Interpellationssvar - Poliser i stockholmsregionen - 2024-03-08

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vad jag menade med det som framfördes i en debattartikel i Expressen avseende att kommuner ska anställa fler ordningsvakter. Därutöver har Mattias Vepsä frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att öka antalet poliser i Stockholm.

Låt mig börja med att konstatera att jag och Mattias Vepsä delar ambitionen att antalet poliser i landet behöver öka. Det gäller inte minst i våra storstäder och inte minst i Stockholm. Sverige ska vara ett tryggt land att leva i, och det förutsätter ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis.

Det är regeringens mål att polistätheten i Sverige ska öka så att den minst motsvarar genomsnittet i EU. Polismyndigheten har tillförts särskilda medel som ska användas till höjda löner och annan ersättning i syfte att stärka polisyrkets attraktivitet. I årets regleringsbrev har Polismyndigheten dessutom fått ett uppdrag om fortsatt tillväxt i syfte att säkerställa att åtminstone nuvarande tillväxttakt när det gäller antal poliser fortsätter efter utgången av 2024.

Polismyndigheten ska även återrapportera vilka åtgärder avseende verksamhetsstyrning, organisering och resursfördelning som myndigheten har vidtagit för att säkerställa en ökad lokal närvaro i hela landet. Två av de tre förändringsuppdrag som den nya polisledningen har fått är också kopplade till frågan om närvaro lokalt. Det handlar dels om att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna, dels om att säkerhetsställa en effektiv styrning, användning och uppföljning av polisens växande resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet alla att den organiserade brottsligheten är systemhotande. Det våldskapital, de finansiella strukturer och de parallella samhällsstrukturer som den organiserade brottsligheten har byggt upp medför en stor påverkan på såväl människors trygghet som samhällsviktiga funktioner. Polisens resurser måste prioriteras till detta arbete och kompletteras av att samhället i övrigt engagerar sig på olika sätt och tar sin del av ansvaret. Där fyller ordningsvakter en viktig funktion. Ordningsvakter kompletterar polisens arbete och kan medverka till att polisiära resurser i första hand används i de situationer där polisiär kompetens är nödvändig.

Lagstiftningen för ordningsvakterna har setts över, och sedan årsskiftet gäller en ny lag på området. Den nya lagen är mer ändamålsenlig när det kommer till att avlasta polisen. När möjligheterna finns och behovet är som störst behöver hela samhället bidra för att Sverige ska bli ett tryggt land att leva i.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Jag har ägnat morgonen åt att åter läsa igenom artikeln i Expressen där justitieministern tillsammans med oppositionsborgarrådet här i Stockholm oroar sig för bland annat ordningsvakterna. Jag tänkte kommentera detta.

Jag sökte också efter idéer och svar på frågan jag ställde i min interpellation: Vad avser regeringen att göra för att Stockholm ska få fler poliser? Sanningen är ju att Stockholm inte har lika många poliser som övriga delar av landet. Jämfört med tillväxten de senaste åren ligger Stockholm mellan 800 och 1 000 poliser back. Det saknas alltså poliser i vår huvudstad.

Jag hade egentligen tänkt avsluta med denna fråga, men jag önskar att regeringen skulle ägna tid och kraft åt att besvara en så enkel fråga som vad regeringen gör för att säkerställa polistillväxten i Stockholm. I stället väljer man i artikeln - lite mindre i svaret i kammaren i dag - att oroa sig över utvecklingen i Stockholm efter maktskiftet för ett och ett halvt år sedan.

Jag vill poängtera att det som har skett i Stockholm är att vi har vänt utvecklingen. Efter att ensidigt ha fokuserat på ordningsvakter eller annat trygghetsskapande har man från Stockholms sida valt att förstärka stadsdelsnämndernas arbete för att kunna jobba långsiktigt, bryta nyrekryteringen och öka tryggheten på stadsdelsnivå.

Stockholm är en stor stad, och det krävs att man jobbar så nära det lokala man kan. Det innebär fler socialsekreterare, fler fältassistenter, ökad vuxennärvaro och därmed också ett ökat trygghetsarbete så nära vi kan komma dem som bor i vår stads olika delar.

Det finns möjlighet att lokalt anställa ordningsvakter om stadsdelsnämnderna så skulle vilja. Det finns inget förbud mot detta, men det leder ändå in på en principiell fråga. Som jag inledde med att säga saknas det poliser i huvudstaden. Den nationella förstärkningen har inneburit att det tillfälligt har kommit poliser till vår stad. Då ökar närvaron på gator och torg, och därmed kan fler som begår brott fängslas och dömas. Vi kan också öka tryggheten i vår stad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av de förstärkningar som har gjorts drar jag slutsatsen att det gäller att få in fler poliser i det dagliga arbetet.

Det är polisen som har ansvar för trygghetsarbetet. Det är ingen annan än polisen som har våldsmonopol och som, enligt polislagen, har ansvar för att skapa och upprätthålla trygghet och säkerhet runt om i våra städer.

Vi i denna kammare ökade visserligen kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet förra sommaren. Det var en bra lagskärpning, och många kommuner gör ett fantastiskt jobb.

Jag skulle vilja ha svar på hur regeringen tänker när det gäller att få poliser på plats i Stockholm. Samtidigt som man har ökat kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet driver man in kommun efter kommun i en allt djupare välfärdskris som gör att kommunerna blir tvungna att spara in på fältassistenter, socialtjänsten och skolan. Detta rimmar illa med det som Gunnar Strömmer och Christofer Fjellner pekade på i sin artikel, det vill säga att kommunerna ska ta ett större ansvar för tryggheten.

Jag vill också fråga hur det trygghetsarbete vi har att göra i landets kommuner rimmar med att driva in dem i en välfärdskris.

Fru talman! Jag tackar Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i kammaren i dag.

Jag ska vara ärlig och säga att jag tyckte att det var väldigt djärvt av Mattias Vepsä att väcka denna interpellation i ljuset av bokslutet efter åtta års socialdemokratiskt styre av landet och ett års styre av Stockholms stad vad gäller trygghetsfrågorna.

Bokslutet, som visade att Stockholmsregionen ligger 800-1 000 poliser back, är de siffror som är resultatet efter åtta års socialdemokratiskt styre av landet. Medan resten av landet fick en tillväxt på hundratals poliser per region tappade Stockholmsregionen 130 poliser mellan 2015 och 2022. Jag håller med om att detta är en utomordentligt bekymmersam situation.

Vi kan konstatera att Socialdemokraterna inte levererade gällande polistillväxt i Stockholm, utan precis tvärtom. I ljuset av detta klev man in i Stockholms stadshus och bestämde sig för att sparka 120 av 180 ordningsvakter; det var ett av de första beslut man fattade. Det går möjligtvis att säga att detta är i linje med vad man gjorde under åtta år vid regeringsmakten när det gäller polissituationen, men det är knappast ägnat att öka tryggheten på gator och torg i Stockholm.

Det råder ingen som helst tvekan om att polisen måste växa i Stockholm; detta är en otroligt central sak. När den nya rikspolischefen tillträdde i december fick hon ett mycket tydligt tillväxtuppdrag där det utrycktes att tillväxten ska ske lokalt. I samband med detta upprättade man i Region Stockholm en samordningsfunktion när det gäller polisen med särskilt fokus på att ta ett grepp kring tillväxtfrågorna i Stockholm.

Vi måste vända denna utveckling. Faktum är att utvecklingen vände under 2023 - för första gången på väldigt många år kan vi faktiskt se ett nettoplus i tillväxten i Stockholm. Det är dock bara början; mycket mer måste till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Från regeringens sida är vi angelägna om detta och hängivna denna uppgift. Det gäller även myndigheten, också lokalt. Arbetet kommer att fortsätta med hög intensitet. Medborgarna i Stockholm har rätt att förvänta sig en hög polisnärvaro, en hög polistäthet, en synlig polis, en brottsuppklarande polis och en trygghetsskapande polis på gator och torg.

Jag går vidare till frågan om ordningsvakter. Vi skapar en lagstiftning som ger kommuner mycket större flexibilitet när det gäller användningen av ordningsvakter, också för att de på ett ännu bättre sätt än i dag ska kunna understödja polisen. Från den 1 januari gäller en ny lagstiftning som gör att ordningsvakter kan användas för fler syften och på större geografiska ytor. Vi höjer utbildningsnivån och understryker integreringen i samspelet med polisen.

Vid Sergels torg, några kvarter härifrån, finns det en lokal där polis och ordningsvakter jobbar tillsammans för att samspela för stockholmarnas trygghet. Dessvärre har 120 av de 180 kollegorna fått sparken. Det är väldigt synd, för det underminerar naturligtvis förutsättningarna för detta samspel.

Apropå det Mattias Vepsä tog upp vill jag uppmärksamma en aspekt när det gäller annan vuxennärvaro i det offentliga rummet, till exempel fältarbetare från socialtjänsten. När jag har besökt stadsdelar i Stockholm och träffat företrädare för socialtjänsten och medarbetare ute på fältet har de tagit upp ordningsvaktsfrågan. När ordningsvakterna tas bort från den offentliga ytan, inte minst kvällstid och på helger, vågar fältpersonalen från socialtjänsten inte heller vara ute. Effekten av detta blir alltså dubbelt negativ.

Vi ska ha fler poliser, fler ordningsvakter och bättre samspel i Stockholm och i resten av landet.

Fru talman! För att bekosta Gunnar Strömmers och Christofer Fjellners satsning på ordningsvakter i Stockholm ska man avfärda den skattesänkning som Stockholm och flera andra kommuner tvingades göra därför att regeringen, med Sverigedemokraterna och Gunnar Strömmers parti Moderaterna i spetsen, valde att sänka skatterna för de allra rikaste och inte räkna upp de anslag som landets kommuner är beroende av för att kunna ordna tryggheten brett.

I det förslag som Moderaterna står för i Stadshuset är det bland annat på trygghet man ska göra besparingar lokalt, eftersom man inte har velat höja skatten.

Kontentan av det vi hör här är att det kanske skulle kunna bli en och annan ordningsvakt, men det skulle bli färre fältassistenter och mindre pengar för att ordna de offentliga miljöerna, vilket också är viktigt för det trygghetsskapande arbetet. Det skulle också bli färre socialsekreterare.

Detta skulle innebära att satsningarna på att öka rättvisan och likvärdigheten i skolan och på att trygga skolan för alla oavsett var de bor, vilket långsiktigt kanske är ett av de viktigaste arbeten vi har att göra för att bryta nyrekryteringen, skulle gå om intet.

Denna politik håller inte ihop. Som vanligt när vi diskuterar dessa frågor ser regeringen bara den ena sidan och vägrar att se den andra. Detta arbete måste göras på båda håll - vi måste klara både att ha en stark välfärd och skola och att göra de uppsökande och sociala insatserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste också klara den andra sidan, som är den hårda sidan. Här är jag glad att några konkreta insatser nu nämnts i talarstolen, även om de inte gjorde det i själva interpellationssvaret, för att vi ska få fler poliser på plats.

Det stämmer att vi haft det tufft att rekrytera poliser till Stockholm. Delförklaringar är - och det vet också Gunnar Strömmer - den arbetsmarknad Stockholmsregionen är, den bostadssituation Stockholm har haft och det löneläge de som arbetar i Stockholm har. Polisen måste göra mer för att öka attraktiviteten när det gäller att komma till vår region och kunna bo och leva där.

Vi har också varnat för vad en utebliven bostadspolitik innebär för just vår region. Inte gör den det enklare att rekrytera personal. Detta larmar inte bara polisen om utan också flera välfärdssektorer - men också företag. Det är en helt orimlig politisk verklighet att vi inte har verktyg för att lösa även det samhällsproblemet. Det skulle kunna leda till att öka attraktiviteten för välfärdsyrken men också till att kunna få fler poliser till Stockholm.

Det är ändå viktigt att hålla sig till den principiella frågan här: Är det kommunernas ansvar att upprätthålla tryggheten på gator och torg, eller är det polisen som har det övergripande ansvaret? Jag tycker mig se en skiftning här. I den artikel jag hela tiden hänvisar till är man ganska nöjd och skjuter över ansvaret på någon annan när det inte fungerar.

Jag skulle vilja se en lika pigg justitieminister när det kommer till att lösa just det här problemet som man ser i andra avseenden. Då kan det snabbutredas och läggas in både snabbspår och fler växlar för att lösa olika problem. Här skulle vi behöva väldigt mycket mer aktion för att se till att vi får fler poliser till Stockholm.

Fru talman! Eftersom det är fredag väljer jag att verkligen ta till mig berömmet att jag i största allmänhet är pigg och snabb. Det är jag glädjande nog också när det kommer till de här frågorna.

Det är en realitet att bokslutet efter åtta år med socialdemokratiskt styre - dessa siffror refererade Mattias Vepsä själv till - var ett underskott på 800-1 000 poliser i Stockholm. Medan resten av landet har växt har Stockholm inte växt. Det är realiteten.

I det ljuset blir det första man gör när man kliver in i Stadshuset i Stockholm särskilt stötande. Det allra första är förstås att höja skatten, för det är alltid det första Socialdemokraterna gör, men det andra är att sparka 120 av 180 ordningsvakter. Jag kan inte se hur det kan vara ett starkt trygghetsbud till stockholmarna.

Nu försöker vi räta upp båda dessa delar - dels ge bättre förutsättningar för kommuner att bidra aktivt till trygghetsskapande insatser, dels säkerställa att det blir en ordentlig polistillväxt, som också kommer Stockholm till del, på helt andra nivåer och med helt andra volymer än bakåt i tiden.

Jag är den förste att understryka betydelsen av att göra flera saker samtidigt. Om det är någon här som signalerar att man ser bara med ena ögat och inte med båda är det väl Mattias Vepsä, som står upp - förvisso rakryggat - för beslutet att sparka 120 av 180 ordningsvakter i Stockholm men inte ser vilka konsekvenser detta får för förutsättningarna att bedriva ett socialt arbete ute på fältet. När fältassistenter vittnar om att de inte vågar gå ut och bedriva sitt arbete i det offentliga rummet därför att den trygghetsskapande personal som fanns där tidigare nu inte finns ser man att det blir effekter också för de sociala insatserna, de brottspreventiva insatser som inte handlar om repression eller om det polisiära och den typen av åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta tycker jag kanske är den allra allvarligaste dimensionen av detta: att man inte ser att detta är kommunicerande kärl. Genom att polis och ordningsvakter finns där kommer också andra vuxna, inte minst från socialtjänst och civilsamhälle, som kan bidra till att skapa trygghet, inte minst för barn och unga, kvällstid och nattetid, i Stockholm och på andra håll, att kunna arbeta under trygga och säkra former. Nu har de förutsättningarna försämrats.

När det gäller den nationella politiken vill jag understryka att vi verkligen arbetar med båda sidorna, både det repressiva och brottsbekämpande å ena sidan och det socialpreventiva och brottsförebyggande å den andra. Vi river sekretesshinder för att polis, skola och socialtjänst ska kunna samverka på ett helt annat sätt, inte minst för att bryta nyrekryteringen av barn och unga till gängkriminalitet. Vi är på gång med en ny socialtjänstlag som ska ge socialtjänsten goda möjligheter att vara proaktiv, kunna ställa krav och inte behöva ha en defensiv roll med åtgärder som i praktiken bygger på frivillighet och samtycke.

Sett över de kommande sex, sju, åtta åren gör vi rekordstora investeringar i svenska socialsekreterare. Det är historiska satsningar som ingen tidigare regering kan mäta sig med. Vi investerar i skolsociala team, i familjestöd och annat.

Självklart måste den här helheten hänga ihop. Det är bara det att beslutet att sparka 120 av 180 ordningsvakter i Stockholm är ett slag i båda dessa avseenden. Det minskar tryggheten för medborgarna, och det minskar tryggheten för alla fältarbetare och andra som ska göra sociala insatser och på det sättet bidra till tryggheten.

Fru talman! Inför den här debatten roade jag mig med att gå tillbaka till den nya ordningslagens proposition och titta på en av de rapporter som låg till grund för att förstärka ordningsvakternas nya uppdrag. Den är skriven av personer från Örebro universitet, och de pekar på att det absolut viktigaste för att öka tryggheten på gator och torg är uniformsklädd polis. Sedan har ordningsvakter absolut, som nummer två tillsammans med polisaspiranter, en viktig roll att fylla. Det är vi överens om.

Jag ställer mig dock frågande till den verklighetsbeskrivning som ministern här i talarstolen för fram. Det vi ser är en regering som har lämnat landets kommuner åt sitt öde. Under en kostnadskris driver man på för att välfärden ska ha det tuffare. Under inflationstrycket tvingas vi se varsel av socialsekreterare, lärare och fältassistenter. Vi ser neddragningar på barns och ungas kultur. Vi ser neddragningar i bostadsproduktionen. Vi ser minskade ambitioner i alla de sektorer som vi vet är skyddsfaktorer för att hålla barn och unga borta från kriminalitet.

Samtidigt riktar ministern här kritik mot hur Stockholms stad sköter sina stadsdelsnämnder när man förstärker dessa delar, förstärker möjligheten att nå barn och unga genom fler fältassistenter och socialsekreterare som kan göra sitt jobb och finnas nära familjerna och gör särskilda satsningar på skolan. Fokus Järva, till exempel, är ett samlat grepp för att lyfta hela Järvaområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser också att trygghetssiffrorna i Stockholm går åt rätt håll. Vi ser att polisen har fått bort öppna drogscener.

Jag tror att det är viktigt att vi hjälps åt, precis som Gunnar Strömmer och Christofer Fjellner pekar på i sin artikel. Vi måste dra åt samma håll. Då säger vi ja till poliser. Men vi socialdemokrater har också sagt: 1 krona till polisen, 1 krona till förebyggande. Det är också vad vi har levererat i opposition och vad vi gör i Stockholms stadshus.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Och det här är alltså riksdagen och inte Stockholms stadshus. Jag bara förtydligar detta med anledning av debatten som helhet.)

Fru talman! Än en gång tack till Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Det råder ingen som helst tvekan om att Sverige har stora och allvarliga problem när det gäller brottslighet och medborgarnas trygghet, rörelsefrihet och integritet. Därför är den här regeringens kanske främsta prioritet att återupprätta tryggheten, säkerheten, integriteten och rörelsefriheten för medborgare i hela landet oavsett var man bor.

Det gör vi på en rad olika sätt, givetvis genom att investera rekordmycket i svensk polis under innevarande år och de år som ligger framför oss. Vi investerar i en rekordstor tillväxt i svensk polis. Vi har i ett nytt uppdrag till den nya rikspolischefen tydliggjort att den tillväxten ska ske lokalt och medborgarnära. Vi har också betonat de medborgarnära brotten som ett särskilt uppdrag till den nya rikspolischefen för att få upp brottsuppklaringen när det gäller den brottslighet som påverkar medborgarna närmast i vardagen - stöld, misshandel, skadegörelse och den typen av brott. Det är otroligt viktigt för det lokala trygghetsarbetet och för medborgarna.

De investeringar vi gör i polisen nationellt korresponderar med satsningar som görs av polisen i Stockholm och de insatser och åtgärder som nu vidtas för att få till stånd en polistillväxt i Stockholm. Den har dessvärre lyst med sin frånvaro under många år.

40 procent av reformutrymmet i regeringens budget gick till välfärden i kommunerna och regionerna. Nu tillförs ytterligare medel till regionerna. Att kunna investera i välfärden också under krävande ekonomiska omständigheter är en stor styrka.

Allt detta måste göras samtidigt som vi inte slår undan benen för det lokala trygghetsarbetet genom att ta bort ordningsvakter och annan personal som kan bidra på annat sätt till att skapa en trygg, säker och fri vardag för medborgarna i Stockholm och runt om i landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.