Interpellationssvar - Hanteringen av övergivna fastigheter och revideringen av förköpslagen - 2024-05-17

Fru talman! Denis Begic har frågat mig om jag anser att de nuvarande och föreslagna åtgärderna i de utredningar och direktiv som jag nämnt i ett tidigare frågesvar kan underlätta hanteringen av övergivna fastigheter. Denis Begic har vidare frågat mig om det finns planer på att införa specifika lagförslag eller regler som ger kommunerna ökade befogenheter att snabbt agera mot övergivna och förfallna fastigheter. Dessutom har Denis Begic frågat mig hur jag bedömer att de nya förslagen påverkar kommunernas möjligheter att proaktivt hantera och utveckla fastigheter, särskilt med tanke på övergivna eller icke underhållna fastigheter som negativt påverkar lokal samhällsutveckling. Avslutningsvis har Denis Begic frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att kommunerna har tillräckliga resurser och befogenheter för att hantera och revitalisera förfallna fastighetsbestånd för att främja social och ekonomisk välfärd inom sina gränser.

Inledningsvis vill jag säga att jag delar Denis Begics bild av att det är viktigt att komma åt problemet med övergivna och förfallna fastigheter. Alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt och attraktivt.

Byggkontrollutredningen föreslår i betänkandet Ordning och reda - förstärkt och tillförlitlig byggkontroll en förstärkt kontroll under förvaltningsskedet i syfte att se till att kravet på underhåll verkligen efterlevs.

I betänkandet föreslås att det införs ett nytt verktyg i systemet, som ska benämnas kontrollföreläggande. Ett kontrollföreläggande ska ge byggnadsnämnderna möjlighet att förelägga byggnadsverkets ägare eller nyttjanderättshavare att se till att byggnadsverket kontrolleras för att säkerställa att de krav på underhåll som redan nu gäller uppfylls. Betänkandet har remitterats, och remisstiden gick ut den 26 april. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Men det är inte bara tekniska aspekter som måste upprätthållas. En byggnad finns i ett sammanhang och är beroende av hur omgivningen fungerar.

Boverket gjorde 2021 en kartläggning av svenska erfarenheter av lokal, långsiktig och platsbaserad samverkan mellan fastighetsägare, näringsidkare och det allmänna i syfte att bekämpa utanförskap, skapa tryggare bostadsområden och stärka det lokala näringslivet. Kartläggningen pekar på att det är viktigt att stödja den formen av lokal platssamverkan och att branschorganisationer, myndigheter och intervjupersoner med erfarenhet av olika platssamverkansformer ser ett behov av platssamverkan.

Regeringen har genom kommittédirektivet Åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön tillsatt en utredning som ska analysera och föreslå i vilken omfattning samverkan ska vara obligatorisk mellan det offentliga och fastighetsägare i syfte att stärka tryggheten i den byggda miljön. Uppdraget ska redovisas senast den 17 januari 2025.

Vidare beslutade regeringen i juni 2022 om kommittédirektivet En ny förköpslag, som sedermera fick en delvis ändrad inriktning genom tilläggsdirektiv som det beslutades om i maj 2023. Tilläggsdirektiven innebär bland annat att utredaren ska föreslå en förköpsgrund som underlättar det civila försvarets skydd respektive möjliggör för kommunerna att motverka organiserad brottslighet. Utredningen ska redovisas senast den 1 juni 2024. Regeringen kan inte föregripa utredningens förslag eller resonemang. Det ska dock noteras att det i dag inte finns någon gällande förköpslag, varför de kommande förslagen från utredningen rimligen inte kan medföra någon försämring avseende förköpsrätt.

Regeringen utesluter inte ytterligare initiativ framöver för att komma åt problemet med övergivna fastigheter.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaren!

Jag skickade nyligen en fråga till statsrådet angående den akuta situationen med övergivna fastigheter i Ställdalen. Det svar jag fick blev jag faktiskt lite förvånad över. Det fick mig att fråga mig själv om jag ställt frågan på fel sätt eller om statsrådet inte riktigt förstått vad jag frågar om. I svaret verkade han inte alls förstå eller adressera den problematik som man upplever i bland annat Ställdalen, där övergivna fastigheter skapar inte bara ögonvärk utan även allvarliga sociala och säkerhetsmässiga problem för invånarna. Därför tänkte jag att en interpellationsdebatt kanske kan räta ut vissa frågetecken.

I sitt svar, fru talman, påstår ministern att regeringen tar detta på allvar. Men jag måste vara ärlig och säga att de åtgärder som ministern hänvisar till bara skrapar på ytan av problematiken. Det är uppenbart att det finns ett glapp mellan vad regeringen säger och de åtgärder som faktiskt vidtas. Vi behöver verkliga lösningar, då den här situationen eskalerar inte bara i Ställdalen utan faktiskt över hela landet.

Jag vill utveckla vad ministern refererar till när han nämner Byggkontrollutredningen och dess förslag om kontrollförelägganden.

Ett kontrollföreläggande är ett verktyg som i teorin ska säkerställa att ansvarsfulla fastighetsägare följer underhållskraven. Men utredningen tar inte upp oseriösa fastighetsägare som inte tar sitt ansvar. Vad händer då med dem som inte följer spelreglerna? Jo, de kan enkelt skriva över fastigheten på en familjemedlem. Då börjar hela processen om. Detta innebär ännu en runda i myndigheternas träsk, där fastighetsägaren glider undan ansvar.

Detta, fru talman, visar på en grundläggande brist på förståelse för problemets kärna. Vi behöver visserligen stärkta kontroller; det är sant. Men långt viktigare än så är att vi får verktyg som gör det möjligt att snabbt och effektivt ingripa mot dem som uppenbart bryter mot reglerna. Vi talar inte bara om att stärka regelverken; vi måste också kunna agera beslutsamt direkt när dessa regler överträds. Det kräver ett kraftfullare system som stoppar oseriösa fastighetsägare från att utnyttja luckor i lagstiftningen.

En annan punkt som ministern tar upp i sitt svar är utredningen om platssamverkan. Jag förstår att ministern inte kan föregripa utredningens resultat, men jag måste ställa frågan. Hur tror ministern att denna utredning ska kunna hjälpa de kommuner som redan i dag lider under bördan av oseriösa hyresvärdar och fastighetsägare? Vi ser kommuner, särskilt på landsbygden, som kämpar med dessa frågor här och nu. De kommunerna behöver konkreta verktyg och resurser för att kunna agera effektivt mot de problem som plågar dem. Ska vi låta dem vänta till 2025, när utredningen ska vara klar? Man kan göra så, men man kan också försöka göra något nu.

Dessutom måste jag fråga på vilket sätt regeringen är beredd att stödja kommunerna i väntan på utredningens resultat. Det är av yttersta vikt att regeringen inte bara lägger fram planer för framtida åtgärder utan också ger kommunerna stöd nu.

Fru talman! Ledamoten ställer frågor om fastighetsägare som inte följer de krav på tillsyn som redan finns, om vad som skulle bli nästa steg om det kontrollföreläggande som föreslås av Byggkontrollutredningen skulle komma på plats och om vilka verktyg det finns.

Det finns ju ett verktyg i nu gällande lagstiftning. Kommunen kan med stöd av gällande lagstiftning expropriera grovt vanvårdade fastigheter. I 2 kap. 7 § expropriationslagen ges verktyg för tvångsvis övertagande, företrädesvis av det allmänna från en enskild, av vanvårdade fastigheter.

När det gäller frågan om platssamverkan är det ju så, fru talman, att jag inte kan uttala mig i enskilda fall. Jag svarar på frågan när det gäller vanvårdade och övergivna fastigheter. Där är det viktigt att se vad man kan göra för att fastighetsägare som inte tar sitt ansvar på frivillig väg ska vara med i platssamverkan.

För att lyfta ett område och bidra till ökad trygghet är utredningens syfte att ta fram ett författningsstöd som sätter ett ansvar som också blir obligatoriskt och att ta fram ett förslag på hur ett sådant ska se ut. Det är det som utredningen arbetar med.

Ledamoten tar också upp förköpslagen och revideringen av den i sin interpellation, fru talman. Någon sådan möjlighet finns inte i dag, så det kan knappast bli sämre med den mycket tydliga fokusering som regeringen i tilläggsdirektivet har gjort på civilförsvarets behov och kampen mot den organiserade brottsligheten.

Jag är, fru talman, lite nyfiken på vilken av de förköpsgrunder som fanns i direktivet innan vi lade fram tilläggsdirektiv som hade träffat den situation som avses. Det fanns inte med någon specifik förköpsgrund för just övergivna fastigheter, utan den fokusering som nu görs gäller organiserad brottslighet. Man kan inte, fru talman, på generell nivå utesluta att fastighetsbeståndet används som en del av organiserad brottslighet. Jag kan inte föregripa den utredningen, men detta gör att man får ett tydligare fokus på just organiserad brottslighet och dess användning av fastighetsbeståndet och på möjligheterna att där gå in och använda förköpslagstiftningen.

Oavsett förköpslagstiftningen och vilka olika grunder som finns för den är detta möjligt först när en fastighet är ute till försäljning. Jag kommer därför tillbaka till nu gällande lagstiftning, fru talman, där expropriationslagen ger verktyg för tvångsvis övertagande av exempelvis vanvårdade fastigheter. Kommuner har redan i dag möjlighet till detta enligt gällande lagstiftning.

Fru talman! Jag tror att statsrådet och jag fortfarande inte förstår varandra till hundra procent. Det kanske finns behov av att prata om detta ytterligare några gånger och kanske till och med träffas och diskutera.

Det jag talar om är när en fastighetsägare är så pass oseriös att den innan det blir dags för ett övertagande skriver över fastigheten på en familjemedlem. Då har kommunen och myndigheterna återigen ansvaret att börja om från början, som jag nämnde i mitt anförande.

Vi socialdemokrater hoppades, fru talman, att ett av verktygen skulle vara just utredningen om förköpslagen. Vi gav utredningen direktivet att kommunerna ska kunna ha förtur att köpa. I det direktiv som statsrådet lade fram tog man bort kommunernas möjlighet till förköp när en fastighet ska säljas. Därför är det viktigt för mig att fråga ministern varför man valde bort kommunernas förköpsrätt i det senaste förslag man lade fram. Vad var syftet med detta beslut?

Jag förstår att man utgår från organiserad brottslighet, men för små kommuner handlar det inte bara om organiserad brottslighet. Det handlar om att de inte kan ta hand om sina centrum. Hur förväntas våra kommuner kunna ta itu med oseriösa fastighetsägare när de berövas sådana verktyg?

Jag tror att ministern tror att marknaden kanske ska lösa denna problematik. Detta är något jag bara påstår nu, men jag tror det. Jag hör ofta från statsrådets partikamrater att marknaden ska lösa en del problem. Jag tror inte att marknaden i dessa fall kommer att lösa problemen. Marknaden bryr sig bara om hur mycket pengar man tjänar.

Därför finns politiken. Det är viktigt att politiker utformar regler som styr marknadskrafterna för att skydda våra medborgare och deras livsmiljöer. Vi behöver politiska åtgärder och lagstiftning som reflekterar våra samhällens behov och inte bara ekonomiska intressen.

Fru talman! Våra kommuner, särskilt de på landsbygden, står inför stora utmaningar när det gäller problematiken med övergivna fastigheter. Dessa kommuner kommer att bli dubbelt drabbade. De måste inte bara hantera den omedelbara problematiken utan förmodligen också bekosta saneringen och allt därefter när det gäller dessa fastigheter. Det kommer att ske på kommunernas skattebetalares bekostnad, utan ekonomisk hjälp från någon fastighetsägare.

Det är därför avgörande att regeringen agerar för att till exempel återinföra och öka bidragen och se till att dessa byggnader renoveras och återställs med ekonomiskt stöd av staten. Detta handlar inte bara om en investering i en fastighet; det är en investering i våra samhällen.

Utan statligt stöd kommer många av dessa projekt inte att bli verklighet. Fastighetsägare som har försummat sitt ansvar kommer sannolikt inte att stå för kostnaderna. Det har vi sett i många kommuner. Det är därför upp till oss politiker i denna kammare att fundera över om det behövs ett statligt stöd till dessa kommuner, vilket fanns en gång i tiden.

Vi kan fortsätta att ignorera problemen, eller så kan vi agera och tillsammans göra något åt dem. För mig är detta inte bara en kostnad utan en nödvändig investering, framför allt i våra småkommuner och i kommuner på landsbygden. Min fråga blir: Är regeringen också beredd att stötta småkommunerna både genom att hjälpa till att ta hand om dessa fastigheter och genom ekonomiskt stöd?

Fru talman! Jag uppskattar genuint ledamotens engagemang i frågan. Som jag sa inledningsvis i mitt svar delar jag bilden att det är viktigt att komma åt problemet med övergivna och förfallna fastigheter. Det påverkar lokalmiljön. Det kan uppstå risker och otrygghet - det finns olika exempel på detta. Även om jag inte kan uttala mig om enskilda fall ska alla människor självklart ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt, trevligt och attraktivt. Detta är därför angeläget.

Jag har inte på något sätt sagt att marknaden ska lösa detta själv, som ledamoten påstår. Tvärtom är utredningsuppdraget gällande platssamverkan ett sätt att inte låta allt detta ske på frivillig grund. I stället vill vi ta fram ett förslag till hur ett obligatoriskt ansvar skulle kunna se ut. Det blir, som jag ser framför mig, tillämpbart i områden där det kanske finns aktörer som tar ansvar men en fastighetsägare som inte gör det och som därmed drar ned ett områdes attraktivitet och trygghet. Där behövs en möjlighet till ett obligatorium, och det är detta som nu utreds. Det är möjligen inte tillämpbart i alla situationer, men det är en viktig del i arbetet kring fastigheter.

När det gäller förköpslagstiftningen och den utredning som nu arbetar utifrån det tilläggsdirektiv som regeringen beslutat om är det, som vi ser det, viktigt att fokusera på organiserad brottslighet och på civilförsvarets behov.

Den fråga jag ställde tidigare hänger lite grann i luften. Det var inte fritt fält, så att säga, för kommunerna, utan det fanns förköpsgrunder som även den förra regeringen hade med i direktiven till utredningen. Jag är nyfiken på att höra från ledamoten vilken av förköpsgrunderna i det tidigare direktivet som hade träffat de specifika situationer som denna interpellationsdebatt handlar om.

När det gäller fortsatta samtal för att förstå varandra är jag förstås inte emot det. Detta är en viktig fråga. Om ledamoten har identifierat något när det gäller gällande lagstiftning kring expropriationslagen och möjligheten att tvångsvis överta vanvårdade fastigheter är jag förstås beredd att lyssna, fru talman. Men det finns alltså en lagstiftning som kommunerna kan använda och luta sig mot för att expropriera grovt vanvårdade fastigheter. Behöver den enligt ledamotens uppfattning förändras eller förstärkas är jag i denna interpellationsdebatt beredd att lyssna för att få höra vilken typ av åtgärder ledamoten ser skulle behövas.

Det finns enligt expropriationslagen en möjlighet att med tvång ta över en vanvårdad fastighet utan att vänta på att den kommer ut till försäljning, som ju förköpsgrunden per definition kräver. Här handlar det om att snabbare än via förköpslagstiftningen kunna ta över vanvårdade fastigheter. Det finns redan i dag en lagstiftning som ger kommuner denna möjlighet.

Fru talman! Först ska jag säga att det nog finns behov för mig av att återkomma när det gäller den här lagen, för där finns det också en del underlag som vi skulle kunna diskutera för att kunna göra något åt detta. Jag har börjat titta lite närmare på det, så det blir förmodligen snart en interpellationsdebatt även om expropriationslagen.

När det gäller förköpsrättslagen fick utredningen inte fortsätta med samma direktiv som från början. Därför vet vi inte om en kommun där en fastighetsägare säljer fastigheter till sin bror, son, mamma eller någon annan hade kunnat säga stopp och köpa den fastigheten i stället för att skriva över den.

Jag konstaterar i alla fall att ministern verkar vara intresserad av frågan och ser behov av att diskutera den vidare, och så är det även för mig. Jag brinner verkligen för den. För mig är detta inte bara en fråga som är perifer. Det står mellan stad och land, uppfattar jag det som. Det är ofta på vår landsbygd som den här problematiken dyker upp.

Jag tycker att det är beklagligt att vi inte kommer att se stöd och hjälp för de kommuner som just nu dras med det här. Det är så mycket problematik kring de här fastigheterna - vi ser sönderslagna fönster och dörrar och centrum som är helt öde där det en gång i tiden var en väldigt levande landsbygd.

Jag vill tacka ministern för svaren och debatten. Det finns verkligen ett behov av att vi fortsätter diskutera detta och ser till att våra kommuner och deras invånare lever tryggt.

Fru talman! Jag återkommer till förköpsgrunderna. De grunder som förra direktivet slog fast att utredningen skulle titta på handlade om förköpsgrund som underlättar förvärv av nyckelfastigheter för att möjliggöra företagsetableringar och företagsexpansioner för markåtkomst för samhällsviktiga klimatanpassningsåtgärder, för att minska och motverka segregation och utforma och underlätta för informationsinhämtning om fastighetsmarknaden.

De förköpsgrunder som fanns där handlade om nyckelfastigheter, företagsetableringar och klimatanpassningsåtgärder och om att minska och motverka segregation. Utöver det fanns också det vi förstärkte, nämligen det civila försvarets återuppbyggnad och utveckling. I tilläggsdirektivet lade vi även till arbetet mot organiserad brottslighet, när vi tog bort de övriga.

Ingen av dessa ger dock någon direkt koppling till övergivna fastigheter, fru talman. Det är därför jag tidigare ställde en fråga till ledamoten om vilken av de tidigare förköpsgrunderna som hade träffat den situation som vi nu diskuterar. Det är därför jag hänvisar till nu gällande lagstiftning med expropriationslagen, som ju ger möjlighet och verktyg för kommuner att tvångsvis överta vanvårdade fastigheter.

Fru talman! Jag uppfattar alltså inte att just förköpsgrunderna, även de som den förra regeringen slog fast, skulle ha träffat de situationer som jag upplever att ledamoten har ett genuint engagemang för. Det är nog snarare expropriationslagen som ger kommunerna möjlighet att med tvång ta över vanvårdade fastigheter.

Jag välkomnar förstås vidare dialog kring detta. Det är viktigt att få bukt med problemen för att få en bättre fungerande situation för den här typen av åtgärder, men det finns redan en lagstiftning som kommunerna kan tillämpa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.