Arbetsplenum - Kommunala och regionala frågor - 2024-03-07

Herr talman! Jag skulle inledningsvis vilja yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag har funderat en hel del på var jag skulle börja när det kommer till att debattera detta betänkande. Nu hann jag inte först, men jag tänker gå tillbaka till gårdagen, som några har varit inne på.

I går anordnades ett seminarium i riksdagens andrakammarsal för att uppmärksamma det faktum att regeringsformen från 1974 fyller 50 år. Det var ett seminarium som talmannen och KU bjöd in till. Kungen och kronprinsessan närvarade tillsammans med en stor skara före detta statsministrar, före detta talmän, riksdagsledamöter och företrädare för det offentliga Sverige.

Det är tänkvärt att den kung som närvarade i går för att uppmärksamma regeringsformens första 50 år är densamme som när regeringsformen kom till. Men det fanns också andra som närvarade i går och som var med redan på den tid det begav sig. Tiden medger inte att jag nämner alla, men där fanns Ingvar Carlsson, Lena Hjelm-Wallén och den för KU bekante Anders Björck. Det är personer och politiska företrädare som är en länk till historien, och de kunde dela med sig av sina erfarenheter till oss.

I den regeringsform som dessa personer formade och beslutade om finns den vackra lydelsen i 1 kap. 1 § andra stycket: "Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse."

Det är viktiga och förpliktande ord, som tydliggör att kommuner och regioner är bärande delar i det svenska statsskicket. Jag vet att många av oss som har äran att vara riksdagsledamöter också har uppdrag i våra hemkommuner och ibland också inom regionerna. Själv är jag fullmäktiges ordförande hemma i Kramfors kommun. Jag tycker att jag på så sätt får en naturlig koppling till det som sker på hemmaplan och kan delta i de lokala demokratiska processerna. Det är av betydelse.

Det är av stor betydelse att vi som sitter i riksdagen förstår kommunernas olika förutsättningar och att vi förstår de effekter som besluten vi fattar här inne får ute i landet.

Socialdemokraterna står som sagt bakom utskottets förslag i betänkandet, vilket är att avslå samtliga motioner. Men jag tycker ändå att Centerpartiets utgångspunkter gällande den asymmetriska ansvarsfördelningen är intressanta och värda att nämnas.

Kommunerna har, som vi vet, olika förutsättningar att klara av de uppdrag som har ålagts dem. I betänkandet och i sina reservationer lyfter Centerpartiet fram svårigheter gällande att rekrytera specialistkompetens. Men problemen gäller också så grundläggande funktioner som till exempel räddningstjänst eller att hitta gode män. Det finns stora behov, men utmaningarna är också stora.

Kommunala och regionala frågor

Kommunperspektivutredningen, som det finns referenser till i betänkandet, överlämnade den 24 januari i år sitt betänkande, som anknyter till de här frågorna. Den särskilde utredaren Sven-Erik Österberg konstaterade att det ute i landet finns ett tämligen ljumt eller svalt - välj ord själv - intresse vad gäller frivilliga sammanläggningar. Men han konstaterade också att detta kan komma att förändras, kanske redan inom en tioårsperiod.

Utredningen föreslog även att regeringen bör utreda en ny lagstiftning om geografiska samverkansområden och systematisk uppgiftsfördelning, något som lyfts fram i betänkandet.

Utredningen menar att detta kan vara ett sätt för kommunerna att samarbeta mer. Därför ser vi socialdemokrater fram emot hur regeringen avser att agera framgent gällande rekommendationerna. Det är nämligen så att vi måste tänka utifrån de långa linjerna - något som betonades en hel del under gårdagens seminarium och något som jag tror att konstitutionsutskottets alla partier och ledamöter kan vara en viktig bidragande kraft i.

Jag vill också lyfta upp säkerhetspolitiken. Det är ju en speciell dag i dag, särskilt för dem som har förespråkat ett Natomedlemskap. Säkerhetspolitiken och den civila beredskapen har blivit högaktuella områden, inte bara på nationell nivå utan också regionalt och lokalt.

Utifrån det jag nyss nämnde om kommunernas och regionernas olika förutsättningar blir det naturligtvis nödvändigt för i första hand regeringen men också alla andra partier i riksdagen att noga följa det arbetet i kommuner och regioner. Vi behöver också skjuta till de medel som är nödvändiga för att säkerställa tillräckligt god beredskap i enlighet med de ambitioner vi nu har.

Herr talman! Avslutningsvis: Det är inte bara förhållandet mellan det nationella och de regionala och kommunala nivåerna som behöver uppmärksammas. Vi i konstitutionsutskottet besökte tidigare i veckan Bryssel och olika institutioner inom Europeiska unionen. EU påverkar i allra högsta grad kommuner och regioner. Och många kommuner och regioner är aktiva aktörer i olika EU-forum och samarbeten.

Som avslutning på detta anförande skulle jag därför vilja säga till alla som tittar på denna debatt och till de skolklasser som tidigare satt på läktaren här och nu förhoppningsvis vandrar runt i riksdagen att rösta i valet till Europaparlamentet. Det påverkar oss alla - riksdag, kommuner och regioner. Rösta!

(Applåder)

Herr talman! Tack för anförandet, Peter Hedberg! Det känns roligt att du lyfte upp de bitar från Centerpartiets förslag som du tycker är bra. Det gäller tankarna om att differentiera möjligheterna till olika former av verksamheter i kommunerna eller asymmetriskt ansvar, som det kallas i betänkandet.

Precis som ledamoten lyfter fram ser det väldigt olika ut i våra kommuner. Ledamoten själv kommer från Kramfors som har ungefär 18 000 invånare. Det sträcker sig från 2 400 invånare i Sveriges minsta kommun upp till nästan 1 miljon i den största. Det är inte konstigt att förutsättningarna ser väldigt olika ut mellan Dorotea, Kramfors, Varberg och Stockholm.

Likväl väljer Socialdemokraterna att rösta nej till de förslag som Centerpartiet lyfter fram. Jag förstår att en del av det är kopplat till Kommunperspektivutredningen, som tar upp delar av detta. Den skulle i förlängningen kunna innebära genomförande av en del av de förslag som Centerpartiet lyfter fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Ledamoten tog dock inte upp ett av Centerpartiets förslag som inte nämns av Kommunperspektivutredningen: ett nytt frikommunförsök. Socialdemokraterna stod bakom det frikommunförsök som genomfördes under hela 80-talet och som resulterade i den nya kommunallagen från 1991.

Min fråga till Socialdemokraterna och ledamoten blir alltså: Varför ställer Socialdemokraterna inte upp i dag på ett motsvarande och kanske ännu mer omfattande frikommunförsök för att ge kommuner som till exempel Kramfors möjlighet att hitta nya vägar i styret av sin verksamhet?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en replik i en KU-debatt! Det hör inte till vanligheterna.

Jag vill återkoppla till det jag sa i mitt anförande gällande de långa linjerna. I konstitutionsutskottet diskuterar vi ofta den frustration vi kan känna över att våra politiska partier inte i tillräckligt stor utsträckning diskuterar längre än ibland kanske kvartalsvis eller i bästa fall per budgetår.

Precis som ledamoten lyfter upp nämnde jag Kommunperspektivutredningen. Men jag tycker egentligen inte att diskussionen behöver stanna där. Vi har en hel del att diskutera, till exempel dimensionering av gymnasieskolan, kostnaderna och ansvaret för högspecialiserad vård, räddningstjänst och en mängd andra olika områden.

Socialdemokraterna säger nej till de motionerna i dag, eftersom vi vill se ett större grepp, ett helhetsgrepp, om kommun- och regionfrågan. Nu väntar vi till exempel på Utjämningskommitténs förslag. Det ska komma till sommaren, om jag inte minns fel.

Det finns ganska många trådar som vi behöver plocka upp. Socialdemokraterna har egentligen inte uteslutit någonting på lång sikt, förutom att vi är väldigt tveksamma till att centralisera mer makt till Stockholm och den här nivån.

Jag lyfte fram Centerpartiets viktiga diskussion om den asymmetriska ansvarsfördelningen. Men jag är nog inte villig att här och nu säga ja till någon av de specifika motionerna. Jag förutsätter att vi kan komma tillbaka till det och diskutera vidare i utredningar och debatter.

Herr talman! Jag tackar för svaret på repliken. Jag sitter som ordinarie ledamot i socialutskottet. Där har vi för vana att ta replik på varandra. Jag kanske för över detta som ersättare i konstitutionsutskottet i denna debatt. Det är ofta i de här debatterna som man kan känna på och pröva varandras ingångar.

Herr talman! Det gläder mig att Socialdemokraterna är tydliga med att de inte längre vill centralisera mer makt till den statliga nivån. Den formen av förslag hör vi med jämna mellanrum från liberaler, som vill centralisera hela skolväsendet till staten, och kristdemokrater, som vill centralisera hela sjukvården till statlig nivå. Det löser inte någon form av problem över huvud taget. Gigantiska omorganisationer mår samhället knappast bra av.

Vi måste däremot vara öppna och pröva nya idéer och grepp och försöka hitta vägar framåt när det gäller de stora olikheter som finns mellan kommuner och regioner i dag. Just därför lyfter vi fram frikommunförsöket som genomfördes under en väldigt lång period, i princip hela 80-talet. Det resulterade i förslag och förändringar i början av 90-talet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Även om Socialdemokraterna inte ställer sig bakom motionsyrkandet i kammaren i dag kan det finnas anledning att fundera på och ta den diskussionen med sig tillbaka till partiet. Ett nytt frikommunförsök, där initiativet till stor del kommer underifrån, tror jag skulle gagna utvecklingen i våra kommuner, som ser så olika ut.

Herr talman! Om vi har lärt oss någonting de senaste fem tio åren är det att vi inte har råd att utesluta någonting när det gäller olika former av samverkan och samarbeten kommuner och regioner emellan. Vi har ju ett delat ansvar för mycket - sjukvården, skolan och andra områden - mellan staten, regionerna och kommunerna. Och vi har 290 kommuner i landet. Precis som ledamoten lyfte upp i sin första replik varierar de i fråga om både geografisk yta och befolkningsstorlek.

Det är inte jag som bestämmer hela det socialdemokratiska partiets politik - tack och lov för det! - utan det gör partikongressen. Men vi i KU arbetar med de långa linjerna, försöker höja blicken och se framåt; vi blickar kanske inte tillbaka särskilt mycket utan tittar på vad vi kan göra bättre. Jag tror att den diskussionen kan bli ganska levande. Om regeringen går vidare med förslagen från Kommunperspektivutredningen, på vilket sätt som man nu väljer att göra det, kommer Socialdemokraterna naturligtvis att vara en bidragande part.

Men jag vill poängtera att riksdagens alla partier har ett ansvar för att diskutera kommuners och regioners långsiktiga förutsättningar, mer än vad som gäller för just en vårändringsbudget eller en höständringsbudget. Verksamheterna som bedrivs där är alltför viktiga för att handla om bara de dagsaktuella behoven och kriserna.

Jag tackar för replikerna. KU är också ganska roligt, eller hur?

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 om nytt frikommunförsök.

I Sverige har vi 290 kommuner med fullständigt olika förutsättningar. Det är kommuner i våra befolkningstäta storstäder och glesaste glesbygder, kustkommuner och skogskommuner, kommuner med vidsträckta slättlandskap och kommuner med fler vattendrag än invånare, småföretagartäta tillväxtkommuner och kämpande småortskommuner. Det är också kommuner där årets första rabarber snart går att skörda och kommuner där rabarbern fortfarande ligger gömd under ett djupt snötäcke.

I vår största kommun bor nästan 1 000 000 invånare och i vår minsta bara 2 400. Sverige har 19 kommuner med en befolkning på mer än 100 000 invånare och 72 kommuner med en befolkning på färre än 10 000 invånare. Men oavsett om det bor 2 400 personer i kommunen, som i Dorotea, eller 989 000, som i Stockholms stad, har man precis samma uppdrag.

Herr talman! Från Centerpartiets sida ser vi att många små kommuner på Sveriges landsbygder får kämpa hårt. Trots att skatten ofta är hög är det svårt att leverera den välfärd som medborgarna kan förvänta sig. Ofta är det svårt att rekrytera personal, oavsett om det handlar om miljöskyddshandläggare, personal till ett äldreboende eller ny kommunchef.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

I flera av våra Norrlandskommuner konkurrerar man dessutom med stora arbetsgivare som har möjlighet att erbjuda helt andra löner och villkor än det offentliga. I den här situationen väljer regeringen att försvåra ytterligare genom lönegolv för arbetskraftsinvandring. Vi hörde nog alla den uppgivna enhetschefen på ett äldreboende i Harads i Norrbotten som skulle tvingas avsluta elva anställningar på grund av det lönegolv som regeringen genomförde i höstas. Inte hade hon några andra sökande till de här tjänsterna, och inte blev hon tröstad av arbetsmarknadsministerns arroganta och verklighetsfrånvända svar i TV4 om att hon i stället kunde rekrytera arbetslösa ifrån Alingsås eller Askersund när regeringen tvingar bort hennes nuvarande personal.

Det är inte bara personal till verksamheterna som kan vara svårt att rekrytera, utan det är ofta också en utmaning att tillsätta de politiska förtroendeuppdrag som följer av att driva en kommun - särskilt om man känner att det saknas stöd från den centrala nivån.

Vad är då lösningen på de här utmaningarna? Vi hör med jämna mellanrum att svaret skulle vara kommunsammanslagning, storregioner eller centralisering. Det är att göra det väldigt enkelt för sig. Om kommuner och regioner vill gå samman ska de naturligtvis få göra det, men att staten skulle tvinga fram den formen av samgående leder inte till något gott.

Att centralisera verksamheter är också en populär politisk lösning som sällan leder framåt. En gigantisk omorganisation av svensk skola eller svensk sjukvård är det sista de här verksamheterna behöver. Vad de däremot behöver är resurser, och där ser vi ju att regeringen inte förmår leverera.

Herr talman! Det Centerpartiet vill öppna för är att på samma sätt som våra kommuner ser helt olika ut måste också lösningarna få se olika ut. Vi vill därför öppna för större flexibilitet och differentiering mellan kommuner beroende på deras stora olikheter. Redan i dag finns det möjligheter för kommuner att samverka genom kommunalförbund, gemensamma nämnder och viss form av avtalssamverkan.

Centerpartiet föreslår helt enkelt att man tittar på hur möjligheterna kan byggas ut ytterligare för att ge små kommuner bättre förutsättningar att fördela ansvar mellan sig och även möjliggöra för kommuner att gemensamt lämna över ansvar från den kommunala nivån till regionen. Det kan till exempel gälla det kommunala ansvaret för miljö- och hälsotillsyn. Exakt hur de här möjligheterna ska utformas hänger delvis ihop med Centerpartiets andra förslag.

Under 80-talet genomfördes ett stort så kallat frikommunförsök inför 1991 års revidering av kommunallagen. Syftet var att göra det möjligt för kommuner och landsting att på försök undantas från specifika statliga regler. Centerpartiet vill nu öppna den här dörren igen och genomföra ett nytt, mer långtgående, frikommunförsök i syfte att testa de tankar och idéer som finns om utveckling på kommunal och regional nivå. Försöksverksamheternas syfte ska vara att stärka kommunsektorns kapacitet, kompetenskraft och självstyre.

En av de saker vi gärna vill se prövade är möjligheten till förenklade beslutsprocesser i små kommuner. Exempelvis skulle det kunna handla om direktvalda kommunstyrelser, där man helt enkelt har kommunstyrelse och kommunfullmäktige i ett. Det finns även många andra idéer som kan vara värda att pröva. Det viktigaste i det här sammanhanget är att initiativet kommer underifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Herr talman! Centerpartiet har en lång rad förslag om hur vi kan skapa bättre förutsättningar på landsbygden. Sverige är ett vidsträckt land med olika klimat, miljöer, befolkningstäthet och förutsättningar. I Centerpartiet ser vi denna mångfald som en stor tillgång och inte som ett hinder. Av den anledningen vill vi också ge kommuner och regioner större möjlighet att hitta nya lösningar för de offentliga uppdragen genom större differentiering och ett omfattande frikommunförsök. Det kan skapa mer jämlika förutsättningar att sköta det kommunala uppdraget oberoende av om man bor i Dorotea eller i Stockholms stad.

Herr talman! Tack till ledamoten för anförandet! Jag lyssnade särskilt uppmärksamt på den del som gäller det som kallas asymmetrisk ansvarsfördelning. Det var ett lite speciellt sätt att beskriva det, men det är intressant att läsa vad det innebär.

Jag är invald i finansutskottet, där vi har det ekonomiska ansvaret för hur kommuner och regioner kan samverka och stötta varandra, till exempel genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet, som handlar om att skapa jämlika förutsättningar i vårt land och som vi i riksdagen ju står bakom. Ledamoten sa att det ska vara lättare att samverka och att flytta olika områden mellan kommuner, som det här skulle kunna innebära.

Jag tänker att kommuner och regioner ju i dag samverkar på lite olika sätt. Ledamoten var inne på det. Det handlar bland annat om vilka kostnader man har för att rekrytera spetskompetens, och där är vi i grunden överens. Jag kan ta ett exempel från mitt hemlän, där Ockelbo kommun, som är minst i länet med drygt 6 000 invånare, köper tjänster inom till exempel juridik och it av Gävle kommun, som är störst i länet. Det är antagligen för att kunna sänka kostnaderna för de här delarna. Det tycker jag är bra att man kan jobba med, men det jag vänder mig lite emot är det ledamotens parti vill, nämligen att man ska kunna flytta verksamheter från en kommun till en annan.

Kommunerna kan ju samverka i dag i kommunalförbund och gemensamma nämnder, som ledamoten också var inne på. Det som oroar mig med Centerpartiets förslag är att man flyttar möjligheten till ansvarsutkrävande från fullmäktige, alltså medborgarna, i en kommun till en annan dit man har flyttat verksamheten. Hur ser Centerpartiet på kommunfullmäktiges och medborgares möjligheter till ansvarsutkrävande om man flyttar verksamhet från en kommun till en annan?

Herr talman! Tack för frågan, Mattias Eriksson Falk! Det vi i Centerpartiet pekar på här är inte den kompletta lösningen, naturligtvis, utan vår intention är att det ska bli enklare att fungera som liten kommun i Sverige i dag.

Ledamoten lyfte själv fram en del av de problem som finns med att rekrytera spetskompetens. Jag märker väldigt tydligt att ledamoten däremot inte lyfter fram problemet med att rekrytera även baskompetens, som i exemplet Harads, där ju Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har försvårat oerhört mycket för flera offentliga arbetsgivare - för att inte tala om alla de privata arbetsgivare som vänder sig mot det här. Det är möjligen ett litet sidospår i diskussionen, men det är en av utmaningarna kommunerna står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Fördelningen av kostnader och ansvar i de här frågorna är naturligtvis någonting som man behöver titta närmare på. Det finns en problematik redan i dag om vilken av kommunfullmäktigeförsamlingarna som sitter med det politiska ansvaret när man har ett förbund mellan två eller flera kommuner. Det är klart att det är någonting man får hantera i dag. Det finns naturligtvis risker när man flyttar över ett ansvarsområde från en kommun till exempelvis en region, men likväl är det så att vi måste titta på alla möjligheterna.

Just att flytta ansvar från kommuner till regioner tycker jag är ett rätt bra exempel. Vi sitter ju med djurskyddsansvaret på regional nivå i dag, men vi kunde likaväl sitta även med hälsoskyddsansvar och miljöansvar under förutsättning att man kunde flytta över verksamheten. Det skulle inte göras i alla kommuner utan bara i dem där det behövs. Då hade det möjligen varit så att man fått utkräva ansvar av regionerna i slutändan. Men detta är frågor man måste titta närmare på, och det får man ha stor respekt för.

Herr talman! Det är två olika frågor som ledamoten är inne på. Den ena är vilket ansvar kommunerna skulle ha kontra regionerna om man skulle flytta ansvar dit. Den andra, som Centerpartiet också är inne på i sitt förslag, handlar om att flytta verksamhet från en kommun till en annan. Om jag minns rätt nämndes förskolan i texten som ett exempel på detta. Men om man flyttar möjligheten att styra en verksamhet från en kommun till en annan förlorar också kommunfullmäktige och indirekt medborgarna möjligheten till det ansvarsutkrävande som är så viktigt i en demokrati, framför allt naturligtvis för medborgarna genom de allmänna valen.

I ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd ställs krav på att respektive fullmäktige många gånger är inne och bekräftar att besluten är korrekta. Ska man göra större förändringar måste varje kommun som är med bekräfta att det är rätt väg framåt. Detta blir i verksamheten en broms som förhindrar alltför långtgående förändringar, samtidigt som respektive fullmäktige och indirekt medborgarna får det här ansvarsutkrävandet. Det är ju det jag är orolig för att man skulle flytta bort med den här modellen, där man till exempel helt flyttar över verksamheten från en kommun till en annan.

Men jag tycker absolut att man kan samverka mellan kommuner. I mitt hemlän Gävleborg samverkar kommunerna och regionen om till exempel företagshälsovård. Det är naturligtvis ett utmärkt exempel på hur man i en gemensam nämnd kan styra en verksamhet, hitta spetskompetensen och sedan använda den strategiskt i länet för att täcka en så stor del av verksamheten som möjligt. Så tror jag att fler kan göra.

Sedan kommer vi naturligtvis att återkomma till frågor som långa avstånd och dålig infrastruktur. När det gäller sådana delar, som alltid kommer att finnas med, och hur man kan förbättra de ekonomiska möjligheterna har vi till exempel Utjämningskommittén, som kommer att presentera förslag framåt hösten. Det ser vi också naturligtvis fram emot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Men min oro för väljarnas ansvarsutkrävande om man skulle flytta verksamheter kvarstår. Det är det som gör mig orolig, och det är därför jag inte kan stå bakom Centerpartiets förslag, åtminstone inte i nuläget.

Herr talman! Jag har förståelse för ledamotens oro, men om man stannar vid oron och inte vågar testa nya modeller för att man tror att de kanske kan leda till problem i slutändan är det klart att utvecklingen kommer att stå still.

Vi har redan i dag flera olika sätt att samverka mellan kommuner. Vi har gemensamma kommunalförbund och gemensamma nämnder kommuner emellan. Vi har också avtalsskrivning, exempelvis om gemensamma tjänster, precis som ledamoten säger. Det vi vill pröva från Centerpartiets sida är att bygga ut de här möjligheterna ytterligare.

Vid sidan av de utredningar som redan är gjorda och finns på plats och hanteras i Regeringskansliet ser vi att det också skulle vara bra att göra ett större frikommunförsök på samma sätt som man gjorde på 80-talet. Det innebär att man ger möjlighet till kommunerna att själva komma fram till förslag och idéer inom de ramar som staten har satt för att testa hur det skulle kunna se ut och sedan drar slutsatser av det för att titta på om man ska göra ändringar i författningen i slutändan. Det tror vi är en väldigt bra väg framåt för att pröva de möjligheter som finns.

Jag tror att man ska tänka mer på de långsiktiga linjerna, som socialdemokraten var inne på tidigare - hur skapar vi långsiktiga spelregler för våra kommuner och regioner att fungera trots deras väldigt olika storlek och förutsättningar? Då får vi inte fastna i oro och ångest över de här förändringarna utan måste våga öppna våra sinnen och se de möjligheter som finns.

Herr talman! Vi debatterar nu konstitutionsutskottets betänkande nummer 15 Kommunala och regionala frågor.

Kommunala och regionala frågor är ett ganska brett begrepp som rymmer ganska mycket. Frågor som rör kommuners och regioners verksamheter finns med, även i förslag från den allmänna motionstiden, alla med sina perspektiv på saker som kan förändras och förbättras. Det innebär inte att jag eller mitt parti instämmer i alla förslag som finns och säger att det är rätt väg. Men jag har full respekt för de förslag som andra lägger fram och deras vilja att lyfta fram dessa. Det är en demokrati vi lever i. En del av dessa förslag hamnar i finansutskottet, andra i konstitutionsutskottet, och det är de senare som debatteras i dag. Att det skiljer sig åt lite var förslagen hamnar beror på hur de är skrivna och vilken påverkan de främst skulle ha ute i samhället för de enskilda medborgarna, företag eller kommuner och regioner.

Det som förslagen till stor del har gemensamt är att de i större eller mindre utsträckning skulle ha ekonomisk påverkan ute i kommuner och regioner. Det kanske inte är helt tydligt, men börjar man titta närmare ser man en viss ekonomisk påverkan i förslagen. Med det säger jag inte att det måste vara en kostnadsdrivande effekt; det är klart att man med ett förslag även kan ha en ambition att minska kostnaderna på sikt för en kommun eller region med en reform eller förändring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Det är ju alltid lite speciellt när vi debatterar frågor som dessa, särskilt när det gäller just ekonomi. Vi har i många fall, men inte alla, i grunden liknande tankar om hur kommunal och regional verksamhet ska bedrivas. Vi vill till exempel alla ha bra skolor, bra äldreomsorg och en bra hälso och sjukvård. Men därinom finns olika bilder av vad som är bra och vad som är mindre bra, av om resurserna är tillräckliga eller otillräckliga och av om de resurser vi har används rätt eller fel. Det kommer alltid att diskuteras om vi valde rätt väg förut, om vi gör det nu och om vi gör det för framtiden.

Herr talman! Intäkter och kostnader, politik och prioriteringar - det är grundläggande delar för hur en kommun eller region kan styras. Därinom ryms otroligt mycket arbete, planering, strukturer och dokument. Men ytterst är det politiken som ber väljarna om ansvar. Sedan får man ansvaret och ska därigenom förverkliga sin politik, vilket vi försöker göra ute i kommuner och regioner och här i riksdagen med de politiska förslag vi lägger fram som rör just deras arbete. Alla har en bild av vad som behöver prioriteras och vad som behöver förändras och bli bättre för att kommuner och regioner ska få goda förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag.

Medan vi här i konstitutionsutskottet kanske främst har förslag som gäller strukturer för hur vi ska göra arbetet, delvis med kommunallagen som grund, har finansutskottets debatt nyligen pekat åt det ekonomiska hållet: Med vilka medel, skatter och avgifter kan vi styra verksamheten? Det är två debatter som hör ihop men har lite olika perspektiv.

Herr talman! Som förtroendevald med erfarenhet från kommunfullmäktige, regionfullmäktige och nu riksdagen har jag hunnit samla på mig en hel del erfarenheter av och uppfattningar om styrningen av kommunala och regionala verksamheter, oavsett om det rör den ekonomiska eller den strukturella biten. Jag är såklart inte ensam om det. Precis som jag själv har fångat upp saker jag vill förändra har andra med liknande erfarenhet gjort det. Det kan gälla små detaljer i kommunallagen eller stora lagparagrafer. Det kan gälla medborgarnas insyn i processer gällande förtroendevalda eller hur förtroendevalda exempelvis får bättre insyn i den kommunala verksamheten för att alla förtroendevalda bättre ska kunna ta ansvar för sina väljares röster och göra ett gott politiskt arbete. Det är viktiga delar som jag instämmer i. I slutändan handlar det om att visa att väljarnas röster och deltagande i det demokratiska arbetet faktiskt var någonting värda. Det är något vi bland annat gör här i riksdagen.

Herr talman! Jag tror att alla vi här i kammaren är otroligt tacksamma för det stöd vi har fått av Sveriges medborgare och för att just våra partier och vi personligen har fått ett ansvar att kunna driva de förslag vi vill och som väljarna gett oss stöd för att driva. Som jag nämnde tidigare har vi olika uppfattning i många frågor, om vägen dit och vad som gör Sverige bättre.

Kommunala och regionala frågor

För att nämna ett exempel har Sverigedemokraterna länge drivit frågor kopplade till migration, där vi står för en restriktiv hållning. På samma sätt har även andra partier drivit frågan om migration, men då för att vi ska få mer migration. Även om vi arbetar med samma frågor så har vi olika ingångar.

Jag är stolt över Sverigedemokraternas linje att vi ska ha en restriktiv migration och skärpta regler för att en person ska kunna få svenskt medborgarskap. Även sådana förslag skulle få en påverkan i våra kommuner och regioner såväl strukturellt som ekonomiskt. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, konstaterade redan i slutet av 2023 att mindre migration till Sverige skulle innebära lägre kostnader för våra kommuner och regioner på sikt.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och tacka för ordet.

I detta anförande instämde Lars Andersson och Victoria Tiblom (båda SD).

(forts. § 11)

Fru talman! Som vi hörde här tidigare i eftermiddags finns det 290 kommuner i Sverige och 20 regioner, eller 21 om man räknar in Gotland bland både regioner och kommuner.

Kommunala och regionala frågor

Vid det senaste årsskiftet var Dorotea kommun i Lappland med drygt 2 300 invånare landets minsta kommun sett till antalet invånare. Stockholms kommun är den största med närmare 1 miljon invånare. I Dorotea bor det ungefär 1 person per kvadratkilometer, och i Stockholm bor det bortåt 5 300 personer per kvadratkilometer.

Trots de stora skillnaderna har båda kommunerna i grunden samma uppdrag. Båda ska erbjuda sina invånare god service i form av till exempel skola, äldreomsorg och socialtjänst. Man ska sköta underhåll av gator, utföra miljötillsyn och hantera plan- och byggärenden. För detta behövs naturligtvis specialkompetens på en rad områden.

Det här är kommuner med 2 300 eller nästan 1 miljon invånare, som har samma uppdrag och samma kompetensbehov men samtidigt helt olika förutsättningar i det mesta. Däremellan finns landets övriga 288 kommuner, som alla i någon mån har unika förutsättningar.

När man samtidigt vet att det är landets kommuner och regioner som svarar för merparten av all välfärd är det lätt att förstå att engagemanget och intresset för landets kommuner och regioner, deras möjligheter att utföra sitt uppdrag och hur de ska organisera sig väcker stort intresse. Det är precis det här som betänkandet handlar om: ett antal motioner från den allmänna motionstiden som rör kommunala och regionala frågor.

Jag ska helt kort beröra några av förslagen i betänkandet. En av motionerna rör så kallad asymmetrisk ansvarsfördelning. I klartext innebär förslaget att kommuner på frivillig väg ska kunna avsäga sig verksamhetsområden som är starkt reglerade av staten till en annan kommun eller till regional nivå. Ett exempel på ett sådant område skulle kunna vara ekonomiskt bistånd. Motivet för en sådan förändring skulle vara att det för vissa mindre kommuner är svårt eller orimligt dyrt att rekrytera den specialistkompetens som krävs för verksamheten.

Frågan om asymmetrisk ansvarsfördelning har utretts av den så kallade Kommunutredningen, som lämnade sitt slutbetänkande i februari 2020. Utredningen konstaterade att det finns många svårigheter med en modell där vissa kommuner tar över uppgifter från andra kommuner. Det gäller bland annat finansiering och möjlighet till ansvarsutkrävande.

Frågan har också berörts i den så kallade Kommunperspektivutredningen, som i början av detta år lämnade sitt betänkande. Denna utredning pekar ut en annan modell för uppgiftsfördelning som ett alternativ. Den modellen skulle i stället innebära att kommuner inom ett samverkansområde fördelar de uppgifter som kräver ett större befolkningsunderlag mellan sig, så att en kommun ansvarar för en viss uppgift i hela samverkansområdet och en annan kommun ansvarar för en annan uppgift. Inom samverkansområdet kan en sådan uppgiftsfördelning baseras på lokala bedömningar och berörda kommuners faktiska resurser.

Samma utredning konstaterade också att intresset är svagt hos kommunerna för frivilliga sammanläggningar, men man menar samtidigt att det är viktigt att staten har beredskap för att inställningen till kommunsammanläggningar kan förändras under det närmaste decenniet.

En annan utredning som också berör kommunerna är den så kallade Försöksverksamhetskommittén, som överlämnade sitt betänkande i december förra året. Utredningens uppdrag var att främja försöksverksamhet i kommuner och regioner.

Utredningen pekar på olika områden där man anser tiden mogen för att gå vidare med försöksverksamhet, vilket i några fall skulle kräva lagändringar. Det handlar bland annat om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdsområdet, samverkan inom lantmäteriverksamhet och statsbidrag till små kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Fru talman! Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns olika utredningar som helt nyligen berört frågor om kommuners och regioners möjligheter att möta morgondagens utmaningar samt hur de bäst ska vara organiserade för att klara uppdraget. Inom Regeringskansliet pågår just nu beredning av dessa utredningar. Jag menar därför att det skulle vara oklokt att föregripa resultatet av beredningen. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! I kommunerna bygger vi Sverige. Så sa Birger Ekstedt, som var Kristdemokraternas första partiordförande. Partiet bildades den 20 mars 1964, i dagarna för 60 år sedan.

Nog ligger det mycket i det påståendet, för i kommunerna bygger vi bokstavligen våra hem. Där behöver alltså finnas en bostadsplanering. I kommunerna får våra barn sin barnomsorg och sin skolgång, och det är i kommunerna som våra äldre nära och kära får sin omsorg på livets höst. Dessa områden är kommunala ansvar, även om uppgifterna i vissa fall kan utföras av någon annan.

Till den kommunala sektorn hör formellt också regionerna, eller landstingen som de hette fram till 2018, under mer än 150 års tid. Regionerna ansvarar för hälso- och sjukvård och numera också för kollektivtrafik och regional utveckling.

Kommuner och regioner är dessutom på många håll, utan konkurrens, de största arbetsgivarna. Ju mer man tänker på det, desto mer inser man hur rätt Birger Ekstedt hade: I kommunerna bygger vi Sverige.

Sedan kommunreformen 1971 har Sverige ett enhetligt kommunbegrepp, med en gemensam lagstiftning och med ansvar för samma uppgifter i hela landet.

När vi i går högtidlighöll 50-årsdagen för riksdagens beslut om regeringsformen ställde jag frågor om det grundlagsskyddade kommunala självstyret, för just det faktum att kommuner och regioner ansvarar för samma uppgifter gör att medborgarna med rätta har en förväntan att få god och likvärdig kvalitet i skolan, hälso- och sjukvården och äldreomsorgen, oavsett var man bor i landet. Men med olika yttre utmaningar och med förändrad demografi har förmågan att möta dessa förväntningar och krav förändrats.

Om en kommun i dag inte själv kan rekrytera hemspråkslärare kan man exempelvis via digitala hjälpmedel lösa det med fjärrundervisning från en annan kommun. Har regionen för få röntgenläkare kan röntgenbilderna läsas av med hjälp av radiologer så långt borta som i Australien. Och kommuner kan bilda olika typer av kommunalförbund eller gemensamma nämnder för att klara av att tillgodose behovet av sakkunniga inom exempelvis miljö- och byggområdet.

En viktig princip inom politiken är medborgarnas möjlighet att vart fjärde år utkräva ansvar av de förtroendevalda. Det är förstås svårare med samverkansformerna. Men det finns områden där ansvariga kommun- och regionpolitiker inte har lyckats hitta lösningar på sina utmaningar. Regeringar har med både piska och morot försökt stimulera fram kreativa lösningar på hur regionerna kan korta vårdköer eller hur behandling av specifika sjukdomar genom nationella riktlinjer ska utföras enligt best practice, oavsett var i landet patienten bor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Just nu utreds olika sätt att klara utmaningarna, både möjligheten för kommuner att på frivillig väg gå samman för att bättre kunna fullgöra sina uppgifter och möjligheten att införa starkare statlig styrning av vården, till exempel. Det är en svår och viktig balansgång mellan kommunal självstyrelse och medborgarnas rätt till likvärdig välfärd.

Ett antal utredningar och rapporter, som just nu handläggs i Regeringskansliet och som tidigare talare har pekat på, visar att regeringen är väl medveten om problematiken och arbetar aktivt för att hitta lösningar.

Fru talman! Med dessa reflektioner yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I kommunerna bygger vi Sverige, oavsett om det är primärkommunerna eller sekundärkommunerna vi talar om, det vill säga kommunerna eller regionerna.

Ledamoten Brunegård anför att regionerna sköter hälso- och sjukvården, kollektivtrafiken och den regionala utvecklingen. Men det är allmänt känt att Kristdemokraternas ingång vad gäller regionerna faktiskt är att helt och hållet plocka bort hälso- och sjukvården från regionernas ansvar.

Vårdansvarskommittén har två uppdrag. Det ena är att titta på helheten, om hela hälso- och sjukvårdsområdet ska förstatligas, och därefter, om man kommer fram till att så inte är fallet, om det är andra delar som behöver mer av statlig styrning. Men den första frågan är helt och hållet dikterad av Kristdemokraterna, för ett av deras vallöften var att förstatliga hälso- och sjukvården. Om man skulle göra det sitter regionerna kvar med bara kollektivtrafikansvaret och den regionala utvecklingen. Det blir inte mycket till regioner, kan vi konstatera, om det inte ska ske andra stora förändringar, vilket jag inte har uppfattat.

I kommunerna bygger vi Sverige. Men vad jag förstår gäller det, utifrån Kristdemokraternas ingång, inte sekundärkommunerna.

Fru talman! Min fundering och fråga till Kristdemokraterna är: På vilket sätt kommer det att hjälpa den svenska hälso- och sjukvården, stärka demokratin i Sverige och göra så att medborgarna får en närmare möjlighet till ansvarsutkrävande om hela hälso- och sjukvårdssektorn flyttas över till statlig nivå?

Fru talman! Tack för frågan, Christofer Bergenblock!

Detta är en hypotetisk fråga. Det ligger förmodligen ganska långt fram i tiden. Vi ingår i ett samarbete med andra partier. Det var väl Olof Palme som sa att politik är det möjligas konst. Man får hitta vägar att genomföra det som är möjligt på det sätt som är möjligt. Vi är glada över att vi nu utreder om och hur man kan få till en starkare statlig styrning.

Vi har, som jag var inne på, sett att 21 olika regioner inte klarar av att tillgodose medborgarnas rättmätiga behov av likvärdig vård i dag. En region kan ha årslånga köer för en viss åtgärd medan andra regioner kan klara av den på några veckor. Då är det inte jämlik vård. Under covid-19-pandemin kunde vi också se hur väldigt olika regionerna klarade av det. Jag är därför glad att regeringen med stödparti har hittat åtminstone den minsta gemensamma nämnaren: en starkare statlig styrning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Det finns olika sätt att styra statligt, exempelvis genom gemensamma nationella riktlinjer för hur olika sjukdomar ska behandlas, enligt best practice. Men trots att man har det klarar inte alla regioner av att ge den vård som man har fastställt.

Vi måste göra avvägningar. Vad är medborgarnas behov? Och vad är politiskt möjligt?

Fru talman! Det finns ingen tvekan om att svensk sjukvård har många utmaningar. Och det ser ibland olika ut i olika regioner, på ett sätt som inte är försvarbart. Så visst finns det anledning att titta på starkare nationella riktlinjer i olika delar.

Men man bör inte minst ge regionerna goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Det tror jag är en av de viktiga bitarna. Vi måste titta på både och. Det får se olika ut i landet när det gäller hur man organiserar och sköter sin verksamhet, men som patient ska man naturligtvis kunna förvänta sig samma kvalitet.

I dag befinner regionerna sig i en brant ekonomisk utförsbacke. Man beräknar ett underskott på 24 miljarder kronor för innevarande år. Svaret på det blev 6 miljarder från regeringen. Trots att statsministern har suttit i tv-soffan och lovat att det inte ska bli några uppsägningar i svensk sjukvård återkom regeringen med 6 miljarder kronor, det vill säga en fjärdedel av det som regionerna egentligen behöver.

Nästan mer intressant än den fjärdedelen av pengarna till regionerna är den effektiviseringsdelegation som regeringen tillsätter. Den ska ta över ansvaret och titta på hur regionerna kan effektivisera sina verksamheter. Regeringen har av någon anledning inte förtroende för att regionerna klarar det själva.

Fru talman! Min avslutande fråga till Kristdemokraterna är: Varför saknar Kristdemokraterna tilltro till sina egna regionala politiker när det gäller att sköta verksamheten med de ekonomiska stöd de får från staten?

Fru talman! Jag tackar för den uppföljande frågeställningen.

Det är inte så att Kristdemokraterna saknar förtroende för våra egna kommun- och regionpolitiker, men vi måste se hur det ser ut på fältet. Exempelvis under Alliansens år skapade dåvarande socialministern Göran Hägglund ett motiverande system för att korta vårdköerna. Vissa regioner, eller landsting som det hette på den tiden, klarade av det riktigt bra, medan andra inte gjorde det. Vi ser alltså att det finns skillnader även när man ger förutsättningarna.

De 6 miljarderna som tillkännagavs i går ska läggas till det som budgeten också utökades med. Där går merparten av hela reformutrymmet till att förstärka välfärden. Det är inte så att regeringen håller tillbaka. Den här regeringen ger mer pengar till regioner och kommuner än man någonsin gjort, utom under pandemiåren, då det var extraordinära förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Vi ser att regionerna har svårt att klara av sitt uppdrag. Då behöver vi se över andra modeller för att lösa det. Vårt yttersta uppdrag som förtroendevalda är som sagt att tillhandahålla god och jämlik hälso- och sjukvård över hela landet. Man ska få den vård man behöver; det ska inte bero på vilken adress eller vilket postnummer man har. Ett litet barn ska inte behöva flytta till en annan region för att få en insulinpump, vilket var fallet för några år sedan.

Fru talman! Miljöpartiet har en decentralistisk grundsyn. Det tar sig bland annat uttryck i att vi vill att regioner och kommuner ges ökat ansvar för och inflytande över politiska beslut som berör regionen och kommunen. Beslut bör helt enkelt tas så nära medborgarna som möjligt.

Samhällsfunktioner som polis, arbetsförmedling och försäkringskassa ska vara till för Sveriges alla invånare och finnas tillgängliga över hela landet. Statliga regelverk ska fungera lika bra för små kommuner som för stora tillväxtkommuner. Ett väl fungerande skattesystem ska ge likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva kommunal service i hela landet.

Miljöpartiets medlemmar är engagerade i frågor om kommuner och regioner, och vår inställning till försöksverksamhet är allmänt positiv. Sådana verksamheter kan ge viktiga möjligheter till medborgarinflytande och kreativitet. Vi skulle gärna se större uppmärksamhet för dessa områden.

För ett par månader sedan presenterades utredningsbetänkandet Förändring genom försök, som bland annat bjuder på en välkommen och informativ översikt över en rad olika exempel på samarbetsprojekt mellan kommuner och regioner. Kommunerna står inför utmaningar av många skäl: demografiska förändringar med allt fler äldre, klimatutmaningar med allt fler nödvändiga anpassningsåtgärder och problem med välfärdsbrottslighet i ökande grad.

Utredningen konstaterar att försöksverksamhet kräver politisk vilja och samarbete men att det samtidigt kan fungera som en hävstång för förändring. Att man ska vara noggrann med utformningen av utvärdering av försök slås fast av utredningen, som också påpekar att utvärdering bör ske tidsmässigt i anslutning till försök.

Detta stämmer väl med mina egna erfarenheter från universitetsvärlden; jag hade under några år möjlighet att delta i ett Mistrafinansierat projekt för hållbar stadsutveckling. Där var så kallad följeforskning ett vanligt och värdefullt verktyg.

Fru talman! Sveriges kommuner är intresserade av samarbete men inte lika intresserade av sammanslagningar. Det innebär att förutsättningarna för en gynnsam utveckling stärks av att vi hittar former för att samverka över gränser utan att nödvändigtvis slå ihop två eller fler kommuner på olika platser.

Utskottet föreslår att en motion om så kallad asymmetrisk ansvarsfördelning avslås med hänvisning till pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet. Asymmetrisk ansvarsfördelning innebär för en kommuns del att ansvarsområden som är tydligt statligt reglerade under vissa förutsättningar skulle kunna flyttas till en annan kommun. I perspektivet att det ska vara möjligt att bo och verka i hela landet är självfallet en sådan utveckling angelägen att både följa och diskutera - lokalt, regionalt och nationellt - som alternativ till sammanslagningar eller som något som kan underlätta diskussionerna om framtida sådana.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Det är ett sammanhang som alltså till en del handlar om tillgång till offentlig verksamhet och service var man än bor och till en annan del om tillgänglig kompetens. I båda fallen underlättas utvecklingen av en syn på arbetsregioner som kan göras större genom goda och snabba tågförbindelser i kombination med lokal- och regiontrafik som inte nödvändigtvis slutar vid närmaste administrativa gräns. Möjligheter att resa till arbete eller för offentliga tjänster behöver utvecklas parallellt med en eventuell fördelning och förflyttning av verksamhet till andra kommuner och/eller regioner.

Fru talman! Utskottet avstyrker också en motion om utförsäljning av kommunala bolag i den mån det är möjligt - inte så mycket av ideologiska skäl som för att det för närvarande bereds frågor av den arten inom Regeringskansliet.

I mitt parti värnar vi inte minst om möjligheterna till utveckling på landsbygden. Det omfattar förstås förutsättningar för att starta företag kring affärsidéer av alla möjliga slag, inte minst sådana som har en koppling till det lokala. Det kan vara turism eller lokala produkter eller tjänster. Det vore naturligtvis olyckligt om konkurrensen blev omöjlig för att det finns en kommunal verksamhet av samma sort.

Samtidigt är det förstås lika olyckligt om kommuninvånare inte får tillgång till den offentliga service de har rätt till för att verksamhet av policyskäl har lagts ut på privata aktörer. I min hemkommun har detta skett vid upprepade tillfällen, och avtal om exempelvis omsorg har fått avslutas i förtid. Det är alltså oerhört angeläget att en sådan genomgång görs med en grundläggande diskussion om vad som är genuin och grundläggande kommunal service och vad som kan eller bör konkurrensutsättas.

Allra sist, fru talman, vill jag slå ett slag för de statliga servicekontor som etablerats i ett stort antal kommuner och som på ett utmärkt sätt skapar förutsättningar och tillgänglighet för invånare, entreprenörer, pensionärer och alla andra, även på orter och i kommuner som ligger något längre bort.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 mars.)