Interpellationssvar - Arbetsmarknaden för unga - 2024-04-05

Herr talman! Jonathan Svensson har frågat mig hur jag avser att agera för att stärka arbetsmarknaden, särskilt i Västsverige.

Det viktigaste för Sveriges ekonomi just nu är att inflationen bekämpas. Inflationen är till stor del roten till det ekonomiska läge som Sverige befinner sig i, och en effektiv inflationsbekämpning är ett nödvändigt steg för att stärka Sveriges ekonomi. Det är en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling både för hushåll och för företag.

Samtidigt fortsätter regeringen arbetet för att återupprätta arbetslinjen. Arbetsmarknadspolitiken syftar till att fler, unga liksom äldre, ska komma i arbete. Ansvarsfördelningen för genomförandet av arbetsmarknadspolitiken bygger på att Arbetsförmedlingen har en flexibilitet att anpassa sina insatser och fördela resurser utifrån regionala och lokala behov.

I enlighet med budgetpropositionen för 2024 förstärks Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 200 miljoner kronor för 2024 för att möta en ökad arbetslöshet och stärka kontrollarbetet. En del i detta är Arbetsförmedlingens arbete med att stödja, kontrollera och följa upp sökaktivitet, inklusive den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa.

Unga i åldern 16-24 år som har varit arbetslösa och inskrivna på Arbetsförmedlingen i minst tre månader under en fyramånadersperiod kan erbjudas en plats i Jobbgarantin för unga. Inom programmet erbjuds olika typer av åtgärder och stöd, till exempel arbetspraktik, studiemotivationskurs, arbetsmarknadsutbildning och subventionerade anställningar.

Den enskilt viktigaste insatsen för att ungdomar långsiktigt ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden är dock utbildning. Utbildning av hög kvalitet stärker också individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och gör det möjligt att ta till vara allas kompetens.

Omfattande ny- och omställningssatsningar pågår på flera platser i landet. Exempelvis pågår en storskalig omställning av fordonsindustrin med omfattande investeringar och stora etableringar framför allt i Västra Götaland och Södertälje. Samtidigt pågår i Norrbottens och Västerbottens län en omfattande nyindustrialisering kopplad till fossilfri produktion och elektrifiering.

Många branscher har svårt att hitta arbetskraft med rätt utbildning och kompetens. Den bristande matchningen på arbetsmarknaden beror delvis på att arbetssökande inte har den yrkeskompetens som efterfrågas. Möjligheten till omställning och utbildning behöver därför stärkas.

Av den anledningen prioriterar regeringen medel till fler platser både inom yrkeshögskolan och inom den yrkesinriktade vuxenutbildningen så att tillgången till sådan utbildning förbättras och fler snabbt kan komma i arbete. Satsningarna är avgörande både för Sveriges konkurrenskraft och för individer som får bättre möjlighet att komma i arbete.

För att svara mot kompetensförsörjningen är det viktigt att arbetsmarknadens behov i större utsträckning får styra hur utbildningar inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen dimensioneras. Regeringen har under 2023 genomfört nödvändiga lagändringar för att understödja att planering och dimensionering av gymnasieutbildning inom gymnasieskola och komvux i högre grad ska bygga på arbetsmarknadens behov.

Vi har därmed en bra grund för att möta en ökad ungdomsarbetslöshet. Jag kommer noga att följa utvecklingen framåt.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för hans svar och för att han tar sig tid att komma till kammaren denna fredag för att diskutera ett väldigt viktigt ämne.

Vi kan se att Sverige är inne i en lågkonjunktur med de konsekvenser det för med sig: en sämre sysselsättningsutveckling, en högre arbetslöshet och en ökad mängd varsel. Denna utveckling för givetvis med sig andra konsekvenser, som att skatteunderlaget i kommunerna utvecklas negativt och ett mänskligt lidande för alla som blir av med eller riskerar att bli av med jobbet.

Alla människor behöver ges möjligheten att få tillgång till ett arbete. Möjligheten till försörjning är en helt central fråga för alla människor i det här landet. Det handlar om möjligheten att sätta mat på bordet och att se till att hyran är betald i slutet av månaden.

Det är därför beklagligt att se hur arbetslösheten är på väg uppåt, särskilt ungdomsarbetslösheten. Unga är en särskilt utsatt grupp och är i praktiken alltid de som slås ut allra först när konjunkturen svänger och arbetsmarknaden blir svagare. Detta bekräftas i Arbetsförmedlingens senaste rapport om arbetsmarknadsutsikterna från i höstas, där man bland annat skriver: "Det som utmärker ungdomar i stort är att många inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden på samma sätt som äldre, samt att många av de som har jobb har tillfälliga anställningar."

Enligt Arbetsförmedlingens senaste siffror gällande ungdomsarbetslöshet för februari 2024 var då 42 718 personer mellan 18 och 24 år inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är en ökning med 10 procent jämfört med samma månad förra året. För befolkningen i övrigt ligger ökningen på cirka 5 procent. Vi kan alltså se att ungdomsarbetslösheten ökar mycket snabbare än arbetslösheten inom den övriga befolkningen.

Om man jämför ökningen av antalet inskrivna i samma ålderskategori, 18-24 år, med ökningen i samma grupp inom enbart Västra Götalands län kan man se att ökningen där är cirka 2 procentenheter högre än i landet i övrigt.

Vi förstår att detta inte är en hållbar situation och utveckling. Det handlar om en stor grupp människor som kanske nyligen fått sitt första jobb och nu blir av med det jobbet. På så sätt får man svårt att betala hyran när man inte har kvalificerat sig för a-kassa.

Herr talman! I svaret som statsrådet redogjort för här i dag lyfter han bland annat vikten av att unga har tillgång till en utbildning av god kvalitet. Där tror jag att vi är helt överens. Kan vi se till att alla barn och unga klarar av sin utbildning och att fler väljer att utbilda sig till de branscher nu som skriker efter kompetens har vi kommit långt i bekämpningen av ungdomsarbetslöshet men också på sikt arbetslösheten i stort, samtidigt som vi också kan minska den kompetensbrist som finns inom många branscher.

Det finns däremot ett problem, och det är att regeringens politik har börjat få konsekvenser ute i kommunerna. Det går att läsa om nedskärningar på majoriteten av landets skolor, där man gör sig av med elevassistenter, barnskötare och socialpedagoger. På många platser har man nu till och med börjat göra sig av med tillsvidareanställd personal. Om statsrådet med trovärdighet ska kunna peka ut tillgången till en god utbildning för alla barn och unga som den viktigaste insatsen för ungas etablering på arbetsmarknaden gäller det också att regeringen och statsrådet kan presentera en politik som faktiskt kan leverera en god utbildning till alla i hela landet.

Herr talman! Det går inte att diskutera ungdomsarbetslöshet utan att diskutera den helt centrala verktygslåda som Arbetsförmedlingen behöver för att på bästa sätt kunna hjälpa den målgrupp vi diskuterar i dag. Samtidigt ser jag hur min talartid för detta anförande börjar rinna iväg, så jag tänker återkomma till det i mitt nästa anförande. Arbetsförmedlingen är nämligen en helt central myndighet i det arbete vi diskuterar i dag.

Tills vidare vill jag ändå utifrån detta anförande kopplat till utbildningssektorn fråga statsrådet hur han ser på att regeringen bidrar till en ökad arbetslöshet på sikt och en försvårad kompetensbrist genom sin oförmåga att stötta utbildningssektorn i den brinnande kris den befinner sig i.

(Applåder)

Herr talman! Min kollega har ställt en angelägen fråga om arbetsmarknaden för unga i Västsverige. Det är en fråga som vi som unga västsvenska ledamöter har motionerat om och ställt skriftliga frågor om och som vi nu också vill debattera.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige har länge legat på relativt höga nivåer. Mot bakgrund av den lågkonjunktur vi nu befinner oss i bör det också understrykas att ungdomsarbetslösheten är särskilt konjunkturkänslig. Det såg vi inte minst under pandemin, som slog särskilt hårt mot arbetsmarknaden för unga.

Det bör också understrykas att det finns stora regionala skillnader, vilket min kollega också har konstaterat. Västsverige är en tillväxtmotor för hela landet. Men den västsvenska ekonomin går mot tuffare tider, och det märks på arbetsmarknaden. Arbetslösheten i Västsverige är oroväckande hög, sett till att företagen i princip skriker efter arbetskraft.

I mitt hemlän Halland har arbetslösheten för unga legat på historiskt låga nivåer jämfört med rikssnittet. Nu är unga dock en grupp där arbetslösheten ökar stadigt. Något som dessutom sticker ut är den kraftiga ökning som skett i Varbergs kommun, där ungdomsarbetslösheten har ökat med 2,5 procentenheter.

Herr talman! Den utveckling som vi skildrar här i kammaren väcker oro, och det borde den göra även hos arbetsmarknadsministern. Att unga inte får in en fot på arbetsmarknaden och inte klarar sin egen försörjning utgör en grogrund för segregation och utanförskap och leder till stora kostnader för både samhället och den enskilde individen.

Det är uppenbart att unga i dag inte rustas för framtiden trots att de utgör nyckeln till att klara kompetensförsörjningen, inte minst när det kommer till den gröna omställning som svensk industri har en unik möjlighet att leda. Det får allvarliga konsekvenser nu och i framtiden.

Herr talman! Nu är inte läge för nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. Jag har lyssnat till flera debatter där mina kollegor i arbetsmarknadsutskottet har påpekat det absurda i att regeringen och Sverigedemokraterna i det här läget väljer att gå fram med kraftiga nedskärningar. Trots det fortsätter statsrådet att hävda att insatserna, på något magiskt sätt, ska bli lika bra eller till och med ännu bättre trots nedskärningarna.

Det är nästan så att jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han har något magiskt trollspö som gör att det blir fler och bättre insatser trots nedskärningar efter nedskärningar. Men jag betvivlar att så är fallet, herr talman.

Därför vill jag i stället upprepa den fråga som tidigare ställdes till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson: Har ministern en plan för att stärka arbetsmarknaden för unga, särskilt i Västsverige? Och tycker ministern verkligen att de satsningar som nämns i denna debatt är tillräckliga mot bakgrund av de problem vi ser?

(Applåder)

Herr talman! Arbetslösheten ökar kraftigt i Sverige, och ökningen syns också i Västsverige. Ett tecken på att arbetsmarknaden blir allt svagare är den ökning av antalet konkurser som vi ser i dag. I tider med höga priser på mat, el och bränsle slår arbetslösheten hårdare än tidigare. Vi nås av rapporter om människor som tvingas flytta från sina bostäder och till och med inte har råd med mat. Det är inte värdigt Sverige och något som regeringen borde se mycket allvarligt på.

För Socialdemokraterna är det viktigt att unga har ett arbete. Vi bekämpar arbetslösheten genom att skapa nya jobb och genom att investera i människors kunskaper, inte genom att sänka deras löner. Vi vet att det är mycket lättare för unga att få jobb om de har en gedigen utbildning. Därför vill vi möjliggöra utbildning för att fler ska få chansen till ett jobb. Det är något statsrådet också verkar tycka, då han i sitt svar säger att den enskilt viktigaste insatsen för ungdomar för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning.

Då blir det extra konstigt att regeringen inte satsar på utbildning. Regeringen och Sverigedemokraterna inledde med att dra ned på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och på studieplatser inom vuxenutbildningen, och så har det fortsatt. Trots påståenden om ökade anslag till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknads- och utbildningspolitiken kan man konstatera att anslagen till den aktiva arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen har minskat.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen möjliggjorde en grön industriell revolution. Vi kan nu se att Sverige är på väg att bli en supermakt inom batteritillverkning. Det märks inte minst i min hemstad Mariestad, där Volvo kommer att etablera en batterifabrik som kommer att bli ett lyft för hela Västsverige och framför allt Skaraborg.

I sammanhanget kan nämnas att platschefen på Volvo Powertrain i Skövde säger att den kommande batterifabriken i Mariestad inte hade kommit på tal om inte Assar hade funnits som en del av den science park som finns i Skövde, där industrin tillsammans med Högskolan i Skövde har forskat på ny teknik.

Det är alltså viktigt att det finns långsiktiga pengar för det livslånga lärandet på de lokala högskolorna. Det behövs också statligt stöd och statlig samordning för de företag och de kommuner som driver den gröna omställningen genom industriell förnyelse, och det behövs nya utbildningsplatser för att klara kompetensförsörjningen.

Herr talman! Frågan är när det stöd som behövs kommer.

(Applåder)

Herr talman! Det är allt annat än söndagsväder, för att citera Ibsen, över svensk arbetsmarknad. Vi är dock fast beslutna och medvetna om att vi behöver göra nya saker för att förändra en svår situation.

Det fanns tidigare de som utlovade Europas lägsta arbetslöshet. Arbetslösheten i vårt land blev en av de högsta i Europa.

Arbetslösheten är ett ok. Den drabbar människor. Den minskar friheten. Den innebär att människor inte kommer till sin fulla rätt och, som interpellanterna nämnde här, inte har möjlighet att betala sin hyra eller köpa nya vårskor till barnen.

Det är en lång och mödosam väg för att ta sig ur en lågkonjunktur. Det är en än mer mödosam väg att ta sig ur en lågkonjunktur när man har hög inflation. Det finns ingen genväg. Ska vi ta oss ur detta svåra läge och se till att ekonomin i Sverige växer med sin fulla potential - vilket jag inte har någon anledning att tro att interpellanterna inte också vill - måste vi först se till att vi bankar ut inflationen.

Förhoppningsvis är vi på rätt väg. Under tiden arbetar regeringen för att reformera det som är avgörande för en god ekonomisk utveckling. Det handlar om att göra Sverige attraktivt för investeringar - mänskliga investeringar som innebär att människor väljer att leva sitt yrkesverksamma liv i Sverige. Det handlar om att det ska ske små, medelstora och stora investeringar i små, medelstora och stora företag.

Vi har hört lite här i interpellationsdebatten om att detta nu sker. Det har tilltagit sedan den här regeringen tillträdde. Varför det? Jo, därför att vi i grund och botten är överens om viktiga saker som att vi behöver ha en stark energipolitik.

Vi behöver fokusera på kompetens. Men när man säger fokusera på kompetens måste man vara tydlig med att det är minst två delar i det arbetet. Det är en person som får möjligheter, men den personen måste mycket aktivt delta i den undervisning eller kompetensöverföring som sker.

Därför arbetar regeringen med en underliggande utbildningslinje. Faktum är ju att Pisaresultatet har visat att kunskapsnivån för svenska elever i nionde klass kraftfullt är på väg åt fel håll därför att man har missat vissa saker i den tidigare utbildningspolitiken: vikten av läsning och grundläggande kunskaper, till exempel matematik. Därför stärker nu regeringen detta. In med böckerna! Jag har inte hört att man är särskilt mycket emot det.

Däremot ser jag många kommuner som inte använder regeringens resurser för att få in fler böcker i den svenska skolan. Detta är mycket allvarligt, för vi måste tillsammans se till att Sveriges ungdomar klarar skolan bättre. Men i skolan måste det finnas ett fokus på läsa, skriva och räkna. Det måste finnas ett fokus på att man använder böcker på rätt sätt, och man måste se till att det finns resurser till ordning och reda i klassrummet med speciallärare och sociala team som ser till att eleverna får med sig kunskaperna.

Det är det som är vägen - det är utbildningslinjen, och det är arbetslinjen. Det finns ingen annan väg i Halland, i Varberg, i hela Västsverige, ja, i hela Sverige.

Herr talman! Ja, var ska man börja?

Statsrådet svarade precis att vi behöver göra nya saker. Men när man lyssnar på statsrådet, både i hans interpellationssvar och i debatten, hör man än så länge inte jättemånga nya saker. Inflationsbekämpning har vi hört om i talarstolen många gånger tidigare. Arbetsförmedlingen har funnits i relativt många år. Program hos Arbetsförmedlingen är inte heller ett nytt påfund, och utbildningssektorn är definitivt inget nytt i det här landet. Men, men.

Statsrådet sa också att den socialdemokratiska regeringen utlovade Europas lägsta arbetslöshet. Det stämmer. Vi nådde inte hela vägen fram, men vår regering hade i alla fall en ambition. Det har inte den här regeringen. Det är den stora skillnaden.

Men åter till Arbetsförmedlingen. Som vi kort var inne på tidigare är Arbetsförmedlingen och den verktygslåda som myndigheten har helt central för att unga ska få det stöd de behöver när de ska söka ett arbete och för att kunna ta ett arbete.

Vi socialdemokrater anser att det behövs en stark och aktiv arbetsmarknadspolitik över hela landet för att få bukt med ungdomsarbetslösheten. För att det ska fungera är det viktigt att samverkan mellan kommunen, Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren fungerar samt att Arbetsförmedlingens verktygslåda faktiskt används till det som myndigheten är bäst på - att förmedla jobb.

Vi anser också att unga med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning eller andra utmaningar ska få det stöd och den särskilda vägledning som vi tycker att de här rätt till. Men, herr talman, så ser inte verkligheten ut i dag. Det är uppenbart att Arbetsförmedlingen inte lyckas leverera fullt ut, mycket på grund av regeringens stora nedskärningar på nämnda myndighet. Bara i år har ju myndigheten varslat personal, och under tidigare år har det skett andra nedskärningar. Myndigheten får sämre lokal närvaro och sämre möjligheter att stötta de människor som är i behov av stöd, särskilt många unga.

Ytterligare en grupp som drabbas hårt av arbetslöshet och den situation vi i dag befinner oss i är gruppen unga med funktionsnedsättningar. Ungefär hälften av alla med funktionsnedsättning har inget arbete att gå till på morgonen. Det är definitivt ett underkänt betyg. När Arbetsförmedlingen gör nedskärningar är detta en grupp som kan få ta en extra hård smäll med tanke på att de insatser som den i dag får är de som löper risk att ryka när Arbetsförmedlingen behöver göra stora prioriteringar i sin verksamhet.

Problemet med unga med funktionsnedsättning och den betydligt högre nivån på arbetslöshet där ska inte underskattas. Enbart i Västra Götalands län och Hallands län finns det cirka 1 500 ungdomar inskrivna hos Arbetsförmedlingen som har fått sin kod. Det är en stor grupp människor bara i en mindre del av landet. Utöver dessa cirka 1 500 ungdomar finns det sannolikt fler som inte är inskrivna och på så sätt faller mellan stolarna.

Det är tydligt att regeringen saknar en plan för hur man ska lösa de här problemen, och det är givetvis beklagligt. Alla människor behövs ju på arbetsmarknaden, oavsett vem man är. Det kan vi tydligt se när det finns en så stor kompetensbrist i så många delar av det här landet i både privat och offentlig sektor, en kompetensbrist som riskerar att försämra vår gemensamma välfärd när det saknas undersköterskor och lärare men också riskerar investeringar i vårt land när Arbetsförmedlingen inte klarar av att matcha de behov som finns på arbetsmarknaden.

Herr talman! Det är nog ganska uppenbart att vi socialdemokrater inte är helt nöjda med det arbete som regeringen genomför. Jag är inte heller helt nöjd med de svar som arbetsmarknadsministern levererar här i dag. Därför vill jag fråga honom hur han ska se till att fler unga människor får arbete samtidigt som regeringen skär ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, gör det svårare för unga med funktionsnedsättning att få det stöd de behöver och är helt passiv när utbildningssektorn går på knäna.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för debatten.

Jag kan bara konstatera att Arbetsförmedlingen har svårt att leverera på sitt uppdrag, utbildningssektorn går på knäna och ungdomsarbetslösheten är på väg uppåt.

Det är alldeles uppenbart att regeringen inte gör tillräckligt, och det kommer att få allvarliga konsekvenser, inte minst för det samhällskontrakt som jag har noterat att arbetsmarknadsministern gärna pratar om. Utvecklingen riskerar att äventyra hela vårt gemensamma samhällsbygge och det samhällskontrakt som det grundar sig på.

Herr talman! Neddragningar efter neddragningar leder inte till att det på något magiskt sätt blir fler och bättre insatser. Som jag konstaterade i mitt tidigare anförande har arbetsmarknadsminister Johan Pehrson inte något magiskt trollspö, men jag hoppas att han har en plan för ungas situation på arbetsmarknaden innan det är för sent.

(Applåder)

Herr talman! Under Socialdemokraternas åtta år vid makten byggdes utbildningsväsendets alla sektorer ut med totalt 160 000 utbildningsplatser. Det var en fantastisk satsning. Vad gjorde statsrådets regering i sin första budgetpost? Jo, de skar ned med nästan 30 000 utbildningsplatser inom alla sektorer inför 2023 eftersom de hellre ville sänka skatten för höginkomsttagare. Det är viktigt att komma ihåg detta. Sedan har de lagt tillbaka lite grann inför det här året. Men än så länge är det ingen satsning. Än så länge plockar de bara tillbaka det man redan har skurit bort.

Arbetsförmedlingen genomför nu besparingar på 250 miljoner kronor. Budgeten har minskat sedan 2019. Personalstyrkan har reducerats avsevärt, vilket är en konsekvens av de budgetar som högerpartierna har fått igenom i Sveriges riksdag.

I SD-regeringens Sverige står folk i matkö, skolorna varslar, sjukvården krisar och konkurserna ökar. Mycket går åt fel håll. Vad som nu krävs är en politik som sätter vanliga löntagare före skattesänkningar för höginkomsttagare.

Sverige behöver en annan ekonomisk politik, där vi trots en inflationsekonomi måste se de möjligheter vi har. Inflationsbekämpning ska inte i första hand bäras av dem med lite lägre eller normala inkomster. Det här är något vi måste göra gemensamt.

(Applåder)

Herr talman! Jag gillar anslaget med ett samhällskontrakt. Det borde riksdagen diskutera oftare. Vad ingår i kontraktet att vara svensk medborgare? Vad förväntas vi göra med egen kraft, och vad förväntas vi från stat, regioner och kommuner att ställa upp med?

Här finns mängder av saker som inte har fungerat, och det är därför regeringen har en ny energipolitik för att den gröna omställningen ska bli verklighet för elektrifieringen. Det är därför regeringen har en ny skolpolitik som ska se till att inte 15 procent av eleverna går ut från grundskolan som i praktiken funktionella analfabeter.

Det är därför vi lägger om arbetsmarknadspolitiken mot mer effektivitet. Allt ska fokuseras på att leda fram till riktiga jobb och egen försörjning på den mer reguljära arbetsmarknaden. Det sista innehåller både möjligheter och krav. Vi ställer upp med möjligheter, men vi ställer också krav.

Titta på arbetslöshetsförsäkringen! Människor ska ha rätt till en stark a-kassa när det inte finns några arbeten. Men man måste vara beredd att också söka andra jobb, om det finns andra jobb. Man måste också vara beredd att söka jobb i ett större geografiskt område, om det finns massor av jobb i Sverige.

Annars får Socialdemokraterna gärna förklara hur deras samhällskontrakt ser ut. Är det en mänsklig rättighet att alltid bo i Örebro? Det borde det vara, men det kan finnas andra jobb utanför Örebro.

Jag är från Örebro, så det finns en förklaring. Det är inte bara jag och Lars Wivallius som kommer därifrån. Han brukar ju citeras av en annan talman, fru talman!

Det talas om ny arbetsmarknadspolitik med möjligheter och krav. Det talas om ny integrationspolitik, så att människor lär sig svenska i Sverige och förstår våra grundläggande värderingar. De värderingar som gäller återfinns i grundlagen. Det talas om en ny trygghetspolitik, så att människor känner ökad trygghet och frihet från brott.

Vi har pratat om den gröna omställningen, som de nya industrierna handlar om. Det kräver en ny mineralpolitik.

Det är så man långsiktigt steg för steg bygger en styrka i Sverige. Det är så vi kan finansiera det som vi tycker är så viktigt. Men jag måste nästan vädja till interpellanterna att gå hem och läsa lite böcker om inflationsbekämpningen historiskt, hur viktigt det är att se till att vi får en ekonomi som lättare stimulerar till investeringar - från framför allt det privata - och en ekonomi som sakta men säkert bygger starka reallöneökningar för vanliga människor som går till jobbet och bygger landet varje dag. Den vägen fungerar genom att få ut inflationen. Det verkar som att det finns andra resurser.

Fru talman! Sedan var det frågan om de satsningar som skedde under pandemin på grund av att människor var utsatta. Människor dog i vårt land. Då lade den förra regeringen fram förslag, pådrivet av riksdagen vill jag understryka, på att människor skulle gå utbildningar. De fick ingen förlängning från den tidigare socialdemokratiska regeringen. Nu sker post-pandemi stora satsningar på yrkesutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen och inom yrkeshögskolan. Det är vägen till jobb som elektriker, batteribyggare och för den delen undersköterskor.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

I slutet av sitt anförande sa statsrådet att den socialdemokratiska interpellanten nämnt att det fanns andra resurser. Det är ändå värt att påpeka att det faktiskt fanns andra resurser och att det fanns andra prioriteringar. Vi valde att lägga pengar på välfärden i stället för att ta bort plastpåseskatten. Det finns andra prioriteringar att göra i svensk politik.

Men det var inte detta jag tänkte säga. Jag tänkte runda av och säga att vi i dag har diskuterat en för många människor central fråga i det här landet. På många sätt är det här en framtidsfråga för människor i vårt land. Det här handlar om en relativt stor grupp unga människor som går arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa. Det är en grupp som under många år har haft en väsentligt högre nivå av arbetslöshet än befolkningen i övrigt, och det är en grupp som är extra utsatt nu när arbetslösheten är på väg uppåt.

Vi har också konstaterat att det här är en grupp som växer i storlek rent procentuellt i betydligt högre takt än i den övriga befolkningen. Om vi från politiskt håll inte gör något för att bromsa utvecklingen på arbetsmarknaden kommer detta att föra med sig stora konsekvenser för individerna, för deras närstående och för samhället i stort.

Utifrån de svar som statsrådet levererar i dag gör jag återigen bedömningen att regeringen saknar en plan för att hantera våra samhällsproblem - dem som vi diskuterar i dag och i övrigt. Statsrådet har nämnt ett par åtgärder, men de är uppenbarligen inte tillräckliga. Han har pratat om hur utbildning är nyckeln till ungas etablering på arbetsmarknaden. Ändå sitter regeringen helt passiv när den svenska utbildningssektorn står i kris. Han har pratat om hur Arbetsförmedlingen ska ha flexibilitet att anpassa sina insatser utifrån behov, och det är något som blir ännu svårare när regeringen gör nedskärningar på myndigheterna.

Fru talman! Det är uppenbart att Sverige har en regering som inte klarar av att leverera lösningar på de problem som finns i samhället. Sveriges unga är i behov av mer aktiv arbetsmarknadspolitik som finns över hela landet för att fler ska kunna ta sig ur arbetslöshet och utanförskap. Sverige kan så mycket bättre än det här.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka för den här debatten. De unga som satt på läktaren har lämnat, men några unga är kvar här nere i kammaren. Framtiden är ljus.

Det måste hänga ihop. Man kan inte bara komma och säga att det är för lite och för dåligt när jag just har berättat att vi lägger om energipolitiken, skolpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, integrationspolitiken, trygghetspolitiken, mineralpolitiken och rätt mycket till. Det gör vi för att se till att Sverige ska få en ljusare framtid. Om vi står kvar och kör vidare på den politik som, trots att det lovades annat, ledde till fortsatt hög arbetslöshet kommer hela sommaren att se ut som aprilvädret gör just nu. Så kan vi inte ha det. Vi måste lägga om politiken.

Någon sa tidigare i debatten: Vi skapar jobb. Jag gillade det här med samhällskontraktet. Men det vi gör är kanske snarare att vi skapar förutsättningar för jobb, fru talman.

Vi har kalla fakta om de unga människor som har en studentmössa instoppad någonstans i en garderob, efter vad jag hoppas var ett glatt studentfirande - studenten är på gång om två månader för många elever som just nu går i trean. Går man ut med godkänd gymnasieexamen från ett yrkesinriktat, praktiskt eller teoretiskt program är förutsättningarna fortfarande enormt goda att få ett arbete.

Vi vet att tillkortakommandena handlar om att skolsystemet inte har levererat. Man har haft en för undermålig politik som har fokuserat på fel saker. Det är därför vi fokuserar mer på ordning och reda, på läsning och på räkning tidigt. Vi ser till att ungdomar får lära sig svenska och att vi har en mer regelstyrd skola.

Allt det där gynnar arbetsmarknaden, och det gynnar de unga. De får mer frihet, mer framtid och större möjligheter att förverkliga sina små och stora drömmar utan att vare sig jag eller Socialdemokraterna lägger oss i särskilt mycket vilka dessa är, bara man sköter sig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.