Fru talman! Hur motiverar då statsrådet det som sker i dag? Det handlar om att samer och renägare som saknar historiska rötter i Sverige, inte minst i det södra fjällområdet, tilldelas rättigheter, alltså land som fråntas urskandinaver och andra folk som bevisligen har funnits i landet Sverige och bedrivit traditionella näringar under tusentals år. Det hänvisas bara till utredningar.
Sametinget disponerar en ansenlig budget som ger denna specifika etniska grupp helt andra möjligheter att påverka sin livssituation jämfört med de möjligheter som ges andra ursprungliga kulturer och folk i norra Sverige.
Jag är angelägen om att statsrådet visar att han förstår detta. En vän av demokrati och rättvisa frågar sig varför inte dessa folk har samma rättigheter som samerna. När diskriminerade folkgrupper i Sverige försöker lyfta sina frågor och se till sina intressen blir de anklagade för att vara emot det samiska. Det tror jag är en väldigt farlig utveckling som i slutändan inte kommer att gynna någon.
Vi måste från politiskt håll våga prata om de problem som finns i Norrland, för hur ska problemen annars kunna finna sin lösning? Vi kan inte bara referera till utredningar. Den politik som skulle gynna mångfald har i stället blivit en politik för enfald.
Jag kan ta ett exempel. Länsstyrelsernas rennäringsdelegationer består av tjänstemän, politiker och renägare, men inte en enda representant från övriga folk och näringar finns med när beslut ska fattas som berör andra folk och näringar än det samiska. Är inte det lite konstigt?
Fru talman! Vi kanske rent av ska kalla dem i norr som inte är samer för andra klassens medborgare, för det är ju så de blir behandlade. Åtskillnadslagen upprätthåller motsättningar i norra Sverige, inte minst när det gäller frågor som rör markarealer som staten till stora delar lagt under sig under expropriationshot eller omfördelat till renskötsel. Detsamma gäller samefonden, som tidigare bestod av fyra fonder men nu har slagits samman till bara en fond. Bland de fyra fonderna var den jämtländska skogsfonden den största, och skolan i Högvålen fick finansiering ur den fonden när den byggdes. Nu har de fyra fonderna blivit till en fond, samefonden, som endast gagnar samiska ändamål.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Motsättningarna i dessa frågor har diskuterats i mer än 130 år, men man verkar inte ha kommit en lösning närmare. Problemen är desamma nu som då, men frustrationen ökar dag för dag.
Fru talman! Det är många i vårt avlånga land som nu väntar sig att statsrådet ska hantera frågorna och hitta bra lösningar på ett demokratiskt genomtänkt och sakligt grundat sätt. Och vad är det då som bygger upp motsättningarna, kanske man undrar. Det handlar ju inte bara om landområden, utan det kan vara till synes små förändringar som bidrar till en ökad frustration. Till exempel kan det handla om att svenska lokala namn på kartorna byts ut mot samiska. Tidigare namn på byar, fjäll och sjöar byts till samiska namn, vilket numera sker i stor skala med nykonstruerade samiska namn, framför allt i det södra fjällområdet.
Vi som politiker måste våga stå för jämlika villkor för alla medborgare i hela landet. Det är oacceptabelt att Norrlandspolitiken ensidigt tar ställning för samer och rennäring.
Det utpekade renskötselområdet omfattar i dag halva Sveriges yta, om jag förstår saken rätt. Samerna har en egen statlig myndighet, Sametinget. Samerna har egna radio- och tv-kanaler. Det produceras samiska filmer och samisk teater. Man har egen nationaldag trots att man inte är någon egen nation. Samerna har flera systematiska fördelar och tillgångar som andra folk, kulturer och näringar i norr inte har tillgång till.
