Interpellationssvar - Åtgärder för att förhindra nazistattacker - 2024-05-17

Fru talman! Mattias Vepsä har mot bakgrund av vad som hänt i Gubbängen, Gislaved och Västerås, där nazister med våld och hot försökt avbryta politiska möten och där deltagare skadats, frågat mig om jag och regeringen inser att högerextremismen är ett reellt hot och vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder.

Låt mig börja med att konstatera att vi befinner oss i ett läge där Sverige måste hantera tre huvudsakliga hot mot vår inre säkerhet parallellt: olika statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige, den organiserade brottsligheten samt terrorismen och den våldsbejakande extremismen. När det gäller den våldsbejakande extremismen delar jag Mattias Vepsäs uppfattning att högerextremism utgör ett reellt hot. Detta kommer också till uttryck i regeringens nya nationella strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism, som omfattar insatser mot terroristbrottslighet och andra ideologiskt motiverade brott.

Sett över lite längre tid kommer hoten från våldsbejakande extremism från flera olika håll: högerextremismen - som jag redan har nämnt -, den våldsbejakande islamismen och den autonoma vänstern. Vi måste ha bredden och långsiktigheten att hantera alla dessa samtidigt. Under senare år har det framför allt handlat om högerextremism och våldsbejakande islamism.

Fysiskt våld står ut och måste fördömas med särskild kraft. De ansvariga för sådana dåd ska gripas och lagföras för sina brott. Även andra allvarliga störningar som syftar till att tysta meningsmotståndare och sabotera möjligheten till öppen debatt och dialog motiverar ett entydigt avståndstagande. Allt detta fräter på vår demokrati och omöjliggör i förlängningen ett öppet, demokratiskt samtal.

För att den nationella strategin ska kunna fungera som ett effektivt redskap i det praktiska arbetet har regeringen gett ett uppdrag till Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, att vidta åtgärder för att införliva strategin i sina verksamheter. Genom att dessa fyra myndigheter har möjligheter att snabbt nå ut, både gemensamt och genom sina egna nätverk och samverkansstrukturer, bedömer regeringen att strategin mot våldsbejakande extremism och terrorism i och med detta särskilda uppdrag ges förutsättningar att få genomslag på nationell, regional och lokal nivå.

Regeringen gav dessutom i juli 2023 de 15 myndigheter som ingår i Samverkansrådet mot terrorism i uppdrag att utveckla och intensifiera arbetet mot terrorism och våldsbejakande extremism i syfte att stärka Sveriges säkerhet. Myndigheterna ska mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget intensifiera sin samverkan, och Säkerhetspolisen ska samordna den långsiktiga utvecklingen av detta arbete.

I augusti förra året fick också Brottsförebyggande rådet i uppdrag att förstärka nationell samverkan och samordning för att förebygga radikalisering och våldsbejakande extremism, även detta inom ramen för deras verksamhet vid Center mot våldsbejakande extremism.

I början av maj hade jag möten med myndighetsföreträdare och representanter för samtliga riksdagspartier för att diskutera läget och åtgärder. Slutsatsen var entydig och samstämmig: Vi måste gemensamt stå upp för vårt fria och öppna samhälle. Med den nationella strategin som bas, pågående uppdrag och myndigheternas förstärkta samverkan finns goda förutsättningar att bemöta hot från våldsbejakande extremism och terrorism och utveckla effektiva förebyggande insatser.

Jag och regeringen kommer fortsatt att noggrant följa arbetet och är förstås beredda att vidta ytterligare åtgärder om det bedöms nödvändigt.

Fru talman! Tack för svaret, justitieministern!

Detta är en återkommande diskussion här i kammaren. Jag har återkommande under de år som Gunnar Strömmer varit justitieminister i Sverige lyft att hat- och hotaktiviteterna i den högerextrema miljön växer. Framför allt ser vi det i hur man i dag är beredd att ge sig på demokratiska krafter, civilsamhällets organisationer, studiecirklar, möten och demonstrationer. Inte minst blev detta tydligt veckan inför första maj och under första maj, men också i samband med det avslöjande som nu har kommit om att desinformation och hat och hot online är något djupt organiserat.

Vi delar såklart uppfattningen att detta är ett hot. Jag är glad över att justitieministern i dag nämner högerextremism på ett tydligare sätt. Jag har i dessa debatter haft en återkommande fundering, nämligen att just högerextremismen verkar vara svår att benämna och ta hand om på det sätt som krävs. I flera debatter har ministern - i och för sig mycket riktigt - påpekat att vi har en massa olika hot. Den nya strategin som nämns här slår ihop terrorism, våldsbejakande extremism från både höger och vänster och islamistisk extremism. Vi är i sak överens om det. Vi socialdemokrater vill dock ha tydligare besked, efter de händelser som vi har bevittnat nu under våren, om vad ministern och regeringen avser att göra för att skydda civilsamhället.

Jag har under veckan ägnat tid åt att lyssna till vittnesmål från Västerås. Vi såg under första maj hur ett dussintal maskerade män kommer instormande med rökgranater, banderoller och flaggor, ställer sig framför scenen, vecklar upp banderollerna, viftar med sina fanor och smäller av knallskott - detta i en miljö där Socialdemokraterna på första maj anordnar en familjedag.

På denna plats befinner sig mängder av familjer. Det var dessutom, som i dag, en vacker dag med solsken och värme. Det var ett fantastiskt firande. Trots att regeringsunderlagets största parti ville se kortare förstamajtåg fick vi längre förstamajtåg. Många människor runt om i landet valde att hänga med, att vara med och demonstrera, vilket är deras demokratiska rättighet.

I den här miljön stormar alltså denna gruppering in och skrämmer människor. Barnen gråter. Föräldrarna blir livrädda. Också de som arrangerar mötet ställs inför en fruktansvärd situation, då man inte vet vad de här grupperingarna är redo att göra. Det vi vet är att representanter för just den här gruppen, inte bara i Sverige utan runt om i Europa, har bjudit in sig själva till skolsalar, idrottshallar och gym. Vi vet att de är redo att gå till attack. Vi ser runt om i Europa att det är så. Vi ser hur dessa miljöer växer online och hur de hatar och hotar. Vi ser hur de utbildar sig i konfrontation. Vi ser nu också hur de är beredda att skrämma barn och barnfamiljer på arbetarrörelsens högtidsdag.

Mot den bakgrunden undrar jag om ministern skulle kunna redogöra för om det finns ytterligare konkreta saker att göra. Kan vi från denna kammare och från Regeringskansliet, till exempel med polisen, se till att civilsamhällets organisationer får ett tydligare stöd och får riskbedömningar gjorda när demokratiska möten, studiecirklar och demonstrationer anordnas? Och vad gör ministern för att en gång för alla motverka att demokratiska krafter ska behöva vara rädda vid sina arrangemang?

Fru talman! Tack, justitieministern, för att du är här för den här debatten!

Jag vill beskriva dagen i Gislaved, där jag talade. Du vet att det är ett litet samhälle i Småland med 29 000 invånare. Vi började med att gå i ett förstamajtåg tillsammans. Det var ganska många från den lilla orten som hade samlats. De tyckte nog att det var någon spännande som skulle tala. Vi gick runt i Gislaved bakom drillflickor och en blåsorkester.

Sedan gick vi till familjedagen i Dalenparken, där det hade pågått aktiviteter sedan förmiddagen. Där fanns hoppborg, stånd med popcorn, korvgrillning och våfflor. Det var en ganska spännande händelse i Gislaved. Det var den första varma vårdagen. Människor satt på balkongerna och drack kaffe. Många var väldigt glada. Barn sprang runt. Det var ballonger. Du ser bilden framför dig, Gunnar Strömmer.

Först uppträdde elever från musikskolan. Det var två förtalare. Jag gick upp på scenen och började tala. Jag hade en fantastiskt fin park framför mig och en gräsmatta till höger. Jag såg inte riktigt - det var utanför mitt synfält - utan bara hörde att det körde in bilar. Det började utbryta en form av kalabalik. Ut ur bilarna vällde tio tolv personer. De hade med sig megafoner och tändvätska. Det fanns knivar i bilarna. De började skrika, gapa och avbryta mitt tal med alla möjliga invektiv. Du känner till det väl. Du kan ju det här med högerextremism, Gunnar Strömmer.

Jag hörde att det uppstod tumult. Jag såg fortfarande inte riktigt. Jag genomförde mitt tal, på den samlade publikens uppmaning. Det var både socialdemokrater, fackfolk och vanliga Gislavedsbor i alla åldrar som stod där. När jag avslutat mitt tal gick jag ned. En 80-årig dam med en lika ålderstigen man bredvid sig satt på en plaststol en bit bort på gräsmattan. Hon grät hejdlöst. Hon har gått på alla förstamajdemonstrationer i hela sitt vuxna liv. När hon bad dem dämpa sig, eftersom hon ville lyssna på talaren, blev hon attackerad och nedknuffad på marken. Hon hade ont.

Avslutningsvis vill jag ställa en fråga till justitieministern. Du är en klok person. Jag har följt dig under stora delar av din karriär i dina olika roller. Jag skulle vilja fråga dig och höra dig resonera om vad du tror om regeringens organiserade samarbete med ett parti som är bildat av Nordiska rikspartiet, Bevara Sverige svenskt, Framstegspartiet och Sverigepartiet. Den nuvarande partiledaren gick med när Anders Klarström, som har en bakgrund i Nordiska rikspartiet och är nazist, var partiledare. Tror du att det organiserade samarbetet i Sveriges regering kan påverka hur allvarligt regeringen ser på hotet från högerextremismen?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att vi bör tilltala varandra med för- och efternamn eller med ministern.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill tacka Mattias Vepsä för en otroligt viktig interpellation och Annika Strandhäll, som förmedlar något som det är viktigt att fler människor får ta del av. Det vi hör och det vi ser är nämligen attacker mot demokratin.

Jag vill inleda med ett citat, fru talman. Det är: Inget hände. Jag hade tur. Det och liknande meningar har jag hört från riksdagskollegor men också politiker runt om i landet när vi samtalat om hur förstamajfirandet var, vad man gjorde och så vidare.

Min uppfattning är att ingen politiker någonsin ska behöva säga: Inget hände. Jag hade tur. Ingen politiker ska någonsin behöva ha tur för att inte bli attackerad. Ingen politiker ska behöva ha tur för att kunna utföra sitt uppdrag.

I det här huset är vi 349 ledamöter som tar ansvar. Runt om i vårt land är vi tusentals politiker som vill ta ansvar. Vi är tusentals människor som vill ta ansvar för demokratin. Vi ägnar en del av vår fritid och en stund av våra liv åt att faktiskt försöka göra skillnad för demokratin. Vi behöver bli ännu fler.

Attackerna både i Gubbängen, som skedde före första maj, och under första maj är tyvärr inte isolerade händelser. Vi ser attacker även mot föreningslivet och mot civilsamhället. Människor stormar möten och så vidare för att göra motstånd.

Vi behöver som sagt bli fler som vill ta ansvar för vårt land och för vår demokrati. Jag har vid flera tillfällen nämnt att jag är en av de riksdagsledamöter som träffar flest gymnasieklasser. Det är något av det roligaste och viktigaste jag vet i mitt uppdrag. Det är otroligt viktigt att träffa den framtida generationen, för att få dem att förstå att även de har möjlighet att en dag vara i det här huset. Det spelar inte någon roll vem man är, vilken bakgrund man har och så vidare. Vi kan alla ta ansvar för vårt land och för vår demokrati.

Jag träffar de här skolklasserna för att jag vill uppmuntra dem och säga att detta är något av det roligaste man kan göra. Jag hoppas att ni också vill ta den chansen en dag, oavsett vilket parti ni tillhör. Det är viktigt att det finns en generation som tar över den dag vi i den här kammaren inte är beredda att fortsätta.

Det är framtiden jag träffar. Och den unga generationen har såklart många frågor. Tyvärr är en av dem: Är du någonsin rädd? Då får man stå framför skolklasserna och berätta vad det faktiskt innebär att vara politiker och att vi ibland får uppleva de här attackerna.

Jag har, tack och lov, aldrig behövt möta något fysiskt hot. Men psykiskt och digitalt får jag desto mer. Jag ber om ursäkt för det jag säger nu, fru talman, men jag får tyvärr många gånger höra: sossehora. Människor har också mejlat till mig och skrivit: Jag hoppas att du blir våldtagen, så att jag kan stå bredvid och skratta.

Detta är också attacker mot politiker och mot vår demokrati. Därför blir min fråga till justitieministern: Hur kan vi jobba mer för att fler unga ska vara beredda att ta ansvar för demokratin i vårt land i framtiden, när vi ser att de här attackerna sker och tyvärr ofta mot unga flickor och kvinnor som är engagerade i partier på vänsterkanten?

Fru talman! Först och främst vill jag tacka Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag och för en utmärkt interpellation. Jag vill också tacka för mycket tänkvärda vittnesbörd om vad som hände i Gislaved och på andra ställen under förstamajfirandet i år.

Jag börjar med att kroka i Anna Wallentheims fråga på slutet. Vilka demokratiska värden är det som står på spel? Utöver den personliga säkerheten är det över huvud taget ett fritt och öppet samhälle, ett levande civilsamhälle och en attraktionskraft som kan göra att unga engagerade människor vill söka sig till inte bara politiska partier utan också annat samhällsengagemang och samhällsdebatt.

Det är klart att det finns en skala av olika hot mot det fria och öppna samhället, men det är klart att det fysiska våldet och hotet om fysiskt våld måste ses som det mest brutala uttrycket för en sådan hotbild och tas på särskilt stort allvar. Det är därför många på goda grunder - alla - reagerade mycket kraftfullt mot det som först hände mot ett möte arrangerat av Vänsterpartiet - även Miljöpartiet, tror jag - i Gubbängen utanför Stockholm och på några andra ställen i nära anslutning.

Om vi breddar bilden och är uppriktiga har politiskt våld över en längre tid riktats från olika håll och åt olika håll. Det understryker vikten av att över lång tid ha ett starkt och kompromisslöst engagemang mot all extremism, i synnerhet den som är våldsbejakande.

Låt mig nämna vad som präglar de åtgärder som regeringen har vidtagit på området. Mattias Vepsä antyder att jag skulle ha haft svårt att uttala samma tydlighet när det gäller högerextremt våld som annat våld. Men det går inte att hitta någon täckning för det alls. Hela utgångspunkten i den strategi som vi har lagt fram mot våldsbejakande extremism är den breda ansatsen; att tala klartext om våld över en längre tid, våldsbejakande extremism och vad som i varje tid är hotet. Det är därför jag har sagt att vi över längre tid har sett att hoten kommer från flera olika håll, nämligen den våldsbejakande islamismen, högerextremismen och den autonoma vänstern. Under senare år har våra myndigheter, Säkerhetspolisen, och även regeringen och jag personligen understrukit hotet från högerextremism och våldsbejakande islamism. Det som sedan har gjort att vi har hamnat på en högre terrorhotnivå under förra året var framför allt en eskalering av hotet från den våldsbejakande islamistiska miljön.

I det sammanhanget kan jag svara rakt på Annika Strandhälls fråga om samarbetet med Sverigedemokraterna, att jag skulle ha svårare att tala om dessa frågor än om andra frågor: Det enkla och raka svaret på frågan är nej.

När vi talar om det högerextrema våldet gör vi det med samma tydlighet och skärpa, samma analytiska och djupa precision som när vi talar om hot och våld från andra håll.

Låt mig avsluta med att säga att utöver det vi redan har gjort - vi har på det sättet legat före kurvan med strategier och uppdrag - skulle jag vilja peka på en viktig slutsats från mötet med alla partier som skedde efter händelsen i Gubbängen. Mattias Vepsä var inne på detta, nämligen det konkreta stödet i samspelet mellan arrangörer och polisen vad gäller riskbedömningar. Utan tvivel har den senaste tidens händelser understrukit betydelsen av att detta inte görs till en rutindialog utan tas på allra största allvar.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Vi har haft diskussionen tidigare om vad som ger vad. Jag inledde också mitt första anförande med att säga att vi i grunden är överens om att de olika miljöerna finns, att de måste motverkas och att vi ska bekämpa dem på alla tillgängliga sätt.

Det vi återkommande har diskuterat det senaste året är att när vi ser en ökad aktivitet i en av grupperna, till exempel i militant islamistisk extremism, växer också högerextremismen. Här uppfattar jag att vi inte riktigt har fått gehör för att se allvarligt på detta. Vi har bland annat lyft upp hur det ser ut runt om i EU, och vi har kopplat ihop detta med den oro som jag känner inför att det här hör ihop med konspirationsteorier, med hur högerextrema organiserar sig online i gejmingmiljöer och når allt fler yngre. Inte minst under våren har vi fått rapporter om att högerextremister även i Sverige hyr in sig i gymnastiksalar i Stockholm under falska namn för att träna kampsport och vara beredda att gå till attack. Senare har vi sett attacker ske på demokratiska möten och på demonstrationer. Här uppfattar jag att man redan för ett år sedan på ett ännu tydligare sätt hade kunnat lyfta upp högerextremismen såväl som hotet från extrem islamism.

Det är viktigt att poängtera att det finns ett parti som utmärker sig. Jag tänkte återkomma till detta senare. Det finns ett parti vars ledande företrädare - vi behöver inte gå in på detta i den här debatten - uttrycker sig på ett sätt som jag skulle säga piskar upp stämningar inte bara här i Sverige utan runt om i hela världen. Det ökar terrorhoten, spridningen av desinformation och hatet mot minoritetsgrupper eller religiösa grupper, exempelvis muslimer.

Jag tänkte kort se om ministern och jag är överens om följande. I Säpos årssammanfattning från 2023 framgår det, precis som ministern säger, att den våldsbejakande islamismen och den våldsbejakande högerextremismen är de stora hoten vi ser. Vi ser också att konspirationsteorier och antistatliga budskap sprids där man vill öka misstron mot samhällets funktioner. Med det riskeras också en urholkning av det demokratiska systemet, tilliten till myndigheter och till institutionerna. Myndigheten beskriver också vad subversiv verksamhet är. Det är intressant. Det som man menar sker, och hur detta bedrivs, är genom metoder som propaganda, desinformation, infiltration, kriminalitet, sabotage och hot om terror.

Expo är en expertgrupp, en organisation, som under årtionden har haft koll på miljön. De menar att högerextrema just nu bedriver ett konsekvent arbete just genom att hota, tysta och skrämma dem som uppfattas som politiska motståndare. Genom hoten får man människor att vara tysta. Under förra året kunde vi se miljöerna utvecklas.

Jag landar i frågan om ministern delar uppfattningen från myndigheterna att det är så det går till, att det är så hoten ser ut, att arbetsmetoden handlar om att skrämma, hota och använda sig av subversiv verksamhet. Delar ministern också min uppfattning att vi ser ett enormt stort hot, att demokratiska röster skräms till tystnad? Om ministern delar uppfattningen, vad kan vi göra ytterligare för att skärpa arbetet utifrån strategin?

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga.

Det närmsta invånarna och arrangörerna i Gislaved hade kommit nazism innan den dag jag kom dit och höll tal, som de själva uppgav, var klisterlappar på stolpar utanför kommunhuset. Det var en högst reell förändring i det lilla området. Tanten som blev misshandlad försökte ta en bild på en av flaggorna så att man skulle förstå vilka som var där. Det var de grönvita flaggorna från NMR, och de skrev också om detta på sin hemsida.

Ett organiserat regeringssamarbete med ett parti som i närtid historiskt sett är sprunget ur svensk militant rasism och fascism spelar roll. Många människor i Sverige är oroliga över det de nu ser.

Jag hör vad Anna Wallentheim säger om vad hon blivit utsatt för, och jag kan räkna upp hundratals unga kvinnor och aktiva politiker i min egen rörelse och i andra rörelser som de senaste åren har blivit alltmer utsatta i digitala miljöer.

Jag har själv en egen mapp där jag har samlat på mig sådant som Jimmie Åkesson betecknar som satir och humor. Jag ska lägga ut den vid tillfälle, så får vi se om justitieministern instämmer i beskrivningen.

Tycker verkligen regeringen att man gör tillräckligt? Tror justitieministern inte att ert samarbete påverkar hur ni förhåller er? Jag tror det.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret, både i det skriftliga utskicket och när det gäller det som har framförts i kammaren.

Precis som ministern nämner i det skriftliga finns det flera reella hot mot Sverige som vi måste ta på allvar. Det är den organiserade brottsligheten, det är terrorismen och det är den våldsbejakande extremismen.

Den nya nationella strategin mot våldsbejakande extremism och terrorism utgör såklart ett viktigt verktyg, och det är viktiga insatser som bland annat myndigheter ska kunna jobba med för att vi ska få stopp på det här.

Det som oroar mig är att högerextremismen har en tendens att hamna lite på efterkälken och av många upplevs som inte lika viktig. Det är där jag hoppas att vi från ministern och från regeringen kommer att få ett tydligt svar att det är precis lika viktigt att jobba med den här typen av frågor.

Jag väljer nämligen alltid att snälltolka människor. Jag tycker att det är viktigt inom politiken att det inte ska vara så mycket käbbel. Det är också en av de saker jag får höra av den unga generationen när jag träffar skolklasser. De tycker att det är lite för mycket sandlåda, och jag tycker att det är viktigt att vi som politiker kan stå upp när vi tycker likadant i frågor.

Vad jag hör ministern säga här i dag är att man ser lika allvarligt på detta som på andra typer av extremism och de andra reella hoten mot vår demokrati. Jag hoppas att man också är medveten om att de här hoten sker både i de fysiska och i de digitala rummen. Jag hoppas verkligen att vi kommer att se en regering som sätter ned foten i de här frågorna.

Jag tänker fortsätta träffa skolklasser så länge jag har förmånen att vara i det här huset och ha det här uppdraget. Jag kommer att vara ärlig om de hot som faktiskt finns mot politiken. Jag måste berätta för elever vad det faktiskt innebär att vara politiker. Men jag kommer alltid att poängtera att det aldrig är okej att hota, skrämma eller tysta meningsmotståndare, och jag kommer alltid att stå upp för att det här är det mest fantastiska uppdrag man kan ha. Jag älskar att vara riksdagsledamot, och jag kommer inte att låta mig skrämmas.

Jag är säker på att ministern delar min bild av hur otroligt viktigt det är att stå upp för demokratin och att man fortsätter gå från ord till handling.

Fru talman! Utgångspunkten för mitt eget och Justitiedepartementets arbete och för regeringens arbete när det gäller bekämpandet av våldsbejakande extremism är de bedömningar som görs av de myndigheter som ansvarar för de här frågorna.

Jag står helt och fullt bakom de bedömningar som görs av Säkerhetspolisen, som bland annat kommit till uttryck i den årsrapport som Mattias Vepsä refererade till. Det är också det kunskapsläget som har varit vägledande när vi utformat den strategi som jag nämnt, alltså den sammanslagna strategin när det gäller arbete mot terrorism och våldsbejakande extremism, eftersom det nu finns en insikt om att snittet är så nära och att det i synnerhet i det preventiva arbetet finns en stor vinst i att tänka på de hoten i ett och samma sammanhang.

Den bild av problemet som Mattias Vepsä redogör för när han hänvisar till Säpos årsrapport präglar också systematiken i strategin. Där är det också entydigt att det Mattias Vepsä tar upp, alltså riskerna i en dynamik där olika extrema riktningar triggar varandra, är en viktig utgångspunkt i arbetet. Det är också en viktig utgångspunkt för det uppdrag som vi har gett till myndigheter med anledning av den strategin. De uppdragen riktas inte mot det ena eller det andra utan tar sikte på att det här återkommer från flera olika håll men också att det är miljöer som i hög grad triggar varandra.

Om man ser på händelseutvecklingen efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober och ser på vad det har gjort i de extremistiska miljöerna blir det alldeles uppenbart att de här miljöerna så att säga förstärker varandra. Ironiskt nog kunde de först hamna på samma demonstrationer och förenas i ett slags hat mot Israel, men efter det har det blivit en mer polariserad dynamik där de också triggar varandra.

Jag vill alltså bekräfta den beskrivningen av problemet men också understryka att den insikten och andra är själva utgångspunkten för både det strategiska arbetet och det väldigt operativa arbetet som utgår från uppdragen som jag nämnde.

Frågan är om vi kan göra mer. Jag skulle säga att om vi kan få fullt genomslag för den här strategiska ansatsen och de konkreta uppdragen, som är väldigt operativa till sin karaktär, betyder det att vi som samhälle kommer att flytta fram positionerna rejält mot alla extremistiska miljöer.

Jag vet också att det var en bred process när vi tog fram det här strategiska greppet, där vi förstås inkluderade relevanta myndigheter men också Kommunsverige, akademin, Forskarsverige och civilsamhället. Kan vi få hela den kraften bakom de här åtgärderna kommer vi som samhälle att flytta fram positionerna rejält.

Sedan är det klart att den typ av händelser som vi såg i slutet av april och under första maj, alltså det fysiska våldet och att det kliver fram på det sättet, understryker betydelsen av att flytta fram positionerna också vad gäller säkerheten och tryggheten för enskilda politiker och för den delen andra opinionsbildare men också för de sammanhang där människor möts och bildar opinion.

Jag tar fasta på att en viktig slutsats i mötet jag refererade till, som vi hade med bland andra partisekreterarna från alla åtta riksdagspartierna efter de här händelserna, var just polisens och Säkerhetspolisens budskap att verkligen ha en tajt relation mellan partier, som vi talade om då, och polisen och mellan arrangörerna och polisen för att kunna få en aktuell riskbedömning och kunna vidta säkerhetsåtgärder som man bedömer är lämpliga och nödvändiga i det konkreta fallet.

Med gemensamma krafter är jag övertygad om att vi kan göra väldigt mycket för att flytta fram positionerna, trycka tillbaka våldsverkarna och värna vårt fria och öppna samhälle.

Fru talman! Det ska vara tydligt och klart när vi lämnar den här kammaren att det finns en person i Sverige som har det största ansvaret för att den här strategin mot terrorism och extremism uppfylls, och det är justitieminister Gunnar Strömmer. Möjligtvis delar statsminister Ulf Kristersson detta ansvar - då givetvis med hela regeringen.

Jag är glad över att Gunnar Strömmer ställer sig bakom den strategi för att motverka terrorism som vi pratat om här i dag. Ministern sa också på Folk och Försvar att detta inte skulle bli en hyllvärmare. Detta skulle leda till aktion, och detta skulle skydda oss.

Stark motståndskraft mot falska uppgifter, rykten och desinformation är ett av målen i denna strategi. Med det sagt och med referens till att man på mötet som genomfördes efter attackerna på första maj sa att vi gemensamt ska stå upp vårt fria och öppna samhälle undrar jag hur det lirar med ett partis systematiska användande av hemliga inlägg på sociala medier och en så kallad trollfabrik som blivit avslöjad i veckan.

För att alla som tittar och följer den här debatten ska förstå omfattningen: Detta är inte två tre unga grabbar som inte vet vad de gör. Det handlar om 13 konton på Tiktok, 3 på Youtube och 3 på Instagram med 260 000 följare som bara under de första månaderna publicerade 1 000 inlägg med 27 miljoner visningar.

Vi har här pratat om att man inte ska acceptera desinformation, subversiv verksamhet eller hat och hot och skrämsel från högerextremismen. Hur lirar det med att ni samarbetar med Sverigedemokraterna, vars organisation jobbar på just det sättet? Jag vill ha svar på det här i dag. Har ministern och regeringen förtroende för Jimmie Åkessons Sverigedemokraterna, eller kommer ni att stänga trollfabriken? Det ligger i linje med strategin.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar än en gång för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Jag tycker att det är utomordentligt viktigt att hålla både tanken och debatten klar när vi pratar om de här frågorna. Det råder inget som helst tvivel om att konspirationsteorier, antistatliga narrativ och desinformation skapar en grogrund för sådant som kan eskalera till extremism som i slutänden kan bli våldsam. Samtidigt tror jag att det är utomordentligt viktigt att inte låta den insikten göra att vi blandar ihop korten när vi talar om det extrema politiska våldet.

Det är trots allt så att det vi såg exempelvis när nazister begick allvarliga brott och när våldsbejakande islamister dödade ett antal svenskar i Bryssel i höstas är sådant som måste mötas med hela rättsstatens kraft och som inte ska så att säga nivelleras eller relativiseras i ljuset av annat som i och för sig också är allvarligt men som ändå inte är samma sak som den våldsbejakande extremism som vi talar om när vi talar om hotet från den våldsbejakande islamistiska miljön eller högerextremismen.

Med detta sagt råder det heller inget tvivel om att det vi nu talar om, speciellt trollfabriker och anonyma konton som sprider desinformation eller den typ av narrativ som det talas om i Säkerhetspolisens årsrapport, inte är något vi kan acceptera - oavsett vilka partier som ägnar sig åt det. Jag är så pass gammal att jag kommer ihåg ett antal ganska allvarliga desinformationskampanjer mot politiker i Moderaterna, till exempel mot Fredrik Reinfeldt 2006, som orkestrerades från socialdemokratiskt håll. Låt oss gemensamt motverka den typen av opinionsbildning under falsk flagg, som är ägnad att underminera förtroendet för det fria och öppna samhället.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.