Interpellationssvar - Tillkännagivandet om att inte tvångsansluta till va-nätet | tvångsanslutning till kommunalt avlopp - 2024-05-28

Herr talman! har frågat mig när jag och regeringen kommer att återkomma till riksdagen med åtgärder som uppfyller gällande miljö- och hälsoskyddskrav utifrån det tillkännagivande riksdagen riktade till den tidigare regeringen om att inte tvångsansluta fastigheter till va-systemet. Roger Hedlund har också frågat mig vilka initiativ jag kan ta för att inte kommunerna ska tvångsansluta fastighetsägare till ett redan överbelastat va-system och därigenom riskera människors hälsa och miljö i en situation lik den i Sandvikens kommun. Mikael Eskilandersson har frågat mig när jag och regeringen kommer att hantera tillkännagivandet och säkerställa att avlopp som uppfyller miljö- och hälsokrav i normalfallet inte ska påtvingas ett kommunalt avlopp.

Jag vill börja med att säga att jag är medveten om att ett hot om tvångsanslutning innebär stor oro för enskilda fastighetsägare, då anläggningsavgiften kan vara en betungande utgift.

Kommunen är enligt lagen om allmänna vattentjänster skyldig att ordna vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Denna skyldighet medför ibland svåra avvägningar för en kommun i de fall där det finns olika uppfattningar mellan enskilda och en kommun. För den enskilda fastighetsägaren kan också det motsatta förhållandet gälla, det vill säga en vilja att ansluta sig till ett kommunalt va-nät där det inte är möjligt.

Med uttrycket "i ett större sammanhang" avses en samlad bebyggelse med 20 till 30 fastigheter, men ibland även färre. Det avgörande i dessa fall är att det finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljön. Tidigare hade fastighetsägare mycket liten möjlighet att påverka beslut, vilket regeringen ville ändra på. I och med den lagändring i 6 § i lagen om allmänna vattentjänster som trädde i kraft den 1 januari 2023 ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet genom en enskild avloppsanläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Sedan årsskiftet gäller att kommunerna också ska ha aktuella vattentjänstplaner som redovisar kommunernas långsiktiga planering av hur behovet av vattentjänster ska tillgodoses. Planerna ska ha föregåtts av en så kallad strategisk miljöbedömning i enlighet med 6 kap. i miljöbalken, vilket bland annat innebär att de olika alternativen ska vägas mot varandra och att effekterna ska bedömas. Allmänheten ska också ges möjlighet att framföra synpunkter på kommunernas planer, och kommunerna ska samråda med de fastighetsägare som kan antas ha väsentligt intresse av planen - detta eftersom det kan finnas olika tänkbara möjligheter att lösa vatten- eller avloppsfrågan. Kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in och redovisa hur de har beaktats. De krav på analys och dialog som Mikael Eskilandersson efterfrågar i sin interpellation finns alltså redan på plats.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det obligatoriska kravet på vattentjänstplaner förväntas öka transparensen gällande kommunernas planer på utbyggnad och ge större möjligheter för fastighetsägare att i ett tidigt skede påverka besluten om vilka fastigheter som ska ingå i nya va-områden. Det har gått drygt ett år sedan lagändringen trädde i kraft om att särskild hänsyn ska tas till förutsättningarna att tillgodose behovet genom enskilda anläggningar. Lagändringen om va-planer har haft reell verkan fullt ut under mindre än ett halvår. Regeringen följer utfallet av denna lagändring noga.

Herr talman! har frågat mig när jag och regeringen kommer att återkomma till riksdagen med åtgärder som uppfyller gällande miljö- och hälsoskyddskrav utifrån det tillkännagivande riksdagen riktade till den tidigare regeringen om att inte tvångsansluta fastigheter till va-systemet. Roger Hedlund har också frågat mig vilka initiativ jag kan ta för att inte kommunerna ska tvångsansluta fastighetsägare till ett redan överbelastat va-system och därigenom riskera människors hälsa och miljö i en situation lik den i Sandvikens kommun. Mikael Eskilandersson har frågat mig när jag och regeringen kommer att hantera tillkännagivandet och säkerställa att avlopp som uppfyller miljö- och hälsokrav i normalfallet inte ska påtvingas ett kommunalt avlopp.

Jag vill börja med att säga att jag är medveten om att ett hot om tvångsanslutning innebär stor oro för enskilda fastighetsägare, då anläggningsavgiften kan vara en betungande utgift.

Kommunen är enligt lagen om allmänna vattentjänster skyldig att ordna vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Denna skyldighet medför ibland svåra avvägningar för en kommun i de fall där det finns olika uppfattningar mellan enskilda och en kommun. För den enskilda fastighetsägaren kan också det motsatta förhållandet gälla, det vill säga en vilja att ansluta sig till ett kommunalt va-nät där det inte är möjligt.

Med uttrycket "i ett större sammanhang" avses en samlad bebyggelse med 20 till 30 fastigheter, men ibland även färre. Det avgörande i dessa fall är att det finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljön. Tidigare hade fastighetsägare mycket liten möjlighet att påverka beslut, vilket regeringen ville ändra på. I och med den lagändring i 6 § i lagen om allmänna vattentjänster som trädde i kraft den 1 januari 2023 ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet genom en enskild avloppsanläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan årsskiftet gäller att kommunerna också ska ha aktuella vattentjänstplaner som redovisar kommunernas långsiktiga planering av hur behovet av vattentjänster ska tillgodoses. Planerna ska ha föregåtts av en så kallad strategisk miljöbedömning i enlighet med 6 kap. i miljöbalken, vilket bland annat innebär att de olika alternativen ska vägas mot varandra och att effekterna ska bedömas. Allmänheten ska också ges möjlighet att framföra synpunkter på kommunernas planer, och kommunerna ska samråda med de fastighetsägare som kan antas ha väsentligt intresse av planen - detta eftersom det kan finnas olika tänkbara möjligheter att lösa vatten- eller avloppsfrågan. Kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in och redovisa hur de har beaktats. De krav på analys och dialog som Mikael Eskilandersson efterfrågar i sin interpellation finns alltså redan på plats.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det obligatoriska kravet på vattentjänstplaner förväntas öka transparensen gällande kommunernas planer på utbyggnad och ge större möjligheter för fastighetsägare att i ett tidigt skede påverka besluten om vilka fastigheter som ska ingå i nya va-områden. Det har gått drygt ett år sedan lagändringen trädde i kraft om att särskild hänsyn ska tas till förutsättningarna att tillgodose behovet genom enskilda anläggningar. Lagändringen om va-planer har haft reell verkan fullt ut under mindre än ett halvår. Regeringen följer utfallet av denna lagändring noga.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Romina Pourmokhtari så mycket för svaret på min interpellation. Frågan om anslutningar till det kommunala vatten- och avloppssystemet är väldigt stor för enskilda personer och enskilda hushåll men också ur det övergripande perspektivet i samhället. Den berör på många sätt och vis hur vårt samhälle har möjlighet att utvecklas.

Lagen om de allmänna vattentjänsterna är väldigt stelbent, även om mycket har gjorts i frågan sedan den började debatteras ordentligt här i riksdagen och ute hos allmänheten. Lagen innebär långtgående skyldigheter för kommuner att tillhandahålla vatten- och avloppssystem i ett område även om det bara är ett fåtal bostadshus. Det innebär långtgående problematik för både kommuner och de enskilda hushållen. Det hämmar också bostadsutvecklingen, eftersom utbyggnad av fler bostadsområden i en kommun blir kostsam både för kommunen och för de enskilda hushållen. I större bostadsområden brukar det bli en naturlig lösning, eftersom det blir en helt annan ekonomi. Men för enskilda hushåll i områden där det till och med kan vara färre än 20 bostadshus, som statsrådet tar upp i sitt svar, innebär det såklart stora kostnader. Så kan vi inte ha det.

I den här frågan passade den förra regeringen under många år, men det finns ett tillkännagivande från riksdagen. Vi förväntar oss såklart att den nya regering som har tillträtt agerar på ett sådant sätt att vi får en verklig förändring för de hushåll som berörs av den här lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kraven på att kommunerna planerar för långsiktig utbyggnad av vatten- och avloppssystemen är någonting som Sverigedemokraterna har drivit i opposition under väldigt lång tid. Det gäller också kraven på möjlighet att genomföra samråd. Kommunerna ska beakta det som tas upp i samråden och redovisa varför man väljer att agera som man gör utifrån samrådsförfarandena. Det är två bra förslag som Sverigedemokraterna har drivit och som nu har genomförts, vilket vi är väldigt glada över. Men det finns en rad ytterligare åtgärder som vi behöver få igenom i den här frågan.

Att kommunerna inte ska tvingas bygga ut vatten- och avloppsledningar och -system vid ny bebyggelse är någonting som vi måste ta tag i. Det tvånget ska inte behöva finnas. Det ska finnas större möjlighet än i dag till andra varianter vid utbyggnad av bostadsområden. Det finns ett tydligt exempel, herr talman, i Norrbro i Sandvikens kommun. Där tvångsansluter man nya hushåll till ett redan överbelastat system, trots att det finns en godkänd och bra lösning i dag i kommunen. Det här är ett tydligt exempel på att den lagstiftning som i dag finns på området inte är tillräcklig; människor står rättslösa och hjälplösa inför en sådan situation i dag. Där behöver vi få till en ny lagstiftning.

Herr talman! Jag återkommer till fler problem på det här området i mitt nästa inlägg, eftersom min talartid är slut.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Romina Pourmokhtari så mycket för svaret på min interpellation. Frågan om anslutningar till det kommunala vatten- och avloppssystemet är väldigt stor för enskilda personer och enskilda hushåll men också ur det övergripande perspektivet i samhället. Den berör på många sätt och vis hur vårt samhälle har möjlighet att utvecklas.

Lagen om de allmänna vattentjänsterna är väldigt stelbent, även om mycket har gjorts i frågan sedan den började debatteras ordentligt här i riksdagen och ute hos allmänheten. Lagen innebär långtgående skyldigheter för kommuner att tillhandahålla vatten- och avloppssystem i ett område även om det bara är ett fåtal bostadshus. Det innebär långtgående problematik för både kommuner och de enskilda hushållen. Det hämmar också bostadsutvecklingen, eftersom utbyggnad av fler bostadsområden i en kommun blir kostsam både för kommunen och för de enskilda hushållen. I större bostadsområden brukar det bli en naturlig lösning, eftersom det blir en helt annan ekonomi. Men för enskilda hushåll i områden där det till och med kan vara färre än 20 bostadshus, som statsrådet tar upp i sitt svar, innebär det såklart stora kostnader. Så kan vi inte ha det.

I den här frågan passade den förra regeringen under många år, men det finns ett tillkännagivande från riksdagen. Vi förväntar oss såklart att den nya regering som har tillträtt agerar på ett sådant sätt att vi får en verklig förändring för de hushåll som berörs av den här lagstiftningen.

Kraven på att kommunerna planerar för långsiktig utbyggnad av vatten- och avloppssystemen är någonting som Sverigedemokraterna har drivit i opposition under väldigt lång tid. Det gäller också kraven på möjlighet att genomföra samråd. Kommunerna ska beakta det som tas upp i samråden och redovisa varför man väljer att agera som man gör utifrån samrådsförfarandena. Det är två bra förslag som Sverigedemokraterna har drivit och som nu har genomförts, vilket vi är väldigt glada över. Men det finns en rad ytterligare åtgärder som vi behöver få igenom i den här frågan.

Att kommunerna inte ska tvingas bygga ut vatten- och avloppsledningar och -system vid ny bebyggelse är någonting som vi måste ta tag i. Det tvånget ska inte behöva finnas. Det ska finnas större möjlighet än i dag till andra varianter vid utbyggnad av bostadsområden. Det finns ett tydligt exempel, herr talman, i Norrbro i Sandvikens kommun. Där tvångsansluter man nya hushåll till ett redan överbelastat system, trots att det finns en godkänd och bra lösning i dag i kommunen. Det här är ett tydligt exempel på att den lagstiftning som i dag finns på området inte är tillräcklig; människor står rättslösa och hjälplösa inför en sådan situation i dag. Där behöver vi få till en ny lagstiftning.

Herr talman! Jag återkommer till fler problem på det här området i mitt nästa inlägg, eftersom min talartid är slut.

Herr talman! Först måste jag säga att jag är djupt bekymrad över det icke-svar som Romina Pourmokhtari ger gällande det tillkännagivande som riksdagen riktade till regeringen om att förhindra att fungerande avlopp tvångsansluts.

I civilutskottet, där vi hanterar frågor om vatten och avlopp, har vi varit rörande överens, även Liberalerna, om att det behövs lagstiftning som skyddar fastighetsägarna på ett bättre sätt. Så sent som den 2 maj i år, det vill säga för bara några veckor sedan, justerades civilutskottets yttrande till konstitutionsutskottet. Där konstateras både att tillkännagivandet om tvångsanslutningar av fastigheter till va-nätet inte har behandlats och att det nu ska prioriteras. Civilutskottet var enigt i detta yttrande. En del andra äldre tillkännagivanden skulle också prioriteras av regeringen. Även Romina Pourmokhtaris eget parti, Liberalerna, har alltså varit pådrivande för att prioritera detta tillkännagivande.

De tidigare åtgärder som ministern hänvisar till var enligt oss alla i civilutskottet inte tillräckliga för att skydda fastighetsägare och fungerande anläggningar från tvångsanslutningar. Det konstaterades redan när propositionen Vägar till hållbara vattentjänster hanterades av utskottet.

Herr talman! Jag tänkte läsa upp texten från regeringen om just detta tillkännagivande: Riksdagen tillkännagav i betänkandet 2020/21:CU14 för regeringen det som utskottet anför om tvångsanslutningar till det kommunala vattennätet, vilket bifallits av riksdagen. I propositionen Vägar till hållbara vattentjänster föreslog regeringen att särskild hänsyn ska tas till förutsättningarna för att säkerställa behovet av en vattentjänst genom enskild anläggning. Regeringen angav att förslaget tillgodoser riksdagens tillkännagivande i den utsträckning som är lämpligt med beaktande av kommunens grundläggande ansvar för att ordna vattentjänster, och att tillkännagivandet därmed var slutbehandlat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens lagförslag om en flexiblare behovsbedömning. Detta var enligt riksdagen ett steg i riktning mot att tillgodose tillkännagivandet, men inte tillräckligt för att anse det som slutbehandlat. Punkten står därför åter som öppen. Ärendet bereds vidare inom Regeringskansliet. Punkten är inte slutbehandlad.

När jag nu lyssnar på Romina Pourmokhtari kan jag inte låta bli att undra hur ministern ser på tillkännagivanden från riksdagen. På vilket sätt kommer Romina Pourmokhtari att prioritera tillkännagivandet om tvångsanslutningar? Jag kan inte utifrån det svar jag har lyssnat på egentligen se att det prioriteras över huvud taget.

I stället får man en känsla av att regeringen anser att det i princip redan är färdigbehandlat utifrån de lagförslag som finns. Återigen: När kan vi förvänta oss att se ett lagförslag som lever upp till det tillkännagivande som vi alla står bakom i civilutskottet?

Herr talman! Först måste jag säga att jag är djupt bekymrad över det icke-svar som Romina Pourmokhtari ger gällande det tillkännagivande som riksdagen riktade till regeringen om att förhindra att fungerande avlopp tvångsansluts.

I civilutskottet, där vi hanterar frågor om vatten och avlopp, har vi varit rörande överens, även Liberalerna, om att det behövs lagstiftning som skyddar fastighetsägarna på ett bättre sätt. Så sent som den 2 maj i år, det vill säga för bara några veckor sedan, justerades civilutskottets yttrande till konstitutionsutskottet. Där konstateras både att tillkännagivandet om tvångsanslutningar av fastigheter till va-nätet inte har behandlats och att det nu ska prioriteras. Civilutskottet var enigt i detta yttrande. En del andra äldre tillkännagivanden skulle också prioriteras av regeringen. Även Romina Pourmokhtaris eget parti, Liberalerna, har alltså varit pådrivande för att prioritera detta tillkännagivande.

De tidigare åtgärder som ministern hänvisar till var enligt oss alla i civilutskottet inte tillräckliga för att skydda fastighetsägare och fungerande anläggningar från tvångsanslutningar. Det konstaterades redan när propositionen Vägar till hållbara vattentjänster hanterades av utskottet.

Herr talman! Jag tänkte läsa upp texten från regeringen om just detta tillkännagivande: Riksdagen tillkännagav i betänkandet 2020/21:CU14 för regeringen det som utskottet anför om tvångsanslutningar till det kommunala vattennätet, vilket bifallits av riksdagen. I propositionen Vägar till hållbara vattentjänster föreslog regeringen att särskild hänsyn ska tas till förutsättningarna för att säkerställa behovet av en vattentjänst genom enskild anläggning. Regeringen angav att förslaget tillgodoser riksdagens tillkännagivande i den utsträckning som är lämpligt med beaktande av kommunens grundläggande ansvar för att ordna vattentjänster, och att tillkännagivandet därmed var slutbehandlat.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens lagförslag om en flexiblare behovsbedömning. Detta var enligt riksdagen ett steg i riktning mot att tillgodose tillkännagivandet, men inte tillräckligt för att anse det som slutbehandlat. Punkten står därför åter som öppen. Ärendet bereds vidare inom Regeringskansliet. Punkten är inte slutbehandlad.

När jag nu lyssnar på Romina Pourmokhtari kan jag inte låta bli att undra hur ministern ser på tillkännagivanden från riksdagen. På vilket sätt kommer Romina Pourmokhtari att prioritera tillkännagivandet om tvångsanslutningar. Jag kan inte utifrån det svar jag har lyssnat på egentligen se att det prioriteras över huvud taget.

I stället får man en känsla av att regeringen anser att det i princip redan är färdigbehandlat utifrån de lagförslag som finns. Återigen: När kan vi förvänta oss att se ett lagförslag som lever upp till det tillkännagivande som vi alla står bakom i civilutskottet?

Fru talman! Det är väldigt viktiga interpellationer som Roger Hedlund och Mikael Eskilandersson ställer. Nu får man inte visa upp saker i talarstolen, för då kommer jag att få en tillrättavisning av fru talman. Jag har det senaste numret av tidningen Villaägaren liggande framför mig. Det är Villaägarnas Riksförbunds medlemstidning som kom häromdagen. Där handlar fem sidor om tvångsanslutningar till kommunalt va.

Jag har haft anledning att följa hur just Sandvikens kommun har agerat mot fastighetsägare. Jag kan bara säga att det är bedrövligt. Det är precis som jag sa i den va-debatt vi hade här i riksdagen för någon månad sedan. Jag konstaterade att det kan behövas en lex Sandviken.

Kommunerna tar inte till sig det som är den nationella politiken. Jag tycker till skillnad från Mikael Eskilandersson att statsrådet är tydlig i sitt svar när hon säger att kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in och redovisa hur de har beaktats. Det är den nationella politiken.

Det är precis som Mikael Eskilandersson säger. Tidöpartierna är helt överens. Problemet är verkligheten. Man kan titta på det nonchalanta och arroganta sätt som Sandvikens kommun gör, och tyvärr inte bara Sandvikens kommun. Det finns fler kommuner som inte har tagit till sig den nya lagstiftningen.

Jag har själv varit med på två olika möten i Järbo med fastighetsägarna i Norrbro. Där kommer det representanter från kommunen och säger: Så här är det, och så här ska det bli. Det är varken samråd eller samsyn över huvud taget.

Just när det gäller Sandviken är det lite pinsamt. Här finns det väl fungerande enskilda avlopp. Samtidigt har kommunen pumpat ut hundratusentals liter bajsvatten rakt ut i Storsjön, vilket Arbetarbladet har skrivit om. Det har åkt rätt ut i Storsjön. Jag har en film från Järbo där man har pumpat bajsvatten rakt ut i en å. Det är förskräckligt.

Jag förstår att Owe Eng säger så här i tidningen Villaägaren: Under sommaren då länet drabbades av stora skyfall, och de kommunala anläggningarna fick bredda ut miljontals liter orenat avloppsvatten, fungerade våra anläggningar som vanligt. Vi är stolta över våra anläggningar och det ansvar vi tar för att hålla dem i gott skick, säger Owe Eng som bor i byn och är en av de sammankallande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Han fortsätter med att säga: Kommunen anklagar de boende för att ha undermåliga va-anläggningar. Problemet är bara att ingen har granskat dem. Kommunen säger bara: Det här funkar inte. Jag tror att fastighetsägarna hade haft större respekt om man hade inventerat varje anläggning för sig.

Det är lite förenklat det tillkännagivandet säger. Kommunen ska kunna bevisa via mätning, undersökning eller någonting att det verkligen är en undermålig va-anläggning. Tittar man på hur kommunerna har svarat tidningen Villaägaren är det ett ganska nonchalant svar. Man konstaterar bara: Vi gör som vi tycker.

På det sättet finns det en skillnad mellan statsrådets och Tidöpartiernas vilja och ambition och hur kommunerna agerar. Det är tyvärr inte ovanligt. Jonathan Lindgren, som är samhällspolitisk expert hos Villaägarna, skriver i en krönika i Villaägaren att det tyvärr fungerar så i många olika kommuner.

Det är väldigt glädjande och bra att regeringen följer utfallet av lagändringen noga. Jag tror att det finns många fastighetsägare därute som kanske förväntar sig att kommunerna ska ta till sig den nya lagstiftningen, för det är där ansvaret ligger. Vi har kommunalt självstyre.

Precis som jag sa i va-debatten: Klarar kommunerna inte av det kommunala självstyret och de här frågorna måste vi tyvärr skärpa lagstiftningen.

Fru talman! Det är väldigt viktiga interpellationer som Roger Hedlund och Mikael Eskilandersson ställer. Nu får man inte visa upp saker i talarstolen, för då kommer jag att få en tillrättavisning av fru talman. Jag har det senaste numret av tidningen Villaägaren liggande framför mig. Det är Villaägarnas Riksförbunds medlemstidning som kom häromdagen. Där handlar fem sidor om tvångsanslutningar till kommunalt va.

Jag har haft anledning att följa hur just Sandvikens kommun har agerat mot fastighetsägare. Jag kan bara säga att det är bedrövligt. Det är precis som jag sa i den va-debatt vi hade här i riksdagen för någon månad sedan. Jag konstaterade att det kan behövas en lex Sandviken.

Kommunerna tar inte till sig det som är den nationella politiken. Jag tycker till skillnad från Mikael Eskilandersson att statsrådet är tydlig i sitt svar när hon säger att kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in och redovisa hur de har beaktats. Det är den nationella politiken.

Det är precis som Mikael Eskilandersson säger. Tidöpartierna är helt överens. Problemet är verkligheten. Man kan titta på det nonchalanta och arroganta sätt som Sandvikens kommun gör, och tyvärr inte bara Sandvikens kommun. Det finns fler kommuner som inte har tagit till sig den nya lagstiftningen.

Jag har själv varit med på två olika möten i Järbo med fastighetsägarna i Norrbro. Där kommer det representanter från kommunen och säger: Så här är det, och så här ska det bli. Det är varken samråd eller samsyn över huvud taget.

Just när det gäller Sandviken är det lite pinsamt. Här finns det väl fungerande enskilda avlopp. Samtidigt har kommunen pumpat ut hundratusentals liter bajsvatten rakt ut i Storsjön, vilket Arbetarbladet har skrivit om. Det har åkt rätt ut i Storsjön. Jag har en film från Järbo där man har pumpat bajsvatten rakt ut i en å. Det är förskräckligt.

Jag förstår att Owe Eng säger så här i tidningen Villaägaren: Under sommaren då länet drabbades av stora skyfall, och de kommunala anläggningarna fick bredda ut miljontals liter orenat avloppsvatten, fungerade våra anläggningar som vanligt. Vi är stolta över våra anläggningar och det ansvar vi tar för att hålla dem i gott skick, säger Owe Eng som bor i byn och är en av de sammankallande.

Han fortsätter med att säga: Kommunen anklagar de boende för att ha undermåliga va-anläggningar. Problemet är bara att ingen har granskat dem. Kommunen säger bara: Det här funkar inte. Jag tror att fastighetsägarna hade haft större respekt om man hade inventerat varje anläggning för sig.

Det är lite förenklat det tillkännagivandet säger. Kommunen ska kunna bevisa via mätning, undersökning eller någonting att det verkligen är en undermålig va-anläggning. Tittar man på hur kommunerna har svarat tidningen Villaägaren är det ett ganska nonchalant svar. Man konstaterar bara: Vi gör som vi tycker.

På det sättet finns det en skillnad mellan statsrådets och Tidöpartiernas vilja och ambition och hur kommunerna agerar. Det är tyvärr inte ovanligt. Jonathan Lindgren, som är samhällspolitisk expert hos Villaägarna, skriver i en krönika i Villaägaren att det tyvärr fungerar så i många olika kommuner.

Det är väldigt glädjande och bra att regeringen följer utfallet av lagändringen noga. Jag tror att det finns många fastighetsägare därute som kanske förväntar sig att kommunerna ska ta till sig den nya lagstiftningen, för det är där ansvaret ligger. Vi har kommunalt självstyre.

Precis som jag sa i va-debatten: Klarar kommunerna inte av det kommunala självstyret och de här frågorna måste vi tyvärr skärpa lagstiftningen.

Fru talman! Tack även till ledamoten Beckman, som redan redogjort för vissa av de delar som jag själv avsåg att lyfta fram!

Jag vill börja med att säga att jag är väl medveten om det hot som finns om tvångsanslutning och den oro det utgör. Jag är ute och träffar människor hela tiden som lyfter upp denna oro med mig och som talar om vad regeringen kan göra för att förbättra situationen.

Även jag inte kan uttala mig om specifika fall som statsråd kan jag påpeka att den lagändring som genomförts bör innebära att den situation som nu föreligger i Sandvikens kommun kan undvikas.

Jag får då vara ännu tydligare med att i detta anförande påpeka att det helt enkelt finns en reglering som säger att kommunerna måste ha framförhållning i sin va-planering. Kommunerna måste samråda med berörda fastighetsägare, och kommunerna måste överväga alternativa lösningar.

Man kan självfallet vara frustrerad över enskilda utfall och diskutera dessa. Men det är ändock viktigare att se vad vi kan göra från regeringens och statens sida för att förbättra situationen.

Skyldigheterna som finns för kommunerna medför ibland svåra avvägningar för en kommun. Det kan finnas olika uppfattningar hos enskilda och en kommun. Det kan man såklart ha förståelse för. Men det finns grund för att lyfta fram att det numera finns ett utrymme för att agera på det sätt man anser lämpligt från kommunens sida.

Kommunen har en skyldighet att bygga ut allmänt va. Den skyldigheten inträder endast om det finns miljöskäl eller hälsomässiga skäl. Det gäller tolkningen om vad större sammanhang innebär. Det gäller för minst 20-30 hus men i vissa fall färre beroende på lokala förutsättningar. Lagen tolkas så att det i princip alltid finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljö om bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag får ytterligare en gång nämna att regeringen delar bilden av att lagstiftningen tidigare inte i tillräcklig utsträckning har ställt krav på framförhållning. Man har inte haft en skyldighet att bedöma om enskilda lösningar kan ge motsvarande miljö- och hälsoskydd. Det är vad de lagstadgade bestämmelserna i vattentjänstlagen avser att ändra på.

Är det så att dessa inte räcker och att det fortgår en stor problematik kommer regeringen självfallet att ta fasta på den oron och kritiken och se över vad vi ytterligare kan göra. Det är inte minst ett arbete som pågår redan nu. Vi följer frågan noga. Det är inget som vi bara skriver och påstår, utan det sker på flera olika sätt.

Exempelvis har vi haft en dialog med Finland för att ta del av deras lagstiftning på området och hur det har fungerat där. I Finland har man ett system där fastigheter i högre grad än i Sverige kan få undantag från att ansluta sig till ett kommunalt va-nät. I Finland, fru talman, har även omfattningen av undantag i vissa fall medfört svårigheter för va-bolagen att planera och få kostnadstäckning för prioriterad va-utbyggnad. Detta har påverkat bostadsbyggandet, och några kommuner har fått ganska stora ekonomiska bekymmer.

Det pågår ett arbete med att se över hur vi kan förbättra situationen för alla dem som påverkas av den här problematiken. Jag kan försäkra ledamöterna om att jag är vänligt inställd till att lyssna på vilken bild som lyfts fram av problematiken men även möjliga lösningar och förbättringar på situationen så att vi kan göra det drägligt att leva och bo i hela landet också vad avser avlopp och vatten.

Fru talman! Tack även till ledamoten Beckman, som redan redogjort för vissa av de delar som jag själv avsåg att lyfta fram!

Jag vill börja med att säga att jag är väl medveten om det hot som finns om tvångsanslutning och den oro det utgör. Jag är ute och träffar människor hela tiden som lyfter upp denna oro med mig och som talar om vad regeringen kan göra för att förbättra situationen.

Även jag inte kan uttala mig om specifika fall som statsråd kan jag påpeka att den lagändring som genomförts bör innebära att den situation som nu föreligger i Sandvikens kommun kan undvikas.

Jag får då vara ännu tydligare att påpeka i detta anförande att det helt enkelt finns en reglering som säger att kommunerna måste ha framförhållning i sin va-planering. Kommunerna måste samråda med berörda fastighetsägare, och kommunerna måste överväga alternativa lösningar.

Man kan självfallet vara frustrerad över enskilda utfall och diskutera dessa. Men det är ändock viktigare att se vad vi kan göra från regeringens och statens sida för att förbättra situationen.

Skyldigheterna som finns för kommunerna medför ibland svåra avvägningar för en kommun. Det kan finnas olika uppfattningar hos enskilda och en kommun. Det kan man såklart ha förståelse för. Men det finns grund för att lyfta fram att det numera finns ett utrymme för att agera på det sätt man anser lämpligt från kommunens sida.

Kommunen har en skyldighet att bygga ut allmänt va. Den skyldigheten inträder endast om det finns miljöskäl eller hälsomässiga skäl. Det gäller tolkningen om vad större sammanhang innebär. Det gäller för minst 20-30 hus men i vissa fall färre beroende på lokala förutsättningar. Lagen tolkas så att det i princip alltid finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljö om bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.

Jag får ytterligare en gång nämna att regeringen delar bilden av att lagstiftningen tidigare inte i tillräcklig utsträckning har ställt krav på framförhållning. Man har inte haft en skyldighet att bedöma om enskilda lösningar kan ge motsvarande miljö- och hälsoskydd. Det är vad de lagstadgade bestämmelserna i Vattentjänstlagen avser att ändra på.

Är det så att dessa inte räcker och att det fortgår en stor problematik kommer regeringen självfallet att ta fasta på den oron och kritiken och se över vad vi ytterligare kan göra. Det är inte minst ett arbete som pågår redan nu. Vi följer frågan noga. Det är inget som vi bara skriver och påstår, utan det sker på flera olika sätt.

Exempelvis har vi haft en dialog med Finland för att ta del av deras lagstiftning på området och hur det har fungerat där. I Finland har man ett system där fastigheter i högre grad än i Sverige kan få undantag från att ansluta sig till ett kommunalt va-nät. I Finland, fru talman, har även omfattningen av undantag i vissa fall medfört svårigheter för va-bolagen att planera och få kostnadstäckning för prioriterad va-utbyggnad. Detta har påverkat bostadsbyggandet, och några kommuner har fått ganska stora ekonomiska bekymmer.

Det pågår ett arbete med att se över hur vi kan förbättra situationen för alla dem som påverkas av den här problematiken. Jag kan försäkra ledamöterna om att jag är vänligt inställd till att lyssna på vilken bild som lyfts fram av problematiken men även möjliga lösningar och förbättringar på situationen så att vi kan göra det drägligt att leva och bo i hela landet också vad avser avlopp och vatten.

Fru talman! I dag ser vi anslutning till överbelastade system. Trots den nya lagstiftningen tvingas hushåll ansluta till överbelastade system fast det inte finns någon miljövinst med det. I nuvarande lagstiftning finns inte någon möjlighet att motverka sådant som sker i Sandviken, och därför behöver statsrådet ta nödvändiga initiativ i frågan.

Har man ett fullt fungerande system som är godkänt på alla sätt och vis anser Sverigedemokraterna att kommunerna inte ska kunna tvinga en att ansluta sig till ett va-system. Det gäller oavsett om vi pratar om ett överbelastat system som i Sandviken eller ett nyinstallerat vatten- och avloppssystem som kommunerna bygger ut. Den formen av tvång ska inte finnas, utan har man ett eget system ska det duga.

Den situation som vi ser i dag gör att invånarna känner sig hjälplösa. Det drabbar deras ekonomi väldigt mycket. Vid mindre utbyggda samhällen kostar det oerhört stora pengar. I andra fall kanske man har ett välutvecklat, nyinstallerat system, och då drabbas man dubbelt ekonomiskt: Först har man skaffat sig ett fungerande system, och sedan tvingas man ansluta sig till kommunens nya system.

Här finns ny lagstiftning som ger ett långsiktigt perspektiv på frågan, men det löser inte problemet här och nu för dem som tvingas ansluta till kommunens vatten- och avloppssystem.

Precis som jag nämnde tidigare och som statsrådet var inne på är det här också tillväxthotande. Det hotar möjligheterna att bygga ut fler bostadsområden, eftersom det kan kosta väldigt mycket pengar för enskilda men också för kommunerna. Där det finns bra platser att bygga ut bostadsområden på, om än inte i så stor omfattning vad avser antal hushåll, möjliggör inte nuvarande lagstiftning för kommunerna att bygga ut utan att både kommunen, skattebetalarna och de enskilda hushållen samtidigt drar på sig stora kostnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lagstiftningen innebär också en form av retroaktivt perspektiv - man har skaffat sig ett godkänt system enligt lagens alla former, men vid ett senare tillfälle, kanske kort därpå, tvingas man ansluta sig till ett kommunalt vatten- och avloppssystem som gör det väldigt dyrt. Denna form av retroaktiv tillämpning av en lagstiftning på de enskilda hushållen tycker jag inte är okej.

Min fråga är därför: Varför går inte statsrådet vidare med frågan om dels hur vi ska hantera att man ansluter hushåll till redan överbelastade system, dels med att skydda hushåll som redan har ett fungerande system från att tvingas ansluta sig till ett nytt kommunalt vatten- och avloppsystem?

Fru talman! I dag ser vi anslutning till överbelastade system. Trots den nya lagstiftningen tvingas hushåll ansluta till överbelastade system fast det inte finns någon miljövinst med det. I nuvarande lagstiftning finns inte någon möjlighet att motverka sådant som sker i Sandviken, och därför behöver statsrådet ta nödvändiga initiativ i frågan.

Har man ett fullt fungerande system som är godkänt på alla sätt och vis anser Sverigedemokraterna att kommunerna inte ska kunna tvinga en att ansluta sig till ett va-system. Det gäller oavsett om vi pratar om ett överbelastat system som i Sandviken eller ett nyinstallerat vatten- och avloppssystem som kommunerna bygger ut. Den formen av tvång ska inte finnas, utan har man ett eget system ska det duga.

Den situation som vi ser i dag gör att invånarna känner sig hjälplösa. Det drabbar deras ekonomi väldigt mycket. Vid mindre utbyggda samhällen kostar det oerhört stora pengar. I andra fall kanske man har ett välutvecklat, nyinstallerat system, och då drabbas man dubbelt ekonomiskt: Först har man skaffat sig ett fungerande system, och sedan tvingas man ansluta sig till kommunens nya system.

Här finns ny lagstiftning som ger ett långsiktigt perspektiv på frågan, men det löser inte problemet här och nu för dem som tvingas ansluta till kommunens vatten- och avloppssystem.

Precis som jag nämnde tidigare och som statsrådet var inne på är det här också tillväxthotande. Det hotar möjligheterna att bygga ut fler bostadsområden, eftersom det kan kosta väldigt mycket pengar för enskilda men också för kommunerna. Där det finns bra platser att bygga ut bostadsområden på, om än inte i så stor omfattning vad avser antal hushåll, möjliggör inte nuvarande lagstiftning för kommunerna att bygga ut utan att både kommunen, skattebetalarna och de enskilda hushållen samtidigt drar på sig stora kostnader.

Lagstiftningen innebär också en form av retroaktivt perspektiv - man har skaffat sig ett godkänt system enligt lagens alla former, men vid ett senare tillfälle, kanske kort därpå, tvingas man ansluta sig till ett kommunalt vatten- och avloppssystem som gör det väldigt dyrt. Denna form av retroaktiv tillämpning av en lagstiftning på de enskilda hushållen tycker jag inte är okej.

Min fråga är därför: Varför går inte statsrådet vidare med frågan om dels hur vi ska hantera att man ansluter hushåll till redan överbelastade system, dels med att skydda hushåll som redan har ett fungerande system från att tvingas ansluta sig till ett nytt kommunalt vatten- och avloppsystem?

Fru talman! Detta är ju inte en fråga som bara berör en ort i Sverige; tvärtom är det väldigt många orter som berörs. Jag kommer från Skåne, och där har vi till exempel Höör där tidningen till och med efterfrågade ett uttalande från ministern, vill jag minnas. Något sådant fick man dock inte.

I Höörs kommun kommer man att tvångsansluta orterna Jularp och Sjunnerup. Efter väldigt hård kritik har kommunen nu kommit fram till att man kan ställa upp med delbetalning. Det var liksom det tillmötesgåendet. I övrigt gäller samma som tidigare, det vill säga man kommer att tvångsansluta fastigheterna och hushållen kommer att få betala väldigt stora belopp.

Att förkasta de lokala och småskaliga lösningar som redan finns utan att det egentligen finns några uppenbara miljövinster är ett problem, och det är givetvis svårt att se någon vinst med att tvinga människor med fungerande avlopp att gå från hus och hem på grund av att de inte har råd med kommunernas extremt dyra anslutningsavgifter och de tillkommande arbetskostnaderna. Det handlar ju inte bara om anslutningsavgiften, utan det är stora grävarbeten på den egna tomten som ska betalas. Sedan ska allting återställas. Kostnaderna tenderar ofta att springa i väg, och om man inte har det extremt gott ställt måste stora lån till för att täcka kostnaderna.

Därtill kommer att det inte bara är ett resursslöseri, utan det är även dåligt för vår beredskap. När länder hamnar i krig eller utsätts för attentat är va-anläggningar mål som lätt och snabbt angrips. Vi har sett det i omvärlden, och vi bör förbereda oss på det värsta även om vi givetvis hoppas på det bästa. Att slå ut vatten och avlopp är ett enkelt sätt att sänka folks stridsvilja, och just därför bör det vara prioriterat att ha små fungerande enheter på fler platser. Många kommuner gör dock precis tvärtom, och då behöver lagstiftningen vara tydlig: Inga fungerande avlopp borde skrotas i onödan. Kommuners system för avlopp är dessutom sällan perfekta. Att tvingas ansluta till ett defekt eller mindre effektivt system är till direkt skada för miljön.

Begreppet bräddning finns inte ens när det gäller enskilda avlopp men används flitigt hos våra kommuner. Bräddning av avloppsvattnet är vanligt, särskilt vid större regn eller strömavbrott. Bräddning betyder i praktiken att vatten från avloppet skickas rakt ut i något vattendrag eller liknande. "Det kan vara olämpligt att bada precis efter kraftiga regn", säger min kommuns ansvariga NSVA, Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp, på sin hemsida. Man ger också lugnande besked om att avloppsvattnet snabbt sprids ut på större områden när bräddning sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt Svenskt Vattens statistik om bräddning är andelen avloppsvatten som skickas ut orenat mellan 0,7 och 4,1 procent i de undersökta reningsverken. Man redovisar alltså procent av det vatten som kommer till reningsverket för rening. Utgår man från den högre siffran på 4,1 procent är det alltså lika mycket avloppsvatten som skulle släppas ut orenat om man tog bort hela reningsverket under två veckors tid. Den lägre siffran 0,7 procent motsvarar det avloppsvatten som passerar under två och en halv dag.

De övriga kommunala reningsverken ligger någonstans mellan dessa siffror, och därmed är det normalt för ett reningsverk att släppa ut orenat vatten rakt ut i naturen utan någon som helst rening motsvarande ungefär en veckas produktion eller rening.

Fru talman! Detta är ju inte en fråga som bara berör en ort i Sverige; tvärtom är det väldigt många orter som berörs. Jag kommer från Skåne, och där har vi till exempel Höör där tidningen till och med efterfrågade ett uttalande från ministern, vill jag minnas. Något sådant fick man dock inte.

I Höörs kommun kommer man att tvångsansluta orterna Jularp och Sjunnerup. Efter väldigt hård kritik har kommunen nu kommit fram till att man kan ställa upp med delbetalning. Det var liksom det tillmötesgåendet. I övrigt gäller samma som tidigare, det vill säga man kommer att tvångsansluta fastigheterna och hushållen kommer att få betala väldigt stora belopp.

Att förkasta de lokala och småskaliga lösningar som redan finns utan att det egentligen finns några uppenbara miljövinster är ett problem, och det är givetvis svårt att se någon vinst med att tvinga människor med fungerande avlopp att gå från hus och hem på grund av att de inte har råd med kommunernas extremt dyra anslutningsavgifter och de tillkommande arbetskostnaderna. Det handlar ju inte bara om anslutningsavgiften, utan det är stora grävarbeten på den egna tomten som ska betalas. Sedan ska allting återställas. Kostnaderna tenderar ofta att springa i väg, och om man inte har det extremt gott ställt måste stora lån till för att täcka kostnaderna.

Därtill kommer att det inte bara är ett resursslöseri, utan det är även dåligt för vår beredskap. När länder hamnar i krig eller utsätts för attentat är va-anläggningar mål som lätt och snabbt angrips. Vi har sett det i omvärlden, och vi bör förbereda oss på det värsta även om vi givetvis hoppas på det bästa. Att slå ut vatten och avlopp är ett enkelt sätt att sänka folks stridsvilja, och just därför bör det vara prioriterat att ha små fungerande enheter på fler platser. Många kommuner gör dock precis tvärtom, och då behöver lagstiftningen vara tydlig: Inga fungerande avlopp borde skrotas i onödan. Kommuners system för avlopp är dessutom sällan perfekta. Att tvingas ansluta till ett defekt eller mindre effektivt system är till direkt skada för miljön.

Begreppet bräddning finns inte ens när det gäller enskilda avlopp men används flitigt hos våra kommuner. Bräddning av avloppsvattnet är vanligt, särskilt vid större regn eller strömavbrott. Bräddning betyder i praktiken att vatten från avloppet skickas rakt ut i något vattendrag eller liknande. "Det kan vara olämpligt att bada precis efter kraftiga regn", säger min kommuns ansvariga NSVA, Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp, på sin hemsida. Man ger också lugnande besked om att avloppsvattnet snabbt sprids ut på större områden när bräddning sker.

Enligt Svenskt Vattens statistik om bräddning är andelen avloppsvatten som skickas ut orenat mellan 0,7 och 4,1 procent i de undersökta reningsverken. Man redovisar alltså procent av det vatten som kommer till reningsverket för rening. Utgår man från den högre siffran på 4,1 procent är det alltså lika mycket avloppsvatten som skulle släppas ut orenat om man tog bort hela reningsverket under två veckors tid. Den lägre siffran 0,7 procent motsvarar det avloppsvatten som passerar under två och en halv dag.

De övriga kommunala reningsverken ligger någonstans mellan dessa siffror, och därmed är det normalt för ett reningsverk att släppa ut orenat vatten rakt ut i naturen utan någon som helst rening motsvarande ungefär en veckas produktion eller rening.

Fru talman! Va-frågan är en väldigt viktig fråga. Jag pratade i går med Owe Eng. Han ringde mig med anledning av artikeln och sa att folk från hela Sverige har hört av sig till de boende utanför Järbo. Detta är alltså något som pågår över hela Sverige.

Jag vill betona att va-frågan är ett kommunalt ansvar. Hur har då kommunerna skött detta under årens lopp? Det finns olika siffror, men underhållsskulden gällande det kommunala va-nätet är väldigt hög. Det finns siffror som pekar på 500 miljarder upp till 800 miljarder. Man kan undra hur kommunpolitiker har prioriterat när man har byggt upp en så stor underhållsskuld.

Ett av problemen är att väldigt många kommunala va-nät byggdes vid ungefär samma tid, vilket innebär att alla läckor som nu uppstår, både i avlopp och i vattenledningar, inte uppstår av en slump, utan det beror på misskötsel från kommunernas sida. Det är klart att vill man ha kommunalt självstyre, vilket vi ju alla vill, måste dessa frågor naturligtvis skötas bättre.

Jag kan såklart förstå de boende i Norrbro, som blir tvärförbannade över att de ska tvångsanslutas till en kostnad på kanske en kvarts miljon, vilket är väldigt mycket pengar att lägga på en fastighet, samtidigt som man pumpar ut hundratusentals liter bajsvatten rakt ut i Storsjön eller det blir omfattande vattenläckor i centrala Sandviken. Jag har full förståelse för att de blir jättearga, och de är inte ensamma om det.

Jag har dock förtroende för den här regeringen, som tar frågan på stort allvar och ska säkerställa att lagstiftningen fungerar. Jag tror att regeringens tålamod ska vara väldigt kort - om kommunpolitiker, oavsett om de finns i Sandviken eller på andra ställen, inte nu lyssnar på lagstiftarens intention kanske man ska skruva i lagstiftningen så fort som möjligt. Men vi har kommunalt självstyre, så det står med dagens gällande lagstiftning varje kommun fritt att lyssna på de boende.

Fru talman! Va-frågan är en väldigt viktig fråga. Jag pratade i går med Owe Eng. Han ringde mig med anledning av artikeln och sa att folk från hela Sverige har hört av sig till de boende utanför Järbo. Detta är alltså något som pågår över hela Sverige.

Jag vill betona att va-frågan är ett kommunalt ansvar. Hur har då kommunerna skött detta under årens lopp? Det finns olika siffror, men underhållsskulden gällande det kommunala va-nätet är väldigt hög. Det finns siffror som pekar på 500 miljarder upp till 800 miljarder. Man kan undra hur kommunpolitiker har prioriterat när man har byggt upp en så stor underhållsskuld.

Ett av problemen är att väldigt många kommunala va-nät byggdes vid ungefär samma tid, vilket innebär att alla läckor som nu uppstår, både i avlopp och i vattenledningar, inte uppstår av en slump, utan det beror på misskötsel från kommunernas sida. Det är klart att vill man ha kommunalt självstyre, vilket vi ju alla vill, måste dessa frågor naturligtvis skötas bättre.

Jag kan såklart förstå de boende i Norrbro, som blir tvärförbannade över att de ska tvångsanslutas till en kostnad på kanske en kvarts miljon, vilket är väldigt mycket pengar att lägga på en fastighet, samtidigt som man pumpar ut hundratusentals liter bajsvatten rakt ut i Storsjön eller det blir omfattande vattenläckor i centrala Sandviken. Jag har full förståelse för att de blir jättearga, och de är inte ensamma om det.

Jag har dock förtroende för den här regeringen, som tar frågan på stort allvar och ska säkerställa att lagstiftningen fungerar. Jag tror att regeringens tålamod ska vara väldigt kort - om kommunpolitiker, oavsett om de finns i Sandviken eller på andra ställen, inte nu lyssnar på lagstiftarens intention kanske man ska skruva i lagstiftningen så fort som möjligt. Men vi har kommunalt självstyre, så det står med dagens gällande lagstiftning varje kommun fritt att lyssna på de boende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Även om vi inte kan tala om de specifika fallen finns det verkligen skäl att diskutera hur kommunerna hanterar denna fråga, givet att det är en lokal och kommunal fråga. Det är svårt för staten att gå in och fatta ytterligare beslut när vi precis har fått igenom lagändringar som genomförts och som innebär att den situation som nu föreligger i exempelvis Sandvikens kommun kan undvikas. Detta medför såklart en efterföljande diskussion om hur det kommer sig att kommuner generellt inte väljer att överväga alternativa lösningar, så som lagen nu möjliggör.

Jag vet inte om Sverigedemokraternas ledamöter har någon annan bild när det gäller frågorna om kommunalt självstyre och hur vi bör hantera balansen, givet att detta är en kommunal fråga. Därmed blir det i alla fall från regeringens sida lite svårt att tydligt uttala att statsrådet behöver ta initiativ, när det rör sig om en kommunal fråga där det finns utrymme för kommunerna att fatta beslut om andra lösningar. Det är helt enkelt ett utrymme att fatta beslut på ett annat sätt, som har möjliggjorts av regeringen.

Vi är medvetna om denna problematik, och vi vet att den finns på många platser runt om i landet. Jag kan själv som exempel nämna att jag nyligen var i Norrtälje och talade med väljare. Vi diskuterade då frågan om anslutning till va-nätet. Det är en fråga som skulle belasta även den kommunens ekonomi på ett tufft sätt.

Detta är alltså en fråga som med jämna mellanrum diskuteras. Vi tittar noga på hur vi kan utforma lagstiftningen på bästa sätt. Men jag vill å det skarpaste påpeka att det alltså finns utrymme för kommunerna att överväga alternativa lösningar. Om kommunerna väljer att inte göra det blir det svårt för statsrådet att ta initiativ eftersom vi i Sverige har kommunalt självbestämmande.

Fru talman! En väldigt viktig del av denna fråga är beredskapsperspektivet. Jag är av uppfattningen att det ur ett beredskapsperspektiv i första hand är viktigt att säkra tillgången till dricksvatten och rent vatten för livsmedelsförsörjning, framför allt i glesbygd. Det är därför väldigt angeläget att säkerställa att enskilda brunnar, vattentäkter och grundvatten är skyddade.

I augusti 2022 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle se över regelverk och ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar för ökad beredskap att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster - det vi kallar Va-beredskapsutredningen. Syftet med uppdraget är bland annat att stärka förmågan att leverera vattentjänster utifrån de nya förutsättningar som följer av ett förändrat klimat. Utredningens uppdrag ska vara slutfört den 31 oktober i år, och inte minst jag ser fram emot att ta del av analysen och de olika förslag som kommer att komma från utredningen.

Vi vet att enskilda fastighetsägare kan drabbas hårt av att deras dricksvatten blir kontaminerat av avloppsvatten från angränsande fastigheter. Vi vet att det finns exempel på att det har tagit väldigt lång tid att fastställa orsaken till att sjukdom uppstår, varefter man har upptäckt att det handlar om tillgången till rent dricksvatten. Vi vet också att det, om man inte har tillgång till rent dricksvatten, påverkar fastighetspriserna negativt, och detta är inte alltid lätt eller billigt att åtgärda för den enskilde. Här finns alltså ganska många angränsande problem att ta hänsyn till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller beredskapsperspektivet tar regeringen som sagt den 31 oktober i år emot betänkandet från en utredning som har analyserat och tittat på just beredskapsaspekten när det gäller va.

Jag vill, fru talman, avsluta med att återigen påpeka att det mot bakgrund av de lagändringar som gjorts finns utrymme för kommunerna att överväga alternativa metoder för att genomföra åtgärderna. Om så inte sker blir det lite svårt för statsrådet att ta initiativ eftersom vi har kommunalt självstyre i Sverige.

Fru talman! Även om vi inte kan tala om de specifika fallen finns det verkligen skäl att diskutera hur kommunerna hanterar denna fråga, givet att det är en lokal och kommunal fråga. Det är svårt för staten att gå in och fatta ytterligare beslut när vi precis har fått igenom lagändringar som genomförts och som innebär att den situation som nu föreligger i exempelvis Sandvikens kommun kan undvikas. Detta medför såklart en efterföljande diskussion om hur det kommer sig att kommuner generellt inte väljer att överväga alternativa lösningar, så som lagen nu möjliggör.

Jag vet inte om Sverigedemokraternas ledamöter har någon annan bild när det gäller frågorna om kommunalt självstyre och hur vi bör hantera balansen, givet att detta är en kommunal fråga. Därmed blir det i alla fall från regeringens sida lite svårt att tydligt uttala att statsrådet behöver ta initiativ, när det rör sig om en kommunal fråga där det finns utrymme för kommunerna att fatta beslut om andra lösningar. Det är helt enkelt ett utrymme att fatta beslut på ett annat sätt, som har möjliggjorts av regeringen.

Vi är medvetna om denna problematik, och vi vet att den finns på många platser runt om i landet. Jag kan själv som exempel nämna att jag nyligen var i Norrtälje och talade med väljare. Vi diskuterade då frågan om anslutning till va-nätet. Det är en fråga som skulle belasta även den kommunens ekonomi på ett tufft sätt.

Detta är alltså en fråga som med jämna mellanrum diskuteras. Vi tittar noga på hur vi kan utforma lagstiftningen på bästa sätt. Men jag vill å det skarpaste påpeka att det alltså finns utrymme för kommunerna att överväga alternativa lösningar. Om kommunerna väljer att inte göra det blir det svårt för statsrådet att ta initiativ eftersom vi i Sverige har kommunalt självbestämmande.

Fru talman! En väldigt viktig del av denna fråga är beredskapsperspektivet. Jag är av uppfattningen att det ur ett beredskapsperspektiv i första hand är viktigt att säkra tillgången till dricksvatten och rent vatten för livsmedelsförsörjning, framför allt i glesbygd. Det är därför väldigt angeläget att säkerställa att enskilda brunnar, vattentäkter och grundvatten är skyddade.

I augusti 2022 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle se över regelverk och ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar för ökad beredskap att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster - det vi kallar Va-beredskapsutredningen. Syftet med uppdraget är bland annat att stärka förmågan att leverera vattentjänster utifrån de nya förutsättningar som följer av ett förändrat klimat. Utredningens uppdrag ska vara slutfört den 31 oktober i år, och inte minst jag ser fram emot att ta del av analysen och de olika förslag som kommer att komma från utredningen.

Vi vet att enskilda fastighetsägare kan drabbas hårt av att deras dricksvatten blir kontaminerat av avloppsvatten från angränsande fastigheter. Vi vet att det finns exempel på att det har tagit väldigt lång tid att fastställa orsaken till att sjukdom uppstår, varefter man har upptäckt att det handlar om tillgången till rent dricksvatten. Vi vet också att det, om man inte har tillgång till rent dricksvatten, påverkar fastighetspriserna negativt, och detta är inte alltid lätt eller billigt att åtgärda för den enskilde. Här finns alltså ganska många angränsande problem att ta hänsyn till.

När det gäller beredskapsperspektivet tar regeringen som sagt den 31 oktober i år emot betänkandet från en utredning som har analyserat och tittat på just beredskapsaspekten när det gäller va.

Jag vill, fru talman, avsluta med att återigen påpeka att det mot bakgrund av de lagändringar som gjorts finns utrymme för kommunerna att överväga alternativa metoder för att genomföra åtgärderna. Om så inte sker blir det lite svårt för statsrådet att ta initiativ eftersom vi har kommunalt självstyre i Sverige.

Fru talman! Tack, statsrådet, för debatten om denna så viktiga fråga!

Statsrådet efterfrågade från enskilda ledamöter, partier och andra vilka åtgärder som skulle kunna genomföras på detta område. Jag tycker att jag har gjort några inspel i debatten, men jag skulle också vilja hänvisa till den gamla utredningen Vägar till hållbara vattentjänster, som innehåller en hel del konkreta och bra förslag på hur man skulle kunna gå till väga.

Det som är bra nu är att vi har fått igenom möjligheten till långsiktig planering från kommunernas sida. De tvingas till detta för att kunna redovisa var utbyggnad av vatten- och avloppssystem kommer att ske. Det är väldigt bra att vi också får ett samråd där man tvingas diskutera med de berörda hushållen, liksom lagstiftning om att man ska överväga om det finns alternativa system.

Detta är bra vägar, men vi saknar som sagt initiativ för att motverka att man ansluter till överbelastade vattensystem. Här nämner statsrådet det kommunala självstyret. Jag tycker att det är en lite konstig vinkel på diskussionen eftersom det får en kraftig miljökonsekvens när man ansluter fler hushåll till överbelastade vatten- och avloppssystem. Då ska såklart regeringen och lagstiftningen gå in för att detta inte ska kunna ske. Kreativa lösningar på hur vi kan lagstifta kring detta behöver ses över. Vi kan inte bara lämna frågan och hänvisa till att det kommunala självstyret gäller. Då får vi dessa konsekvenser, som vi har sett att Socialdemokraterna har bidragit till i Sandvikens kommun.

Slutligen ska ingen tvingas ansluta sig till ett kommunalt vatten- och avloppssystem vid utbyggnad av ett sådant - punkt. Detta är ett konkret förslag. Ingen ska behöva ansluta sig, utan det är något man får göra frivilligt vid en utbyggnad.

Fru talman! Tack, statsrådet, för debatten om denna så viktiga fråga!

Statsrådet efterfrågade från enskilda ledamöter, partier och andra vilka åtgärder som skulle kunna genomföras på detta område. Jag tycker att jag har gjort några inspel i debatten, men jag skulle också vilja hänvisa till den gamla utredningen Vägar till hållbara vattentjänster, som innehåller en hel del konkreta och bra förslag på hur man skulle kunna gå till väga.

Det som är bra nu är att vi har fått igenom möjligheten till långsiktig planering från kommunernas sida. De tvingas till detta för att kunna redovisa var utbyggnad av vatten- och avloppssystem kommer att ske. Det är väldigt bra att vi också får ett samråd där man tvingas diskutera med de berörda hushållen, liksom lagstiftning om att man ska överväga om det finns alternativa system.

Detta är bra vägar, men vi saknar som sagt initiativ för att motverka att man ansluter till överbelastade vattensystem. Här nämner statsrådet det kommunala självstyret. Jag tycker att det är en lite konstig vinkel på diskussionen eftersom det får en kraftig miljökonsekvens när man ansluter fler hushåll till överbelastade vatten- och avloppssystem. Då ska såklart regeringen och lagstiftningen gå in för att detta inte ska kunna ske. Kreativa lösningar på hur vi kan lagstifta kring detta behöver ses över. Vi kan inte bara lämna frågan och hänvisa till att det kommunala självstyret gäller. Då får vi dessa konsekvenser, som vi har sett att Socialdemokraterna har bidragit till i Sandvikens kommun.

Slutligen ska ingen tvingas ansluta sig till ett kommunalt vatten- och avloppssystem vid utbyggnad av ett sådant - punkt. Detta är ett konkret förslag. Ingen ska behöva ansluta sig, utan det är något man får göra frivilligt vid en utbyggnad.

Fru talman! Roger Hedlund redogjorde bra för vår politik på området.

Jag skulle vilja nämna att det är vanligt att vi ledamöter får mejl och brev om saker som drabbar människor extra hårt och upplevs som orättvisa. Just frågan om tvångsanslutning till avlopp är en vanlig och återkommande anledning till att människor kontaktar mig.

Historien är nästan alltid densamma. Först har man lagt ned stora summor på att få en fungerande avloppsanläggning på sin fastighet, hundratusentals kronor som man ofta tvingats låna. Därefter beslutar kommunen att bygga ut sitt va-nät, och då kommer krav på tvångsanslutning till en ytterligare, mycket hög kostnad.

För de fastigheter som har ett fungerande avlopp är detta ett enormt resursslöseri och skapar ett helt onödigt lidande för den utsatta fastighetsägaren, samtidigt som miljönyttan måste vara minimal. Oftast blir det till och med till nackdel för både miljön och landets beredskap i stort.

När det gäller att detta är en kommunal fråga håller jag helt med om att vi ska värna det kommunala självstyret. Men det finns redan styrning via lag på detta område. Att införa en tydlig rätt för fastighetsägare att avstå från anslutning när man har en väl fungerande anläggning anser jag alltså inte skulle vara något konstigt.

Fru talman! Roger Hedlund redogjorde bra för vår politik på området.

Jag skulle vilja nämna att det är vanligt att vi ledamöter får mejl och brev om saker som drabbar människor extra hårt och upplevs som orättvisa. Just frågan om tvångsanslutning till avlopp är en vanlig och återkommande anledning till att människor kontaktar mig.

Historien är nästan alltid densamma. Först har man lagt ned stora summor på att få en fungerande avloppsanläggning på sin fastighet, hundratusentals kronor som man ofta tvingats låna. Därefter beslutar kommunen att bygga ut sitt va-nät, och då kommer krav på tvångsanslutning till en ytterligare, mycket hög kostnad.

För de fastigheter som har ett fungerande avlopp är detta ett enormt resursslöseri och skapar ett helt onödigt lidande för den utsatta fastighetsägaren, samtidigt som miljönyttan måste vara minimal. Oftast blir det till och med till nackdel för både miljön och landets beredskap i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller att detta är en kommunal fråga håller jag helt med om att vi ska värna det kommunala självstyret. Men det finns redan styrning via lag på detta område. Att införa en tydlig rätt för fastighetsägare att avstå från anslutning när man har en väl fungerande anläggning anser jag alltså inte skulle vara något konstigt.

Fru talman! Det finns många aspekter av den här frågan som vi kan fortsätta att diskutera. Jag ser fram emot att ta emot en utredning i oktober, och jag ser fram emot att se över exempelvis den tidigare utredningen Vägar till hållbara vattentjänster. Alla förslag tas alltså emot.

Vi tittar på alla möjligheter att förbättra situationen. Som det är nu kan det inte fortsätta. Jag vill mana kommuner som beslutar om dessa frågor att nyttja de lagändringar som har genomförts. Såvida vi inte går in och reglerar lagen ytterligare får vi väl se till att borgerliga och liberala partier får makten att bestämma i fler kommuner och agera i en riktning som värnar den enskildas rätt att få frågor som rör avlopp och vatten hanterade på ett mer lämpligt sätt.

Vi vet att kommuner bland annat behöver ha framförhållning i sin va-planering. De behöver samråda med berörda fastighetsägare och överväga alternativa lösningar. Det är någonting man ska ta med sig, inte minst som medborgare, om man tittar på denna debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det finns många aspekter av den här frågan som vi kan fortsätta att diskutera. Jag ser fram emot att ta emot en utredning i oktober, och jag ser fram emot att se över exempelvis den tidigare utredningen Vägar till hållbara vattentjänster. Alla förslag tas alltså emot.

Vi tittar på alla möjligheter att förbättra situationen. Som det är nu kan det inte fortsätta. Jag vill mana kommuner som beslutar om dessa frågor att nyttja de lagändringar som har genomförts. Såvida vi inte går in och reglerar lagen ytterligare får vi väl se till att borgerliga och liberala partier får makten att bestämma i fler kommuner och agera i en riktning som värnar den enskildas rätt att få frågor som rör avlopp och vatten hanterade på ett mer lämpligt sätt.

Vi vet att kommuner bland annat behöver ha framförhållning i sin va-planering. De behöver samråda med berörda fastighetsägare och överväga alternativa lösningar. Det är någonting man ska ta med sig, inte minst som medborgare, om man tittar på denna debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.