Fru talman! Jag tackar Mikael Dahlqvist för interpellationen och Runar Filper för värdefulla inspel i diskussionen.
Jag måste först kroka i antydan om att Norrlandslänen får för mycket uppmärksamhet. För egen del har jag svårt att se att Norrlandslänen kan få för mycket uppmärksamhet i något som helst sammanhang. Med min egen förankring i norra Ångermanland vill dock även jag säga att jag ser att det finns andra landsändar som också förtjänar strålkastarljus. Värmland hör onekligen dit av en rad olika skäl.
Jag tycker att det är väldigt fint att vi i dag har fått bekräftat att det stora engagemang som finns lokalt i norra Värmland också återspeglas i ett engagemang på Värmlandsbänken här i riksdagen. Jag är säker på att den här signalen har gått fram till Kriminalvården, och jag bidrar gärna till att bekräfta den. Jag är fullt medveten om att det är Kriminalvården och inte jag som ytterst råder över dessa frågor.
Jag vill också säga att den expansion som kriminalvården har framför sig i hög grad kommer att behöva ske utanför storstäderna, även om det beror på vad vi menar med storstäder utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. Med svenska mått finns det både mellanstora och mindre kommuner som i samverkan kan ge gynnsamma förutsättningar för de etableringar och den expansion vi nu har framför oss.
Jag tycker att det minsta man kan begära som engagerad kommunal företrädare, understödd av sina riksdagsledamöter, är att få en ordentlig, positiv respons på engagemanget och förhoppningsvis också komma in i seriösa processer tillsammans med myndigheten. Kriminalvården har en enorm expansion framför sig, och jag är fullt medveten om att vi i det korta loppet har en mycket ansträngd situation där.
Låt mig också säga att jag är mycket medveten om att det här innebär stora påfrestningar och att det, inte minst ur säkerhetssynpunkt, är utomordentligt viktigt att också ha fokus på hanteringen i det korta loppet. Det är ett resultat av en alltför försiktig utbyggnad av kriminalvården historiskt. Nu står vi där vi står och ska ta ansvar för det korta loppet men också skapa goda förutsättningar för den långsiktiga expansionen.
Som jag sa inledningsvis talar vi om en tredubbling av antalet platser under den kommande tioårsperioden. Vi investerar nu rekordmycket i Kriminalvården genom en 60-procentig ökning av anslagen bara de kommande tre åren. Det är klart att detta, rätt använt, kan bidra till utveckling även i andra avseenden runt om i landet. Jag tycker att man ska ta sig an denna uppgift med en öppenhet i det avseendet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Apropå det som Mikael Dahlqvist nämnde om inlåsning i fängelse å ena sidan och prevention å andra sidan vill jag allra sist säga att det är alldeles självklart att det, i synnerhet om vi ska bryta nyrekryteringen av barn och unga, i hög grad handlar om social prevention som berör andra saker än kriminalvård, såsom familj, skola och socialtjänst, och om att säkerställa att dessa har goda förutsättningar.
Just nu aviserar vi ett stort omtag kring HVB-hem och Sis-hem - allt det som finns någonstans i gränssnittet mellan det rättsliga och det sociala. Kriminalvården kommer också att ha en viktig funktion i preventionen genom att låsa in farliga personer under en längre tid, både för att ge bättre upprättelse åt brottsoffren och för att skydda det omgivande samhället mot organiserad brottslighet och annan farlig brottslighet.
Att vi fördubblade minimistraffen för grova vapenbrott från två till fyra år från årsskiftet betyder att de som låses in inte kommer att kunna rekrytera några nya barn och unga under en dubbelt så lång tid. Även det repressiva har alltså en preventiv effekt, och det kommer vara ett grundackord i den expansion som vi nu har framför oss.