper en annan människas kropp.

Det är också därför som den globala ambassadören mot människohandel spelar en särskilt viktig roll i internationella processer, för att kunna slå hål på myter och missuppfattningar som sprids om den svenska sexköpslagen och för att nå resultat i EU och i FN.

Ambassadören har till exempel spelat en viktig roll för att Frankrike skulle kriminalisera sexköp med inspiration från svensk lagstiftning. Ambassadören har också bidragit till att förhandlingar i FN-systemet satt ljuset på efterfrågan av prostitution. Rekommendationer har därefter lämnats till medlemsstaterna i linje med svensk lagstiftning.

Ett annat resultat av ambassadörens arbete är att FN:s särskilda rapportör om mäns våld mot kvinnor i juni föreslog att utsattheten kopplad till sexköp ska ses som en del av mäns våld mot kvinnor. Men eftersom ingen ny ambassadör ännu har utsetts lyste Sveriges röst med sin frånvaro när detta presenterades. Det gjorde däremot inte motståndet från de länder vars lagstiftning skiljer sig från den svenska.

Det är bra - och jag är glad att regeringen i denna debatt nu kommer med beskedet - att rollen som ambassadör mot människohandel ska finnas kvar. Men det uppstår också en hel del frågor. Varför har det tagit sju månader för regeringen att landa i detta? Varför gavs inte det här beskedet redan i maj, när den dåvarande utrikesministern fick frågor om detta? Finns det någon tidsplan för när en ny person kommer att vara på plats?

Fru talman! I sju månader har Sverige stått utan en global ambassadör mot människohandel eftersom regeringen inte har utsett någon ny person på den posten. Och det är mycket som hinner hända på sju månader. Delar av vintern, en vår och en sommar har passerat, och det demokratiska partiet i USA har hunnit byta från en presidentkandidat till en annan. Den svenska regeringen har ombildats, och Sverige har fått en ny utrikesminister - för att bara nämna några exempel på vad som kan hinnas med på sju månader om man vill.

Men trots allt detta står posten alltså i dagsläget tom. Med detta har Sverige förlorat kraft i det internationella arbetet för att bekämpa människohandel och i synnerhet den sexuella exploateringen av kvinnor och barn.

I en värld med ett ökat antal konflikter ökar också människohandeln i konflikternas spår. Inte minst kan vi se detta i Europa, där Rysslands anfallskrig i Ukraina har drivit miljontals människor på flykt och där särskilt kvinnor lurats eller tvingats in i prostitution av cyniska kriminella nätverk. Handeln med människor är en betydande del av inkomsterna för den organiserade brottsligheten.

Det säger sig självt att om den internationella gränsöverskridande brottsligheten ska bekämpas måste vi arbeta tillsammans med andra länder. Det är också detta som har varit uppgiften för posten som Sveriges globala ambassadör mot människohandel, som instiftades av den dåvarande S-regeringen 2006.

Internationellt är det många organisationer som under de gångna månaderna har undrat om regeringen i tysthet försöker skrota den här posten och därmed också kraftigt försvaga Sveriges förmåga att påverka i dessa viktiga frågor.

Vi i Sverige har ju med vår sexköpslag en unik roll när det handlar om att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. Med vår lagstiftning flyttar vi fokus till förövaren, till den som utnyttjar och köper en annan människas kropp.

Det är också därför som den globala ambassadören mot människohandel spelar en särskilt viktig roll i internationella processer, för att kunna slå hål på myter och missuppfattningar som sprids om den svenska sexköpslagen och för att nå resultat i EU och i FN.

Ambassadören har till exempel spelat en viktig roll för att Frankrike skulle kriminalisera sexköp med inspiration från svensk lagstiftning. Ambassadören har också bidragit till att förhandlingar i FN-systemet satt ljuset på efterfrågan av prostitution. Rekommendationer har därefter lämnats till medlemsstaterna i linje med svensk lagstiftning.

Ett annat resultat av ambassadörens arbete är att FN:s särskilda rapportör om mäns våld mot kvinnor i juni föreslog att utsattheten kopplad till sexköp ska ses som en del av mäns våld mot kvinnor. Men eftersom ingen ny ambassadör ännu har utsetts lyste Sveriges röst med sin frånvaro när detta presenterades. Det gjorde däremot inte motståndet från de länder vars lagstiftning skiljer sig från den svenska.

Det är bra - och jag är glad att regeringen i denna debatt nu kommer med beskedet - att rollen som ambassadör mot människohandel ska finnas kvar. Men det uppstår också en hel del frågor. Varför har det tagit sju månader för regeringen att landa i detta? Varför gavs inte det här beskedet redan i maj, när den dåvarande utrikesministern fick frågor om detta? Finns det någon tidsplan för när en ny person kommer att vara på plats?

Fru talman! Jag vill också passa på att gratulera Maria Malmer Stenergard till posten som Sveriges utrikesminister och välkomna henne till debatten, som vi som jobbar med utrikes- och biståndsfrågorna har här. Jag ser fram emot både samarbete och debatt framåt.

Jag vill tacka utrikesministern för svaret, med det positiva beskedet att tjänsten ska återbesättas. Förutom allt det som Linnéa Wickman nu har framhållit, om hur viktig denna post är, är det faktiskt också en styrka att regeringen och oppositionen kan fortsätta kroka arm för utsatta kvinnor och mot de organiserade internationella gängens våld.

Låt oss nu bara hoppas att denna översyn och uppehållet i tjänsten inte leder till alltför stora bakslag i arbetet utan att man kan ta i kapp det som har missats under tiden.

Jag vill också tacka för redovisningen av vad som görs, inte bara internationellt utan också nationellt och regionalt.

Vi vet att friheten och makten över sin egen kropp är helt grundläggande för att man ska kunna nå jämställdhet och kvinnors lika rättigheter och möjligheter.

Utrikesministern tog upp detta med att ett begrepp som feministisk utrikespolitik kan skymma sikten för det arbetet. Jag vill nu, eftersom utrikesministern är ny, säga att det tyvärr inte bara är ett ord som är borttaget. När man plockade bort detta och den förra utrikesministern sa att man skulle sluta med en feministisk utrikespolitik var det också väldigt mycket av styrsystemet för mer jämställdhet och mer satsningar på kvinnor och flickor som försvann.

Jag hoppas att den nya utrikesministern kan ta ett nytt varv och titta på detta, för vi behöver - det är jag övertygad om att vi är överens om - en stark röst för kvinnor och flickor i världen. Vi ser ju hur dessa frågor inte går framåt utan snarare bakåt. Alexandra Völker har väldigt tydligt visat på hur fruktansvärd situationen är i många länder. Då behöver Sverige fortsätta att vara en väldigt tydlig röst för detta.

Sedan vill jag passa på att ta upp något eftersom ministern nämnde reformagendan. Där finns det väldigt mycket övrigt att önska. Den finns nu äntligen i skrift, men den är mer höljd i dunkel än att det egentligen har retts ut någonting. Situationen inom svenskt bistånd är i fritt fall, skulle jag vilja säga. Regeringen säger också här en sak men gör någonting annat.

Men nu skulle denna debatt inte handla om vare sig den feministiska utrikespolitiken eller reformagendan. Jag avstår från vidare anföranden men tackar för svaret och hoppas att vi får skäl att återkomma mer i armkrok än i debatt i denna fråga, för situationen för världens kvinnor och flickor är så viktig.

Fru talman! Jag vill också passa på att gratulera Maria Malmer Stenergard till posten som Sveriges utrikesminister och välkomna henne till debatten, som vi som jobbar med utrikes- och biståndsfrågorna har här. Jag ser fram emot både samarbete och debatt framåt.

Jag vill tacka utrikesministern för svaret, med det positiva beskedet att tjänsten ska återbesättas. Förutom allt det som Linnéa Wickman nu har framhållit, om hur viktig denna post är, är det faktiskt också en styrka att regeringen och oppositionen kan fortsätta kroka arm för utsatta kvinnor och mot de organiserade internationella gängens våld.

Låt oss nu bara hoppas att denna översyn och uppehållet i tjänsten inte leder till alltför stora bakslag i arbetet utan att man kan ta i kapp det som har missats under tiden.

Jag vill också tacka för redovisningen av vad som görs, inte bara internationellt utan också nationellt och regionalt.

Vi vet att friheten och makten över sin egen kropp är helt grundläggande för att man ska kunna nå jämställdhet och kvinnors lika rättigheter och möjligheter.

Utrikesministern tog upp detta med att ett begrepp som feministisk utrikespolitik kan skymma sikten för det arbetet. Jag vill nu, eftersom utrikesministern är ny, säga att det tyvärr inte bara är ett ord som är borttaget. När man plockade bort detta och den förra utrikesministern sa att man skulle sluta med en feministisk utrikespolitik var det också väldigt mycket av styrsystemet för mer jämställdhet och mer satsningar på kvinnor och flickor som försvann.

Jag hoppas att den nya utrikesministern kan ta ett nytt varv och titta på detta, för vi behöver - det är jag övertygad om att vi är överens om - en stark röst för kvinnor och flickor i världen. Vi ser ju hur dessa frågor inte går framåt utan snarare bakåt. Alexandra Völker har väldigt tydligt visat på hur fruktansvärd situationen är i många länder. Då behöver Sverige fortsätta att vara en väldigt tydlig röst för detta.

Sedan vill jag passa på att ta upp något eftersom ministern nämnde reformagendan. Där finns det väldigt mycket övrigt att önska. Den finns nu äntligen i skrift, men den är mer höljd i dunkel än att det egentligen har retts ut någonting. Situationen inom svenskt bistånd är i fritt fall, skulle jag vilja säga. Regeringen säger också här en sak men gör någonting annat.

Men nu skulle denna debatt inte handla om vare sig den feministiska utrikespolitiken eller reformagendan. Jag avstår från vidare anföranden men tackar för svaret och hoppas att vi får skäl att återkomma mer i armkrok än i debatt i denna fråga, för situationen för världens kvinnor och flickor är så viktig.

Fru talman! Jag vill ännu en gång tacka för gratulationerna. Jag ser mycket fram emot att jobba tillsammans, inte minst i frågan om kvinnors rätt världen över. Den frågan är oerhört angelägen, och där måste vår röst vara så samlad och stark som möjligt.

Mycket arbete har gjorts under den tid som rekryteringen av ambassadör har pågått - och den pågår. Det vill jag ändå framhålla. Vi behöver arbeta på flera fronter samtidigt när det gäller till exempel finansiering från människohandel och prostitution kopplad till organiserad brottslighet - både genom att komma åt de kriminella tillgångarna och genom att arbeta förebyggande genom att minska efterfrågan på prostitution.

Regeringen har tagit fram en nationell strategi mot organiserad brottslighet, som är den första i sitt slag. En viktig del i detta är att slå sönder den kriminella ekonomin. Inkomsterna från brottslighet är inte bara en försörjning för kriminella. De används också för att återinvestera i brottslig verksamhet.

Förbudet mot köp men inte försäljning av sexuella tjänster är ett viktigt verktyg i arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål och utgör också ett centralt led i arbetet för att långsiktigt bekämpa efterfrågan.

Syftet med den svenska sexköpslagstiftningen är att minska efterfrågan på sexuella tjänster, utjämna maktbalansen mellan män och kvinnor och minska utnyttjandet av individer. Lagstiftningen syftar också till att uppmuntra de individer som exploateras i prostitution att söka hjälp att lämna, och de ska vara trygga i vetskapen om att det inte blir några straffrättsliga konsekvenser för dem.

Så sent som i december förra året mottog regeringen betänkandet Ut ur utsatthet. I betänkandet lämnas förslag på individuellt utformade exitprogram för vuxna som är utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål och förslag på utformning och organisering av program särskilt inriktade på barn.

I betänkandet från Utredningen om skydd, stöd och vård för personer som har utsatts för övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi finns bland annat förslag om att stärka det förebyggande arbetet för att upptäcka barn som har utsatts för sexuella övergrepp eller som riskerar att utsättas för sexuella övergrepp.

Betänkandena har skickats ut på remiss.

Arbetet mot människohandel sker också i Europa. Som jag nämnde tidigare antogs i EU-samarbetet under våren ett reviderat människohandelsdirektiv. Det ursprungliga direktivet innehöll bland annat minimiregler när det gäller definitionen av vad som ska utgöra straffbelagd människohandel och påföljder för brott. Genom ändringsdirektivet utökas kraven på den straffrättsliga lagstiftningen på så sätt att människohandelsbrottet även ska inkludera utnyttjande av surrogatmoderskap, tvångsäktenskap och illegal adoption. Kraven på medlemsstaternas förebyggande arbete samt hjälp och stöd till offer för människohandel utökas och förtydligas genom detta ändringsdirektiv. Det är viktigt.

Sverige arbetar även för att motverka användning av begrepp som sexarbete eller sexarbetare, som normaliserar sexköp och tar bort fokus från att det rör sig om ett utnyttjande. Regeringen har också drivit frågan inom ramen för EU-samarbetet.

Fru talman! Jag vill ännu en gång tacka för gratulationerna. Jag ser mycket fram emot att jobba tillsammans, inte minst i frågan om kvinnors rätt världen över. Den frågan är oerhört angelägen, och där måste vår röst vara så samlad och stark som möjligt.

Mycket arbete har gjorts under den tid som rekryteringen av ambassadör har pågått - och den pågår. Det vill jag ändå framhålla. Vi behöver arbeta på flera fronter samtidigt när det gäller till exempel finansiering från människohandel och prostitution kopplad till organiserad brottslighet - både genom att komma åt de kriminella tillgångarna och genom att arbeta förebyggande genom att minska efterfrågan på prostitution.

Regeringen har tagit fram en nationell strategi mot organiserad brottslighet, som är den första i sitt slag. En viktig del i detta är att slå sönder den kriminella ekonomin. Inkomsterna från brottslighet är inte bara en försörjning för kriminella. De används också för att återinvestera i brottslig verksamhet.

Förbudet mot köp men inte försäljning av sexuella tjänster är ett viktigt verktyg i arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål och utgör också ett centralt led i arbetet för att långsiktigt bekämpa efterfrågan.

Syftet med den svenska sexköpslagstiftningen är att minska efterfrågan på sexuella tjänster, utjämna maktbalansen mellan män och kvinnor och minska utnyttjandet av individer. Lagstiftningen syftar också till att uppmuntra de individer som exploateras i prostitution att söka hjälp att lämna, och de ska vara trygga i vetskapen om att det inte blir några straffrättsliga konsekvenser för dem.

Så sent som i december förra året mottog regeringen betänkandet Ut ur utsatthet. I betänkandet lämnas förslag på individuellt utformade exitprogram för vuxna som är utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål och förslag på utformning och organisering av program särskilt inriktade på barn.

I betänkandet från Utredningen om skydd, stöd och vård för personer som har utsatts för övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi finns bland annat förslag om att stärka det förebyggande arbetet för att upptäcka barn som har utsatts för sexuella övergrepp eller som riskerar att utsättas för sexuella övergrepp.

Betänkandena har skickats ut på remiss.

Arbetet mot människohandel sker också i Europa. Som jag nämnde tidigare antogs i EU-samarbetet under våren ett reviderat människohandelsdirektiv. Det ursprungliga direktivet innehöll bland annat minimiregler när det gäller definitionen av vad som ska utgöra straffbelagd människohandel och påföljder för brott. Genom ändringsdirektivet utökas kraven på den straffrättsliga lagstiftningen på så sätt att människohandelsbrottet även ska inkludera utnyttjande av surrogatmoderskap, tvångsäktenskap och illegal adoption. Kraven på medlemsstaternas förebyggande arbete samt hjälp och stöd till offer för människohandel utökas och förtydligas genom detta ändringsdirektiv. Det är viktigt.

Sverige arbetar även för att motverka användning av begrepp som sexarbete eller sexarbetare, som normaliserar sexköp och tar bort fokus från att det rör sig om ett utnyttjande. Regeringen har också drivit frågan inom ramen för EU-samarbetet.

Fru talman! Runt om i Europa kan kvinnors kroppar köpas lagligt på bordeller. Det göder den organiserade brottsligheten, som vi har konstaterat, och det utgör en del av det könsbaserade våldet.

Jag vill vara tydlig med att jag inte tvivlar på att utrikesministern delar min och Socialdemokraternas syn på att detta med kraft måste bekämpas. Våra partier står bakom den svenska sexköpslagen och menar att fler länder borde inspireras av Sverige. Men det som jag trots allt fortfarande finner lite oklart är varför det har tagit denna regering, som har en väldigt hög svansföring när det gäller kampen mot den organiserade brottsligheten, sju månader att landa i att det framgångsrika arbete som har kunnat ske tack vare rollen som global ambassadör mot människohandel nu ska få fortsätta, helt enkelt.

Jag tror att det hade varit lättare att förstå om beskedet nu hade varit att rollen ska bli permanent och att resurserna för arbetet kommer att utökas, men det uppfattar jag inte är dagens besked.

Jag ställer mig också frågande till varför regeringen under dessa månader inte har kunnat ge ett lugnande besked till alla dem som har reagerat. Jag tänker på den oro som har spridits i civilsamhället och hos kvinnorättsorganisationer runt om i världen som räknar med Sveriges stöd och som har fått intrycket att regeringens plan var att skrota denna roll.

Det här har tolkats som en del av den antifeministiska gir i utrikespolitiken som den här regeringen står för. Jag undrar därför om det kan vara så att regeringen tack vare civilsamhällets stora engagemang nu har ändrat sig för att rädda den här rollen. Vad kan annars förklara månaderna av tystnad och att den tidigare utrikesministern på direkta frågor för ett antal månader sedan inte kunde ge besked om detta? Frågorna kring regeringens senfärdighet vill jag ändå hävda hopar sig nu.

Oavsett detta är vi många som välkomnar att en ny person kommer att rekryteras till den viktiga rollen för att samordna Sveriges arbete i internationella organ och samarbetet med andra länder. Jag tänker till exempel på Frankrike som Sverige har en diplomatisk överenskommelse med om att vi gemensamt ska arbeta för att stävja människohandel för sexuella ändamål genom att minska efterfrågan på sexuella tjänster.

Behovet av Sveriges insatser på det här området är större än någonsin. Det finns starka krafter som vill att exploateringen av kvinnors kroppar ska fortsätta. När det nu till exempel förs seriösa politiska diskussioner i Tyskland, som står och väger kring frågan om de ska kriminalisera sexköp likt den svenska modellen, tänker jag att det är särskilt viktigt att vi snabbt får en person på plats som kan jobba med detta och beskriva sexköpslagens fördelar. Ett införande i Tyskland skulle göra stor skillnad för hela Europa. Det skulle påverka fler länder än i dag, där sexköp i dag är lagligt, och det kanske till och med i förlängningen skulle kunna bana väg för den sexköpslag på EU-nivå som vi socialdemokrater vill ska bli verklighet.

Det finns helt enkelt stora behov av att växla upp arbetet, göra rollen permanent och öka resurserna till detta. Min fråga till utrikesministern är därför om det är något som hon är beredd att göra.

Fru talman! Runt om i Europa kan kvinnors kroppar köpas lagligt på bordeller. Det göder den organiserade brottsligheten, som vi har konstaterat, och det utgör en del av det könsbaserade våldet.

Jag vill vara tydlig med att jag inte tvivlar på att utrikesministern delar min och Socialdemokraternas syn på att detta med kraft måste bekämpas. Våra partier står bakom den svenska sexköpslagen och menar att fler länder borde inspireras av Sverige. Men det som jag trots allt fortfarande finner lite oklart är varför det har tagit denna regering, som har en väldigt hög svansföring när det gäller kampen mot den organiserade brottsligheten, sju månader att landa i att det framgångsrika arbete som har kunnat ske tack vare rollen som global ambassadör mot människohandel nu ska få fortsätta, helt enkelt.

Jag tror att det hade varit lättare att förstå om beskedet nu hade varit att rollen ska bli permanent och att resurserna för arbetet kommer att utökas, men det uppfattar jag inte är dagens besked.

Jag ställer mig också frågande till varför regeringen under dessa månader inte har kunnat ge ett lugnande besked till alla dem som har reagerat. Jag tänker på den oro som har spridits i civilsamhället och hos kvinnorättsorganisationer runt om i världen som räknar med Sveriges stöd och som har fått intrycket att regeringens plan var att skrota denna roll.

Det här har tolkats som en del av den antifeministiska gir i utrikespolitiken som den här regeringen står för. Jag undrar därför om det kan vara så att regeringen tack vare civilsamhällets stora engagemang nu har ändrat sig för att rädda den här rollen. Vad kan annars förklara månaderna av tystnad och att den tidigare utrikesministern på direkta frågor för ett antal månader sedan inte kunde ge besked om detta? Frågorna kring regeringens senfärdighet vill jag ändå hävda hopar sig nu.

Oavsett detta är vi många som välkomnar att en ny person kommer att rekryteras till den viktiga rollen för att samordna Sveriges arbete i internationella organ och samarbetet med andra länder. Jag tänker till exempel på Frankrike som Sverige har en diplomatisk överenskommelse med om att vi gemensamt ska arbeta för att stävja människohandel för sexuella ändamål genom att minska efterfrågan på sexuella tjänster.

Behovet av Sveriges insatser på det här området är större än någonsin. Det finns starka krafter som vill att exploateringen av kvinnors kroppar ska fortsätta. När det nu till exempel förs seriösa politiska diskussioner i Tyskland, som står och väger kring frågan om de ska kriminalisera sexköp likt den svenska modellen, tänker jag att det är särskilt viktigt att vi snabbt får en person på plats som kan jobba med detta och beskriva sexköpslagens fördelar. Ett införande i Tyskland skulle göra stor skillnad för hela Europa. Det skulle påverka fler länder än i dag, där sexköp i dag är lagligt, och det kanske till och med i förlängningen skulle kunna bana väg för den sexköpslag på EU-nivå som vi socialdemokrater vill ska bli verklighet.

Det finns helt enkelt stora behov av att växla upp arbetet, göra rollen permanent och öka resurserna till detta. Min fråga till utrikesministern är därför om det är något som hon är beredd att göra.

Fru talman! Tjänsten som ambassadör mot människohandel är en tidsbegränsad funktion. Den tidigare tillsättningen löpte ut, och arbetet med att tillsätta en ny ambassadör har skett genom sedvanlig beredning inom Regeringskansliet. Avsikten har inte varit att låta tjänsten stå obemannad utan att genom de rutiner och krav som finns skapa goda förutsättningar för att en ny ambassadör ska kunna tillträda. Som sagt ska en sådan också tillträda tjänsten snarast möjligt.

Jag vill gärna fortsätta berätta vad regeringen gör. Vi arbetar på samlad front med utmaningar kopplade till människohandel, och ett stort antal myndigheter, departement och utlandsmyndigheter - som man inte heller får glömma i det här sammanhanget - deltar och bidrar aktivt. Polismyndigheten har utredningsresurser som arbetar mot människohandeln, och de deltar också i det internationella samarbetet. Åklagarmyndigheten har specialiserade åklagare på riksenheten mot internationell organiserad brottslighet, som alltid ska ansvara operativt för förundersökningar och åtal i människohandelsärenden. Jämställdhetsmyndigheten har ett övergripande uppdrag på nationell nivå att samordna arbetet mot människohandel för alla ändamål samt att främja utvecklingen av förebyggande insatser mot såväl prostitution som människohandel.

En viktig del i arbetet med biståndspolitiken och reformagendan är att främja kvinnors och flickors rättigheter att bestämma över sina liv och kroppar. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter utgör en förutsättning för kvinnors och flickors egenmakt och aktivt deltagande i samhället.

Beskrivningen av en svensk biståndspolitik i fritt fall vänder jag mig starkt emot. Det är snarare så att vi nu genom den nya biståndspolitiken förmår prioritera, och där är frågan om kvinnors och flickors rättigheter helt fundamental. Regeringen arbetar aktivt med att stärka kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter, inklusive SRHR. Vi stöder arbetet mot alla former av sexuellt och könsrelaterat våld, utnyttjande i prostitution, människohandel och skadliga sedvänjor som könsstympning och tvångssterilisering. Regeringen prioriterar också arbetet mot barnäktenskap. Där detta förekommer som sedvänja eller är lagligt arbetar vi för att stärka lagstiftningen och vidta åtgärder som också motverkar barnäktenskap.

Jag kan försäkra Linnéa Wickman om att den här regeringen aldrig har gjort en antifeministisk gir och heller aldrig kommer att göra det.

Fru talman! Tjänsten som ambassadör mot människohandel är en tidsbegränsad funktion. Den tidigare tillsättningen löpte ut, och arbetet med att tillsätta en ny ambassadör har skett genom sedvanlig beredning inom Regeringskansliet. Avsikten har inte varit att låta tjänsten stå obemannad utan att genom de rutiner och krav som finns skapa goda förutsättningar för att en ny ambassadör ska kunna tillträda. Som sagt ska en sådan också tillträda tjänsten snarast möjligt.

Jag vill gärna fortsätta berätta vad regeringen gör. Vi arbetar på samlad front med utmaningar kopplade till människohandel, och ett stort antal myndigheter, departement och utlandsmyndigheter - som man inte heller får glömma i det här sammanhanget - deltar och bidrar aktivt. Polismyndigheten har utredningsresurser som arbetar mot människohandeln, och de deltar också i det internationella samarbetet. Åklagarmyndigheten har specialiserade åklagare på riksenheten mot internationell organiserad brottslighet, som alltid ska ansvara operativt för förundersökningar och åtal i människohandelsärenden. Jämställdhetsmyndigheten har ett övergripande uppdrag på nationell nivå att samordna arbetet mot människohandel för alla ändamål samt att främja utvecklingen av förebyggande insatser mot såväl prostitution som människohandel.

En viktig del i arbetet med biståndspolitiken och reformagendan är att främja kvinnors och flickors rättigheter att bestämma över sina liv och kroppar. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter utgör en förutsättning för kvinnors och flickors egenmakt och aktivt deltagande i samhället.

Beskrivningen av en svensk biståndspolitik i fritt fall vänder jag mig starkt emot. Det är snarare så att vi nu genom den nya biståndspolitiken förmår prioritera, och där är frågan om kvinnors och flickors rättigheter helt fundamental. Regeringen arbetar aktivt med att stärka kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter, inklusive SRHR. Vi stöder arbetet mot alla former av sexuellt och könsrelaterat våld, utnyttjande i prostitution, människohandel och skadliga sedvänjor som könsstympning och tvångssterilisering. Regeringen prioriterar också arbetet mot barnäktenskap. Där detta förekommer som sedvänja eller är lagligt arbetar vi för att stärka lagstiftningen och vidta åtgärder som också motverkar barnäktenskap.

Jag kan försäkra Linnéa Wickman om att den här regeringen aldrig har gjort en antifeministisk gir och heller aldrig kommer att göra det.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för debatten. I och med den här debatten har vi äntligen lyckats driva fram ett besked från regeringen om framtiden för den globala ambassadören mot människohandel, och jag vet att det är många som har väntat på det beskedet och som välkomnar det.

Under debatten har jag också lyft en avgörande fråga, och det är varför det har tagit regeringen sju månader att återbesätta rollen som Sveriges globala ambassadör mot människohandel, detta trots att vi står i en tid där människohandeln särskilt för sexuella ändamål växer i Europa och globalt. Jag vill ändå hävda att regeringen har varit passiv och tyst och bidragit till att Sveriges röst inte har hörts lika tydligt i internationella organ i och med att rollen har stått tom.

Regeringen har som sagt äntligen bekräftat att rollen nu kommer att återbesättas. Jag vill fortfarande lyfta att jag tycker att det är bekymmersamt att det har tagit så lång tid och att man inte har lugnat alla dem som har varit oroade och som har engagerat sig i frågan och runt om i världen står upp för kvinnors rättigheter i de allra svåraste miljöerna.

Avslutningsvis hoppas jag, fru talman, att det inte ska ta ytterligare sju månader att få en ny person på plats i rollen som global ambassadör. Vi har inte råd med mer senfärdighet. Rollen förtjänar att bli permanent, och resurserna behöver utökas för att säkerställa ett fortsatt starkt svenskt engagemang mot exploatering av och övergrepp på människor som den grova organiserade brottsligheten står för.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för debatten. I och med den här debatten har vi äntligen lyckats driva fram ett besked från regeringen om framtiden för den globala ambassadören mot människohandel, och jag vet att det är många som har väntat på det beskedet och som välkomnar det.

Under debatten har jag också lyft en avgörande fråga, och det är varför det har tagit regeringen sju månader att återbesätta rollen som Sveriges globala ambassadör mot människohandel, detta trots att vi står i en tid där människohandeln särskilt för sexuella ändamål växer i Europa och globalt. Jag vill ändå hävda att regeringen har varit passiv och tyst och bidragit till att Sveriges röst inte har hörts lika tydligt i internationella organ i och med att rollen har stått tom.

Regeringen har som sagt äntligen bekräftat att rollen nu kommer att återbesättas. Jag vill fortfarande lyfta att jag tycker att det är bekymmersamt att det har tagit så lång tid och att man inte har lugnat alla dem som har varit oroade och som har engagerat sig i frågan och runt om i världen står upp för kvinnors rättigheter i de allra svåraste miljöerna.

Avslutningsvis hoppas jag, fru talman, att det inte ska ta ytterligare sju månader att få en ny person på plats i rollen som global ambassadör. Vi har inte råd med mer senfärdighet. Rollen förtjänar att bli permanent, och resurserna behöver utökas för att säkerställa ett fortsatt starkt svenskt engagemang mot exploatering av och övergrepp på människor som den grova organiserade brottsligheten står för.

Fru talman! Jag vill tacka Janine Alm Ericson och Linnéa Wickman för en jätteviktig debatt, och jag är lika otålig som interpellanterna när det gäller att tillsätta tjänsten som ambassadör mot människohandel.

Jag ser fram emot det, och jag ser fram emot fortsatta debatter som innebär att vi kan fortsätta att lyfta dessa viktiga frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka Janine Alm Ericson och Linnéa Wickman för en jätteviktig debatt, och jag är lika otålig som interpellanterna när det gäller att tillsätta tjänsten som ambassadör mot människohandel.

Jag ser fram emot det, och jag ser fram emot fortsatta debatter som innebär att vi kan fortsätta att lyfta dessa viktiga frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.