Interpellationssvar - Situationen i vården och effekter på sjukförsäkringen - 2024-04-05

Fru talman! har frågat mig hur jag kommer att agera för att situationen i sjukvården inte ska slå mot människor som riskerar att falla ur sjukförsäkringen på grund av att vård inte har kunnat ges i tid.

Under covid-19-pandemin fanns en tillfällig bestämmelse i sjukpenningregelverket som innebar att prövning av arbetsförmågan efter dag 180 i rehabiliteringskedjan kunde skjutas upp på grund av effekter av pandemin. Bestämmelsen infördes i april 2020, då behovet av kraftfulla prioriteringar inom hälso- och sjukvården innebar att icke akuta vårdinsatser fick skjutas upp, och gällde till och med den 31 december 2023.

Kopplingen mellan vårdköer och covid-19-pandemin minskar alltmer. Omständigheterna som gjorde att undantagsbestämmelsen vid uppskjuten vård infördes kvarstår inte längre på samma sätt. Det är också i sammanhanget värt att notera att undantaget, enligt Försäkringskassan, tillämpades i relativt begränsad utsträckning.

Regeringen är medveten om det ansträngda läget inom regionerna. Det beror i huvudsak på inflationen och innebär högre utgifter för regionernas verksamhet. Mot bakgrund av detta avser regeringen att skjuta till ytterligare 6 miljarder kronor till regionerna i vårändringsbudgeten för 2024.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag kan lugnt konstatera att inget svar också är ett svar. Det sägs inte jättemycket i det.

Jag förstår inte riktigt redovisningen av covidundantaget. Jag tror att ministern har missförstått varför jag nämnde det. Jag undrar inte hur det fungerade, utan jag undrar varför man under en sjukvårdskris inte låter undantaget ligga kvar. Det skulle kunna göra så att människor inte drabbas av regeringens och Sverigedemokraternas hårda slag mot både sjukförsäkringen och sjukvården.

Det var trots allt S-regeringen som agerade för att införa ett sådant undantag vid en viss kris. Nu ser vi en annan form av krishantering, där man ska straffa ut folk från sjukförsäkringen.

Ungefär 172 000 människor står i vårdkö, varav 50 000-60 000 har stått i kön längre än de ska behöva enligt vårdgarantin. Det är ett direkt resultat av regeringens misslyckade politik. Vårdkön växer nämligen under socialförsäkringsministerns och hennes kollegors ledarskap i regeringen.

I det läget väljer man att presentera stora försämringar i sjukförsäkringen. Folk får inte den vård de ska få. Sedan ska de dessutom slängas ut ur sjukförsäkringen. Den kristerssonska linjen är att man inte bara ska försämra reglerna, utan man ska också asa fram den gamla stupstocken. Folk ska prövas mot låtsasjobb, hittepåjobb. Någon säger "Du har arbetsförmåga", men staten är inte skyldig att berätta vad du ska arbeta med. De förslagen ligger nu på bordet.

Jag undrar hur logiken fungerar. Man försämrar sjukvården aktivt, genom att år efter år låta den gå med underskott, samtidigt som man sänker skatten för dem med högst inkomster. Man ska dessutom försämra den försäkring som människor ska befinna sig i när de inte är friska nog för att arbeta. Det är lustigt att människor ska straffas för något som de inte själva bär skulden för.

Sedan säger ministern att 6 miljarder ska räcka. Det är jättebra att det kommer 6 miljarder. Det ifrågasätter ingen. Men jag kan informera ministern om att min hemregion Skåne förra året gick minus med 4 miljarder. Detta år är det 2 miljarder.

Det är jättebra att det kommer 6 miljarder. Om Skåne får de 6 miljarderna kommer det att göra skillnad. Men problemet är att det inte bara är Skåne som ska ha de pengarna. Nu kan vi läsa att SD-styrda Region Blekinge inför anställningsstopp. Och i Värmland ska var tionde anställd i sjukvården gå.

Hur ska människor få vård när det är den politiken som regeringen driver? Sedan slänger man dessutom ut dem ur sjukförsäkringen med argumentet att om man är lite fattigare är det lättare att jobba.

600 personer ska sägas upp på Sus, universitetssjukhuset i Lund och Malmö. 50 undersköterskor får lämna i Helsingborg. Argumentet från den kristdemokratiska ordföranden i sjukvårdsstyrelsen är att de inte gör nytta för patienterna.

Det är så verkligheten ser ut. Och den har skapats av Sverigedemokraterna och regeringen. Jag förstår inte att man då kan tycka att man i det läget ska försämra sjukförsäkringen.

Jag vet att sjukvården inte är ministerns ansvarsområde. Jag förstår att hon inte kan ta ansvar för den och kanske inte fullt ut förstår konsekvenserna i sjukvården av dessa underskott och hur många människor som blir lidande av detta. Jag ställer i stället en fråga om ministerns område.

Har ministern någon prognos för hur många som kommer att falla ur sjukförsäkringen på grund av nedskärningarna i sjukvården när man genomför de förändringar som nu ligger på bordet? Hur många färre kommer att omfattas av sjukförsäkringen på grund av att sjukvården försämras?

Fru talman! Sverige har jämfört med många andra länder ett relativt starkt skydd vid sjukdom. Vi har hög sysselsättning och samtidigt historiskt låg och stabil sjukfrånvaro. Det är många faktorer som påverkar sjukfrånvaron: villkoren i arbetslivet, arbetsmiljön och anställningsförhållandena. Stigande sysselsättningsgrad och att allt fler jobbar längre påverkar också, enligt Arbetsrapport 2023:2 Den svenska sjukfrånvaron i ett europeiskt perspektiv, 1995-2022.

Sverige lägger allt mindre pengar på dem som är för sjuka för att arbeta. Den del av bnp som går till sjukförsäkringen är den lägsta på 40 år. Det kan jag inte lasta bara denna regering för utan även ett antal tidigare regeringar. I början av 90-talet utgjorde utgifterna för socialförsäkringen nästan 10 procent av bnp. Här ingår sjukpenning, föräldrapenning, barnbidrag, sjukersättning och tandvård. Förra året hade de krympt till 4,1 procent, alltså mer än en halvering. Det visar rapporten Socialförsäkringen i siffror 2023 från Försäkringskassan. I stort sett hela besparingen har gjorts på den som är sjuk.

Vi har en sjukvårdskris i hela landet, i stort sett, och många medarbetare riskerar att få sluta på sina jobb. Detta kommer att innebära att de långa vårdköerna växer, vårdköer som i dag många gånger är kopplade till personalbrist.

Fru talman! En del av dem som står i vårdköerna är vårdpersonal från både sjukvården och kommunerna, som är utslitna i kroppen efter många års hårt arbete i slimmade organisationer. Så såg det ut innan jag kom in i riksdagen 2014, när jag jobbade mycket med rehabärenden på min arbetsplats. Duktiga medarbetare blev utförsäkrade när de stod i vårdkö eller väntade på rehabilitering. Följden blev att de blev uppsagda och hänvisade till Arbetsförmedlingen. Kompetenta yrkesmänniskor fick lämna den arbetsplats som var i stort behov av deras kompetens.

Jag kan berätta om en sjukgymnast som fick diskbråck, blev sjukskriven och väntade på operation och sedan rehabilitering. Hon blev utförsäkrad och uppsagd och fick söka sig ett annat jobb. Jag vet ganska många som drabbades av karpaltunnelsyndrom, en ganska vanlig sjukdom när man jobbat många år i vården. De blev sjukskrivna för att se om avlastning kunde hjälpa, men när det inte hjälpte fick de remiss till specialistläkare med några månaders väntetid och därefter remiss till operation med ytterligare väntetid. Efter operationen var det dags för rehabilitering, men då var det för sent - de var redan utförsäkrade och uppsagda. De drabbades av inte bara fysiskt utan också psykiskt lidande och fick en mycket längre väg tillbaka till arbetsmarknaden än de hade haft om de fått vara sjukskrivna till dess att de blivit friska och kunnat återgå till sitt ordinarie jobb.

En operation av karpaltunnelsyndrom tar 10-20 minuter, men väntetiden är otroligt lång. Väntetiden för många andra operationer i Region Skåne är uppemot ett år.

Tycker ministern att de som står i sjukvårdskö ska straffas för att sjukvården inte har förutsättningar att klara sitt uppdrag?

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att ledamoten Möller far med osanning. Regeringen har inte alls presenterat några förslag gällande sjukförsäkringen. Jag har däremot tagit emot en utredning av en utredare som har presenterat en rad olika förslag, som nu ska remitteras. En ledamot av Sveriges riksdag torde och borde veta att detta är två helt skilda saker.

För att återigen gå in på sakfrågan är det uppenbart att sjukförsäkringen ska ge en ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom och rehabilitering. Människor ska känna sig trygga med att det finns en sjukförsäkring som ger ekonomisk ersättning om de blir sjuka och inte kan arbeta.

Samtidigt har vi ett problem med långa vårdköer. Jag är den första att skriva under på att långa vårdköer är ett otyg som inte bara gör att människor får vänta, med stort lidande som följd, såklart, utan också och framför allt att rehabiliteringen blir längre för den som stått längre tid i kö. Just därför är det en prioriterad fråga för denna regering att korta vårdköer och hitta incitament för att så ska ske.

Regeringen har nu i vårändringsbudgeten aviserat 6 miljarder extra till regionerna. Dessa resurser kommer helt att riktas till regionernas hälso och sjukvård. Bakgrunden är att inflationen givetvis har drivit på kostnadsökningarna för den dagliga driften och verksamheten men också att regionernas pensionskostnader har ökat.

Denna förstärkning sker mot bakgrund av att regeringen redan tidigare, i höstbudgeten, aviserade att man skulle lägga 40 procent av budgetutrymmet på just välfärden, varav 10 miljarder i permanent ökning av de generella statsbidragen och nästan 6 miljarder mer jämfört med vad som tidigare beräknats i riktade statsbidrag. Här ingick ett sektorsbidrag på 3 miljarder specifikt till regionernas sjukvård, just med tanke på deras tuffa situation.

Från svenska folkets och även regeringens sida finns en stor förväntan på att dessa kraftiga tillskott ska leda till att man undviker onödiga uppsägningar men framför allt på att medlen ska gå till kärnverksamheten, som i mångt och mycket handlar om att bedriva sjukvård och operationer.

Regeringen har i samband med det extra tillägget i vårändringsbudgeten också presenterat ett strukturellt åtgärdspaket, som bland annat innefattar en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvård, vars syfte är att genom statliga medel stödja regionerna i genomförandet av strukturåtgärder som kan effektivisera dessa verksamheter. De regioner som behöver stöd för att utveckla sin verksamhet kommer att kunna söka medel från effektivitetsdelegationen.

Granskningen och utvärderingen av regionerna förstärks genom att man inrättar en särskild funktion som ges i uppdrag att granska regionernas ekonomiska situation med fokus på ändamålsenlighet, resursutnyttjande, kostnadseffektivitet och effektiviseringspotential.

Detta kan tyckas vara administrativt, systeminriktat och så vidare, men det handlar kort och gott om att fokusera skattebetalarnas pengar till välfärdens kärna och se till att köer kortas och välfärd bedrivs.

Min förhoppning är givetvis att dessa åtgärder, tillsammans med tillskottet på 6 miljarder, kommer att genomföras klokt och ansvarsfullt så att man inte drar ned på sjukvårdpersonal - så att människor som är i behov av vård också ska få den i tid. Det är dock viktigt att komma ihåg att det i slutändan är regionernas ansvar att se till att pengarna kommer till användning för just detta.

Fru talman! Ministern försöker läxa upp en ledamot av Sveriges riksdag som undrar varför ministern står på en presskonferens tillsammans med en utredare och presenterar förslag om hur man ska försämra sjukförsäkringen; ministern påstår att detta skulle vara lögn.

Ministerns egen regeringschef satt för några veckor sedan i TV4 och lovade att ingen skulle sägas upp i svensk sjukvård. Sedan kommer 6 miljarder, och vad ser vi nu? Uppsägningar, anställningsstopp, nedskärningar och gigantiska underskott. Och så ska man läxa upp ledamöter av Sveriges riksdag med brösttoner. Jag tänker att man kanske ska vara lite försiktig med det när man har en statsminister som helt medvetet far med osanning. Och inte nog med att han far med osanning i fråga om verklighetens utfall, han förnekar också att han skulle ha gett löftet. Det är alltså en dubbellögn.

Samtalen om självmord till Försäkringskassan ökade med 3 000 procent förra gången ministerns parti genomförde förändringar av sjukförsäkringen. Vi vet inte hur många som begick självmord på grund av dessa förändringar, men samtalen ökade med 3 000 procent. Det är vad som händer när man börjar kasta ut folk ur sjukförsäkringen och gör det som ministern kallar för att stärka incitament och liknande. Detta är konsekvenserna.

Eller så skjuter man över kostnaderna på kommunerna, som redan har stora problem med 22 000 personer som är för friska för att omfattas av sjukförsäkringen men för sjuka för att arbeta. De kommer att bli ännu fler.

En av anledningarna till att antalet personer med försörjningsstöd nu är historiskt lågt är att sjukförsäkringen faktiskt har plats för dem. Det hade den inte under alliansregeringen, utan då var det försörjningsstöd som gällde. Jag var kommunalråd på den tiden och såg inflödet av människor. Det måste även ministern ha sett, för hon har också varit kommunalråd.

När människor inte är i rätt försäkringssystem hamnar de i stället i kommunernas knä. Då kan kommunerna inte prioritera "välfärdens kärna", skola, vård och omsorg, för då måste de betala ut försörjningsstöd för att staten dumpar utgifter på dem. Dessa människor kommer att bli fler på grund av sjukvårdskrisen, som ministern och hennes regeringskollegor och samarbetsparti aktivt driver fram.

Förra året signalerade regionerna tydligt att de behövde hjälp. Då valde man att sänka skatten för höginkomsttagare med 10-12 miljarder. I år gör man samma grej, trots att regionerna skriker. Vi behöver 24 miljarder, har de sagt. Nu kommer 6 miljarder. Det är en aktiv politik för att försämra både sjukvården och människors möjlighet att omfattas av socialförsäkringen.

Om man har en agenda som handlar om att man vill privatisera och ta bort välfärdsstaten och inte vill ha starka socialförsäkringsskydd är det klart att detta är en logisk utveckling. Det är det vi måste vara väl medvetna om och alla som lyssnar på denna debatt måste se.

Detta handlar inte om att öka några incitament för arbete. Det handlar om att man vill riva ned det välfärdssamhälle som vi har. Det är en aktiv och väldigt kreativ politik. Man skyller på inflationen - det är inflationens fel. Nej, det var inte inflationen som sänkte skatten för de rikaste. Där ligger ditt ansvar, ministern. Ta det!

Fru talman! I utredningen om sjukförsäkring i förändring anses det att läkare alltför lätt sjukskriver sina patienter. Men det är väl läkaren - och inte Försäkringskassan - som med sin medicinska kompetens är expert på vad patienten behöver. Försäkringskassan går väl inte in och har synpunkter på vilka läkemedel som läkaren skriver ut. Sjukskrivning är också en del av behandlingen.

Man tycker också att patientens upplevelse av sina besvär får för stort utrymme. Men hur ska läkaren kunna ställa diagnos om inte patienten får beskriva sina symtom?

Utredningen noterar att Försäkringskassan i nuläget inte straffar läkare som systematiskt missbrukar sin möjlighet att utfärda läkarintyg. Ett system måste till för att få läkarna att agera enligt sjukförsäkringens syfte, föreslår utredningen.

Jag tror att läkarna hellre följer Läkarförbundets etiska regler, som innehåller grundläggande värderingar inom den medicinska etiken, än utredningens misstro mot sjuka människor.

Jag undrar om ministern delar utredningens synpunkter om att läkarna sjukskriver patienter för lätt och att Försäkringskassan borde få möjlighet att straffa dem.

Fru talman! Jag blir en smula förvirrad. Handlar denna interpellationsdebatt om den interpellation som är skriven av ledamoten Ola Möller? Eller handlar den egentligen om en annan interpellation, som kanske ännu ej är skriven, som gäller den utredning som jag mottog tidigare i veckan som handlar om en sjukförsäkring i förändring?

Jag väljer, fru talman, att bemöta och diskutera den interpellation som jag faktiskt är här i dag för att besvara.

Jag har precis redogjort för att regeringen både i höstbudgeten och nu när det gäller vårändringsbudgeten har aviserat ett ökat tillskott till regionerna just för att de inte ska behöva skära ned på sjukvårdspersonal och för att de ska kunna fokusera på sin kärnuppgift. Man behöver också med hjälp av olika incitament, som stipuleras i vårändringsbudgeten, jobba med produktivitetsökning, effektivitetsökning och andra åtgärder för att man på sikt ska kunna korta köerna. Det är angeläget att korta sjukvårdsköerna för att minska mänskligt lidande. Framför allt ska man inte göra rehabiliteringen onödigt lång.

Det handlar om att de som är i behov av vård ska få vård och att de snabbt ska komma i rehabilitering så att de kan återgå i arbete. Det är det fokus vi har från regeringens sida, och det är det som ligger till grund för de satsningar som vi har gjort.

Jag vet att min kollega sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson gör ett storartat jobb och är engagerad i såväl hälso- och sjukvårdsfrågorna som de viktiga kompetensförsörjningsfrågorna - de är inte heller oväsentliga i detta avseende.

Regionerna har i dag ekonomiska utmaningar som i huvudsak beror på inflationen och de stora pensionskostnaderna. De nuvarande förhållandena är inte jämförbara med den extraordinära omständighet som rådde under pandemin och som ledde fram till de förändringar i sjukförsäkringssystemet som vi då fattade beslut om.

I sammanhanget vill jag påminna om att den som har nedsatt arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete har rätt till sjukpenning under dessa omständigheter. Det är viktigt att vi har en väl fungerande sjukförsäkring som ger trygghet vid sjukdom och rehabilitering. Men det är också viktigt att vård och andra insatser för snabb återgång till arbete fungerar.

Jag återkommer till de 6 miljarder som vi nu har valt att lägga till i vårändringsbudgeten. Regeringen vidtar dessutom ett flertal åtgärder för att just bistå och hjälpa regionerna med bland annat effektivisering, att korta vårdköer och att stödja vårdpersonalen. Detta är viktiga åtgärder för att få ordning och reda i ekonomin men också långsiktigt för att kunna korta vårdköerna.

Vi ser nu att vår politik faktiskt har haft effekt. Inflationen har fallit tillbaka under hela 2023, även om det blev ett litet hack uppåt i inflationskurvan i januari. Vi i regeringen har varit tydliga med att vi inte lämnar välfärden i sticket. Som vi nu ser i vårändringsbudgeten levererar vi också när det gäller detta.

Fru talman! Varför prioriterar man då skattesänkningar för de mest välbeställda för ungefär 20-24 miljarder när underskottet i sjukvården är ungefär 20-24 miljarder? Dessutom står ministern här och säger att det är ett problem. Det är detta som blir obegripligt.

Man skyller på inflationen - det är inflationen som är problemet. Hur kan man då sänka skatten för dem med mest pengar? Det ökar ju efterfrågan. Analysen från regeringen är att det är en efterfrågedriven inflation. Det är det inte. Den är utbudsdriven.

Om man nu ville bekämpa inflationen, varför drog man ned på bostadsbyggandet? Det är fullständigt galet, för det försämrar rörligheten på arbetsmarknaden. Man försämrade arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. Det försämrar rörligheten på arbetsmarknaden. Varför drog man ned på detta?

Varför försvårade man för energiproduktionen genom att lägga till anslutningsavgifter för havsbaserad vindkraft? Nu säger man dessutom nej till havsbaserade vindkraftsparker i Östergötlands moderatkommuner. Varför gör man detta? Det är helt galet.

Man sänker, som sagt, skatten för dem med mest pengar. Hur kan man underlåta att göra satsningar för de minst välbemedlade i detta samhälle? De tar konsumtionslån, vilket ökar skuldsättningen hos dem med minst resurser. Hur kan man göra detta om man nu vill bekämpa inflationen?

Vi har legat efter i inflationsbekämpningen. I Spanien, till exempel, var de väldigt tydliga med prisstopp. De gjorde tydliga prioriteringar när det gällde de svagare hushållen. Ja, de fick stopp på inflationen mycket tidigare. Regeringens och Sveriges inflationsbekämpning har legat efter euroområdets och övriga Europas. Det håller inte.

Ministern får gärna utveckla detta. Ministern skyller på inflationen - den är grunden för allt ont. Hur har man då kunnat driva denna politik?

Jag vill påminna om att debatten handlar om situationen i vården och effekter på sjukförsäkringen.

Fru talman! Tack så mycket för det förtydligandet! Jag vill bara påpeka att den här regeringen lyckades bevilja tillstånd för fler vindkraftsparker under sina första åtta månader än vad den socialdemokratiska regeringen, med stöd av Vänstern och Miljöpartiet, lyckades med under sina åtta år. Då har jag fått det sagt.

Att människor i behov av vård får vård av hög kvalitet i tid måste vara den första och mest självklara prioriteringen. Precis som jag har varit inne på flera gånger tidigare, fru talman, tillför nu denna regering 6 miljarder extra utöver att vi lade 10 miljarder plus 6 miljarder i riktade statsbidrag tidigare i höstas. Detta gör vi just för att klara den tuffa ekonomiska situation som vi befinner oss i, som till stor del beror på inflationen.

När det gäller Försäkringskassans fortsatta arbete har vi jobbat hårt med handläggningstider och beslut för att människor inte ska behöva vänta längre än nödvändigt på sina besked från myndigheten. Det är ett arbete som jag själv följer mycket noga.

Vi i regeringen har följt det ekonomiska läget i regionerna och varit beredda att handla. Det har vi också gjort. Vi kommer givetvis även fortsättningsvis att följa denna fråga.

Stort tack för debatten och stort tack för möjligheten att tala!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.