Interpellationssvar - Totalt mobilförbud i grundskolan - 2024-04-16

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig om hur jag avser att agera för att totalförbjuda mobiler i grundskolan samt när vi kan förvänta oss tillläggsdirektiv till den pågående utredningen om varaktigt stärkt trygghet och studiero i skolan (dir. 2023:154).

Det stämmer att Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är överens om att det är dags att göra det till norm att alla skolor ska vara mobilfria under hela skoldagen. Rektor ska kunna besluta om undantag från denna regel.

Användandet av mobiltelefoner i skolan kan ha en negativ påverkan på lärandet och därmed även påverka kunskapsresultaten negativt. Av den senaste Pisaundersökningen från 2022 framgår bland annat att Sverige har ett sämre disciplinärt klassrumsklimat än många andra länder. Samtidigt visar bland annat rapporter från Folkhälsomyndigheten att nätmobbning, i likhet med övrig mobbning, har blivit allt vanligare under det senaste decenniet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att ha ett mobilförbud hela skoldagen har flera fördelar, inte minst att tillfällena för digitala kränkningar under skoltid kommer att minska eller försvinna helt. Vidare är det sannolikt positivt för den fysiska rörelsen, den psykiska hälsan och lästiden om skärmtiden minskar.

Frågan och dess fortsatta hantering bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och jag ser fram emot att återkomma om hur regeringen avser att gå vidare.

Fru talman! Den 2 november beslutade regeringen om direktiv 2023:154, det vill säga den utredning om trygghet och studiero som regeringen har tillsatt. I direktivet går det att utläsa att det ska bli tuffare tag nu. Lärares befogenheter ska bli större, fast vi så sent som för ett par år sedan lagreglerade lärares rätt till fysiska ingripanden. Det ska bli lättare att slänga ut elever ur undervisningslokalen, att stänga av elever och att omplacera elever tillfälligt eller permanent. Det ska bli fler akutskolor. Det ska bli minskat elevinflytande. Det ska bli konsekvenstrappor och förväntanskontrakt, och det ska, i likhet med när Jan Björklunds föräldrar gick i skolan, bli betyg i ordning och uppförande.

Men i direktivet till den särskilda utredaren finns inte ett enda ord om mobiltelefoner eller teknisk utrustning. Inte en enda gång förekommer "mobil" eller "telefon" - jag har sökt i direktivet. Ändå kommunicerade Lotta Edholm en lite dryg månad senare att skolan ska bli helt mobilfri.

Det har snart gått ett halvår sedan dess, och vi har fortfarande inte sett något ändringsdirektiv till den utredning som Lotta Edholm just hade tillsatt när hon kom på att skolan ska bli helt mobilfri.

Jag har heller inte sett något annat som har substans. Än så länge är beskedet bara en presskonferens. Varför gör regeringen så här, kan man undra. I sak är det ju en icke-fråga då lagstiftningen redan har ett generöst utrymme att göra skolan mobilfri. Som det är nu ska det beslutet fattas av rektor.

Det finns såklart anledning att ha en livlig debatt om vad skolans roll är. Ska den förbereda elever för det samhälle som de kommer att verka i, eller ska den vara en skyddad verkstad modellerad efter hur samhället såg ut när Jan Björklunds föräldrar gick i skolan?

Givetvis ska den förbereda för det framtida samhället. Hur gör den detta bäst? Jag skulle säga att denna debatt förs bäst av lärar- och rektorskollektiven. Att Lotta Edholm i detalj ska reglera vad som ska gälla på varje skola och i varje klassrum tycker jag verkar vara en sämre idé. Frågan kvarstår: Varför gör regeringen på det här viset?

I helgen mötte jag en man som, när jag började prata skolpolitik med honom, utbrast: Hur svårt ska det vara att få till ett mobilförbud? Jag svarade att jag, som har arbetat som både lärare och rektor innan jag började tjänstgöra som riksdagsledamot, inte har jobbat på en enda skola där det inte har varit mobilförbud. Det här vet ju Lotta Edholm mycket väl om - både att det är rektor som bestämmer och att det finns generösa möjligheter att ha en helt mobilfri skola.

Lotta Edholm vet detta mycket väl, men regeringen har förmodligen förstått att människor inte vet om det. Det var därför jag fick frågan i helgen, för folk vet inte att frågan om mobilförbud är en icke-fråga. Därför går regeringen ut och låtsas som att ett förbud behövs. Jag kan bara säga: Hatten av, Lotta Edholm, bra spelat!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Tack, skolministern, för svaret! Jag upplever att det inte riktigt finns något svar på frågan. Det finns en utredning som är tillsatt, och regeringen äger fritt de direktiv som utredningen har att arbeta utifrån. Ministern säger dock inte att det kommer ett tilläggsdirektiv eller att detta kommer att föras in, utan frågan bereds i Regeringskansliet. Då blir man lite nyfiken på vad det är som bereds, då alla fyra partier är helt överens.

Man blir också lite förvånad eftersom vi just nu i utbildningsutskottet hanterar motioner från bland andra Patrick Reslow om totalt mobilförbud i skolan, där utskottets majoritet avstyrker motionen med hänvisning till skollagens skrivningar om att rektor redan har de befogenheter som krävs för att, som det står, "besluta att mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning ska samlas in vid varje skoldags början". I sådana fall "ska föremålet återlämnas senast vid varje skoldags slut" - alltså ett totalt mobilförbud.

Sedan skulle jag vilja ta tillfället i akt och lyfta upp resonemanget. Jag har själv två tonårsdöttrar som ägnar ohemult mycket tid åt sina mobiltelefoner, och jag tror att vi både som politiker och, inte minst, föräldrar är rörande överens om oron över barns skärmanvändande, där vi ser att mer forskning kommer fram om riktigt små barns skärmanvändande. Min bild är dock att det är ett samhällsproblem och ett föräldraproblem.

Skolan är den institution där vi ska förbereda våra barn och unga för det samhälle - det numera mycket digitala samhälle - som vi lever i. Hur ska vi samtidigt klara att uppnå kraven? Jag vet att bland andra SKR efterfrågar en digital strategi på riktigt för skolan där vi kan balansera farorna och riskerna med skärmanvändande samtidigt som vi behöver och kräver ökad kunskap om digitalisering, digitala verktyg och AI och alla de förutsättningar de skapar. Var finns den?

Ministern nämnde också i sitt anförande Pisaundersökningen. Det är helt sant att det finns en kritik och att vi ligger något högre än snittet när det gäller störningar från digitala verktyg. En annan intressant sak som också lyfts upp i Pisaundersökningen är dock att de högsta poängen i matematik redovisas för de elever som använder mobilen i upp till två timmar per dag för leisure i skolan, alltså inte som undervisningsverktyg utan på fritiden. De har de allra högsta poängen i matematik. Detta avtar sedan vid mer användning än så.

Att använda digitala verktyg för lärandet verkar också leda till en positiv kunskapsutveckling. För de som aldrig använder mobiler, alltså noll - om det nu är vad ministern föreslår - jämfört med de som har upp till fem timmars användande av mobila verktyg för lärande stiger det från 455 till runt 480 poäng.

Jag vill fråga ministern om hon ser några risker med den dikotomi som vi upplever att ministern och hennes parti försöker skapa mellan digitala verktyg och lärande. Hur kan skolministern i stället agera för att hitta en balans i hanteringen av digitala läroverktyg, inklusive mobiler?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sist men inte minst: Har inte rektor redan det mandat som krävs för totalt mobilförbud när så är önskvärt?

(Applåder)

Fru talman! När jag först läste interpellationen blev jag positivt överraskad, för jag tänkte att Socialdemokraterna nu kanske äntligen inser att mobilerna är ett problem i skolans värld. Men när jag sedan hörde Linus Sköld förstod jag att han anser att skolan utan mobiler skulle vara en skyddad verkstad, att det är en icke-fråga och att vi inte förbereder för ett framtida samhälle om vi totalförbjuder mobiler.

Jag tycker att vi måste se detta ur barns och elevers perspektiv. Paula Örn väcker en helt annan fråga som handlar om huruvida man ska ha digitala verktyg i skolan eller inte. Det ska man naturligtvis ha.

När det gäller små barn tycker jag att man ska följa Barnläkarföreningens rekommendationer om att barn under två år inte ska utsättas för skärmar och så vidare. Med stigande ålder ska de kunna använda sig av skärmar, utifrån en vetenskaplig grund, nota bene. Det är inte alltid det sker, men detta har egentligen ingenting med barns egna privata mobiltelefoner att göra. Man får ändå förutsätta att en skola som till exempel tycker att det är viktigt att använda digitala hjälpmedel också ser till att dessa finns så att den inte är beroende av vad enskilda elever har för verktyg med sig i skolan.

När det gäller det vi nu vet från forskningen skulle jag säga att det har skett en förändring i attityderna i dessa frågor bara det senaste halvåret, där land efter land nu ser de stora problem som mycket användning av skärmar faktiskt innebär för barn och ungdomar.

Vi vet att barn och ungdomar sover i alldeles för liten utsträckning. Det är också så att barn som har olika typer av NPF-diagnoser sover betydligt mindre än andra barn och ungdomar. Vi ser hur den psykiska ohälsan ökar och att det finns en direkt koppling till skärmanvändandet i sig. Vi vet också att i de skolor som har totalt mobilförbud använder eleverna sina mobiler mindre på fritiden än vad elever som går i skolor där mobiler är tillåtna gör.

Vi ser att barn rör sig alldeles för lite. Självfallet tycker jag att barn ska röra sig på rasten i stället för att titta i sin mobiltelefon. Det har enorma hälsoeffekter, och kommer att få det framgent, om vi inte gör något åt detta.

När regeringen började titta ordentligt på denna fråga kändes det som att vi trampade ganska otrampad mark, men nu ett och ett halvt år senare ser vi att land efter land tar allvarligt på dessa frågor. Det finns mycket forskning som visar att framför allt små barn inte ska utsättas för skärmar i onödan.

Att vi från det här hållet - från Sveriges regering och riksdag - håller med om det och ser till att skydda våra barn tycker jag faktiskt inte är fel. När jag läste interpellationen trodde jag som sagt att även Socialdemokraterna nu hade förstått detta, men jag trodde uppenbarligen fel.

Fru talman! Lotta Edholm och jag har mötts rätt många gånger i talarstolarna vid det här laget, och jag har säkert gjort mig skyldig till exakt det sätt att debattera som Lotta Edholm nu använder, det vill säga att tillskriva motståndaren en annan uppfattning än han gett uttryck för och slå ned på den i stället för att bemöta det han faktiskt säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill påminna Lotta Edholm om att den lagstiftning som jag refererar till - och som jag alltså tycker är till fyllest givet att man kan ha en mobilfri skola och att mobiler i utgångsläget är förbjudet under undervisningstiden - genomfördes av Socialdemokraterna. Vi tog fram den lagstiftningen tillsammans med Liberalerna efter att också vi hade gått till val på detta. Lotta Edholm har alltså ingenting för att tillskriva mig uppfattningar som jag inte har gett uttryck för.

Lotta Edholm refererar till de positiva hälsoeffekter som ett totalt mobilförbud kan leda till, och jag tycker att hon behöver fundera på var den kunskapen kommer ifrån. Den kommer nämligen från det faktum att den lagstiftning som nu finns medger ett totalt mobilförbud, där rektorer och lärare har gjort bedömningen att det är det som är det mest effektiva. Det är detta som gör att Lotta Edholm har den uppgiften att referera till, vilket också understryker min tes att den lagstiftning som finns är till fyllest.

Hur som helst! Jag tycker att Lotta Edholm borde kunna redogöra för hur det gick till. Vad var det som hände mellan den 2 november och den 9 december 2023? Mellan den 2 november, då man fattade beslut om tillsättandet av utredningen om trygghet och studiero, och den 9 december måste det ha hänt någonting som gör att Liberalerna, de andra regeringspartierna och Sverigedemokraterna är överens om någonting som uppenbarligen borde ha ingått i utredningsdirektiven. Jag skulle vilja veta vad det var som hände under de fem veckorna.

Om Lotta Edholm inte kan svara på vad det innebär att frågan om ett totalt mobilförbud bereds i Regeringskansliet och när vi kommer att få ett ändringsdirektiv till den sittande utredningen kommer jag att tänka att Lotta Edholm bekräftar min slutsats att det här handlar om ett spel. Då handlar det här om att Lotta Edholm och hennes regering har sett att mannen jag träffade i helgen inte vet att det är möjligt att ha mobilförbud i alla skolor - och spelar på det. Man håller en presskonferens för att låta tuff och sträng och plocka populistiska poänger.

Om jag har fel kan ju Lotta Edholm komma med sakupplysningar gällande de frågor hon har fått i interpellationen och den här debatten, det vill säga: Vad hände mellan den 2 november och den 9 december, och när får vi ändringsdirektiven?

(Applåder)

Fru talman! Det finns såklart alltid en risk att det blir lite kaka på kaka när vi är två från samma parti som debatterar en fråga, men jag vill ändå understryka det Linus Sköld lyfter upp gällande den lagstiftning som redan finns.

Jag vill också återigen ställa frågan till skolministern hur hon ser på utbildningsutskottets hantering av frågan. Det gäller till exempel motioner om mobilförbud, som man nu står i begrepp att avslå samtidigt som man är helt överens om att införa det - men ändå inte kan tala om ifall man tänker ge ett tilläggsdirektiv. Det är lite oklart vad det är som pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tyckte ändå att vi hade en ganska god ton i debatten och en samsyn kring problematiken med skärmarna, så jag värjer mig också lite mot skolministerns uttalande att hon trodde att Socialdemokraterna tyckte att detta var viktigt men att vi inte alls tycker det. Det tycker vi ju; det säger både jag och Linus Sköld. Vi delar oron för vad skärmar gör med våra barn, inte bara i skolan utan i ett vidare samhälleligt begrepp.

I politiken brukar vi ibland prata om att klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, och det hoppas jag att vi kan göra också i debatten om digitala verktyg, mobiler och annat. Jag hoppas att vi kan prata både om vad vårt samhälle kräver - och vad det kräver av skolan - avseende digitala verktyg som mobiler och andra saker och om hur vi som samhälle ska lyckas begränsa barns användning av skärmar på fritiden.

Som sagt: Detta är absolut inte otrampad mark. Lagstiftningen trädde i kraft 2022, före valet och innan regeringen tillträdde. Rektor har befogenhet att införa totalt mobilförbud. Vi upprepar därför frågan: Vad är det som ska förändras?

(Applåder)

Fru talman! Linus Sköld säger nu att han inte gav uttryck för åsikten att mobilanvändandet inte är ett problem. Men att stå här i Sveriges riksdag och raljant prata om att skolan inte ska vara en skyddad verkstad, att vi inte ska gå tillbaka till en skola som är som Jan Björklunds föräldrars skola, att det här är en icke-fråga och så vidare ger naturligtvis intrycket att Socialdemokraterna inte har förändrat sig en millimeter sedan den dagen då just Jan Björklund var skolminister och Socialdemokraterna hånade idén om mobilförbud i skolan.

Då handlade det väldigt mycket om att mobilerna störde undervisningen, och i dag har forskningen på området kommit mycket längre. Vi vet nu att det också leder till helt andra typer av problem, till exempel att barn sover alldeles för lite och att de har väldigt svårt att koncentrera sig. Mobiltelefonerna stör möjligheten till social samvaro, minskar barns fantasi och så vidare. Det finns mycket forskning på det här området.

Linus Sköld säger också att det faktum att vi kan jämföra och se att barn som går i skolor där man redan i dag har ett totalt mobilförbud använder mobiltelefonerna mindre - har mindre skärmtid - även hemma är ett argument för att lagstiftningen fungerar. Jag kan ju tycka så här: Om vi ser att det är på det sättet, borde då inte alla barn få den möjligheten? Borde vi inte påverka samhället på de sätt som vi faktiskt kan påverka samhället, det vill säga genom att se till att skoldagen av princip är mobilfri? Sedan ska rektorer naturligtvis kunna bestämma om avsteg från detta, men detta ska vara principen - just för att vi ser positiva effekter i de skolor som faktiskt har det på det sättet.

När det kommer till den andra frågan bereds den just nu i Regeringskansliet. Man tittar på just tilläggsdirektiv som rör den här frågan. Jag ser naturligtvis fram emot att också då ha en diskussion om detta med Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag tänker att Lotta Edholm undviker att svara på frågan vad som hände mellan den 2 november och den 9 december. Varför var det inte aktuellt att ha med ett totalt mobilförbud i direktiven till den pågående utredningen om nu regeringspartierna en månad senare kunde komma med ett gemensamt utspel om det? Och varför har vi sedan dess inte fått se något mobilförbud?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"Frågan bereds i Regeringskansliet" är regeringska för "Vi skjuter det framför oss". Sannolikheten att det kommer att bli något mobilförbud under den innevarande mandatperioden bedömer jag därför som mycket liten om inte Lotta Edholm vid den här tidpunkten kan komma med ett besked i frågan.

Detta leder mig till samma slutsats en gång till: Regeringen vet att den man jag mötte i helgen som undrade hur svårt det ska vara att få till ett mobilförbud - och att män och kvinnor som han, som inte följer skolpolitiken på nära håll och som inte jobbar i skolan - inte vet om att det redan är fullt möjligt att ha mobilförbud i skolan. De vet inte om att mobiler är förbjudna i undervisningen redan som det är, i utgångsläget. Och detta kapitaliserar regeringen på.

Det finns ett ord för detta, och det ordet är populism.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att hela diskussionen är märklig. Å ena sidan tycks Socialdemokraterna vara upprörda över att det inte kommer ett tillläggsdirektiv tillräckligt snabbt, å andra sidan tycker de att detta inte är något problem. Det är en icke-fråga, som Linus Sköld har sagt. Med de tankarna borde ju Socialdemokraterna vara glada över att vi ännu inte har fått fram ett tilläggsdirektiv i denna fråga. Uppenbarligen är ett totalt mobilförbud inte ett problem i Socialdemokraternas värld.

Jag ser att det är ett stort problem att många barn och ungdomar använder sina mobiler alldeles för lång tid varje dag. I de skolor som har ett totalt mobilförbud kan man se att ungdomarna använder sina mobiler mindre. Vi ser stora problem när vi läser av Pisa - faktiskt större problem än i de flesta andra länder i världen. Ska vi då inte göra någonting åt detta? Om Socialdemokraterna tycker att vi då backar in i framtiden, att skolan blir som en skyddad verkstad eller att skolan kommer att bli som på Jan Björklunds föräldrars tid ska vi förstås inte göra det. Men jag trodde faktiskt att Socialdemokraterna hade kommit lite längre i den här frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.