Fru talman! Detta är onekligen ett allvarligt ämne, och det ställer krav på oss alla att vi uttrycker oss med ett visst mått av precision och inte målar med alltför breda penseldrag och klumpar ihop olika storheter med varandra.
Låt mig börja med att säga att hot är kriminaliserat. Hot ska beivras av våra rättsvårdande myndigheter. Det har vi hela rättsväsendet till.
Det är ett problem att förtroendevalda, som fullgör en del av den demokratiska gärningen i Sverige, drabbas av hot. Det ska naturligtvis mötas med samhällets fulla kraft och ytterst beivras av rättsvårdande myndigheter. Hat är vissa fall också kriminaliserat.
Men sedan finns också sådant som är olämpligt men av olika skäl inte bör vara olagligt. Då kommer vi in på yttrandefrihetens territorium. Det vill säga: Om vi vill ha en ordning där allt som är misshagligt eller obehagligt ska vara olagligt har vi heller ingen yttrandefrihet kvar. Jag tror att det är bra att ha de rågångarna klara för sig i diskussionen.
Sedan tycker jag att man begår ett stort misstag, oavsett vad man tycker om olika partier som finns representerade i Sveriges riksdag, när man klumpar ihop dessa partier med antagonistiska stater och deras sätt att bedriva subversion och försöka påverka den fria åsiktsbildningen i Sverige.
Den fria åsiktsbildningen måste ha ett stort utrymme. Men vi måste också skydda oss mot utländska aktörer som vill skada Sverige och svenska intressen. Det är viktigt att göra distinktionen mellan dessa båda, för annars tror jag att vi ganska snart befinner oss på ett sluttande plan.
Motfrågan måste alltså vara: Vad är det i vår lagstiftning som Eva Lindh menar är otillräckligt i dag? Vad mer är det som borde vara straffbart och kriminaliserat? Det är ju detta verktyg vi använder för att komma åt sådant som vi som samhälle har bestämt att vi inte accepterar, till exempel hot. Det är brottsligt i de allra flesta fall, och det ska beivras av våra rättsvårdande myndigheter.
Det finns en underton i frågeställningen. Vi är alla överens om att det som avslöjades kopplat till anonyma konton och Sverigedemokraterna är djupt olämpligt. Som partier har vi alla framfört att vi tycker att man bör kommunicera i eget namn. Olika partier lever i olika grad upp till det, men att säga att det till exempel borde vara kriminaliserat är att gå ett väldigt långt steg längre.
Vi får inget svar av Eva Lindh här när det gäller var Socialdemokraterna drar gränsen. Vill ni inskränka yttrandefriheten? Vill ni kriminalisera flera typer av saker som i dag ligger inom ramen för den fria åsiktsbildningen och inte är kriminaliserat?
Jag tror att det är viktigt att ha detta klart för sig, för det finns en underton i frågeställningen som antyder att vi borde använda våra myndigheter till att agera åsiktspoliser i den svenska debatten. Jag vill då bara varna för att det naturligtvis finns risker med en sådan linje, nämligen att vi inskränker några av de viktigaste friheter vi har i vårt land.