Arbetsplenum - Polisfrågor - 2024-04-18

Fru talman! Vi ska nu debattera justitieutskottets betänkande om polisfrågor med anledning av de motioner som väckts på detta område under den allmänna motionstiden.

Ett välfungerande polisväsen är avgörande för att minska brottsligheten och öka tryggheten. Att polisen behöver fungera bättre och att det finns en rad brister som behöver åtgärdas är tydligt. Det är därför glädjande att förståelsen och engagemanget för detta är stort i riksdagen.

I flera av motionerna återfinns goda idéer och konstruktiva förslag. Utskottsmajoriteten föreslår dock att samtliga motioner avslås, i de flesta fall för att regeringen arbetar mycket intensivt med att bygga ut och förbättra polisen, genom mer resurser och fler verktyg till polisen.

Fru talman! Under kommande år görs rekordstora satsningar på rättsväsendet - från 69 till 90 miljarder kronor mellan 2023 och 2026. För polisens del innebär detta 10 miljarder mer. Vi pratar alltså om en långsiktig tillväxtbana, med kraftigt ökade tillskott.

Sedan den moderatledda regeringen tillträdde har polisen också fått flera nya effektiva verktyg, såsom hemlig avlyssning av gängkriminella, bättre möjligheter att använda kamerabevakning, vistelseförbud för att plocka bort kriminella från vissa platser, säkerhetszoner, utökade befogenheter i gränsnära områden och så vidare.

Ska vi få ordning på Sverige måste vi också få ordning på polisen. Kraftigt skärpta straff är nödvändigt, men det räcker inte. Vi behöver också en starkare och synligare polis.

Fru talman! Polisens arbete har till ändamål att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I det ligger inte minst uppgifterna att förebygga, förhindra och upptäcka brottslighet och att utreda och beivra brott.

I det läge Sverige befinner sig i är det förstås en helt central uppgift att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten i Sverige. I förlängningen handlar det om att värna vårt öppna och fria samhälle. Regeringens plan för det här ligger fast: Det handlar om att slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta nyrekryteringen av barn och unga till gängen. Polisen har en kritisk roll i alla dessa delar.

Den moderatledda regeringen har sedan tillträdet arbetat på flera sätt för att stärka polisen i hela landet. Det sker, som jag redan nämnt, genom kraftigt ökade resurser och nya effektivare verktyg, men också genom att tydliggöra styrningen och genom att ställa högre krav på ökad operativ förmåga och resultat till medborgarna.

I december utsåg regeringen förra riksåklagaren och hovrättspresidenten Petra Lundh till ny rikspolischef. Med tanke på både uppdragets och organisationens komplexitet såg vi också ett behov av att förstärka myndighetens ledning med en biträdande rikspolischef och utsåg därför polismästaren Stefan Hector till den rollen.

Den nya ledningen har ett tydligt förändringsuppdrag: för det första att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna, för det andra att få upp trycket i utredningsverksamheten så att fler brott kan klaras upp och för det tredje att säkerställa en effektiv styrning, användning och uppföljning av polisens växande resurser.

Den nya ledningens uppdrag togs fram bland annat mot bakgrund av flera utvärderingar av polisens verksamhet som har gjorts under senare år. Jag tänker på Statskontorets utvärdering av ombildningen av polisen, Riksrevisionens granskningar av polisens hantering av mängdbrott och arbete med särskilda händelser samt Brottsförebyggande rådets utvärdering av satsningen på 10 000 fler polisanställda. Till det kommer utvärderingar som polisen själv har genomfört.

Det senaste året har polisen gjort exceptionella framsteg när det kommer till att klara upp skjutningar och sprängningar, och det på grund av nya verktyg och nya arbetssätt, inklusive ett nära samspel med Åklagarmyndigheten. Bara i Stockholm har brottsuppklaringen i fråga om dödsskjutningar gått från dryga 15 procent 2022 till dryga 70 procent 2023. Motsvarande siffra för Uppsala är 85 procent.

Samtidigt pekar dessa utvärderingar på mer strukturella brister och problem att ta itu med. Det hänger ihop med att viktiga mål med ombildningen av polisen inte har uppnåtts. Det handlar om att polisens synlighet, tillgänglighet och kontakter med medborgarna inte är tillräcklig, att tillväxten av bemanning i lokalpolisområdena har varit alldeles för svag, att för få brott klaras upp och att utredningstiden och utredningsresultaten över tid har försämrats, framför allt gällande mängdbrotten, alltså de brott som medborgarna drabbas av i vardagen, såsom snatterier, stöld, skadegörelse, misshandel och bedrägerier.

Det finns också mer generella utmaningar när det gäller Polismyndighetens effektivitet, uppföljning, styrning, resursfördelning med mera. Årsredovisningen för polisen 2023 bekräftar också att problemen med att komma fram för den som ringer till polisens kontaktcenter finns kvar. Det finns stora lokala skillnader. I synnerhet hade Stockholm problem med bemanning och långa svarstider.

Fru talman! I Polismyndighetens regleringsbrev för 2023 listas följande mål för verksamheten, i linje med vad som sägs i polislagen: för det första att arbetet för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet ska bedrivas strukturerat och med grund i beprövad erfarenhet, för det andra att arbetet med övervakningen av den allmänna ordningen och säkerheten samt ingripandet vid störningar ska bedrivas på ett sådant sätt att det motsvarar behoven i hela landet och för det tredje att arbetet med att utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal ska bedrivas effektivt och att brottsuppklaringen ska öka.

De här målen ligger fast i regleringsbrevet för 2024. Där har vi också, i linje med förändringsuppdraget till polisledningen, fört in ett särskilt mål om att polisens lokala närvaro ska öka i hela landet och att servicen för medborgarna ska förbättras, till exempel genom förkortade svarstider hos polisens kontaktcenter.

Flera punkter i regleringsbrevet tar sikte på uppgiften att få upp trycket i utredningsverksamheten. Polisen ska exempelvis vidta och redovisa åtgärder för att förstärka förmågan att utreda mängdbrott. Polisen ska också redovisa hur man utvecklat förmågan att utreda och förebygga mäns våld mot kvinnor, brott mot barn och hedersrelaterat våld.

Det här syftar till att bättre kunna mäta polisens resultat över tid. I vissa polisregioner är exempelvis mäns våld mot kvinnor dödligare än skjutvapenvåldet.

Vi, den moderatledda regeringen, är tydliga i vår styrning av myndigheten med att våldet som kvinnor utsätts för måste prioriteras. I polisens strategiska verksamhetsplan lyfts det också upp som särskilt prioriterat. Flera nationella initiativ har genomförts, men det är tydligt att det inte fått fullt genomslag i organisationen.

Fru talman! Den moderatledda regeringen prioriterar och vill bekämpa mäns våld mot kvinnor med samma kraft som vi prioriterar och vill bekämpa det dödliga skjutvapenvåldet.

Fru talman! Regeringen bedriver ett omfattande, genomtänkt och strategiskt arbete för att få polisen att fungera bättre. Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! När vi hade den här debatten om polisfrågor förra mandatperioden lyfte Moderaternas företrädare alltid upp en fråga, som också var ett oerhört tydligt vallöfte från Moderaterna på detta område, nämligen att polisutbildningen skulle göras betald.

Jag vill därför fråga Louise Meijer: Kommer vallöftet om betald polisutbildning att bli verklighet och i så fall när?

Fru talman! Jag kan inte svara på det på rak arm. Den moderatledda regeringen består av flera partier. Därtill finns ett samarbetsparti. Detta är en fråga som regeringen arbetar med och får återkomma till.

Fru talman! Vi var några som kritiserade detta vallöfte under förra mandatperioden och i valrörelsen, bland annat för att det inte är säkert att detta är något som man kommer att kunna genomföra. Man kommer in i regeringen och har Finansdepartementets budgetavdelning och en finansminister som kanske säger nej.

Det är också så att detta påverkar dem som söker utbildningar och som funderar på vad de ska välja. Detta kommer naturligtvis att spela roll. Jag har hört dem som tvekar att söka till polisutbildningen. Man vill vänta. Man har hört att den kommer att göras betald, så man söker inte nu utan väntar ett tag. Det är den effekten som detta kan få.

Jag tycker att man måste ta ansvar för det. Antingen svarar man ja på en sådan fråga och säger när det kommer att hända eller så behöver man svara: Nej, det kommer inte att ske. Vi lovade detta, men vi säger en sak före valet och en annan sak efter valet.

Ett nej är åtminstone något som de som funderar på att söka polisutbildningen kan förhålla sig till. De behöver i så fall inte avvakta för att de tror att detta ska hända senare.

Fru talman! Som jag sa i mitt tidigare svar till ledamoten Rasmus Ling har jag inget besked att ge i den frågan här och nu. Regeringen får återkomma.

Fru talman! Inledningsvis ska jag säga att vi har ett antal reservationer i betänkandet men yrkar bifall enbart till reservation 1, som handlar om det brottsförebyggande perspektivet.

När jag har gjort detta ska jag tacka Louise Meijer och Moderaterna för att man faktiskt lyfte upp mäns våld mot kvinnor. Det är inte en dag för tidigt, kan jag tycka. Men det är väldigt glädjande att ni tydligt deklarerar att ni tänker se lika allvarligt på mäns våld mot kvinnor som på brottsligheten mellan kriminella. Tack ska du ha, Louise!

Polismyndigheten är landets största myndighet, och den befinner sig mitt i det politiska samtalets centrum och i nyhetsflödet. Man har i vissa avseenden helt unika befogenheter med det ansvar som följer därav. Det är vårt viktigaste redskap - det måste vi säga - för att hantera situationen där vårt land kanske är som allra mest trasigt. Det handlar om de omfattande konsekvenser som den organiserade brottsligheten för med sig för vårt samhälle.

Men med starkare mandat följer också unika resurstillskott, som man har haft det senaste decenniet. Då blir det faktiskt också ökade förväntningar. Det måste man vänta sig. Det handlar om att kunna se att man har väldigt tydliga tendenser till ökad uppklaring, inte minst i Stockholms- och Uppsalaområdet, även om de siffrorna naturligtvis behöver vändas och vridas på. Och vi förväntar oss i ännu större omfattning att man allokerar resurser till lokalpolisområdena och till det brottsförebyggande och förtroendeskapande arbete som finns där. De ska helst vara fredade också. Vi har sett historiskt att de inte har varit det.

I Stockholm har man, enligt en rapport, slagit ut tio öppna drogscener. Det finns drygt 50 drogscener kvar. Förväntan från oss i politiken måste vara att de också ska bort. Inget annat är gott nog, även om det finns internationella studier som visar att det på kort sikt kan leda till ökat våld i området när man slår ut drogscenerna. Det är helt enkelt också så att forskningen visar att det finns en oproportionerligt stor andel våldsbrottslighet i anknytning till dessa öppna drogscener. Det är också där i huvudsak som nyrekrytering till gängen sker. Därför är detta naturligtvis väldigt viktigt. Men det är också viktigt eftersom laglydiga medborgare passerar dessa drogscener dagligdags på väg till skolan, arbetsplatsen eller affären på stadsdelstorget. Det här måste bort, helt enkelt. Det är en reell otrygghet, inte bara en känsla.

Målet måste vara att det i vårt land inte ska finnas en enda bestående plats där bruk och försäljning av narkotika sker öppet. Gängen må ändra modus efter det här, såklart. Det kan vara så att man låter Postnord sköta leverans av narkotika eller att man levererar till kundens dörr med sådana här apparater som man åker omkring med på gatorna. Så kan det vara. Vi är inte naiva i det avseendet.

Man har också sett hur de gängkriminella breddar sin verksamhet. De går in i överprivatiserade välfärdssektorer eller underkontrollerade privata tjänstesektorer. De plöjer ned pengar i andra verksamheter för att tvätta dem vita.

Men de öppna drogscenerna måste också slås ut av moraliska skäl. Vi kan inte ha ett samhälle som visar sig svagare än gängen. Detta måste ske tillsammans och i samverkan - med kameror och med polisiär närvaro men också med fysisk ombyggnation och kommunala insatser. Det ska rullas ut meningsfulla kultur- och fritidsaktiviteter. Nu är vi inne på väldigt känslig materia i den svenska politiken för närvarande.

Det ska byggas fler fritidsgårdar i vårt land, inte färre. Det ska vara mer simundervisning och mindre gromning in i gäng. Ungar i dessa områden ska ha saft och bullar, kamrater. De ska ha saft och bullar - för att appropriera ett av högerns favoritbegrepp. Det ska barn ha. De ska inte ha gängkarriär och vapenviftande. Vi ska komma ihåg att det trots allt är barn det handlar om och ingenting annat.

Vi socialdemokrater kan inte se att det är en glädjeprognos att vi enligt viss statistik i framtiden kommer att ha Europas största fängelsepopulation strax efter Turkiet. Det är ingenting annat än ett groteskt misslyckande för vårt samhälle. Så måste det ses.

Vi socialdemokrater gick till val med ett annat perspektiv. Varje krona som satsades på de repressiva områdena skulle också satsas på det brottsförebyggande arbetet, på lärare, socialsekreterare, fritidspedagoger och andra som stöttar och hjälper barn att inte komma in i dessa gäng.

Denna resa kommer inte att vara lätt, och den kommer inte att kunna styras från denna kammare eller från polishögkvarteret på Kungsholmen. Detta är något som vi behöver göra tillsammans med medborgarna, och då är förtroendet för polismakten en central faktor.

Vi har under en lång tid varit väldigt bekymrade över att mångfalden inom polisen inte ökar i den omfattning som man kan förvänta sig när det gäller att ha en polis som är representativ för befolkningen som helhet. Det gäller i synnerhet när vi till exempel har de här förslagen om visitationszoner.

Det finns en kriminolog som heter Mulinari, som har studerat förtroendet för polisen. Han pekar på en ganska intressant paradox. Den grupp som har lägst förtroende för polisen är den som har störst risk att utsättas för brott och som därmed också har störst behov av att skyddas av just polis. Det är en grupp som enligt honom är överkontrollerad och underbeskyddad på samma gång.

Några av oss har varit i USA med utskottet och skaffat oss lite nya perspektiv på brottsbekämpningen. Det är ett land som naturligtvis har ett mångfaldigt större problem än vi när det gäller gängkriminalitet. Evidensbaserade metoder har utarbetats under lång tid, och erfarenheterna är mångåriga och skarpa. Ett sådant förslag som vi kan ta med oss och som vi lär återkomma till handlar om RICO-lagstiftning, som har visat sig vara synnerligen effektiv i till exempel New Jersey och på andra ställen.

Nästan alla politiker som håller på med rättsfrågor tittar sig storögt blinda på nolltoleransen i New York som man drog igång för nästan 30 år sedan på olika plan. Men man har konstigt nog missat det som kanske är nyckeln till att man lyckades i New York, nämligen ett lokalt förankrat och vetenskapligt grundat brottspreventivt system. Det handlar alltså om att vända på kuttingen. I stället för att räkna pinnar och ha fokus på att lagföra, bura in och ha spektakulära polisinsatser har man fokus på bra utvärdering, ansvarsutkrävande av polischefer och att jobba socialpreventivt. Naturligtvis handlar det också om att upprätthålla lag och ordning på gator och torg. Där har vi mycket att lära.

Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja deklarera så där lite högtidligt som man gör att vi socialdemokrater inte tar lättvindigt på kampen mot gängbrottsligheten. Vi kommer aldrig att ge upp! Vi är inte heller gäster i de områden som kanske är hårdast drabbade. Där befinner sig våra starkaste väljargrupper. Där jobbar våra S-föreningar dagligdags med möten och samtal. Många av oss, inklusive jag själv, är barn av dessa områden. Vi kommer inte att släppa taget eller falla in i stigmatiserande och onyanserade perspektiv som målas upp kring de här områdena.

Nu tar jag till hårda ord, men jag är helt övertygad om att vi kommer att se tillbaka på den tid vi befinner oss i med viss skam, dels över misslyckandet när det gäller att skapa säkerhet och framtidstro, dels för att vi tillät gängen att växa sig så starka. Vi har inte heller gjort rätt saker här i kammaren eller i regering. Vi har inte orkat se hela lösningen. Det har varit ett för starkt fokus på det repressiva och för lite fokus på att förhindra nyrekrytering till gängen. Vi har inte hittat rätt balanspunkt i avvägningen mellan rättsstatliga principer och effektivitet i rättskedjan. Vi politiker har hellre gjort utspel och haft pressträffar i stället för att se till att det kommer blocköverskridande överenskommelser på plats inför denna stora utmaning.

Detta kommer vi att skämmas över. Framför allt kommer vi att skämmas över att vi tillät ett djupt segregerat och ojämlikt samhälle växa fram. Där och ingen annanstans har vi skammens ursprung.

(Applåder)

Fru talman! Jag har själv varit verksam som polis i drygt 40 år, så låt mig först säga att jag hyser den största respekt för mina forna kollegor, som sliter hårt och gör ett förtjänstfullt arbete i första linjen. De förtjänar allt vårt stöd i sitt svåra och ansvarsfulla arbete.

Polisen har det primära ansvaret för vårt lands inre säkerhet och är samhällets spjutspets för att bekämpa en kriminalitet som hotar människors trygghet och som dessvärre växer sig allt starkare. I grunden utgör den nu ett hot mot såväl vår demokrati som vår välfärd.

Europol och Eurojust rapporterar om brottsligheten i ett internationellt perspektiv. Läget är minst sagt bekymmersamt. Den organiserade brottsligheten i vårt land förgrenar sig dels inom EU, dels till länder i Latinamerika, Mellanöstern och Afrika. Mycket av det som nu händer i Sverige i form av våldsbrott, narkotikabrott, välfärdsbrottslighet och gränsöverskridande brottslighet har starka band till organiserad brottslighet i andra länder. Våldskapitalet är oerhört stort liksom de ekonomiska musklerna. Ofta styrs verksamheten från länder som i sig är korrupta och där utlämningsavtal saknas.

Fru talman! Till skillnad från rättsväsendet har kriminella nätverk inga regelverk att följa. När brottsligheten passerar en landgräns uppstår omedelbart legala trösklar som i sig utgör ett hinder för polis och åklagare. Europol och Eurojust är till stor hjälp och ett steg på vägen, men mer måste göras så att vi och övriga länder får en lagstiftning som är bättre anpassad för en globaliserad kriminalitet.

Den organiserade brottsligheten flyttar även fram sina positioner i såväl näringslivet som den offentliga sektorn. Risken för infiltration och korruption har ökat markant. Det ses nu som ett så pass allvarligt hot att Polismyndighetens avdelning för särskilda utredningar har angett detta som särskilt prioriterat område i sin verksamhet.

Kampen mot den organiserade brottsligheten är resurskrävande, tidskrävande och kostsam. Polis och åklagare måste framgent avsätta stora resurser för att möta hotet, och vi måste som sagt få en lagstiftning som är bättre anpassad för ändamålet. Ett ökat internationellt polissamarbete är nödvändigt som en framgångsfaktor.

Fru talman! Samtidigt finns det en önskan om en ökad polisär närvaro i lokalsamhället. Det är ju inte så att det vi kan kalla traditionell brottslighet och ordningsstörningar har upphört. Den stora omorganisationen som genomfördes 2015 med tillskapandet av en polismyndighet gjordes med devisen "En polis närmare medborgaren". Det blev snarare tvärtom - en ökad centralisering, lokala indragningar och stängda polisstationer. Väntetiderna för att göra en anmälan är många gånger orimligt långa, och många upplever en frånvaro av lokal polis som besvärande och som något som påverkar tryggheten.

Förtroendet för polisen är fortsatt högt, men missnöjet pyr bland dem som utsatts för brott. Enligt en undersökning av Brottsförebyggande rådet är det endast 25 procent av brottsutsatta som upplever polisen som effektiv. Andelen uppklarade brott är generande låg inom flertalet brottsområden, och trafikövervakningen har sina brister.

Fru talman! Vad gör vi då för att få en bättre och väl fungerande polis? I grunden handlar det om fyra komponenter.

Den första biten är rekrytering och utbildning, vilket även tidigare talare har varit inne på. Vi måste få en mer verksamhetsanpassad rekrytering och utbildning. Under senare år har fokus lagts på att utbilda poliser för yttre tjänst. Det är inget fel i det, men vi behöver fler kompetenta polisiära utredare och förundersökningsledare med ökad specialisering som kan ta sig an de mer vardagsnära brotten. I dag är utredningsverksamheten den svaga länken i rättsprocessen. Vi behöver också rekrytera fler poliser med intresse och fallenhet för trafikfrågor, något som är kraftigt eftersatt i nuläget.

Vi behöver också en god polisverksamhet på det lokala området. En sådan polisverksamhet grundas till stor del på god person- och lokalkännedom, kontinuitet och ett gott samarbete med övriga lokalsamhället. Polisen ska vara tillgänglig för medborgarna i kommunen där man verkar och inte ätas upp av förstärkningsrörelser till andra delar av landet. Det ser vi exempel på nu när Eurovision Song Contest i Malmö drar till sig dryga tusentalet poliser, givetvis på bekostnad av övriga riket.

Kommunerna har nu ett brottsförebyggande ansvar, och då krävs säkerligen ett stärkt och närmare samarbete mellan kommun och polis. Klart är att ordningsvakter, trots ökade befogenheter, inte kan ersätta avsaknaden av poliser. Polismyndigheten och rikspolischefen har nu ett tydligt uppdrag att verka för en ökad lokal polisnärvaro. Vi önskar henne lycka till i det uppdraget!

Den tredje delen är utredningsverksamheten. Jag har varit inne på det men säger det igen: Polisen måste stärka utredningsverksamheten.

Jag ska ta några exempel. Livsmedelshandlarna gjorde för en tid sedan en pilotstudie vad gäller stöld och andra störningar i butik. Före polisanmälan gjordes en avstämning med en före detta åklagare för att pröva anmälan. När den väl skickades in ansågs alltså förutsättningarna för lagföring som goda. Men inte en enda anmälan ledde till lagföring. Alla ärenden skrevs av.

Även Svensk Handel vittnar om dystra siffror. I den senaste undersökningen, Trygghetsbarometern, uppger hela 52 procent av handlarna att de utsatts för brott, men endast en tredjedel har lämnat in polisanmälan. Värt att veta är att många av dessa brott, särskilt stöldbrott, är instegsbrott för unga på väg in i en tyngre kriminalitet.

Kommunerna har också slutat polisanmäla när det gäller bidragsfusk. Skälet är att inget händer och anmälningarna skrivs av.

Brottsoffer upplever att anmälda brott inte utreds trots gott bevisläge.

Stölder, våldsbrott, sexualbrott, brott i nära relation och bedrägerier är alla exempel på brott som måste få bättre handläggning och ökad uppklaring. Nu när jag är inne på ämnet brott i nära relation kan jag säga att jag tog tillfället i akt att besöka Malmöpolisen i måndags. Jag frågade dem om brott i nära relation, och det visade sig då att de har en helt ny approach. Projektet Igor, som har nämnts, har fått en vidareutveckling när det gäller detta. Man fokuserar nu mycket mer på gärningsmän och kommer att göra så att det blir en följsamhet från poliser i yttre tjänst till det man kan redovisa till åklagaren på ett mycket bra sätt. Jag ska inte närmare gå in på det här, men det är en väldigt intressant utveckling som pågår. Man har alltså inte lagt brott i nära relation åt sidan.

Slutligen gäller det en vässad verksamhet mot den organiserade och internationella brottsligheten. Här krävs en hög grad av specialisering med ett antal skilda kompetenser och ökat internationellt samarbete. Vi måste vara lyhörda för behov av ny eller förändrad lagstiftning som identifierats av åklagare och polis. I den delen har regeringen till stor del hörsammat kraven. Vi måste även öka insatserna mot brott i den digitala miljön, alltså cyber crime.

Fru talman! Regeringen arbetar intensivt med de områden jag nu har lyft fram. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag att avslå liggande motioner, med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Fru talman! Med relativt små resurser gör polisen allt de kan för att upprätthålla svensk lag. Polisen ser till att skydda den stora majoriteten av laglydiga människor som inte vill att de kriminella gängen ska ta över. För att polisen ska kunna arbeta effektivt med allt från brottspreventivt arbete till ökad brottsuppklaring behöver vi ge polisen alla verktyg och resurser som krävs för att de ska kunna utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt. Men det finns ytterligare en faktor, och det är att svensk polis behöver ha politikernas förtroende och stöd för att kunna utföra sitt arbete fullt ut.

Sverige har en poliskår att vara stolt över. Svenska poliser är professionella, välutbildade och hårt arbetande. Regelmässigt övervåld eller utbredd rasism präglar inte kåren. De förtjänar uppskattning och stöd. Polisens främsta problem är i stället underbemanning och undermåliga arbetsvillkor.

Fru talman! I förra veckan skedde ett fruktansvärt mord i Skärholmen. En pappa som var på väg till simhallen med sin tolvårige son blev avrättad, och sonen blev vittne till mordet. Sveriges medborgare ska kunna känna sig trygga och inte behöva vara rädda för att bli skadade eller dödade i sitt bostadsområde.

För att komma åt gatugängen behövs polisiär närvaro. Som läget är nu har polisen inte makten i vissa områden. Polisen behöver äga gatorna och befinna sig i dessa områden 24:7. Att beväpnade gäng kan befinna sig bland vanliga skötsamma medborgare är ett enormt misslyckande. Vad som behövs i de här områdena för att lyckas är en ständig polisiär närvaro. Poliserna ska äga territoriet.

Det som kommer att ske efter skjutningen i Skärholmen är att polisen i sedvanlig ordning genomför en trygghetsskapande insats, vilket innebär att en massa poliser kommer att befinna sig i området i en till två veckor. Sedan återgår allt till det normala, och gängen kommer återigen att stå beväpnade på samma platser som tidigare.

Fru talman! Jag får höra från mina tidigare poliskollegor att de som vill jobba och rensa upp motarbetas, vilket är ett stort problem. Har vi en poliskår som inte vågar eller har mandat att arbeta och göra sitt jobb av rädsla för att utmålas som rasistisk eller diskriminerande, hur ska vi då ens ha en chans att skydda våra medborgare och minska antalet skjutningar och sprängningar?

Jag kan garantera er att svensk polis inte gör skillnad på människor utifrån om de har utländsk bakgrund eller inte. Vad svensk polis gör skillnad på är de som beter sig som man ska och de som beter sig avvikande. Det handlar om att se och värdera beteendemönster och att slå tillbaka mot dem som hotar våra skötsamma medborgares trygghet. Svensk polis ska känna sig trygg med att det finns ett solitt stöd från både polisledning och politiker.

Fru talman! I förra veckan hade vi en debatt gällande säkerhetszoner. Det är ett förslag som kommer att träda i kraft den 25 april i år. Säkerhetszoner är ett verktyg som kanske hade kunnat förhindra dödskjutningen av Mikael i Skärholmen.

Oppositionen säger sig vara redo att göra allt för att förhindra våldsbrott som mordet på Mikael. Men trots det röstade samtliga oppositionspartier nej till säkerhetszoner med motiveringen att man är rädd för att svensk polis kommer att vara rasistisk eller använda sig av etnisk profilering. Den identitetspolitik som oppositionen använder sig av kommer varken att underlätta brottsbekämpning eller polisens arbete.

Andra nödvändiga faktorer för att underlätta polisens arbete är samverkan med andra myndigheter som till exempel Försvarsmakten och sociala myndigheter. Försvarsmakten kan i dag, efter förfrågan från Polismyndigheten, understödja polisen vid ett omfattande eller nära förestående terrorangrepp. Men Sverigedemokraterna anser att Försvarsmaktens rätt att assistera ordningsmakten inte enbart ska gälla vid terrorism utan även annan kriminell aktivitet eller i extraordinära situationer.

Fru talman! Ett offensivt polisarbete kommer att innebära oro i de områden där polisen arbetar. Får inte de kriminella nätverken arbeta i fred kommer de att bli aggressiva och uttrycka sitt missnöje på olika sätt som till exempel upplopp eller bilar som tänds på. Det som inte får ske när detta händer är att polisen backar. Vi politiker behöver därför stötta polisledningen så att de vågar ta de beslut som krävs för att stävja kriminalitet och upplopp.

Det är inte en, två eller tre åtgärder som kommer att krävas för att trycka tillbaka brottsligheten. Vad som kommer att behövas, med tanke på det läge som tidigare regeringar satt oss i, är en arsenal av precisa attacker mot brottsligheten. Attityden att polisen inte kan ges mer auktoritet eller fler verktyg då de riskerar att missbrukas måste bort. Vi måste visa att det finns ett grundmurat förtroende för våra duktiga poliser.

Det skifte inom politiken som skett under den nya regeringen kom i grevens tid, men jag är inte säker på att vi kommer att få bukt med detta ens under min livstid. Så långt har det gått. Det kommer att ta tid, men kursen håller på att läggas om, och jag kan ändå känna en strimma av hopp inför framtiden.

Jag yrkar bifall till reservation 16.

Fru talman! Vi debatterar i dag ett betänkande med en rad förslag angående polisfrågor från allmänna motionstiden. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att det finns tillräckligt många poliser och att de poliser som är verksamma har en bra arbetsmiljö, att kompetensförsörjningen och fortbildningsnivån är god och att nya arbetsmetoder för ett mer effektivt arbete utvecklas.

Jag skulle vilja ansluta mig till Louise Meijer, som i sitt anförande nämnde vikten av att arbeta mot mäns våld mot kvinnor. Det är också en otroligt viktig fråga för oss i Vänsterpartiet, och vi har prioriterat den i många år.

Om vi på allvar ska komma till rätta med mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta på ett annat sätt. Polisen måste få bättre resurser att rikta in sig på det arbetet. Kvinnojourerna måste också få ökat, inte minskat, stöd.

Vänsterpartiet har lagt fram flera förslag. Jag har i dag valt att lyfta upp frågan om att bygga upp och stärka tilliten och förtroendet för polisen i samhället i stort och i områden som är politiskt eftersatta i synnerhet.

Vi är helt medvetna om att det stora flertalet poliser gör ett alldeles utmärkt och bra arbete. Vi ser dock att det finns det som kan bli bättre och som kan utvecklas.

Polisens arbete i utsatta områden är av stor vikt för att vända en negativ utveckling och bromsa kriminaliteten. Det är dock svårt för polisen att verka för en positiv förändring om den inte har lokalbefolkningens förtroende.

För att bygga upp ett bra förebyggande arbete som motverkar kriminalitet krävs ett gott samarbete mellan lokalsamhället och polisen. Det har vi sett bland annat i vårt grannland Danmark men också på flera orter i vårt eget land. Men för att det här ska lyckas krävs ökad tillit till polisen.

Tyvärr tyder flera händelser de senaste åren på att etnisk profilering sker inom polisens verksamhet. Detta leder till att vissa personer i högre grad pekas ut av rättsväsendet. Det skadar förtroendet för rättsväsendet och för samhällets demokratiska uppbyggnad.

Att polisen gör fler kontroller i utsatta områden kan inte förklara hela problematiken. Polisens arbetsmetoder får inte baseras på fördomar. Det leder till misstro mot polisen i de områden som är allra mest i behov av polisens insatser.

För att det ska vara möjligt för polisen att bygga tillit och förtroende hos de boende i ett utsatt område måste det finnas garantier för att etnisk profilering inte förekommer. Varje gång polisen agerar rasistiskt raserar den förtroendet från de boende i området.

Jag anser därför att det är positivt att frågan om etnisk profilering har lyfts upp av polisen själv genom Brås rapport. Samtidigt befarar jag att det blir mycket svårt för myndigheten att åstadkomma verklig och positiv förändring i det rådande politiska läget.

I stället för att lägga fram fler repressiva förslag som medför ökad risk för diskriminering bör regeringen ge Polismyndigheten i uppdrag att långsiktigt förstärka mångfaldsarbetet och fördjupa den mångkulturella kompetensen hos myndighetens anställda. Vidare måste Polismyndigheten få i uppdrag att särskilt stärka förtroendet hos människor i politiskt eftersatta områden i brottsförebyggande syfte. Det är helt nödvändigt om vi ska komma till rätta med nyrekryteringen till gängen och den ökande kriminaliteten.

Diskrimineringsförbud gäller endast inom samhällsområden som anges i lagen, bland annat arbetslivet, utbildning och hälso- och sjukvård. Det finns ingen särskild bestämmelse som rör polisiär verksamhet.

I diskrimineringslagen finns en generell bestämmelse som förbjuder diskriminering när offentligt anställda bistår allmänheten med upplysningar, vägledning, råd eller annan sådan hjälp eller på annat sätt i anställningen har kontakter med allmänheten. Denna bestämmelse är alltså tillämplig på anställda hos Polismyndigheten men endast i de angivna situationerna.

I betänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering föreslås att diskrimineringslagen utvidgas till att omfatta ett förbud mot diskriminerande polisiära ingripanden. Betänkandet, som nu remissbehandlas, bereds i Regeringskansliet.

Brå, Brottsförebyggande rådet, har studerat polisens arbete med profilering och likabehandling och publicerat resultatet i rapporten Polisens arbete med profilering och likabehandling.

Studien tillkom genom en önskan hos Polismyndigheten att en oberoende part utreder hur detta arbete ser ut på olika nivåer i organisationen. Syftet med rapporten är att den ska bidra till Polismyndighetens utvecklingsarbete inom området.

Brå gör bedömningen att Polismyndigheten står inför flera utmaningar. I rapporten finns dock flera förslag och goda exempel på hur myndigheten kan arbeta vidare för att främja likabehandling och motverka diskriminerande etnisk profilering. Arbetet måste betraktas som en ständig process som kräver kontinuerlig uppföljning.

Det är viktigt att de här förslagen fullföljs och blir verklighet. Särskilt viktigt är det att polisen har fingertoppskänsla, inte minst när det gäller barn och ungdomar eftersom de är sårbara för att hamna i händerna på nätverkskriminella, som är skickliga på att använda dålig erfarenhet av polisen för egna syften.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 18.

Fru talman! Vi pratar ofta i debatter här i kammaren och i stort sett varje dag i medierna om våld, om skjutningar och mord, om allvarliga brott. De är alldeles för många, för grymma och för förödande.

Polisen har här en mycket viktig, många gånger avgörande, roll för att skapa och återskapa trygghet.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka er, alla poliser och alla polisanställda, för de insatser ni gör dygnet runt året runt för oss alla i Sverige.

Centerpartiet har stått bakom de historiskt och välbehövligt stora ökade resurser till svensk polis som nu förverkligas.

Polisen ska arbeta både brottsförebyggande, brottsbekämpande och brottsutredande och med allmän ordning och reda i många olika sammanhang. Det man dock slås av är att det sällan i regleringsbrev eller andra dokument sätts som mål att minska brottsligheten eller att brotten inte ska begås.

Flera har nämnt i debatten den studieresa som justitieutskottet gjorde till New York. Där hade de lokala polischeferna inte primärt fokus på uppklaringen, utan det viktigaste var fokus på hur många brott som begicks och att antalet skulle minska. Jag ska återkomma till det.

Flera har också nämnt polisiär närvaro. Sällan har vi väl pratat så mycket om det som nu, till exempel i förra veckans debatt om visitationszoner.

Det har i Danmark - trots frånvaron av mer gedigen forskning och utvärdering av de danska zonerna - sagts att det främsta skälet till att man fick ned brottsligheten var den ökade polisiära närvaron, som var kontinuerlig över lång tid, och att det var det som gav resultat.

Vi vet att en på alla sätt tillgänglig polis gör att medborgarna får förtroende och både anmäler brott och framför allt medverkar i utredningar på ett helt annat sätt än om polisen bara kommer om det har hänt något - om ens då.

Då kommer jag till det som Centerpartiet lyfter fram i motioner och i andra sammanhang - att majoriteten av de brott som begås i Sverige är mängdbrott, som huvudsakligen hanteras enbart av polisen. Det är olaga hot, skadegörelser, stölder, misshandel och ofredanden.

Dessa brott rör och berör många. De drabbar enskilda men även föreningar och småföretagare. Det är många brottsoffer, och brotten sker över hela landet.

Vi har tidigare tagit del av Riksrevisionens rapport, som visar att mängdbrotten inte hanteras effektivt inom polisen. Riksrevisionen bedömde läget som allvarligt.

Att vi löser mängdbrotten är en viktig del av upprätthållandet av samhällskontraktet, som har nämnts av andra - att man själv följer alla lagar och att man kan förvänta sig samhällets agerande och reaktion när man blir utsatt för brott, oavsett brottets straffvärde. Ett brott är ett brott. Att vi löser detta är avgörande för förtroendet och tilliten för polisen och rättsväsendet.

Vi har också tagit del av branschrapporter. En studie visar att så gott som alla utredningar av stölder i butik lades ned eller att anmälan avskrevs direkt. Det är oacceptabelt.

Det som då är slående är att företrädare för regeringspartierna här låter nästan som om de är en del av oppositionen. Ni har tagit på er ett stort ansvar, och det förpliktar er att inte kräva något av polisen utan att leda polisen, att agera och se till att brottsligheten minskar. Ni har tagit på er ett ansvar, och det förpliktar.

Fru talman! Landets 290 kommuner ser olika ut, men invånarna i dessa kommuner har alla samma rätt att ha en närvarande polis - inte alltid en lokalt placerad polis men en som är närvarande och tillgänglig.

Det behövs en lokalt närvarande polis i hela landet med kompetens inom just mängdbrott men även inom sexualbrott, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn, för när det gäller sexualbrott och våld mot kvinnor och barn är hela Sverige ett utsatt område.

Det behövs särskild kompetens hos polisen att utreda de här brotten, och där behöver mer göras.

En Brårapport visar att det förebyggande arbete där specialutbildade poliser har fokus på att männen, förövarna, ska sluta begå brott har varit framgångsrikt. Vi ser positivt på det, men även här behöver mer göras.

Nu pratar vi äntligen om det som i större utsträckning borde vara polisens primära mål. Det kan inte vara att lagföra fler eller utreda snabbare, utan det måste vara att förhindra att brott begås och minska brottsligheten. Det borde uttryckas i regeringens mål i regleringsbreven att brotten måste bli färre. Det är förebyggande på riktigt.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 4, som rör den polisiära förmågan i hela landet, både på landsbygd och i storstad.

Fru talman! Polismyndigheten är en av de viktigaste myndigheterna i Sverige, inte minst på det brottsbekämpande området. Vilka resurser och verktyg som finns, hur kompetensförsörjning och arbetsvillkor ser ut och vilka villkor som ges överlag är avgörande för polisen och därmed för brottsbekämpningen. Polismyndigheten har vuxit över tid, men den har också att hantera en alltmer komplex, svår och brutal brottslighet där många gärningspersoner är allt yngre.

Det är glädjande att resultaten på flera områden har förbättrats, inte minst när det gäller uppklaringen av det allra grövsta våldet. Detta är oerhört viktigt i gängmiljöerna. Det viktigaste är dock att brottsligheten pressas tillbaka så att antalet fall också minskar i faktiska tal.

Fru talman! Att som Polismyndigheten vara en pressad organisation med ett svårt uppdrag och samtidigt vilja anställa fler är inte helt enkelt. Det är viktigt att polisledningen både nationellt och i polisområdena också lyckas ha fokus på polisernas arbetsmiljö. Trots att det hela tiden händer saker måste poliser ges möjlighet till fortbildning och på att träna olika situationer. Om man under lång tid inte klarar av att erbjuda detta kommer fler erfarna poliser att söka sig till andra arbeten, och tappar man denna kunskap och erfarenhet blir det givetvis en sämre fungerande organisation.

Fru talman! I Miljöpartiets partimotion om rättspolitik trycker vi bland annat på vikten av Nationellt forensiskt centrum. Det är i dag en del av polisen men var tidigare en egen myndighet. NFC, som det förkortas, gör bland annat dna-analyser och är allt oftare avgörande för att lösa grova brott, sexualbrott och våldsbrott. Denna del av polisen behöver förstärkas eftersom den är viktig för att kunna få bevis mot personer men också för att kunna avföra misstänkta men oskyldiga personer. Långa ledtider hos NFC gör att en häktad, som sedan visar sig vara oskyldig, kan sitta lång tid i onödan. Detta är givetvis värst för den oskyldige men är också förenat med kostnader och annat.

Fru talman! Jag har tidigare i debatten nämnt Moderaternas vallöfte om betald polisutbildning, något som togs upp i varje debatt om polisen innan valet, även i den rättspolitiska debatten i Agenda. Nu kan Moderaterna dock inte ge något besked om detta, vilket är allvarligt.

Vallöftet har kritiserats från flera håll, bland annat för att det blir skevt. Även om polisen är oerhört viktig finns det andra verksamheter inom både det brottsbekämpande området och andra områden som också är viktiga för tryggheten i samhället. Att peka ut en utbildning framför andra leder därför fel.

Men nu när man har utlovat detta får det konsekvenser. Jag tog i ett replikskifte tidigare upp att unga som funderar på att bli poliser skjuter på det för att de tror på det moderata vallöftet. Moderaterna och regeringen är svaret skyldiga här. Är detta något de kommer att gå vidare med och i så fall när? Om det inte är det behöver de säga till alla unga i Sverige som funderar på att gå polisutbildningen att de inte ska vänta med det i tron om att löftet kommer att infrias.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.

Fru talman! Jag håller med Rasmus Ling när det gäller polisutbildningen. Vi har diskuterat detta eftersom det är en viktig aspekt för att kunna locka fler som befinner sig mitt i livet att bli poliser. Polisyrket handlar ju mycket om erfarenhet och att kunna hantera människor.

Faktum är att det pågår en dialog mellan regeringen och Polismyndigheten om just polisutbildningen. Det har alltså inte hamnat mellan stolarna, utan dialog pågår. Polismyndigheten har skickat in vad den anser är viktigt, och regeringen håller på att titta på det. Jag ville bara förtydliga det så att ledamoten inte tror att inget händer i den frågan.

Polisfrågor

Fru talman! Jag tackar ledamoten för förtydligandet.

Min följdfråga blir då: När kan vi förvänta oss ett besked om huruvida det blir en betald polisutbildning enligt Moderaternas vallöfte, som jag tror att även Sverigedemokraterna står bakom?

Fru talman! Som jag sa pågår det en dialog mellan Polismyndigheten och regeringen, så inget är klart än. Det handlar om vad som är lämpligt och vad som ska ingå i den betalda utbildningen. Det är mycket som måste beslutas, och därför tar det lite tid. Jag kan inte svara på när exakt det blir, men det viktigaste är att det pågår en dialog. Vad jag förstår kommer vallöftet att hållas.

Fru talman! Jag ska inte vara för agitatorisk. Jag uppskattar att Katja Nyberg redogör för hur man diskuterar detta.

Men jag är, som jag har varit inne på, orolig. Jag tror inte att Katja Nyberg menar att människor ska invänta besked från regeringen och Sverigedemokraterna om hur detta kommer att se ut. Men om man säger att det kommer ett besked så småningom finns risken att människor väntar med att hoppa på utbildningen, för det blir ju en orättvisa om den som påbörjar utbildningen nu måste ta studielån medan den som kanske börjar om två år får betalt av staten. Jag tycker att regeringen och Sverigedemokraterna ska ta till sig att detta skapar en osäkerhet som kan göra att färre söker sig till polisutbildningen, vilket vi är överens om vore väldigt negativt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)