Herr ålderspresident! Man kan tro att ministern inte har följt utvecklingen kring folkmordet i Palestina.
Jag kan börja med att säga att Israel inte är en demokrati. En stat som upprätthåller ett apartheidsystem kan inte vara ett demokratiskt land. Det kan inte heller en stat som ockuperar en annan stat vara.
Jag kan också berätta för ministern att israeler, inklusive personer som har frisläppts, håller demonstrationer mot regeringen dagligen. Man tycker nämligen att frågan har hanterats helt oproportionerligt.
Jag tycker ändå att det är intressant hur ministern reflekterar kring skillnaderna i stöd gentemot studenter som drabbats av kriget i Ukraina jämfört med studenter som drabbats av folkmordet i Palestina. Mellan Ryssland och Ukraina pågår de facto ett krig där två arméer möter varandra, och vi stöttar Ukrainas rätt att försvara sig. Men när det gäller folkmordet i Palestina är det inte arméer som möter varandra, utan det är en hänsynslös armé som begår folkmord på civila, obeväpnade palestinier på ett urskillningslöst sätt, med bombmattor, tankrar, vit fosfor och skarpskyttar. Detta maktförhållande borde göra det än mer angeläget för den svenska regeringen att agera.
Ministern har rätt i att studenter, lärare och forskare har stor frihet att tycka och tänka fritt. Våra lärosäten ska stå på demokratiska fundament. Men sedan kom folkmordet på palestinierna, och då visade det sig att fundamentet inte var särskilt stabilt. Då började man göra skillnad. Elever som blir tillsagda att inte använda kufiyan, elever som inte får använda den palestinska flaggan, lärare som hotas med att inte få förlängt eller med att få kurser inställda och elever som fotograferas av vakter beordrade av ledningen - exemplen från Sveriges lärosäten är många. Det är många lärare och studenter som har hört av sig till mig för att berätta vad som händer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är stor skillnad om man vill diskutera till exempel Ukraina jämfört med folkmordet i Gaza. Det började med att elever, lärare och forskare undrade när uttalandet om folkmordet i Gaza skulle komma från lärosätena. Det blev dock blankt nej, trots att man varit så snabb med att uttrycka sorg och oro över Ukraina - något som alla var stolta över. Man är inte heller villig att se de palestinska studenterna och de som har nära och kära i Palestina och hur de mår. Det är man däremot villig att göra gällande de ukrainska studenterna - vilket är helt rätt. Det är så det ska vara, men det ska ju vara konsekvent för alla.
Universitet och högskolor har alltid, i alla länder, varit den demokratiska högborg där elever diskuterar och tar fram teorier för att utveckla samhället framåt och där man bidrar positivt till vår framtid. Därför är det oftast de som står i centrum under diktaturer. Det är där man bygger motstånd mot diktaturerna, ifrågasätter, bygger demokratirörelser och söker tillflykt. Det såg vi i Chile under diktaturen, liksom i Iran. Vi har också sett det vid universiteten i Sydafrika när de kämpade mot apartheid. Men vid israeliska universitet ser vi däremot hur man applicerar apartheidsystemet mot palestinska studenter och att många lärare är aktiva i bosättarrörelsen och aktivt jobbar med att kringgå anklagelser om till exempel krigsbrott.
Detta främjar inte den demokratiska utvecklingen. Det leder i stället till att vi indirekt stöttar ett apartheidsystem, en ockupationsstat och ett folkmord.