Fru talman! Jag tackar skolminister Lotta Edholm för svaret på min interpellation, som är ett resultat av den skriftliga fråga jag tidigare ställt till ministern om samma viktiga frågeställning: barns rätt till skolskjuts vid allvarlig sjukdom eller funktionsnedsättning.
Bakgrunden till den interpellation vi nu debatterar är mitt eget engagemang för barn och unga. Jag skulle kunna säga att det går så långt tillbaka som till min tid i elevrådet på Nynässkolan i Gävle för många år sedan. Det var där det började, och det släpper aldrig riktigt taget om en. Det kanske också är ett delskäl till att jag som person i tidig ålder sökte mig till politiken och ett engagemang där. Allt är ju demokrati, om än i lite olika former och på olika platser i samhället. Oavsett om vi sitter i elevrådet i skolan eller som förtroendevalda i Sveriges riksdag är vårt arbete att vara en del i sökandet efter möjligheter till förbättringar i samhället. Sedan kan politiken leda oss dit på olika vägar, men ofta med övertygelsen om att en förändring behövs och varför den behövs.
Jag tror att jag och ministern i grunden är ganska överens i denna fråga om barns och ungas rättigheter. Det är särskilt viktigt att kunna stötta barn med allvarlig sjukdom eller funktionsnedsättning. Men jag ska ärligt säga att jag hade hoppats på ett något tydligare svar från skolministern. Min uppfattning är att ministern väljer att sätta lite väl stor tilltro till kommunerna, som har ansvar för skolskjutsen enligt lag, och deras förmåga att ta hänsyn till barns behov.
Kommunerna må ha en skyldighet att ordna skolskjuts i fler fall än vad de brukar göra om det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter, som ministern nämner. I praktiken hävdar dock kommunerna alltid att sådana svårigheter finns. Det finns ett oräkneligt antal exempel på att kommuner runt om i Sverige med en bred palett av argument sagt nej till skolskjuts för barn med sjukdom eller funktionsnedsättning. Det vanligaste är trots allt att det handlar om placeringsskolan eller att man hänvisas till exempelvis en grundsärskola.
I många fall tvingas föräldrar överklaga och hamnar i ett virrvarr av lagstiftning. Förutom att barnet drabbats av sjukdom eller funktionsnedsättning, vilket i de flesta fall ändrar dess liv väldigt mycket oavsett, kan alltså föräldrar även behöva ta strid mot kommunen i en fråga om skolskjuts. Frågan man kan behöva ställa sig är om tiden bäst används till barnet eller till att argumentera med kommunen.
Jag vill här särskilt nämna det stöd jag fått av Barncancerfonden i denna fråga och den kommunikation vi haft. Barncancerfonden kommer, som ministern säkert förstår, i kontakt med många familjer som upplever det problem som beskrivs i min interpellation och som jag försöker förmedla här i kammaren.
Ministern kan naturligtvis inte ta ansvar för alla enskilda beslut, särskilt inte för dem som fattades före den tid då hon och regeringen tillträdde. Jag vill ändå nämna exempel på hur det ser ut i Sverige. I ett fall handlar det om en flicka med en funktionsnedsättning som tvingar henne att sitta i rullstol. Vi pratar om ett barn som går i grundskolans mellanstadium och har sina kamrater, sin skolgång och samtidigt en funktionsnedsättning att ta hänsyn till. Skolan hon går på är redan handikappanpassad, men flickan fick inte rätt till skolskjuts av kommunen. Om flickan hade bytt till en grundsärskola hade hon fått den rätten. I det här fallet handlade det dock inte om en intellektuell funktionsnedsättning utan om en fysisk skada. Därmed är grundsärskolan inte heller rätt placering. Nu förväntar jag mig inte att ministern ska svara angående det enskilda fall jag lyfter eller känna till det, men jag ville ta ett exempel.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ministern sa i svaret att hon avser att följa frågan för att kommunerna ska ta sitt ansvar. Jag blir naturligtvis nyfiken på hur ministern avser att följa frågan. Det ställer ganska stora krav på kunskapsinhämtning, då det görs många prövningar av skolskjuts runt om i Sverige. Jag skulle vara tacksam om ministern kunde förtydliga detta.