Arbetsplenum - Personalförsörjning - 2024-04-25

Herr talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 3, som rör personalförsörjning. Vi moderater ställer oss bakom utskottets ställningstagande, och jag yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet.

Herr talman! Som inledning vill jag slå fast att Försvarsmaktens viktigaste resurs är dess personal. Utan den står vi oss väldigt slätt. Därför kommer också Försvarsmaktens förmåga att både rekrytera och behålla kompetent personal att vara helt avgörande för dess förmåga att växa och lösa sina uppgifter. Villkoren för officerare, specialistofficerare, reservofficerare, värnpliktiga, hemvärnsmän och anställda soldater blir därmed avgörande för Sveriges förmåga att försvara sig mot en angripare.

Men innan vi kommer in på detaljerna vill jag börja i en helt annan ända, nämligen den om samförstånd.

Just nu står vi inför en av de största utmaningarna i modern tid. Vi har en mycket aggressiv och hotfull granne i öst som inte visar respekt för någon annan än sig själv.

Häromdagen besökte jag ett av våra försvarsföretag. En av uppmaningarna jag fick där var att vi måste agera samfällt, agera tillsammans för Sverige. Mitt svar var: Det tycker jag att vi redan gör. Självklart finns det skillnader mellan oss, men ambitionen är densamma. Vi är alla olika och gör olika prioriteringar - förutom i den här frågan. Jag upplever att det i försvarsutskottet finns en total samsyn om att vilja försvara Sverige, och det tycker jag är viktigt. Det är också viktigt att den som tänker tanken att vilja göra Sverige något ont ska vara medveten om att vi står upp tillsammans eftersom vi tycker att Sverige är värt att försvara.

Vi har nu gått från att först vara neutrala och sedan alliansfria till att vara allierade. För min egen del har det alltid varit en självklarhet att vi ska stå med Nato, att vi tillsammans med andra solidariskt ska stå upp för våra gemensamma värderingar som rätten till frihet, mänskliga rättigheter och den regelbaserade världsordningen.

Herr talman! När vi pratar om försvarets personal, människorna, måste jag bara göra några reflektioner. Generaldirektören för Plikt- och prövningsverket, Christina Malm, gjorde i samband med Sälenkonferensen tidigare i år ett uttalande som fick ganska mycket uppmärksamhet, men på ett märkligt sätt. Hon sa ungefär så här: Snart kommer vi att behöva kalla in människor som inte vill göra lumpen.

Jag har full förståelse för att hon sa så. Men jag har väldigt liten förståelse för reaktionerna.

Herr talman! Jag ska villigt erkänna att när jag blev inkallad att göra lumpen stod det kanske inte högst upp min lista över saker jag ville göra. Jag ville plugga, resa och jobba. Mängder av saker kom före att göra lumpen. Dessutom skulle jag åka till Södertälje, och jag skulle inte vara inne i Södertälje utan i en skog en mil utanför och vara där i tolv månader.

Men det är en väldig skillnad mellan att inte vilja och att inte göra. Det var nämligen det som debatten efter Christina Malms uttalande handlade om. Vem är det som inte vill? Jag tycker att frågan är ganska ointressant om du vill eller inte vill. Frågan som är relevant är om du kommer när du blir kallad. Det gör nästan alla. Det är det som är försvarsvilja.

Jag ser med all tydlighet att Försvarsmakten har en resa framför sig för att anpassa sig till dagens förutsättningar. Tiden då man var en och samma arbetsgivare trogen livet ut är förbi. Jag förstår att Försvarsmakten är en verksamhet som skiljer sig från andra på väldigt många sätt. Men vi måste börja våga tänka nytt. Ordningen att det i realiteten bara finns en väg in och att det är när du är ungefär 20 år måste vi börja omvärdera.

I alla arbeten jag haft har bred arbetslivserfarenhet uppskattats. Diversitet ger annorlunda perspektiv, nya tankesätt och bygger förutsättningar för utveckling och innovation.

Herr talman! Jag har full respekt för att det behövs väldigt specifika kvaliteter för att leda ett förband i strid. Men på samma gång behövs det även för att säkerställa logistik, ekonomi, livsmedelsförsörjning och sjukvård.

Jag skulle välkomna om man omvärderar behovet av en officersutbildning för vissa av Försvarsmaktens befattningar. Det gäller inte stridande förband men väl alla de stödtjänster som Försvarsmakten är i behov av. Jag är helt övertygad om att vi måste börja tänka om. Stridande förband är en sak, men för att hålla igång dem krävs det så mycket mer.

Herr talman! På samma gång som Försvarsmakten just nu har ett skriande behov av befäl och personal för att ta sig an alla både nya och utökade uppgifter har vi också en försvarsindustri som skriker efter personal. Och de efterfrågar gärna exakt samma personal som Försvarsmakten.

Det ligger i allas vårt intresse att vi klarar båda uppgifterna. Därför vill jag skicka en uppmaning till både försvaret och industrin: Se på möjligheterna att låta personal gå fram och tillbaka, återigen för att bredda perspektiven. Man bör också se det som något positivt. Det kommer nämligen att ge alla parters personal bredare erfarenhet. Vi står just nu inför en mycket omvälvande period. Då måste vi tänka nytt för att kunna lösa både dagens och morgondagens utmaningar.

Herr talman! Jag vill som avslutning påminna om att Försvarsberedningens slutrapport kommer i morgon. Jag ser att flera av ledamöterna i den har kommit ut från sina sittningar för att vara med här i kammaren. Det är en slutrapport som kommer att ligga till grund för det kommande försvarsbeslutet.

Utan att veta några detaljer är jag ganska övertygad om att det kommer att komma förändringar på en mängd områden. Det i sig är skäl för att arbeta för att få en alltmer snabbrörlig försvarsmakt som kan ta sig an både dagens och morgondagens utmaningar.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar nu försvarsutskottets betänkande nummer 3 Personalförsörjning. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 4 under punkt 2 om Försvarsmaktens personalförsörjning och förmåga att rekrytera och behålla personal.

Herr talman! Vi lever i en svår och prövande tid med ett så allvarligt säkerhetspolitiskt läge i vår nära omvärld som vi inte har sett sedan andra världskriget. Då är det en styrka att vi inom politiken samlar oss och eftersträvar bred enighet.

Omläggningen av svensk försvarspolitik går inte att överskatta. Försvarsbeslutet 2015 bröt med den tidigare politiken, och försvarsbeslutet 2020 kom att utgöra ett paradigmskifte för svensk försvarspolitik med återaktivering av värnplikten, målsättningen om 2 procent av bnp på försvarsutgifter som innebär historiska satsningar på försvaret, ansökan om och det numera fullbordade Natomedlemskapet och inte minst det solida ekonomiska, humanitära och militära stödet till Ukraina i dess kamp för fred och frihet.

Det är historiska satsningar vi ser när vi bygger upp totalförsvaret, inte minst att Försvarsmakten har fått fördubblat anslag från 2020 till 2024.

Enorma resurser läggs på att rusta upp försvaret. Det handlar om etablering av nya regementen och flottiljer, infrastruktur och införskaffande av försvarsmateriel; det kan vara svårt att få perspektiv på hur mycket som läggs på försvaret när vi pratar om hur många procent av bnp det är. Men vi kan konstatera att vi lägger enormt mycket pengar på att rusta upp försvaret. Och det är helt rätt.

Men det som står i centrum för denna debatt är icke att förringa, och även detta är en stor del av kostnadsökningen. Ryggraden när det kommer till att försvara vårt land och våra allierade är människor. Det är män och kvinnor, som du och jag, som antingen i plikten eller i frivillighetens namn axlar gröna eller blåa kläder och är tillgängliga 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan 365 dagar per år.

Det går inte att förbise något område när Försvarsmakten växer, men långsiktig och hållbar personalförsörjning är helt avgörande om vi ska lyckas bygga upp såväl vår grundorganisation som vår krigsorganisation. Det finns många relevanta debatter att föra inom ämnet, såsom utbyggnad av värnplikten, rekrytering och bibehållande av officerare och hemvärnsmän och förutsättningar för våra anställda gruppbefäl, soldater och sjömän och för tidvis anställda.

Herr talman! Inriktningen för nuvarande personalförsörjning kom med försvarsbeslutet 2020, det vill säga Totalförsvaret 2021-2025. Beslutet innebar en inriktning för krigs- och grundorganisationen med resultatet att krigsorganisationen växer och grundorganisationen utökas med ett antal återinrättade regementen. Liksom utskottet tidigare har konstaterat lever vi med ett ökat personalbehov för Försvarsmakten för en tid framöver.

Låt mig nämna några delar av det som vi socialdemokrater lyfter fram i vår kommittémotion och som nu återfinns i betänkandet som våra reservationer.

På området totalförsvarsplikt är värnplikten grundstommen för att kunna klara av att växa. För att kunna nå målet om 90 000 i krigsorganisationen, som återfinns i beslutet från 2020, och 100 000 i ett nästa steg behöver vi rekrytera fler officerare, reservofficerare, heltidsanställda och tidvis anställda soldater. Det kräver ökade värnpliktsvolymer.

Målet om 8 000 värnpliktiga per år till 2025 ligger fast, men här föreslår myndigheten själv att volymerna behöver öka till 10 000 till 2030 för att långsiktigt kunna klara av personalförsörjningen. Socialdemokraterna är inte av någon annan uppfattning än att 10 000 värnpliktiga krävs senast 2030. Om det kommer att fordras fler värnpliktiga återstår att se. Vi väntar som sagt alla spänt på Försvarsberedningens rapport i morgon.

Civilplikten behöver byggas ut. Här kan vi dra lärdomar av Ukraina, där vi ser hur avgörande redundans, uthållighet och kompetens är för att skapa försvarsvilja i hela samhället. Det är därför välkommet att civilplikten i ett första steg aktiveras för räddningstjänst och inom elförsörjningsområdet.

När vi kommer till räddningstjänsten lyfter vi i våra reservationer även upp vikten av att utveckla rekrytering av deltidsbrandmän. Här menar vi att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kan ha en mer samordnande roll avseende rekrytering och utbildning.

Herr talman! Försvarsmaktens viktigaste resurs är personalen, precis som min kollega Lars Püss nämnde i sitt anförande tidigare. Det är viktigt att myndigheten fortsätter att stärka sin förmåga att rekrytera, attrahera och behålla kompetent personal.

Om vi ska klara av att öka värnpliktsvolymerna, upprätthålla förmåga hos våra stående förband, bemanna Natostaber och så vidare fordras en solid tillväxt av framtida officerare. Därför är det viktigt att få fler att söka sig vidare till en karriär inom Försvarsmakten som officer.

En annan viktig personalkategori, som jag är övertygad om kommer att ha en alldeles central roll när vi bygger upp vårt totalförsvar, är reservofficerare. Reservofficerarna är en viktig pusselbit på många sätt, bland annat för att hantera den ökade mängden värnpliktiga och bemanna upp krigsorganisationen. Men reservofficerarna skapar också en folkförankring. Individer som har en fot i Försvarsmakten och en i den civila världen stärker totalförsvaret. Därför är utredningen som bland annat ska se över rätt till tjänstledighet välkommen, även om det finns anledning att titta på fler delar för hur vi ska få fler, framför allt engagerade, reservofficerare.

Vi vill också lyfta fram hemvärnet, som är en oerhört viktig resurs och beståndsdel i totalförsvaret. Efter den fullskaliga invasionen av Ukraina såg vi rekordmånga ansökningar för att gå med i hemvärnet. Det är ett tydligt tecken på att försvarsviljan i Sverige är hög. Vi lyfter bland annat fram att hemvärnet behöver växa till 25 000 år 2030.

Vi lyfter också fram frivilligorganisationerna. Även de har en nyckelroll som en del av totalförsvaret. De bidrar med krisberedskap, skapar folkförankring och höjer försvarsviljan. Genom viktiga insatser såsom informationsspridning, utbildning och ungdomsverksamhet bidrar frivilligorganisationerna med att höja kunskap och kompetens bland medborgarna samt till rekrytering, bland annat till hemvärnet. Vi måste fortsätta stärka frivilligorganisationernas roll, och det behövs en översyn av stödet till dem.

Det är bra och välkommet att det nu finns en veteranstrategi. Våra veteraner och deras anhöriga förtjänar samhällets uppskattning och stöd för sina insatser i utlandstjänstgöring och missioner med de risker och uppoffringar som följer. Våra veteraner finns i hela samhället. Deras kompetens och erfarenhet gör dem till viktiga delar i totalförsvaret oavsett om de numera ingår i krigsorganisationen, hemvärnet, civilförsvaret eller frivilligorganisationerna eller på annat sätt är med och bidrar till totalförsvaret. Ett nästa steg anser vi socialdemokrater är att utreda hur stödet till veteranföreningarna kan göras långsiktigt.

(Applåder)

Fru talman! I kväll debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 3, Personalförsörjning, där vi också tar upp veteranfrågorna. Den här debatten sker i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Vi behöver på olika sätt förbereda oss genom att stärka försvaret. Det behövs mer personal - officerare och soldater.

Den finländske presidenten Alexander Stubb besökte oss i dagarna. Han uttryckte det som att bästa sättet att undvika krig och främja fred är att tala mindre och förbereda sig mer. Han sa att det låter paradoxalt, men att det är just därför vi behöver ha en stark militär försvarsmakt och att det var därför vi blev medlemmar i Nato. Det är sant för Finland, men det är också sant för Sverige.

Fru talman! När man bygger en stark försvarsmakt behöver man tänka på armén, flygvapnet och marinen och den materiel som behövs där - men också på personalen. Det ska vi tala om här. Det är viktigt att tala om att Försvarsmakten är dess personal. Det vill till att vi satsar på bra villkor så att officerare blir kvar.

Vi har haft en situation där vi tappat mycket personal. Men nu har positiva saker hänt på olika sätt. Vi hoppas att det är en trend, för det behövs ju apropå Natobemanningen som vi som land behöver. Vi behöver även reservofficerare, som förut nämndes. Det är något som har varit försummat och som vi behöver satsa på mycket mer.

Fru talman! Jag vill också säga något om veteranfrågor, som tas upp i betänkandet. De är viktiga. Vi har en stolt tradition. Jag tror att den första insatsen var 1953 i Korea, och sedan dess har vi gjort många insatser. Vi har varit på Balkan, i Afghanistan, i Mellanöstern, på Cypern och i Kongo. Uppemot 100 000 personer har gjort insatser för vårt land och representerat Sverige på de här ställena. De är värda ett stort tack, och det vill jag framföra härifrån talarstolen. I dag är ungefär 53 000 veteraner i livet.

Vi har inte alltid varit så bra på att ta hand om våra veteraner. Vi har blivit bättre, men det finns mer att göra. Jag vill ändå passa på att nämna några saker som vi gör. Veterandagen som dyker upp snart, den 29 maj, är viktig. Vi har instiftat Försvarsmaktens medalj till sårade i strid och en förtjänstmedalj med svärd. Det har införts ett nytt belöningssystem, bland annat för tapperhet i fält. Ett veteranmonument har upprättats. Veterandagen, som jag nämnde, har instiftats, och sedan 2018 är det äntligen en flaggdag. Det borde det ha blivit mycket tidigare, men då blev det i alla fall det. Försvarsmakten inrättade 2017 ett veterancentrum som driver, utvecklar och implementerar myndighetens veteran- och anhörigarbete.

Fru talman! Frivilligorganisationerna tycker jag också är värda att nämna. Fyra frivilliga veteransoldat- och anhörigorganisationer får statsbidrag. Det är Sveriges Veteranförbund, Invidzonen, Idrottsveteranerna och Soldathemsförbundet. Fredsbaskrarna, Sveriges Veteranförbund, är en sammanslutning av veteraner. Invidzonen ger hjälp till anhöriga både före och efter en insats. Svenska Soldathemsförbundet gör viktiga insatser för värnpliktiga, vilket kammaren känner till, och de erbjuder också samtalsstöd till dem som tjänstgjort utomlands.

Fru talman! Det finns en liten organisation som också får statsstöd som heter Idrottsveteranerna. Jag besökte dem ganska nyligen och tycker att de är värda att nämna. De är speciellt inriktade på de veteraner, ungefär ett hundratal, som konstaterats ha PTSD eller andra typer av skador, fysiska eller psykiska. Idrottsveteranerna gör en jättefin insats genom att hjälpa dem att göra meningsfulla saker och idrotta. Jag tycker verkligen att det är värt att nämna att dessa saker görs.

I Amerika är att vara veteran någonting väldigt viktigt. Det uppmärksammas mycket. Jag var ju inne på att vi inte alltid har gjort det vi borde ha gjort, men nu har det kommit viktiga förbättringar. Det känns angeläget att ta upp i den här diskussionen och debatten som handlar om just veteraner.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Medborgare och personal inom Försvarsmakten! Försvarsberedningen avslutar den här veckan sitt arbete och lämnar i morgon in slutrapporten Stärkt försvarsförmåga - Sverige som allierad. I den lyfter beredningen fram vikten av att snabbt öka vår samlade försvarsförmåga, framför allt i skuggan av det ryska angreppskriget i Ukraina.

Nu är det mycket som ska ske på kort tid. Det handlar om att återuppbygga det som drygt 30 år av tämligen omfattande slapphänthet från diverse regeringar sedan 1995 har raserat. Det tar som bekant ofta minst dubbelt så lång tid att bygga upp något som att rasera det.

I debatten har det fokuserats väldigt mycket på inköp av materiel och ammunition, inte minst med tanke på att Sverige har levererat 15 stödpaket till ett värde av över 30 miljarder till Ukrainas frihetskrig. I dagens marknadsbaserade samhälle tar det tid att beställa ny materiel, då industrin behöver ordrar för att starta ny produktion. Det finns också en uppsjö av byråkratiska hinder att övervinna, däribland miljötillstånd.

Fru talman! Att ersätta materiel och förnödenheter kan i dag jämföras med byggandet av Egyptens pyramider. Vi befinner oss i nästan samma situation som i september 1939. Då tog det närmare 50 år och mycket mer än 2 procent av bnp att bygga upp det robusta totalförsvar som var ett svenskt adelsmärke under 60, 70- och 80-talen. Att det skulle gå fortare i dag, eller för den delen kosta mindre, är tämligen osannolikt. Prislappen hade kunnat vara mycket mindre om vi inte hade avvecklat allt under de gångna 20-25 åren.

Fru talman! Det här med att ersätta materiel är förvisso en sak, men det finns någonting som är betydligt svårare att återanskaffa, nämligen Försvarsmaktens kompetenta personal. Vissa partier har här under den senaste tiden pratat väldigt mycket om att det ska till nya brigader, nya regementen, nya utbildningsplatser och allt vad som nu utlovats. Det här låter ju bra, särskilt ur ett regionalpolitiskt perspektiv, för då ser man nya arbetstillfällen och därmed ett bättre kommunalt skatteunderlag. Det som dock inte riktigt har nämnts i den här debatten är faktiskt personalen.

Fru talman! Vem ska göra allt det här? Vem ska göra grovjobbet med att sätta upp de nya organisationsenheterna och utbilda de nya bataljonerna och förbanden för att sedan kanske kommenderas iväg hemifrån, ibland på flerårig tjänstgöring inom Sverige eller utomlands, kanske till Natostaber eller annan tjänstgöring på andra sidan Östersjön, om inte just personalen?

Hur ska vi rekrytera - och kanske framför allt behålla - dugliga och motiverade officerare och specialistofficerare och även naturligtvis anställda gruppbefäl, soldater och sjömän? De har ju redan under fredstid arbetsförhållanden som innebär betydligt större umbäranden än vad många - jag skulle nog vilja säga de allra flesta - upplever dagligdags i sina civila jobb.

Som befäl eller soldat förutsätts du vara en i laget, delta i förbandets utbildning samt planera och förbereda dig inför övningar utanför betald tjänstetid. Du ska som ledare och föregångsperson delta i tämligen ansträngande fysisk träning under hårda förhållanden året om i alla väder. Du ska också planera, leda och följa upp övningar med skarp ammunition, skarpa sprängmedel, tunga stridsfordon, flygplan och fartyg där risken för skador är påtaglig och samtidigt ansvara för att de soldater som anförtrotts dig inte skadar sig eller omkommer vid olyckor.

Du ska även vara ställföreträdande mamma och pappa, lyssna på dina soldaters bekymmer och vårda deras mentala hälsa. Du ska lära dem att sköta sin utrustning och till och med att städa sitt eget rum - det är det inte alla som kan. Du ska lära dem att de är en del i ett lag och en del i något större - en liten men viktig kugge i vårt totalförsvar. I krig eller olika former av insatser utomlands ska du som befäl leda soldaterna i strid, dela deras umbäranden och riskera att bli skadad eller dödad, samtidigt som du ansvarar för en grupps, en plutons eller ett kompanis liv och säkerhet.

Allt det här ska du göra i en organisation som under lång tid berömt sig för att inte få vara löneledande - du ska egentligen vara tacksam för att du fått gå en utbildning med värnpliktsförmåner. Med den inställningen, fru talman, är det inte konstigt att vi har brist på befäl och personal av olika kategorier i Försvarsmakten.

Vad kan vi då göra för att åtgärda detta? Ytterst är det ju faktiskt Försvarsmakten som är personalansvarig, och inom Försvarsmakten måste man nu orka tänka utanför boxen, särskilt mot bakgrund av vår nya ställning som allierad i Nato. Men om man nu inte kan erbjuda marknadsmässiga löner bör man kanske i stället fundera på andra ersättningsformer, dels för att locka intresserade att ta anställning i Försvarsmakten, dels för att sedan kunna behålla dem. Det tar uppemot tio år att få fram en duglig kompanichef, bataljonschef eller flygförare och kanske ännu längre att få fram en duglig fartygschef eller annan specialist inom något av vapenslagen. Sammantaget kostar det här flera miljoner kronor per individ. Att då inte säkerställa att yrket är attraktivt i det långa loppet är en otroligt dålig investering.

Fru talman! Man skulle kunna tänka sig någon form av premie i olika intervaller beroende på anställningstid, kanske så att den anställde kan välja det som passar just denne bäst. Ett exempel på detta kan vara att pensionsåldern sänks med ett år efter vart fjärde års tjänstgöring. Detta system finns i Frankrike vid utlandstjänst - ju längre bort, desto fler år i sänkt pensionsålder. Man kan också tänka sig ett system där man får ett års betald utbildning på högskola i samband med karriärväxling. Andra exempel kan vara skattefria premier vid längre utlandstjänstgöring eller längre kommenderingar från hemorten, skattefria premier för fältövningsdygn, fria tjänstebostäder på orter med rekryteringssvårigheter, fri barnpassning på tjänstgöringsorten med mera.

Fru talman! Det är ju faktiskt endast fantasin som sätter gränserna för vad man skulle kunna göra - eller kanske snarare bristen på fantasi tillsammans med en hel del svensk administration och byråkrati. Men vill man så kan man.

(Applåder)

Fru talman! Personal- och kompetensförsörjningen i totalförsvaret har en avgörande betydelse för Sveriges säkerhet och för vår förmåga att möta kriser och ett väpnat angrepp. Detta har flera talare beskrivit väl här i kammaren.

Det allvarligaste säkerhetspolitiska läget på decennier, som följer av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, liksom Sveriges medlemskap i Nato och vår egen ambition att stärka vårt militära och civila försvar gör frågan om kompetensförsörjning än mer angelägen. Totalförsvaret behöver växa ytterligare, vilket kräver ökad tillgång på personal.

Regeringen har slagit fast att en fungerande personalförsörjning är central för arbetet med att stärka försvaret, och det är en självklarhet. Men för att detta ska bli framgångsrikt behövs ett aktivt arbete och utökade resurser. Försvarsberedningen kommer alldeles inom kort, om bara några timmar, att presentera sitt förslag till hur Försvarsmakten ska förstärkas. Till hösten kommer en totalförsvarsproposition som ska behandlas här i kammaren. Att personalpolitiken då kommer att ha en stor betydelse är uppenbart.

Försvarets bemanning bygger som alla vet både på värnplikt och på anställda. Utan att föregripa Försvarsberedningens rapport vill jag peka på behovet av att utöka värnplikten så att fler grundutbildas. Det är en nödvändig åtgärd för krigsorganisationen och för att ha en rekryteringsbas för anställningar inom Försvarsmakten; det behövs också fler anställda i Försvarsmakten. Tillväxten förutsätter vidare att det finns yrkesofficerare i större skala än i dag. Därtill måste vi också vara medvetna om att stora pensionsavgångar väntar de närmaste åren. Även reservofficerarna behöver förstås bli fler.

Regeringen har tillsatt en utredning med direktiv om att se över vissa frågeställningar kring personalförsörjningen inom Försvarsmakten för att därigenom öka tillgången på personal och förbättra uthålligheten i krigs- och grundorganisationen. Det är förstås en väldigt välkommen utredning. En av frågorna som ska analyseras är tillgången på anställda gruppbefäl, soldater och sjömän. Vi vet att många slutar sin anställning alltför tidigt. Samtidigt finns det inte möjlighet för den som vill att fortsätta arbeta kontinuerligt efter fullgjort kontrakt om åtta plus fyra år. Här tror jag att det finns möjlighet att tillgängliggöra mer kompetens bland erfarna soldater och sjömän som vill fortsätta sitt arbete inom Försvarsmakten. Även förutsättningarna för reservofficerarna ska ses över i den här utredningen, bland annat avseende rätten till tjänstledighet.

Totalförsvaret som helhet måste ha den bemanning som krävs för att kunna fullfölja sitt uppdrag. Införandet av civilplikten är ett viktigt steg i utvecklingen av det civila försvaret. Regeringen har tillsatt en utredning även på det här området för att se hur vi kan nå en långsiktigt hållbar personalförsörjning av det civila försvaret. Betänkandet kommer att presenteras under nästa år.

De utredningar som tillsatts kan få mycket stor betydelse. Men det går verkligen inte att passivt invänta deras betänkanden - tvärtom. Många insatser för att locka nya personer till verksamheterna, och för att behålla den befintliga personalen, behöver göras av myndigheterna här och nu.

När Försvarsmakten växer är det angeläget att utvecklingen sker på ett sätt så att kompetensen tas till vara. Därför måste Försvarsmakten bland annat göra stora ansträngningar för att även kvinnor ska ha en positiv upplevelse av sin värnpliktsutbildning och se goda möjligheter till ett bra yrkesliv i Försvarsmakten. Då måste de praktiska förutsättningarna fungera väl.

Diskussionen om brist på damunderkläder är förstås negativ. Jag skulle vilja hävda att det är patetiskt efter så många år att problemet inte är löst. Det nås vi fortfarande av vittnesmål om.

Än värre är det med vittnesmål om att sexuella trakasserier inte alltid tas på största allvar. Sådant förekommer i alla organisationer och självklart också i Försvarsmakten. Jag förutsätter och litar på att Försvarsmakten tar de problem som har uppmärksammats på största allvar.

Andelen kvinnor har ökat gradvis under de senaste åren, och målsättningen för 2024 är redan uppnådd för samtliga personalkategorier. Men arbetet måste drivas långsiktigt.

Fru talman! Jag tror att vi alla ser betydelsen av ett starkt totalförsvar. Det kräver en lång rad beslut och kraftigt ökade resurser. Med de utredningar som redan tillsatts, och det underlag som myndigheterna bidragit med till Försvarsberedningens kommande rapport, har vi ett bra underlag för kommande beslut. Då kommer också många av de synpunkter som förts fram i de motioner som vi ska behandla här i kammaren att omhändertas på olika sätt och kunna övervägas i det sammanhanget. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Ärade ledamöter! Hej till alla er som sitter och lyssnar och tittar hemma!

I dag debatterar vi en stor mängd motioner på försvarspolitikens område som handlar om Försvarsmaktens personal, rekrytering och hur vi ser till att det är så bra villkor som möjligt för Försvarsmaktens personal.

Samtidigt som vi har den här debatten pågår också två andra viktiga verksamheter. Den första är den pågående värnpliktskongressen där Sveriges värnpliktiga har valt ombud. De har under veckan haft viktiga diskussioner om värnpliktigas utbildning, materiel, villkor och ersättningar.

Värnplikten garanterar en folkförankring av Försvarsmaktens verksamhet så att så många olika människor som möjligt med olika bakgrund och erfarenheter ska kunna delta i försvaret av Sverige och få de viktiga kunskaperna för att göra vårt land säkrare och tryggare för alla.

Jag hoppas att alla ombud på kongressen har haft en riktigt bra kongress med konstruktiva diskussioner och bra beslut. Nu under eftermiddagen ska eller har ett nytt pliktråd valts. Jag vill passa på att tacka det avgående pliktrådet för ett väldigt gott samarbete och önska det nyvalda pliktrådet lycka till.

Vänsterpartiet menar att Pliktrådets självständighet måste garanteras och att de värnpliktigas ersättning, som inte har justerats på väldigt många år, indexeras så att den följer med i samhällets prisutveckling.

Fru talman! Jag gör den här hälsningen till värnpliktskongressen inte bara för att vara trevlig. De ombud som har arbetat på kongressen är grunden för och framtiden för det svenska militära försvaret. Jag hoppas att många av ombuden och deras kamrater vill stanna kvar i Försvarsmakten eller väljer att arbeta i någon annan totalförsvarsviktig verksamhet framöver. Vi kommer att behöva väldigt mycket ny personal.

Den andra stora grejen som pågår just nu är Försvarsberedningen. Vi har just nu tagit paus för den här debatten. Vi ska snart slutförhandla vår rapport som vi presenterar i morgon. Den ligger till grund för det nya försvarsbeslutet som vi ska fatta i höst tillsammans med den rapport som vi gjorde om det civila försvaret. I morgondagens rapport kommer personalfrågorna att vara en viktig del. Det är lite olyckligt att den här debatten kommer i dag och inte i nästa vecka.

Fru talman! Vi lever i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Det är krig i Europa efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Det allvarliga omvärldsläget ställer vårt eget totalförsvar på prov och kräver att vi gör satsningar för att göra samhället mer robust. De som ska göra detta är personalen i både det militära och det civila försvaret. Försvarsmaktens verksamhet, precis som inom räddningstjänst, polis och liknande yrken, innebär stora risker, höga krav och att man är igång och arbetar dygnet runt.

De senaste åren har vårt samhälle genomgått flera stora kriser. Det gäller framför allt pandemin och nu också de följder som kriget i Ukraina får även här i Sverige. En av de stora lärdomarna som vi tar med oss är just betydelsen av välutbildad personal med goda arbetsvillkor, rätt verktyg och materiel. Det gäller även engagemanget hos vanliga människor att vara med och hjälpa till när det verkligen behövs.

Det är Försvarsmakten, Hemvärnet, de frivilliga försvarsorganisationerna, kommunernas frivilliga resursgrupper, Röda Korset och många fler både stora och små ideella föreningar som har gjort och gör enorma insatser.

Att arbeta med totalförsvarets skarpa arbetsuppgifter är inte ett lätt jobb. Vi är mycket tacksamma för alla som väljer att arbeta inom dessa yrken. De svåraste arbetsuppgifterna är nog de som görs utomlands.

Jag vill framföra ett speciellt stort tack till alla som åker eller har åkt iväg på internationella militära insatser. Vi har flera gånger de senaste åren sett evakueringar från konfliktzoner, och insatser vid jordbävningar, bränder och andra naturkatastrofer. Stort tack för era insatser!

Fru talman! Personalen är totalförsvarets viktigaste resurs. I januari tillsatte regeringen en utredning om just personalfrågor. Det var väldigt efterlängtat och väldigt bra. Det finns många frågor att lösa på området.

Flera av de saker som utredningen ska arbeta med är sådant som det finns tillkännagivanden om härifrån riksdagen eller sådana saker där det redan nu finns en majoritet bland riksdagens partier. Utredningen fick väldigt lång tid på sig. Den ska vara klar den 1 juli 2025, alltså efter ett och ett halvt år av utredningsarbete.

Det är såklart bra att frågorna genomlyses ordentligt. Men en hel del av det som utredningen tittar på behöver lösas här och nu för att vi ska kunna behålla den personal vi har och kunna rekrytera fler.

Jag uppmanar försvarsministern att dela upp den utredning som är tillsatt och som pågår i delrapporter så att vi kan börja arbeta med de frågorna allteftersom. Frågor som jag tror att man skulle kunna lösa ganska snart är rätten till tjänstledighet för reservofficerare och tidsgränsen för anställning av soldater.

Fru talman! Vanligtvis brukar jag hålla ett ganska långt anförande om detta betänkande som behandlar motioner från allmänna motionstiden. Vi är dock mitt i Försvarsberedningens arbete och behöver återgå till det vi gör, så jag ska hålla mig lite kortare än vanligt. Men jag vill nämna några frågor.

Det gäller först jämställdheten. Kvinnors deltagande i försvars- och säkerhetsarbetet är avgörande för att hela samhället ska vara med och bidra och kunna stå emot kriser och akuta händelser. Försvarsmakten arbetar med jämställdheten, men det finns mer att göra. Det gäller framför allt utrustning, kläder och annan materiel som passar kvinnor.

Jag vill nämna löner, god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor. Det är saker som gör att personal vill stanna kvar och fortsätta att kunna göra ett bra jobb. Det finns många yrkesgrupper i Försvarsmakten, framför allt de civilt anställda, som har en annan arbetsmarknad som kan erbjuda högre löner och kanske till och med bättre arbetsvillkor.

Rätt utrustning är viktigt för att personalen ska kunna göra ett bra arbete. Det får inte saknas nödvändig personlig utrustning och materiel. De stora ökningar som vi har lagt till försvarsbudgeten de senaste åren måste gå till att lösa de akuta problemen och bristerna. Det är i slutänden en fråga om säkerhet.

Tolvårsgränsen för anställning av soldater anser vi i Vänsterpartiet behöver avskaffas. Jag ser fram emot att den utredning som försvarsministern har tillsatt kommer fram till bra lösningar om detta, och helst i morgon. Vi behöver det för att kunna behålla personalen i Försvarsmakten.

Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till reservation nummer 18. Vänsterpartiet har bara en reservation i betänkandet det här året. Det är vår årligt återkommande motion om att ta bort systemet med att Försvarsmakten förser hovet med adjutanter.

Adjutanter är högt utbildade officerare med mycket erfarenhet som lånas ut för att hjälpa kungen och kronprinsessan med allehanda sysslor en månad om året enligt ett rullande schema.

Detta menar vi är slöseri med våra officerares tid. De behöver ägna sig åt sina arbetsuppgifter - att stärka och bygga upp det svenska militära försvaret, att utbilda värnpliktiga och genomföra övningar och sådant. Vi menar att adjutanterna bör kunna ersättas med civilt anställda.

Jag får på förekommen anledning påminna ledamoten, som nog också har erfarenhet från beslutsfattande om detta i gruppledarkrets, om att gruppledarna och talmannen har överenskommit att kläder och märken med politiska budskap utöver sedvanliga partinålar inte får bäras i kammaren under debatten. Jag noterade att ledamoten inte följde detta i det här fallet och erinrar därför om reglerna. De finns även på Intranätet.

Fru talman! Grunden för att vi ska lyckas få vår försvarsmakt att växa och bli större är personalen. Så är det i många andra branscher också.

Personalförsörjningen inom Försvarsmakten är en av de största utmaningarna framöver. Sverige har gått med i Nato samtidigt som det militära försvaret ska växa kraftigt kommande år med ökade krav på krigsduglighet och beredskap. Fler ska tjänstgöra på Natostaber. Det behövs personal till de nya regementena runt om i landet, och fler värnpliktiga ska utbildas. Det är uppenbart att åtgärder behövs både i ett kort och i ett långt perspektiv för att hitta lösningar för en hållbar personalförsörjning.

Centerpartiets bedömning är bland annat att utökade möjligheter till högre pensionsålder, rätt till tjänstledighet för reservofficerare och förbättrade villkor för officersaspiranter kan vara lämpliga åtgärder.

Vi vet att lönesättningen förhandlas av parterna, men Centerpartiet vill samtidigt framhålla att det är viktigt att Försvarsmakten kan erbjuda goda villkor och goda incitament för den personal som är intresserad av att söka sig till myndigheten, stanna kvar i ytterligare några år eller återvända i tjänst efter några år i civil karriär. Den utredning om framtida personalförsörjning som flera av mina kollegor har refererat till är bra, och förslagen som kommer där lär vi få återkomma till i denna kammare. Det som är viktigt framöver är att Försvarsmakten är en attraktiv arbetsgivare och en modern arbetsgivare och kan erbjuda attraktiva anställningar.

Vidare är det viktigt att vi ska få en mer jämställd försvarsmakt. En viktig åtgärd som kan bidra till detta är att försvarsmaktsledningen regelbundet följer upp och utvärderar förbandens jämställdhets- och likabehandlingsarbete.

Dessutom måste Försvarsmakten säkerställa att kvinnliga soldater kan genomföra övningar och strid med utrustning och skydd som inte hämmar deras rörelser och begränsar deras förmåga att bidra i strid.

Fru talman! Centerpartiet anser att det formella medinflytandet för värnpliktiga behöver ses över för att bli bättre. Man ska stå oberoende från Försvarsmakten. Varje förband bör ha en medinflytandeofficer som en länk mellan de värnpliktiga och förbandschefen.

Centerpartiet anser att medinflytandet för totalförsvarspliktiga ska förbättras och att Pliktrådets ställning ska höjas. Att kallas in med plikt är ett stort ingrepp i den enskilde individens liv, och därför är det särskilt viktigt att villkoren för de värnpliktiga inte är undermåliga. Centerpartiet föreslår därför att de totalförsvarspliktigas dagersättning indexregleras för att följa samhällets prisutveckling på samma sätt som exempelvis bidrag från CSN och att förplägnadsersättningen för värnpliktiga ska följa kostnaderna och också täckas med en indexuppräkning.

Fru talman! De frivilliga försvarsorganisationerna som verkar över hela landet har en viktig roll både i den fredstida krisberedskapen och i ett civilt försvar. De är mycket viktiga ur ett folkförankringsperspektiv, och rekryteringen behöver underlättas så att fler engagerar sig frivilligt i till exempel fjällräddning, sjöräddning eller brandvärn. Det är oerhört viktigt att människor som bor i glesbygd och på landsbygden också ska kunna känna sig trygga med att hjälpen kommer om den behövs.

De frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet täcker många olika och viktiga områden, och frivilligheten kommer att få en allt större roll när det civila försvaret byggs upp, inte minst för befolkningsskyddet. För att samhället ska få ut så mycket som möjligt av frivilligheten är det viktigt att ansvariga aktörer också planerar in att använda sig av frivilliga under krishantering. Organisationerna behöver komma in i kommuner och regioner och i statlig planering, utbildning och övningar på ett systematiskt sätt. Man ska också kunna skriva nödvändiga avtal så att alla ska kunna medverka.

Fru talman! Jag vill också nämna lite om hemvärnet. Hemvärnet bidrar till en stark folkförankring och en stark försvarsvilja runt om i landet. Hemvärnet har varit viktigt och är oerhört viktigt i hela landet. Hemvärnet har också bidragit till att hjälpa till att utbilda ukrainska soldater.

Fru talman! Att civilplikten nu aktiveras är bra, men Centerpartiet vill understryka att det är viktigt att civilpliktiga inom räddningstjänsten i så stor utsträckning som möjligt rekryteras från lokalsamhällen runt om i landet för att sedan placeras och delvis utbildas i de lokala räddningstjänstorganisationerna. Med lokal närvaro och civilpliktiga som är rekryterade lokalt kan i bästa fall också rekryteringsbasen till deltidsbrandkåren öka.

I Försvarsberedningens rapport Kraftsamling skrev man om just behovet av att kunna utbilda i hela landet och inte enbart på exempelvis MSB:s två anläggningar. På så sätt blir förankringen bättre, och viljan att kunna hjälpa till blir stark i den bygd man lever och verkar i. I min egen valkrets finns Guttasjön, där Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund huserar, och angränsande, bland annat i Skaraborg, finns anläggningar för att utbilda civilpliktiga inom räddningstjänsten. Försvarsviljan och folkförankringen har aldrig varit viktigare än i den tid vi lever i.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att vi till nästa år ska slippa stå och prata om villkor och indexuppräkningar för olika ersättningar. Att räkna upp ersättningar med index är en lågt hängande frukt, och det kan vara ett litet steg på vägen för att göra Försvarsmakten än mer attraktiv. De stora dragen med att peka ut riktningen behöver vi självklart återkomma till, och det kommer vi bland annat att göra i Försvarsberedningens rapport och i den utredning som pågår.

Med detta vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 6.

Fru talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till reservation 3.

Sveriges försvar, såväl det militära som det civila, hänger ytterst på personalen. De kvinnor och män som förbereder sig, övar och tränar för att skydda Sverige och vår demokrati och ständigt jobbar för att hålla Sverige säkert behöver goda förutsättningar och villkor för att lösa dessa uppgifter.

Rysslands fullskaliga och folkrättsvidriga invasion av Ukraina har förändrat förutsättningarna för det svenska försvaret. Sverige är numera en del av försvarsalliansen Nato, och Försvarsmakten växer.

Miljöpartiet stöder sedan flera år en snabbare och mer omfattande återuppbyggnad av såväl det militära som det civila försvaret. Miljöpartiet vill samtidigt se en bättre balans mellan det militära och det civila försvaret. För att svara upp mot dagens hotbild menar vi att en betydligt högre grad av kommande anslagsökningar behöver gå till det civila försvaret.

Fru talman! För att Försvarsmakten ska kunna växa behöver fler göra grundutbildning med värnplikt, vilket är den huvudsakliga rekryteringsbasen såväl när det gäller kontinuerligt och tidvis anställda soldater, sjömän och gruppbefäl som när det gäller vidare utbildning till officer. I år uttas 8 000 personer från en årskull på cirka 110 000 personer för att göra grundutbildningen 2025-2026. Även om antalet kommer att öka de kommande åren är det långt ifrån alla som får eller behöver göra grundutbildningen. Men då uttagningen sker utifrån vilka som befinns vara lämpliga kan det bli så att någon som väldigt gärna vill göra lumpen av olika anledningar inte får chansen samtidigt som någon som helst inte vill blir tvungen att rycka in.

Nu införs också civilplikt, vilket vi från Miljöpartiet ser positivt på. Vi behöver kunna säkerställa en personalförsörjning även för det civila försvaret. Vi har föreslagit en civilplikt i form av en resilienstjänstgöring för att säkerställa att det finns personal inom det civila försvaret och krisberedskapen för att hantera klimatrelaterade kriser, exempelvis skogsbränder och översvämningar.

Miljöpartiet menar att deltagande i försvaret, såväl det militära som det civila, så långt som möjligt ska bygga på frivillighet och att det alltid ska finnas möjlighet till vapenfri tjänst. Men samtidigt är värnplikt och civilplikt viktiga verktyg för att bemanna försvaret.

Fru talman! En aktuell fråga när det gäller värnplikten är frågan om huruvida värnpliktiga kan komma att behöva delta i Natooperationer utomlands. I dagsläget kan värnpliktiga delta i utbildning utomlands. Men frågan nu gäller om värnpliktiga efter grundutbildningen, med fortsatt plikt, ska vara tvungna att delta i Natos operationer.

Miljöpartiet är skeptiskt till att skicka värnpliktiga till tjänstgöring i Natooperationer i fredstid. Vi tror att det är bättre att de som blir vårt bidrag till sådana operationer är yrkesmilitärer, antingen kontinuerligt anställda eller tidvis anställda. Vi menar att militär personal som deltar i dessa operationer kommer att göra ett bättre jobb om de är där frivilligt. Exempelvis skulle det kunna röra sig om personer som efter genomförd grundutbildning får en tidvis anställning vid Försvarsmakten för att kunna tjänstgöra till exempel vid bataljonen i Lettland.

Det är viktigt att militär personal som ska göra utlandstjänstgöring i Natooperationer har bra villkor, som gör det attraktivt att delta och bidra i försvaret av Sverige och allierades territorium.

Fru talman! För att fler ska kunna utbildas med värnplikt behöver också antalet officerare öka. Jag noterar att även Kronprinsessan nu ska utbilda sig till officer. Jag anser att det är önskvärt att se över och modernisera regelverket för till exempel dagersättningen och rätten till bostadsbidrag, så att fler studerande inom totalförsvaret kan få förutsättningar som är mer likvärdiga med andra studenters förutsättningar när det gäller att kunna arbeta extra under sommaren. Detta skulle kunna ske genom ett högre fribelopp. Det skulle vara av betydelse för Försvarsmaktens möjligheter att rekrytera även äldre personer som har familj.

Fru talman! Jämställdheten är viktig för att kompetens inom hela befolkningen ska kunna nyttjas i försvaret. Förutsättningarna för att genomföra uppdraget måste vara goda oavsett om det handlar om tillgång till materiel, rätt kläder och rätt skyddsutrustning som passar eller om det handlar om villkor för att kunna kombinera uppdraget med att ha familj.

Försvarsmakten arbetar för att öka andelen kvinnor på alla nivåer genom ett långsiktigt arbete med attraktionsskapande aktiviteter inom rekrytering och personalutveckling. Man arbetar även med jämställdhetsintegrering, systematiskt jämlikhetsarbete och icke-diskriminering. Men som vi har hört tidigare från talarstolen finns det brister. Det uppdagas fall där personer har betett sig olämpligt. Diskriminering, sexism och trakasserier har förekommit. Det måste vara nolltolerans mot det.

Fru talman! Samhällets beredskap är helt beroende av det arbete som görs inom de olika frivilliga försvarsorganisationerna. Här finns värdefull kompetens som behövs för att totalförsvaret som helhet ska fungera. För att kompetens och resurser inom de olika organisationerna ska kunna nyttjas fullt ut behöver roller tydliggöras i relationen mellan de olika aktörerna, och åtgärder behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för att kunna delta i utbildning och träningsverksamhet inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Fru talman! Räddningstjänsten är den viktigaste resursen för snabba insatser vid olyckor, bränder och översvämningar. Räddningstjänsten är också central i totalförsvaret, varför en fungerande räddningstjänst stärker alla delar av vårt totalförsvar. Även om räddningstjänsten i första hand är kommunernas ansvar är ideella organisationer viktiga samarbetspartner. Räddningstjänsten behöver förstärkas, och rekryteringen av deltidspersonal behöver underlättas så att en god krisberedskap kan finnas i hela landet.

Avslutningsvis, fru talman! I morgon väntas Försvarsberedningen presentera sin slutrapport. Som det sagts här tidigare arbetar vi fortfarande med de sista detaljerna. Det har varit ett intensivt förhandlingsarbete. Utan att avslöja för mycket är jag säker på att vi kommer att behandla personalfrågan på ett omfattande sätt i denna rapport. Jag ber alla tittare att ta del av Försvarsberedningens rapport, som kommer i morgon.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I kväll debatterar vi betänkandet FöU3 Personalförsörjning. I mitt anförande fokuserar jag på vikten av att vi skapar goda förutsättningar för alla de reservofficerare som utgör ryggraden i Försvarsmaktens ledning.

Det finns i dag cirka 7 000 anställda reservofficerare i Försvarsmakten. Det råder brist på reservofficerare som faktiskt tjänstgör. Behovet av reservofficerare kommer att öka de närmaste åren, varför det är av stor vikt för försvarsförmågan att få fler att vilja utbilda sig till och tjänstgöra som reservofficer.

Reservofficeren är en tillsvidareanställd officer som tjänstgör tidvis i Försvarsmakten. Sin huvudsakliga tjänstgöring och inkomst har reservofficeren i sitt civila arbete. Tjänstgöringsskyldighet i Försvarsmakten föreligger förstås vid höjd beredskap och när tjänstgöringsorder accepterats, men inte innan dess.

Föreligger det tillräckligt många hinder för reservofficeren att tjänstgöra finns överhängande risk att reservofficeren tvingas tacka nej till tjänstgöring med följden att försvarsförmågan påverkas negativt. Till stor del är det värnpliktiga och reservofficerare som står för tillväxten av vårt försvar, så varje hinder för tjänstgöring eller kompetensutveckling bör undanröjas.

Snittåldern i reservofficerskåren är hög. För att möta pensionsavgångar och få en balanserad åldersstruktur behövs fler nyutexaminerade reservofficerare. Därför bör även utbildning till reservofficer underlättas. Fler utbildningsvägar behövs, och antalet platser på reservofficersutbildningen bör öka markant.

Fru talman! Det finns olika sätt att undanröja de hinder som föreligger i dag. Jag ska ge några exempel på åtgärder som skulle kunna underlätta och öka yrkets attraktionskraft.

Det handlar om att säkra rätt till studieuppehåll och anstånd med civila studier. I dag har den som vill utbilda sig till eller tjänstgöra som reservofficer inte rätt till uppehåll eller anstånd med civila studier.

Det handlar om att ändra CSN:s regler så att nuvarande reservofficerspremie undantas från det belopp som sätter tak för hur mycket en student får tjäna för att få studiemedel.

Det handlar om att nedskriva civila studieskulder med en viss summa för varje vecka som reservofficeren tjänstgör i Försvarsmakten.

Det finns ytterligare åtgärder som skulle kunna underlätta och höja attraktiviteten för reservofficersyrket.

Det handlar om laglig rätt till tjänstledighet hos en civil arbetsgivare. Eftersom någon explicit laglig rätt till ledighet inte finns riskerar individen en konflikt med sin civila arbetsgivare för att få tjänstgöra i Försvarsmakten.

Det handlar om att ta bort 3/8-regeln i officersförordningen. Med dagens och morgondagens officersbrist är det inte rimligt att hindra reservofficeren från att tjänstgöra mer än tre år under en åttaårsperiod.

Även inkomstbortfall hindrar i vissa fall reservofficeren att tjänstgöra i Försvarsmakten, och det påverkar reservofficerens pension.

För att Försvarsmakten ska kunna rekrytera i den omfattning som krävs räcker det inte med enbart goda rekryteringsrutiner. Myndigheten behöver också vara en attraktiv arbetsgivare som kan behålla och utveckla sin personal. Omprioriteringarna mellan anslag för 2024 och 2025 i budgetsatsningarna på det militära området för 2024 gjordes bland annat med syftet att Försvarsmakten skulle kunna avsätta resurser för att attrahera, rekrytera och behålla personal.

Fru talman! Försvarsmaktens viktigaste tillgång är dess personal. Om vi inte stärker personalförsörjningen kommer vi inte att lyckas med att få vårt försvar att växa i den omfattning som krävs. Att skapa goda anställningsvillkor för våra reservofficerare kommer också att leda till att fler väljer officersyrket.

Riksrevisionens granskning av kontinuerligt anställda soldater visar att många slutar redan efter några få år. Orsakerna är blandade - flera av dem som har slutat anger som skäl bland annat att de har haft svårt att få tjänstledigt, och de som har fått tjänstledigt anger att inkomstbortfallet i anslutning till tjänstledigheten är en försvårande omständighet. En del anger också bristerna på övningsverksamhet eller personlig utrustning som ett skäl till att man valt att avsluta sin anställning.

För att fler ska välja att bli reservofficerare ska de erbjudas rätt till tjänstledighet utan reduktion av lön vid tjänstgöring. I första hand ska den frågan hanteras av arbetsmarknadens parter, men vi kan och bör skapa goda förutsättningar för parterna att komma överens i frågan.

Fru talman! Arbete inom Försvarsmakten är ett yrke där man förväntas vara mobil och kunna flytta runt till olika ställen i Sverige. Med Sveriges Natointräde kan vi förvänta oss utlandstjänst i allt högre grad. Vid längre tjänstgöringsuppdrag är det ett vanligt önskemål att närstående, som barn och partner, får följa med under kortare eller längre perioder. Då är det viktigt att det finns bra villkor också för de medföljande, oavsett om det är män, kvinnor eller barn som följer med sin tjänstgörande partner eller vårdnadshavare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 maj.)