Interpellationssvar - Nordiskt samarbete - 2024-08-20

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag bedömer möjligheterna till förbättrat samarbete inom Norden efter de aktuella händelserna samt om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra samarbetet inom Norden.

Det nordiska samarbetet vilar på en solid grund. Vi hör till varandras närmaste samarbetspartner, och tillsammans utgör vi en betydande politisk och ekonomisk kraft.

Det osäkra omvärldsläget och Finlands och Sveriges steg in i Nato har bidragit till att ytterligare stärka banden inte bara inom Norden utan runt hela Östersjön. Jag instämmer med Eva Lindh: Vårt samarbete är nu djupare och viktigare än någonsin. Det finns också en stor samsyn i de nordiska länderna kring att vårt samarbete är centralt för att kunna hantera gemensamma utmaningar i våra länder, för våra företag och medborgare. Visionen om att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region 2030 nås endast om vi arbetar tillsammans.

Det nordiska samarbetet liksom att värna och utveckla våra redan starka och nära band till våra närmaste grannar är högt prioriterat av regeringen. Detta har varit tydligt i såväl regeringsförklaringar som utrikespolitiska deklarationer. Det manifesteras också av det täta besöksutbyte jag och mina regeringskollegor har både bilateralt och i nordisk och nordisk-baltisk kontext. Inte minst har de nordiska statsministrarna träffats två gånger under våren i Stockholm.

Det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet och de informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetena N5 och NB8 ger oss också goda möjligheter att synliggöra det omfattande nordiska samarbetet.

Under året arrangeras ett hundratal möten och konferenser med koppling till vårt ordförandeskap i Nordiska ministerrådet, varav ett tjugotal på ministernivå. Vi uppskattar Färöarnas, Grönlands och Ålands engagemang och aktiva roll i Nordiska ministerrådet och ser fram emot ett aktivt deltagande i de många möten som vi arrangerar under det svenska ordförandeskapet. Under vårt ordförandeskap fokuserar vi särskilt på att riva gränshinder, och mina kollegor från Färöarna och Åland deltog aktivt i diskussionerna om detta i samband med samarbetsministrarnas sommarmöte i Malmö i juni.

Sammanfattningsvis, fru talman, kan konstateras att det nordiska samarbetet är omfattande och sker i olika forum och format, såväl formella som informella. Ett närmare och starkare nordiskt samarbete är en tydlig prioritering för den svenska regeringen, och arbetet med att förbättra ett redan nära samarbete sker kontinuerligt tillsammans med våra nordiska grannar.

Fru talman! Det nordiska samarbetet är väldigt viktigt för oss i Sverige och för alla de nordiska länderna. Sedan jag kom med i Nordiska rådet har jag också verkligen sett det väldigt tydligt. Det här med nordisk nytta är inte något som vi bara säger, utan det är något som på allvar är väldigt avgörande.

Vi har glädje av varandra i samarbete därför att vi på många sätt är lika. Jag har sett att vi i många saker är väldigt lika i mål och medel och i hur vi bygger upp våra samhällen, men det har också slagit mig hur olika vi är.

Det kan tyckas som en paradox, men vi är faktiskt mer lika och samtidigt mer olika än vad jag trodde innan jag kom med i Nordiska rådet. Just den kopplingen gör också att vi har så mycket nytta av varandra och kan lära av varandra. Man kan göra på olika sätt, och det är väldigt bra.

Detta samarbete blir allt viktigare i den situation vi befinner oss i. Vi har inte bara nytta av varandra när vi lär av varandra så att vi kan utveckla våra samhällen, vår politik och allt annat, utan när världen är osäker är det också viktigt och bra att vi grannar går samman och lär oss av varandra men också hjälper och stöder varandra här uppe i Norden.

Det nordiska samarbetet har en väldigt tydlig vision: Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region år 2030. Det är en vision som jag vet att statsrådet och jag delar. Det är en viktig vision, och vi måste kämpa för den.

Jag tackar statsrådet för svaret. Det är bra att jag fick det, och jag anade kanske att svaret skulle bli sådant det blev - ett vänligt och bra svar. Jag delar i allt väsentligt precis den syn som statsrådet ger uttryck för i svaret på min fråga. Men hon svarar inte riktigt på de frågor jag har ställt, och jag begärde denna debatt för att jag tror att vi behöver bena ut de svårigheter vi ändå har hamnat i.

Statsrådet nämner att det nordiska samarbetet står på en solid grund. I stora delar instämmer jag i det. Men under pandemin visade det sig att grunden kanske inte var så solid som vi trodde. Under pandemin utmanades vårt samarbete, och vi stod kanske inte varandra så nära som vi kunde ha gjort, vilket hade varit väldigt bra under den kris som vi var i då. Nu har vi mer av en säkerhetspolitisk kris, och då är det viktigt att vi bygger den solida grund som vi hoppas att vi ska kunna ha.

I år är Sverige ordförande i Nordiska ministerrådet, och de beslut som tas fattas av Sverige. Två saker har gjort att Grönland har pausat samarbetet, just i en tid när det är så viktigt: ett uttalande från statsrådet när vi var på Färöarna i våras och att alla inte bjöds in till det möte som hölls senare under våren. Detta har gjort att framför allt Grönland men också Färöarna har reagerat.

Hur ska statsrådet agera för att förbättra samarbetet i Norden med tanke på dessa händelser?

Fru talman! Vi är i stort sett överens vad gäller synen på samarbetet, och jag har gjort ungefär samma resa som Eva har gjort när det gäller att själv se hur gott samarbetet är. Därför reagerade jag lite på ordet "förbättra", för jag tycker att samarbetet fungerar väldigt väl.

Låt mig bena ut frågan om Grönland och Färöarna, så som jag uppfattar den. Jag har i alla sammanhang varit jättetydlig med att jag uppskattar vikten av att ha ett gott samarbete med Färöarna, Grönland och Åland och att jag uppskattar deras aktiva och engagerade roll i ministerrådet. De har självklart viktiga saker att bidra med, och de självstyrande områdena kan också närvara med egna representanter i praktiskt taget alla sammanhang inom Nordiska ministerrådet. De har också möjlighet att lägga fram sina synpunkter. De har inte rösträtt, men under mina två år har besluten i praktiken alltid fattats i konsensus.

Låt mig ge en liten bakgrund. År 2007 förstärktes de självstyrande områdenas deltagande genom det så kallade Ålandsdokumentet. Där ges de möjlighet att ta en aktiv del i aktuellt ordförandeskap. De deltar i exempelvis samarbetsministrarnas frågestund på Nordiska rådet, och de har också möjlighet att söka fullt medlemskap i olika samarbetsorgan och institutioner. Detta har Färöarna utnyttjat, och man har ansökt och upptagits som medlem i bland annat Nordisk Energiforskning, Nordforsk och Nordic Innovation.

Intervjun handlade bland annat om fullvärdigt medlemskap, Helsingforsavtalet och översynen av det. Frågorna var på färöiska men inte mina svar, och fokus var på förbättring och fördjupning av samarbetet. Frågan om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet har aktualiserats och genomlysts flera gånger av sakkunniga jurister, och slutsatsen har alltid varit att internationella traktat, såsom Helsingforsavtalet, sluts mellan stater, och inom folkrätten definieras själva begreppet "stat". Färöarna, Grönland och Åland företräds därför av Danmark respektive Finland. Detta har bäring på många områden, bland annat de utrikespolitiska situationer som rör Nordiska ministerrådet. Jag tänker inte gå in mer på detta eftersom Färöarnas och Grönlands ställning i det nordiska samarbetet är en fråga som i första hand ska behandlas inom den danska gemenskapen.

Min grunduppfattning är att samarbetet mellan de nordiska länderna och de självstyrande enheterna fungerar väldigt väl, och jag uppskattar att alla åtta är engagerade i samarbetet och har en gemensam vision och ansats att lösa olika problem och se de möjligheter som finns.

Fru talman! Jag kommer inte att pressa statsrådet på mer av det som ligger till grund för dessa frågor, men det handlar om självstyre med mera. Mitt fokus är på att oavsett vad statsrådet anser sig ha sagt har det uppfattats på ett visst sätt. Politik handlar inte bara om våra intentioner utan om vad som sägs och kanske framför allt hur det sägs och uppfattas. Jag såg en rubrik som löd "Svensk toppolitiker stal showen". Så var det kanske inte exakt. Men uttalandet på Färöarna fick mycket uppmärksamhet, och när Grönland, Färöarna och Åland sedan inte bjöds in uppfattades det på ett visst sätt.

Min uppfattning är att vi har ett bra samarbete i Norden. Grunden är god men också skör. Allt samarbete handlar om att visa att man vill framåt. När Grönland reagerar på uttalandet från den svenska regeringen genom att pausa sitt deltagande i Nordiska rådet måste Sverige som ordförande agera och visa att vi vill ha ett samarbete oavsett vad som händer i Danmark. Vi ska inte lägga oss i Danmarks beslut, men vi ska lägga oss i samarbetet i Nordiska rådet.

Jag är bekymrad. Annars skulle jag inte ha ställt denna fråga. Det nordiska samarbetet är avgörande framöver, och då måste alla delar i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet vara solida och stå på en stark grund. Det krävs för att Norden ska nå visionen om att vara den mest hållbara och integrerade regionen 2030.

Samarbetet är gott, men jag tror att statsrådet och jag kan vara överens om att vi inte har nått hela vägen fram och att det alltid finns områden som kan förbättras. De senaste månaderna har vi tagit ett eller ett par steg bakåt, och det bekymrar mig eftersom samarbetet är särskilt viktigt i dag. Det handlar inte bara om att göra det vi brukar, alltså lära oss av varandra och dra nytta av den nordiska gemenskapen, utan om att vara starka tillsammans i den svåra säkerhetspolitiska situation som vi alla nordiska länder befinner oss i.

Mot bakgrund av det som har hänt och de reaktioner som har kommit, vad tänker statsrådet och regeringen göra för att förbättra förutsättningarna så att alla, inklusive Grönland, vill fortsätta att vara en del av det viktiga nordiska samarbetet?

Fru talman! Jag tycker att vi pratar om två saker samtidigt. Jag lyssnade själv på intervjun, och mina svar handlade om Helsingforsavtalet. Sedan kan saker ha rullat vidare på färöiska, som jag inte förstår. Men det jag sa då och som jag har sagt här i kammaren flera gånger är att Helsingforsavtalet har tjänat oss väl och fungerat under lång tid. Låt oss hålla fast vid det. Trots att världen har utvecklats på olika sätt sedan dess har avtalet i grund och botten tjänat oss väl, och vi har kunnat möta olika utmaningar allteftersom. Det var det jag svarade, och jag uppskattar som sagt verkligen Färöarnas, Grönlands och Ålands engagemang och aktiva deltagande.

Det vi också pratar om nu är statsministrarnas sommarmöte. Historiskt finns det en överenskommelse om vad man har att förhålla sig till när man är ordförande i Nordiska ministerrådet.

Det finns en överenskommelse om att det är upp till ordförandelandet att organisera det så kallade sommarmötet. Det ägde ju rum här i Stockholm och Sverige med deltagande av regeringscheferna från de nordiska medlemsländerna och Tysklands förbundskansler. Fokus för mötet var säkerhet, och det har jag också svarat Grönland, som skrivit ett brev till statsministern. Det är viktigt att ha de diskussionerna, och det var ett väldigt lyckat möte.

Sverige valde att göra detta precis som Norge gjorde 2022. Sedan kommer vi att arrangera ett möte för alla åtta under sessionen i Reykjavík, vilket också sker enligt traditionen. Detta kommer, som Eva Lindh, vet att ske i slutet av oktober.

Eva Lindhs fråga är: Vad gör vi då för att förbättra? Jag motsätter mig det ordet, för jag tycker att samarbetet är väldigt bra. Vid det sommarmöte som jag arrangerade i Malmö i somras deltog alla - utom Grönland, förvisso - och alla är aktiva och engagerade, och vi har samma målsättning.

Jag håller med om att pandemin visade - och det var nog en chock för alla nationer - att samarbetet inte fungerade så bra som man hade trott, men efter pandemin har jag inte varit på ett enda möte där vi inte har återkommit till att vi inte får upprepa det som skedde då. Sommaren 2022 skrev de nordiska samarbetsministrarna under en överenskommelse i Halden om att se till att vi alltid har denna fråga på agendan, så att vi kan hantera framtida kriser på ett bättre sätt.

Jag var i går i Morokulien, på gränsen mellan Norge och Sverige, för att rent fysiskt ha diskussioner om framtiden. Det är ju inte bara sådant som gäller alla de nordiska länderna, utan det handlar också om bilaterala överenskommelser.

Det vi gör under ordförandeskapet är alltså att fokusera på möjligheterna, att riva gränshinder och se till att driva arbetet framåt. Det har vi också lyckats med på flera olika sätt. Jag håller med om att samarbetet alltid kan bli bättre, men det är ändå ett samarbete som har funnits oerhört länge och fungerar väl.

Som Eva Lindh sa inledningsvis är vi lika men ändå olika. Det är också detta som är charmen. Men vi ser alla potentialen i att arbetet kan bli ännu bättre.

Fru talman! Statsrådet vänder sig mot ordet "förbättra". Jag måste få börja med att bemöta detta. Jag antar att statsrådet inte menar att vi har uppnått visionen att vara världens mest integrerade och hållbara region. Då kan ju inte "förbättra" vara ett negativt ord. Det finns alltid möjligheter att göra det bättre, och det är precis detta som jag verkligen önskar. Det är också därför som jag har bett om den här debatten.

För ovanlighetens skull är alla eniga om tolkningen att detta att mötet skedde utan närvaro av representanter för de självstyrande områdena Åland, Färöarna och Grönland - vilket faktiskt bara har skett två gånger tidigare, nämligen 2015 och 2022; alla andra gånger har alla varit med - är något som avviker från det normala. Det tolkas på ett tydligt sätt av andra parter. Detta är inte vår rätt.

Situationen har uppkommit oavsett om statsrådet tycker att det bör vara så eller inte, och Grönland har pausat sitt deltagande. Det är bekymmersamt, tycker jag.

Jag frågar: Bedömer statsrådet att det är ett problem att vi har det på detta sätt, alltså att Grönland har pausat sitt deltagande och att Färöarna också har uttalat sig kritiskt? Det är min första fråga, som jag hoppas att statsrådet kan svara på innan den här debatten är slut.

Det andra är: Jag tolkar det som att statsrådet bedömer att Sveriges regering inte behöver agera. Stämmer det? Det är viktigt att få veta om statsrådet anser att regeringen inte behöver agera i den uppkomna situationen.

Fru talman! Det brev som har skickats av Grönland uttrycker att man inte ska fortsätta sitt deltagande i Nordiska rådet. Det har jag svårt att uttala mig om, för Nordiska rådet är ju något som Eva Lindh med flera är deltagare i. Men när det gäller Nordiska ministerrådet, som jag som samarbetsminister leder, deltog alla. Skälet till att Grönland inte var med vid sommarmötet var inte det som sägs i brevet utan att man hade förhinder. Det är den förklaring jag har fått. Färöarna och Åland var där, som jag sa inledningsvis, och de var väldigt engagerade och aktiva. Vi har ett oerhört gott samarbete.

Som jag också har sagt kommer statsministern att ordna ett möte i Reykjavík enligt traditionen. Där kommer vi att ha fokus på fler nordiska frågor. Sommarmötet hade en säkerhetspolitisk inriktning.

Låt mig runda av med frågan om vi har nått visionen eller inte. Där är vi helt överens. Vi har några år på oss. Men när jag klev in som samarbetsminister var min utgångspunkt att det inte är så långt kvar till 2030. Vi är överens om visionen, men om vi ska nå dit måste vi prioritera att det vi gör faktiskt får effekt och ger resultat. Därför försöker jag också sätta fokus på gränshinderfrågorna, vilket vi har gjort på vartenda möte som jag har lett. Det har handlat om skattefrågor, om digitaliseringsfrågor och om arbetsmarknaden. Där behöver vi bli ännu mer integrerade.

Vi har lyckats leverera ett Öresundsavtal. Vi har lyckats leverera när det gäller att bygga en polisstation på gränsen i Morokulien. Det finns mycket mer att göra. Vi jobbar för att nå visionen, och det går absolut att förbättra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.